Troll i körningen på västkustbanan

I fredags var det dags för veckans sista körning. Malmö stod på schemat denna dag. Började dagen med att ta tåget till Göteborg, jag brukar ta bussen för det går att fälla sätena där och man kan få någon timmas sömn. Men det kostar ju pengar att åka buss, det gör det inte när man åker tåg med SJ uniformen. Då stannar ombordpersonalen och pratar med en och ibland åker man i hytten men man behöver inte betala, inte när det är till och från jobb i alla fall.

Det var min sista dag med min handledare Wiggo och jag skulle nu få min sista chans att impa på honom för att få bra betyg. Handledaren jag ska köra med denna veckan har jag bara 4st körningar med så Wiggos betyg blir det sista för denna liaperioden, så det är klart att man skulle vilja har riktigt bra siffror från honom.

Jag var så glad att det var just Malmöturen och x55 som var min sista körning. Favvosträckan med den lättaste motorvagnen att köra. Det brukar flyta på riktigt bra på västkustbanan när jag kör och förväntade mig en riktigt slö körning. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Jag hade inte ens hunnit komma ut ur Lisebergstunneln innan jag fick 0P i förindikatorn och sekunderna efter så fick jag grönblink. Bromsade ner lite och grönblinket försvann men jag visste att jag hade ett tåg framför mig som skulle sinka mig under lång tid om inte TKL la den åt sidan.

Jag la på lite mer ampere och gasade upp ganska rejält och fick grönblink igen men då gjorde jag en retardationskontroll så jag fick ju ner farten rejält på en gång. Retardationskontrollen gick bra och jag började köra lite sakta framåt. Det var mycket trafik ute och jag fick blända av för möte hela tiden. Det var nerkopplingstavla mm efter Liseberg och det kändes som jag hade fullt upp hela tiden och inte den vanliga sköna körningen som västkustbanan brukar erbjuda.

När jag får möte av ett tåg så blinkar han till som vanligt med ljusen jag hejar tillbaka men när vi möter honom som hör jag att han tutar. Vad fan nu då? Det var ingen av SJ’s tåg heller så det kan inte vara någon som kände oss. Varnade han för något på spåren? Hur mycket blinkade han egentligen? Var det varningsblinket? Nej, det trodde jag inte men det var konstigt att han tutade. Vi tog det extra lugnt och var vaksamma på om något var konstigt utmed spåren. Det var det inte vad vi såg

TKL ringde och sa att de skulle sätta undan tåget framför oss så vi kunde köra om. Perfekt sa jag och tackade, jag är noga med att tacka TKL varje gång de ringer.

Det konstiga var att varken jag eller Wiggo såg något tåg som vi körde om. Vi mötte ett tåg men vi körde inte om något vad vi vet. Allt var konstigt denna körningen. Nu var det bara att blåsa på hela vägen men då går larmet från bistron. Vi får göra ett utrop till ombordarna och avsluta med “brådskade bistron”, vad fan hände nu liksom? De ringde upp och något var fel och ingen hade varit i närheten av larmet. SKÖNT.

Efter en stund ringde ombordarna igen och sa att kaffemaskinen strulade och att vi var tvungna att ta en säkring vid nästa stopp. Vi fick ringa driftstöd och fråga exakt hur men de verkade inte så säkra på vilken kaffemaskin det var fråga om. Vi struntade i det och sa att det får de fixa i Malmö.

Körningen gick trots alla stressmoment väldigt bra och jag skötte inbromsningarna exemplariskt. Vid Malmö fick vi stopp i signalen och jag fick 3 små grisar i förindikatorn som jag kallar de tre nollorna. Det betyder att man ska ligga under 10 km/h när man närmar sig signalen. Gjorde en perfekt inbromsning tyckte jag och atc tuttade lite då och då och jag gled in och skulle göra ett mjukt fint stopp.

