Hästbrud och lokförare

Hur är det är vara tjej och läsa till lokförare?
Har man tid att ta hand om en egen häst när man är lokförare?
Kan man överhuvudtaget ha ett fritidsintresse eller är man borta för ofta?

Följ Miss Bany’s nystartade blogg Hästbrud och lokförare och läs om hennes tankar och upplevelser under lokförarutbildningen. Där kan ni även följa hennes dröm att köpa sin favorithäst Honey de la Vic. Är det ens möjlig? Pengamässigt är det ju inga problem för en lokförare, men hur är det med tiden det tar att sköta en häst? Finns det tid eller hur löser man det?

Jag lämnar härmed officiellt över brandfacklan om att blogga om lokförarutbildningen till Miss Bany och önskar henne lycka till att nå sina drömmar. Hoppas hennes blogg kan få fler personer att söka till lokföraryrket och framför allt att fler tjejer inser att lokföraryrket är minst lika bra för tjejer.

Hästbrud och lokförare
Miss Bany och Honey de la Vic

Namn: Fanny Johnson
Ålder: 21
Bor: Helsingborg
Läser: Lokförarutbildning i Ängelholm
Tidigare utbildning: Ridgymnasium och Järnvägsingenjör
Civilstånd: Paxad

https://hastbrudochlokforare.wordpress.com/

 

Turförteckning på villovägar

Idag var första skoldagen på 2.5 månader. Det var lite jobbigt att kliva upp i morse. Var tvungen att åka ner tidigare till stationen och förnya mitt pendlingskort och var super trött när jag väl kom till skolan men det glömde man bort direkt när man träffade alla. Det var kul att träffa alla igen. Vi började klockan 12:00 som vanligt på måndagar och jag var inne ganska tidigt med mitt tåg så det var bara Johanna som hunnit komma dit. Strax efter jag kom så anlände Thomas och vi tre satte igång och prata om all roligt vi hade gjort på LIAn.

11:50 kom nästan alla instövlandes på en gång och klassen var full och allt kändes som vanligt.

Vi började med att gå igenom lite snabbt vad alla hade gjort och det var väldigt intressant att höra. Det hade hänt en hel del saker faktiskt. Det var inte alltid klasskompisarna var inblandade i incidenterna men de var i närheten och kunde bevittna både urspårningar och nerrivna kontaktledningar. Josefine hade fått krypköra ganska långt eftersom det kommit larm om någon vid spåren,  och mycket riktigt stod det en person vid spåret och liftade och ville åka med tåget. Det fick han givetvis,  fast bara tills polisen kom och tog honom.

Nästan alla hade råkat ur för balisfel och ATC-fel. Jag hade fått tjuvbroms och varmgång. Några otillåtna stoppassager hade också inträffat men det var inte klasskompisarnas fel. Det är inte lätt att stanna när man kör i 160km/h och signalen slår om från grönt till rött 150 meter längre fram. Jag tror jag hade klarat det dock, jag, Mac Gyver och Chuck Norris hade antagligen klarat att stanna =)

Läraren hade sagt att vi skulle ha ett diagnostiskt prov första dagen efter lovet. Det hade vi också, alla hade suttit uppe och repeterat hela natten. Det mesta kunde man men det kändes ändå bättre att läsa lite. Saken var den att det var ett gammalt diagnostiskt prov och vi behövde inte lämna in det efteråt utan vi rättade det gemensamt. Undrar hur många som hade pluggat om vi vetat om det.

Vi skulle lämnat in LIA pärmarna idag och den hade jag varken fyllt i eller tagit med. Så det skulle jag fixa med efter skolan. Somnade som en stock när jag kommit hem istället och när jag vaknade och skulle fylla i mina tider så visade det sig att jag antagligen måste raderat turförteckningen för november månad. Jag hade slängt den första december men insett att jag behövde den när jag skulle fylla i mina tider så Stig var så snäll och fixade den på PDF till mig. Det mailet är såklart spårlöst borta nu. Jag får maila min första handledare och skriva en snyfthistoria och be honom fixa turförteckningen för november till mig.

Jag har skaffat en iPad som jag pluggar på nu och den funkar super bra till det. Helt klart bättre än min bärbara dator som jag köpte enbart för skolan. Datorn är bättre när man ska söka efter saker i JTF när man fått ut häften men det är nog det enda. iPaden är lättare och lagom stor på tåget och man slipper ta med laddkabeln. Ett tips till er som ska börja lokförarutbildningen är att tänka efter ordentligt vad som kommer passa era studievanor bäst innan ni köper nytt.

