Framtida lokförare

I maj när jag vaknade upp på hotellet i Jönköping så hade några trollungar skrivit ett brev åt mig genom sin dagisfröken. Så här löd det:

IMG_20160530_134705
Finns tråkigare sätt att vakna upp på. Jag svarade så här:

Hej på er små trollungar. Tack för brevet med frågorna.

Hur styr du tåget?
I tåg finns det ingen ratt. Det är för att tågen går på räls, när rälsen svänger så svänger tåget. Men ibland så delar sig rälsen i två och finns det är person som kallas Tågklarerare som hjälper oss. Tågklarerarna sitter i ett hus vid de stora järnvägsstationerna och övervakar tågtrafiken på stora datorskärmar, tågklarerarna ser till att alla växlar ligger rätt så att vi kommer fram till rätt stad.

Ibland när man ska köra till någon fabrik ute i skogen så kan det hända att lokföraren får gå ut och lägga om växlarna själv. Varje tågklarerare har ungefär 8 stycken stora datorskärmar kopplade till sin dator för att kunna ha koll på allt som händer. Det är de som bestämmer när vi får köra och det är de som bestämmer när vi ska stanna tåget.

Tågklareraren är den som ser till att inga andra tåg finns på spåret när jag kör så att man inte krockar med tåget. Lokförare måste alltid göra som tågklareraren säger.

Kan man vända tåget?
Det är lite svårare att vända med ett tåg. Man stannar tåget och bromsar ner vagnarna så att de inte rullar iväg. Sen kopplar man loss loket och gör en så kallad rundgång. Det innebär att man kör bort loket till andra ändan av vagnarna på ett sidospår. Sen kopplar man på loket på vagnarna i den ändan och kör iväg åt andra hållet.

Fiser lokförare på jobbet?
Lokförare fiser så ofta de hinner och kan, så om ni ser en lokförare som kör med rutorna nere så är det antagligen för att han släppt sig.

Sitter du ensam och kör tåget?
Lokförare kör oftast ensamma. Men ibland när man kör passagerartåg kommer ombordpersonalen som tittar på passagerarnas biljetter in och pratar med oss. Det brukar ha kaffe med sig när de kommer in till oss och ibland om man är riktigt snäll så får man även bullar och kanske lite mjölk av dem. Det tycker vi är trevligt, vi blir bortskämda av ombordpersonalen.

Ibland vill även andra lokförare åka med hem för att de slutat arbeta på annan ort. När man sitter ensam och kör så lyssnar vi oftast på radio, Spotify eller Podcast. För i alla lok finns det en bra stereo man kan lyssna på.

Hur kan dörrarna stängas av sig själva?
Man kan tro att dörrarna öppnas och stängs av sig själva men det är lokföraren som öppnar och stänger. När vi stannat med tåget på järnvägsstationen så tittar vi vilken sida av tåget passagerarna står och väntar på och så frilägger vi dörrarna och öppnar dem så att passagerarna kan kliva på. När alla passagerarna klivit på och av tåget så blåser avgångssignaleraren i sin visselpipa och säger, ”tid för avgång, dörrarna stängs” Så trycker han in en knapp och ”plingar” till lokföraren som då vet att han kan stänga och förregla dörrarna och köra. Om ni ska leka tåg så behöver ni vara en lokförare, en person som jobbar i bistron och säljer kaffe till passagerarna, en biljettkontrollant, en avgångssignalerare längst bak på tåget som kan vissla och massor med passagerare.

Varför blixtrar det under tåget?
Rälsen är av metall och det är även hjulen på tåget. När de gnids mot varandra så blir det väldigt högt ljud så många måste hålla för öronen ibland och ibland blixtrar det, särskilt när spåren svänger. Det är lättast att se på kvällar när det är mörkt ute. Ibland kan det även bli rött på hjulen på tåget när lokföraren bromsar. Det beror på att bromsarna blir så varma att det nästan glöder om hjulen.

Hur får lokföraren som middag?
Lokförare har ofta med sig egen mat i matlådor och när vi kommit fram till rätt stad med tåget så har vi oftast en lång rast. Då går vi till vårt personalrum och där har vi matsal med mikrovågsugnar, spisar, maskiner så vi kan få färskt kaffe och varm choklad eller kolsyratvatten. Där finns också sköna soffor, tv-rum, sängar och massor med gratis frukt. Finns det inte eget rum med säng så bor lokförare på hotell och då får man oftast frukost eller middag på hotellet. Ibland blir man hungrig när man kör tåg men då finns det mikrovågsugnar och en spisplatta på loket så man kan värma mat, soppor eller koka kaffe på tåget.

När man är klar med sin lokförarutbildning så får man en speciell mugg i metall. Denna muggen kan man använda både som kastrull och kaffekopp. Då kan vi värma soppa direkt i muggen medan man kör och dricka ur den sedan när den svalnat lite. För den muggen kan bli jätte varm. Lokförare brukar ha med sig kaffe, vatten, nötter och frukt när man kör.