ATC’n hade andra planer. Jag låg någon km/h för fort när jag närmade mig stoppsignalen så den gick in och bromsade åt mig. I hastigheter runt 10km/h som det var så tar det verkligen tvärstopp, ändå hade inte magneterna gått ner för då hade det känts som att jag kört in i en vägg.

Pinsamt, det är vid sådan tillfällen man låter alla passagerarna lämna plattformen innan man vågar köra ut huvudet. Många står ju upp i tåget minuten innan man är framme så det var pinsamt som sagt.

I Malmö lämnade vi av till en annan lokförare och begav oss till Hotell St Jörgen. Jag var ganska nöjd trots allt med körningen och vi bestämde att vi skulle ses på stationen senare. Jag la in min väska på rummet och gick ut och åt dumplings till lunch. Sen gick jag upp på rummet och bloggade lite och drack te.

När jag bloggat klart så tog jag en sväng på stan och tittade lite i butiker. Cool Stuff är en butik som har en massa roliga saker att titta på som jag bara sett på nätet förut. Min vän Peter som jag tågluffat med förut bor i Malmö och var på väg in med tåget. Jag mötte upp honom och vi gick och åt hamburgare på ett trevligt ställe vid stationen. Det var kul att få prata lite med honom och vi löste världsproblemen som vanligt.

När tiden var inne så gick jag till hotellet och hämtade väskan, gick och köpte en Caramell Macchiato på Starbuck’s och gick ner till spåren och inväntade tåget vi skulle lösa av. Det var försenat 30 minuter, typiskt, det vara bara att gilla läget och gå in på SJ’s lokaler och vänta. Min vän Tony hörde av sig och sa att han var i krokarna och jag hann växla några ord med honom innan avgång. Vi bestämde att ses nästa gång jag är i Malmö vilket borde bli i Maj vid nästa LIA-period.

Vägen hem gick ganska bra. Vi var en minut tidigare och plötsligt får jag 0P i förindikatorn vilket betyder stopp längre fram. Samtidigt ringer TKL och sa att vi hade en pendel framför som skulle gå före oss i flera mil. Den var 5-6 minuter sen och hade varit det hela tiden. Jag räknade ut att vi skulle varit om den efter kanske 2-3 minuter och kunnat fortsätta våra färd i tid. Men TKL hade andra planer. Vi fick lägga oss bakom den och blev väl 7 minuter sena även fast den nästan var vid sin slutstation och vi hade lång väg kvar.

Senare i trappen så stod det att anledningen till att mitt tåg var sent var pga obehöriga i spåret. Wiggo ringde och undrade vad hon sysslade med men det hade tydligen blivit något fel  och det skulle inte stå så och situationen hade inte gått att lösa på annat sätt. Det kanske är sant. Men det ser i alla fall ut så i trappen ibland. Jag litar på TKL och vill ha en god relation med dem, men antingen så ljuger de eller Tydals app ibland verkar det som. Men det spelar ingen roll för mig. Man ska inte stressa utan tänka att man har månadslön. Det har jag om man räknar CSN som lön.

Wiggo tog över spakarna ett kort tag så jag kunde fylla i min LIA pärm. Då började x55:an bråka efter en skyddssektion. Något slutade fungera så vi hade bara 80% pådrag kvar och elbromsen funkade inte lika bra. Det gick ju köra men det tog tid innan man kom upp i maxfart igen. Typsikt. Det har verkligen gått troll i denna körningen. Vi kom in i Göteborg i tid trots allt om jag inte minns fel. Wiggo fyllde in i min lia-pärm och berättade vad han tyckte om att köra med mig. Det var kul att höra. Jag satte mig på tåget hem och hade 3 FP dagar framför mig. 3 dagars ledighet alltså.

Det var välbehövligt.  Jag har gjort 4 storkok på dessa dagar och har just nu satt igång en sats buljong som ska puttra i två dygn i min slowcoocker. Nu ska jag bege mig till Göteborg igen. Ska möta upp Wiggo som glömde ge mig betygen för lia-perioden. Sen blir det en tur till Stockholm med en ny handledare för mig som heter Lennart Carlsson.

