Hallsberg, vattenhålet för oss sociala lokförare

I lördags vaknade jag upp i Varberg efter några timmars välbehövlig sömn. Har jobbat ganska mycket det senaste och mitt schema har inte varit det bästa under augusti och september. Oktoberschemat däremot ser bra ut, bortsett från att jag inte fick igenom mina önskemål och var tvungen att skippa Taekwondoträningen resten av terminen.

Ska snacka allvar om detta med någon snart. Jobbet som lokförare är det bästa som finns men fritiden går ju trots allt före. Jag behöver ledigt två kvällar i veckan för att träna Taekwondo med det verkar inte som att det funkar på Green Cargo. Taekwondo är ingen sport man kan träna lite då och då och kanske en gång i veckan. Det handlar om att nöta in tekniker och öva, öva, öva tills de sitter reflexmässigt utan att behöva tänka.

Tränar alla andra 2-3 ggr i veckan så funkar det inte att jag kommer dit 1 gång i veckan och tror att jag kan hänga med de andra i utvecklingen. Men som sagt är oktober schemat mycket bättre än de två senaste och jag har jag lagt in lite andra önskemål i höst så jag ska titta på utfallet på det under två månader och sedan göra mer korrigeringar.

Jag har fått lite längre uppehåll på bortaorterna och sover hela tiden när jag bor på hotell. Vaknade upp pigg i Varberg och åkte och hämtade mina vagnar i Värö. Värö ville att jag skulle få ta mina vagnar innan nästa tåg kom in så jag fick ringa och fjäska för fjärren lite. Väl i Värö stod det andra tåget och väntade vid infartssignalen och det gällde att ha lite tempo i kroppen.

Det man gör är att man drar in på sidospåret i Värö och håller fullt fart och bromsar sent bakom signalen efter växeln längst bort. Där stod växlaren redo och backade ner de tomma timmervagnarna bakom mig. Normalt sett hänger han av vagnarna, lämnar uppgiften om vagnarna och drar iväg med diesel loket igen. Men idag var det mer bråttom.

Jag går emot vagnarna och han hänger på och kopplar luften medan jag byter hytt och aktiverar ATC mm. Laddar vagnarna med luft och får uppgiften och knappar in i ATC’n. Växlaren stod kvar och hjälpte till med ett förkortat genomslagsprov. Jag k-rapporterar och gör en överladdning samtidigt som jag ringer ut mig hos fjärren. Shit, det gick snabbt idag var det första han sa.

Det var strålande fint väder som vanligt denna hösten och jag blev tagen åt sidan några minuter i Lekarekulle söder om Kungsbacka. Lämnade Lekarekulle ca 1.5h tidigt och visste att mitt avbyte antagligen inte skulle vara på plats i Sävenäs. Jag ringde bemanningen och fick numret till henne som skulle byta av mig. Inget svar, så jag skickade ett sms och sa att jag ber fjärren ställa mig i Mölndal.

Fick åka in i Mölndal men fjärren ringde direkt och sa att han låter mig köra ett bit till och ställde mig vid signalen Gubbero/Olskroken bredvid Euromaint. Retligt nära Sävenäs.

Min kollega hörde av sig och sa att hon inte sett smset förrän nu och sa at hon var påväg. Jag sa att hon inte behövde stressa för mitt pass var inte över än, jag skulle hämta Base-tåget och dra till GB Norra också. Vi pratade lite i telefon och kom fram till att vi bodde väldigt nära varandra.

Hon tog över tåget och jag varnade henne för att det bara var 14 vagnar i tåget idag så att hon inte backar ner det för långt så att strömavtagarna försvinner bakom kontaktledningen i Falköping.

Jag gick till tv-rummet och fixade lite med scheman och räknade ihop övertidstimmar mm. Köpte lite mat och tittade på Discovery under min lediga tid innan jag skulle hämta Base-tåget i Skandiahamnen. Blev lite rastlös och gick ut och klargjorde loken en timma tidigare och ringde ut mig. Det var fint väder så jag kunde lika gärna ta det lugnt och hämta vagnarna och göra rundgång i GB Norra själv med radiostyrning. Det är ju bara kul dagar då solen skiner och man har gott om tid.

Hann inte mer än till Kville innan En viss Herr Jonas ringer och frågar när jag ska lämna stallet. Jag berättar att jag redan gjort det och att jag var påväg till Skandiahamnen. Synd sa han och berättade att han var avbytet i GB Norra och att han hade tänkt ta tåget ner till Skandiahamnen själv. Detta var ju min sista tur denna lördag så det hade blivit någon timma tidigare hemkomst för mig men det gjorde inte så mycket. Kände mig på bra humör och kände för att göra denna rundgången idag.

