Nästa stopp, Hjärtintensiven Sahlgrenska

Paroxysmala supraventrikulära arytmier, ja så fint stavas det..
Mycket har hänt sedan jag skrev i bloggen sist. Jag har hunnit bli riktigt varm i kläderna och kör väldigt mycket till Älmhult nuförtiden. Jag älskar verkligen mitt yrke och jag har en stor gnutta yrkestolthet i kroppen. Men allt har inte varit en dans på rosor.

I våras började jag vakna med huvudvärk allt oftare och kände mig hängig. I samma veva upptäckte jag en knöl på halsen och en cancerutredning drogs igång. Jag fick lämna blodprover vid flera tillfällen och åka på massor av undersökningar och operationer, vissa blev fel så de fick göra om dem. De upptäckte att jag hade högt blodtryck men det var väl inte så konstigt när man är mitt i en cancerutredning tänkte jag och alla andra.

Det visade sig att det inte var cancer utan bara en körtel som blivit inflammerad pga att en sjukdom jag under många år kämpat emot hade blossat upp. Sarkoidos heter den sjukdomen. Jag började med min blodtrycksmedicin jag haft förut men inget hände. Då fick jag en ny variant på medicinen och då blev blodtrycket högre så jag fick gå tillbaka till den gamla medicinen som nu verkade fungera igen.

Min läkare som är en utbildningsläkare ville prata om detta med några experter på blodtryck och de sa alla att när blodtrycket går upp av den medicinen så kan det tyda på hjärtfel eller njurfel. Så nu startades även en utredning om detta. Alla dessa saker drar ut på tiden och vissa blodprover kunde inte göras på vårdcentralen utan var tvunget att lämnas vid sjukhuset Ryhov i Jönköping där jag är skriven. Jag insåg att jag kunde hinna dit precis innan de stängde labbet så jag började bli lite stressad.

De testade blodtrycket vilket var lägre än sist, men vi glömde att jag skulle göra ett EKG. Jag kastade mig i bilen och lämnade blodproverna i sista stund och blev sen uppringd om meddelad om en ny tid för EKG. Fan också! tänkte jag, nu måste jag pendla till JKPG ännu en gång mellan mina arbetspass. Jag är ju bosatt och stationerad i Göteborg.

Dagen efter så kände jag av lite hjärtklappning och som att hjärtat slog i otakt. Jag kollade upp min blodtrycksmedicin i Fass och där stod det att mer än 1 av 10 kunde få oregelbunden hjärtrytm. På tisdagen förra veckan så åkte jag till Jkpg och gjorde ett EKG, låg kopplad till maskinen i någon minut. De sa att mitt EKG var bra och jag berättade att jag hade oregelbunden hjärtrytm. Hon frågade mig hur det kändes, jag sa “som hjärtklappning fast oregelbundet” hon ville ha en bättre beskrivning men jag kunde inte beskriva det bättre än så.

Hon gick och hörde med en läkare och kom tillbaka och sa att han inte hade hört att man kunde få det av den medicinen. Jag sa att det stod i Fass att mer än 1 av 10 får det av den medicinen. Men eftersom läkaren inte hade hört om det innan så var det det som gällde enligt henne, plus att hon inte tyckte jag kunde förklara hur det kändes. Jag sa igen att det var hjärtklappning som var oregelbundet. Men inget mer hände där och jag minns att jag var lite irriterad att inte blivit tagen på allvar när jag gick därifrån. Men jag förstod henne. Oavsett så var ju utredningen om mitt hjärta redan igång och som lokförare vill man ha så lite info som möjligt i sina sjukpapper och man vill absolut inte bli sjukskriven och så sådana papper på sig. Det är tyvärr vardagen som lokförare, för tas vi ur tjänst av hälsoskäl så är det en tuff resa att komma tillbaka. Fördelen är att läkarna vet att vi inte är där och fejkar oss sjuka för att bli sjukskrivna, det resulterar i att de tror på det vi säger och tar det vi säger på allvar.

