Jönköpingsbanan

Nu var första veckan på examinationen avklarad. Det har varit kul och lärorikt. Men har haft riktigt svårbromsade tåg hela veckan så jag har inte kunnat brilljera med några snygga inbromsningar än men det kommer väl så småningom.

Sista turen startade runt 23:00 vid lokstallet och jag ringde ut oss och körde ensamt lok ner till Skandiahamnen. Vagnarna var inte klara och vi blev sittandes på loket i nästan en timma innan vi kunde gå emot och bromsprova. Vi lämnade Skandiahamnen en timma sent och började köra mot Falköping. Strax utanför Skandiahamen vid Pölsebo så såg jag något som trippade på vänstra rälen lite längre fram.

Inte så smart katt som går mitt på rälen sa jag till min instruktör och jag började oroa mig för att köra på “katten”. Men helt plötsligt vända han 90 grader framför loket och sprang upp i slänten. Det var ingen katt. Det var en stor fin räv =)

Dessa vagnar är de mest svårbromsade jag kört. Ligger du i 100 och bromsar två hack och väntar 5 sekunder och sedan lossar ut så kommer hastigheten stanna på typ 40km/h känns det som. Man råkar bromsa till stopp ganska ofta när man kör sådana vagnar. Ju kallare det är ute desto värre. Hela veckan har jag dessutom haft oturen att hamna bakom någon annat slött tåg utan möjlighet för TKL att låta mig köra om.

Vi blev tagna åt sidan ett bra tag i Alingsås  på grund av att loket framför hade maskinfel  och vi var tillslut 1.5 timmar efter tidtabellen när vi nådde Falköping. TKL ringde och frågade hur långa vi var och vi var väl nästan 600 meter. Det var inte bra för det var fullt på spåren i Falköping. Vi fick gå in på rakspåret vid perrongerna, det är bra för då står man ivägen och det innebär att man får åka direkt när man är klar.

I Falköping gör man en så kallad rundgång med loket om man ska till Jönköping. Det innebär att man bromsar ner vagnarna och kopplar loss loket och växlar om det så att loket hamnar på andra sidan vagnssättet så man kan fortsätta köra ner mot Jönköpingsbanan.

Det gick snabbt att göra rundgången. Jag kör och instruktören hänger av och på vagnarna, det är bra att ligga efter i tidtabellen så man slipper göra allt själv. =)

Resan ner mot Jönköping gick bra. Det är extra rolig att köra genom Jönköping eftersom det är min hemstad. Jag har åkt pasståg där så många gånger att jag i stort sett redan har linjekännedom mellan Mullsjö och Nässjö.

Jag drog in vagnarna på JKPG godsbangård och gjorde en ny rundgång. Skulle hänga av hälften av vagnarna och lämnde dem men växlingspersonalen i JKPG var snabba och hängde av medans jag växlade runt loket. Jag kopplade på resterande vagnar igen och drog tillbaka dem mot JKPG central. Där gjorde jag ännu en rundgång och skulle dra vidare ner mot Nässjö.

Jag tittade på klockan när jag ringde TKL och sa att jag var redo. Nu var jag bara 10 minuter sen men persontågen hade redan hunnit börja gå och TKL suckade och sa att han måste skicka iväg oss för annars blir vi ståendes hela dagen. Sådant är livet på enkelspåren. Alla tågen påverkas av en försening.

Jag drog iväg mot Nässjö och fick kör hela vägen till Äng där jag var tvungen att stanna i ca 2 minuter för ett mötande tåg och sedan var jag i tid till Nässjö. Jag hängde av vagnarna och växlade undan till parkeringsspåren och “dödade” loket. Jag var ruskigt trött och fick tänka både två och tre gånger innan jag mindes hur man gjorde.

Vi gick till Green Cargos lokaler och skulle sova men då var mitt rum redan upptaget och låst. Typiskt också. Ringde bemanningen i Hallsberg och de fixade ett nytt rum och jag gick upp och åt min medhavda vegetariska mat och ställde klockan och somnade direkt.

Tanken var att vi skulle åka pass till JKPG central på eftermiddagen och därifrån ta taxi till godsbangården. Men vi såg i turlistan att det skulle gå ett tåg från Nässjö till JKPG Godsbangård vid samma tid ungefär så vi tänkte lifta med det istället.

