Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte

Att finna sig själv

Shit alltså!
Ibland slår tanken mig. Tanken att jag ska bli lokförare. Det börjar smälta in mer och mer nu. Jag har redan hunnit avverka tre veckor i skolan, men får fortfarande nypa mig i armen ibland. Shit pommes frites. Det händer verkligen, jag ska bli lokförare nu, det är på riktigt. Min dröm håller på att besannas. Men vägen hit var varit lång. Jag ska nu backa tillbaka bandet och ge er en snabb breifing på vad som ledde mig hit. Det blir i två delar och första delen är ganska lång. Andra delen kommer i morgon.

Jag föddes på Duvgatan på Österängen utanför Jönköping 1975. Det är nog inte så många av mina vänner som vet att jag är född på Dovestreet. Min mamma hade skilt sig innan jag föddes och var nu ensamstående med mig och min ett år äldre bror. Vid tre års ålder flyttade vi till en tvåa på första våningen på Polstjärnevägen 2. Därifrån är det några hundra meter till Järnvägen och det var där jag började intressera mig för tåg.

Man såg tågen varje dag och de hördes lång väg så man stannade upp i vad man höll på med när man lekte och stod och tittade med stora ögon när tågen susade förbi. Jag minns att jag gillade tågen med tankvagnar och min morbror hade lärt mig att det var olja och bensin i dem. Jag bestämde mig för att bli lokförare när jag blev stor. Jag skulle köra tåg med många tankvagnar.

Jag gick på dagiset på Österängen och jag har ett svagt minne av att min första tågresa var när jag åkte tåg med dagiset vid ett tillfälle men kan inte minnas riktigt när eller vart. Det kan ha varit på fritids några år senare också.

Vid 6 års ålder så flyttade vi till Råslätt och jag gick ett år till på dagis och sen började jag skolan. Jag såg aldrig tåg och drömmen om att bli lokförare började sakta avta. När jag gick i sexan på Råslättsskolan så fick jag och min pappa äntligen kontakt. Det var något som jag knappt hade vågat drömma om. Det var länge det största som hänt i mitt liv. Den våren så åkte vi i klassen på klassresa till Lemnhult i Småland. Då tog vi Krösatåget dit och vi fick gå in i förarhytten strax efter Huskvarna och se hur det såg ut därifrån. Det var riktigt kul.

Den sommaren blev något alldeles speciellt. Jag hade knappt aldrig lämnat 036 området i hela mitt liv och helt plötsligt började jag vara hos min pappa i Göteborg på alla loven. Och han köpte en biljett till Michael Jacksons Bad konsert som jag och en vän fick gå på själva utan honom. Det var stort. Hade aldrig varit med om något sådant tidigare och efter den dagen 12 juni 1988 har jag alltid varit ett riktigt stort MJ fan.

I slutet på sjuan flyttade vi till Fagerhult som ligger 3 mil norr om Jönköping. Jag trivdes aldrig där. Fick några riktigt bra vänner och det var kul på sommaren när man tog mopederna och åkte och badade varje dag, man tältade i Hökensås och fiskade ibland. Men man kan inte blunda för att jag var en tvättäkta stadskille på den tiden. Att slitas upp från sina vänner i den åldern och flytta ut på landet var absolut ingen hit. Jag kände alltid att jag inte platsade in riktigt vare sig i klassen eller samhället.

Jag var bara 16 år när jag flyttade hemifrån och in till Habo. Det var väl heller inte det bästa jag gjort i mitt liv. Jag hade bara två drömmar vid den tiden. Att få jobb så man fick pengar och att ha en flickvän. Jag började läsa fordonsteknisk på gymnasiet men det var inte min grej. Visst, jag var duktig men det var inte det jag ville göra. Jag kände även att jag inte platsade in i klassen. Jag tog tåget till och från skolan någon gång i veckan. Vi gillade när vi hann med tåget så man slapp sitta på bussen. Det gick på mindre än halva tiden med tåget.

Månaden jag fyllde 20 så fick jag äntligen fast jobb efter att ha praktiserat i 6 månader. Flyttade till en etta 20 meter ifrån där jag bor idag. Samma år ryckte jag även in i lumpen i Skövde som stridsfordonstransport gruppchef. Det var ganska kul. Alla var rätt olika i våran pluton. Men vi funkade ganska bra ihop. Man hade lämnat den osäkra tonårstiden bakom sig och självförtroendet var på topp, jag hade boende i stan, hade tjej (min andra tjej förövrigt, hade en annan flickvän i tonåren) och fast jobb. Livet lekte.

Ja, ett tag i alla fall. Jag ville mer, jag ville att allt skulle bli lite bättre. Efter lumpen tog jag dykcert, jobbade ett år sen sa jag upp mig och ville stämpla. Jag gick kvällskurser i data och arbetsförmedlingen tvingade mig att gå datorteket. Jag kunde mer än alla lärarna tillsammans. Fick vara extra lärare hela tiden. Trivdes aldrig riktig i det gänget. Jobbade lite på Dykklubben Dyk upp (heter oxygene idag) Började på teknisk naturvetenskaplig på komvux månaderna senare.Trivdes aldrig riktigt i klassen och alla var väldigt olika. Fick några riktigt bra vänner men vantrivdes i skolan. Jag var skoltrött helt enkelt.

