Alla förutsättningar för att få jobb hos GC

Idag började vi 06:00 och jag dök upp cirka 10 minuter innan som vanligt ombytt och klar. Alla papper var redan utskrivna så vi gick ut till bangården direkt och begav oss mot lokstallet. På vägen gick vi igenom vad som skulle göras. Det skulle bli ganska lugnt för ena tåget vi brukar få in på denna turen skulle utebli.

Jag låste upp lokstallet och klargjorde V5:an. La växlarna fram till första dvärgsignalen och ringde tkl och bad om att få gå fram till oljevagnarna. Jag fick växla in på spår fem och upp på vallen och sen ner på oljevagnarna och koppla in oss där. Allt börjar gå på rutin nu.

Vi tar inte alla oljevagnarna i ett svep för då blockerar man vägarna man korsar alldeles för mycket så vi kör alltid ner dem i två omgångar. Denna morgon började det regna. Vi har verkligen haft tur med vädret när vi jobbat. De gånger det regnat har varit när jag kört inne i hytten. Men denna dagen verkade det som att vädrets makter var emot oss.

Skit samma tänkte jag, vi jobbar bara 6 timmar och jag stör mig inte så mycket på regn. Men min handledare tyckte inte likadant och bad mig åka i hytten så mycket det gick när vi växlade. Man måste verkligen tänka när man växlar oljevagnar. De är tunga och V5:an är lätt. Normalt sätt så bromsar man bara med lokbromsen när man växlar men med oljevagnarna kollar man också alltid så att tågbromsen funkar från radiostyrningen. Det är så ofta som bilister och kanske framför allt cyklister ska försöka smita före när man kommer åkandes över vägkorsningar. Idag var det till och med en lastbil som smet över fast jag aktiverat vägskyddet.

Man vill inte bli klämd mellan en vagn och en lastbil som jag skrivit om tidigare. Det bästa är att alltid se alla runtomkring spåret som idioter. Då ligger man steget före hela tiden och är beredd på de mest idiotiska sakerna. Man hör hela tiden en massa historier om hur blåsta bilister mm är och hur ofta det skulle kunnat slutat illa. Man är väldigt oskyddad när man står på en vagn och radiostyr när man växlar.

När vi var klara med oljan så gick jag in till Green Cargos lokaler och fick låna en regnjacka av någon lyckligt ovetandes. Sen fick vi order om att dra fram några vagnar som stod på ett spår som var väldigt avskiljt. Vi åkte dit men hittade dem inte någonstans. Jag såg däremot vagnen som spårat ur och som saknade en buffert, hjulen på den vagnen var inte de snyggaste jag sett om man säger så. Vi bestämde oss för att det var dags för kaffe. Det går inte åka omkring i regn och leta vagnar hela dagarna. Jag växlade fram till vagnarna som skulle upp till Torsvik och gick emot dem och tog rast.

Idag skulle jag gå som pålok med v5:an och en kollega skulle dra upp allt till Torsvik med ett Td-lok. Vi bromsprovade allt och gav oss iväg och jag tryckte på för kung och fosterland uppför Tabergsbacken. Väl uppe vid Torsvik så kopplade kollegan loss sig i andra ändan och drog ner till terminalen och hämtade en massa tomvagnar. Under tiden han växlade vid terminalen passade jag och Calle på att lägga om växlarna så att de låg rätt.

Vi lossade ett koppel mitt i vårt växlingssätt där vi skulle dela det nere vid terminalen. När vi var klara väntade vi vid klotet till bangården för att kunna lägga om växeln när kollegan kört in tomvagnarna för att vi sedan ska kunna köra ner våra lastade vagnar.

Det blir en hel del väntade när man jobbar som lokförare men när man är flera som väntar samtidigt så blir det en hel del roligt snack men massa fantasier inblandat. Vid klotet vi väntade står det en gammal sliten trädgårdsstol som man kan sitta på medan man väntar på sina kollegor. Den stolens glansdagar är sedan längesen förbi och den var lagad på diverse ställen. Calle slog sig ner och njöt av vädret. Regnet hade i vanligt ordning försvunnit i samma ögonblick som jag satte på mig en regnrock och solen hade börjat titta fram lite blygt.