På onsdag förmiddag drog jag Volvotåget till Älmhult och gick till övernattningslägenheten och sov lite. Jag började runt 03:30 igen. Det är den sämsta tiden att börja eftersom jag brukar lägga mig vid den tiden, men helt plötsligt mitt i veckan ska man alltså börja den tiden i stället och vara utvilad och sen någon dag senare så ska man sova vid den tiden igen. Det är det jobbigaste med att vara lokförare. Man måste planera sömnen noggrant och i detta fallet så brukar det inte gå så bra så jag svepte en energidryck av märket Monster.

Piggnade till rätt snabbt och var snart på rull. Gjorde en rundgång i Alvesta och började köra mot Göteborg via Värnamo och Borås. Men strax efter att jag lämnat Alvesta började hjärtat bulta, denna gången betydligt hårdare än för några dagar sedan och även denna gången uppfattade jag det som att hjärtat slog märkbart oregelbundet.Jag tänkte att det berodde på energidrycken och tänkte att “en sådan köper jag aldrig mer”. Men jag var även tröttare än normalt denna natt. Men det var ok och jag visste att jag skulle orka köra hem.

Väl hemma kollade jag blodtrycket. Alla lampor lyste grönt samtidigt för första gången någonsin och jag blev så glad att jag glömde att jag var trött efter nattens körning. Tog en bild och la upp på min Instagram @iFrillo och skröt om att jag nu var redo för tre årskontrollen för lokförare i sommar. Men det jag inte visste då var att mitt hjärta hade börjat slå oregelbundet och att jag behövde läkarvård, snarast. Hade jag bara tittat lite extra noga på bilden jag la upp på Instagram så hade jag sett att ikonen som varnar för oregelbunden hjärtrytm var tänd. Nedräkningen hade börjat och nu var det bara en tidsfråga innan något allvarligt skulle hända.

Jag var trött och somnade till i soffan någon timma. Sen låg jag där och halvsov hela dagen och sov sedan hela natten. Kände att jag var väldigt trött och kände mig smått yr och att jag behövde sova ut ordentligt.

Nästa dag hade jag lite saker att göra i JKPG, åkte och ordnade med en massa och stannade sedan till hos några vänner i Ulricehamn för deras dotter hade tagit examen. Jag hade väldigt trevligt och träffade massor av vänner jag knappt aldrig träffar. Kände mig lite trött så jag tog en kopp kaffe innan jag satte mig i bilen påväg mot Göteborg igen. I morgon var det lördag och jag och kollegorna skulle träffas på Liseberg och ha trevligt och åka Tyrolen. Nu skulle jag bara hem och sova ut.

Strax innan Kallebäcksmotet började mitt hjärta bulta som aldrig förr. Obehagligt hårt och oregelbundet. I backen ner mot E6 så började jag bli yr och nu som först kopplade jag tröttheten och yrseln med hjärtklappningen. Yrselattackerna avlöste varandra och nu började jag känna mig svimfärdig. Jag bromsade ner på E6 och höll på att svimma två gånger innan jag hann stanna. De slutade det lika fort som det dök upp.

Jag fattade att läget var allvarligt men det var ovanligt lite bilar ute och stannade jag vid sidan och fick hjärtstillestånd kanske ingen skulle reagera. Jag började köra sakta igen, jag var ju snart hemma. Kom in i lägenheten och kopplade på blodtrycksmätaren. Blodtrycket var normalt men nu såg jag att pulsen var nere i 60. Kunde ju knappast stämma med tanke på allt som hänt. Testade igen, runt 60 igen. Testade en gång till nu visade den 122 och så fortsatte det. Pendlade mellan 60 och 120. Nu la jag även märke till ikonen som varnar för oregelbunden hjärtrytm. Det tändes varje gång jag hade hjärtklappning när jag kollade trycket. Det var även då pulsen var låg.