Nu har de ändrat tågtiderna när jag åker till skolan. Det är samma tid från Jönköping men i Nässjö får jag vänta ca 25 minuter. Det är kanske bra eftersom det är enkelspår och man slipper oroa sig för att det blir förseningar. Det blir det inte så ofta oavsett vad alla gnälliga pendlare säger men det är skönt att man slipper jäkta från tåget till anslutningen varje morgon. Problemet är att jag inte är på plats i skolan förrän ca 8:30 nu och vi börjar 8:15 med den akademiska kvarten inräknad.

Det skulle innebära att jag skulle få ta 6:10 bussen på morgonen till Mjölby och betala 79:- 3ggr/vecka. Vilket skulle innebära att jag måste gå upp 20 minuter tidigare varje morgon och vara över en timma tidig till skolan varje gång. Men jag frågade min lärare Håkan om jag fick börja 8:30 och det fick jag. Den kvarten jag missar klarar jag mig utan, jag har ju fördelen att vara fastlåst på en pendel 3h om dagen och jag har ju all tid i världen att plugga då.

Problemet är bara att man har all tid i världen till att lyssna på P3 dokumentärs podcasters också.

Det har varit en bra dag, gillar mitt liv just nu, man har ju så mycket roligt att se fram emot. 4 veckor i skolan och sen är det praktik igen. Jag har skrivit upp mig på listan att jag önskar hamna på SJ Göteborg nästa LIA. Alla hade varit nöjda men sina LIOR hälften körde nog gods och hälften körde persontåg, Någon hade fått testa på båda. De flesta var sugna på att testa det motsatta nästa LIA och det är ganska smart. Då vet man ju verkligen vad man gillar när man är färdig lokförare.

Jag tror att de flesta i klassen är riktigt taggade nu och säkra på sitt yrkesval. Jag vet att jag valt rätt. Att komma in på lokförarutbildningen är kanske det största som hänt i mitt liv. En väldigt stor och viktig sak är det i alla fall. Det kändes som att man vunnit på lotto när man kommit in, särskilt eftersom man fått kämpa med tester i olika omgångar mm. Jag är väldigt stolt över att jag kommit in i alla fall. Jag minns när jag satt på bussen hem från Göteborg efter min första vecka på Green Cargo. Det var då det började gå upp för mig att jag hade lägenhet i Göteborg och körde tåg varje dag, jag satt nog och log hela vägen hem till Jönköping.

Inför nästa LIA ska jag förhoppningsvis hunnit serva min BMW och sålt den och skaffat mig en lite bensinsnål bil som jag kan ha när jag pendlar till skola och praktikplatser. Det blir dyrt att hyra lägenhet i Göteborg hela tiden.

Nu ska jag sova, måste komma ihåg att fixa turförteckningen för november i morgon så jag kan fylla i min LIApärm  innan jag blir arkebuserad av Protrain. Till er lokförarelever därute säger jag att fyll i allt efter varje dag så slipper ni sånt här extra jobb.

Världens bästa vänner

Jag har tänkt på en sak.

De senaste dagarna har flera vänner hör av sig med diverse nyheter om saker de länge kämpat för som de lyckats med. Det har handlat om utbildningar, lägenheter och jobb. De har beskrivit sig som så otroligt glada och lyckliga att de knappt finner ord och att den inte kan tänka på andra saker just nu. Att lyssna på dem ger en energiboost som varar i flera timmar. Hela jag blir lycklig av att höra andra lyckas efter hårt slit.

Det är en härlig känsla som jag har suttit och tänkt på, både att lyckas men även att kunna glädjas åt andra som lyckats. Jag minns ju känslan när jag klarade test efter test för att komma in på lokförarutbildningen det var en stark känsla som bara växte sig större när man klarade ytterligare test.

Sen när man tillslut kom in på utbildningen så svävade man på moln i flera veckor. När praktiken började fick man nypa sig i armen flera gånger. Allt man drömt om sedan barnsben satt man nu och gjorde på riktigt. Jag pratade inte om något annat med mina vänner under hela denna tiden. Gör det nog fortfarande inte det när jag tänker efter.