Sagt och gjort, det var ett hederligt Td-lok med ca 300 meter vagnar på 500 ton så det var ett smidigt litet tåg. Lokföraren frågade om jag vill köra och självklart ville jag det. Jag har inte kört diesel lok sen i Maj om jag inte minns fel. Jag älskar diesellok. Jag drog ner allt till JKPG central och gjorde en rundgång och drog in allt på JKPG godsbangård.

Där hoppade jag av vid stallet och tog mitt ellok och växlade på det på mina vagnar som var klara på spår 2. Där fick jag vänta en stund och sedan växla på resten av vagnarna på spår 5 och bromsprova. Nu var vi redo och fick gå lite tidigare till JKPG central men väl där blir vi stående ca 30 minuter tills vi var i rätt tid och då fick vi köra igen.

Rundgång vid Falköping och sen vidare ner mot Skandiahamnen, fick gå åt sidan i Herrljunga och släppa fram en x2 bland annat annars gick det ganska bra hemåt. Hängde av vagnarna i Skandiahamnen och körde ensamtlok (tjänstetåg) upp till stall och tog helg.

Det hade varit en lärorik och rolig vecka.
Snart är jag lokförare, världens bästa yrke!

Värmlandsbanan

Nu är examineringen i full gång. Två veckor tidigare än planerat men jag får examineras under 3 veckor istället för 2 som det var tänkt från början. Jag har inte hunnit göra alla turer än så det blir linjekännedom och platskännedom samtidigt.

Min instruktör denna veckan är Beckius och det han inte vet om branschen är inte värt att veta. Riktigt kul att åka med honom för man har hört talas om honom sedan man gjorde första lian. I måndags var första dagen och vi började ganska sent på kvällen med en extra tur med lite goa övertidspengar som följd. Jag var lite nervös och gjorde små misstag men det blir ju så. Men tillslut slappnade jag av och körde på som vanligt. Vi hade ett slött tåg framför oss hela vägen och hade grönblink i signalerna hela tiden.

Vi åkte upp till Hallsberg och lämnade vagnarna på ingruppen och körde loket till verkstan och gick till “svartbygget”. Där träffar man alltid någon man känner från Sävenäs eller Nässjö. Denna gången var inget undantag. Efter någon timmas rast tog vi över ett tåg och drog det vidare på Värmlandsbanan eller Nordvästra stambanan som den hette förr mot Kristinehamn. Det var helt nytt för mig men det visade sig vara en riktigt trevlig bana. Vi gjorde ett stopp på vägen och fick några vagnar avhängde innan vi fortsatte.

Vi var framme vid 06:00 på morgonen lagom tills frukosten öppnade och jag tryckte i mig lite mat och gick och la mig och sov. Det var ganska kallt både ute och på rummet. Sov med mitt underställ som pyjamas och det funkade finfint. Sov bättre än på länge, men så brukar det vara när det är svalt i rummet.

Vid 13:00 möttes jag och Beckius i receptionen och gick till en restaurang som hade en bra vegetarisk buffe. Jag är vegetarian sedan nyår och ska vara det månaden ut till att börja med. Sen blir det säkert så att jag kommer äta kött 1 gång i veckan ett tag tills jag tar steget och blir vegetarian för gott. Är man djurvän så är man.

Maten var bra, vi såg på Facebook att det var snökaos som vanligt när det kommit lite snö som är helt normalt på vintern i Sverige. Tidningarna överdriver med sina superlativ så den dagen det verkligen är snökaos så har de inga superlativ kvar.

Vi väntade på att våra vagnar skulle bli färdig växlade ochn är det var klara drog vi vidare mot Hallsberg igen. Nu var de dagtid och solen var uppe. Riktigt vacker bana att åka på. Det var mycket uppför så det var lite trögt att komma igång med mina 900ton och jag kan tänka mig att det blir ganska jobbigt med 1600ton på kroken och dugregn. Men jag känner ändå att Värmlandsbanan kommer blir favoritbanan för den är nog vackrast med alla sjöar man åker förbi precis vid strandkanten.

Det verkar vara mycket vilt utmed banan. Det såg man på alla röda pölar utmed spåret och på det en meter breda 50 meter långa blodspåret mellan rälerna. Kanske inte kommer gilla Värmlandsbanan så mycket i alla fall nu när jag tänker efter.

