Västkustbanan

Idag började jag 11:54.
Var 20 minuter tidig till Green Cargo’s lokaler så jag passade på att boka lite biljetter till och från Göteborg. När tiden var inne gick jag ner i rummet där alla skriver ut sina tågorder. Där satt min instruktör Stig och 4 andra lokförare och Stig tyckte att jag skulle skriva ut tågorderna själv för första gången nu när jag hade publik.

Det gick bra. Fick fråga några gånger men nu har jag nog lärt mig det. Det var visst inte så svårt. Men blev lite fel med de första turerna och när Stig kollade vad som var fel så var de turerna inställda. Helt plötsligt hade vi nästan tre timmars rast. Vi slöade inte hela tiden, jag fick lite info utprintat av Stig som jag kunde plugga på om Sävenäs, Hallsberg och Skandiahamnen bland annat.

Idag drog ni ner lite timmervagnar söderut på Västkustbanan till Värö. Det var riktigt kul för Västkustbanan har jag alltid viljat köra. Tror jag körde nästan ända ner till Varberg. Körningen gick galant och vi lossade våra vagnar och ett lok kom och hämtade dem. Vi växlade undan loket till ett annat spår och några nya vagnar blev nerbackade framför oss. När vagnarna kopplats loss så backade jag intill och kopplade ihop med vårat lok och bromsprovade.

Allt funkade bra och snart rullade vi hemåt. Stig sa att han var hungrig och att vi skulle äta när vi kom tillbaka till Sävenäs, han hade några mackor med sig. Jag var ju tvungen att berätta vad jag hade med mig. Hemgjorda pannbiffar, äkta potatismos, grönpepparsås, lingon och skivad saltgurka var det in min matlåda. Tyst, sa Stig. TYST DU FÅR INTE PRATA MER NU!

Jag vann! 😉

Jag körde ner till bangården på Sävenäs och kopplade ifrån vagnarna. Jag är lite osäker nu, kan det varit så att vi hade timmervagnar med oss hem också? Det kanske var tomma åt ena hållet. Det var en bra tur i alla fall och jag fick göra alla telefonsamtal själv, jag gjorde precis allt själv faktiskt. Stig sa bara till mig vad jag skulle göra men inte hur. Det skulle jag försöka klura ut själv. Det gick bra och jag visste vart vi skulle växla och vid vilka dvärgar jag skulle vända och att jag skulle ringa lokstallet och få en plats för uppställning av loket. Jag hittade till och med dit. Nu är min mobil fulladdad med en massa nummer som har med tågkörning att göra.

Vi har ganska kul ihop jag och Stig. På väg ner till Värö så berättade jag för Stig vad som ingick i det som skulle betygsättas. Det var bland annat hur väl jag tar till mig infon han ger mig och lite andra punkter. Så på väg ner till Värö så berättade Stig en massa saker om allt vi åkte förbi, det var namn på sjöar och namn på platser och olyckor som hänt och vad de hade för last vi olyckan mm. Sen på vägen hem så förhörde han mig på allt sånt och hänvisade till att jag skulle vara lyhörd mot min instruktör. Det gick sådär haha =)

Västkustbanan: CHECK! =)

Stig frågade när jag skulle hem för jag ska sova hemma i Jönköping i natt. Jag satt att mitt tåg går 23:20, han frågade om jag kunde ta ett tidigare tåg, jag sa att det går ett klockan 20:00 också. Klockan var 19:00 och Stig sa att jag kunde ta det tidiga tåget för vi skulle bara möta upp ett annat tåg vid 20:00 och dra ner vagnarna till Skandiahamnen och sen köra ensamt lok hem. Det skulle bli klart på ca 50 minuter.

Det var ju värt att offra 50 minuters körtid för att få komma hem 3 timmar och 20 minuter tidigare än beräknat. Stig sa att det var ett Re-lok som vi skulle köra. Jag har inte kört Re-lok och jag råkar ju vara tågnörd. Så nu sitter man här och bloggar och väntar på sena tåget hem =)

Men det var helt klart värt det. Re-loket var en helt annan upplevelse, farthållare, elbroms, sitta på högersida i hytten mm. Superkul. Sen kan man även lätt förväxla direktbromsens reglage med tyfonens reglage. Tur att ingen av killarna nere på Skandia hade dåligt hjärta för då hade jag nog fått åka vagn med littera E därifrån.

Ett riktigt roligt och kraftfullt lok var det. Istället för backspeglar så fanns det backkameror, men det funkade sådär på när det i mörkt. Fast jag vet inte om man ser så värst mycket i vanliga backspeglar heller om nätterna.

