Kung på södra stam ena dagen, klant på akuten nästa.

Det har hänt mycket i veckan som varit. Spåret hade släppt innan Torsvik ovanför hustomten vilket resulterat i en hastighetssänking till 20km/h. Jag hade två identiska turer Måndag och tisdag och på just de turerna är det väldigt tight med tid. Det blir inte mer tid om man har STH 20 till och från Torsvik. Men dagarna började med att köra ut till oljebryggan och hämta tomma oljevagnar och ställa dit nya. Jag börjar kunna rutterna nu och vad signalerna heter när jag pratar med tornet. Det är kul.

Började inte lika tidigt som jag gjort veckorna innan heller. Förmiddagarna blir hyfsat slöa med soligt väder. Åkte och köpte mig ett på riktiga hörselkåpor för att de funkar bättre än öronproppar när man tömmer huvudledningen på vagnarna. Jag trivs mer och mer i Jönköping även fast jag vill köra betydligt längre sträckor som jag var van vid när jag hade LIA på Green Cargo i Sävenäs. Eftermiddagarna blev betydligt stressigare pga hastighetsnedsättningen.

Pratade med en Infra Nord kille och han hade fått jobba 35h i helgen för att fixa till spåret så det var i åkbart skick tills måndag morgon. De vill byta ännu fler slipers men det finns tydligen inte pengar från kommunen så det räcker. Det roliga är ju att jag skrev om detta förra veckan och sen släppte alltså spåret. Tänk att Infra Nord kunde mer än Jönköpings Kommun när det gällde hur många slipers som skulle bytas trots allt. Vilken skräll… *host*

Dagarna flöt på bra trots allt. Jag fick rödlappa en vagn på Torsvik i tisdags eftersom det inte gick att stänga den. Typiskt att sådant händer när man har bråttom, som lokförare får man inte ha bråttom. Det är då allt blir fel och det är ingen som tackar en för att man stressat och saker och ting gått sönder mm. Min handledare hade nog tur att jag var med och kunde underlätta allt. I tisdags tex så fick vi ett lok där tuten inte funkade på ena hållet. Föraren vi löste av hade fått använda det handhållna säkerhetsgreppet och tutat från den bakvända hytten i Td-loket. Nu kunde min handledare tuta när jag körde.

Sen skulle det rapporteras och bokas tid på verkstad, vagnen som var skadad skulle rapporteras, TKL skulle meddelas våran nya beräknade avgångstid in på system M och så var det ett samtal till till någon SoS tror jag min handledare sa att han var tvungen att ringa och säga att vi var sena. Ibland är det bra att vara två i hytten så en person ordnar med allt strul medans den andra fokuserar på körningen.

I onsdags började jag dagen med att ta bilen till Nässjö. Där hade vi lite rast och tjatade lite med de andra och stämningen där är alltid trevlig. När tiden var inne gick vi ut till spåret och väntar in vårat tåg vi ska lösa av för vidare färd ner på Södra stambanan.

Detta skulle bli riktigt kul för det var en “lång” körning till Hässleholm och jag hade aldrig kört på Södra stambanan förut. Det var även min första långkörning med min handledare eftersom jag hade en annan handledare när jag körde oljetåget till Kville veckan innan.

Jag sa till Calle att han inte ska säga något om min körning för jag ville testa vilken nivå jag ligger på. Jag klarade en hel vecka på SJ utan att någon handledare sagt något och ville klara mig själv på Södra stam fast jag aldrig kört där förut. Sagt och gjort. Det gick bra, men visst hade man kunnat dra ner på pådraget tidigare på vissa ställen när det började gå utför, men jag var nöjd. Calle sa till om en strömbegränsningstavla på ett ställe inne på en driftplats. Vet inte om jag hade missat den men det var ganska mycket som jag hade att göra just då.

Denna dagen ringde det ganska mycket i telefonen. Vi hade med oss ett Td-lok som skulle av i Älmhult och först ringde någon från Hallsberg och frågade om jag hade med mig loket. Sen 10 minuter senare ringde någon från bemanningen och frågade om jag hade med mig loket. Informationen hade alltså inte gått ut Calle ringde TKL och frågade om han visste att vi skulle in i Älmhult. Minns inte riktigt hur det var men tror att han inte hade en aning. Då ringde vi killarna i Älmhult och de visste att vi skulle ha med oss loket. men inte hade vi skulle ha typ 400 meter vagnar också.