Vännerna sa att de blev glada bara genom att vara nära mig och att det lös om hela mig som ett barn när jag pratade om lokförardrömmarna och att jag klarat testerna och kommit in på skolan. Jag vet precis vad de menar nu, för just nu är det jag som ser hur det lyser om dem när de pratar om sina drömmar och vad de lyckats med. Det är en härlig känsla att se sina vänner lyckliga.

Någon har kommit in på sin drömutbildning och berättar om hur länge han drömt om det och hur glada hans barn blev när han berättade det för dem. En annan som blivit av med sin lägenhet på grund om att den som hyrde ut i andra hand levde in en annan värld hade tvingats bo hos sitt ex i flera veckor, men hade nu med kort varsel fått tag på en ny lägenhet.

Hon kunde knappt hålla sig för skratt när hon berättade om lägenheten så glad var hon och hon berättade att tårarna bara sprutade när hon fick veta att hon får flytta in senast 1 januari men antagligen tidigare.

En annan vän som haft det väldigt svårt på många sätt som jag har hjälpt under en lång period skrev till mig igår. Hon frågade om jag hade tid att prata. Klockan var mycket och jag var trött men jag satt på tåget på väg hem från praktiken, så visst hade jag tid. Denna personen har varit utsatt för hedersrelaterat våld, både fysiskt och psykiskt och jag befarade att något dåligt hänt som så många gånger tidigare.

Jag har ägnat många timmar till att stötta och ge råd, det är en ung och stark tjej som är väldigt vuxen i sättet för sin ålder men alla har sin gräns och jag har länge varit rädd för att hennes snart är nådd. Jag räknade med att det skulle bli ännu en sömnlös natt när man fick oroa sig för henne.

Hon hade kommit in på sin drömutbildning och börjat den men inte klarat av att fortsätta på grund av att det var personer i hennes närhet som verkligen ville henne illa. Hon jobbade extra under studierna och fortsätta att jobba när hon hoppade av skolan. Hon hade bara timanställning på några få timmar och hon hade väl tillslut 3 olika jobb samtidigt för att försöka få ihop pengar så hon kunde klara sig i situationen hon befann sig i.

Hon hade igår varit på en anställningsintervju som gick ganska bra trodde hon men problemet var att hon blev sen till sitt senaste jobb som hon tyckte så mycket om. Hon blev inkallad till chefen direkt och fick lite bannor och chefen berättade att flera andra sett att hon inte hade kvar samma energi som förr. De var supernöjda med hennes jobb och allt sånt med det var inte samma person som på anställningsintervjun och nu ville chefen ha en förklaring.  Det fick hon genom att min vän la alla korten på bordet.

Problemen hemma, avhoppade studier, och kampen om att försöka få ihop pengar så att hon kunde leva ett normalt liv trots alla hot. Den kvinnliga chefen lyssnade noga, hon sa att det var ok men att hon inte fick komma försent igen. Min vän fick gå ut och jobba efter att ha lugnat sig lite. Efter ett tag blev hon inkallad till chefen igen. Då hade hon pratat med en annan chef och berättade att de var nöjda med henne och erbjöd henne en fast heltidstjänst med månadslön. Det hade hon aldrig haft förut och lyckokänslan hon fick kan ni kanske förstå.

Men jag fick samma lyckokänsla eftersom jag under flera år följt henne och hennes plågoandar, jag vet att hon nu inom kort kommer vara helt självständig och dessutom kunna börja spara pengar och ta tag i sina drömmar igen.

Vissa personer viger sitt liv åt att suga ut energin ur andra. Det är dolda budskap i meddelanden mm. Dessa ignorerar jag, de vill ha en reaktion och det är därför de beter sig som de gör men när man vet om det så blir det motsatt effekt. De kommer istället för att få en reaktion av mig tycka att jag verkar likgiltig och då blir de tjurig och går. Då är man av med dem och istället för att suga ur din energi så blev de bara ännu tjurigare och bittrare men de får leka den leken med någon annan.

Jag sorterar bort sådana regelbundet. De verkar dras till mig. De utger sig för att vara glada, starka människor men det visar sig snart att de är det motsatta. Jag träffar så mycket glada, starka människor hela tiden när jag hjälper andra som har det svårt, så jag känner igen de som är det och de som inte är det direkt. Men det är inte bara energivampyrer som dras till mig som tur är. Det är väldigt många som är obotligt positiva som dras till mig också som tur är. De är väldigt lätta att känna igen om man är det själv. Lika barn leka bäst.

