Svartbälte i passresor

I morse var det dags för tågkörning igen. Vaknade tidigt och solen var uppe så det blev en härlig promenad med vovven innan det var dags att bege sig till Nässjö som jag skulle utgå ifrån idag. På vägen dit svängde jag förbi Green Cargo i Jönköping och hämtade min varselväst och slängde mackan jag hade haft i kylen som jag hastigt fick lämna i Torsdags.

Körde till Green Cargos lokaler i Nässjö printade ut körordern. Tog en kopp kaffe och pratade med de andra lokförarna och de var ju givetvis intresserade av hur det var med mitt ben. Det var inte så farligt sa jag och berättade att jag redan hade hunnit tömma mycket av luften innan jag tappade slangen så kraften var inte så stor. Sen började vi prata om situationen uppe på Torsvik och om spårläget där.

Det var alltså på väg från Torsvik som allt började. En lokförare skulle dra ner sina vagnar till Jönköping men den sista vagnen valde att gå vägen mot Vaggeryd genom växeln i stället vilket resulterade i en urspårning. Det syns tydligt på alla slipers att vagnen gått bredvid men föraren som körde märkte ingenting. 1,5km längre ner i växeln vid Måp24 “Hustomten” så hoppade vagnen i rätt läge igen och föraren körde helt ovetandes om vad som hänt ända till JKPG och hängde av vagnarna.

Lite senare kom en annan lokförare och gick på vagnarna och skulle klargöra och bromsprova och gick och inspekterade när han stannade till “Vad fan??? Det fattas en buffert på sista vagnen!!!” Märkligt tänkte han men som tur var la han ihop ett och annat och ringde upp till Torsvik och bad kollegorna kolla läget. De såg att spåret slingrade sig som kokt spagetti och larmade och senare hittades bufferten vid Hustomten om jag inte miss fel. Jag kan ha varit den sista som körde på banan innan urspårningen och jag minns att jag var ganska tidig från Torsvik och då tog jag det alltid lugnt till Hustomten där jag ändå alltid hade stopp i signalen i 30-60 minuter. Det kan ha varit därför inte just jag spårade ur men jag var inte så värst tung då heller om jag inte minns fel. Men det var han som spårade ur.

Men men, idag skulle vi ha två multade lok och vi gick ut och förberedde dem men sen visade det sig att vi bara skulle ha ett lok med oss och fick stänga ner det ena och klargjorde bara det andra loket.

Det var något arbete på spåret så vi fick växla runt under bron och komma in på våra vagnar den vägen. Växlarna ringde och tjatade på oss att vi skulle snabba oss och att vagnsättet var bromsprovat och klart. Vi hade avgångstid 10:57 enligt körordern men de ville skicka ut oss tidigare, det började väl bli dåligt med plats på bangården kan jag tänka mig. Vi gjorde ett täthetsprov och ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag den lokala tågklareraren i Nässjö och sa att vi var klara för avgång.

Vi fick tuffa iväg inom någon minut men när jag passerade första huvuddvärgen så började ATC’n tjuta och det stod fel i displayen men driftbroms som följd och släckt för och huvudindikator. Balisfel typ 3, den allvarligare sorten. Kvitterade bort det och tog fram felkoden. Tuffade vidare tills jag fick info i för och huvudindikatorn igen och sen var det vara att tuffa vidare.

Min handledare ringde in till TKL och meddelade balisinformations felet. Mycket mer än så hände inte på resan mot Hässleholm. Jag fick på in gå ett sidospår en gång och släppa förbi två tåg, blev väl stående där i 25 minuter. Jag sitter och stryker alla driftplatser vi passerar i körordern och kollar hur vi ligger till i tid medan jag kör. Det är alltid bra, som idag till exempel så ringde lokföraren som skulle lösa av oss i Hässleholm och frågade om vi kommit i väg i tid mm och jag kunde säga exakt vart vi befann oss och att vi låg 4-5 minuter före tidschemat utan att behöva titta i körorder och fråga handledaren vart vi befann oss.

Fick stopp i signalen i Hässleholm och då var vi väldigt mycket före tiden i schemat och hade meddelat våran avlösande lokförare att vi var på väg  och han skulle stå där taket slutade på plattformen och vänta på oss. Vi fick kör igen efter någon minut och jag la på lite ampere men inte så mycket för att jag skulle ju ändå stanna snart.