Letade upp pulsmätare nummer två och körde dem samtidigt och de bekräftade varandra. Min puls var nu uppe i 170 istället för 120 och pendlade mellan 60 och 170 men jag var inte yr. Jag var trött men mådde ganska bra. Jag ringde min bror som är ST läkare i Stockholm och han bad mig åka in direkt, det visste jag redan men någon var ju tvungen att veta vad som hänt och vart jag var påväg. Sagt och gjort, men jag gjorde ett misstag. Jag tyckte jag mådde hyfsat bra så jag beställde en taxi.

Taxin kom ganska fort. Jag klev in och sa att jag skulle till akuten Sahlgrenska. Nu började jag bli yr igen, nästan direkt när taxin började köra, jag kollade pulsmätaren hela tiden och pulsen svajade ännu kraftigare nu. Han frågade vilken väg han skulle ta och jag svarade att han skulle ta den snabbaste och berättade vad som hänt och höll pulsmätaren så att han kunde se den hela tiden. Han sa att vi kunde ringa ambulans men jag sa att nu satt jag ju redan i taxin så vi kunde lika gärna åka.

Han började köra och körde fel en gång och sen var någon väg avstängd. Tror vartenda rödljus var tänd i stan och polisen och ambulans blockerade en väg. Jag blev bara sämre och sämre och nu var pulsen uppe i 200 och sen dök den till runt 50 på någon sekund. Jag höll på att förlora medvetandet flera gånger och taxichauffören pratade med mig hela tiden för att jag inte skulle slockna samtidigt som han hade koll på min puls.

Allt var suddigt och jag hade världens dödsångest, jag trodde inte jag skulle hinna till sjukhuset. Jag kände att jag skulle dö där och då i just den taxin. Jag tittade ut genom fönstret, tänkte på de personerna jag tyckte bäst om, längtade hem till mina nära och kära, längtade hem till Jönköping.

Jag såg en trafiksignal slå om till rött framför mig. Fan också! Vi var retligt nära men det var refuger på sidorna och bilar framför som körde sakta. Jag kände ännu en yrselattack men denna gången kände jag hur det började sticka i fingrarna och läpparna domnade bort helt och det smakade metall i munnen och allt blev suddigt. Vet inte hur länge det pågick men plötsligt varvade motorn till och jag kastades åt sidan och kände hur bilen accelererade och hann se tillräckligt mycket för att se att han körde mot rött, över refuger och upp på trottoaren, ner igen, körde om en spårvagn på insidan och sen la sig framför den och pressade bilen till max. Jag tittade ner på pulsklockan, den visade 30 slag i minuten. Jag var nu knappt medveten om vad som skedde om kring mig.

Snart satt jag på akuten och svarade på frågor, jag skakade kraftigt i händerna och var väldigt varm, minns att jag tyckte det var konstig att jag var varm. Jag pratade som jag var halvt sovandes men började vakna till och se klart igen. Jag förklarade allt och såg att även läkare bredvid som inte hade hand om mig lyssnade mer på mig än sina patienter. Först kollade min läkare blodtrycket. Märkte inget på honom, sen kopplade han in EKG och fixade med något och tittade till snabbt på skärmen och stannade till med ett ryck. Han stod och tittade utan att säga något och skrev sen ut resultatet och gick fram till de andra läkarna som hade patienter. De sa inget Han pekade på pappret på olika ställen och de nickade instämmande och lämnade sina patienter och lugnt gick en iväg och två kom till mig och ställde frågor om hur jag mådde, hur länge det pågått och skrev ner nummer till mina anhöriga samtidigt som de klistrade fast de stora breda elektroderna till hjärtstartaren på min bröstkorg och satte en kanyl i armen på mig.