Sa till honom att jag ringer när jag går runt på vagnarna i GB och att han då kan ta taxi till minuthandelsgatan och vänta vid övergången så fixar jag med allt och drar fram dit. Där är också signalen man ringer ut sig från så det enda han behöver göra är att testa säkerhetsgreppet och ringa ut sig. (I detta fallet fick hon nog även skriva om uppgiften för jag hade bara med ett lok men jag körde mult.)

Det är lite som ska fixas med när man byter ända på mult. Ibland ska lokbromsar lossar, speglar ska fällas in, aircon och lysen ska av men lyset ska vara på i främre hytten i bakre loket. ATC ska stängas av i ena loket och på i andra, strömavtagare ska bytas. Jag brukar köra 2, 4 på mina strömavtagare på loken men på basen gör man så mycket rungångar med både i GBG och Karlstad så då kör jag 1, 4, det innebär att främsta strömavtagaren är uppe på första loket och bakre på sista. Då behöver man aldrig byta strömavtagare vid rundgång. Den varianten har andra nackdelar men just på Base-tåget är den perfekt.

Jag pratade lite med med mitt avbyte Jonas som man hörde på brytningen kom från södra delarna av Sverige. Han såg bekant ut på något sätt men det var inte förrän i bilen på väg hem jag insåg vem han var. Det var ju mannen, myten och legenden till Sveriges i särklass bästa lokförarblogg. https://lokforaren.wordpress.com/ Det var den mannen vars blogg fick mig att ta steget att leva ut min barndomsdröm att bli lokförare och när man väl träffar honom så känner man inte igen honom först. Galet!

Söndagen skulle börja med att jag skulle hämta base-tåget och avslutas med att jag skulle köra posten till Hallsberg. I multen jag hämtade från lokstallet va RC4 1290, världens finaste lok.

Rc4 1290
Världens vackraste Rc4 lok

Så kul, klargjorde båda loken och körde ner till Skandiahamnen. Där försvann spänningen och huvudbrytarna gick ur. Det hände upprepade tillfällen någon gång tidigare i veckan och när jag berättade det för fjärren blev de förvånade att jag påverkades av problemen uppe vid centralen.

Det var samma visa denna gången. Strömmen försvann till som tätt hela resan och fjärren blev förvånad över att jag inte hade spänning. Det stod någon tågentusiast (läs tågnörd) efter Skandiahamnen och filmade när jag spänningslös rullade förbi. Han måste tänkt (Wow, vad tysta tågen är nu för tiden). Kom bara till Kville och stannade innan min signal och sa att fjärren kunde ta tillbaka mitt körtillstånd och släppa tåget draget av ett diesellok som stod vid sidan om mig. “Men du har väl ström nu?” “Nej, det har jag inte!” svarade jag.

Stod där ett bra tag och mitt avbyte I GB Norra hörde av sig. Det var obemannat där och de var inte fällt in så jag kunde gå in med tåget. Men han hade gjort det en gång förut så han sa att jag skulle köra fram till signalen i stopp så skulle vi hjälpas åt att se till att växlarna hamnade rätt.

Driftledningen ringde och började fråga om varför jag stod still och jag förklarade varför och sa att jag skulle köra posten senare. De sa åt mig att ta taxi till Sävenäs och låta mitt avbyte ta över i Kville. Sagt och gjort, sa till avbytet att han får be fjärren lägga in honom i Sävenäs och göra rundgången där.

Jag var lite osäker på Posten för jag hade inte kört den ensam från Göteborg någon gång och hade bara gjort det med instruktör två gånger tidigare men det var ett år sedan sist. Snackade med förarna på Sävenäs om hur det skulle gå till och då visade det sig att den ena kollegan skulle vara Postväxlare denna kväll så då kunde jag slappna av. Han lärde mig allt jag behövde veta och nu kommer jag fixa det utan att oroa mig nästa gång.

Posten gick bra till Hallsberg som vanligt, 160km/h är ganska kul och känns ungefär lika snabbt som att köra x2000 i 200km/h för att det är lite mer skakigt och bullrigt.

Väl i Hallsberg skulle jag sova till 13:00 och nu var klockan 22:30 skulle jag tro. Jag går alltid direkt in i TV-rummet och umgås med de andra lokförarna. Det är det bästa med Hallsbergsturerna. Man sitter inte ensam på något hotell någonstans utan man har massor med kollegor att byta erfarenheter med. Jag och la mig på rummet ca 01:00 och sov som en stock.

