Arla morgonstund

Tog lite tid att somna igår kväll, jag hade nog fått i mig för mycket kaffe under eftermiddagen och hade dessutom fönstret mot spåren vid stationen i Hallsberg. Det ljudet störde väl inte så mycket men jag var för pigg helt enkelt.

Gick upp mitt i natten och åt upp frukostpåsen som stod i kylen och efter det somnade jag som en stock. Fast det var inte den bästa sömnen jag haft. Jag hade mardrömmar och jag försökte rädda några allvarligt skadade personer i en industrilokal samtidigt som jag var jagad av några som skulle döda mig. Jag sprang för mitt liv men det gick sakta precis som att jag sprang i gele.

När de nästan var framme vid mig så tog jag upp en vattenpistol laddad med ättika och sprutade i deras ögon samtidigt som jag sprang. Men de hade kontaktlinser så de kände inget. Sen vaknade jag som tur var. Varför låter mardrömmar så töntiga när man berättar om dem men när man drömmer dem är de jätte läskiga? Som tur är har jag väldigt sällan mardrömmar.

4:30 ringde klockan och jag svepte min Redbull som jag ställt bredvid sängen. 4:50 mötte jag Kronander i köket och vi gick ner och skrev ut fordonslistan på tjänstetåget vi skulle köra till Örebro från Hallsberg. Sen gick vi ut till tåget vi skulle klargöra.

Jag hade aldrig klargjort en x40 förut så det var ganska intressant och lärorikt. Det är inte så svårt. När vi var klara ringde vi växlingen och fick klartecken att rulla fram till signalen. Väl där ringde jag tkl och fick kör någon sekund senare. Sen bar det iväg till Örebro. Vi låg väl och smög i 80-90km/h för vi hade ett annat tåg framför oss som skulle stanna båda i Kumla och Örebro södra först.

När vi kom fram till Örebro central frilade och öppnade jag dörrarna så att passagerarna kunde komma och avaktiverade hytten och aktiverade den i andra ändan istället. Vi avgick i tid och jag kände mig väldigt pigg trots den dålig sömnen.

På vägen upp hade Kronander varit på mig om planeringen i körningen att jag måste titta så långt fram det går mm hela tiden för att ytterligare förbättra min körning. Det gick bättre och bättre och efter en stund så flöt det på riktigt bra. Jag som tyckte jag hade koll förut måste inse att nu börjar jag få koll. Ibland kan man som ny tro man kan mer än man gör men som tur är ser handledarna sånt och vet vad de ska lägga fokus på.

Kronander är väldigt pedagogisk och studerar mitt beteende i minsta detalj när jag kör och så nöter han in del för del i mitt överfulla huvud. Varje dag jag kört med Kronander så känner jag att jag utvecklats väldigt mycket. Det kan vara lite jobbigt första timman att nå upp till hans krav men i slutet på dagen så lossnar det och den känslan är otroligt skön. Man verkligen känner att man är ett steg närmare att bli en fullfjädrad lokförare då.

För varje sak han nött in i mitt huvud så känner jag mig lugnare bakom spakarna och planeringen går bättre och det blir en mjukare körning. Mer eco-driving som SJ vill ha mer av. Denna morgon blev en sådan dag. Det ljusnade ute, vi hade inte många stopp utmed vägen. Det var grönt i signalerna och jag fick bra framförhållning i min körning. Det är långt kvar som sagt tills jag är riktigt duktig men idag kände jag mig som en kung bakom spakarna.

Morgondiset låg lugnt och stilla över landskapet. En räv trippade över en äng. Hela jag kände mig full av skön energi och man kände tydligt att detta skulle bli en perfekt dag. Inte blev det sämre av att solen tittade fram då och då, men roligast av allt, jag hade lärt mig något nytt igen.

Kronander var även han på bra humör denna morgon, han hade några trevliga saker att se fram emot senare så det var två glada lokförare som körde in på Göteborgs centralstation i morse. Eller nja, en lokförare och en lokförarelev rättare sagt.

Vi var inne i god tid och när jag stannat så sa jag till Kronander att jag var en bättre lokförare idag än jag var igår tack vare honom. Så känner man alltid när man kört med honom. Han kan det där med att hitta brister och finslipa dem hos elever. Jag har haft väldig tur med mina handledare. De har alla varit bra och sociala och vi har haft mycket att prata om. Jag trodde det skulle bli jobbigt med så många handledare hos Sj (5st) men nu ser jag det bara som en fördel. Alla har sina specialområden.