För någon vecka sedan när jag körde posten fick jag plötsligt grönblink mm och snart låg man och kröp fram med posttåget. Fjärren ringde mig efter ett tag och berättade att ett passargerartåg som låg framför hade stannat vid en driftplats och upptäckt att ena dörren var öppen. Så alla tåg efter fick krypa fram och syna banan. Så är det i denna branschen tyvärr. Var bara någon månad sedan en kollega synade banan utanför Grums och hittade det man inte ville hitta när man får ett sådant uppdrag.

Men, men, det gick bra att ta sig upp för backen och hemåt Hallsberg trots stigningen med en skyddssektion i backen innan man kommit upp i så hög fart. Vi hände av vagnarna och ställde loket i stall och gick till Svartbygget. Där utanför stod min klasskompis Elina med en kebabrulle i handen och väntade på att bli insläppt. Det var kul att se henne. Vi växlade några ord och jag slängde in väskan på rummet och stack iväg och handlade nödproviant.

Det strulade i Göteborg pga det kraftiga snöfallet så vi befarade att vi kunde bli sittandes på tåget i flera timmar. Då måste man bunkra med mat, vätska mm, Nötter, russin, Digestive och svartvinbärssaft blev det denna gången.

Resan hem gick bra men tåget vi skulle lösa av i Hallsberg var nästan en timma sen. Men sådant är livet som lokförare ibland, vi var hemma i hyfsad tid ändå och satte igång med att skotta fram bilarna.

Nu ska jag strax börja jobba igen. Inatt ska jag köra till Nässjö via Falköping och Jönköping för att sedan sova där några timmar. Därefter åker jag pass till Jönköping och tar en taxi till Bangården där. Tar mitt tåg och drar ned det till Skandiahamnen. Så om ungefär 24 timmar är jag hemma igen.

Ha det bra alla knasbollar därute…

 

 

 

 

 

Ett vinterpudrat Värmland

Nu var det dags för ett inlägg igen. Det är inte lätt att tag sig tid att blogga när man flyttat till Sillstryparnas mecka. Jag stormtrivs verkligen i Göteborg men jag saknar mitt hem i Jönköping också. Men jag är här för att stanna.

Jag älskar lokförarlivet och känner att jag valt helt rätt när jag sökte till Green Cargo i Göteborg och som pricken över i så fick jag ju tag på en helt awesome lägenhet som jag lovat att skryta om här i bloggen. Men det får bli någon annan dag.

Bloggen har jag inte hunnit fixa till ordentligt heller. Den ser inte så bra ut just nu och har flera estetiska fel men jag får ta det när jag hinner.

Förra veckan avslutade jag med att tur till Grums och tillbaka. Det var snorhalt rent ut sagt på grund av regn och jag fick använda slirbromsen vid alla starter och ibland fick jag även sanda lite.

Jag hade ganska många stopp på vägen upp till Grums. Det var bra träning för mig och mitt 630 meter långa tåg på 1500 ton och på ett ställe tog fjärren in mig på sidan men sidospåret var 3 meter för kort. Jag körde så nära signalen jag vågade och hade baliserna under fronten på loket men lampan som indikerar att man är inne på sidospåret slocknade inte och fjärren ringde och frågade mig om jag kom in men det gjorde jag inte så jag fick åka vidare och stanna på nästa driftplats.

Jag körde in lite tid med alla stoppen gjorde att vi kom fram som planerat. Det var inte bra för det är ganska tight om tid att klargöra i Grums. Vi var så långa att jag fick ringa och be dem lägga upp oss på förlängningen till spåret vi skulle till. Vi hängde av vagnarna och jag gick ut och lossade bromsarna på alla vagnar genom att rycka i spetan  på alla utan de två sista och de kom ganska omgående och gick på våra vagnar och drog ner dem för lastning.

Denna dagen hade vi fått en julmacka med ett ton rödbetssallad på av Green Cargo i Sävenäs som jag passade på att trycka i mig medans vi väntade på våra vagnar skulle komma tillbaka. Vi låg lite bra till i tid och när vagnarna kom så kopplade vi på oss och började bromsprovet och funktionskontrollen med radiostyrningsdosan och handdatorn.

