Lokbromsen, ett djävulens påfund.

Idag var en mycket bra dag. Bästa på länge faktiskt.
Jag började 04:13 och var pigg men kände att jag gärna hade sovit några timmar till. Gjorde mig i ordning och åkte iväg på cykeln. På vägen till Sävenäs inser jag att jag glömt både maten och mina redbull hemma. Men skit samma. Vi skulle ju få frukost på hotell i Uddevalla.

Vi fick ut vårat lok och jag körde ner till bangården och kopplade på ett vagnsätt bestående av 19 olastade timmervagnar. Jag var lite lat så jag använde hastighetsreferensen, vilket funkar väldigt bra på timmervagnar där man måste ha gaspådrag i nedförbackar på grund av vindsuget de skapar. Behövde knappt röra bromsen på hela vägen. Vi fick ett stopp i Marieholm strax norr om Göteborg och släppte förbi några pendeltåg. Inbromsningen skötte jag som en gud =) Kände mig väldigt taggad inför dagen körning.

Vi såg några råddjur som sprang över en äng. Efter ett tag blev det dimma och vissa perioder så hade jag inte ens en stolplängds sikt (en stolplängd är ca 60 meter). Det var bara att köra på som vanligt. Dimman lättade lite tillslut och vi fick nästa stop i Ryr utanför Uddevalla. Även denna inbromsningen gick som på räls =)  Stod inte särskilt länge där heller, fotade lite och la upp på Instagram. Vill ni följa mig på Instagram så heter jag iFrillo där.

Stopp i signalen
Fick stopp i signalen vid Ryr utanför Uddevalla på grund av ett mötande tåg. Då kan man passa på att ta lite bilder.

Väl framme i Uddevalla packade vi ihop tågsättet. Det är en speciell bromsteknik man använder så att buffertar mellan vagnar och lok trycks ihop så att man kan hänga av det smidigt. Efter det växlade vi undan loket och gick till Hotell Sköna Rum.

Vi checkade in och gick lös på frukostbuffén direkt. Himmelskt gott och supertrevlig personal. Vi hade ca 3.5 timmars rast så jag gick in på mitt rum, nummer 1. Det var väldigt kallt och jag kände på elementet och det visade sig vara helt avstängt. Jag vred på full värme och kröp huttrande ner i sängen. Somnade på två röda. Vaknade av alarmet på mobilen efter några timmar och kände mig helt utvilad. Bästa sömnen på länge.

Jag gick ut och lämnade in nyckeln och Mikael kom efter någon minut. Vi gick till Pressbyrån så jag kunde köpa en dricka sen gick vi upp på en hederlig go gammal T44. Vi kopplade på tre vagnar och jag körde vidare till Munkedal.

Köra i System M: CHECK!

Vi hade med oss växlingskillen från Uddevalla och framme i Munkedal gjorde Mikael en rundgång med radiostyrningen. Rundgång betyder att man byter plats på loket från ena sidan vagnsättet till den andra sidan och kopplar på den där. Vi lossade även på alla kopplen för den banan vi skulle ner på svängde visst väldigt mycket.

Mikael backade ner växlingssättet med radiostyrningen med växlingskillen främst som vi hade kontakt med via radio. Vi kom fram till ett pappersbruk och kopplade loss vagnarna och växlade fram till ett nytt vagnsätt bestående av tre vagnar. Det visade sig att sista vagnen fått sig en smäll och inte gick att stänga ordentligt. Vi drog upp allt till Munkedal och kopplade loss vagnen och ställde den där och skrev en rödlapp.

Vi körde till Uddevalla och lämnade tågsättet och hoppade upp på vårat Rd-log igen. Jag backade intill de nya vagnarna som kommit in och kopplade på. Mikael gick ut och och kollade bromsarna, när han kollat alla visade han signalen “lossa” 440 meter längre bort. Supersvårt att se. Sen kollade han att allt var loss, vi hade stopp i signalen ut och jag Facebookade lite. Såg att Metallica kommer till Ullevi i sommar och Mikael blev superglad och meddelade sin tjej direkt. Fick svaret “vi måste köpa, pris spelar ingen roll”. Han var väldigt nöjd över sin tjej sa han. Denna dagen blev visst bara bättre och bättre.

Vi hade nog två stopp på vägen men de var ganska korta och bromsningarna utförde jag som ett proffs. Dimman hade letat sig väldig nära Göteborg men den avtog precis innan vi kom dit. Vi hade några hastighets sänkningar och de fick jag till perfekt i lagom avstånd tills de började gälla.

dimma
Dimman var lättare på hemvägen som tur var.

När vi kom fram till Sävenäs pratade vi om hur otroligt bra körning det varit. Både jag och Mikael var på topphumör, Mikael mest pga av Metallicakonserten och jag på grund av körningen. Han sa att han tyckte jag var bra som hittade felen själv direkt om jag glömt något och allt inte fungerade som det skulle. Många nya sitter som frågetecken och undrar varför inte det går aktivera hytten eller köra framåt mm. Jag gör de missarna som alla andra men kommer på orsaken direkt när felet uppstår. Det var en härlig komplimang i slutet på en perfekt dag.