En negativ sak var att man var tvungen att kvittera säkerhetsgreppet hela tiden. Det betyder på vanlig svenska att man måste släppa död mans grepp och trycka ner det när en lite lampa tänds annars säger en röst, “Kvittera” hela tiden i några sekunder sen nödbromsar den. Det kanske skulle kvitteras var 30 sekund eller varje minut. men man blev nästan galen. På Rd-loken gör man det en gång var 30 minut skulle jag tro. Men, men det totala intrycket var bra och jag är glad att jag fick testa det loket och hoppas på att få testköra en längre sträcka sen.

Ännu en perfekt dag har kommit mot sitt slut. Nu ska jag ner mot Centralstationen och ta tåget i hem. Lyssnar på P3 dokumentär när jag pendlar som vanligt. Tiden bara flyger iväg då.

Ha det…

Lokbromsen, ett djävulens påfund.

Idag var en mycket bra dag. Bästa på länge faktiskt.
Jag började 04:13 och var pigg men kände att jag gärna hade sovit några timmar till. Gjorde mig i ordning och åkte iväg på cykeln. På vägen till Sävenäs inser jag att jag glömt både maten och mina redbull hemma. Men skit samma. Vi skulle ju få frukost på hotell i Uddevalla.

Vi fick ut vårat lok och jag körde ner till bangården och kopplade på ett vagnsätt bestående av 19 olastade timmervagnar. Jag var lite lat så jag använde hastighetsreferensen, vilket funkar väldigt bra på timmervagnar där man måste ha gaspådrag i nedförbackar på grund av vindsuget de skapar. Behövde knappt röra bromsen på hela vägen. Vi fick ett stopp i Marieholm strax norr om Göteborg och släppte förbi några pendeltåg. Inbromsningen skötte jag som en gud =) Kände mig väldigt taggad inför dagen körning.

Vi såg några råddjur som sprang över en äng. Efter ett tag blev det dimma och vissa perioder så hade jag inte ens en stolplängds sikt (en stolplängd är ca 60 meter). Det var bara att köra på som vanligt. Dimman lättade lite tillslut och vi fick nästa stop i Ryr utanför Uddevalla. Även denna inbromsningen gick som på räls =)  Stod inte särskilt länge där heller, fotade lite och la upp på Instagram. Vill ni följa mig på Instagram så heter jag iFrillo där.

Stopp i signalen
Fick stopp i signalen vid Ryr utanför Uddevalla på grund av ett mötande tåg. Då kan man passa på att ta lite bilder.

Väl framme i Uddevalla packade vi ihop tågsättet. Det är en speciell bromsteknik man använder så att buffertar mellan vagnar och lok trycks ihop så att man kan hänga av det smidigt. Efter det växlade vi undan loket och gick till Hotell Sköna Rum.

Vi checkade in och gick lös på frukostbuffén direkt. Himmelskt gott och supertrevlig personal. Vi hade ca 3.5 timmars rast så jag gick in på mitt rum, nummer 1. Det var väldigt kallt och jag kände på elementet och det visade sig vara helt avstängt. Jag vred på full värme och kröp huttrande ner i sängen. Somnade på två röda. Vaknade av alarmet på mobilen efter några timmar och kände mig helt utvilad. Bästa sömnen på länge.

Jag gick ut och lämnade in nyckeln och Mikael kom efter någon minut. Vi gick till Pressbyrån så jag kunde köpa en dricka sen gick vi upp på en hederlig go gammal T44. Vi kopplade på tre vagnar och jag körde vidare till Munkedal.

Köra i System M: CHECK!

Vi hade med oss växlingskillen från Uddevalla och framme i Munkedal gjorde Mikael en rundgång med radiostyrningen. Rundgång betyder att man byter plats på loket från ena sidan vagnsättet till den andra sidan och kopplar på den där. Vi lossade även på alla kopplen för den banan vi skulle ner på svängde visst väldigt mycket.

Mikael backade ner växlingssättet med radiostyrningen med växlingskillen främst som vi hade kontakt med via radio. Vi kom fram till ett pappersbruk och kopplade loss vagnarna och växlade fram till ett nytt vagnsätt bestående av tre vagnar. Det visade sig att sista vagnen fått sig en smäll och inte gick att stänga ordentligt. Vi drog upp allt till Munkedal och kopplade loss vagnen och ställde den där och skrev en rödlapp.

Vi körde till Uddevalla och lämnade tågsättet och hoppade upp på vårat Rd-log igen. Jag backade intill de nya vagnarna som kommit in och kopplade på. Mikael gick ut och och kollade bromsarna, när han kollat alla visade han signalen “lossa” 440 meter längre bort. Supersvårt att se. Sen kollade han att allt var loss, vi hade stopp i signalen ut och jag Facebookade lite. Såg att Metallica kommer till Ullevi i sommar och Mikael blev superglad och meddelade sin tjej direkt. Fick svaret “vi måste köpa, pris spelar ingen roll”. Han var väldigt nöjd över sin tjej sa han. Denna dagen blev visst bara bättre och bättre.

Vi hade nog två stopp på vägen men de var ganska korta och bromsningarna utförde jag som ett proffs. Dimman hade letat sig väldig nära Göteborg men den avtog precis innan vi kom dit. Vi hade några hastighets sänkningar och de fick jag till perfekt i lagom avstånd tills de började gälla.

dimma
Dimman var lättare på hemvägen som tur var.

När vi kom fram till Sävenäs pratade vi om hur otroligt bra körning det varit. Både jag och Mikael var på topphumör, Mikael mest pga av Metallicakonserten och jag på grund av körningen. Han sa att han tyckte jag var bra som hittade felen själv direkt om jag glömt något och allt inte fungerade som det skulle. Många nya sitter som frågetecken och undrar varför inte det går aktivera hytten eller köra framåt mm. Jag gör de missarna som alla andra men kommer på orsaken direkt när felet uppstår. Det var en härlig komplimang i slutet på en perfekt dag.

Jag packade tågsättet och hängde av vagnarna. Växlade undan loket på ett annat spår och åkte mot lokstallarna. Allt hade gått perfekt. nu skulle jag bara stanna innan några växlar som skulle läggas om och stanna vid en stolpe med knappar som la om växlar. Då använder man lokbromsen. Första växeln gjorde jag en helt perfekt inbromsning med lokbromsen. Jag sa till Mikael att det var första gången jag lyckats bromsa bra med lokbromsen på ett Rd-lok.

Kände mig som en kung, tills nästa stopp. Blev helt fel, precis som att det var första gången jag använde lokbromsen. Nästa stopp likaså och när jag skulle stanna vid stolpen så stannade tåget 1 meter innan stolpen. Jävla lokbroms alltså. Förstörde en perfekt körning, allt hade ju gått så bra hittills.

Jag stannade till vid Nordstan på vägen hem och åt Indiskt till lunch. Vi var så tidiga hem att de fortfarande serverade lunch. Helt underbart. Gick omkring på stan lite och shoppade lite småsaker, bland annat ett nytt in ear headset till min iPhone. Var super nöjd med den. Är så otroligt glad för denna dagen. Allt har varit så perfekt, precis som jag vill att det ska var när man är lokförare. Jag gjorde inga fel och allt flöt på bra.

Ja, förutom för det djävulska påfundet de kallar lokbroms förstås.

 

Självbromsade vagnar och dimma.

Efter den minst sagt struliga starten på min fredag blev det äntligen kväll och dags för en körning till Uddevalla. Tog cykeln i god tid som vanligt till Sävenäs och jag har börjat störa mig på att det är så otroligt många stopp med rödljus på cykelbanan på vägen till jobbet. Hemvägen som oftast varit på natten har det varit grönt och bilfritt hela vägen till Haga i stort sätt.

Nu när jag hittat bästa vägen till jobbet går det blixtfort att cykla. Inga backar och man inser att cykel är att väldigt bra färdmedel i Göteborg. Men som sagt man får stanna vid väldigt många korsningar på vägen och det börjar bli lite tjatigt. Men det är naturligtvis inget att klaga på. Det är samma sak för alla och hellre det än att köra bil i rusningstrafik.

På vägen upp till Uddevalla hade jag tomma timmervagnar med mig. Har tappat bort övrig info som vikt mm från Uddevallaturen men det var långa tågsätt jag körde. Det speciella med timmervagnar är att det är ett jävla luftmotstånd rent ut sagt när de inte är lastade. Det var därför en bra upplevelse att få köra dem. Det har gått väldigt bra på körningarna som sagt och ATC:n hade bara tagit mig en gång. När jag missförstod 40 övervakningen tror jag det var, det har varit mycket att hålla i huvudet samtidigt nu i skarpt läge.

Det hade gått så bra på körningarna att jag lovat min Handledare att jag skulle köra utan hastighetsreferensen hädanefter. Äkta lokförare kör utan enligt mig. Jag sa till Mikael att jag gillar att sätta mål och tävla med mig själv och nu skulle jag inte använda den mer. Jag hade ju haft full koll på tavlor mm hittills.

Hastighetsreferensen är en liten ratt du kan skruva på så att loket bara gasar upp till en viss hastighet. Men man måste bromsa själv i utförsbackar annars överskrids hastigheten i alla fall, det är alltså inte samma sak som farthållare. Med hastighetsreferensen så slipper man ju tänkte på en sak mindre i alla fall. Dessutom så kan man dra upp till takhastigheten som är 9km över den högsta tillåtna hastigheten som man matat in i ATC:n innan uppförsbackar så att man hade ordentligt med fart vid början av stigningen om man inte kör med referensen. Det blir mer aktiv körning och lite mer sport i det hela och jag tror dessutom att man håller sig piggare då. Med godståg måste man planera sin körning betydligt mer än när man kör motorvagnar. Nu var jag redo att börja köra som proffsen.

Matar man in 100km/h på ATC:n så kan man köra upp till 105km/h innan det händer något, 106-109km/h så piper det högt från ATC:n och det kallas att köra på pipet och vid 10km för fort så tar ATC:n dig och bromsar ner tåget. Men det är inte tillåtet att köra på pipet. Är STH 100km/h så får man inte köra snabbare än det ska tilläggas.

Timmervagnarna var perfekta att börja på eftersom de bromsar ju när man slå av gasen. Behövde bara dra i tågbromsen vid några enstaka tillfällen vid hastighetsnersättningar och de inbromsningarna var så perfekta att Mikael kommenterade det direkt. Det var precis så man skulle köra och jag kände mig som en kung bakom spakarna. Men helt plötsligt var det som att köra in i en vägg. Det blev dimma och man såg endast en stolplängd fram enligt mig, nästan två stolplängder enligt Mikael men jag har tolkningsföreträde i denna bloggen som tur är så jag väljer ju givetvis den mest dramatiska av de båda bedömningarna av siktsträckan. Om det är dimma spelar ingen roll. Man kör på för kung och fosterland i alla fall.

Köra i dimma: CHECK!

I Uddevalla skulle vi hämta lastade timmervagnar. Det luktar ljuvligt av timmer på hela bangården. De var tunga och första inbromsningen vid en nersättning till 40km/h var den sämsta jag gjort. Jag tyckte det gick tungt och att det sköt på väldigt mycket så jag drog några snäpp extra i tågbromsen och jag glömde lossa ut i tid och när jag kom på det så var skadan redan skedd. Vi var nere i 5km/h innan jag hastighetsminskningen slutade och sen segade den sig väldigt länge innan bromsarna var helt loss i det långa tågsättet.

Men, men, någon gång måste ju vara den första och alla andra inbromsningar gick klockrent. Satte några till perfekta inbromsningar som Mikael kommenterade att de var perfekta. Det gällde både vid hastighets nersättning och när jag skulle stanna vid stopp. Självförtroendet var på topp och jag blev bättre och bättre på att planera körningen. Men helt bra blir det ju naturligtvis inte förrän jag har linjekännedom. Mikael får ju säga till när det kommer kraftiga backar åt ena eller andra hållet. Skyltarna står så nära att man inte hinner gasa upp så man kör på pipet innan man når stigningen.

Det var bara dimma en kort bit på vägen som tur var och resan hem gick väldigt bra. Har börjat bli bättre och bättre på att köra in massa tid. Jag kör på pipet ganska ofta, det blir lätt så när man försöker ligga i 105km/h hela tiden. Jag sa till Mikael att kan man köra i 105km/h så ska man köra i 105km/h, punkt! Han höll med. Orkar jag ligga och köra så hela vägen så kommer ju även han hem snabbare.

Denna resan skiljde sig ganska mycket från alla andra resor. Vi pratade inte så mycket. Jag är ju som sagt en väldigt social person som gillar att prata med andra om allt mellan himmel och jord. Så jag och Mikael pratar ganska mycket i perioder när man hittat något intressant samtalsämne. Men när jag körde utan referensen så var jag så fokuserad på allt att jag glömde prata. Missade till och med en skyddszon som Mikael som tur var sa till om. Men jag kände att det var helt rätt att börja köra utan referensen. Det gjorde nog Mikael också. Det kanske är ett sånt knep handledarna tar till när de vill ha lite tyst. “Nu kan du testa att köra utan hastighetsreferensen ett tag om du vill.” =)

Vi kom fram i god till som vanligt när jag kör 😉 och det var en riktigt nöjd lokförarelev som cyklade hemåt den kvällen. Det hade varit en perfekt körning. Man blir glad av att köra tåg även fast det var en fredagskväll vi startade. Det är väl sådana saker som gör att man vet att man valt rätt yrke. Jag brydde mig inte att det var fredagskväll. Jag ville inte göra något annat än att köra tåg.

Köra timmervagnar: CHECK!

lokförare
Här ser ni tydligt hur roligt det är att köra tåg. Min klasskompis Thomas som sitter bakom mig i skolan spakar här ett Re-lok. Visst ser han ut som en äkta lokförare?  Riktigt bra bild är det i alla fall.