Tog pasståget lite senare på eftermiddagen efter att jag fått i mig lite mat och åkte pass till Kil. Det var spårspring i Karlstad och polisen hade stängt av hela stationen så vi blev stående i Väse. Jag sitter alltid i vagn 1 när jag åker pass för det är där alla järnvägare brukar sitta har man lärt sig. Så även denna gången, det var tågvärdar, växlare, och lokförare där och vi började prata för fullt.

Dörren till hytten var öppen och lokföraren satt och surfade på nätet eller dyligt. Vi stod nog still i 30 minuter och jag tittade in i hytten av en slump just för att se att signalen utanför hytten gick om till kör men det såg inte lokföraren. Så jag ropade att han fick signal och alla började jubla “Äntligen” och sen började de skratta för att det var jag som hade koll på signalen.

Tog över mitt tåg i Kil och resan hem gick bra. Det gör det alltid. Ibland strular saker men jag anser att resan gått bra ändå. Dåliga körningar är de man kör hjäl djur på. Rävungen i somras svider i hjärtat än. Så länge det är soligt är humöret på topp oavsett vad som händer. Och denna hösten har varit underbar att köra tåg i.

Jag är lokförare, världens bästa yrke =)

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Kust till Kust-banan

00:45 natten mot tisdagen var det dags igen. Jag visste inte vart jag skulle denna natten men jag hade gissat på Hallsberg som vanligt men det visade sig vara fel. Alvesta var destinationen och jag skulle få ge mig på Kust till Kust-banan som går mellan Göteborg och Kalmar för första gången. Det såg jag fram emot för det är en sträcka jag viljat köra.

Jag fyllde in alla uppgifter i datorn och skrev ut tågordern. Jag gick in i ett annat program och kollade upp vilket lok jag skulle ha och dra vagnarna med och det visades sig vara ett Re-lok. Det var bra, nu kunde jag äntligen få testa att köra en lite längre sträcka med Re-loket och en gång för alla få bilda mig en uppfattning.

Vi gick till Lokstallet och hittade vårat lok och Stygge-Stig som han kallas fick hjälpa mig med klargörningen för jag har inte lärt mig det så bra på Re-loken än. Jag körde iväg med tåget en bit och ringde upp Väster som kollar upp vilka vagnar vi ska ha och lägger växlarna rätt och sen ger oss handsignalen kör. Men de sa att vi inte skulle ha några vagnar ner till Alvesta och att vi kunde ta en annan väg ut från Lokstallet.

Vi ringde och dubbelkollade med någon annan och mycket riktigt så skulle vi köra ensamt lok hela vägen. Det gillade jag för nu fick jag testa känslan med att köra Re-loket både ensamt och sedan med last tillbaka. Stig blev lite avundsjuk för han hade aldrig kört ensamt Re-lok så långa sträckor förut och jag sa att för en smärre summa pengar kunde jag mycket väl tänka mig att låta honom köra en bit. =)

Det ett bra jävla drag i ett ensamt Re-lok och jag passade på att testa att gasa på lite när jag startade. Det är inte så man ska köra lok men alla har någon gång testat och denna gången var det min tur. Linjespänningen såg bra ut under de sekunderna det tog för Re-lokets 6 000hk att dra upp loket i maxfart.

Det jobbiga med Re-loket är att man måste kvittera säkerhetsgreppet var 30:e sekund. Den hade varnat mig 5 gånger innan vi var ute ur Göteborg och totalt så varnade den mig 16 gånger på min första långtur. Men jag blev bättre och bättre på att kvittera innan ljudvarningen men så fort det hände något annat speciellt utmed vägen så glömde jag bort det.

Resan till Alvesta över Borås och Värnamo gick bra, det blev något balisfel på något stället men det var typ allt. Kanske körde på en hare men den hann nog undan. Värre var det men gräsanden som satt på spåret i Alingsås för någon veckan sedan.  Han sträckte bara lite på halsen och tittade på oss innan jag skickade stackaren till ankornas paradis. Det var lite jobbigt för jag gillar gräsänder och matar dem regelbundet så jag har blivit bra vän med dem här i Jönköping.

Jag körde med farthållaren nästan hela vägen och det var 140km/h på sina ställen. Super kul, det kändes som man flög fram. När det var en halvtimma kvar kopplade jag ur den och körde manuellt sista biten för att öva på det också. Jag ringde upp föraren som skulle ta över loket och meddelade min ankomsttid till Alvesta men när vi kom fram syntes han inte till så jag körde och parkerade loket ganska långt fram vid perrongen.

