Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

Arga resenärer

Alltså jag har tänkt på en sak.
Vad är det som får folk att njuta av att skälla ut andra?
Förra veckan när jag jag pendlade till skolan så bytte vi pendeltåg i Nässjö som vanligt varje morgon, men denna morgonen skulle visa sig bli intressant. Vi blev nämligen försenade in till Nässjö och det väntande tåget åkte precis framför näsan på oss. Eller rättare sagt så åkte det när jag och några som alltid är först ner på perrongen (eftersom vi har vett att skynda oss för att man vet att tåget väntar) precis kommit ner dit. Då är det väl 20-30 meter bort till tåget. Men när man lyssnade på alla upprörda resenärer så åkte det mitt framför näsan på oss trots att de flesta inte ens hade hunnit komma ner på perrongen. Men det intressanta hade bara börjat.

Jag tittade på klockan, det var 25 sekunder efter avgångstid. Jag insåg direkt att det måste blivit något missförstånd. Det är ju ombordpersonalen som ger signal för avgång till lokföraren efter att alla passagerarna är på och dörrarna är stängda. Lokföraren ser att dörrarna är stängda och att avgångsignaleraren på tåget ger signalen avgång, ofta genom att en lampa tänds i hytten. Föraren tar sig en titt i spegeln och kör iväg, när han väl börjat köra så sitter han ju inte och tittar vad som händer på plattformen. Han har huvudljussignaler, och huvuddvärgsignaler att titta på istället. Kommer det nu flera personer utspringandes på perrongen så ser han inte det och skulle han göra det så skulle han inte stanna och öppna dörrarna i alla fall om han redan hunnit börja köra.

Jag tog det ganska lugnt, jag brusar inte upp i onödan, visst är det inte kul att vänta i Nässjö i en timma på nästa tåg men människan har klarat större bakslag än det. De flesta tänkte nog som mig och de höll låg profil men tyvärr gällde det inte alla.

Skäggigakillen blev arg, den äldre kvinnan blev ännu argare, löjliga killen med tofsen blev jätte arg, men argast av dem alla var nog en kille som utmärkte sig ganska mycket i denna kråksången, låt oss kalla honom Coola Killen. Det tog inte många sekunder innan han pratade i sin mobil högt och tydligt och var jätte upprörd. Jag hörde honom nämna ordet katastrof 3 gånger på 30 sekunder. Snart visste alla på perrongen att han hade ett “viktigt” möte han nu skulle missa. Ok, inget fel med det, alla reagerar olika och det är jobbig att bli sen till ett viktigt möte.

Vi var drygt 30 personer som inte hann med pendeln och sakta gick vi upp för trapporna och satte i värmen i den lilla korridoren som är ovanför spåren mellan plattformarna. Som jag sagt förut så är jag en ganska social person. Jag har lätt för att prata med folk och nu satt jag med en massa människor jag inte kände men som åker med samma tåg som mig varje morgon. Det var ju det ultimata tillfället att köpa kaffe och en ostmacka, prata och lära känna varandra, tex den söta indiska tjejen som alltid sitter i den tysta avdelningen längst fram, den heta utländska fitness tjejen med de vackra ögonen som brukar sitta med sina tjejkompisar ganska långt fram i tåget som mig. Eller den skäggiga killen med hörlurar som går på i Huskvarna. Eller varför inte någon av de tjejer som åker med samma buss som mig från Söder i Jönköping och som jag går i samlad trupp med till resecentrum varje morgon. Det är mest tjejer på tåget som ni märker. De flesta går av i Tranås och de är studenter har jag fått för mig. Men saken är den att vi sitter i stort sett bredvid varandra under väldigt lång tid varje dag men har aldrig mer än sagt hej om ens det. Att sitta fast i Nässjö med dessa människor skulle kunna vara något bra.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Coola Killen har stoppat ner sin mobil och börjar prata högt och argt med alla om hur urursla de är på Östgötapendeln och de skulle få se på fan, något liknande de orden sa han upprepade gånger. Han fick snabbt med sig några andra och de stod upp i ena kanten i klungan av folk och peppade varandra och det blev bara hätskare och hätskare stämning. Flera ringde en massa arga samtal och skällde på folk.

Skäggigakillen ringde och skällde, den äldre kvinnan ringde och skällde ännu mer, löjliga killen med tofsen ringde och skällde, men Coola Killen han ringde minsann och skällde mest av alla och gick fram och tillbaka så att alla skulle höra att de minsann gav alla inblandade all skit de förtjänade och lite till och bokade tider med chefer på Arriva mm som inte var anträffningsbara mm. Coola killen var hela tiden i centrum. Han sa att det har hänt alldeles för ofta men det märkliga var att det var första gången sen 25 augusti i alla fall för det har aldrig hänt när jag varit med förut. Givetvis var det lokföraren som var ett nonchalant svin också som mycket väl visste om att de kom springandes på perrongen men nonchalerade det enligt dem.