Slutade skolan och började jobba på SEW Eurodrive. Där började mitt liv. Bra jobb, bra arbetskamrater och bra chefer. Jag var där i 6 år och jobbade dygnet runt, tjänade pengar, köpte bil och teknikprylar, och reste utomlands 3 ggr om året. Jag var på alla avdelningar där, men jag trivdes nog bäst som sprutlackerare.

Det var även åren jag började meditera och fann buddhismen. Jag blev besatt av Dalai Lama’s bok Lycka och det blev min bibel. Det boken har gjort mig till den jag är idag. Började läsa kurser på kvällarna när jag inte jobbade över eller jobbade på något av mina andra extra jobb. Det var franska, sociologi, filosofi, psykologi, retorik jag var intresserad av. Fixade litteraturlistor från sociologiprogram på högskolan och från Personal och organisation på universitet i växjö och köpte samma böcker och läste dem.

Jag började förändras. Jag tänkte annorlunda. Jag kunde uttrycka mig och lärde mig argumentera. Började känna att jag var på rätt spår i livet och att jag hittat mig själv. Jag mådde bättre än någonsin och älskade livet. Jag började drömma de riktigt stora drömmarna för första gången. Jag visste att jag kunde bli precis vad jag ville. Självförtroendet var på topp som vanligt och jag kände mig odödlig. Jag skulle bli pilot och vill bort från jobbet jag hade trivts med i många år.

Sagt och gjort. Jag sa upp mig och ville ha ett sabbatsår innan jag började plugga för att läsa upp alla ämnen jag behövde till pilotutbildningen. Jag började lära mig att dansa med eld. blåsa och sluka eld. Blev kontaktad av en tjej som hette Maria som gick teaterskolan i Jönköping som behövde hjälp med sitt specialarbete. Vi träffades och jag lärde henne att köra eldshower. Vi övade varje dag, året om i två år tror jag. Jag stack till Thailand och jobbade lite som eldartist på vissa barer med min vän Abby på vintrarna. Maria fixade in mig på teatern i Eksjö efter jag kom hem från Thailand och Den sommaren hade vi föreställningar varje dag. Helt lovely.

Livet lekte och jag älskade livet mer än någonsin. Folk som träffade mig den sommaren sa att det lös om mig. Jag var lycklig. Jag hade lärt mig att bara tänka positivt och det funkade på mig. Jag är inte den som predikar om att vara positiv och sen ligger och deppar i flera dagar innan jag är positiv igen. Jag är alltid glad. Tänker alltid glada tankar. Händer något tråkigt kanske jag är lite arg i en halv timme sen är det glömt. Inget ont om dem som inte är glada jämt men det var i denna perioden jag blev den jag är idag.

julen 2007 flyttade jag till Stockholm för att bli pilot. Blev sjuk samma dag jag flyttade dit. Ska inte gå in på det djupare än så men det finns andra blogginlägg på mina andra bloggar som detaljerat beskriver vad jag gick igenom då. Jag fick gå på plan B

Jag skulle bli programmerare. Började plugga videokurser hemma i Stockholm när jag var sjuk. Det var det enda jag kunde göra typ. Det blev programmering och webbdesign. Flyttade tillbaka till Jönköping och fick praktik på en firma mitt i stan. Efter ett tag blev jag teknisk koordinator och webbdesigner. 6 år hade gått sen jag blev sjuk, jag hade inte varit deppig eller negativ under tiden och nu helt plötsligt var jag  frisk igen och hade jobb dessutom. Livet lekte.

Den sommaren hörde jag om lokförarutbildningen för första gången. Minns inte om det var på radio men jag tror det. De sa att det var den kortaste utbildningen som gav högst lön. Att det var den populäraste utbildningen i Sverige just nu och att det var busenkelt att få jobb. Jag minns att jag tänkte att det ska jag kolla upp. Men det skulle visa sig dröja några månader.

Jag var så inne i mitt nya jobb och nya jobbarkompisar att det tog allt min tid. Och fritid också för den delen. Fick skov på sjukdomen ibland och var hemma två gånger under hösten 2013. Läkarna ville trycka i mig mer mediciner för att få bort det sista på sjukdomen men det var inte bra tyckte jag. Då skulle jag inte klara av mitt jobb. Det var jobbigt som det var att vara ny i branschen.

Jag var hemma sjuk en vecka i oktober och kunde fortfarande inte släppa jobbet och satt hemma och surfade runt i jakten på att hitta en sida att bygga om. Då av en slump surfade jag in på Lokförarutbildningens hemsida. Den slog ner som en bomb i mitt liv och jag tänkte bara WOW. Detta vill jag göra. Varför skulle jag inte kunna klara testerna? Jag har lika stor chans som alla andra. Jag visste att om jag fördjupar mig i det tillräckligt och övar upp mig på det som jag tror kommer hjälpa mig, så kommer jag fixa detta…

Fortsättning följer i morgon