Hur långt kan man åka med tåget?
Man kan köra jätte långt med tåg. Men man orkar inte köra så långt. Man får köra maximalt i 5 timmar sen måste man ha minst 30 minuters rast sen får man köra 5 timmar igen. Efter det måste man ha en lång rast, oftast har man ledig till dagen efter. Ibland måste vagnarna ända upp till Norrland och då kör jag i några timmar. Sen står det en lokförare och väntar på mig och tar över mitt tåg och kör det vidare. Efter ett tag står en annan lokförare vid spåret och kör sista biten.

Man måste hjälpas åt för att det inte ska bli för jobbigt att köra tåg. Men oftast kör vi kortare sträckor på 3-4 timmar och sen har vi lång rast innan man kör hem igen. Igår kväll slutade jag i staden Falköping och skulle vänta i flera timmar på att få skjuts hem med ett passagerartåg. När jag satt på perrongen kom Oljetåget från Jönköping som är ett tåg med stora tankvagnar fyllda med dieselolja och bensin och körde in på järnvägsstationen. Jag hade lokföraruniformen på mig och frågade om jag fick skjuts till Göteborg och givetvis fick jag det.

Han stannade precis utanför parkeringen där min bil stod och jag kom hem flera timmar tidigare. Så snälla är lokförare. Ibland kör man på dagen och ibland på nätterna. Ibland kör man mitt i skogen eller genom städer och ibland kör man till och med köra precis bredvid stranden utmed havet.

Man ser mycket vilda djur när man kör tåg. Älgar, rådjur, rävar, örnar och grävlingar och en gång såg jag till och med en stor tjock gris som hade rymt som stod och bökade bredvid rälsen.

Kan lokföraren stanna tåget om han behöver kissa?
När man kör passagerartåg kan man gå på toaletten på tåget när man har stannat vid en järnvägsstation för att släppa av passagerare. Eller så kanske man hinner springa in i personalrummet på järnvägsstationen och gå på toaletten där.

När man kör godståg som är de där riktigt långa tågen utan passagerare så kan man stanna nästan vart man vill. Då säger man till tågklareraren att man behöver stanna och då säger han att man kan stanna vart man vill på natten och på dagen tar de tåget åt sidan på ett sidospår någonstans så får man springa in i buskarna och göra det man ska. Men oftast försöker man gå på toaletten innan man börjar arbetspasset.

Tåg går oftast på stark ström som finns i elledningarna över tåget. Därför får man absolut inte klättra på vagnarna även fast det finns stegar på en del vagnar. Det räcker med att man kommer nära elledningarna så kommer det en stor stark blixt som kan bli flera meter lång och den är jätte farlig. Man får inte heller klättra på stolparna till elledningarna för då kan man få ström i sig också. Man ska heller inte leka i närheten av rälsen för tåg har inte så bra bromsar och kan därför inte stanna om någon är på spåren.

Perrongerna som man står på när man väntar på tåget får man inte leka på heller. Det är en hög kan där och trillar man ner kanske man inte klarar klättra upp igen när tåget kommer. Man ska heller inte cyklar, åka inlines eller kickboard på perronger.

Hoppas ni fått svar på alla frågor nu och ni får gärna komma med fler frågor så ska jag försöka svara så fort jag kan.

Med vänliga hälsningar
Lokföraren Mattias

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Home sweet home

I torsdags för en vecka sedan var det dags för min sista tågfärd innan jullov och fortsatta teoretiska studier i skolan i Mjölby. Jag var inne ganska tidigt med bussen till Göteborg så jag åt lunch på Centralstationen innan jag gick till Sävenäs. Min cykel stod i Sävenäs eftersom jag åkt pass hem från förra arbetspasset.

Det tar ca 40 minuter att gå om man vet vägen och det är ganska lätt att hitta och det är raka spåret med cykelbanor typ. På cykel tar det kanske en kvart.

Väl framme så tittar jag på tv och dricker varm choklad tills min instruktör Stig kommer. Han brukar också titta lite på tv och prata innan vi förbereder arbetsdagen. Det är främst Discoverykanalerna som vi tittar på.

Denna dag skulle vi köra Västkustbanan till Halmstad. Jag gillar Västkustsbanan, det finns en video på Youtube där de åker på Västkustbanan från Malmö till Göteborg med en videokamera som filmar allt från hytten. Den har jag tittat på 3 gånger som den sanna tågnörd jag är.

Vi avgick från Sävenäs till Halmstad runt 00:00 och det var ett Re-lok som drog vagnarna denna natt. Det gick bra och jag kände att det mesta som kunde förväntats av en lokförarstudent under hans första LIA var uppfyllt. Stig behöver inte sitta på helspänn och övervaka mig på grund av skyltar och signaler mm. Den biten flyter på ganska bra, det han gör är att förhör mig på lite saker och lär mig tänka ett steg längre fram genom planering inför backar mm.

Men jag är lång ifrån fullärd än, men det går åt rätt håll i alla fall på min väg att bli lokförare. Det har inte uppstått så många problem och fel än som jag kunnat dra lärdom av. Det har varit någon strulande balis på något ställe och tjuvbroms på ett annat, annars har jag varit ganska så förskonad från sådant och kunnat fokusera på körningen. Det pratades mycket om en storm och regnoväder som var på väg och vi hoppades på att hinna till Halmstad innan ovädret.

Vi var framme i Halmstad runt 02:00 någon gång och blev avlösta av en annan lokförarstudent och hans handledare som skulle dra ner loket söderut. Vi gick vidare till Grand Hotel och checkade in, supertrevlig personal och härliga rum. Jag somnade direkt.

Hotell är en av de stora fördelarna med lokföraryrket. Man sover där ganska ofta ibland beroende på vad man valt för körningar. Jag gillar att sova på hotell och denna morgonen hade jag ställt klockan på 08:00, det var superjobbigt att gå upp då, men tanken var att jag skulle äta hotellfrukost eftersom den inte hunnit öppna när vi checkade in. Bäst är ju när man kan äta hotellfrukost innan man går och lägger sig eller precis när man vaknat efter en hel natts sömn.

Jag åt så jag höll på att spricka och gick och la mig och sov några timmar till. Det hade blåst och regnat en del på natten men det märkte jag inte av så mycket. Man sover alltid så skönt när man har paltkoma och skulle ovädret kommit nu så hade jag inte märkt något alls. Jag vaknade en timma innan vi skulle ses i lobbyn och satte på tévatten och gick och duschade. Jag packade min väska, satte på tv’n och la mig på sängen och surplade mitt té och kände att livet var helt underbart. Det är så här det ska vara helt enkelt.

Jag mötte upp Stig i lobbyn och checkade ut från rummet. Vi gick till Green Cargos lokaler och väntade på att våra vagnar skulle komma in. Vi skulle köra Rd-lok tillbaka och vi var 630 meter långa och vägde runt 1500 ton. Det är ganska lagom tycker jag. Jag gillar när det är långt och tungt för jag gillar känslan att dra igång allt, det känns mäktigt på något sätt.

Vi var nästan en timma tidiga när vi var klara för att köra från Halmstad och jag ringde tågklareraren och förklarade som det var. Det var fredag och mycket trafik ute på spåret men tåg klareraren var lika trevlig som vanligt och sa att hon kunde låta oss åka iväg en bit i alla fall men sen skulle hon vara tvungen att ställa oss några minuter. Det kändes skönt att få komma iväg även om det bara var för några kilometer, ovädret var ju över oss vilken sekund som helst.

Jag gillar kontakten man har med tågklareraren eller TKL som vi kallar dem när vi pratar om dem. Jag vet inte om de alltid är så trevliga eller om det är för att jag börjar alla samtal med. “Detta är lokförarelev på tåg XXX”. De är alltid supertrevliga, tydliga och lätta att förstå när jag har pratat med dem. Annat är det med de på Sävenäs när man ringt och glömt att säga att man var lokförarelev. Det är rena grekiskan som kommer ur dem då, om man ens hör något. Ibland grymtar det bara lite i luren. =)

Jag har ju inte så fruktansvärt många timmars körerfarenhet (ni får de exakta timmarna i nästa inlägg) så jag vet ju inte vad som är normalt eller inte. Men vi fick i alla fall köra från Halmstad ganska tidigt med ett litet stopp längre bort. Sen var det sick-sackkörning hela vägen hem typ. Vi bytte står flera gånger och blev omkörda mm. Ett stopp i Kungsbacka på några minuter och sen sick-sack till Sävenäs. Det flöt på ordentligt och när vi fick Kungsbacka pendeln framför oss så la jag mig först i 80km/h för att slippa grönblink men var tvungen att gå ner till 70km/h efter ett tag för att inte få stopp i signalerna.

Hemresan gick bra och jag gjorde nog min bästa körning hittills. Bromsningarna har ju gått jätte bra enligt mig den senaste veckan med några få undantag. Men Stig sa att anledningen till att vi fick tjyvbroms för ett tag sedan kan bero på att när jag bromsar så bromsar jag kraftigt och lossar ut och rullar, bromsar igen ner farten och lossar ut och rullar och sen en sista inbromsning tills jag står still.

Så ska man inte göra om man är grym på att bromsa. Stig hade en sista utmaning till mig för att inte mitt ego ska bli för stort innan jag är klar. Jag får bara bromsa en gång  hädanefter och måste stanna på lagom avstånd till signalerna. Det gick sådär, men inte helt uruselt heller, men jag fick lossa ut och gasa på en loklängd eller så varje gång. Men lärorikt var det. Jag har hela tiden fegat och bromsat lite väl mycket. Vissa bromsar ett kilo direkt när de ska bromsa men det gör inte jag, men jag bromsar nog lite för tidigt varje gång. Men jag har heller aldrig varit i närheten av att köra mot rött.

Vi körde ner tåget till Skandiahamnen och jag växlade undan loket när vi hängt av vagnarna och ringde TKL. Hon hade glömt att vi skulle få åka och bad om ursäkt och skrattade. Jag tror det var i Skandiahamnen det hände i alla fall. Men det fattade vi direkt så vi ringde ju direkt. Vi fick ett stopp till för att släppa förbi ett tåg innan vi var framme i Sävenäs.

Jag följde med in och träffade på en annan lokförare och började prata med honom. Han sa att TKL hade kämpat så bra hela dagen trots att det var massa trafik och var super impad. Stig sa att det var samma med oss, vi hade varit tidiga och fått sick-sacka fram hela vägen från Halmstad med bara två korta stopp. Den andra lokföraren så att han var så impad att han efter sitt körpass hade ringt upp TKL och tackat för deras jobb och att han var tidig tillbaka tack vara dem.

Undrar hur många det är som tackar TKL när de har kämpat på och gjort att man fått komma hem tidigt. Tror knappt någon gör det. Många verkar tjuriga på TKL redan innan de åkt ut från lokstallet. Det är synd. I skolan har vi redan haft besök från TKL i klassen och vi ska på studieresa dit i vår, allt för att skapa en god kontakt redan från början. Det tycker jag är bra.

Nu var min LIA period över och jag fick mina betyg av Stig (de får ni veta i morgon) och tackade för dessa två veckor. Jag har verkligen haft superkul med Stig.

Jag gick ner till Centralstationen och tog bussen hem. Som vanligt när jag gjort ett stort avslut på något stort eller på en hård arbetsvecka så satte jag på låten Home Sweet Home som Mötley Crüe i hörlurarna. För mig betyder den att man har klarat av något och är på väg hem. Jag kände mig stolt över vad jag gjort när jag satt där på bussen hem.

Jag kommer skriva en sammanfattning om min LIA-period i mitt nästa inlägg. Det kommer i morgon med lite tur, men jag vågar inte lova något. Jag har ju trots allt jullov 😉

 

 

Kust till Kust-banan

00:45 natten mot tisdagen var det dags igen. Jag visste inte vart jag skulle denna natten men jag hade gissat på Hallsberg som vanligt men det visade sig vara fel. Alvesta var destinationen och jag skulle få ge mig på Kust till Kust-banan som går mellan Göteborg och Kalmar för första gången. Det såg jag fram emot för det är en sträcka jag viljat köra.

Jag fyllde in alla uppgifter i datorn och skrev ut tågordern. Jag gick in i ett annat program och kollade upp vilket lok jag skulle ha och dra vagnarna med och det visades sig vara ett Re-lok. Det var bra, nu kunde jag äntligen få testa att köra en lite längre sträcka med Re-loket och en gång för alla få bilda mig en uppfattning.

Vi gick till Lokstallet och hittade vårat lok och Stygge-Stig som han kallas fick hjälpa mig med klargörningen för jag har inte lärt mig det så bra på Re-loken än. Jag körde iväg med tåget en bit och ringde upp Väster som kollar upp vilka vagnar vi ska ha och lägger växlarna rätt och sen ger oss handsignalen kör. Men de sa att vi inte skulle ha några vagnar ner till Alvesta och att vi kunde ta en annan väg ut från Lokstallet.

Vi ringde och dubbelkollade med någon annan och mycket riktigt så skulle vi köra ensamt lok hela vägen. Det gillade jag för nu fick jag testa känslan med att köra Re-loket både ensamt och sedan med last tillbaka. Stig blev lite avundsjuk för han hade aldrig kört ensamt Re-lok så långa sträckor förut och jag sa att för en smärre summa pengar kunde jag mycket väl tänka mig att låta honom köra en bit. =)

Det ett bra jävla drag i ett ensamt Re-lok och jag passade på att testa att gasa på lite när jag startade. Det är inte så man ska köra lok men alla har någon gång testat och denna gången var det min tur. Linjespänningen såg bra ut under de sekunderna det tog för Re-lokets 6 000hk att dra upp loket i maxfart.

Det jobbiga med Re-loket är att man måste kvittera säkerhetsgreppet var 30:e sekund. Den hade varnat mig 5 gånger innan vi var ute ur Göteborg och totalt så varnade den mig 16 gånger på min första långtur. Men jag blev bättre och bättre på att kvittera innan ljudvarningen men så fort det hände något annat speciellt utmed vägen så glömde jag bort det.

Resan till Alvesta över Borås och Värnamo gick bra, det blev något balisfel på något stället men det var typ allt. Kanske körde på en hare men den hann nog undan. Värre var det men gräsanden som satt på spåret i Alingsås för någon veckan sedan.  Han sträckte bara lite på halsen och tittade på oss innan jag skickade stackaren till ankornas paradis. Det var lite jobbigt för jag gillar gräsänder och matar dem regelbundet så jag har blivit bra vän med dem här i Jönköping.

Jag körde med farthållaren nästan hela vägen och det var 140km/h på sina ställen. Super kul, det kändes som man flög fram. När det var en halvtimma kvar kopplade jag ur den och körde manuellt sista biten för att öva på det också. Jag ringde upp föraren som skulle ta över loket och meddelade min ankomsttid till Alvesta men när vi kom fram syntes han inte till så jag körde och parkerade loket ganska långt fram vid perrongen.

Efter det så gick vi till vårat hotell ett stenkast därifrån och åt en riktigt stadig hotellfrukost innan vi gick till våra rum och sov. Livet är bra härligt ibland alltså.

Strax innan lunch smsade Stig och vi gick ner och lunchade på hotellet innan vi gick och skrev ut alla papper på tåget vi skulle dra och gick ut till vårat lok som nu stod inne igen. Vi kopplade på våra vagnar och bromsprovade med ett förkortat genomslagsprov och det var inga problem som vanligt. Det var Volvotåget vi skulle dra tillbaka till Göteborg.

Hemresan gick bra och jag körde utan hastighetsreferensen hela vägen. Nu var det ljust ute och Kust till Kust-banan är en fin bana. Jag har gillat alla enkelspår jag kört på hittills. Jag hade knappt lämnat Alvesta innan jag såg att det började dugga ytterst ytterst lite. Hann knappt uppmärksamma det innan loket började slira, och slirbromsar finns det inte heller men man kan sanda om man behöver. Inte nog med att man måste kvittera Re-loken hela tiden, de är helt värdelösa när det är halt också. Och tyvärr så är det de sakerna som gör att jag inte tycker speciellt bra om Re-loken nu efter att ha fått testat på dem en lite längre sträcka.

Men som sagt det gick bra ändå. Det var kul att få se Borås från loket, jag har länge undrat om jag någonsin kommer köra tåg där och nu har jag det. Bollebygd var roligt att få se också eftersom min far bodde i Töllsjö ett stenkast därifrån förut så kände jag igen mig lite där.

Vi fick stopp i signalerna i Rävlanda tror jag det var och det var uppför när vi skulle köra iväg. Jag fick sanda och hålla tungan rätt i mun men även det gick bra att bygga upp en bra fart som vi kunde ha för att tugga oss upp för backen.

Vi lämnade vagnarna i Kville och ställde loket vid “klotet” vid lokstallet. Vi lämnde det med strömmen på mm och gick och tog en kort rast.

Vi skulle köra vidare till Falköping lite senare och vi tog ett Rd-lok och körde ner till Skandiahamnen och hämtade våra vagnar. De var bromsprovade och klara så vi gjorde återigen ett förkortat genomslagsprov och det gick bra och vi körde iväg. 630 meter långt och nästan 1500 ton blev det. Det gick som på räls. Vi var några minuter sena ut men jag körde in lite tid på vägen. Stig satt och drog en massa sjuka skämt hela vägen och berättade en massa roliga saker.

I Falköping skulle en annan förare ta över vårt tåg och Stig skulle åka pass till Göteborg och jag till Jönköping. Jag ringde upp tågklareraren och frågade vilket spår de tänkt ta in oss på och vi kunde stanna på huvudspåret om vi var snabba. Jag ringde upp föraren som väntade om meddelade honom. Inga problem han skulle stå klar vid perrongen.

Någon mil innan Falköping åkte vi över några detektorer som sitter med kanske 10 mils mellanrum som kollar att allt är bra med loket. Jag hade inte bromsat på länge och hade inte slirbromsen på som vanligt när jag kör över detektorerna. Men efter någon minut ringde TKL upp mig och sa vi hade både tjuvbroms och varmgång. VATTA FACK, vi som hade så bråttom men våra anslutningar. TKL la in oss på ett sidospår och jag meddelade lokföraren som väntade på oss.

Vi var ju som sagt 630 meter långa och jag fick köra fram ända fram till signalerna för att hela tåget skulle vara inne ordentligt på sidospåret. Jag fick veta vilka axlar det var som strulade och jag packade ihop mina saker snabbt och gav mig ut för att syna felet. 630 meter är långt att gå i makadam. Mötte våran avlösande lokförare och han sa att han redan hittat felet, det var helt rödglödgat sa han och sa att jag skulle känna på lukten vilken vagn det var. Han hade redan stängt av bromsen på den vagnen och det verkar ha funkat. Jag tackade för mig och tog mitt pasståg mot Jönköping.

Det hade varit en bra dag, lång men bra. På onsdagen skulle det vara växling på natten men jag var ledig så Stygge-Stig fick klara sig själv. Nästa pass börjar i kväll klockan 23:07 och då blir det Västkustsbanan till Halmstad.

Sov gott alla knasbollar därute så hörs vi igen i morgon.

Framtida rullare under utbildning.

Fredagen blev ganska soft. Jag skulle börja dagen med att åka pass från Göteborg till Falköping och skulle börja där strax innan 13:00 när en lokförare från Göteborg skulle komma in med ett tåg med containrar som jag skulle ta över och dra vidare mot Hallsberg.

Jag sov hemma i Jönköping och åkte pass därifrån till Falköping istället. Det tog bara 45 minuter och jag var framme 20 minuter före min instruktör. När han kom så gick vi och lunchande på Hotell Ranten. När vi ätit klart så ringde lokföraren vi skulle lösa av och sa att han var på ingång. Perfekt! Vi gick ut och han rullade in på stationen och vi växlade några ord innan vi drog vidare med ekipaget mot Hallsberg.

Jag hade fått en lista som visade backarna och stigning med mera för sträckan vi skulle köra. Det gick ganska bra, men efter Skövde så sa Stig att jag inte lyckats bevisa för honom än att jag var en “rullare”. Jag skärpte till mig lite och han gav mig lite råd under vägen och det gick bara bättre och bättre.

Första veckorna testade jag att köra in så mycket tid som möjligt och det är ju en speciell teknik och rullning är en annan. Båda är väl bra att kunna men att lära sig rulla och köra miljövänligt är roligare men det kräver som allt annat att man har god linjekännedom för att kunna prestera bra. Men snart kan jag väl kalla mig rullare jag också.

Resan till Hallsberg gick bra och jag gick in på rummet och la mig och sov direkt. Jag tycker jag sover hela tiden. Har varit otroligt trött på grund av pendling med mera det senaste så jag sover mest hela tiden när jag är ledig. Jag kör ju mycket nätter så när jag är hemma på helgen så sover jag  hela dagen så det blir inte så mycket mingel med vänner som man skulle önska.

Jag vaknade utvilad strax innan Idolfinalen började så jag stack iväg till Statoil och köpte lite mat, godis, Coca Cola och Redbull. Inga nyttiga saker men välbehövligt med tanke på att jag skulle köra igen på natten och jag ville ju även ha lite gott till Idolfinalen.

Exakt när vinnaren utsågs var det dags att gå så jag packade ihop mina saker och gick ner i dagrummet. Stig var redan där och jag satt och pratade lite med andra lokförare innan vi gick ut och hämtade loket vi skulle dra våra vagnar med. Jag börjar känna igen lokförarna jag träffar nu. Det är kul.

Jag körde upp till U-Gruppen och kopplade på vagnarna och bromsprovade. Allt gick bra och snart kunde vi rulla vidare mot Sävenäs.

Rullningen gick bra och körningen likaså. Stig förhör mig på termer mm hela tiden vilket är bra. När vi närmande oss Falköping så kom Stig på att det brukade gå ett tåg med tankvagnar som skulle vidare mot Jönköping och att jag kunde få åka med det tåget hem. Det ville jag verkligen för att vill ju köra Jönköpingsbanan plus att jag skulle komma hem flera timmar tidigare.

Tyvärr så gick inte det tåget just denna natt och jag drog vidare med tåget mot Sävenäs. Rullade massor och blev bättre och bättre. Men vid två bra rullningstillfällen fick jag stopp i signalerna och var tvungen att bromsa. Shit, vad arg man blir då. Men vi rullade ganska mycket ändå och vi kom i tid till Sävenäs. Man förlorar inte så mycket till på att rulla som jag trodde.

Jag börjar hitta i Sävenäs ganska bra nu och sköter all kontakt med Lokstallet och tågklarerarna över telefon. Börjar man med att säga att man är lokförarstudent så förklarar tågklarerarna allt jätte bra. Super trevliga är de. Det blir bara roligare och roligare att köra tåg för varje resa. Tog första bussen hem till Jönköping och gick och la mig direkt. Har som sagt nästan sovit hela helgen och dagtid dessutom.

Nu sitter jag på Green Cargo Sävenäs och ska börja 00:45, känner mig utvilad och taggad, men vet inte vart jag ska riktigt än, det gick inte att se på turlistan. Men jag såg att jag ska förbi Falköping i morgon kväll så jag antar att det blir Hallsberg igen. Verkar vara passresa hem från Falköping i morgon så förhoppningsvis kommer jag med sista tåget hem till Jönköping därifrån.

Lev väl alla nattsuddare därute…

När drömmen blir verklighet

The king of Västra Stambanan

Ja, det var ungefär så jag kände mig igår när jag fick köra tåg för första gången. Men jag har väl kört tåg innan tänker väl många av er nu som inte är i järnvägsbranschen, men det har jag faktiskt inte. Jag har växlat som det så fint heter när jag kört lok och vagnar.

Men vad är då tåg undrar ni? Jag minns för ett år sedan när jag började fila på drömmen att bli lokförare, då tänkte jag samma sak. Ett lok är ju dragfordonet, det fattar man ju, sen finns det motorvagnar, typ pendeltåg och x2000 (SJ2000) Där dragfordon och passagerarvagn är samma enhet. Men då trodde jag att tåg var ett lok med en eller flera vagnar kopplat till sig. Men det är fel. Ett tåg har inte med sådant att göra, ett tåg är det eller de fordon som går i en tågfärd. En tågfärd kan jag förklara på ett lite förenklat sätt som en säkrad rörelse mellan driftplatser (järnvägsstationer) med tillstånd från tågklareraren. Det kan alltså vara ett ensamt lok och ändå kallas tåg.

Växling är oftast inne på en driftplats och handlar då om att bygga ihop tågsätt, rundgång med lok för att dra vagnar från andra hållet, och att  flytta ett lok eller växlingssätt från ett spår till ett annat.

Men igår körde jag alltså tåg för första gången. Det började med en cyklingstur till Green Cargo i Sävenäs. Jag hade åkt dit med bil förut för att det skulle gå smidigt att hitta. Åkte en timma i förväg och tur var väl det för jag körde fel 3 gånger. Jag började 20:38 och var väl 20 minuter tidig på plats efter att jag fått använda GPSen i iPhone. Min instruktör Mikael hade sagt att han skulle vara sen  för han tränade ett tjejlag i fotboll innan arbetspasset skulle börja. Jag hann därför inte få ut några kläder, eller taggen för att komma in, jag hann heller inte få lära mig hur man skriver ut tågorder mm. Det var bara upp snabbt i loket och koppla på vagnarna och köra iväg. Precis som jag ville ha det, jag ville ju få köra så fort som möjligt.

Det var en RC4 och tågsättet var 600 meter långt och vägde ca 1000 ton. När vi börjat rulla frågade jag vart vi skulle och svaret blev Hallsberg. Det var det jag hoppades på, har ju hört så mycket om Hallsberg så det var kul att komma dit. Mikael förhörde mig lite om ATC och jag hade lite koll faktiskt, och han frågade om skyddszoner, sugtransformatorer mm och det kunde jag.Vi gjorde ett retardationsprov, jag missade nästan en nerkopplingstavla en gång men såg den och slog av gaspådraget och stängde av ventilatorerna precis när han påpekade det.

Det var ganska mycket att hålla koll på och att titta på i början så just när jag tittade bort för en sekund höll jag på att passera tavlan men såg den i sista sekund som sagt. Det gjorde att Mikael inte behövde säga så mycket, jag skötte mig bra för att vara första gången tyckte han.

Det svåraste är att bromsa, jag bromsar i tid med mera men släpper på bromsen som är väldigt fördröjd alldeles för sent, det resulterade i att jag stannade helt en gång och nästan stannade helt 2-3 gånger och gick lägga på lite mer ampere för att komma fram nära signalerna. Men det är visst väldigt vanligt i början, huvudsaken är att jag fattar att man ska bromsa i tid. ATC varnade för höghastighet genom att pipa vid ett par tillfällen på väg till Hallsberg men tillslut så lärde jag mig det också. Det enda Mikael behövde säga till om var egentligen när det skulle komma en lång backe så att jag kunde börjar rulla. Sånt lär man sig sen när man har linjekännedom.

Det började regna och det gjorde att det började slira en hel del vid gaspådrag, då fick man sanda eller använda slirbromsen. Jag fick även dra ner på gaspådraget några gånger. Men det var bra så fick man ju öva även på det. Jag tyckte Mikael som varit lokförare i 12 år var bra som handledare. Han förklarade mycket och var väldigt lugn och avslappnad hela resan. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och våran gemensamma nämnare var att vi båda älskade Thailand och hade varit där flera gånger. Det blir en hel del matsnack med mera.

Vi var lite tidiga ut från Sävenäs trots att det var stressigt i början och det gjorde att vissa inplanerade stopp inte behövdes så vi fick kör i signalerna hela vägen förutom på ett ställe med ett stopp på några minuter. Detta resulterade i att vi var 25 minuter tidiga till Hallsberg. I Hallsberg stod en lokförare och väntade på oss som skulle fortsätta med vårat tågsätt norrut på västra stambanan.

Jag och Mikael hade fått var sitt rum på Green Cargo i Hallsberg där vi skulle vänta några timmar på att tåget skulle komma in som vi skulle dra ner till Göteborg igen. Deras lokaler var helt nya och fräscha och det var ett riktigt bra rum jag fick. Klockan hade hunnit blir 01:00 ungefär tror jag och jag åt min halva kebabrulle jag hade med mig och la mig på sängen och tog en filt och somnade som en stock. Jag hade inte planerat att få sova, visste ju inget om vad som skulle hända denna dag men jag kan sova på kommando utan problem. Mikael hade ringt upp lokföraren som skulle komma på natten och kollat med honom innan vi kom fram till Hallsberg och fått veta att han var ca 70 minuter tidig.

Mikael ringde och väckte mig efter någon timma och vi gick ner och satte oss i lunchrummet  och tittade på Whale Wars på Discovery och pratade lite med de andra lokförarna. Tillslut ringde lokföraren igen och sa att han var på ingång så vi gick ut i spåret och väntade på honom.

Han kom och vi klev upp på tåget och vi skulle dra upp det till I-gruppen i Hallsberg, vi gick dit som tåg, väl där så kopplade vi loss och hade bara ca 70 meter vagnar kvar (eller var det 7 tomvagnar, minns inte riktigt) Vi hade över en timma tills vi skulle åka enligt tågordern. Men vi hoppades på att komma iväg snabbt. En av växlingskillarna kom upp i loket och pratade med oss under tiden vi väntade på att resten av vagnarna som vi skulle ha med oss till Göteborg skulle komma till I-gruppen. Det tog TID! Men vi hade kul och pratade och skojade en hel del. Man lär sig väldigt mycket om branschen när man sitter och pratar med de gamla rävarna som jobbat i stort sett i hela sitt liv med det.

Tillslut kom våra vagnar och jag fick växla till ett annats spår. Jag fick backa när jag hade växlingskillen i telefon som guidade mig så han kunde koppla på vagnarna. Vi gjorde ett täthetsprov när vi fått upp trycket och sen ett genomslagsprov på bromsarna och allt funkade perfekt. Vi  fick lodrätt signalerna och började dra iväg mot Göteborg, efter ett tag fick vi göra ett retardationsprov som vanligt och det gick bra. Jag drog på förfullt och vi vägde 1196ton och var 626 meter långa.