Jag fattade, och jag frågade men de svarade undvikande. Strax stod det två andra bredvid och sa att de ville att jag skulle lägga mig i deras säng i stället så skulle de köra mig till sin avdelning. “Visst gick det snabbt idag?” sa de till mig med ett leende. “Vi vill titta på dig direkt nämligen” De frågade mig om mitt personnummer hela tiden. Jag uppskattar tiden till 10 minuter från att jag kom in till akuten tills jag låg på Hjärtintensiven kopplad till varenda apparat de hade. Det var inga andra patienter än jag där inne, tre läkare var med hela tiden. Jag fick mediciner och dropp, kalium mm och jag uppfattade att jag inte reagerade alls på betablockerare.

Jag blundade och sen tittade jag upp i taket och då hör jag typ som en inre röst säga “detta taket är det som flest personer i Sverige sett precis innan de dör”. Jag var tvungen att hålla mig lugn, få mitt hjärta att sluta skena och slå stabilt istället. Jag fokuserade på min andning. In genom näsan, ut genom munnen. Jag föreställde mig hur jag andades in rent vitt ljus och andades ut en massa dåliga saker i kroppen. Jag hörde min bergsmeditionslärares röst i mitt inre “föreställ dig att du står på en äng, vad ser du?” Jag såg min äng som jag byggt upp i mitt inre på meditationskurserna. Den tryggaste, lugnaste platsen där jag kände mig hemma. Jag bara stod där på min äng. Efter många om och men blir klockan 03:00 och de börjar se mig som stabil, vissa saker hade förbättrats och jag är kopplad till en hjärtövervakare de kan följa från ett annat rum. Jag får dropp och en Zopiklon och de kopplar bort hjärtstartaren. Jag somnar när de lämnar rummet. Klockan 5 kommer de in och tar bort mitt dropp och drar ut mig till ett annat rum med två andra patienter i. Jag tar upp min mobil och meddelar de nära och kära som visste att jag skulle till sjukhuset om läget och somnar.

Jag fick stanna på Hjärtintensiven hela helgen. Mina kollegor fick åka Tyrolen utan mig. Jag är nu sjukskriven och ska troligen operera mitt hjärta snart. Jag måste vara försiktig med kaffe och har totalförbud på energidrycker och nikotin och stress. Annars måste jag försöka leva som vanligt. När jag är frisk från allt så börjar utredningen hos Transportstyrelsen om jag och när jag i så fall får köra tåg igen. Ingen vet något än, det enda vi är rörande överens om är att det kan ta väldigt lång tid innan jag får sätta mig bakom spakarna på ett tåg igen.

Känns tråkigt att lämna GC Sävenäs utan att veta om man får komma tillbaka. Men vi ses igen, jag kommer kämpa för att komma tillbaka, och då ska vi åka Tyrolen på Liseberg som aldrig förr. Man ska fullfölja saker man påbörjat. Små som stora. Jag vet att allt är möjligt om man vill något riktigt mycket.

Jag vill köra tåg! Jag är lokförare i kropp och själ. Lokförare är världens bästa yrke!

Praktikplats Green Cargo Nässjö

Hej allihop. Hoppas ni saknat mig och mina inlägg.  Jag har varit sjuk mm och har inte orkat blogga som jag borde. Men nu är jag pigg igen.

Mycket har hänt sen sist. Vi har gått igenom bromssystem, ellära, och spärrfärd. Vi har minglat med den nya elervern. Vi har haft ST, Green Cargo och någon mer på besök i klassen. Jag suttit i möte som vice elevrepresentant med några gamla rävar i branschen och kafeterian har gjort mackorna både mindre och dubbelt så dyra. Ska börja ta med egna mackor till frukost hädanefter.

Tiden bara flyger iväg nu, Det tuffar på bra helt enkelt, innan påsk hade jag gjort hälften av utbildningen och det är lika roligt fortfarande. Två i klassen har funnit kärleken i varandra och ingen i klassen har hoppat av. Det är ett riktigt härligt gäng. Vi har ingen som ska vara “häftig” eller “cool”, det är ingen som är mobbad eller utstött utan det är en skön, soft och seriös stämning i klassen. Det gillar jag.