På bussen hem till Jönköping så satt jag och log för mig själv igen. Det är så kul att lära sig nya saker och ta ytterligare steg mot drömmen att bli lokförare. Första lia-perioden gick lite segt men nu går infon in i huvudet betydligt snabbare.

Jag tyckte jag var ganska bra på att köra tåg i slutet på första LIAn även om jag minns att jag gärna hade kört en vecka till. Men då var jag inte i närheten av det jag kan idag och idag inser jag att jag inte kunde så mycket efter förra LIAn trots allt. Nu känner jag mig väldigt trygg i det jag gör och att jag har hyfsad koll, men efter nästa lia-period så kommer jag säkert inse att jag inte kan så mycket i nuläget heller.

Tåg är så mycket mer än att bara gasa och bromsa och tur är väl det, för det är det som gör lokförarlivet så otroligt underbart.

Nu ska jag köra till en “gör det själv” hall och bada bilen =)

Turförteckning på villovägar

Idag var första skoldagen på 2.5 månader. Det var lite jobbigt att kliva upp i morse. Var tvungen att åka ner tidigare till stationen och förnya mitt pendlingskort och var super trött när jag väl kom till skolan men det glömde man bort direkt när man träffade alla. Det var kul att träffa alla igen. Vi började klockan 12:00 som vanligt på måndagar och jag var inne ganska tidigt med mitt tåg så det var bara Johanna som hunnit komma dit. Strax efter jag kom så anlände Thomas och vi tre satte igång och prata om all roligt vi hade gjort på LIAn.

11:50 kom nästan alla instövlandes på en gång och klassen var full och allt kändes som vanligt.

Vi började med att gå igenom lite snabbt vad alla hade gjort och det var väldigt intressant att höra. Det hade hänt en hel del saker faktiskt. Det var inte alltid klasskompisarna var inblandade i incidenterna men de var i närheten och kunde bevittna både urspårningar och nerrivna kontaktledningar. Josefine hade fått krypköra ganska långt eftersom det kommit larm om någon vid spåren,  och mycket riktigt stod det en person vid spåret och liftade och ville åka med tåget. Det fick han givetvis,  fast bara tills polisen kom och tog honom.

Nästan alla hade råkat ur för balisfel och ATC-fel. Jag hade fått tjuvbroms och varmgång. Några otillåtna stoppassager hade också inträffat men det var inte klasskompisarnas fel. Det är inte lätt att stanna när man kör i 160km/h och signalen slår om från grönt till rött 150 meter längre fram. Jag tror jag hade klarat det dock, jag, Mac Gyver och Chuck Norris hade antagligen klarat att stanna =)

Läraren hade sagt att vi skulle ha ett diagnostiskt prov första dagen efter lovet. Det hade vi också, alla hade suttit uppe och repeterat hela natten. Det mesta kunde man men det kändes ändå bättre att läsa lite. Saken var den att det var ett gammalt diagnostiskt prov och vi behövde inte lämna in det efteråt utan vi rättade det gemensamt. Undrar hur många som hade pluggat om vi vetat om det.

Vi skulle lämnat in LIA pärmarna idag och den hade jag varken fyllt i eller tagit med. Så det skulle jag fixa med efter skolan. Somnade som en stock när jag kommit hem istället och när jag vaknade och skulle fylla i mina tider så visade det sig att jag antagligen måste raderat turförteckningen för november månad. Jag hade slängt den första december men insett att jag behövde den när jag skulle fylla i mina tider så Stig var så snäll och fixade den på PDF till mig. Det mailet är såklart spårlöst borta nu. Jag får maila min första handledare och skriva en snyfthistoria och be honom fixa turförteckningen för november till mig.

Jag har skaffat en iPad som jag pluggar på nu och den funkar super bra till det. Helt klart bättre än min bärbara dator som jag köpte enbart för skolan. Datorn är bättre när man ska söka efter saker i JTF när man fått ut häften men det är nog det enda. iPaden är lättare och lagom stor på tåget och man slipper ta med laddkabeln. Ett tips till er som ska börja lokförarutbildningen är att tänka efter ordentligt vad som kommer passa era studievanor bäst innan ni köper nytt.

Nu har de ändrat tågtiderna när jag åker till skolan. Det är samma tid från Jönköping men i Nässjö får jag vänta ca 25 minuter. Det är kanske bra eftersom det är enkelspår och man slipper oroa sig för att det blir förseningar. Det blir det inte så ofta oavsett vad alla gnälliga pendlare säger men det är skönt att man slipper jäkta från tåget till anslutningen varje morgon. Problemet är att jag inte är på plats i skolan förrän ca 8:30 nu och vi börjar 8:15 med den akademiska kvarten inräknad.