“Vad gött att sitta ner lite” sa Calle. “Egentligen borde vi slänga bort denna stolen och ställa dit en hammock. Utrymmet är perfekt för det” fortsatte han. Jag höll med. Det hade varit super najs med en hammock så att jag som elev fick plats också. Calle tog komradio “Öh, Lindén, vi borde slänga bort stolen vid klotet och smacka dit en hammock i stället. Fatta vad gött men ett tak som skydd mot regnet också.” sa Calle. “Ja det gör vi” svarade Lindén. “Vi får fixa en kikare också för jag såg en mårdhund nyss också, ni vet typ en grävling med långa ben” svarade Lindén.

Han hade rätt, det skulle vara nice med en hammock och en kikare så man kunna titta på alla djuren runt omkring. Jag sa till Calle att vi skulle ställa dit en grill också som vi kan tända och när de kämpat på vid terminalen och växlat klart och kommer in med sina vagnar så langar vi över en nygrillad med boston till dem innan vi lägger om växeln efter dem. Det vore perfekt tyckte jag. Calle höll med och fattade komradion och berättade vad jag föreslagit för Lindén.

“Alltså, din elev har alla förutsättningar för att få jobb hos oss på Green Cargo, det märks tydligt, det är klart vi ska ha en grill” blev svaret. Så där håller vi på hela dagarna, det blir många sköna skratt när man sitter och väntar på saker.

När kollegan kom upp med sina vagnar la vi om växeln efter honom och körde ner våra vagnar spetade dem och körde tillbaks mot bangården på Torsvik. Där bromsprovade kollegan vagnarna han hyss hämtat så vi behövde bara på till i aktern och kolla så att han kunde styra bromsen i v5:an från sin hytt. Det gick bra. Och på hemvägen behöver jag inte göra något mer än att håller ner säkerhetsgreppet.

Vi fick kör vid hustomten nästan direkt och jag hängde ut genom fönstret och njöt av naturen och vindraget när man svingade förbi alla samhällen påväg ner mot Jönköpings godsbangård. När vi var framme kopplade jag loss loket och sen var dagen över. 6 timmars “hårt slit” var avklarat.

I morgon ringer klockan 03:00, godnatt…

Svartbälte i passresor

I morse var det dags för tågkörning igen. Vaknade tidigt och solen var uppe så det blev en härlig promenad med vovven innan det var dags att bege sig till Nässjö som jag skulle utgå ifrån idag. På vägen dit svängde jag förbi Green Cargo i Jönköping och hämtade min varselväst och slängde mackan jag hade haft i kylen som jag hastigt fick lämna i Torsdags.

Körde till Green Cargos lokaler i Nässjö printade ut körordern. Tog en kopp kaffe och pratade med de andra lokförarna och de var ju givetvis intresserade av hur det var med mitt ben. Det var inte så farligt sa jag och berättade att jag redan hade hunnit tömma mycket av luften innan jag tappade slangen så kraften var inte så stor. Sen började vi prata om situationen uppe på Torsvik och om spårläget där.

Det var alltså på väg från Torsvik som allt började. En lokförare skulle dra ner sina vagnar till Jönköping men den sista vagnen valde att gå vägen mot Vaggeryd genom växeln i stället vilket resulterade i en urspårning. Det syns tydligt på alla slipers att vagnen gått bredvid men föraren som körde märkte ingenting. 1,5km längre ner i växeln vid Måp24 “Hustomten” så hoppade vagnen i rätt läge igen och föraren körde helt ovetandes om vad som hänt ända till JKPG och hängde av vagnarna.

Lite senare kom en annan lokförare och gick på vagnarna och skulle klargöra och bromsprova och gick och inspekterade när han stannade till “Vad fan??? Det fattas en buffert på sista vagnen!!!” Märkligt tänkte han men som tur var la han ihop ett och annat och ringde upp till Torsvik och bad kollegorna kolla läget. De såg att spåret slingrade sig som kokt spagetti och larmade och senare hittades bufferten vid Hustomten om jag inte miss fel. Jag kan ha varit den sista som körde på banan innan urspårningen och jag minns att jag var ganska tidig från Torsvik och då tog jag det alltid lugnt till Hustomten där jag ändå alltid hade stopp i signalen i 30-60 minuter. Det kan ha varit därför inte just jag spårade ur men jag var inte så värst tung då heller om jag inte minns fel. Men det var han som spårade ur.