Detta är mitt nya liv nu, mitt liv är väldigt annorlunda nu än förut och jag älskar det. Jag har sålt min älskade fullutrustade BMW och skaffat mig en svart Peugeot 307 kombi. Kände att jag gjorde ett bra klipp och saknar min BMW mindre och mindre för varje dag.

Jag trivdes väldigt bra på praktiken på SJ i Göteborg och kände nästan direkt att jag ville börja jobba hos SJ i stället. Jag som verkligen trivdes på Green Cargo. Att köra persontåg var en helt annan känsla och det är kul att köra riktigt fort ibland. När jag kom tillbaka till skolan och pratade med de andra så sa jag att jag ska börja på SJ. Men sen efter någon dag när man hört allas historier från praktiken så började jag sakna godståg igen.

Första LIA perioden så var man ju helt ny, Det var kul men andra LIA perioden gick det betydligt bättre när man fattat teorin bättre mm. Fick fullpott i betyg hos SJ och omdömet att så jag körde första veckorna i andra liaperioden förväntar man sig att man ska köra näst sista eller sista liaperioden. Jag kände att persontåg var min grej. Men det ändrade sig.

Jag insåg att jag måste öva mer på lok och vagnar eftersom det är svårare enligt mig. Jag kommer nog få samma positiva upplevelse om jag kör gods igen som jag fick hos SJ förhoppningsvis.

Jag gick in till Daniel på skolan och tänkte lämna Green Cargo Sävenäs igen som förslag på praktikplatser jag ville ha. Men han sa att han redan fixat praktik åt mig. Green Cargo Nässjö med Jönköping som utgångsort. Helt perfekt! Praktiken drar i gång i Juni igen.

Jag har viljat vara på Green Cargo där för att det ligger närmast, men jag har tänkt att det är så många andra i klassen som söker sig dit att jag lagt mina praktiker i Göteborg för då är vi bara 3 i klassen som krigar om platserna. Men nu hamnade jag där trots allt och jag är helt nöjd.

Det blir nog tyvärr en hel del körningar till Torsvik och inte fjärrtåg som jag vill köra, men det är ok. Det är nog system M där också skulle jag tro så då för jag lite mer erfarenhet om det. Min barndomsdröm var ju trots allt att jobba som lokförare och köra Godståg på Jönköpingsbanan. Nu tror jag att jag vill jobba på ett bemanningsföretag typ Protrain för då får man köra både person och godståg. Jag skulle nog gilla att jobba en vecka och vara ledig en vecka också. Ju mer jag tänker på det så är jag nog en typisk Green Cargo kille trots allt, men jag älskade verkligen alla sköna lokförare och ombordare på SJ.

Nu blir det i alla fall gods igen. Jag ska räkna ut hur många praktiktimmar jag är uppe i nu i veckan som kommer, borde ligga närmare 350 timmar nu.

Ser ni att jag lagt in lite mer färg i bloggen? Ska fixat med den lite till, och bygga om headern, men den börjar få sitt slutgiltiga utseende nu.

Jag har även börjat planera hur bloggen ska vara från och med i sommar. Det blir lite av en foto och videoblogg och jag har beställt lite utrustning inför det och börjat plugga lite bild och videoredigering igen. Mycket kan jag ju redan eftersom jag är webbdesigner i grunden. Detta ska bli kul, kommer ändra namnet på bloggen i sommar också, kommer nästan vara samma namn och jag kommer givetvis länka Lokforarstudenten.se hit.

Nu ska jag plugga inför spärrfärdsprovet på Onsdag, jag hade prov i ellära idag och har snart prov i bromssystem.Tur att man läst teknisk naturvetenskaplig och bilmek i Gymnasiet, man har en hel del gratis då. =)

 

PS. En av den nya eleverna på YH28 i Mjölby har en blogg, Gå in och läs, hon började sin praktik på Green Cargo i Nässjö idag. DS

http://martinaauren.blogg.se/

Västkustbanan

Idag började jag 11:54.
Var 20 minuter tidig till Green Cargo’s lokaler så jag passade på att boka lite biljetter till och från Göteborg. När tiden var inne gick jag ner i rummet där alla skriver ut sina tågorder. Där satt min instruktör Stig och 4 andra lokförare och Stig tyckte att jag skulle skriva ut tågorderna själv för första gången nu när jag hade publik.