Nu började det köra ihop sig för dem. De trodde de skulle kunnat ta in oss på ett kortspår men det gick ju inte nu. Jag blev stående i signalen utanför Älmhult och vi såg hur fullt det var inne på spåren och mer tåg var på väg in. Vi hade även en x2:a bakom oss som skulle in efter 15 minuter. Ett tåg fick köra in före oss som kom från andra hållet, sen dundrade ett tåg förbi och tåget som kommit in från andra hållet började sakta men säkert tuffa igång. Ett långt tungt godståg var det. Hektorrail stod det på loket. Sakta sakta började han närma sig oss och när han var nära så vinkade vi åt dem. Precis när jag vinkade så jag att det var min klasskompis Johan som sitter framför mig i skolan som körde. Det var andra klasskompisen jag stött på nu på denna LIA’n.

Växlingen i Älmhult gick bra och X’et bakom han in i tid. De använde handsignaler i Älmhult. Jag minns hur osäker man var första LIA’n när de använde handsignaler men nu sitter de i ryggmärgen. Det var även en tågentusiast där och fotade oss. Han brukade visst vara där och fota sa min handledare. Det var bara att vinka åt honom och göra en duckface när man åkte därifrån. Det var fler tågintresserade ute på stambanan idag på broar mm så det blev faktiskt till att göra duckface flera gånger ner till Hässleholm.

I Älmhult blev vi avlösta av en Malmöförare och jag var supernöjd med dagen. Hade klarat körningen helt själv och vi hade nu en timmas rast innan tåget skulle gå hem till Nässjö igen. Vi passade på att gå ut och luncha och Calle bjöd på maten. Det verkar vara en trevlig liten stad. Calle hade läst sin lokförarutbildning i närheten så han hade varit där ett antal gången sa han. Jag har en vän från Bjuv och tänkte på att alla i Hässleholm låter precis som henne. =)

Vi tog x2000 hem och slog oss ner i bistron. Vi skulle ta en kopp kaffe men behövde inte betala. “Vi är ju nästan kollegor” sa hon. Det är ju sant och jag gillar ombordare som bjuder på kaffe <3

När vi kom fram till Nässjö så tog jag bilen tillbaka till Jönköping och Calle stannade kvar ett tag och fixade lite pappers jobb.

Sen blev det torsdag. Detta var inte min dag allt började som vanligt, vakande och skulle åka pass till Nässjö och kom in i lagom tid till stationen trodde jag men det visade sig att jag var 50 minuter för tidig. Hade inte hunnit äta någon frukost så jag tänkte att jag skulle köpa mackor på pressbyrån men det visade sig att alla vettiga mackor var slut. Skit samma tänkte jag, fixar det i Nässjö i stället.

Efter en kortkaffe paus i Nässjö så gick vi ut och klargjorde vårt lok. Vi tog med oss en växlare eftersom det stod ett lok i vägen för oss. Allt gick bra och vi backade in till våra vagnar och bromsprovade, efter det ringde vi tkl att sa att vi var klara. Vi var lite tidiga så vi fick vänta 15 minuter innan vi kunde köra. Resan till JKPG gick bra. De ringde Calle och berättade att vi skulle köra med loket som gick varmt för oss för några veckor sedan. Han ringde och kollade om loket och det skulle varit inne på verkstad dagen innan.

Fine, inte så mycket att säga om den saken men det var trots allt samma sak förra gången. Den hade varit inne på verkstad dagarna innan den strulade för oss. Men denna gången skulle den gå till Torsvik en tur innan oss med en annan lokförare så det skulle ju visa sig redan då om den var lagad. Resan till JKPG gick bra. Körde in på centralen och gjorde en rundgång med loket där innan jag drog ner allt till bangården. Nu fick vi veta att vårt kära Td-lok gått varmt igen. Samma visa igen alltså.