Vi hann inte gå många vagnar på “lossen” innan det började strula. (Ja, ni läste rätt, jag går och kollar att bromsen är loss innan tillsättning av broms vid bromsproven, helt enligt JTF) 😉 Vi märkte att  ena vagnssidan inte var riktigt i sitt läge. Vi trodde att den hoppat ur sitt spår vilket kan hända och då blir det rött kort på den.

Vi ringde växlingen och bad dem hjälpa oss växla undan den och de tittade på vagnen och sa att den inte hoppat ur. Det var antagligen bara lasten som tryckte  på från insidan. Man märkte att växlingen helst ville att vagnen skulle gå men det är vi lokförare som bestämmer.

Alltså, vi bestämmer om vi inte ska köra, skulle växlingen rödlappa en vagn så är det det som gäller och då kan vi inte bestämma oss för att köra ändå. Finns det två åsikter om hur något ska göras så blir det den med högst säkerhet som gäller. Vi bestämde oss för att den skulle växlas undan och det blev inga sura miner för det. Folk respekterar varandra. Det är en sak jag verkligen gillar med denna branschen.

Vagnen var lastad med pappersrullar och material för flera miljoner kan förstöras om det kommer in vatten.

Vagnen skulle ju bara justeras i lasten så vi lappade inte den men vi fick meddela Hallsberg att den inte gick med hem till Göteborg. Det gick ganska snabbt att växla undan och bromsprovet fortsatte. Jag rycker i alla handtag till dörrarna när jag gör funktionskontrollen Jag nöjer mig inte med att snabbt titta på handtagen och denna kväll var det en som inte var säkrad som man garanterad hade missat om man inte rykt i handtagen.

Snart var vi på rull igen hemåt och regnet hade upphört. Resan hem gick bra och jag och Umeland önskade varandra God jul och begav oss hem till nära och kära.

I måndags var det dags mig och Andreas att åka till Karlstad med “oljan”. Det kallas oljan eller oljetåget men det var mest bensin vi körde. Cirka 300 meter och 1432 ton på kroken hade vi. Vi hämtade oljan i Kville och tuffade norrut.

Det är en riktigt härlig känsla att köra tåg på nätterna och denna natten var inget undantag. Snön hade invaderat de värmlänska skogarna och ännu en gång inser man hur vackert Sverige är. Det är även en härlig känsla att tuffa förbi hus och städer som ligger alldeles öde och veta att alla sover. Nattpratet på radion är ganska bra också.

I Karlstad gjorde jag ett litet misstag inför en 10 övervakning som gjorde att jag tappade nästan all fart i uppförslut innan perrongerna. Det gick bra denna gången men hade det varit blött hade jag “korkat” som vi kallar det när man kör fast och får begära hjälplok.

Jag gör mina små misstag fortfarande men det är normalt antar jag. Bromsningarna börjar sitta bättre och bättre. Det händer ofta att man får till en näst intill perfekt inbromsning mot stopp. Allt blev så mycket bättre när jag slutade försöka göra perfekta inbromsningar utan tänkte att det kommer med tiden. Då helt plötsligt började jag få till bromsningarna så att till och med jag blir nöjd. Ni som följt denna bloggen vet ju att jag haft stora krav på mig själv och mina inbromsningar till stopp.

I Karlstad skulle jag löskoppla loket och lossa bromsen på det, anledningen kommer jag inte ihåg men så gör man där ibland. Sen gick vi raka vägen till Scandic för lite skönhetssömn.

Nattportiern var på sin första natt och lyckades inte trolla fram några rum till oss. Andreas hade ringt och kollat om det var bokat till mig tidigare under dagen och det var det. Det var iofs bokat till Svanen men de hade väl förväxlat våra namn i Hallsberg. Men nu lyckades han inte fixa rummet så han kunde inte programmera in några nycklar.

Han gick upp med oss och öppnade rummen åt oss med sitt egna kort och jag fick stoppa i lokförarbeviset i korthållaren för att få ström och hänga ut en stör ej skylt på dörren så man slipper blotta sig för någon intet ont anande som skulle gå in i rummet.

Frukosten hade öppet 1 timma längre på morgonen så vi möttes i frukosten vid 10:00. Sen gick vi ut till våra vagnar och väntade på loket. De brukar gå runt och koppla in sig men vi tog över loket och växlade på oss på vagnsättet och gjorde ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag ut oss.

