Tillbaka vid skolbänken

Nu var det ett tag sedan jag bloggade igen. Har inte kommit på någon bra bortförklaring än men det kanske kommer senare.

Sista veckan på LIAn gick ganska bra men jag hade en nackspärr som plågade mig. Jag är väldigt nöjd med denna LIA-perioden pga att den varit så annorlunda mot alla andra lior. Jag har växlat väldigt mycket och har börjat få en förståelse om yrket nu. Det var varit mycket körning med radiolok, funktionskontroller och bromsprov och pålok. Väldigt nyttiga saker och jag tycker om att syssla med detta, men jag vet att de flesta i klassen är glada om de slipper. Men för mig så är ihopväxlandet av tågsättet och bromsprovningen en rolig del av yrket och jag bromsprovar gärna. I alla fall på sommaren ska tilläggas. Provsprovet är nog inte så roligt när tåget är 600 meter långt och det ligger 50 cm snö på bangården

Min handledare var bra, noggrann och tummar inte på säkerheten, precis som det ska vara. Det känns som att “jönköpingsgruppen” är ett bra gäng och nästa vecka kommer mitt CV trilla in hos Green Cargo i Nässjö. Givetvis kommer jag söka till fler ställen, bland annat Göteborg. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt för om jag vill köra gods eller persontåg. Godståg är nog snäppet roligare enligt mig men jag hade riktigt kul hos SJ och saknar gänget där. Givetvis har Green Cargo gänget varit bra också men det var något speciellt med mina handledare på SJ, och vissa av ombordpersonalen kom jag också riktigt bra överens med. Trots att jag bara var där i 5 veckor så fick jag väldigt många vänner.

Jag tror jag vet vart jag lägger mitt förstahandsval när jag söker men det håller jag för mig själv än så länge. Det finns inget givet företag än i alla fall även om mycket pekar åt ena hållet.

Min handledare sa att min LIA-period var den struligaste av alla hittills. Tre lokhaverier, 3 rödlappade vagnar och en blålappad. Ytterligare en vagn rödlappades efter urspårning men det var inte jag inblandad i. Några tåg blev inställda and ena företaget hade fullt på sitt lager så vi kunde inte lämna vagnarna som det var tänkt. Fast jag hade tre likadana jobbpass efter varandra så var aldrig den enda dagen den andra lik. Men jag gillar det, problemlösning är kul, i alla fall om man lyckas lösa problemet vilket inte alltid var fallet. Men för en LIA elev är det guld när saker strular för det är då man lär sig en massa nytt. Det var förövrigt inte jag som hade sönder några vagnar. Tre stycken blev skadade vid lastning, antagligen sommarjobbare som varit i farten och kört truck och en var tjockleken på bromsklossarna under 10mm.

På SJ hade jag knappt några strul vad jag minns nu, det var någon gång vi fick ringa driftstöd för att vi inte kunde skylta om, det stod typ städning pågår fast det var dags för avgång.

Nästa vecka ska jag börja skicka in mitt CV till företagen som är intressanta så nu gäller det att tänka noga vart man vill jobba sen.

Två veckor är redan avklarade i skolan. Det var kul att träffa alla igen. Det har inte varit så mycket snack om hur liorna har varit under den sista perioden vi hade. Det börjar blir vardag för de flesta nu och alla har nog kommit upp i sina obligatoriska 500h LIA. Nu är det bara repetition hela hösten och de här två första veckorna har vi repeterat det som kommer komma på teoriprovet på lokförarbeviset. Vi har bokat in tid för provet och man gör det i sin hemstad. Det är Transportstyrelsen som ligger bakom provet och det är Trafikverket som håller i det. Man gör alltså det på samma ställe som man skriver teorin till bilkörkortet.

Efter man klarat provet och fått sitt lokförarbevis så kommer man nog se sig som lokförare även om det är examination sista två veckorna i skolan. De flesta i klassen tyckte att allt lossnat de senaste två liorna och att de skött sig själv mestadels. Vissa har redan sökt jobb. Minst en har blivit lovad jobb efter examen och nästa vecka åker några iväg på intervju.

Stora snackisen nu i klassen är vart alla vill jobba och vilka arbetstider. Vi börjar se slutet. Den 25 augusti har det gått ett år sen vi började, men det känns inte så för det har gått otroligt fort. Det är fortfarande kul i skolan men pendlingen till och från skolan blir bara tråkigare och tråkigare. Men man får stå ut, det är ju bara tre månader kvar nu varav 5 veckor är LIA och två veckor examination så det kommer nog gå riktigt fort.