Nu skulle det komma ett annat Td-lok och gå som pålok och det kunde funka men tempen stod på 83 grader redan nu med motorluckorna öppna. Calle var starkt kritisk till detta liksom jag. Vi lämnade loket igång kopplade till sina vagnar och tog rast. Det skulle ta tid innan extra loket kom från Nässjö. Klockan hade hunnit bli strax innan lunch och vi tänkte köra ner en kollegas v5:a till stallet och hämta lite sand ifall det saknades i loken så man inte fastnade i backen pågrund av en sådan sak. Det gäller att ligga steget före.

På vägen till stallet så fick vi för oss att kolla tempen på Td-loket. Fläkten gick fortfarande inte och nu var den uppe i 94 grader trots att den bara stod på tomgång. Jag sa till Calle att vi fimpar loket för om tempen stiger ytterligare kommer den stängas av och förmodligen laddas ur. Han höll med. Det skulle inte bli någon körning med det loket, den skulle raka vägen till verkstaden igen. Calle ringde och rapporterade detta och jag gick ut och skulle koppla loss loket. Vilket visade sig att det var det sista jag skulle göra denna dagen bortsett från att sitta på akuten.

Vi hade inte bråttom, tvärt om så hade vi alldeles för mycket tid. Klockan var nu 12:05 och vi hade fått ändra tiden till Torsvik på System m banan till 14:10 på grund av loket vi väntade på. Det skulle bli stressig som fan på Torsvik denna eftermiddag/kväll och det skulle antagligen bli många timmars övertid. Men det störde inte mig. Jag såg fram emot att få jobba på och visa vad jag går för. Jag var inte det minsta stressad, snarare tvärt om, jag hade antagligen i mitt huvud redan gått och tagit lunch.

Allt var som vanligt. Tog tag i handtaget och svingade mig under bufferten och dök upp igen mellan vagnarna. Satte på mig hörselskydden och tog tag i kikarna som stänger luften till vagnen och loket. De slår man av samtidigt så blir det bara en kort lite luft puss som pyser till. När en kik är stängd på tex loket så är en annan kanal öppen som tömmer luften som kommer från vagnarna in mot loket därför måste man stänga båda.

Man får hänga över kopplet när man stänger dem och jag stod väl lite fel och råkade bara stänga kiken på loket. Det gjorde att huvudledningen genom vagnarna började tömmas genom den kiken. Men de gjorde ju inget för jag skulle ju ändå tömma huvudledningen. Men efter någon sekund stängde jag även kiken på vagnen och skulle göra som jag brukade. Stänga kikarna, koppla loss slangarna, tömma huvudledningen samtidigt som jag börjar loss på kopplet.

Jag bröt isär slangarna, det är normalt 5kg tryck i huvudledningen men nu hade ju det mest pyst ut eftersom jag började med att stänga kicken på loket. Trodde jag i alla fall. Jag höll inte så värst hårt i slangen från vagnarna, antagligen för att jag i mitt huvud trodde att det mesta av trycket var borta, men det visade sig vara fel. Jag öppnade kiken och i samma sekund slet sig slangen ur mitt grepp och började fara omkring som jag vet inte vad. Det är livsfarligt för du kan få den i ögat eller på någon pulsåder mm, 5kg tryck är MYCKET när det blåser okontrollerat ur en lös slang.

Jag stängde kiken direkt och samtidigt som jag stängde kände jag att jag fick en smäll på benet strax under knät. Aj, fan var klantigt tänkte jag, det hade kunnat gå illa. Smällen kändes inte hård alls och jag fortsatte med att ta av kopplet och hängde upp slangen på loket. Resten på vagnen fick hänga för vi skulle ju på med ett lok snart igen. Jag lämnde huvudledningen öppen. Svingade mig under bufferten igen och kom utanför vagnarna. Kändes lite konstigt i benet. skulle hoppa upp på loket igen men då gjorde det ont i benet.