Det var soligt och fint och värmlands skogar är väldigt vackra på vintern. Resan hem gick bra. Vi hängde av oljan i Kville och drog in resten av vagnarna på I-gruppen i Sävenäs.

Karlstad körningen hade gått riktigt bra och jag gillar detta yrket mer och mer för varje dag.

Idag hade jag några dragarturer i Göteborg och fick mina efterlängtade kläder. Bloggar mer om det nästa gång.

Nu ska jag sova. God natt alla dudes and duderinas därute.

R.I.P Lemmy…

Funktionskontroll

Torsdagen startade som vanligt med alldeles för mycket hotellfrukost. Sen var det tågsnack hela vägen till Green Cargos lokaler. Vi hann knappt lämna hotellet innan vi satte igång, det är bara tågsnack hela rasterna. Det är ett intresse hos alla men inte ett fritidsintresse, säger vi i alla fall, men jag börjar undra mer och mer om inte en stor klick av oss är riktiga tågnördar.

Vi pratade lite om ATC och att ATC är delad i traxxloken. Inte nog med att den är delad så har de bytt plats på de två delarna, och det är för att för och huvudindikatorn inte ska hamna för långt ut i periferiseendet.

Man lär sig lite tips hela tiden som man inte tänkt på. På Rd-lok som man ska byta hytt på och även byta strömavtagare så kan man slå ut huvudbrytaren och ta ner strömavtagaren innan man byter hytt. Det sparar man några sekunder kaffedrickartid på.

Jag lärde mig en annan intressant sak som jag inte minns från skolan. ATC’n läser in banans STH tex 200, sen vid en 80 tavla så får ATC’n infon “-120” så vet den att det är 80 som ska presenteras. Det förklarar varför man inte får upp hastigheten på riktigt länge när man tex startar vid bruket i Värö fast man passerat en massa baliser. ATC’n får bara infon “-120” men vet inte banans STH och kan därför inte presentera något för oss innan den fått den infon.

Vi lär oss mycket om saker man kan göra fel om man inte är uppmärksam. Tex så är det inte ovanligt att lokförare kvitterar bort stoppassager i tron om att det var ett balisfel. Det var våran lärare i Mjölby noga med att lära ut så vi inte ska göra det misstaget, men jag förstår hur lätt det kan ske. Vi fick några exempel på när det skett och varför.

Vi pratade om att det är radiomottagare i plankorsningar som uppdaterar i realtid. I vilket fall kom vi fram till att det måste vara så. Vi var inte helt säkra. Läraren vi hade förra veckan var helt awesome som lärare precis som våran lärare i Mjölby. Han i Borlänge är ju expert på allt som har med Green Cargo att göra och riktigt vass på JTF. Läraren i Mjölby är expert på JTF och riktigt bra på flera av de stora aktörerna på järnvägen. Han har ju fördelen att han hela tiden får senaste infon om en massa aktörer från sina elever.

Vi slutade strax efter 11:00 och alla begav sig hem. Alla förutom jag åkte med tåget som gick 12:00 och jag hade bokat det tåget som gick 13:00, inte nog med det så blev det något fel så jag fick ta ersättningsbuss från Skövde. Och Nej det var inte SJ som var orsaken.

Tog tåget upp till Borlänge i söndags kväll, Hugo och Oliver var på samma tåg. Vi var framme på hotellet 22:20 och tog en öl i baren innan läggdags.

I måndags gick vi igenom littera och annan märkning på vagnarna. Vi började gå igenom funktionskontrollen och skadeanslag. Vi använde oss av den gröna handboken. Vi gick igenom Hjulaxlar, hjul och fjädring och vad som kan tänkas vara fel med dem och vad man ska göra då. På kvällen gick jag, Paul, Hugo och en kille från Euromaint  till Pitchers och åt lite mat och sänkte några öl.

Idag fortsatte vi med funktionskontrollerna och såg bland annat en film på tyska om en anordning som ska tömma huvudledningen direkt vid urspårning. Verkar vara en smart pryl. Sen gick vi igenom vad som kan vara fel på bromsarna, vagnunderede och boggiramverk, drag och stötanordningar. Lärde mig bland annat att man ska dra i buffertarna på sista vagnen.