Men men, idag skulle vi ha två multade lok och vi gick ut och förberedde dem men sen visade det sig att vi bara skulle ha ett lok med oss och fick stänga ner det ena och klargjorde bara det andra loket.

Det var något arbete på spåret så vi fick växla runt under bron och komma in på våra vagnar den vägen. Växlarna ringde och tjatade på oss att vi skulle snabba oss och att vagnsättet var bromsprovat och klart. Vi hade avgångstid 10:57 enligt körordern men de ville skicka ut oss tidigare, det började väl bli dåligt med plats på bangården kan jag tänka mig. Vi gjorde ett täthetsprov och ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag den lokala tågklareraren i Nässjö och sa att vi var klara för avgång.

Vi fick tuffa iväg inom någon minut men när jag passerade första huvuddvärgen så började ATC’n tjuta och det stod fel i displayen men driftbroms som följd och släckt för och huvudindikator. Balisfel typ 3, den allvarligare sorten. Kvitterade bort det och tog fram felkoden. Tuffade vidare tills jag fick info i för och huvudindikatorn igen och sen var det vara att tuffa vidare.

Min handledare ringde in till TKL och meddelade balisinformations felet. Mycket mer än så hände inte på resan mot Hässleholm. Jag fick på in gå ett sidospår en gång och släppa förbi två tåg, blev väl stående där i 25 minuter. Jag sitter och stryker alla driftplatser vi passerar i körordern och kollar hur vi ligger till i tid medan jag kör. Det är alltid bra, som idag till exempel så ringde lokföraren som skulle lösa av oss i Hässleholm och frågade om vi kommit i väg i tid mm och jag kunde säga exakt vart vi befann oss och att vi låg 4-5 minuter före tidschemat utan att behöva titta i körorder och fråga handledaren vart vi befann oss.

Fick stopp i signalen i Hässleholm och då var vi väldigt mycket före tiden i schemat och hade meddelat våran avlösande lokförare att vi var på väg  och han skulle stå där taket slutade på plattformen och vänta på oss. Vi fick kör igen efter någon minut och jag la på lite ampere men inte så mycket för att jag skulle ju ändå stanna snart.

Det såg inte ut att stå någon i bortre ändan under plattformstaket, däremot stod det någon men något orange på väskan på ändan närmast oss. Det måste vara han sa jag och drog i tågbromsen och lyckades göra ett mjukt stopp precis bredvid honom. Och mycket riktigt var det våran avlösande förare och vi hoppade ur tåget. Jag var väldigt nöjd med denna körningen, känns som att jag har koll på läget. Min handledare behöver knappt säga någonting och när han gör det så är det för att ta det säkra före det osäkra i situationer när det blir lite mycket att göra för mig.

Vi hade över en timmas rast innan passresan hem gick så vi gick och lunchade på samma ställe som förra gången. Idag var det stekt lax och vi åt lax och salladsbuffe tills vi knappt kunde röra oss. Efter maten gick vi till Hemma kväll för min handledare var godissugen. Vi stod ett tag och tittade på alla boxar med serier och kommenterade dem vi hade sett mm. Sen begav vi oss till stationen igen och satte oss. Kände att paltkoman började närma sig och när x2000 dundrade in så satte vi oss ner på våra platser och toksomnade båda två.

Jag må vara hyfsat bra på att köra tåg nu på min näst sista körlia men det är inget emot hur bra jag är på att åka passresor. Svartbälte i passresor har jag, särskilt med en paltkoma som sömnmedel. Vaknade till lite då och då och insåg att föraren av denna x2 var väldigt bra. Man märkte inte när tåget startade och mjuka fina inbromsningar hela tiden. Förra passresan hem var föraren inte alls lika mjuk och försiktig. Man börjar väl bli yrkeskadad på riktigt nu när jag börjar jämföra hur förarna framför fordonen på passresorna =)

Det har varit en bra dag och en av de bästa körningarna jag gjort, börjar bemästra bromsen ordentligt nu och det känns bra. I morgon har jag sovmorgon till 6:00, jag börjar bli bortskämd 😉

Ha en bra dag på er alla livsnjutare därute.