Ha en bra dag alla därute =)

 

x55 Malmö tur och retur

I torsdags var det dags att köra igen. Peter Kronander var min handledare denna gången och vi kom bra överens. Vi var väldigt lika som personer. Jag vågade inte ens säga hur lika vi var på allt för då skulle han tro jag var mytoman eller något.

Det visade sig att även han startat med LCHF ganska nyligen. Vi gillade båda att laga mat. Samtalsämnena tycktes aldrig ta slut och vi hade riktigt trevligt när vi körde Malmö tur och retur på Västkustbanan. Denna gången var det en x55 jag skulle köra. Det var helt nytt för mig och Peter förklarade hur man testade säkerhetsgreppet och bromsprovade.

Peters tidigare LIA-elev hörde av sig och sa att hon stod på stationen i GBG och Peter svarade att vi stod några spår därifrån. Hon kom in till oss i hytten och det var MTR’s röda fina motorvagn hon körde. Det var kul att prata med henne. Peter verkar omtyckt av alla oavsett ålder. Han har nyss gått i pension men jobbar kvar på timanställning som alla andra.

Jag pratar en hel del med ombordarna på tåget när jag kör. Avgångssignaleraren på denna turen var en väldigt trevlig och sympatisk kille vid namn Andrew. Han servade oss med Te och kaffe hela vägen. Han verkar vara en riktigt trevlig person precis som Peter.

Jag gillar verkligen x55, det är en bra maskin. Riktigt bra ljus i strålkastarna också. Den har displayer som gör att man ser hur långt man har till signalerna som tex visar stopp och man ser bromskurvan så man bromsar lagom hårt. Körningen blev hur enkel som helst och jag gjorde återigen min bästa körning hittills. Det är lätt att kära bra med sådana motorvagnar.

Peter hade full koll på mitt körsätt och han insåg att jag enbart kör efter ATC och inte kollar skyltarna. Men han lät mig köra på mitt sätt ner till Malmö. Västkustbanan är verkligen vacker och jag gillar att köra där. Malmö är en ganska trevlig stad det också faktiskt. Vi åt våra medhavda lunchlådor och Peter berättade att det inte gick installera Flash på datorerna och att det gjorde att man inte kunde spela visa online spel när man hade rast nere i Malmö längre.

Jag kommer ju från datorbranschen så jag visade en lösning på problemet och vi satt och spelade Mohjang hela uppehållet i Malmö.

När vi skulle åka ifrån Malmö impade jag på Peter genom att kunna hur man kollade säkerhetesgreppet och bromsprova som han förklarat tidigare. Nu ville han att jag skulle lära mig köra tåg på ett smartare sätt och sa åt mig att repetera alla skyltar vi passerar som har med hastighet att göra och det började jag göra. Helt plötsligt insåg jag att jag kan räkna ut när det är dags att titta efter förändringar i förindikatorn på ATC:n

Jag kände direkt att jag fick mer kontroll över mitt sätt och köra och blev mer avslappnad. Peter la märke till förändringen han också och han behövde inte ge mig en enda instruktion förutom vart jag skulle stanna på perrongerna. Jag skötte allt och det blev mjuka och fina inbromsningar trots att jag aldrig hade kört där förut. Vi var någon minut sena från Malmö pga ett litet strul som gjorde att vi fick ringa driftstöd, men den förseningen körde jag med lätthet in.

Vi hade roligt och pratade massor hela vägen och Andrew var inne ibland med te och kaffe till oss. Jag drack en kopp kaffe även denna dagen. Jag kände att det var det här jag ville syssla med. Resandetåg alltså. Jag är en väldigt social person och jag gillade att hänga med ombordpersonalen. Jag gillade att man var finklädd, jag gillade att åka långt och komma till andra stora städer och ha rast. Jag gillar hotellfrukostar.