Fan jag fick mig nog en ordentlig smäll trots allt jag, undrar om det blöder tänkte jag och kavlade upp byxbenet.Jag hade bokstavligt talat ett stort runt hål rakt in i benet ca 6mm djupt. Det konstiga var att det inte gjorde så ont och blödde inget. Jag klev upp på loket och visade min handledare och vi kom överens om att jag skulle in till sjukhuset och sy. Jag tog fram förbandslådan och la om såret och klättrade ner och gick in på green cargos lokalen och ringde en taxi. Det tog tid, både att komma fram och att sen bli hämtad. Det hade gått ca 40 minuter innan jag kom fram till sjukhuset. Där fick jag vänta och insåg att Calle och gänget skulle få åka till Torsvik utan mig. Men jag skulle ta bilen dit direkt efter sjukhuset.

Men vet var lång väntetid, och sen fick de hålla på i 40 minuter innan jag var klar för de var tvungna att kolla så att inget mer var skadat där inne och att inget hade fastnat i såret och att det var det som gjorde att det inte blödde. Det var inte det skönaste jag varit med om. Som tur var så hade ena sköterskan varit med på konserten där foo fighters sångare bröt benet så vi pratade om det under tiden så jag kunde försöka släppa fokus på känslan när de sticker in saker i såret och vrider och bänder för att leta efter saker.

Klockan 16:00 var jag påväg hem. Slängde i mig lite mat och ringde min handledare och frågade om jag skulle komma upp till Torsvik och hjälpa dem. Det var fullt upp där och han sa att det var bättre jag var hemma och vilade mig. Sagt och gjort. klockan 22:00 tror jag det var han ringde igen, då var han vid Hustomten och hade fått klart för att köra hem 15 minuter senare. och vi skulle varit nere på Green cargo och slutat 18:00 den dagen egentligen. Nu var klockan 22:00 och han väntade på kör ifrån Hustomten. Men därifrån hade han ju i alla fall den svindlande hastigheten av 60km/h nästan hela vägen hem. Ja, bortsett från stället där bilar gillar att stanna på spåret framför mig där är det STH40 men jag tycker 25-30km/h är lagom med styrventilen laddad. Har alltid lite broms där så styrventilen är med när jag passerar den övergången.

Jag valde helt fel dag att skada mig på. Detta var ju dagen när jag skulle visa att jag var bra på att jobba och hålla tempo och inte gnällde när det blev övertid. Men ett visst lok valde att ännu en gång ställa till det för oss. Jag kommer aldrig att glömma det här loket. Alla lokförare har säkert något lok ett någon motorvagn de helst är utan. Td-lok 374 är jag glad om jag slipper i framtiden.

Signalfel

Ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig. Idag var en typisk sådan dag. Igår var det val. Inga konstigheter där, det gick precis som jag trodde det skulle gå, även om jag hade hoppats på något annat. Jag tänker inte skriva något politiskt för denna bloggen ska vara helt politiskt obunden, men jag kan tala om att jag tycker det är kul med valvaka trots att jag inte är det minsta intresserad av politik.

Jag gillar nämligen att lyssna på folk som håller tal. Retorik är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Alla har vi saker vi går igång på och en av sakerna jag går igång på är stora kraftfulla och bra tal. Ett bra tal förmedlar känslor. Det kan vara glädje och skratt till rysningar och tårar. Jag minns när Obama höll sina första tal. Hela den dagen var laddad. Jag kunde inte släppa tanken på att han snart skulle hålla presidenttalet. När det började dra ihop sig och han skulle tala var jag så taggad att jag inte ens kunde sitta ner. Jag stod upp hela talet. Helt galet. Jag får söka hjälp för detta inser jag nu. =)

Men, men, igår var det dock mest intressant att lyssna. Man vill ju vara med lite trots att man inte är intresserad av politik. Det drog ut på tiden, klockan blev efter midnatt och jag tog en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 5:25 i vanlig ordning, eller nja, normalt sätt börjar jag 12:00 på måndagar, men denna veckan har vi medåkning på schemat så jag fick ta tidiga tåget till skolan. Vad är då medåkning undrar kanske ni? Jo, det är när man åker med lokföraren framme i förarhytten. Vi har några medåkningsdagar denna veckan för att få titta på signaler, skyltar mm in action så att säga. Denna veckan hade man sett fram emot länge. Jag har åkt med i förarhytten tidigare i våras då jag fick åka x2 (SJ 2000) till Nässjö – Malmö – Nässjö.