Jag är så tacksam för mina vänner. Jag har fått väldigt många vänner genom att hjälpa andra. Jag ska skriva ett inlägg nästa vecka om hur jag ser på saken att vara någons vän eller ej. Jag har så otroligt många vänner som verkligen boostar mig i allt jag gör. Det är kul och det är så vänner gör. När de har de svårt så gnäller de knappt fast man vet att de har det betydligt jobbigare än de flesta. Men när saker går bra så boostar de på för fullt, allt och alla som kommer i deras väg dras in i deras härliga energi.

glada människor
Det lyser om glada människor

Det är grått ute och snöblandat regn. Många surpuppor sitter nu och tjurar för att det inte är 25 grader varmt och solsken, hela deras liv blir en pest och pina för små normala vardagssaker en månad som december. De sprider sin neg till alla runt omkring men de påverkar inte mig. Jag är glad, jag sitter och ler trots vädret för jag vet att mina vänner är glada och lyckliga. Det gör mig lycklig.

Jag har världens bästa vänner.

 

Att finna sig själv del 2

Jag slutade som koordinator strax innan jul. Det kändes tungt när man gick därifrån. Kände mig verkligen som en i gänget där. Men det var fler saker som tyngde mig, på 4 månader hade tre vänner valt att sluta sina dagar här på jorden. Dessutom hade mina vänner fixat en överraskningsfest för mig pga att jag varit frisk i över ett år. Super kul, men de visste ju inte att läkarna ville tvinga mig att gå på både cellgiftsbehandling och kortizon igen. Jag var lite överarbetat pga det höga trycket på jobbet på dagarna och allt jag var tvungen att plugga in på kvällarna för att klara jobbet.

Min hjärna behövde verkligen vila. Jag sov nog i en hel vecka efter jag slutat arbeta, orkade knappt gå upp ur sängen. Läkarna övertygade mig att gå på en medicinkur för att säkerställa att inte sjukdomen blossar upp igen när jag börjat lokförarutbildningen. Jag köpte deras argument och försvann in i dimman för några månader.

Kroppen svällde återigen upp av allt kortison. Man blir som en ballong i ansiktet och får värsta dubbelhakan. I februari öppnade ansökningarna till lokförarutbildningen som jag så länge väntat på. Men när man gjorde ansökan var man tvungen att göra ett webbaserat IQ test inom en vecka. Jag kände mig inte redo för det. Jag var för drogad av alla medicinerna. Men var lugnt. Sista ansökningsdagen var inte förrän i mitten på april och då skulle jag redan ha avslutat kortisonkuren. Jag letade upp kuvertet med mina betyg och beslutade mig för att vila upp mig ordentligt tills ansökningen skulle göras.

När dagen d kom så skulle betyg och CV bifogas och då skulle man få en kod skickat på mail som ledde till testen man skulle göra på datorn hemma. Jag sökte in med särskild behörighet eftersom jag inte hade komplett gymnasiebetyg än. Men det var ju lugnt, jag hade arbetslivserfarenheten och betyg i de nödvändigaste ämnena.

Jag öppnade kuvertet med betyg och insåg att just de viktiga betygen saknades där i. Jag fick panik, klockan var runt lunch och det var sista ansökningsdagen. Jag sprang ner till vägledningscentrum och förklarade att jag behövde betygen. De sa att de måste skrivas under av en viss person och att han inte var anträffbar just den dagen. Men shit alltså, det måste gå lösa. Jag kopplade på charmen och sa att jag förstår om det inte går men frågade om det fanns något hon kunde försöka göra. Det handlade ju trots allt om min stora dröm.

Det visade sig att hon var en person som var rätt placerad här i livet. Hon skulle göra allt hon kunde för att fixa underskriften till klockan 13:30 då jag skulle möte henne i närheten av Per Brahe gymnasiet. Nu skulle det förhoppningsvis ordna sig. Men det var betygen från bilmek som skulle fixas också. Ringde riksarkivet och de skulle försöka leta fram dem åt mig. Tjejen från vägledningscentrum mötte upp mig med mina rykande färska betyg och några timmar senare ringde riksarkivet och hade lyckas hitta mitt gymnasiebetyg. Problemet var att de stängde om 20 minuter. Jag slängde mig in i BMW och höll hastigheten hela vägen ner till länsbiblioteket eftersom jag är en mogen ansvarsfull person. Och självklart stannade jag inte i lastzonen  utanför och sprang genom länsbiblioteket till riksarkivet. Jag är ju trots allt en lugn och sansad människa.