Det såg inte ut att stå någon i bortre ändan under plattformstaket, däremot stod det någon men något orange på väskan på ändan närmast oss. Det måste vara han sa jag och drog i tågbromsen och lyckades göra ett mjukt stopp precis bredvid honom. Och mycket riktigt var det våran avlösande förare och vi hoppade ur tåget. Jag var väldigt nöjd med denna körningen, känns som att jag har koll på läget. Min handledare behöver knappt säga någonting och när han gör det så är det för att ta det säkra före det osäkra i situationer när det blir lite mycket att göra för mig.

Vi hade över en timmas rast innan passresan hem gick så vi gick och lunchade på samma ställe som förra gången. Idag var det stekt lax och vi åt lax och salladsbuffe tills vi knappt kunde röra oss. Efter maten gick vi till Hemma kväll för min handledare var godissugen. Vi stod ett tag och tittade på alla boxar med serier och kommenterade dem vi hade sett mm. Sen begav vi oss till stationen igen och satte oss. Kände att paltkoman började närma sig och när x2000 dundrade in så satte vi oss ner på våra platser och toksomnade båda två.

Jag må vara hyfsat bra på att köra tåg nu på min näst sista körlia men det är inget emot hur bra jag är på att åka passresor. Svartbälte i passresor har jag, särskilt med en paltkoma som sömnmedel. Vaknade till lite då och då och insåg att föraren av denna x2 var väldigt bra. Man märkte inte när tåget startade och mjuka fina inbromsningar hela tiden. Förra passresan hem var föraren inte alls lika mjuk och försiktig. Man börjar väl bli yrkeskadad på riktigt nu när jag börjar jämföra hur förarna framför fordonen på passresorna =)

Det har varit en bra dag och en av de bästa körningarna jag gjort, börjar bemästra bromsen ordentligt nu och det känns bra. I morgon har jag sovmorgon till 6:00, jag börjar bli bortskämd 😉

Ha en bra dag på er alla livsnjutare därute.

Lokförare – Yrket med världens bästa kontor

I fredags var det loktåg till Hallsberg som stod på schemat. Jag hade ju inte varit helt nöjd med körningen med loktåg och idag skulle jag åka loktåg med Kronander för första gången. Jag berättade att jag inte kände mig bekväm med inbromsningarna och att jag ville att han skulle guida mig på alla driftplatser förutom den sista på hemvägen. Allt för att jag skulle få en bra känsla om hur det ska gå till.

Kaspersson tyckte ju inte jag var dålig men att jag bromsade lite för tidigt. Jag vågar inte bromsa senare helt enkelt för jag tror jag kommer missa plattformen och det börjar pirra i magen. Det är ju ingen fara men jag känner att då tar inbromsningen all fokus och jag kan missa andra viktiga saker istället.

Kronander bromsar tidigt och mjukare så egentligen är ju inte han den ultimata att öva på att bromsa sent med men han är en duktig handledare som förklarar bra så om jag lyckas göra perfekta lugna inbromsningar så kommer jag få mer känsla om hur jag ska bromsa när man har lite mer bråttom in på plattformen.

Resan till Hallsberg gick väldigt bra. Fick guidade inbromsningar på driftplatserna och alla andra inbromsningar man får göra skötte jag själv och det gick bara bättre och bättre.

I Hallsberg hade jag 5 timmars rast och det är väl inte det mest spännande stället på jorden. Gick ut och käkade lunch, sov några timmar, gick ner och pratade med Josefine i köket som är lokförare i Göteborg. Supertrevlig tjej som alla andra lokförare. Efter ett tag gick jag upp till rummet igen och tittade på tv. Fotade lite från fönstret.

Det är ganska många tåg som passerar Hallsberg. Väldigt många är x40, såg Cooptåget dra förbi och man såg Green Cargo’s svartbygge på andra sidan spåren.

cooptåget
Här ser ni Cooptåget rullar genom Hallsberg. Bakom tåget bakom träden ser ni Green Cargo’s ställe där jag brukade sova när jag körde godståg.

Hemresan gick bra, inbromsningen i Herrljunga utan guidning gick perfekt, bortsett från att jag stannade 10 meter innan tavlan jag ville stanna vid men jag visste ju att hela tåget var inne så jag valde att göra en perfekt inbromsning istället för att rulla fram sista metrarna.

Såg en riktigt vacker solnedgång på vägen hem från Herrljunga. Solen gick ner rakt framför tåget och vi försökte föreviga det på film med min iPhone men det gav inte riktigt rättvisa åt känslan det var. Kändes nästan som en sommarkväll när man gled fram där i skymminngen. Visst har lokförare världens bästa kontor?

Följ gärna mitt instagram konto. iFrillo heter jag där. Där kan ni oftast se fler bilder och videos än jag visar här i bloggen. Jag har även ett snapchat konto där jag lägger upp tågbilder på min story. Tror jag heter Frilloo på snapchat.