Efter det så gick vi till vårat hotell ett stenkast därifrån och åt en riktigt stadig hotellfrukost innan vi gick till våra rum och sov. Livet är bra härligt ibland alltså.

Strax innan lunch smsade Stig och vi gick ner och lunchade på hotellet innan vi gick och skrev ut alla papper på tåget vi skulle dra och gick ut till vårat lok som nu stod inne igen. Vi kopplade på våra vagnar och bromsprovade med ett förkortat genomslagsprov och det var inga problem som vanligt. Det var Volvotåget vi skulle dra tillbaka till Göteborg.

Hemresan gick bra och jag körde utan hastighetsreferensen hela vägen. Nu var det ljust ute och Kust till Kust-banan är en fin bana. Jag har gillat alla enkelspår jag kört på hittills. Jag hade knappt lämnat Alvesta innan jag såg att det började dugga ytterst ytterst lite. Hann knappt uppmärksamma det innan loket började slira, och slirbromsar finns det inte heller men man kan sanda om man behöver. Inte nog med att man måste kvittera Re-loken hela tiden, de är helt värdelösa när det är halt också. Och tyvärr så är det de sakerna som gör att jag inte tycker speciellt bra om Re-loken nu efter att ha fått testat på dem en lite längre sträcka.

Men som sagt det gick bra ändå. Det var kul att få se Borås från loket, jag har länge undrat om jag någonsin kommer köra tåg där och nu har jag det. Bollebygd var roligt att få se också eftersom min far bodde i Töllsjö ett stenkast därifrån förut så kände jag igen mig lite där.

Vi fick stopp i signalerna i Rävlanda tror jag det var och det var uppför när vi skulle köra iväg. Jag fick sanda och hålla tungan rätt i mun men även det gick bra att bygga upp en bra fart som vi kunde ha för att tugga oss upp för backen.

Vi lämnade vagnarna i Kville och ställde loket vid “klotet” vid lokstallet. Vi lämnde det med strömmen på mm och gick och tog en kort rast.

Vi skulle köra vidare till Falköping lite senare och vi tog ett Rd-lok och körde ner till Skandiahamnen och hämtade våra vagnar. De var bromsprovade och klara så vi gjorde återigen ett förkortat genomslagsprov och det gick bra och vi körde iväg. 630 meter långt och nästan 1500 ton blev det. Det gick som på räls. Vi var några minuter sena ut men jag körde in lite tid på vägen. Stig satt och drog en massa sjuka skämt hela vägen och berättade en massa roliga saker.

I Falköping skulle en annan förare ta över vårt tåg och Stig skulle åka pass till Göteborg och jag till Jönköping. Jag ringde upp tågklareraren och frågade vilket spår de tänkt ta in oss på och vi kunde stanna på huvudspåret om vi var snabba. Jag ringde upp föraren som väntade om meddelade honom. Inga problem han skulle stå klar vid perrongen.

Någon mil innan Falköping åkte vi över några detektorer som sitter med kanske 10 mils mellanrum som kollar att allt är bra med loket. Jag hade inte bromsat på länge och hade inte slirbromsen på som vanligt när jag kör över detektorerna. Men efter någon minut ringde TKL upp mig och sa vi hade både tjuvbroms och varmgång. VATTA FACK, vi som hade så bråttom men våra anslutningar. TKL la in oss på ett sidospår och jag meddelade lokföraren som väntade på oss.

Vi var ju som sagt 630 meter långa och jag fick köra fram ända fram till signalerna för att hela tåget skulle vara inne ordentligt på sidospåret. Jag fick veta vilka axlar det var som strulade och jag packade ihop mina saker snabbt och gav mig ut för att syna felet. 630 meter är långt att gå i makadam. Mötte våran avlösande lokförare och han sa att han redan hittat felet, det var helt rödglödgat sa han och sa att jag skulle känna på lukten vilken vagn det var. Han hade redan stängt av bromsen på den vagnen och det verkar ha funkat. Jag tackade för mig och tog mitt pasståg mot Jönköping.

Det hade varit en bra dag, lång men bra. På onsdagen skulle det vara växling på natten men jag var ledig så Stygge-Stig fick klara sig själv. Nästa pass börjar i kväll klockan 23:07 och då blir det Västkustsbanan till Halmstad.

Sov gott alla knasbollar därute så hörs vi igen i morgon.