Några minuter senare var jag hemma. Nu var allt i sin ordning igen. Jag lovade mig själv att ha mer framförhållning i framtiden. Nu skulle dokumenten skannas och sparas ner på fil. Och som av en slump så råkade just denna prylgalna tekniknörd ha en splitter ny nästan oanvänd multifunktionsskrivare hemma. Satte betygen i skanningsdelen och tryckte på knappen, sekunden senare låg betygen snyggt och prydligt i en fil på min dator. Nu var jag redo. Det var dags att söka in till drömyrket från min barndom.

Ansökan gick bra och jag fick mailet med inlogget till onlinetestet som skulle göras inom en vecka. Jag minns att jag ställde mig upp blundade och tog ett djupt andetag och kände efter hur jag var i sinnet. Supertaggad! Jag satte mig ner och loggade in.

Läste igenom beskrivningen. Det skulle vara 5 st deltest. Jag gjorde dem allihop i ett svep utan rast och blev godkänd. Skönt första steget avklarat. Nu skulle jag upp till Mjölby och göra ett liknande test fast snäppet svårare. Det skulle inte vara några problem eftersom datortesterna var så enkla att jag antagligen hade fixat det i mellanstadiet. Det var ca 400 sökande till 30 platser i Mjölby, 900 sökande till Huddinge mm. jag fick veta att ca 1 av 13 klarar alla testen. Hur många som skulle ryka på förtestet hade jag ingen aning om.

På testet i Mjölby var jag super taggad. Men resan dit var lite ångestladdad. Jag minns hur jag tänkte att om några timmar åker jag på andra sidan motorvägen påväg hem, undrar om jag är ledsen eller superglad då. Men nu visste jag hur testen var uppbyggt och jag visste att det skulle gå blixtfort att klara dem. Lena som övervakade testerna sa att tiden var satt så att man inte skulle klara alla frågorna och att det var smartast att hoppa över de man inte kunde svara på direkt och gå vidare. Och nu ska det gå undan tänkte jag. Varje delmoment var på tid för att öka stressen antar jag. Vi hade även ett test på papper som vi började med. Det gick hur bra som helst. Nästa test var ordkunskap liknande det i högskoleprovet fast bara med 20 ord. Jag satte 18 rätt av 20.

Sen var det talföljd där man ser 4 siffror och skulle gissa vilka som skulle vara de två sista siffrorna. Busenkelt ju, men hann inte svara på alla, men jag upplevde att jag hade haft ett riktigt bra tempo.

tredje delen var om pappersfigurer. man såg ett papper klippt i en viss form och så skulle man gissa hur den såg ut hopvikt. Sen var det en figur det det fattades en bit på och man skulle gissa hur den biten såg ut har jag för mig. sista delen var olika figurer med en prick på. så skulle man visa vart pricken satt när figuren var utvikt. bus enkelt hann nog med alla.

Minns inte alla testerna men de man inte hann med räknades som fel och man skulle inte klara alla sa Lena pga tidsbristen. Det kändes som det gick bra. Jag tror jag hann med att lösa alla problemen på 3 av 5 deltester. Det var nervöst men jag blev godkänd på alla moment och var först ut ur klassrummet. Jag hade som vanligt inte tagit någon som helst rast mellan delproven. Jag blev inkallad till Lena efter en stund. Hon sa att 6 av 7 ryker på de testerna och hon var impad av att jag hade hunnit med alla uppgifterna på så många av delproven. Sen visade hon mitt resultat. Jag hade satt 96,1% rätt. Helt galet =)

Resan hem i bilen ringde jag runt till alla och berättade att delmoment 2 var klart nu var det tre kvar. Psykologdelen med fler tester och även psykologintervju. Där skulle 50% ryka hade Lena sagt. Men hon sa även att om man klarade sig där så var man så gott som antagen. Man kunde bli godkänd, icke godkänd eller godkänd med förbehåll, De som blev godkända med förbehåll hade även de ganska stor chans att komma in. Men alla godkända hade förtur.

Men det skulle jag inte tänka på nu, jag var i ett lyckorus samtidigt som en stor sten hade fallit från mitt bröst. Jag var ett stort steg närmare min barndomsdröm. Jag köpte en låda öl och åkte till min vän Mika. Vi gick till Åsasjön och satte oss i solen och sänkte alla ölen innan jag tog bussen hem. Livet var underbart just då.