Jag skulle uppskatta det till att vi var 4 pers som hunnit ner till perrongen när tåget gick och då kan jag inte ens säga till 100% säkerhet om tåget redan börjat rulla eller ej när vi kom ner. Dörrarna var i alla fall stängda och jag uppfattade det som att tåget var ovanligt långt bort när jag kom ner på perrongen så det hade antagligen redan hunnit börja köra.

En kille sa att han läst att anslutningen från Jönköping var indragen sedan en dag tillbaka och att tågen inte skulle behöva vänta på tåg som har en planerad ankomst tid mindre än 9 minuter innan man ska avgå. Men den infon lyssnade ingen på för det var det ingen som sagt till dem som ringt och skällt på folk till höger och vänster. Men jag lyssnade på honom. Det var intressant info av flera olika anledningar bland annat för att det kanske skulle innebära att jag för att vara på säkra sidan måste ta bussen till skolan när det är något viktigt på morgonen. Det var också intressant för att det inte stått något om det på någon hemsida och de har heller inte nämnt det för oss resenärer på tåget.

Det som antagligen skett var att ombordpersonalen på vårat pendeltåg glömt att meddela det andra tåget att vi var lite sena alternativt att de på det väntande pendeltåget glömt det eller trodde att vi redan var ombord. Ombordpersonalen åker ju inte i från en perrong med människor bara för att de är arroganta. De vet att ombordpersonalen på nästkommande tåg kommer få massor av skit av alla uppretade kränkta resenärer och de skulle aldrig utsätta dem för det med flit. De är ju trots allt kollegor. Men så långt kunde inte Coola Killen och hans vapendragare tänka. De ville se huvuden rulla och det pratade högt och tydligt om det. De var uppenbart djupt kränkta.

I vanliga fall hade jag struntat i dem fullständigt och satt i hörlurarna och lyssnat på P3 dokumentär som vanligt när jag pendlar. Men jag hade nyligen installerat iOS 8 och hade problem med internet på min telefon. Jag hade inte laddat ner några nya dokumentärer och hade inga offlinelistor i Spotify. Jag hade inget annat val än att sitta där med alla andra som började bli uttråkade av att lyssna på Coola Killen och hans vapendragares huvudvärk. Nu har jag löst det så jag alltid har material att lyssna på om jag hamnar i samma situation igen.

Jag satt där och hade inget annat val än att studera dessa negativa, kränkta människor. Jag älskar att studera andra människor. Jag tittar alltid på vad folk har för jeans/byxor och vad de har för skor. Det säger en hel del om personerna faktiskt. Kanske inte jeansen, det är bara en arbetsskada från tiden jag var butiksansvarig på Jack & Jones i Skövde. Men jag tittar alltid vad folk har för kläder, särkilt hur deras jeans ser ut och vad det är för märke. Skorna säger en hel del om en person. Är det hela, rena och välvårdade skor? Vad är det för märke? Visst inga regler utan undantag men jag brukar säga till folk att börja med att titta på andras skor och sen titta på resten av personen. Då kommer man ganska snart börja se att det finns en stark koppling mellan en persons personlighet och deras skor.

De här personerna var en ganska salig blandning på det mesta. Det fanns ingen rödtråd mellan dem förutom att alla var skitarga och ville föra över all negativ energi på diverse personer i järnvägsbranschen. Coola Killen var väl den mest välvårdade av dem och han var ung och såg trendigt businessaktig ut medan andra kunde varit burksamlare i forna Sovjetrepubliken. De hade nu funnit varandra och var arga och upprörda när de pratade med varandra och i telefon. Ja förutom när man de inte pratade. Då stod de och log. De såg glada ut. Ena sekunden skällde de ut någon stackare på någon telefonsupport denna tidiga morgon och förstörde säkert den personens dag direkt. Nästa sekund stod de och log, som om de vore glada. Jag har pendlat många gånger och har aldrig sett dessa människor le förut. Nu gjorde de det när de fick sprida negativ energi till någon stackare som inte hade en aning om vad som hänt. De verkade njuta av hela situationen, njuta av att ge andra skit och kanske för första gången i sitt liv få känna att de har lite makt eller dyligt.

