King of multitasking

När man söker till lokförarutbildningen så genomgår man en massa tester. Det är bland annat tester där man multitaskar samtidigt om man är lite stressad. Multitasking är därför något som vi lokförare är bra på och ska klara av när det är lite stressigt och mycket händer samtidigt.

Tavlor och signaler kunde jag ganska bra redan innan jag började utbildningen. Bland annat så visste jag att när det kommer en nedkopplingstavla så ska man slå av gaspådraget och bryta strömmen till elmotorerna innan man passerar den och går in i skyddszonen annars kan man riva kontaktledningen om man har otur med totalstopp i tågtrafiken som följd.

Ibland funkar det man kan vid skolbänken inte lika bra i verkligheten.

Idag började jag 07:02. Hade sett fram emot denna dagen för då skulle jag dra tomma tankvagnar (blev bara två stycken) upp till Stenungsund. Jag har ju alltid viljat köra tankvagnar sedan jag var liten så det var en stor dag för mig. Jag hade även läst lite i linjeboken och tittat ut vart nedkopplingstavlorna satt. Det var i Kville, stället jag alltid blir hängd på. Så även idag fast inte så länge. Såg nedkopplingstavlan i tid och gjorde som man skulle.

Det var en härlig tågkörning på morgonen och det låg ett väldigt vackert dis över naturen. Vi såg en räv springa över en äng. Rävar är väldigt vackra djur. Jag har inte kört så mycket dagtid så jag hade mycket att titta på så jag missade nästan förindikatorbeskeden i ATC:n flera gånger men det var ju inga problem. Jag upptäckte det och gjorde lugna fina inbromsningar ändå.

Framme i Stenungsund fick jag gå av tåget. Man få bara vistas i det området när man gått en specialutbildning på grund av att det är farligt gods där. Jag hade med mig min dator och satt och surfade på internet och ringde vänner med mera. Åt lite mat och höll på att somna till några gånger. 4 timmar tog det innan växlingen var klar och alla papper blev klara från Hallsberg så vi kunde dra lastade tankvagnar till Sävenäs, Denna gången drog vi vagnarna med en T44.

Det var en härlig resa och ganska fort var vi vid Kville. Upptäckte försent att det stod 70 i förindikatorn och ATC:n började varna mig. Men det var inga problem, jag skulle hinna bromsa ner farten i sista sekunden. Jag drog ner på gaspådraget och tog tag i tågbromsen och skulle just dra den några snäpp när jag såg att jag höll på att missa nedkopplingstavlan.

Fan, fan, fan, och Mikael som alltid har vetat innan jag gjort fel att jag skulle göra fel har ju alltid varnat mig i tid men inte denna gången och tavlan var farligt nära. “NERKOPPLINGSTAVLA, sa jag högt, hur hur bryter jag strömmen till motorerna på en T44. Mikael svarade inte, jag vände mig mot honom och han bara tittade på mig och log. Jag ville absolut inte riva en kontaktledning och jag åkte förbi tavlan. Stressen steg och jag letade efter frånkopplingsknappen men hittade den inte, Mikael var mycket väl medveten om precis allt som hände men det fattade ju inte jag.

Då hör jag ett pysande ljud. Det var ATC:n som tog mig. Jag hade glömt dra i tågbromsen i all stress och just när jag tänkte att jag skulle riva kontaktledning så sa Mikael “man gör inget”.

INGET???? sa jag.
Mikael bara skrattade och sa att det alltid hände med elever i början. Vad då händer tänkte jag och kvitterade bort nedbromsningen från ATC:n när vi kommit ner i rätt hastighet. Allt gick och var över på några sekunder och jag pustade ut, ingen kontaktledning revs och jag började gasa på framåt. Jag vände mig om till Mikael med en undrande blick, typ varför han inte sagt något innan och varför han inte varnat mig i tid. Men han bara satt där och log ännu mer. Sen sa han.

Jo, du Mattias.

Ja???

T44:an är ett diesellok…