Men dagen efter började fokus på psykologdelen. Den skulle vara efter några veckor och det skulle vara den viktigaste dagen i mitt liv. Det var där det skulle avgöras om jag skulle få uppleva det jag drömt om sedan barnsben.

Psykologdelen var i Linköping tidigt på morgonen. Det stod att det var väldigt viktigt att man var utvilad. Jag hade sovit ganska bra och vara förvånadsvärt pigg. Det var koordinationstest, minnestest med matematik där man var tvungen att komma ihåg ena siffran från mateproblemet före och använda i det nuvarande problemet och allt skulle givetvis lösas på tid. Det svåraste var ett test där man såg 4 olika men väldigt lika symboler på en rad. Man var tvungen att ha riktigt bra iaktagelseförmåga för att se skilladen. Nedanför de symbolerna kom det en symbol till som var väldigt lik de 4 däruppe. Var det någon som var identisk med den nedanför skulle man trycka på en knapp, var de inte lika skulle man inte göra något. Efter 1.7 sek byttes symbolerna och man skulle göra samma sak om och om igen med 1.7 sekunders intervaller i 8 minuter har jag för mig. Det kändes snabbare dock men jag har för mig att jag läst att det var i 8 minuter. Det var hur som helst väldigt stressande och jag kan tänkta mig att många ryker just där.

Inget av delproven kändes helt självklart. Det var en mycket tuffare testdag än den förra. 50% skulle ryka och jag hade ingen aning om hur  jag låg till. Vi hade en rast mitt i allt. En av killarna från testdag 1 var med och vi pratade en hel del i pausen. Han tyckte precis som jag att första dagen hade varit super lätt men att denna dagen var supersvår. Han hade just gjort de testerna jag skulle göra och jag hade just gjort de testerna han skulle göra. De testerna efter pausen var egenligen inte så svåra men de var lite jobbiga. Tänk er en prick som tickar runt i en cirkel på datorskärmen precis som en sekundvisare. Ibland gör den ett dubblehopp och hoppade två sekunder och då ska man trycka in en knapp. Inte så svårt eller hur? Problemet var att det gick flera minuter innan den gjorde sitt dubbelhopp. Så man hann bli nojjig att man hade missat dubbelhoppen när man blinkat typ och när den väl gjorde sina dubbel hopp kunde den göra flera på rad. Så satt man där och stirrade på den pricken i hela 33 minuter. Det var för att se om man klarar sitta passiv utan att någon händer precis som det är när man kör tåg för att sedan reagera riktigt snabbt.

Intervjun med psykologen gick bra. De bad mig förklara mitt liv från högstadiet till nu. Jag berättade, inga konstigheter. De frågade varför jag ville bli lokförare. Jag berättade att jag älskade flygplan, båtar och tåg sedan barnsben och att det var en gammal dröm att få köra tåg. De frågade varför just jag trodde jag skulle bli duktig. Jag nämnde att jag varit Gruppchef i lumpen där jag körde stridsvagnar på lastbilar. Jag hade jobbat som skyddsombud i flera år, jag var noggran, jag hade varit butiksansvarig på Jack & Jones, och jag hade varit teknisk koordinator mm. Utbildad bilmekaniker var också en bra grej eftersom jag skulle kunna allt om el, motorer. bromssystem hydralik och tryckluft. Han frågade mig om säkerhet men det var inga problem att svara på för ett gammalt skyddsombud som mig. Jag var den ultimata lokföraren plus att jag hade bra testresultat från första testdagen.

Sista testet var ungefär samma som första testdagen men nu hade man hörlurar på sig och fick instruktioner. Man skulle kolla i en adressbok vad en viss kille hette i förnamn och svara vid en speciell tid. Man skulle kolla vilken dag i veckan man skulle göra saker i en kalender. Det vara matte problem och man skulle finna samband med saker och allt skulle svaras vid speciella tidpunkter som man var tvungen att hålla koll på så man inte missade det. Man var tvungen att föra anteckningar för att klara utmaningen. Jag fokuserade allt på det som sas i hörlurarna och däremellan försöka jag lösa så många av datorproblemen som möjligt. Hade inte den blekaste aning om hur det hade gått. Det hade varit en tuff förmiddag och nu satt jag och den andra killen och väntade på psykologen.