De var som en vargflock som drogs mot det skadade djuret i syfte att göra så mycket skada som möjligt. De tyckte och tänkte likadant och verkade ha en otroligt stor samhörighet även fast de aldrig vad jag sett pratat med varandra tidigare. De trodde att de var representanter för oss alla när de snackade sin dygna och det fenomenet kände jag igen från tiden när jag läste sociologi. Det kallas för “det lilla samhället i samhället” när en liten grupp människor snackar ihop sig och tycker likadant och tror att deras åsikter är en allmän uppfattning i resten av världen. De ser sig som lite bättre än alla andra. Att de kommit till en insikt andra inte har men som de gärna delar med sig av så att alla kan bli lika upplysta som dem och se hur samhället utnyttjare oss vanligt folk hela tiden.

Ganska sorgliga människor med andra ord. Det finns en bok som heter “Ingen tar skit i de lättkränktas land” som handlar om just sådana saker. Folk blir kränkta för allt möjligt idag och ju mer kränkta folk blir desto mer skit ger de tillbaks. Det ger hellre skit en gång för mycket än en gång för lite.

När lättkränkta människor blir kränkta av mig, vilket händer då och då att just osäkra personer blir så visar jag inte någon reaktion alls. Då blir de mer och mer frustrerade och kränkta och ger sig aldrig utan vill på alla sätt ge skit tillbaka. Men de får inga reaktioner och börjar hitta på saker som inte ens är sanna som de kan angripa. Det kallas inom retoriken för att “göra en halmgubbe” sen kan de attackera halmgubben med argument. Jag sitter bara och lyssnar och kanske säger något som gör att de känner sig säkra. Då slappnar de av och kör på i samma riktning tills de fått ur sig allt. I det läget har de även lyckats få med folk runt omkring. Man går där ifrån och den lättkränkta släpper det och går vidare och känner sig nöjd, lite som en vinst. Sen efter någon dag bevisar man sin oskuld. Det blir det värsta scenariot för den kränkta som attackerat och det gör att framtida attacker inte kommer ske pga att de har lärt sig att jag bara låtsas som att de haft rätt fast jag kunnat bevisa motsatsen utan att göra det för att sedan slå till med full kraft när de minst anar det. Sen bryter jag kontakten med dem. Jag har gjort det många gånger förr och det är lika effektivt varje gång. Alla som varit inblandade reagerar på hur lugn jag var när jag blev attackerad trots att jag hela tiden hade bevis på motsatsen. Det gör att de inte ställer sig på den lättkränktas sida i första taget igen.

Jag kommer inte överens med negativa, osäkra, lättkränkta människor helt enkelt. Det finns inga fördelar med att ha sådan personen nära inpå livet.

När det var ca 15 minuter kvar till avgång så gick jag ner till perrongen för jag orkade inte stå och lyssna på Coola Killen och hans lakejers huvudvärk. Tåget mot Norrköping hade kommit in och jag gick bort till det. Dörrarna var inte öppnade än och just då började det regna lite, knappt duggregn men helt klart regn. Jag vände på klacken och gick tillbaka mot trapporna jag kom ifrån för där fanns det ett litet tak så resenärerna kunde skydda sig mot regn. Då ser jag att alla passagerarna har följt med mig ner och står och trycker under taket. Åh, nej tänker jag och beslutar mig för att stå kvar ute i det sk regnet.  Det är bara en passagerare till som står framme vid tåget. Han var en av de negativa så jag står ute mellan honom och de andra passagerarna för att slippa lyssna eller prata med någon som är på dåligt humör. Jag tar upp min telefon och försöker få igång internet så jag kan meddela klassen att jag blir sen men det går inte. Det går förbi en tjej och pratar i telefon, hon tittar på mig, sen går hon fram till tåget och sen tillbaka igen till de andra under taket. Det är ca 10 minuter kvar till avgång och då öppnas dörrarna och alla kan kliva på.

Men det man kunde läsa om i Tranås tidning var inte riktigt samma version som jag upplevt. Kvinnan i telefon pratade antagligen med Tranås tidning

http://www.tranastidning.se/artikel/115454/tagresenarer-blev-akterseglade-i-nassjo

Väl på tåget så var det några tjejer som ville att man skulle fylla i vad man tyckte om Östgötapendeln, kanske inte helt rätt dag för det och det var ju Coola Killen tvungen att berätta för henne och började fråga ut henne om det. Hon svarade att hon inte kan någon om sådant för hon jobbade bara med att dela ut och samla in blanketter. Coola Killen log så där belåtet som bara Coola Killen kan göra, det verkade vara den bästa dagen i hans liv trots att han hade missat ett viktigt möte så att han en timma tidigare hade beskrivit situationen som en katastrof. Han behöver antagligen få skälla och trycka ner någon för att må bra.