Kände mig nöjd när jag rullade in i Göteborg igen. Inte nog med att jag kände att jag bromsade bra med loktåg igen, jag hade även kört hela sträckan utan en enda anvisning om skyltar eller hastigheter mm. Löste allting själv på ett lugnt och mjukt sätt och det är det jag strävar efter hela tiden.

Igår söndag var min sista tur med Kronander för denna lia-perioden. För sen ska jag köra med andra handledare. Igår var det västkustbanan som gällde med en x55 ner till Malmö och en x2000 hem. Men nu var det strul med motorvagnen. Det var något fel med magnetbromsarna enligt fordonslistan och driftstöd sa att jag skulle köra upp och ner med magneterna 5 ggr innan jag gjorde bromstest från menyn. Jag gjorde som han sa men det stod att kriterierna för testet inte var uppfyllda när jag skulle starta testet. Tryckte då ner magneterna en gång till and “bob’s your uncle” som de säger over there, helt plötligt funkade allt igen.

Ombordaren ringer och säger att det står “Igen påstigning” på skyltarna och jag går in i menyn och försöker rensa men det går inte. Tiden för avgång är inne och alla passagerarna är redan på så jag hinner inte fixa till problemet utan väljer att avgå i rätt tid. Resan ner till Malmö gick väldigt bra men det går inte misslyckas med något när man sitter i en Regina. Man får ju all info skrivet på näsan nästan för man ser direkt när man ska börja bromsa och hur mycket mm. Testade att försöka fixa skyltarna på vårat stopp i Halmstad men utan framgång.

Jag fick återigen ringa driftstöd. Jag hade redan hunnit avgå när jag pratade med driftstöd men det var något jag skulle stänga av och oavsett vad som stod på displayen skulle jag låta hyttlampan vara släckt i två minuter innan jag aktiverade den igen. Jag sa att det får föraren som byter av oss i Malmö fixa.

Jag har äntligen börjat lära mig framförhållning och skyltar och signaler ser jag i god tid och anpassar min körning så den blev mjuk och fin. Det blev en väldigt stor skillnad när man känner att man hade full koll på sådant och framför allt blir man inte trött av att köra, hur länge man än kör så blir man inte trött för man är lugn och avspänd hela resan.

Tidigare kände jag att jag verkligen stängde av hjärnan sista fem minutrarna innan man var framme i Göteborg. Man var helt enkelt trött för man hade varit så otroligt fokuserad under en lång tid.

Kände att jag hade avslutat körningen med x55 till Malmö med Kronander riktigt bra. Ett tag frågade han mig om jag såg hastighetsnersättningsskylten för att jag inte började bromsa eller lägga i läge noll när vi passerade den. Jag svarade att jag såg den men att jag låg i 170 i stället för 200 redan för att vi låg så bra till i tid. Jag parkerade på Malmö central och pratade med föraren som skulle avlösa mig. Men han verkade redan vara informerad om problemen.

Klockan var 18:00 och jag hade sett fram emot att ha rast i Malmö, ville testa deras dumplings på stationen. Men allt stängde mitt framför näsan på mig. Fan också, jag hade ju ingen mat med mig. Burger King fick bli räddaren i nöden. På fredag ska jag till Malmö igen. Då ska jag äta på en thairestaurang som heter Timeout. Så klockrent namn på ett thairestaurang, testa att säga Timeout sakta på skånska, jag behöver väl knappt säga att det är en Göteborgare som startat stället?

Spelade lite Mahjong innan det var dags att åka hemåt med en x2. Inte vilken x2 som helst utan 2043. Kronander berättade om dess hemska historia som hade utspelats i Kimstad och jag mindes att någon handledare eller lärare hade nämnt det förut.

Resan hem gick sådär, tidtabellen är satt för en x55 som har betydligt bättre acceleration än x2000 och jag fick rött i signaler från höger till vänster. Vissa tåg var för tidigare, andra försena och allt verkade hände just denna kväll. Jag hade iofs inte bråttom för jag hade bilen till Göteborg denna dag men Kronander ville med en buss som det var lite tight med tid till.

Vi fick vänta på stationen i Halmstad någon minut extra och snart var vi 7 minuter efter tidtabellen.  Strax efter Halmstad fick vi stopp i signalen igen men den blev grön när jag kom fram till den. Men det tar ändå 4-5 minuter innan man är uppe i maxfart på en x2000 igen. Men det var inte maxfart på banan på ett bra tag ändå.