Lokföraryrkets baksida

Dagen började 3:39. Jag gillar att köra tidiga turer, det är lite jobbigt att komma upp men när man väl är vaken så är allt så fridfullt och lugnt som jag skrivit om tidigare. Denna morgonen skulle jag dra upp lite vagnar till Torsvik. Man börjar kunna banan nu, man vet var de kritiska ställena är som man måste vara extra uppmärksam på.

Vi var inte så tunga idag så vi behövde inget pålok på första turen. Det gick bra och vi klättrade upp för tabergsbacken med tåget och det låg ett vackert dis över den lilla sjön där uppe som ni sett på videon jag la upp häromdagen. Jag ställde av vagnarna vid den lilla bangården precis innan man kommer ut till industriområdet till Torsvik och körde radiolok ner till kombiterminalen och hämtade upp de lastade vagnarna där och drog upp till Torsviks bangård.

Varje gång jag stannar så packar jag tåget, det gör att buffertarna trycks ihop och man lättare kan hänga av kopplen. Det är inte alltid man behöver hänga av men jag känner att jag behöver öva på att packa. Det är lätt att packa egenligen, det svåra är när man ska stanna på en ganska exakt plats plus minus någon meter och samtidigt få till en packning av bufferterna. Jag har lite problem med just det och därför tar jag alla tillfällen jag kan att försöka packa tåget.

Vid bangården inväntade vi en Nässjöförare som skulle växla samtidigt med oss på Torsvik. Vi planerade hur vi skulle gå tillväga och efter det stack vi iväg och hämtade lite vagnar och drog upp till bangården på varsitt håll. Jag la växlarna efter mig för att underlätta för den andra föraren som skulle fortsätta växla efter mig. Jag ställde av vagnarna jag hämtat och kopplade på några andra och drog ner till jönköping igen.

Där hade vi lite rast och pratade med en annan förare som skulle gå som pålok på nästa vända upp till Torsvik. Denna resan började det hända lite saker på. Jag hade just passerat Tornet i Jönköping och var på väg ut på linjen när jag passerar en gångväg som går över spåret. Det kommer en kille med hörlurar och går fram emot övergången och jag signalerar “tåg kommer” för att vara på säkra sidan. Han tittade lite surt på mig, för han hade ju säkert tänkt att stanna men jag tog det säkra före det osäkra, han hade inte ögonkontakt med mig så jag kunde ju inte veta om han sett mig helt enkelt. Tyfonen i Td-loket är mycket kraftig och den går nästan att höra över hela Jönköping om vinden ligger rätt.

Jag fortsatte tuffa på med Td-loket med lilla mopeden (V5:an) som tryckte på bakifrån med full kraft för att jag ska komma upp i den svindlande topphastigheten på 60km/h. Grenen som hängt ut över spåret tidigare var nu nersågad av Infra Nord som hade passat på att röja lite extra på platsen när de ändå var där.

När vi närmar oss Taberg så är det en obevakad vägkorsning precis innan perrongen och från det här hållet är sikten bra. Jag ser att en bil kommer från vänster och ska till fastigheten på högersida och tänker att “han tänker inte stanna” och mycket riktigt han kör över spåret lite väl provocerande sent. Det var ingen fara med det men jag blir jävligt irriterad på sådant som lokförare och min handledare tutade ilsket på honom med tyfonen. Det som händer då är ju att alla i fastigheten hajar till och tittar och det blir antagligen så pinsamt för den som smet över spåret att han inte kommer göra om det igen.

Sen efter perrongen kommer det en gångväg och sen en ljudsignaltavla och sedan en obevakad vägkorsning igen innan den branta stigningen uppför tabergsbacken som jag kallar den börjar. Det var i den backen jag fastnade för någon dag sedan. Det gick bra upp till Torsvik och vi hämtade och lämnade vagnar i vanlig ordning och jag börjar få kläm på radiostyrningen ordentligt nu. Väl uppe på Torsviks bangård så bromsprovade jag med hjälp av radiostyrningsapparaten. Jag gillar att bromsprova, det hör yrket till och när det händer något så vet man att man har bromsar som fungerar felfritt.

Allt gick bra och den andra föraren gick emot med sitt lok längst bak och kopplade ihop sig med oss. Jag gjorde ett genomslagsprov och sen var vi redo att tuffa hemåt.