Vi gick igenom vagnkorgen och gjorde övningsuppgifter sen var vi ute på bangården och synade vagnar. Vi fick även titta in i en verkstad och titta på reservdelar mm. Jag tyckte dagen var intressant men jag var alldeles för trött på slutet. Men det ligger i mitt intresse att kunna sådant här för jag är ju bilmekaniker i bakgrunden och måste alltid veta hur allting fungerar. Några av de andra var inte lika roade som mig.

Denna veckan har vi en lärare som kallas Göte för att han är från Göteborg. Han kan det där med funktionskontroller riktigt ordentligt. Han berättade att han åkte och synade vagnar grundligt i Sundsvall och några städer där runtomkring och hade rödlappat 30% av alla inkommande vagnar. Då var man inte så populär som ni förstår sa han. Men han hade synat några vagnar idag och missat en grej och det var Swemaint inte sena på att påpeka. Alla gick fram och stod i en klunga och pekade på en sak som var skev. =) Det är skön stämning ibland järnvägsfolk. Jobbar man på järnvägen är man vänner. När vi fick höra att en på hotellet var från Euromaint så var det självklart att han skulle hänga med oss när vi går ut och festar.

Idag festar jag också för en gångs skull. Har betalat in depositionen och första hyran på lägenheten så jag firar med lite alkoholhaltiga drycker som jag kyler i badkaret.  Alla är på Oleary’s och festar förutom jag som var tvungen att installera Windows 10 på min laptop. Men nu ska jag bara korrläsa detta inlägget sen far jag dit jag också.

Om det är mycket stavfel trots korrläsningen så förstår ni varför. Har ju trots allt Pol Roger skumpa på rummet.
Lokförarlivet äger =)

 

Svartbälte i hotellfrukostar

Ännu en dag på Green Cargos internutbildning avklarad. Hur många bloggar har ni läst där man kan följa vad som händer på GC’s internutbildning? Nä, just precis detta är den enda bloggen vad jag vet som ni kunnat följa skolan och nu även internutbildningen till Green Cargo i. Hoppas jag lyckats få någon därute intresserad av lokföraryrket genom mina inlägg.

Dagen började med en fet hotellfrukost i vanligt ordning. Idag blev det, bacon, prinskorv, köttbullar och äggröra på en tallrik och en tallrik havregrynsgröt, en snaps smoothie, och ett glas apelsinjuice. Orkade inga mackor idag. Ibland har jag ost kalkon och paprika på mackorna, ibland är det äggmackor med kaviar och ibland ost, kalkon, bacon och ibland köttbullemackor.

Jag är en livsnjutare och älskar att äta mat, särskilt hotellfrukostar. När jag inte tar havregrynsgröt så blir det mangoyoghurt med lite musli i. Vissa hotell har musli som är så god att man nästan måste lägga sig naken i fosterställning i matsalen när man smakat på den. Jag gillar musli men det ska inte vara för mycket torkad frukt i. Jag vet en del som alltid köper den muslin med mest torkad frukt i. Not my cup of tea. Lite frukt ska det vara i så klart, fast med betoning på lite.

Hemma brukar jag inte äta sådana kungliga frukostar, äggmackor med kaviar och earl grey té duger bra som en perfekt start på en perfekt dag. Men ska det vara riktigt bra så ska man ha mannagrynsgröt till frukost. Men det är jag för lat för att tillaga på morgonen.

I skolan så började vi diskutera saker direkt. Alla har varit med om en massa konstiga saker och har en massa frågor. Mycket av internutbildningen går ut på att säkerställa att vi lärt oss rätt saker på LIA-perioderna för det tummas på vissa saker ibland. Ibland med allt rätt men ibland är det rent av idiotiska saker man varit med om.

Vi fick lära oss hur vi ska göra när vi ser att någon gör fel, eller om man själv gör fel för den delen, hur man rapporterar det utan att hänga ut någon eller hamna i problem. Om jag råkar ta sönder något till exempel så måste jag våga rapportera det utan att vara rädd för att jag ska bli straffad för det. Det finns avtal som gör att jag inte ska hamna i problem för att jag rapporterat något. Givetvis kan jag åka på kompletterande utbildning men det räknas inte som ett straff.

Det är skön stämning i klassen. I morse så var det något vi inte visste svaret på och en i klassen föreslog vart vi skulle hitta svaret och läraren svarade.