Den andra killen var först in. Det gick fort. Någon minut sen kom han ut igen. Han hade misslyckats på 2 deltest och blev icke godkänd. Det var tråkigt. Jag led verkligen med honom, han såg ledsen ut. Jag blev nervös. Han var ju duktigt som fan första dagen och tyckte det var busenkelt precis som jag och nu var vi båda överens om att det var supersvårt.

Jag blev inkallad. Det gick snabbt. Du är godkänd! Jag blev glad och sa att det var den största dagen i mitt liv jag skakade hand med dem och gick ut.

Shit alltså. I bilen hem fick jag värsta glädje ruset. De värsta var över delmoment 3 av 5 var klart. Jag visste att nu var det så gott som klart. Det var juli och solen sken allt var underbart och jag började våga hoppas på att det kanske skulle bli verklighet. Skulle jag verkligen få börja Lokförarutbildningen?

Delmoment 4 var antagningen. 30 platser fanns. Jag räknade ut i huvudet att det skulle vara ca 30 som klarade alla testerna så det borde vara ganska lugnt egentligen, jag visste ju att första testdagen gick väldigt bra men hade inte en aning om vad jag fick för poäng på andra testdagen. Men det fanns en hake. Jag sökte in på särskild behörighet och jag hade läst någonstans att det bara var 5 eller 6 platser av de 30 som var för dem med särskild behörighet. Jag hade ju arbetslivserfarenheten som jag kom upp i maxpoängen som var 5, men det var det garanterat fler som hade gjort. Jag skulle även vara tvungen att fixa intyg från tidigare anställningar som skulle styrka det. Men men, en sak i taget. Jag skulle nu bara vänta på antagningsbeskedet som skulle komma efter några veckor. Det fanns inget mer jag kunde göra.

En vacker förmiddag fick jag ett mail från skolan

mail
Världens bästa email

 

Wow det var nästan för bra för att vara sant. 4 veckor senare kom ännu ett mail.

 

antagning
Antagningsmailet

 

Delmoment 4 av 5 var klart

Nu var det hälsoundersökningen kvar. Det var jag ganska säker på att klara. Jag hade ju varit sjuk i många år men hade nu varit frisk i 1.5 år. Men jag gjorde regelbundna checkups ofta och läkarna sa att jag var frisk sedan länge, sjukdomen kommer inte komma tillbaka, alla mina blodvärden var ok, ögonen var ok jag tog inte droger och jag hade inte överdrivna alkoholvanor. Även om sjukdomen skulle komma tillbaka så sker inte det akut så jag skulle inte innebära någon säkerhetsrisk på något sätt. Det kändes bra. Jag klarade hälsoundersökningen galant. Jag var nu klar för min drömutbildning.

Nu kunde jag slappna av och njuta av sommaren. Men jag ville bara att sommaren skulle ta slut. Jag ville börja så fort som möjligt. Den 25 augusti var det dags. Träffade mina klasskompisar och kände direkt att detta kommer bli bra. De hade ju letat efter en speciell personlighet och sållat ur folk med olika tester och psykologer. Man ska inte säga att vi är stöpta i samma form i klassen, det vore att överdriva. Men om man jämför med andra klasser man gått i och andra arbetsplatser så är vi skrämmande lika på många sätt. Jag är ju en flygnörd och jag vet att det är minst 4 till i klassen som är piloter eller har planer på att bli. Och då har jag inte hunnit prata med alla i klassen än. Detta kommer bli roliga 60 veckor med klassen.

Jag sitter och nyper mig själv i armen fortfarande. Det var ju detta jag kämpat för hela våren och sommaren. Det var ju detta jag drömt om sedan jag var liten. Nu pendlar jag till Mjölby varje dag och går min drömutbildning. Jag åker förbi Österängen varje dag och ser huset på Polstjärnevägen 2 där jag bodde som liten. Man blir helt varm i hjärtat när jag ser det området. Har knappt varit där sen jag flyttade när jag var 6år. Det var ju där tågdrömmarna tog fart. Det var ju där jag stod och tittade med stora ögon på tågen som åkte förbi.