Problemet ligger i att när man är i Kungsbacka i rätt tid så avgår pendeln bara 2 minuter efter. Hamnar man bakom den får man ligga i 70km/h ända till Liseberg för att inte få grönblink i signalerna. Allt hade ju gått så bra och jag ville verkligen köra in tiden och sluta lian med Kronander med flaggan i topp. Jag körde på så fort det bara gick och bromsade så sent jag kunde med utan att försöka göra upplevelsen för passagerna till en pina.

Ombordarna hade ringt om att en vagn skakade mycket och att flera passagerare hade påpekat det efter Malmö. Det stod något om Korglutning i fisen och jag hade ringt driftstöd och det var inget vi kunde göra åt det mer än att ta det lugnt om det fortsatte. Men det var säkert bara spåren som var dåliga just där för sen sa de inget mer om det. Det var bara ca 160 personer på tåget vilket är ungefär halvfullt så det hade ju gått att flytta om passagerarna till andra vagnar om det skulle bli obehagligt.

Jag knappade in på tiden mot Kungsbacka mer och mer. Men det såg länge ut som att jag inte skulle hinna dit innan de släppte pendeln. Ringde TKL och fjäskade lite och sa att jag kör för kung och fosterland, hon skulle se vad hon kunde göra. Jag närmade mig Kungsbacka och jag förväntade mig att jag skulle få 0P i förindikatorn vilken sekund som helst men vi klarade det. Vi svischade förbi Kungsbacka i fullfart och drog förbi pendeln med en sådan hög fart att mjölken i deras kaffe nästan skar sig.

Kom in 3 minuter tidigt till Göteborg och var supernöjd. Inte nog med att jag kört utan att behöva någon info från handledaren, jag hade även kört in en massa tid och blev tidigt in till Gbg. Men det är inte så konstigt. X2 har högre överhastighet än x55 så efter Kungsbacka så kan x55 bara köra i 180 eller om det var ännu lägre medans x2 med sin härliga korglutning får blåsa på i 200 knutar nästan ända fram till Liseberg.

Jag tackade Kronader för denna tiden, och han sa att det hade varit trevligt att köra med mig och att jag mindes smådetaljer han sa och var lättlärd. Det var kul att höra. Han sa att det är mer som behöver finslipas och skrev betyget i min lia-pärm. Det var 7 delar som ska betygsättas från 1-5 och jag fick 32 av 35 poäng vilket jag är nöjd med. Jag har ju 2 veckor kvar på denna liaperioden och sedan 2st 5 veckorslior kvar att sätta fullpott på.

Denna veckan har jag själv känt att jag kört bra och att jag utvecklats mycket. Ibland går allt bra och ibland går det mindre bra och man gör misstag på misstag. Som nybörjare så är man inte så jämn i sin körning så jag ska inte slå mig för bröstet och säga att jag är bäst riktigt än. Men jag måste säga att jag börjar nästan känna mig som en riktig lokförare nu.

Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

X2 – Bästa körupplevelsen hittills

Igår var jag för trött antagligen när jag ställde klockan för jag för jag räknade ut att 3:50 var en bra tid att gå upp när tåget jag skulle köra gick 6:06 från Cst. Men det var ju givetvis en timma för tidigt. Klockan ringde och jag tände sänglampan och sträckte mig efter min sockerfria redbull som stod på bordet bredvid sängen. Svepte den och satte mig upp och satte på mig min klocka och tittade på den. Då hoppade min hjärna igång och jag insåg mitt misstag och satte larmet på nytt och la mig igen.

Några minuter senare var jag klarvaken, längre tid tar det uppenbarligen inte för att koffeinet i Redbull ska göra mig pigg.  Det var bara att gå upp och packa ihop alla saker. En annan sak som slog mig är hur mycket jag lyckas sprida ut mina saker i ett litet hotellrum på bara någon timma kvällen innan.

Jag tittade lite på tv och gick sen ner och åt lite frukost. Frukostbuffén hade inte öppnat men det finns lite att äta i alla fall. Jag kör ju LCHF så jag fick tänka till lite. Fuskade lite och drack lite apelsinjuice och åt även lite yoghurt. Men det blev några kokta ägg, olika skinkbitar, ost och paprika. Det var bara SJ folk nere vid frukosten. Det var trevligt att få prata med dem lite så det var värt att gå upp lite tidigare.

Vid 5:30 mötte jag upp Thomas i receptionen och vi började gå mot Centralstationen genom Arlanda express perronger och sen upp för rulltrapporna till SJ’s lokalen. Väl där skrev vi ut tågordern och gick igenom den. Det var direkttåget till Göteborg vi skulle köra så det skulle inte bli så mycket övande på inbromsningar som jag hade hoppats med det skulle bli riktigt kul ändå.