Jag har nästan bestämt mig nu, det är hos SJ AB Göteborg jag vill jobba. Det säger en hel del med tanke på hur mycket jag älskade att köra gods på Green Cargo.

När vi rullade in på Centralstationen i Göteborg några minuter tidiga så var jag riktigt glad öven min körning. Fick massor med beröm av Peter som sa att jag verkligen visat att jag har talang för yrket. Jag kände själv hur allt släppte idag och kändes naturligt. Jag är ju fortfarande nybörjare och har lång väg kvar men denna dag tog jag ett stort steg mot drömmen att bli lokförare.

Jag har haft tur med mina handledare. De har varit väldigt bra allihop. Men Peter gillar jag mest. Han kan man verkligen sitta och prata med på ett naturligt sätt. Nästa körning med honom blir till Västerås på Söndag. Då är det en x40 vi ska köra. I morgon (Lördag) ska jag köra x2000 till Stockholm igen. Eller X2 till Cst som vi nördar säger. Då blir det Ulf Rosén som är handledare, samma som jag hade i Måndags. Han är också trevlig att prata med.

Nu ska jag sova. God natt alla kakmonster därute…

Home sweet home

I torsdags för en vecka sedan var det dags för min sista tågfärd innan jullov och fortsatta teoretiska studier i skolan i Mjölby. Jag var inne ganska tidigt med bussen till Göteborg så jag åt lunch på Centralstationen innan jag gick till Sävenäs. Min cykel stod i Sävenäs eftersom jag åkt pass hem från förra arbetspasset.

Det tar ca 40 minuter att gå om man vet vägen och det är ganska lätt att hitta och det är raka spåret med cykelbanor typ. På cykel tar det kanske en kvart.

Väl framme så tittar jag på tv och dricker varm choklad tills min instruktör Stig kommer. Han brukar också titta lite på tv och prata innan vi förbereder arbetsdagen. Det är främst Discoverykanalerna som vi tittar på.

Denna dag skulle vi köra Västkustbanan till Halmstad. Jag gillar Västkustsbanan, det finns en video på Youtube där de åker på Västkustbanan från Malmö till Göteborg med en videokamera som filmar allt från hytten. Den har jag tittat på 3 gånger som den sanna tågnörd jag är.

Vi avgick från Sävenäs till Halmstad runt 00:00 och det var ett Re-lok som drog vagnarna denna natt. Det gick bra och jag kände att det mesta som kunde förväntats av en lokförarstudent under hans första LIA var uppfyllt. Stig behöver inte sitta på helspänn och övervaka mig på grund av skyltar och signaler mm. Den biten flyter på ganska bra, det han gör är att förhör mig på lite saker och lär mig tänka ett steg längre fram genom planering inför backar mm.

Men jag är lång ifrån fullärd än, men det går åt rätt håll i alla fall på min väg att bli lokförare. Det har inte uppstått så många problem och fel än som jag kunnat dra lärdom av. Det har varit någon strulande balis på något ställe och tjuvbroms på ett annat, annars har jag varit ganska så förskonad från sådant och kunnat fokusera på körningen. Det pratades mycket om en storm och regnoväder som var på väg och vi hoppades på att hinna till Halmstad innan ovädret.

Vi var framme i Halmstad runt 02:00 någon gång och blev avlösta av en annan lokförarstudent och hans handledare som skulle dra ner loket söderut. Vi gick vidare till Grand Hotel och checkade in, supertrevlig personal och härliga rum. Jag somnade direkt.

Hotell är en av de stora fördelarna med lokföraryrket. Man sover där ganska ofta ibland beroende på vad man valt för körningar. Jag gillar att sova på hotell och denna morgonen hade jag ställt klockan på 08:00, det var superjobbigt att gå upp då, men tanken var att jag skulle äta hotellfrukost eftersom den inte hunnit öppna när vi checkade in. Bäst är ju när man kan äta hotellfrukost innan man går och lägger sig eller precis när man vaknat efter en hel natts sömn.