De bygger om på balkongerna i det huset nu har jag sett från tåget. Men annars är allt sig ganska likt. Jag får väldigt mycket minnen när jag åker förbi där. Det har gått ca 35 år sedan tågdrömmarna började. Men jag kan tycka mig se en liten 4 årig krulltott som står där på vägen och tittar på tåget när vi åker förbi. Han har helt glömt bort vad han nyss gjorde och han märker inte vännerna runt omkring honom. Det är bara tåg som gäller nu. Han står där och drömmer om sig själv som lokförare. Det lyser i hans ögon. Det lyser i mina. Nu sitter jag verkligen här på tåget. Min dröm håller på att besannas. Jag är barnsligt lycklig djupt in i själen.

Jag ska bli lokförare…

Jag
Jag som liten

Grundläggande järnvägskunskap

Vi är redan inne på tredje veckan i skolan. Tiden bara rusar iväg på lektionerna. Nu i början är det grundläggande järnvägskunskap som gäller. Det är buskul. Vi är ett härligt gäng måste jag säga. YH27 som vi så vackert kallas.

Det är alltså Yrkeshögskolan i Mjölby’s Lokförarutbildning jag går. Protrain heter de som håller i utbildningen. Det är min drömutbildning och det ska bli väldigt kul, men vägen hit var lång. Det kommer jag skriva lite om i morgon. I dag tänkte jag berätta vad vi hunnit med hittills under dessa veckor.

Första dagen var det upprop och lite allmän info om utbildningen och lite om att jobba som lokförare. Dag två och tre var det lite järnvägshistoria, info om trafikoperatörer, järnvägsindustrier och järnvägsgeografi. Väldigt intressant och de lärarna vi haft har varit väldigt duktiga och väl insatta i branschen. De har väldigt roliga exempel på saker som hänt men givetvis har vi även fått höra om allvarliga tågolyckor och om vad som gick fel.

Vi har fått lära oss om signalsystemet utmed järnvägen och hur elsystemet fungerar. Det var saker jag kunde sedan tidigare men man lärde sig en hel del nytt ändå. Helt underbart att jag nu får läsa om saker i skolan som jag ändå har suttit och läst hemma om kvällarna.

Vi har hunnit ha ett prov redan. Det var om vistelse i spår och alla blev godkända. Det innebär att vi ni är behöriga att vistas i spårområdet när vi har varselväst. Vi har varit ute på rundtur i spårområdet i Mjölby och fått en närmare inblick i hur allt fungerar.

varselvästar
Rundvandring i spårområdet

I fredags kom huvudskyddsombudet från Stockholmståg och pratade om Lokförarens arbetsmiljö. Det var intressant. Samtidigt fick vi veta rutinerna och vad som gäller när någon tar sitt liv framför tåget. Statistiken visar ju tyvärr att de allra flesta av oss kommer köra ihjäl minst en person under våran karriär. Det var intressant att lyssna på vi hade så klart många frågor. Vi passade också på att gå med i SEKO allihop. Igår (måndag) var en av fjärrtågklarerarna från Norrköping på besök. De kommer man ha väldigt mycket kontakt med som lokförare så de passar på att knyta banden med oss redan i början på utbildningen.

Vi har en kille från Green Cargo så hoppat in som lärare åt oss i några dagar.  Idag var det genomgång av en massa tågtermer. Men vi tappade tråden ofta och snöade iväg på en massa sidospår hela tiden, det var kul. Man lär sig väldigt mycket på det. Folk ställer frågor hela tiden om allt runt omkring ämnet. Man har så klart många frågor som man undrar över när man pratar med en som jobbar som lokförare heltid. Green Cargo verkar för övrigt vara ett väldigt bra företag. Där jag ska försöka lägga min praktik senare. Men det blir nog till våren verkar det som. Så första praktiken får bli någon annanstans.

Jag pendlar till skolan med Östgötapendeln. Det är lite halvsegt faktiskt, men det är roligare nu här man börjar förstår mer. Idag bromsade tåget in och tutade i tre sekunder då och då (tåg kommer varning). Jag fattade att något var galet så jag tog upp mobilen. Vid en vägkorsning så såg jag att bommarna inte gått ner ordentligt. På min sida var det en liten bit kvar men på andra sidan var bommen nästan helt öppen. Jag hann ta en bild och skrattade för mig själv för just det scenariot pratade vi en del om i skolan idag.

Bommar
Bommar som hängt sig

 

Det blev mycket text idag men ville försöka berätta lite kortfattat om vad vi hunnit göra hittills i skolan. Ska försöka blogga varje dag och det kommer inte bara handla om tåg. Det ska bli massor med sköna filosofier också =)