Det gick bra. Fick fråga några gånger men nu har jag nog lärt mig det. Det var visst inte så svårt. Men blev lite fel med de första turerna och när Stig kollade vad som var fel så var de turerna inställda. Helt plötsligt hade vi nästan tre timmars rast. Vi slöade inte hela tiden, jag fick lite info utprintat av Stig som jag kunde plugga på om Sävenäs, Hallsberg och Skandiahamnen bland annat.

Idag drog ni ner lite timmervagnar söderut på Västkustbanan till Värö. Det var riktigt kul för Västkustbanan har jag alltid viljat köra. Tror jag körde nästan ända ner till Varberg. Körningen gick galant och vi lossade våra vagnar och ett lok kom och hämtade dem. Vi växlade undan loket till ett annat spår och några nya vagnar blev nerbackade framför oss. När vagnarna kopplats loss så backade jag intill och kopplade ihop med vårat lok och bromsprovade.

Allt funkade bra och snart rullade vi hemåt. Stig sa att han var hungrig och att vi skulle äta när vi kom tillbaka till Sävenäs, han hade några mackor med sig. Jag var ju tvungen att berätta vad jag hade med mig. Hemgjorda pannbiffar, äkta potatismos, grönpepparsås, lingon och skivad saltgurka var det in min matlåda. Tyst, sa Stig. TYST DU FÅR INTE PRATA MER NU!

Jag vann! 😉

Jag körde ner till bangården på Sävenäs och kopplade ifrån vagnarna. Jag är lite osäker nu, kan det varit så att vi hade timmervagnar med oss hem också? Det kanske var tomma åt ena hållet. Det var en bra tur i alla fall och jag fick göra alla telefonsamtal själv, jag gjorde precis allt själv faktiskt. Stig sa bara till mig vad jag skulle göra men inte hur. Det skulle jag försöka klura ut själv. Det gick bra och jag visste vart vi skulle växla och vid vilka dvärgar jag skulle vända och att jag skulle ringa lokstallet och få en plats för uppställning av loket. Jag hittade till och med dit. Nu är min mobil fulladdad med en massa nummer som har med tågkörning att göra.

Vi har ganska kul ihop jag och Stig. På väg ner till Värö så berättade jag för Stig vad som ingick i det som skulle betygsättas. Det var bland annat hur väl jag tar till mig infon han ger mig och lite andra punkter. Så på väg ner till Värö så berättade Stig en massa saker om allt vi åkte förbi, det var namn på sjöar och namn på platser och olyckor som hänt och vad de hade för last vi olyckan mm. Sen på vägen hem så förhörde han mig på allt sånt och hänvisade till att jag skulle vara lyhörd mot min instruktör. Det gick sådär haha =)

Västkustbanan: CHECK! =)

Stig frågade när jag skulle hem för jag ska sova hemma i Jönköping i natt. Jag satt att mitt tåg går 23:20, han frågade om jag kunde ta ett tidigare tåg, jag sa att det går ett klockan 20:00 också. Klockan var 19:00 och Stig sa att jag kunde ta det tidiga tåget för vi skulle bara möta upp ett annat tåg vid 20:00 och dra ner vagnarna till Skandiahamnen och sen köra ensamt lok hem. Det skulle bli klart på ca 50 minuter.

Det var ju värt att offra 50 minuters körtid för att få komma hem 3 timmar och 20 minuter tidigare än beräknat. Stig sa att det var ett Re-lok som vi skulle köra. Jag har inte kört Re-lok och jag råkar ju vara tågnörd. Så nu sitter man här och bloggar och väntar på sena tåget hem =)

Men det var helt klart värt det. Re-loket var en helt annan upplevelse, farthållare, elbroms, sitta på högersida i hytten mm. Superkul. Sen kan man även lätt förväxla direktbromsens reglage med tyfonens reglage. Tur att ingen av killarna nere på Skandia hade dåligt hjärta för då hade jag nog fått åka vagn med littera E därifrån.