 

Malmö Central
Malmö central från förarhytten

 

Jag var extra trött idag så jag snoozade lite innan jag steg upp. Tog en snabbdusch och åt några kycklingnuggets till frukost. Jag började piggna till och var redo att bege mig iväg. Satte i kontaktlinserna och tittade på klockan, 5:55 visade den och jag går alltid hemifrån 6:00. Jag har ett larm som piper 5:57 så att jag vet när det är dags att packa väskan och gå. Det slog mig att idag behövde jag inte ta med varken skolböcker eller laptop. Det var ju bara medåkning på schemat. Perfekt tänkte jag och tog kortet som jag pendlar med till och från skolan som jag alltid har liggandes på en bänk tillsammans med mina nycklar och mobil. Kollade vädret i mobilen för att kunna välja rätt jacka vilket är supersvårt i denna årstiden. Kallt på morgonen och varmt på dagen, om det inte helt plötsligt kommer en regnskur förstås.

Jag kom ut i god tid och började gå mot Klostergatan där jag sedan svänger av mot Ida parken. De har hållit på med något projekt i marken vid mitt kvarter hela sommaren så bussarna går en annan väg mot vad de normalt gör så jag får gå en bit varje morgon. Det ska vara klart om en vecka står det på alla skyltar, men när jag närmar mig Klostergatan så susar en buss förbi. YES! De har fixat det tänker jag direkt och mycket riktigt, busshållplatsen vid Torpaplan är igång igen. Nu sparar jag 4 minuter varje morgon. Det låter inte mycket med 4 minuters extra sömn på morgonen är guld värt tycker jag.

Resan ner till Resecentrum tar ca 5 minuter. Jag var inne tidigt som vanligt. Kändes tomt utan min väska. Gick ner till perrongen där mitt tåg oftast står klart 10 minuter innan avgång. Så även idag. Sätter mig i främre delen på Östgötapendeln som idag bestod av en x14, fäller bak sätet, stoppar in iPhone lurarna och startar en talbok. Jag brukar växla mellan talböckerna, ibland lyssnar jag även på podcasts. Men idag blev det Röda Rummet med August Strindberg.

Det är smidigt med tåg. Jag åker Jönköpingsbanan ner till Nässjö och där väntar en annan Östgötapendel som ska ta mig norrut längs Södra stambanan till Mjölby. Det har ju varit val så på stationen i Nässjö har det hela tiden stått folk från olika partier och delat ut påsar till alla med en bulle, kaffe och lite info i. Men de var ju naturligtvis som bortblåsta idag. Jag kliver på tåget och sätter mig.

Skumt. Massor med folk på tåget idag. Vi rullar iväg enligt tidtabellen. Vid nästa stopp i Aneby säger de i högtalarna att vi måste ta bort väskor mm från sätena och ge plats åt andra för det är lokbrist det är därför det är så trångt. Konstigt! Lokbrist? Det blir mer och mer folk från varje station och man inser att tåget som skulle gått före detta tåget måste varit inställt. Det stod folk överallt. Nu vet jag hur det känns att åka tåg i Indien.

Vi ankom till Mjölby enligt tidtabell 08:01. Min medåkning skulle inte börja förrän 08:47 vilket var bra för jag hade glömt min varselväst i skolan veckan innan. Jag gick till skolan, det tar ca 10 minuter om man tar det lugnt. Klassrummet var låst vilket inte var bra eftersom vi inte hade några klasser denna veckan så var det inte säkert att lärarna var på plats. Jag gick till lärarnas kontor som de har gett det eminenta namnet Stinsen och knallade in där.

Där var det full rulle. De satt med sina mobiler och fipplade. Jaha ja, sitter ni och facebookar tänkte jag, men jag vågade inte säga det. Jag frågade om de kunde öppna till klassrummet istället så kunde hämta min varselväst. Visst det var inga problem sa Håkan som är kursansvarig och gick och öppnade. Daniel som är utbildningsansvarig frågade om jag hade medåkning och jag svarade ja. Han sa åt mig att ta det lugnt. Det hade brunnit i ställverket i Kimstad så det var massor med förseningar. Jag har för mig han sa brunnit, det var något problem i alla fall. Det låter lite mer dramatiskt om jag säger att det brunnit och denna bloggen behöver all drama den kan få just nu. Jag insåg att de inte alls facebookade. De delgav klassen infon om förseningarna. Ny tid för min medåkning var 10:07

klassfoto
På rasterna sitter nästan alla med mobilerna. 2 tredjedelar av klassen syns på bilden. Min plats är vid väggen bakom laptopen under tavlan i mitten.