Undrar hur man firar sin lokförarexamen? Har jag blivit lovad jobb så jag har arbetskläderna sista dagen tror jag. Sen måste man ju ta en cigarr utanför skolan innan man åker hem och väl hemma får man öppna en flaska skumpa. Funderar på att beställa en sån där stålmugg med lite ingraverad text på som var populärt hos lokförare förr. Det är nog den jag ska dricka skumpan ur sen =)

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte

Jag ska bli lokförare

Ännu en perfekt dag på Green Cargo är slut.
Dagen började med att klockan ringde 04:00, det är super tidigt jag vet, men när man gillar det man går upp för och åker iväg till så är det inte alls så farligt att gå upp tidigt. Allt handlar bara om att man ska komma i säng tidigt kvällen innan.

Jag tar det väldigt lugnt på morgonen. Jag är av uppfattningen att om man stressar på morgonen så blir hela dagen stressig. Idag hade jag ingen mat hemma i vanlig ordning för att jag var för slö för att fixa det igår så jag var tvungen att svänga förbi Shell och köpa mat på väg till jobbet. Hällde även i mig en Redbull jag köpt på macken. Resan upp till Nässjö gick bra, det är inte många bilar ute vid den tiden på dygnet så man behöver knappt aldrig blända av stålkastarna vilket är ganska skönt.

Jag gillar lugnet som är ute riktig tidigt på morgonen. Inne på Green Cargo är det också väldigt tyst och lugnt. Det är nog alltid någon där men frågan är vart de håller hus. Jag ser dem aldrig på morgonen.

Green Cargo
Så här ser det ut utanför Green Cargo Nässjö kl. 05:10

Varje morgon gör man typ samma saker i någorlunda samma ordning. Först hänger jag in väskan i mitt skåp. Omklädningsrummen är väldig fräscha, det finns duschar mm och till och med en stor fin bastu. Hela Green Cargos byggnad känns fräsch så jag antar att den inte har så många är på nacken. Det kanske någon av lokförarna som följer denna bloggen har mer koll på än jag.

Jag tömmer fickorna på privata saker förutom min iPhone och lägger allt i min jacka och hänger in i skåpet. Sen går jag ut till köket och tar en kopp varm choklad och sätter mig vid något av borden och spelar lite spel på mobilen, läser nyheterna, kollar mailen mm. När jag är på jobbet så smsar eller Facebookar jag inte med mera. På mitt förra jobb tror jag att jag var inne på Facebook 3 gånger på arbetstid och då satt jag ju ändå och jobbade vid en dator. Men sådan saker kan man göra efter jobbet. Innan jobbet brukar jag läsa alla meddelanden mm jag fått men svarar väldigt sällan på dem på morgonen. Det är jag för slö för.

kaffemaskin
Denna maskinen är nog den heligaste på hela företaget.

De andra gubbarna trillar in en efter en och de gör samma sak, de går till sitt skåp och lägger in sin väska och hänger av sig jackan. Sen går de till kylen och lägger i sina matlådor, sen går de till kaffeautomaten och tar en kopp kaffe, och efter det så sätter de sig ner och pratar och kollar mobilen.

När kaffet är slut och alla som ska jobba ihop har kommit så går vi och printar ut listorna med dagens todo’s. Vi diskuterar hur vi ska lägga upp förmiddagen och sen går vi i samlad trupp ner och sätter på oss varselkläderna. Jag och min handledare Johan fick ju var sin kalldusch sist så våra kläder hängde i torkrummet. Johan tyckte min jacka var för kall och gav mig och Erik varsin helt ny vinterfodrad varseljacka.

torkrummet
Torkrummet är guldvärd när det är snöslask, kallt och blött. Här finns hängare för kläder, ställ till handskar och skotorkare.Torkrummet används flitigt sådana här dagar.

När vi satt på oss varselkläderna så går vi till rummet bredvid precis vid utgången. Där har vi all elektronik och deras laddstationer. Vi plockar på oss det som kan behövas, jag brukar bara ta en komradio och radiostyrningsdosan till radioloken. Men det finns ficklampor, handdatorer mm. Vet inte ens vad allt i det rummet är och inte vad man skulle kunna tänkas behöva en handdator till.

laddrummet
Laddrummet är det sista rummet man går till innan man lämnar byggnaden och det första man går till när man kommer tillbaka efter arbetsdagens slut.