Denna gången var det en RD2 som drog vagnarna och jag gillar verkligen det loket. Helt plötsligt small det till och började tjuta. Mikael flög upp och sa att jag skulle slå av gaspådraget och sen tryckte han in samma knapp som man trycker på vid nerkopplingstavlorna, medan han höll in den tryckte han på knappen for huvudbrytaren och allt blev som vanligt igen. Jag fick kvittera något felmeddelande jag inte minns vad det stod på men det var huvudbrytaren som slagit ifrån. Det kunde visst hända sa han, och det gjorde det sen igen efter 15 minuter. Denna gången löste jag det själv. Det började regna ganska mycket och jag fick sanda en del. Tyckte det slirade hela tiden men Mikael sa “vänta du bara tills du får köra i lövhalka, detta är ingenting”.

Vi var ca 35 minuter tidiga och jag tyckte jag körde som en gud, the king of västra stambanan typ, det ska vara en väldigt fin bana på sina ställen men det var ju natt och becksvart så jag såg inte så mycket. Klockan var väl 5:20 när vi passerat Skövde och det var väl i Stenstorp tror jag som jag behövde sanda och tryckte till med foten på knappen. Men jag valde knappen på felsida och signalerade “tåg kommer” för hela samhället med tyfonen. Det var nog ingen som försov sig till jobbet i Stenstorp i morse om man säger så, till och med jag vaknade ju till ordenligt. Mikael bara skrattade.

Vid Alingsås fick vi 0P i förindikatorn till ATC’n och några huvudsignaler senare fick vi grönblink vilket innebär att nästa signal visar stop. Jag började bromsa direkt men som vanligt lossade jag ut försent så jag stannade 50 meter innan signalen och fick köra fram närmare när jag fått upp trycket igen. Jag skrattade och sa till Mikael “hur jävla svårt ska det vara”, “det är lugnt, det kommer med tiden” svarade han.

Vi släppte förbi ett tåg efter att ha väntat i några minuter. Men vi fick inte grönt i signalerna i alla fall. Fick vänta mer och sen släppte de ett pendeltåg före oss. Fattar inte varför. Hade grönblink i varenda signal efter det och insåg att jag inte kan köra snabbare än 70 om jag vill hålla mig på ett avstånd som gör att jag har kör i signalerna hela tiden utan att behöva bromsa.

Våra inkörda 35 minuter försvann blixtsnabbt och vi kom in i Sävenäs 7:22 helt enligt schemat, så man kan kanske inte klaga. En lokförare löste av oss och drog ner tåget till Skandiahamnen. Min arbetsdag var över och jag var supernöjd. Jag älskar att köra tåg, och Green Cargo kommer med största sannolikhet få mitt CV efter skolan.

Mikael var nöjd med mig, jag berättade att jag ville testa Skandiahamnen och det ska vi göra snart. Vi ska även till Stenungsund nästa vecka, där får jag inte komma in på området för det är mycket farligt gods där och man måste ha en specialutbildning för att få växla där. Men jag kör tåget dit och hem. Det blir tankvagnar från Stenungsund som jag ska dra med diesellok. Det ska bli riktigt kul. Det är sånt jag drömt om att göra. Så har jag ju något att skryta om för klasskompisarna. Posttåget kommer jag antagligen inte få köra på denna LIA:n men det är ok ändå. Finns ju massor med tid till det.

Det är kul att läsa om mina klasskompisar på Facebook. Roger till exempel gjorde också sin första riktigt tågkörning i går. Han låg på ett rum i Långsele och skröt om att han dragit ett 435 meter långt tåg med tomma stålvagnar på drygt 1000 ton från Ånge till Långsele. Det coola med det var att han drog ekipaget med tre stycken multade Rc4:or varav lok nummer tre var skönheten Rc4 1290. Hans handledare hade sagt att när man kör godståg är det som att köra en Volvo 240, men att han igår hade fått prova på att köra som en BMW. Visst blir man lite avis på den accelerationen. Men, men, jag kanske får vara med om något ännu coolare, vem vet. =)

Hoppas ni gillar min Lokförarblogg. Min klasskompis Johanna berättade att hon träffat andra som gillar min blogg när hon varit ute på praktik. Finns det fler lokförarstudenter därute som läser min blogg så kommentera gärna och berätta om era upplevelser under praktiken.

Nu måste jag avsluta detta korta 😉 inlägg så jag får något vettigt gjort idag. Börjar 4:12 i morgon och ska jobba ett dygn. Måste åka i god tid i morgon igen så jag hittar, körde lite fel på hemvägen också men det tog bara 25 minuter hem i morse så förhoppningsvis är jag rätt väg på spåret =)

Jag somnade med ett leende på läpparna när jag kom hem tidigt i morse. Jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll för jag vet att jag ska köra tåg i morgon. Det är inte varje dag man ställer klockan på 03:00 med ett leende på läpparna.
Life is Good! =)