 

Sånt är livet ibland. Inga problem, halva klassen var ju i samma sits så perrongen var väl full med klasskamrater vi det här laget. Jag begav mig tillbaka till resecentrum efter att han hämtat varselvästen. Jag började känna mig hungrig. Jag brukar ju alltid köpa en macka på skolan när jag kommer fram. Tänkte köpa en på stationen idag istället. Men då slog det mig. Plånboken låg ju hemma i väskan, nu kommer jag inte ha någon mat på hela dagen med andra ord. Bra Mattias, verkligen jätte bra!

Jag anslöt till de andra i klassen som stod på perrongen. “Här kommer det en till som ska hem” sa de. De pekade på tågot mot Nässjö som stod bredvid “Det är bara att hoppa på” De åkte inte med samma tåg som mig hem, för de åkte norr ut. Jag sa “va? nej det är bara lite försenat” “Har du inte fått smset från Håkan?” “Allt är inställt!” sa de.

Jag berättade att jag pratat med Daniel för 10 minuters sedan och fått en annan tid istället 10:07. Jaha ok svarade de. Dörrarna stängdes till tåget mot Nässjö och det rullade iväg. Då ringer min mobil. Det var Håkan. “Du, Arriva meddelade just att de ställer in all medåkning idag”

Faaan, mitt tåg!!! =)

Ja, ja, inget att hetsa upp sig för. Jag är inte typen som bryter ihop för minsta lilla. Ola som jag skulle ha medåkning med frågade vart jag höll hus. Jag berättade att allt var inställt och att vi skulle åka hem. Han anslöt sig till oss och jag tittade på klockan, 8:26, nästa tåg går 8:51. Då slog det mig. Tågen går en gång i timman. Hur kunde det då just gått ett tåg? Det var försenat! Alla tåg var försenade hem.  Han knappt tänka klart innan jag hörde utropen i högtalarna om förseningarna. Mitt och Olas tåg skulle komma in 30 minuter försent. Vilket innebär ca en timmas väntan. Ola bor i Tranås och vi åker samma tåg. Han har jobbat på supporten på SJ så han kan hur sånt här fungerar i detalj.

De sa att det var förseningar på grund av signalfel. Signalfel kan bero på mycket. Men det som händer är att man inte kan få kör i signalen av olika anledningar. Det innebär stopp eller väldigt långsam körning.

Tåget kom in tillslut och vi åkte ner mot Nässjö på Södra stambanan igen. Fast vi åkte ner på uppspåret. Det skulle jag kunna förklara för er vad det innebär men ni skulle inte bry er ändå =)

När jag ankom till Nässjö så var ett av Västtågen inne och hade avgång 7 minuter senare. Perfekt! Jag hoppade på och åkte mot Jönköping igen. När jag kom in i Jönköping sa de i högtalarna att det var slutstationen på linjen på grund av ett banarbete och att turen fortsatte med ersättningsbussar. Jag hörde hur alla suckade. Själv var jag glad att jag äntligen snart var hemma. Magen kurrade och jag var nu hungrig som en dvärg (japp, ni läste rätt).

Solen var uppe och gassade på för fullt. Jag satte på mig mina solglasögon och började gå hemåt. Väl hemma så gjorde jag leverpastej mackor med saltgurka på, som jag doppade i varm choklad. Det behövs inte så mycket mer för att få mig på bra humör. Jag är trots allt ledig resten av dagen, solen skiner och jag och min vovve Mr. Giggs ska ha en soft husse och hunddag med långa promenader. Det är ingen idé att hänga läpp för en missad medåkning. Det är ju en ny medåkningsdag i morgon.

Nu ska jag ut så att Mr Giggs får kissa på alla träden i Friardalen. Det gillar han, och när Mr Giggs är glad så är Husse glad =)