När man plockat på sig utrustningen man behöver så sätter man på sig mössa och handskar och går ut. Alldeles runt hörnet står alla loken uppställda med tågvärme inkopplat. Man slår av tågvärmeposten och rycker ut kabeln och klättrar upp i loket. Idag var det två stycken multade (ihopkopplade) Td-lok som stod där och väntade på oss. Mäktigt!

td-lok
Visst är det en vacker syn att se två fina gröna Td-lok multipelkopplade. Men man fattade att dagens vagnar skulle vara väldigt långa och tunga.

Jag sa att jag gillar V5 loken häromdagen. Det gör jag, de är smidiga på flera sätt, men problemet med dem är att de inte är så lätta att radiostyra finkänsligt eller vad man ska säga. Det blir ketchup effekten av det hela. Börjar man gasa kommer allt på en gång, så fort man hör motorn varva upp måste man frikoppla direkt om man ska smyga fram. Man misslyckas ibland kan jag säga. Samma sak gäller bromsarna. De slår till helt plötsligt fast man försökt smyga och man lossar direkt men de hinner ändå bromsa ner till stopp. Td-loken är mycket enklare så sätt, men de är STORA. De är högre så det är längre att hoppa när man hoppar av i farten mm.

Medan man startar upp TD-loken som tar ett litet tag så starta vi upp våra komradios. Handledaren kontaktar TKL och ber honom lägga vägen till vallen och frilägga växlarna lokalt så vi kan ställa om dem själva. Handledaren har på volymen på sin och jag och Erik har våra nervridna för att undvika rundgång och vrider bara upp volymen när vi går iväg någonstans utan handledaren. Idag fick jag tag på en bra som man faktiskt hörde vad de sa i så man slapp gissa hela tiden.

komradio
Komradion fäster vi i jackan i en liten ögla på vänster sida. Den har vi till ganska mycket.

Erik körde på förmiddagen. Erik släppte av mig vid några vagnar så jag kunde klargöra dem för skjutsning från vallen medan de hämtade vagnar som vi skulle fixa i ordning och bromsprova. Vi kopplade riktigt tunga och långa tågsätt idag. Trodde aldrig vagnarna skulle ta slut. Men Td-loken drog dem utan problem.

Min klargöring av vagnarna gick ganska smidigt. Några av vagnarna satt inte ihop men Niklas som skickade vagnar ner från vallen skickade dem med sådan hög fart att de gick ihop tillslut så jag kunde koppla utan att någon knuffade ihop dem med loket. Jag hjälpte Niklas att lägga växlar medans Erik bromsprovade tågsättet som skulle iväg med de multade Tdloken. Passade även på att ta lite selfies samtidigt och filma lite. Tyvärr insåg jag att det var vagnar med graffiti på samtliga mina videos så ni får inte se dem här. Vi i denna branschen ger inte klottrare kred genom att publicera deras verk för allmänheten. Tvärt om så tejpar man över taggar mm på klottret.

Det var alldeles för varmt för mig med vinterjacka. Jag fick ta av mössan och knäppa upp jackan ordentligt, svetten verkligen rann ifrån mig. Vi kopplade ihop vagnarna ganska fort och började dra bort dem till spåren de skulle hämtas ifrån. Morgonen hade flutit på bra och det började bli dags för lunch. Vi satte oss i lunchrummet och började prata med andra lokförare på plats. Vår klasskompis Oliver var där bland annat. Han hade en körning till Boxholm idag.

Erik berättade att Linnéa i klassen hade fått sin körLIA i Nässjö, vad konstigt sa jag för hon hade två veckors körLIA i Göteborg veckorna efter mig. Vi har haft svårt att få LIA platser denna perioden på grund av olika omständigheter så de flesta hade bara fått ut hälften av sina LIA veckor. Jag har ju tex denna veckan på bangården men skulle egentligen ha nästa vecka också men då för Jonas i klassen sin LIA i en veckan i stället. Vi får dela broderligt.

Men det trillar in lite LIAplatser hela tiden så det verkar lösa sig för alla. Jag hade ju i alla fall fått två veckor av fyra i Göteborg på Green Cargo som var mitt första val så jag var ganska nöjd. Men jag sa till Erik att hoppas de ringer och säger att jag kan få Linnéas veckor i Göteborg då så att jag får ut mina 4 veckor.