Efter ett tag kom ombordpersonalen och skulle kolla biljetterna. Stackars henne! Alla var på henne som hökar. Skäggigakillen frågade ut henne, den äldre kvinnan frågade ut henne  och visade sitt missnöje, löjliga killen med tofsen frågade ut henne ännu mer missnöjd och sa vad han tyckte,  och värsta av alla var Coola Killen, han var JÄTTE missnöjd. När han skulle gå av i Aneby så ställde han sig upp och förklarade vad han tyckte högt och tydligt gjorde en arm gest och med en myndig röst röt att detta var oacceptabelt. Ombordpersonalen tog det bra och var professionell, hon förklarade det som de flesta redan visste att någon hade råkat göra fel någonstans och att tågen ska vänta om det är anslutningar som är lite sena. Coola Killen stormade ut är pendeltåget, jag tittade ut genom fönstret, han gick bredvid någon och pratade,
han log,
han var glad.

Om det var en sådan katastrof om han skulle missa mötet hur kan han då lugnt gå och prata och vara glad nu? Varför tog han inte taxi mellan Nässjö och Aneby om det var en sådan katastrof. Det finns inte ett seriöst företag som inte skulle låta en viktig anställd få ta taxi i det läget. Antagligen var han inte så viktig i företaget och antagligen var det inte ett så viktigt möte. Var det något möte över huvudtaget? Det hade nu gått säkert 80-90 minuter sen vi missade anslutningen mot Norrköping och de var fortfarande upprörda. Eller var de verkligen det? Kan det varit så att de bara gillade att gnälla?

Allt flöt på som vanligt i skolan jag tänkte inte mer på händelsen. På väg ner mot Nässjö igen så var det några på pendeln som var med i morse som fortfarande var lite oroliga om hur det var med anslutningarna till Jönköping. Det var inga problem och pendeln stod och väntade. Ombordpersonalen hade hört talas om incidenten tidigare på morgonen och försäkrade alla att anslutningen väntade på oss och att det alltid ska vara så.

Morgonen efter så sätter sig den äldre kvinnan bredvid mig på pendeln mot Nässjö. Gode gud tänkte jag. Aldrig har någon suttit bredvid mig på morgonen förut och varför skulle just hon sätta sig bredvid mig. Hon tittar på mig, jag sätter i mina hörlurar och tittar åt ett annat håll. Efter att tag kommer ombordpersonalen och kollar biljetter och jag tar ur hörlurarna. Kvinnan bredvid mig är på ombordaren som en huggorm. Ombordpersonalen säger att det kommer info i högtalarna snart går någon rad bort och så kommer nästa mothugg från de arga resenärerna. Då vänder sig kvinnan till mig och skrattar åt det hela och tycker det är komiskt att alla hugger på ombordaren. Hon säger att de på tåget från morgonen innan har fått skäll och att det var så fruktansvärt arroganta som åkte ifrån oss med flit mitt framför nästan på oss. Hon ser väldigt belåtet road ut samtidigt som hon säger det. Jag svarar inte utan sätter i mina hörlurar symboliskt och tittar bort.

I högtalarna säger lokföraren att anslutningen är indragen och att det är ett beslut mellan Östgötapendeln och JLT som JLT ligger bakom. De ska inte vänta om det är försenat som jag uppfattar det, men hör inte så tydligt för jag hade hörlurarna i. Men jag hör att han tydligt säger att det inte är ombordarnas fel och att eventuella klagomål får de ta med JLT.

Jag hörde ju inte exakt vad som sades men när man lyssnar på de andra passagerarna så förstod jag att jag hade hört rätt att anslutningen var inställd. Men jag hittade ingen info om det på nätet. Jag frågade en vän som är ombordare hos Arriva som kör östgötapendeln och hon eller hennes vänner hade inte fått någon info om något sådant. Konstigt men vi får se om vi kommer missa fler anslutningar. Folk springer i alla fall mellan tågen nu, fram längs perrongen, upp för trapporna, bort genom korridoren över spåren, ner för trapporna, och sen bort till det väntande tåget. Skulle nog tippa att det går dubbelt så fort för alla passagerarna att förflytta sig från spår 9 till spår 3 nu. Jag var en av de första fram till tåget och klev på som vanligt. Skäggigakillen flämtade lite andfått hack i häl, den äldre kvinnan klev på och flämtade andfått, löjliga killen med tofsen flämtade ännu mer. Men den som flämtade högst och missnöjdast av alla det var…

Kan ni gissa?
Ja, just precis.

Coola Killen!