Man brukar inte komma så långt för hittills har jag alltid fått invänta några andra tåg som ska passera vid “Hustomten” eller Måp24 som signalen heter innan jag kommer ut på linjen och idag var det samma sak. Ringde och pratade med tågklareraren i Månsarp och sa att vi var redo och fick instruktioner om vad som gällde. Sen är det bara att vänta och vi brukar bli stående 30-60 minuter.

Dessa stopp är inte så tråkiga. Det är mitt i naturen och vädret är fint och man har rutorna nere på loket och man pratar om allt mellan himmel och jord. När vi jobbar är det mest jobbsnack för jag har ju 700 frågor jag vill ha svar på som elev och det tar det mesta av tiden. Men när vi har rast på sådana ställen som “Hustomten” så snackar vi fotboll, husbilar, roliga saker om tågyrket och tråkiga saker om tågyrket.

Igår så pratade vi om lokförartesterna och varför de är som de är och vad som krävs av en lokförare. Det är ganska mycket mer än att bara köra tåg från punkt A till B. Man måste hela tiden vara uppmärksam och ligga steget före, det är en säkerhetstjänst vi har och vi har ganska stora krav på att hela tiden vara på 100% på alerten. Ena sekunden har man en timmas rast i loket vid en rödljussignal och skrattar, halvsover, googlar och visar varandra en massa youtube videos. Nästa sekund får du kör i signalen och från att du börjat rulla måste du vara 100% skärpt igen.

Kanske är det just att vara passiv under en lång stund för att sekunden senare kunna agera snabbt och korrekt som är den stora utmaningen. Det vi inte visste igår när vi stod vid rödljuset och pratade om just detta var att just denna resan idag skulle jag får känna på detta i skarpt läge.

Tågen vi väntade på åkte förbi. Det kallas K-möte och är ett kontroll möte att ett specifikt tåg har passerat för att vi ska få ta oss ut på linjen för endast då är det säkert. Tågklareraren säger alltid att när tåget åkt förbi och du får kör i signalen så har du tillstånd att köra och så repeterar man det tågklareraren sa för att hen ska veta att man uppfattat allt korrekt.

Jag fick kör och började lägga lite pådrag. Det är en obevakade vägkorsning precis innan signalen och det är dålig sikt men vi har knappt någon fart så det är inget problem. Det sitter en ljudsignal tavla innan som säger att man ska använda tyfonen och det gör man alltid innan man avgår därifrån.

Jag fick börja med att åka ner till Månsarp och ställa mig på perrongen tills det blev grönt där. Det blev inte så lång väntan men denna gången fick jag även 0P i förindikatorn även där vilket innebär att jag måste stanna vid perrongen i Taberg också. Vi var 309 meter långa och om jag stannat vid rödljuset hade jag blockerat en gångväg innan perrongen och det är lite onödigt. Så vi stannade innan övergången annars kan folk bli otåliga och börja klättra upp på bufferterna och klättra över vagnarna. Eller kanske ännu värre, de kan krypa under bufferterna och då kanske jag inte ser det och kör iväg och deras sista resa blir då med fonus.

Nu stod jag i Taberg och på gångvägen bredvid stod en farbror med vad jag fattade det som hans barnbarn. Det var så tydligt att de stod där för att titta på tåget. När jag efter en lång stund fick kör i signalen så körde jag ut handen och vinkade till dem och barnet blev jätte glad. Sakta men säkert ökade farten och jag passerade perrongen.

STH på just det stället var 40 och jag var inte uppe i den hastigheten när jag närmande mig den obevakade övergången där en bil smet över på min resa ut till Torsvik. Min handledare har sagt till mig att ta det försiktigt där för den är lite lömsk så jag brukar hålla igen lite. Till vänster ligger en fastighet som övergången leder till. Till vänster är det bra sikt och jag såg att inga bilar eller personer var i rörelse där. På höger sida däremot är det dålig sikt och jag hade förmiddagens incident färskt i minnet så jag var extra uppmärksam idag.

