Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)

Västkustbanan

Idag började jag 11:54.
Var 20 minuter tidig till Green Cargo’s lokaler så jag passade på att boka lite biljetter till och från Göteborg. När tiden var inne gick jag ner i rummet där alla skriver ut sina tågorder. Där satt min instruktör Stig och 4 andra lokförare och Stig tyckte att jag skulle skriva ut tågorderna själv för första gången nu när jag hade publik.

Det gick bra. Fick fråga några gånger men nu har jag nog lärt mig det. Det var visst inte så svårt. Men blev lite fel med de första turerna och när Stig kollade vad som var fel så var de turerna inställda. Helt plötsligt hade vi nästan tre timmars rast. Vi slöade inte hela tiden, jag fick lite info utprintat av Stig som jag kunde plugga på om Sävenäs, Hallsberg och Skandiahamnen bland annat.

Idag drog ni ner lite timmervagnar söderut på Västkustbanan till Värö. Det var riktigt kul för Västkustbanan har jag alltid viljat köra. Tror jag körde nästan ända ner till Varberg. Körningen gick galant och vi lossade våra vagnar och ett lok kom och hämtade dem. Vi växlade undan loket till ett annat spår och några nya vagnar blev nerbackade framför oss. När vagnarna kopplats loss så backade jag intill och kopplade ihop med vårat lok och bromsprovade.

Allt funkade bra och snart rullade vi hemåt. Stig sa att han var hungrig och att vi skulle äta när vi kom tillbaka till Sävenäs, han hade några mackor med sig. Jag var ju tvungen att berätta vad jag hade med mig. Hemgjorda pannbiffar, äkta potatismos, grönpepparsås, lingon och skivad saltgurka var det in min matlåda. Tyst, sa Stig. TYST DU FÅR INTE PRATA MER NU!

Jag vann! 😉

Jag körde ner till bangården på Sävenäs och kopplade ifrån vagnarna. Jag är lite osäker nu, kan det varit så att vi hade timmervagnar med oss hem också? Det kanske var tomma åt ena hållet. Det var en bra tur i alla fall och jag fick göra alla telefonsamtal själv, jag gjorde precis allt själv faktiskt. Stig sa bara till mig vad jag skulle göra men inte hur. Det skulle jag försöka klura ut själv. Det gick bra och jag visste vart vi skulle växla och vid vilka dvärgar jag skulle vända och att jag skulle ringa lokstallet och få en plats för uppställning av loket. Jag hittade till och med dit. Nu är min mobil fulladdad med en massa nummer som har med tågkörning att göra.

Vi har ganska kul ihop jag och Stig. På väg ner till Värö så berättade jag för Stig vad som ingick i det som skulle betygsättas. Det var bland annat hur väl jag tar till mig infon han ger mig och lite andra punkter. Så på väg ner till Värö så berättade Stig en massa saker om allt vi åkte förbi, det var namn på sjöar och namn på platser och olyckor som hänt och vad de hade för last vi olyckan mm. Sen på vägen hem så förhörde han mig på allt sånt och hänvisade till att jag skulle vara lyhörd mot min instruktör. Det gick sådär haha =)

Västkustbanan: CHECK! =)

Stig frågade när jag skulle hem för jag ska sova hemma i Jönköping i natt. Jag satt att mitt tåg går 23:20, han frågade om jag kunde ta ett tidigare tåg, jag sa att det går ett klockan 20:00 också. Klockan var 19:00 och Stig sa att jag kunde ta det tidiga tåget för vi skulle bara möta upp ett annat tåg vid 20:00 och dra ner vagnarna till Skandiahamnen och sen köra ensamt lok hem. Det skulle bli klart på ca 50 minuter.

Det var ju värt att offra 50 minuters körtid för att få komma hem 3 timmar och 20 minuter tidigare än beräknat. Stig sa att det var ett Re-lok som vi skulle köra. Jag har inte kört Re-lok och jag råkar ju vara tågnörd. Så nu sitter man här och bloggar och väntar på sena tåget hem =)

Men det var helt klart värt det. Re-loket var en helt annan upplevelse, farthållare, elbroms, sitta på högersida i hytten mm. Superkul. Sen kan man även lätt förväxla direktbromsens reglage med tyfonens reglage. Tur att ingen av killarna nere på Skandia hade dåligt hjärta för då hade jag nog fått åka vagn med littera E därifrån.

Ett riktigt roligt och kraftfullt lok var det. Istället för backspeglar så fanns det backkameror, men det funkade sådär på när det i mörkt. Fast jag vet inte om man ser så värst mycket i vanliga backspeglar heller om nätterna.

En negativ sak var att man var tvungen att kvittera säkerhetsgreppet hela tiden. Det betyder på vanlig svenska att man måste släppa död mans grepp och trycka ner det när en lite lampa tänds annars säger en röst, “Kvittera” hela tiden i några sekunder sen nödbromsar den. Det kanske skulle kvitteras var 30 sekund eller varje minut. men man blev nästan galen. På Rd-loken gör man det en gång var 30 minut skulle jag tro. Men, men det totala intrycket var bra och jag är glad att jag fick testa det loket och hoppas på att få testköra en längre sträcka sen.

Ännu en perfekt dag har kommit mot sitt slut. Nu ska jag ner mot Centralstationen och ta tåget i hem. Lyssnar på P3 dokumentär när jag pendlar som vanligt. Tiden bara flyger iväg då.

Ha det…