Det skulle innebära att jag skulle få ta 6:10 bussen på morgonen till Mjölby och betala 79:- 3ggr/vecka. Vilket skulle innebära att jag måste gå upp 20 minuter tidigare varje morgon och vara över en timma tidig till skolan varje gång. Men jag frågade min lärare Håkan om jag fick börja 8:30 och det fick jag. Den kvarten jag missar klarar jag mig utan, jag har ju fördelen att vara fastlåst på en pendel 3h om dagen och jag har ju all tid i världen att plugga då.

Problemet är bara att man har all tid i världen till att lyssna på P3 dokumentärs podcasters också.

Det har varit en bra dag, gillar mitt liv just nu, man har ju så mycket roligt att se fram emot. 4 veckor i skolan och sen är det praktik igen. Jag har skrivit upp mig på listan att jag önskar hamna på SJ Göteborg nästa LIA. Alla hade varit nöjda men sina LIOR hälften körde nog gods och hälften körde persontåg, Någon hade fått testa på båda. De flesta var sugna på att testa det motsatta nästa LIA och det är ganska smart. Då vet man ju verkligen vad man gillar när man är färdig lokförare.

Jag tror att de flesta i klassen är riktigt taggade nu och säkra på sitt yrkesval. Jag vet att jag valt rätt. Att komma in på lokförarutbildningen är kanske det största som hänt i mitt liv. En väldigt stor och viktig sak är det i alla fall. Det kändes som att man vunnit på lotto när man kommit in, särskilt eftersom man fått kämpa med tester i olika omgångar mm. Jag är väldigt stolt över att jag kommit in i alla fall. Jag minns när jag satt på bussen hem från Göteborg efter min första vecka på Green Cargo. Det var då det började gå upp för mig att jag hade lägenhet i Göteborg och körde tåg varje dag, jag satt nog och log hela vägen hem till Jönköping.

Inför nästa LIA ska jag förhoppningsvis hunnit serva min BMW och sålt den och skaffat mig en lite bensinsnål bil som jag kan ha när jag pendlar till skola och praktikplatser. Det blir dyrt att hyra lägenhet i Göteborg hela tiden.

Nu ska jag sova, måste komma ihåg att fixa turförteckningen för november i morgon så jag kan fylla i min LIApärm  innan jag blir arkebuserad av Protrain. Till er lokförarelever därute säger jag att fyll i allt efter varje dag så slipper ni sånt här extra jobb.

Självbromsade vagnar och dimma.

Efter den minst sagt struliga starten på min fredag blev det äntligen kväll och dags för en körning till Uddevalla. Tog cykeln i god tid som vanligt till Sävenäs och jag har börjat störa mig på att det är så otroligt många stopp med rödljus på cykelbanan på vägen till jobbet. Hemvägen som oftast varit på natten har det varit grönt och bilfritt hela vägen till Haga i stort sätt.

Nu när jag hittat bästa vägen till jobbet går det blixtfort att cykla. Inga backar och man inser att cykel är att väldigt bra färdmedel i Göteborg. Men som sagt man får stanna vid väldigt många korsningar på vägen och det börjar bli lite tjatigt. Men det är naturligtvis inget att klaga på. Det är samma sak för alla och hellre det än att köra bil i rusningstrafik.

På vägen upp till Uddevalla hade jag tomma timmervagnar med mig. Har tappat bort övrig info som vikt mm från Uddevallaturen men det var långa tågsätt jag körde. Det speciella med timmervagnar är att det är ett jävla luftmotstånd rent ut sagt när de inte är lastade. Det var därför en bra upplevelse att få köra dem. Det har gått väldigt bra på körningarna som sagt och ATC:n hade bara tagit mig en gång. När jag missförstod 40 övervakningen tror jag det var, det har varit mycket att hålla i huvudet samtidigt nu i skarpt läge.

Det hade gått så bra på körningarna att jag lovat min Handledare att jag skulle köra utan hastighetsreferensen hädanefter. Äkta lokförare kör utan enligt mig. Jag sa till Mikael att jag gillar att sätta mål och tävla med mig själv och nu skulle jag inte använda den mer. Jag hade ju haft full koll på tavlor mm hittills.

Hastighetsreferensen är en liten ratt du kan skruva på så att loket bara gasar upp till en viss hastighet. Men man måste bromsa själv i utförsbackar annars överskrids hastigheten i alla fall, det är alltså inte samma sak som farthållare. Med hastighetsreferensen så slipper man ju tänkte på en sak mindre i alla fall. Dessutom så kan man dra upp till takhastigheten som är 9km över den högsta tillåtna hastigheten som man matat in i ATC:n innan uppförsbackar så att man hade ordentligt med fart vid början av stigningen om man inte kör med referensen. Det blir mer aktiv körning och lite mer sport i det hela och jag tror dessutom att man håller sig piggare då. Med godståg måste man planera sin körning betydligt mer än när man kör motorvagnar. Nu var jag redo att börja köra som proffsen.