Jag la pådraget till noll och hade handen på tågbromsen och tittade mellan buskagen om jag kunde se någon bil. Och mycket riktigt kom det en bil körandes väldigt sakta. Jag signalerade “tåg kommer” med tyfonen och bilen saktade in och stannade vid stoppskylten som stod innan den skulle passera spåret, precis så det alltid går till varje dag man kör tåg förbi obevakade övergångar. Bilar ser eller hör tåget och stannar vid stoppskylten och låter oss passera.

I detta läget så visste jag att det var fritt från rörelser från väster och han stod ju still på högersida. Det innebär ju att han blockerar den vägen för andra, alltså var det nu helt fritt för mig att passera. Han stod still några sekunder men när jag var farligt nära så börjar han köra fram och riktigt sakta också. Han hade med andra ord stannat vid stoppskylten just för att det var en stoppskylt, men han hade inte hört tyfonen och han hade definitivt inte tittat om det kom något tåg. Vilket det gjorde.

Jag såg allt som i slow motion, jag sa “SHIT” kastade mig på tyfonen och nödbromsar genom att dra D3-ventilen till botten och tömma huvudledningen i samma sekund som min handledare säger “NÖDBROMSA!”

Vad gör bilisten då? Jo, han stannar mitt på spåret och står still i en evighet kändes det som.

Bromsarna på ett tåg är tryckluftsdrivna och går till genom att man sänker trycket i huvudledningen som går genom hela tåget. Det tar tid, först går första vagnens bromsar till, sen andra vagnens bromsar, osv, osv Det innebär att det händer i stort sett inget de första sekunderna när du bromsar. Sen ökar inbromsningen gradvis men det tar ett tag innan du har fullbroms. Jag skulle med andra ord krocka med honom innan farten hunnit gå ner på grund av att han kört ut så sent efter att först ha stått still.

I sista sekund får han i backen??? och backar av spåret istället för att fortsätta rakt fram. Jag passerar honom utan att toucha och jag hör hur bromsarna gått till med fullkraft och det verkligen skriker om dem. Jag stannar en bit bort och min handledare hoppar ur och går bort till bilen, en person går ut och vad min handledare sa i det ögonblicket vet jag inte men jag antar att det inte var några av orden han lärt sig i kyrkansbarntimma som liten.

Jag pustade ut, inget hände ju. Jag började tänkte om jag kunnat göra något annorlunda. Hastigheten var låg, jag hade sett honom och varit beredd på att bromsa och signalerat med tyfonen. Han hade stannat, men bara för ett tag och tillräckligt länge för att jag inte skulle hinna stanna när han sen fick för sig att köra ut. Min handledare med mer erfarenhet av sånt hade kanske varit mer vaken och kanske hunnit nödbromsa max en sekund tidigare men det hade inte hjälpt. Jag kom fram till att jag gjort vad jag kunde. Kör någon ut framför så finns det inte så mycket man kan göra.

Jag la till lokbromsen och såg att jag inte dragit ner pådraget. Jag hade prioriterat tyfonen och nödbromsningen och pådraget upphör direkt när man får broms till. Det samma gäller för påloket vi hade därbak om han hade haft pådrag men det hade han inte på hemvägen.

Jag drog tillbaka tågbromsen och huvudledningen började fyllas men det tar tid och det tog ett bra tag innan vi kunde börja rulla igen. Det var en luring sa jag till min handledare. “Han stannade vilket gjorde att jag slappade av för en sekund men jag reagerade blixt fort igen när bilen började köra.” Han svarade att det var en jävla luring och att jag just fått känna på lokföraryrkets baksida och pratade med mig och kollade läget. Jag sa att jag var ok och att jag nu fokuserar på att köra för att samma sak kan hända om 30 sekunder igen.

Jag kände mig ganska nöjd med hur jag agerat, jag kände att jag hade blivit rädd men att jag kunde släppa det och fokusera på körningen igen. I slutändan så var det väldigt lärorikt om hur oförutsigbara alla vid spåret kan vara. Nu ska det skrivas rapport om det inträffade och jag ska få en genom gång hur och varför man skriver rapporter när något inträffar.

Resan hem gick bra. Det har trots allt varit en bra dag och jag känner att jag är en bättre lokförare nu än jag var när jag vaknade i morse. Jag älskar fortfarande mitt yrkesval och idag fick jag nya öronproppar, och blåa var de också, bara en sån sak liksom 😉

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte