Troll i körningen på västkustbanan

I fredags var det dags för veckans sista körning. Malmö stod på schemat denna dag. Började dagen med att ta tåget till Göteborg, jag brukar ta bussen för det går att fälla sätena där och man kan få någon timmas sömn. Men det kostar ju pengar att åka buss, det gör det inte när man åker tåg med SJ uniformen. Då stannar ombordpersonalen och pratar med en och ibland åker man i hytten men man behöver inte betala, inte när det är till och från jobb i alla fall.

Det var min sista dag med min handledare Wiggo och jag skulle nu få min sista chans att impa på honom för att få bra betyg. Handledaren jag ska köra med denna veckan har jag bara 4st körningar med så Wiggos betyg blir det sista för denna liaperioden, så det är klart att man skulle vilja har riktigt bra siffror från honom.

Jag var så glad att det var just Malmöturen och x55 som var min sista körning. Favvosträckan med den lättaste motorvagnen att köra. Det brukar flyta på riktigt bra på västkustbanan när jag kör och förväntade mig en riktigt slö körning. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Jag hade inte ens hunnit komma ut ur Lisebergstunneln innan jag fick 0P i förindikatorn och sekunderna efter så fick jag grönblink. Bromsade ner lite och grönblinket försvann men jag visste att jag hade ett tåg framför mig som skulle sinka mig under lång tid om inte TKL la den åt sidan.

Jag la på lite mer ampere och gasade upp ganska rejält och fick grönblink igen men då gjorde jag en retardationskontroll så jag fick ju ner farten rejält på en gång. Retardationskontrollen gick bra och jag började köra lite sakta framåt. Det var mycket trafik ute och jag fick blända av för möte hela tiden. Det var nerkopplingstavla mm efter Liseberg och det kändes som jag hade fullt upp hela tiden och inte den vanliga sköna körningen som västkustbanan brukar erbjuda.

När jag får möte av ett tåg så blinkar han till som vanligt med ljusen jag hejar tillbaka men när vi möter honom som hör jag att han tutar. Vad fan nu då? Det var ingen av SJ’s tåg heller så det kan inte vara någon som kände oss. Varnade han för något på spåren? Hur mycket blinkade han egentligen? Var det varningsblinket? Nej, det trodde jag inte men det var konstigt att han tutade. Vi tog det extra lugnt och var vaksamma på om något var konstigt utmed spåren. Det var det inte vad vi såg

TKL ringde och sa att de skulle sätta undan tåget framför oss så vi kunde köra om. Perfekt sa jag och tackade, jag är noga med att tacka TKL varje gång de ringer.

Det konstiga var att varken jag eller Wiggo såg något tåg som vi körde om. Vi mötte ett tåg men vi körde inte om något vad vi vet. Allt var konstigt denna körningen. Nu var det bara att blåsa på hela vägen men då går larmet från bistron. Vi får göra ett utrop till ombordarna och avsluta med “brådskade bistron”, vad fan hände nu liksom? De ringde upp och något var fel och ingen hade varit i närheten av larmet. SKÖNT.

Efter en stund ringde ombordarna igen och sa att kaffemaskinen strulade och att vi var tvungna att ta en säkring vid nästa stopp. Vi fick ringa driftstöd och fråga exakt hur men de verkade inte så säkra på vilken kaffemaskin det var fråga om. Vi struntade i det och sa att det får de fixa i Malmö.

Körningen gick trots alla stressmoment väldigt bra och jag skötte inbromsningarna exemplariskt. Vid Malmö fick vi stopp i signalen och jag fick 3 små grisar i förindikatorn som jag kallar de tre nollorna. Det betyder att man ska ligga under 10 km/h när man närmar sig signalen. Gjorde en perfekt inbromsning tyckte jag och atc tuttade lite då och då och jag gled in och skulle göra ett mjukt fint stopp.

ATC’n hade andra planer. Jag låg någon km/h för fort när jag närmade mig stoppsignalen så den gick in och bromsade åt mig. I hastigheter runt 10km/h som det var så tar det verkligen tvärstopp, ändå hade inte magneterna gått ner för då hade det känts som att jag kört in i en vägg.