Jag packade tågsättet och hängde av vagnarna. Växlade undan loket på ett annat spår och åkte mot lokstallarna. Allt hade gått perfekt. nu skulle jag bara stanna innan några växlar som skulle läggas om och stanna vid en stolpe med knappar som la om växlar. Då använder man lokbromsen. Första växeln gjorde jag en helt perfekt inbromsning med lokbromsen. Jag sa till Mikael att det var första gången jag lyckats bromsa bra med lokbromsen på ett Rd-lok.

Kände mig som en kung, tills nästa stopp. Blev helt fel, precis som att det var första gången jag använde lokbromsen. Nästa stopp likaså och när jag skulle stanna vid stolpen så stannade tåget 1 meter innan stolpen. Jävla lokbroms alltså. Förstörde en perfekt körning, allt hade ju gått så bra hittills.

Jag stannade till vid Nordstan på vägen hem och åt Indiskt till lunch. Vi var så tidiga hem att de fortfarande serverade lunch. Helt underbart. Gick omkring på stan lite och shoppade lite småsaker, bland annat ett nytt in ear headset till min iPhone. Var super nöjd med den. Är så otroligt glad för denna dagen. Allt har varit så perfekt, precis som jag vill att det ska var när man är lokförare. Jag gjorde inga fel och allt flöt på bra.

Ja, förutom för det djävulska påfundet de kallar lokbroms förstås.

 

King of multitasking

När man söker till lokförarutbildningen så genomgår man en massa tester. Det är bland annat tester där man multitaskar samtidigt om man är lite stressad. Multitasking är därför något som vi lokförare är bra på och ska klara av när det är lite stressigt och mycket händer samtidigt.

Tavlor och signaler kunde jag ganska bra redan innan jag började utbildningen. Bland annat så visste jag att när det kommer en nedkopplingstavla så ska man slå av gaspådraget och bryta strömmen till elmotorerna innan man passerar den och går in i skyddszonen annars kan man riva kontaktledningen om man har otur med totalstopp i tågtrafiken som följd.

Ibland funkar det man kan vid skolbänken inte lika bra i verkligheten.

Idag började jag 07:02. Hade sett fram emot denna dagen för då skulle jag dra tomma tankvagnar (blev bara två stycken) upp till Stenungsund. Jag har ju alltid viljat köra tankvagnar sedan jag var liten så det var en stor dag för mig. Jag hade även läst lite i linjeboken och tittat ut vart nedkopplingstavlorna satt. Det var i Kville, stället jag alltid blir hängd på. Så även idag fast inte så länge. Såg nedkopplingstavlan i tid och gjorde som man skulle.

Det var en härlig tågkörning på morgonen och det låg ett väldigt vackert dis över naturen. Vi såg en räv springa över en äng. Rävar är väldigt vackra djur. Jag har inte kört så mycket dagtid så jag hade mycket att titta på så jag missade nästan förindikatorbeskeden i ATC:n flera gånger men det var ju inga problem. Jag upptäckte det och gjorde lugna fina inbromsningar ändå.

Framme i Stenungsund fick jag gå av tåget. Man få bara vistas i det området när man gått en specialutbildning på grund av att det är farligt gods där. Jag hade med mig min dator och satt och surfade på internet och ringde vänner med mera. Åt lite mat och höll på att somna till några gånger. 4 timmar tog det innan växlingen var klar och alla papper blev klara från Hallsberg så vi kunde dra lastade tankvagnar till Sävenäs, Denna gången drog vi vagnarna med en T44.

Det var en härlig resa och ganska fort var vi vid Kville. Upptäckte försent att det stod 70 i förindikatorn och ATC:n började varna mig. Men det var inga problem, jag skulle hinna bromsa ner farten i sista sekunden. Jag drog ner på gaspådraget och tog tag i tågbromsen och skulle just dra den några snäpp när jag såg att jag höll på att missa nedkopplingstavlan.

Fan, fan, fan, och Mikael som alltid har vetat innan jag gjort fel att jag skulle göra fel har ju alltid varnat mig i tid men inte denna gången och tavlan var farligt nära. “NERKOPPLINGSTAVLA, sa jag högt, hur hur bryter jag strömmen till motorerna på en T44. Mikael svarade inte, jag vände mig mot honom och han bara tittade på mig och log. Jag ville absolut inte riva en kontaktledning och jag åkte förbi tavlan. Stressen steg och jag letade efter frånkopplingsknappen men hittade den inte, Mikael var mycket väl medveten om precis allt som hände men det fattade ju inte jag.

Då hör jag ett pysande ljud. Det var ATC:n som tog mig. Jag hade glömt dra i tågbromsen i all stress och just när jag tänkte att jag skulle riva kontaktledning så sa Mikael “man gör inget”.

INGET???? sa jag.
Mikael bara skrattade och sa att det alltid hände med elever i början. Vad då händer tänkte jag och kvitterade bort nedbromsningen från ATC:n när vi kommit ner i rätt hastighet. Allt gick och var över på några sekunder och jag pustade ut, ingen kontaktledning revs och jag började gasa på framåt. Jag vände mig om till Mikael med en undrande blick, typ varför han inte sagt något innan och varför han inte varnat mig i tid. Men han bara satt där och log ännu mer. Sen sa han.

Jo, du Mattias.

Ja???

T44:an är ett diesellok…