Det var inte lika mycket hastighetsnedsättningar som på vägen upp till Cst som Stockholms driftplats (typ station) kallas. Cst står inte för Centralstation lärde Thomas mig. Vad det står för minns jag inte men det finns Sst mm också i Stockholm.

Tåget kom från Hagalund som är uppställningsplatsen där man tömmer latriner mm och föraren som körde fram det till oss sa att allt hade funkat perfekt hela den “långa” vägen från Hagalund som ligger i Solna om jag fattat det rätt.

Resan hem gick bra men ATC:n tog mig ännu en gång. Thomas sa precis att det ligger att godståg framför och just då fick jag 4H i förindikatorn och jag började bromsa men var inte tillräckligt snabb men löste att själv genom att kvittera i tid och Thomas behövde inte säga eller göra något som vanligt. Vi var ändå tvunga att sakta ner rejält tills TKL lät oss byta spår och köra om. Jag låg någon minut före tidtabellen men sen fick vi 0P i förindikatorn vilket betyder att det kommer vara stopp i någon blocksignal längre fram.

Det var inte så kul, det var bara uppspåret som var öppet pga kontaktledningsbyte och vi fick släppa förbi två mötande tåg innan vi fick kör i signalen igen. Det tar ca 4-5 minuter innan man når maxfart om det är plant så man tappar väldig mycket tid vid minsta stopp och helt plötsligt låg vi 15 minuter efter istället och det innebar att fick Alingsåspendeln framför oss vilket inte är bra.

Det var grönblink i varje signal vilket betyder att nästa blocksignal visar stopp, väl framme vid blocksignalen hade de gått om till kör igen men det vet ju inte ATC:n innan man passerat baliser som kan uppdatera hastigheten. Men det fanns gott om repeterbaliser som tur var och 70km/h verkar vara den magiska hastigheten man ska hålla bakom pendeltågen för att slippa grönblink.

Vi var nog 25 minuter sena in i till Göteborg men det är inget man kan göra något åt. Många gnäller alltid på SJ när det blir förseningar och tror att det inte drabbar alla tåg på den sträckan. MTR kommer nu och konkurrerar med SJ mellan Göteborg och Stockholm och det kommer nog vara många gnällspikar som väljer att åka med MTR i tron om att det kommer bli bättre då. Tänk vad förvånade de kommer bli när de upptäcker att alla tåg på sträckan har samma problem.

Det var en riktigt bra körning trots allt och men det var lite dimma på sina håll men det var inte så farligt. Såg in räv springa över spåret, jag gillar rävar. Jag kan säga att x2 är mitt favorittåg nu. Det är väldigt annorlunda mot att köra godståg och det kändes som att man fick börja om från början igen. Men superkul var det, fick göra utrop när vi skulle ha stanna vid perrongerna och jag börjar känna mig som en lokförare nu. Drack till och med två koppar kaffe på vägen mot Göteborg. Det ni, nu börjar det hända saker med den här lokförareleven.

En rolig sak jag glömde nämna var att när vi stannat i Stockholm igår så var det en pappa som lyfte upp sin dotter så hon fick titta in genom fönstret i hytten. Jag öppnade dörren och frågade om de inte ville komma in och titta istället. Det blev jätte glada och jag lyfte upp flickan och satte henne på förarplatsen och hon hade tusen frågor, Pappan tyckte det såg ut som i en flygplanscockpit med alla knappar.

Oftast är det nog papporna som vill komma in och titta och skyller på att det är barnen som vill.

En annan sak jag nog inte nämnde var att vi mötte MTR’s röda motorvagn i måndags, de var nog ute och övningskörde eller dyligt. Jag minns inte när de ska börja köra på riktigt men det finns det nog någon läsare i denna bloggen som kan berätta i kommentarsfältet sen.

Nu är jag hemma i lägenheten i Jönköping igen och jag känner mig stolt över att ha kört x2. Jag tycker det gått väldigt bra med bromsningarna men visst kanske jag bromsat något snäpp för mycket någon gång men det är bättre än att bromsa något snäpp för lite. Men det är en väldigt stor omställning från att ha bromsat godståg till att bromsa motorvagnar. Jag försöker bromsa med elbromsen så mycket som möjligt men ibland måste man ju ta luftbromsen också.

Nu ska jag snart sova, i morgon tar jag bilen till Göteborg och då ska jag köra en Regina ner till Malmö, det blir ytterligare en ny motorvagn att lära sig och det blir ytterligare en ny handledare. Kronander heter han som ska få gråa hår i morgon.

Ha det så bra alla tågnördar där ute.