Jag åt så jag höll på att spricka och gick och la mig och sov några timmar till. Det hade blåst och regnat en del på natten men det märkte jag inte av så mycket. Man sover alltid så skönt när man har paltkoma och skulle ovädret kommit nu så hade jag inte märkt något alls. Jag vaknade en timma innan vi skulle ses i lobbyn och satte på tévatten och gick och duschade. Jag packade min väska, satte på tv’n och la mig på sängen och surplade mitt té och kände att livet var helt underbart. Det är så här det ska vara helt enkelt.

Jag mötte upp Stig i lobbyn och checkade ut från rummet. Vi gick till Green Cargos lokaler och väntade på att våra vagnar skulle komma in. Vi skulle köra Rd-lok tillbaka och vi var 630 meter långa och vägde runt 1500 ton. Det är ganska lagom tycker jag. Jag gillar när det är långt och tungt för jag gillar känslan att dra igång allt, det känns mäktigt på något sätt.

Vi var nästan en timma tidiga när vi var klara för att köra från Halmstad och jag ringde tågklareraren och förklarade som det var. Det var fredag och mycket trafik ute på spåret men tåg klareraren var lika trevlig som vanligt och sa att hon kunde låta oss åka iväg en bit i alla fall men sen skulle hon vara tvungen att ställa oss några minuter. Det kändes skönt att få komma iväg även om det bara var för några kilometer, ovädret var ju över oss vilken sekund som helst.

Jag gillar kontakten man har med tågklareraren eller TKL som vi kallar dem när vi pratar om dem. Jag vet inte om de alltid är så trevliga eller om det är för att jag börjar alla samtal med. “Detta är lokförarelev på tåg XXX”. De är alltid supertrevliga, tydliga och lätta att förstå när jag har pratat med dem. Annat är det med de på Sävenäs när man ringt och glömt att säga att man var lokförarelev. Det är rena grekiskan som kommer ur dem då, om man ens hör något. Ibland grymtar det bara lite i luren. =)

Jag har ju inte så fruktansvärt många timmars körerfarenhet (ni får de exakta timmarna i nästa inlägg) så jag vet ju inte vad som är normalt eller inte. Men vi fick i alla fall köra från Halmstad ganska tidigt med ett litet stopp längre bort. Sen var det sick-sackkörning hela vägen hem typ. Vi bytte står flera gånger och blev omkörda mm. Ett stopp i Kungsbacka på några minuter och sen sick-sack till Sävenäs. Det flöt på ordentligt och när vi fick Kungsbacka pendeln framför oss så la jag mig först i 80km/h för att slippa grönblink men var tvungen att gå ner till 70km/h efter ett tag för att inte få stopp i signalerna.

Hemresan gick bra och jag gjorde nog min bästa körning hittills. Bromsningarna har ju gått jätte bra enligt mig den senaste veckan med några få undantag. Men Stig sa att anledningen till att vi fick tjyvbroms för ett tag sedan kan bero på att när jag bromsar så bromsar jag kraftigt och lossar ut och rullar, bromsar igen ner farten och lossar ut och rullar och sen en sista inbromsning tills jag står still.

Så ska man inte göra om man är grym på att bromsa. Stig hade en sista utmaning till mig för att inte mitt ego ska bli för stort innan jag är klar. Jag får bara bromsa en gång  hädanefter och måste stanna på lagom avstånd till signalerna. Det gick sådär, men inte helt uruselt heller, men jag fick lossa ut och gasa på en loklängd eller så varje gång. Men lärorikt var det. Jag har hela tiden fegat och bromsat lite väl mycket. Vissa bromsar ett kilo direkt när de ska bromsa men det gör inte jag, men jag bromsar nog lite för tidigt varje gång. Men jag har heller aldrig varit i närheten av att köra mot rött.