De ringde från Hallsberg och sa att kontainervagnen som vi just fixat ihop i ett av vagnsätten och som skickas strax var för liten och var tvungen att bytas ut. Det var inte roligt för merjobb är aldrig kul särskilt inte när det måste ske direkt och inträffar på en rast. Vi gick ut, tog V5 loket och kopplade på vagnsättet drog upp den på vallen, släppte ner vagnen på ett spår, hämtade en ny vagn på ett annat spår och backade tillbaka hela tågsättet på rätt spår igen. Det tog lite tid även om det låter som att det går på några minuter. Vi fixade med lite annat också och åkta tillbaka lagom till en tidig lunch.

Vi hängde kläderna i torkrummet och Erik behövde torka sina skor som läckte i skotorkaren. Det är en slang med varmluft som man sticker ner i skorna. Jag stack ner dem i mina handskar i stället och hängde upp min jacka. Vi satt och pratade med en annan lokförare på lunchen och lite allmänt med gubbarna på Green Cargo. Green Cargo är ett bra företag med massa sköna människor. Är alla lokförare lika galna så har jag verkligen hamnat rätt här i livet. Väldigt skön stämning.

Efter lunchen så var det min tur att köra radiolok medan Erik fixade vagnarna. Vi träffade på Rickard som utbildat oss i signaler som jobbar som lokförare på Green Cargo och vi växlade några ord. Sedan tog jag ett Td-lok och skjutsade iväg dem och släppte av dem vid dagens sista projekt. Det var i stort sett klart men de kollade alla koppel mm och började gå längs med vagnarna till bakre ändan. Det var ett riktigt långt lok och det tog väldigt lång tid för dem att gå bort. Jag kopplade på loket på vagnarna och kopplade ihop luftslangarna, kiken var öppen längst bak så jag kunde inte släppa på luften än.

Radiodosa
När man väntar på att de andra ska bli klara så är det lätt hänt att man tar några selfies. Här försöker jag visa radiodosan när den sitter på magen.

Efter ett bra tag sa de på komradion att jag kunde släppa på luften och den gick igenom hela vagnsättet och ut längst bak precis som den ska. De stängde kiken och jag fyllde på huvudledningen.

Tåg
Här har jag parkerat och just hängt av vagnarna medan Erik och Johan kopplar på i andra ändan.

När det var klart gjorde vi ett täthetsprov från radiostyrningsdosan. Det var något nytt för mig så jag fick instruktioner genom radion hela tiden. Efter provet var klart så gjorde vi ett bromstest. Jag drog upp vagnsättet till spåret det skulle hämtas i från och släppet av Erik och Johan. De försvann längst bak igen och det tog tid som vanligt. Jag kopplade loss loket och hängde upp slangar och koppel. Det kom ett RE lok och kopplade på i andra ändan och drog iväg med allt. Även de andra vagnarna på spåren bredvid åkte iväg en efter en innan Erik och Johan var tillbaka.

Vi åkte tillbaka till GC och stängde av loket. Jag kände att jag hade lärt mig massor och börjat få i alla fall lite rutin på saker och ting nu. Det var bra för jag är ledig på lördag så jag har bara en dag kvar på söndag att lära mig växling ordentligt. Vi gick in i laddrummet och hängde av oss allt och satte det på laddning. Vi önskade Johan en trevlig helg och började bege oss till våra bilar. Vi var båda nöjda med dagen. Jag var superglad att jag fått köra Td-loket och att inget egentligen hade strulat på hela dagen.

Jag gillar humorn och jargongen på GC. Jag känner att jag passar in i gänget. Jag känner att jag valt rätt här i livet och det gör mig otroligt glad. Jag har svävat på moln i flera månader nu och i stället för att det skulle mattas av blir det bara starkare och starkare på grund av allt man får uppleva som är jätte kul. GC’s gubbar verkar helt tokiga så där passar jag in bra. Vi har samma humor med mera. Det är kul att få träffa så många lokförare och prata med dem. De bekräftar bara att jag valt helt rätt väg här i livet. Men jag fattar det knappt än för det känns nästan lite overkligt bra.

När jag kom hem så ringde telefonen. Det var från skolan, jag fick Linnéas praktiktider också så nu var jag äntligen upp i mina 4 veckors körLIA. Saker och ting går verkligen som på räls nu. Men det är väl inte så konstigt.

Jag ska ju bli lokförare…