Matar man in 100km/h på ATC:n så kan man köra upp till 105km/h innan det händer något, 106-109km/h så piper det högt från ATC:n och det kallas att köra på pipet och vid 10km för fort så tar ATC:n dig och bromsar ner tåget. Men det är inte tillåtet att köra på pipet. Är STH 100km/h så får man inte köra snabbare än det ska tilläggas.

Timmervagnarna var perfekta att börja på eftersom de bromsar ju när man slå av gasen. Behövde bara dra i tågbromsen vid några enstaka tillfällen vid hastighetsnersättningar och de inbromsningarna var så perfekta att Mikael kommenterade det direkt. Det var precis så man skulle köra och jag kände mig som en kung bakom spakarna. Men helt plötsligt var det som att köra in i en vägg. Det blev dimma och man såg endast en stolplängd fram enligt mig, nästan två stolplängder enligt Mikael men jag har tolkningsföreträde i denna bloggen som tur är så jag väljer ju givetvis den mest dramatiska av de båda bedömningarna av siktsträckan. Om det är dimma spelar ingen roll. Man kör på för kung och fosterland i alla fall.

Köra i dimma: CHECK!

I Uddevalla skulle vi hämta lastade timmervagnar. Det luktar ljuvligt av timmer på hela bangården. De var tunga och första inbromsningen vid en nersättning till 40km/h var den sämsta jag gjort. Jag tyckte det gick tungt och att det sköt på väldigt mycket så jag drog några snäpp extra i tågbromsen och jag glömde lossa ut i tid och när jag kom på det så var skadan redan skedd. Vi var nere i 5km/h innan jag hastighetsminskningen slutade och sen segade den sig väldigt länge innan bromsarna var helt loss i det långa tågsättet.

Men, men, någon gång måste ju vara den första och alla andra inbromsningar gick klockrent. Satte några till perfekta inbromsningar som Mikael kommenterade att de var perfekta. Det gällde både vid hastighets nersättning och när jag skulle stanna vid stopp. Självförtroendet var på topp och jag blev bättre och bättre på att planera körningen. Men helt bra blir det ju naturligtvis inte förrän jag har linjekännedom. Mikael får ju säga till när det kommer kraftiga backar åt ena eller andra hållet. Skyltarna står så nära att man inte hinner gasa upp så man kör på pipet innan man når stigningen.

Det var bara dimma en kort bit på vägen som tur var och resan hem gick väldigt bra. Har börjat bli bättre och bättre på att köra in massa tid. Jag kör på pipet ganska ofta, det blir lätt så när man försöker ligga i 105km/h hela tiden. Jag sa till Mikael att kan man köra i 105km/h så ska man köra i 105km/h, punkt! Han höll med. Orkar jag ligga och köra så hela vägen så kommer ju även han hem snabbare.

Denna resan skiljde sig ganska mycket från alla andra resor. Vi pratade inte så mycket. Jag är ju som sagt en väldigt social person som gillar att prata med andra om allt mellan himmel och jord. Så jag och Mikael pratar ganska mycket i perioder när man hittat något intressant samtalsämne. Men när jag körde utan referensen så var jag så fokuserad på allt att jag glömde prata. Missade till och med en skyddszon som Mikael som tur var sa till om. Men jag kände att det var helt rätt att börja köra utan referensen. Det gjorde nog Mikael också. Det kanske är ett sånt knep handledarna tar till när de vill ha lite tyst. “Nu kan du testa att köra utan hastighetsreferensen ett tag om du vill.” =)

Vi kom fram i god till som vanligt när jag kör 😉 och det var en riktigt nöjd lokförarelev som cyklade hemåt den kvällen. Det hade varit en perfekt körning. Man blir glad av att köra tåg även fast det var en fredagskväll vi startade. Det är väl sådana saker som gör att man vet att man valt rätt yrke. Jag brydde mig inte att det var fredagskväll. Jag ville inte göra något annat än att köra tåg.

Köra timmervagnar: CHECK!

lokförare
Här ser ni tydligt hur roligt det är att köra tåg. Min klasskompis Thomas som sitter bakom mig i skolan spakar här ett Re-lok. Visst ser han ut som en äkta lokförare?  Riktigt bra bild är det i alla fall.