Vi körde ner tåget till Skandiahamnen och jag växlade undan loket när vi hängt av vagnarna och ringde TKL. Hon hade glömt att vi skulle få åka och bad om ursäkt och skrattade. Jag tror det var i Skandiahamnen det hände i alla fall. Men det fattade vi direkt så vi ringde ju direkt. Vi fick ett stopp till för att släppa förbi ett tåg innan vi var framme i Sävenäs.

Jag följde med in och träffade på en annan lokförare och började prata med honom. Han sa att TKL hade kämpat så bra hela dagen trots att det var massa trafik och var super impad. Stig sa att det var samma med oss, vi hade varit tidiga och fått sick-sacka fram hela vägen från Halmstad med bara två korta stopp. Den andra lokföraren så att han var så impad att han efter sitt körpass hade ringt upp TKL och tackat för deras jobb och att han var tidig tillbaka tack vara dem.

Undrar hur många det är som tackar TKL när de har kämpat på och gjort att man fått komma hem tidigt. Tror knappt någon gör det. Många verkar tjuriga på TKL redan innan de åkt ut från lokstallet. Det är synd. I skolan har vi redan haft besök från TKL i klassen och vi ska på studieresa dit i vår, allt för att skapa en god kontakt redan från början. Det tycker jag är bra.

Nu var min LIA period över och jag fick mina betyg av Stig (de får ni veta i morgon) och tackade för dessa två veckor. Jag har verkligen haft superkul med Stig.

Jag gick ner till Centralstationen och tog bussen hem. Som vanligt när jag gjort ett stort avslut på något stort eller på en hård arbetsvecka så satte jag på låten Home Sweet Home som Mötley Crüe i hörlurarna. För mig betyder den att man har klarat av något och är på väg hem. Jag kände mig stolt över vad jag gjort när jag satt där på bussen hem.

Jag kommer skriva en sammanfattning om min LIA-period i mitt nästa inlägg. Det kommer i morgon med lite tur, men jag vågar inte lova något. Jag har ju trots allt jullov 😉

 

 

Deja Vu

Torsdagen gick bra. Jag vaknade och begav mig iväg till bussen till Göteborg. På vägen till Göteborg fick jag ett sms ifrån min instruktör Stig där det stod att de första turerna var inställda även idag. Jag skulle vara inne i Göteborg strax efter 11 och nu skulle jag inte börja förrän 14:43.

Det var ganska skönt, visst hade jag gärna sovit några timmar till hemma i Jönköping men nu kunde jag fixa med lite saker i Göteborg. Jag bestämde mig för att äta indiskt och funderade på vilken av restaurangerna jag skulle välja.

Hade fortfarande inte bestämt mig när jag klev av bussen och började gå mot utgången av bussterminalen. Då går man förbi NFC – Nordstan Fried Chicken och de lastade just upp nyfriterade kycklingklubbor från fritösen. Det var oemotståndligt och jag gick in och fick som svar att den inte hade öppnat än men att de öppnade om några minuter.

Jag kunde vänta och blev deras första kund för dagen. 3 Klubbor och istället för pommes eller ris tog jag en vinge istället, skippade dippsåserna och valde Coca Cola till. Älskar det stället, påminner om KFC kan jag säga, lite väl mycket. Handlade lite på stan och tog sen cykeln till Green Cargo i Sävenäs.

Väl framme så passade jag på att boka lite biljetter till bussen för resten av veckan. Fick en smsbiljett om en passresa till Falköping på fredagen För då skulle vi börja dagen med att dra upp ett tåg därifrån till Hallsberg. Det är i Hallsberg jag sitter just nu och bloggar.

Det var samma turer som dagen innan. Jag skulle alltså hämta ut ett lok från lokstallet och köra ner till bangården och koppla på timmervagnar, bromsprova och sedan dra söderut på Västkustbanan till Värö strax utan för Varberg.