Ett riktigt roligt och kraftfullt lok var det. Istället för backspeglar så fanns det backkameror, men det funkade sådär på när det i mörkt. Fast jag vet inte om man ser så värst mycket i vanliga backspeglar heller om nätterna.

En negativ sak var att man var tvungen att kvittera säkerhetsgreppet hela tiden. Det betyder på vanlig svenska att man måste släppa död mans grepp och trycka ner det när en lite lampa tänds annars säger en röst, “Kvittera” hela tiden i några sekunder sen nödbromsar den. Det kanske skulle kvitteras var 30 sekund eller varje minut. men man blev nästan galen. På Rd-loken gör man det en gång var 30 minut skulle jag tro. Men, men det totala intrycket var bra och jag är glad att jag fick testa det loket och hoppas på att få testköra en längre sträcka sen.

Ännu en perfekt dag har kommit mot sitt slut. Nu ska jag ner mot Centralstationen och ta tåget i hem. Lyssnar på P3 dokumentär när jag pendlar som vanligt. Tiden bara flyger iväg då.

Ha det…

Lokbromsen, ett djävulens påfund.

Idag var en mycket bra dag. Bästa på länge faktiskt.
Jag började 04:13 och var pigg men kände att jag gärna hade sovit några timmar till. Gjorde mig i ordning och åkte iväg på cykeln. På vägen till Sävenäs inser jag att jag glömt både maten och mina redbull hemma. Men skit samma. Vi skulle ju få frukost på hotell i Uddevalla.

Vi fick ut vårat lok och jag körde ner till bangården och kopplade på ett vagnsätt bestående av 19 olastade timmervagnar. Jag var lite lat så jag använde hastighetsreferensen, vilket funkar väldigt bra på timmervagnar där man måste ha gaspådrag i nedförbackar på grund av vindsuget de skapar. Behövde knappt röra bromsen på hela vägen. Vi fick ett stopp i Marieholm strax norr om Göteborg och släppte förbi några pendeltåg. Inbromsningen skötte jag som en gud =) Kände mig väldigt taggad inför dagen körning.

Vi såg några råddjur som sprang över en äng. Efter ett tag blev det dimma och vissa perioder så hade jag inte ens en stolplängds sikt (en stolplängd är ca 60 meter). Det var bara att köra på som vanligt. Dimman lättade lite tillslut och vi fick nästa stop i Ryr utanför Uddevalla. Även denna inbromsningen gick som på räls =)  Stod inte särskilt länge där heller, fotade lite och la upp på Instagram. Vill ni följa mig på Instagram så heter jag iFrillo där.

Stopp i signalen
Fick stopp i signalen vid Ryr utanför Uddevalla på grund av ett mötande tåg. Då kan man passa på att ta lite bilder.

Väl framme i Uddevalla packade vi ihop tågsättet. Det är en speciell bromsteknik man använder så att buffertar mellan vagnar och lok trycks ihop så att man kan hänga av det smidigt. Efter det växlade vi undan loket och gick till Hotell Sköna Rum.

Vi checkade in och gick lös på frukostbuffén direkt. Himmelskt gott och supertrevlig personal. Vi hade ca 3.5 timmars rast så jag gick in på mitt rum, nummer 1. Det var väldigt kallt och jag kände på elementet och det visade sig vara helt avstängt. Jag vred på full värme och kröp huttrande ner i sängen. Somnade på två röda. Vaknade av alarmet på mobilen efter några timmar och kände mig helt utvilad. Bästa sömnen på länge.

Jag gick ut och lämnade in nyckeln och Mikael kom efter någon minut. Vi gick till Pressbyrån så jag kunde köpa en dricka sen gick vi upp på en hederlig go gammal T44. Vi kopplade på tre vagnar och jag körde vidare till Munkedal.

