Kust till Kust-banan

00:45 natten mot tisdagen var det dags igen. Jag visste inte vart jag skulle denna natten men jag hade gissat på Hallsberg som vanligt men det visade sig vara fel. Alvesta var destinationen och jag skulle få ge mig på Kust till Kust-banan som går mellan Göteborg och Kalmar för första gången. Det såg jag fram emot för det är en sträcka jag viljat köra.

Jag fyllde in alla uppgifter i datorn och skrev ut tågordern. Jag gick in i ett annat program och kollade upp vilket lok jag skulle ha och dra vagnarna med och det visades sig vara ett Re-lok. Det var bra, nu kunde jag äntligen få testa att köra en lite längre sträcka med Re-loket och en gång för alla få bilda mig en uppfattning.

Vi gick till Lokstallet och hittade vårat lok och Stygge-Stig som han kallas fick hjälpa mig med klargörningen för jag har inte lärt mig det så bra på Re-loken än. Jag körde iväg med tåget en bit och ringde upp Väster som kollar upp vilka vagnar vi ska ha och lägger växlarna rätt och sen ger oss handsignalen kör. Men de sa att vi inte skulle ha några vagnar ner till Alvesta och att vi kunde ta en annan väg ut från Lokstallet.

Vi ringde och dubbelkollade med någon annan och mycket riktigt så skulle vi köra ensamt lok hela vägen. Det gillade jag för nu fick jag testa känslan med att köra Re-loket både ensamt och sedan med last tillbaka. Stig blev lite avundsjuk för han hade aldrig kört ensamt Re-lok så långa sträckor förut och jag sa att för en smärre summa pengar kunde jag mycket väl tänka mig att låta honom köra en bit. =)

Det ett bra jävla drag i ett ensamt Re-lok och jag passade på att testa att gasa på lite när jag startade. Det är inte så man ska köra lok men alla har någon gång testat och denna gången var det min tur. Linjespänningen såg bra ut under de sekunderna det tog för Re-lokets 6 000hk att dra upp loket i maxfart.

Det jobbiga med Re-loket är att man måste kvittera säkerhetsgreppet var 30:e sekund. Den hade varnat mig 5 gånger innan vi var ute ur Göteborg och totalt så varnade den mig 16 gånger på min första långtur. Men jag blev bättre och bättre på att kvittera innan ljudvarningen men så fort det hände något annat speciellt utmed vägen så glömde jag bort det.

Resan till Alvesta över Borås och Värnamo gick bra, det blev något balisfel på något stället men det var typ allt. Kanske körde på en hare men den hann nog undan. Värre var det men gräsanden som satt på spåret i Alingsås för någon veckan sedan.  Han sträckte bara lite på halsen och tittade på oss innan jag skickade stackaren till ankornas paradis. Det var lite jobbigt för jag gillar gräsänder och matar dem regelbundet så jag har blivit bra vän med dem här i Jönköping.

Jag körde med farthållaren nästan hela vägen och det var 140km/h på sina ställen. Super kul, det kändes som man flög fram. När det var en halvtimma kvar kopplade jag ur den och körde manuellt sista biten för att öva på det också. Jag ringde upp föraren som skulle ta över loket och meddelade min ankomsttid till Alvesta men när vi kom fram syntes han inte till så jag körde och parkerade loket ganska långt fram vid perrongen.

Efter det så gick vi till vårat hotell ett stenkast därifrån och åt en riktigt stadig hotellfrukost innan vi gick till våra rum och sov. Livet är bra härligt ibland alltså.

Strax innan lunch smsade Stig och vi gick ner och lunchade på hotellet innan vi gick och skrev ut alla papper på tåget vi skulle dra och gick ut till vårat lok som nu stod inne igen. Vi kopplade på våra vagnar och bromsprovade med ett förkortat genomslagsprov och det var inga problem som vanligt. Det var Volvotåget vi skulle dra tillbaka till Göteborg.

Hemresan gick bra och jag körde utan hastighetsreferensen hela vägen. Nu var det ljust ute och Kust till Kust-banan är en fin bana. Jag har gillat alla enkelspår jag kört på hittills. Jag hade knappt lämnat Alvesta innan jag såg att det började dugga ytterst ytterst lite. Hann knappt uppmärksamma det innan loket började slira, och slirbromsar finns det inte heller men man kan sanda om man behöver. Inte nog med att man måste kvittera Re-loken hela tiden, de är helt värdelösa när det är halt också. Och tyvärr så är det de sakerna som gör att jag inte tycker speciellt bra om Re-loken nu efter att ha fått testat på dem en lite längre sträcka.

Men som sagt det gick bra ändå. Det var kul att få se Borås från loket, jag har länge undrat om jag någonsin kommer köra tåg där och nu har jag det. Bollebygd var roligt att få se också eftersom min far bodde i Töllsjö ett stenkast därifrån förut så kände jag igen mig lite där.

Vi fick stopp i signalerna i Rävlanda tror jag det var och det var uppför när vi skulle köra iväg. Jag fick sanda och hålla tungan rätt i mun men även det gick bra att bygga upp en bra fart som vi kunde ha för att tugga oss upp för backen.

Vi lämnade vagnarna i Kville och ställde loket vid “klotet” vid lokstallet. Vi lämnde det med strömmen på mm och gick och tog en kort rast.

Vi skulle köra vidare till Falköping lite senare och vi tog ett Rd-lok och körde ner till Skandiahamnen och hämtade våra vagnar. De var bromsprovade och klara så vi gjorde återigen ett förkortat genomslagsprov och det gick bra och vi körde iväg. 630 meter långt och nästan 1500 ton blev det. Det gick som på räls. Vi var några minuter sena ut men jag körde in lite tid på vägen. Stig satt och drog en massa sjuka skämt hela vägen och berättade en massa roliga saker.

I Falköping skulle en annan förare ta över vårt tåg och Stig skulle åka pass till Göteborg och jag till Jönköping. Jag ringde upp tågklareraren och frågade vilket spår de tänkt ta in oss på och vi kunde stanna på huvudspåret om vi var snabba. Jag ringde upp föraren som väntade om meddelade honom. Inga problem han skulle stå klar vid perrongen.

Någon mil innan Falköping åkte vi över några detektorer som sitter med kanske 10 mils mellanrum som kollar att allt är bra med loket. Jag hade inte bromsat på länge och hade inte slirbromsen på som vanligt när jag kör över detektorerna. Men efter någon minut ringde TKL upp mig och sa vi hade både tjuvbroms och varmgång. VATTA FACK, vi som hade så bråttom men våra anslutningar. TKL la in oss på ett sidospår och jag meddelade lokföraren som väntade på oss.

Vi var ju som sagt 630 meter långa och jag fick köra fram ända fram till signalerna för att hela tåget skulle vara inne ordentligt på sidospåret. Jag fick veta vilka axlar det var som strulade och jag packade ihop mina saker snabbt och gav mig ut för att syna felet. 630 meter är långt att gå i makadam. Mötte våran avlösande lokförare och han sa att han redan hittat felet, det var helt rödglödgat sa han och sa att jag skulle känna på lukten vilken vagn det var. Han hade redan stängt av bromsen på den vagnen och det verkar ha funkat. Jag tackade för mig och tog mitt pasståg mot Jönköping.

Det hade varit en bra dag, lång men bra. På onsdagen skulle det vara växling på natten men jag var ledig så Stygge-Stig fick klara sig själv. Nästa pass börjar i kväll klockan 23:07 och då blir det Västkustsbanan till Halmstad.

Sov gott alla knasbollar därute så hörs vi igen i morgon.