Som vanligt hamnade vi efter Kungsbackapendeln och fick sänka hastigheten rätt mycket för att inte ha grönblink i signalerna hela vägen. Första gången man kommer ikapp pendeln så gör man retardationskontrollen och sen ligger man i ca 70 km/h efter den hela vägen till Kungsbacka. Sen är det bara att swischa förbi. Vi kom fram i tid även denna gång.

Jag kopplade loss och de kom ner med en T44 och drog bort mina vagnar. Jag ringde tågklareraren och sa att de skulle lägga växlarna så jag kunde växla undan till det andra sidospåret. När jag växlat undan loket så backade de ner tomma timmervagnar till mig och jag kunde växla tillbaka och koppla på och bromsprova med ett förenklat genomslagsprov. Efter det ringde jag tågklareraren och sa att jag var klar för avgång.

Resan hem gick bra. Fick stopp i signalen i Kungsbacka men det varade bara någon minut. Dagen innan hade det varit super halt på hemvägen men det var det inte idag. Men igår så slirade det upp så att ATC tog mig för den trodde jag körde för fort. Man lär sig något nytt varje dag. Fick stopp i signalen i Gubbero någon minut innan vi var framme i Sävenäs.

Ringde upp lokföraren vi skulle lösa av senare på kvällen och kollade hans status och han var i tid. Vi tog lite rast innan han var framme och sen vi tog hans tåg och drog ner det till Skandiahamnen. Det gick bättre idag med kvitteringen i Re-loket. Men inte helt perfekt men den behövde inte varna mig så många gånger. Härligt lok är det och väldigt annorlunda att köra mot vad jag är van vid.

Vi hängde av vagnarna i Skandiahamnen men hade stopp i en signal för att han som kom in efter oss skulle gå ut därifrån före oss. Vi växlade undan till ett annat spår och bytte hytt och körde Re-loket ensamt upp till Sävenäs igen.

Vi var lite tidiga och jag parkerade loket på ”Vedbodspåret” och lämnade strömmen på. Tog cykeln ner till busstationen och skyndade fram till NFC. De sa att de skulle stänga men att jag fick beställa mat ändå. Jag var utsvulten och beställde samma som på morgonen. Jag var deras första och även deras sista kund för dagen. Klockan var nu 21:00 och bussen hem skulle gå 23:20. Det var lite jobbigt att vänta så jag pratade lite i telefon och sen lyssnade jag på ett avsnitt av P3 dokumentär.

Ha en trevlig kväll på er alla livsnjutare därute.

Västkustbanan

Idag började jag 11:54.
Var 20 minuter tidig till Green Cargo’s lokaler så jag passade på att boka lite biljetter till och från Göteborg. När tiden var inne gick jag ner i rummet där alla skriver ut sina tågorder. Där satt min instruktör Stig och 4 andra lokförare och Stig tyckte att jag skulle skriva ut tågorderna själv för första gången nu när jag hade publik.

Det gick bra. Fick fråga några gånger men nu har jag nog lärt mig det. Det var visst inte så svårt. Men blev lite fel med de första turerna och när Stig kollade vad som var fel så var de turerna inställda. Helt plötsligt hade vi nästan tre timmars rast. Vi slöade inte hela tiden, jag fick lite info utprintat av Stig som jag kunde plugga på om Sävenäs, Hallsberg och Skandiahamnen bland annat.

Idag drog ni ner lite timmervagnar söderut på Västkustbanan till Värö. Det var riktigt kul för Västkustbanan har jag alltid viljat köra. Tror jag körde nästan ända ner till Varberg. Körningen gick galant och vi lossade våra vagnar och ett lok kom och hämtade dem. Vi växlade undan loket till ett annat spår och några nya vagnar blev nerbackade framför oss. När vagnarna kopplats loss så backade jag intill och kopplade ihop med vårat lok och bromsprovade.