Köra i System M: CHECK!

Vi hade med oss växlingskillen från Uddevalla och framme i Munkedal gjorde Mikael en rundgång med radiostyrningen. Rundgång betyder att man byter plats på loket från ena sidan vagnsättet till den andra sidan och kopplar på den där. Vi lossade även på alla kopplen för den banan vi skulle ner på svängde visst väldigt mycket.

Mikael backade ner växlingssättet med radiostyrningen med växlingskillen främst som vi hade kontakt med via radio. Vi kom fram till ett pappersbruk och kopplade loss vagnarna och växlade fram till ett nytt vagnsätt bestående av tre vagnar. Det visade sig att sista vagnen fått sig en smäll och inte gick att stänga ordentligt. Vi drog upp allt till Munkedal och kopplade loss vagnen och ställde den där och skrev en rödlapp.

Vi körde till Uddevalla och lämnade tågsättet och hoppade upp på vårat Rd-log igen. Jag backade intill de nya vagnarna som kommit in och kopplade på. Mikael gick ut och och kollade bromsarna, när han kollat alla visade han signalen “lossa” 440 meter längre bort. Supersvårt att se. Sen kollade han att allt var loss, vi hade stopp i signalen ut och jag Facebookade lite. Såg att Metallica kommer till Ullevi i sommar och Mikael blev superglad och meddelade sin tjej direkt. Fick svaret “vi måste köpa, pris spelar ingen roll”. Han var väldigt nöjd över sin tjej sa han. Denna dagen blev visst bara bättre och bättre.

Vi hade nog två stopp på vägen men de var ganska korta och bromsningarna utförde jag som ett proffs. Dimman hade letat sig väldig nära Göteborg men den avtog precis innan vi kom dit. Vi hade några hastighets sänkningar och de fick jag till perfekt i lagom avstånd tills de började gälla.

dimma
Dimman var lättare på hemvägen som tur var.

När vi kom fram till Sävenäs pratade vi om hur otroligt bra körning det varit. Både jag och Mikael var på topphumör, Mikael mest pga av Metallicakonserten och jag på grund av körningen. Han sa att han tyckte jag var bra som hittade felen själv direkt om jag glömt något och allt inte fungerade som det skulle. Många nya sitter som frågetecken och undrar varför inte det går aktivera hytten eller köra framåt mm. Jag gör de missarna som alla andra men kommer på orsaken direkt när felet uppstår. Det var en härlig komplimang i slutet på en perfekt dag.

Jag packade tågsättet och hängde av vagnarna. Växlade undan loket på ett annat spår och åkte mot lokstallarna. Allt hade gått perfekt. nu skulle jag bara stanna innan några växlar som skulle läggas om och stanna vid en stolpe med knappar som la om växlar. Då använder man lokbromsen. Första växeln gjorde jag en helt perfekt inbromsning med lokbromsen. Jag sa till Mikael att det var första gången jag lyckats bromsa bra med lokbromsen på ett Rd-lok.

Kände mig som en kung, tills nästa stopp. Blev helt fel, precis som att det var första gången jag använde lokbromsen. Nästa stopp likaså och när jag skulle stanna vid stolpen så stannade tåget 1 meter innan stolpen. Jävla lokbroms alltså. Förstörde en perfekt körning, allt hade ju gått så bra hittills.

Jag stannade till vid Nordstan på vägen hem och åt Indiskt till lunch. Vi var så tidiga hem att de fortfarande serverade lunch. Helt underbart. Gick omkring på stan lite och shoppade lite småsaker, bland annat ett nytt in ear headset till min iPhone. Var super nöjd med den. Är så otroligt glad för denna dagen. Allt har varit så perfekt, precis som jag vill att det ska var när man är lokförare. Jag gjorde inga fel och allt flöt på bra.

Ja, förutom för det djävulska påfundet de kallar lokbroms förstås.