Pinsamt, det är vid sådan tillfällen man låter alla passagerarna lämna plattformen innan man vågar köra ut huvudet. Många står ju upp i tåget minuten innan man är framme så det var pinsamt som sagt.

I Malmö lämnade vi av till en annan lokförare och begav oss till Hotell St Jörgen. Jag var ganska nöjd trots allt med körningen och vi bestämde att vi skulle ses på stationen senare. Jag la in min väska på rummet och gick ut och åt dumplings till lunch. Sen gick jag upp på rummet och bloggade lite och drack te.

När jag bloggat klart så tog jag en sväng på stan och tittade lite i butiker. Cool Stuff är en butik som har en massa roliga saker att titta på som jag bara sett på nätet förut. Min vän Peter som jag tågluffat med förut bor i Malmö och var på väg in med tåget. Jag mötte upp honom och vi gick och åt hamburgare på ett trevligt ställe vid stationen. Det var kul att få prata lite med honom och vi löste världsproblemen som vanligt.

När tiden var inne så gick jag till hotellet och hämtade väskan, gick och köpte en Caramell Macchiato på Starbuck’s och gick ner till spåren och inväntade tåget vi skulle lösa av. Det var försenat 30 minuter, typiskt, det vara bara att gilla läget och gå in på SJ’s lokaler och vänta. Min vän Tony hörde av sig och sa att han var i krokarna och jag hann växla några ord med honom innan avgång. Vi bestämde att ses nästa gång jag är i Malmö vilket borde bli i Maj vid nästa LIA-period.

Vägen hem gick ganska bra. Vi var en minut tidigare och plötsligt får jag 0P i förindikatorn vilket betyder stopp längre fram. Samtidigt ringer TKL och sa att vi hade en pendel framför som skulle gå före oss i flera mil. Den var 5-6 minuter sen och hade varit det hela tiden. Jag räknade ut att vi skulle varit om den efter kanske 2-3 minuter och kunnat fortsätta våra färd i tid. Men TKL hade andra planer. Vi fick lägga oss bakom den och blev väl 7 minuter sena även fast den nästan var vid sin slutstation och vi hade lång väg kvar.

Senare i trappen så stod det att anledningen till att mitt tåg var sent var pga obehöriga i spåret. Wiggo ringde och undrade vad hon sysslade med men det hade tydligen blivit något fel  och det skulle inte stå så och situationen hade inte gått att lösa på annat sätt. Det kanske är sant. Men det ser i alla fall ut så i trappen ibland. Jag litar på TKL och vill ha en god relation med dem, men antingen så ljuger de eller Tydals app ibland verkar det som. Men det spelar ingen roll för mig. Man ska inte stressa utan tänka att man har månadslön. Det har jag om man räknar CSN som lön.

Wiggo tog över spakarna ett kort tag så jag kunde fylla i min LIA pärm. Då började x55:an bråka efter en skyddssektion. Något slutade fungera så vi hade bara 80% pådrag kvar och elbromsen funkade inte lika bra. Det gick ju köra men det tog tid innan man kom upp i maxfart igen. Typsikt. Det har verkligen gått troll i denna körningen. Vi kom in i Göteborg i tid trots allt om jag inte minns fel. Wiggo fyllde in i min lia-pärm och berättade vad han tyckte om att köra med mig. Det var kul att höra. Jag satte mig på tåget hem och hade 3 FP dagar framför mig. 3 dagars ledighet alltså.

Det var välbehövligt.  Jag har gjort 4 storkok på dessa dagar och har just nu satt igång en sats buljong som ska puttra i två dygn i min slowcoocker. Nu ska jag bege mig till Göteborg igen. Ska möta upp Wiggo som glömde ge mig betygen för lia-perioden. Sen blir det en tur till Stockholm med en ny handledare för mig som heter Lennart Carlsson.

Ha en bra dag alla därute =)