Allt funkade bra och snart rullade vi hemåt. Stig sa att han var hungrig och att vi skulle äta när vi kom tillbaka till Sävenäs, han hade några mackor med sig. Jag var ju tvungen att berätta vad jag hade med mig. Hemgjorda pannbiffar, äkta potatismos, grönpepparsås, lingon och skivad saltgurka var det in min matlåda. Tyst, sa Stig. TYST DU FÅR INTE PRATA MER NU!

Jag vann! 😉

Jag körde ner till bangården på Sävenäs och kopplade ifrån vagnarna. Jag är lite osäker nu, kan det varit så att vi hade timmervagnar med oss hem också? Det kanske var tomma åt ena hållet. Det var en bra tur i alla fall och jag fick göra alla telefonsamtal själv, jag gjorde precis allt själv faktiskt. Stig sa bara till mig vad jag skulle göra men inte hur. Det skulle jag försöka klura ut själv. Det gick bra och jag visste vart vi skulle växla och vid vilka dvärgar jag skulle vända och att jag skulle ringa lokstallet och få en plats för uppställning av loket. Jag hittade till och med dit. Nu är min mobil fulladdad med en massa nummer som har med tågkörning att göra.

Vi har ganska kul ihop jag och Stig. På väg ner till Värö så berättade jag för Stig vad som ingick i det som skulle betygsättas. Det var bland annat hur väl jag tar till mig infon han ger mig och lite andra punkter. Så på väg ner till Värö så berättade Stig en massa saker om allt vi åkte förbi, det var namn på sjöar och namn på platser och olyckor som hänt och vad de hade för last vi olyckan mm. Sen på vägen hem så förhörde han mig på allt sånt och hänvisade till att jag skulle vara lyhörd mot min instruktör. Det gick sådär haha =)

Västkustbanan: CHECK! =)

Stig frågade när jag skulle hem för jag ska sova hemma i Jönköping i natt. Jag satt att mitt tåg går 23:20, han frågade om jag kunde ta ett tidigare tåg, jag sa att det går ett klockan 20:00 också. Klockan var 19:00 och Stig sa att jag kunde ta det tidiga tåget för vi skulle bara möta upp ett annat tåg vid 20:00 och dra ner vagnarna till Skandiahamnen och sen köra ensamt lok hem. Det skulle bli klart på ca 50 minuter.

Det var ju värt att offra 50 minuters körtid för att få komma hem 3 timmar och 20 minuter tidigare än beräknat. Stig sa att det var ett Re-lok som vi skulle köra. Jag har inte kört Re-lok och jag råkar ju vara tågnörd. Så nu sitter man här och bloggar och väntar på sena tåget hem =)

Men det var helt klart värt det. Re-loket var en helt annan upplevelse, farthållare, elbroms, sitta på högersida i hytten mm. Superkul. Sen kan man även lätt förväxla direktbromsens reglage med tyfonens reglage. Tur att ingen av killarna nere på Skandia hade dåligt hjärta för då hade jag nog fått åka vagn med littera E därifrån.

Ett riktigt roligt och kraftfullt lok var det. Istället för backspeglar så fanns det backkameror, men det funkade sådär på när det i mörkt. Fast jag vet inte om man ser så värst mycket i vanliga backspeglar heller om nätterna.

En negativ sak var att man var tvungen att kvittera säkerhetsgreppet hela tiden. Det betyder på vanlig svenska att man måste släppa död mans grepp och trycka ner det när en lite lampa tänds annars säger en röst, “Kvittera” hela tiden i några sekunder sen nödbromsar den. Det kanske skulle kvitteras var 30 sekund eller varje minut. men man blev nästan galen. På Rd-loken gör man det en gång var 30 minut skulle jag tro. Men, men det totala intrycket var bra och jag är glad att jag fick testa det loket och hoppas på att få testköra en längre sträcka sen.

Ännu en perfekt dag har kommit mot sitt slut. Nu ska jag ner mot Centralstationen och ta tåget i hem. Lyssnar på P3 dokumentär när jag pendlar som vanligt. Tiden bara flyger iväg då.

Ha det…