Läraren: -Nu är det någon som kopplat på hjärnan vid denna tiden på dygnet (8:15), det gillar vi.

Eleven: -Det är klart, jag har ju fått kaffe!

Läraren: -Det hjälper väl inte? Klockan är ju inte efter 10 än.

Vi går igenom allt i rasande takt men vi har kul samtidigt. Fredrik Jernström som har oss denna veckan är mycket pedagogisk och rolig. Jag har haft tur med bra lärare och handledare sedan dag 1 på denna utbildningen.

Idag gick vi igenom det sista på växling från JTF, det var om lokala bestämmelser på bangårdar, detektorer, rapportering och tillbud, vad som ska rapporteras till Operativ ledning, generella instruktioner för handhavande av drivfordon mm.

Även på rasterna fortsätter tågsnacket, vår lärare har sagt till oss flera gånger att vi är sämst på att ta rast. Sega att få ut ur klassrummet och tidiga tillbaka in. Men man lär sig så otroligt mycket på att prata om varandras erfarenheter och funderingar.

Vi pratade om vilken strömavtagare man ska ha uppe och varför och vilka man inte får ha uppe vid multade lok och varför. Är det frost på kontaktledningen så det blixtrar så vill man ju ha den bak så klart. Om tex en bärtråd skulle vara av och hänga ner så kan den slita av strömavtagaren och den far då bak och slår sönder det bakre också. Då står man kanske där utan ström alls i -20 grader.

Nummer 1 och 4 är inte heller så smart, för om 1:an går sönder och slår sönder nummer 4 så får man inte åka med 2 och 3 uppe samtidigt. Därför är 2 och 4 bästa sättet att ha strömavtagarna på enligt mig.

Idag gick vi igenom Järnvägsföretagets säkerhetsbestämmelser del A. Den gäller både lokförare och bangårdsarbetare. Det är alltså Green Cargos regler som gäller utöver det som står i JTF. I JTF står det tex att alla lokförare måste ha en fungerade klocka, Men i Green Cargos säkerhetsbestämmelser står det att både lokförare och bangårdsarbetare måste ha en fungerande klocka.

På lunchen gick vi de flesta av oss ut och åt som vanligt. Några ville testa något nytt men jag och Oliver gick till samma som igår. Ska som sagt blogga om den restaurangen senare och i samband med att jag beskriver hur ni som ska läsa här ska hitta från Järnvägsstationen till hotellet, för man går förbi den restaurangen då.

Jag tog en riktigt fet räksmörgås till lunch och sköljde ner med lingondricka. Gudomligt gott, hon som serverar var lika trevlig som vanligt och är nog den i särklass trevligaste personen jag träffat någonsin.

Efter skolan gick jag till IKEA och lunchade, det blev en liten omväg men jag var hungrig. Sen har jag bara hängt på hotellrummet. De andra var nere i källaren och bastade, men jag ville softa lite. Jag lämnar inte rummet efter skolan men håller kontakt med de andra via facebookgruppen vi skapade påväg hit. Det är alltid något som händer och alla sprider infon där så att ingen blir bortglömd.

Nu är det Filébuffé på hotellet och de flesta är väl där och frossar förutom jag. Jag bloggar och ska snart köpa med en kebabtallrik till hotellrummet och se på film. Det gäller att njuta av livet och just nu gillar jag att bara vara själv ett tag. Jag är ju en väldigt social person som trivs ihop med andra människor. Men jag är ju också en människa så jag trivs i sällskap med mig själv också.

Sist men inte minst vill jag berätta att det snöat här i Borlänge. Inte nog med att jag glömt mina vinterkläder i Jönköping och tagit med mig fel skor så gick dragkedjan till mig jacka sönder igår kväll efter tacobuffén. Höll på att frysa ihjäl i morse påväg till skolan och samma sak på lunchen. Jag gick där i kylan med uppknäppt jacka och huttrade.

Då sa Hugo, “Men varför knäpper du inte jackan med knapparna om dragkedjan är sönder?” Bra fråga Hugo, antagligen för att jag är dum i huvudet! Hade inte ens tänkt tanken på att man har både dragkedja och knappar på jackor. Jag knäppte jackan med knapparna och blev varm direkt.

Alltså ibland undrar jag om jag verkligen klarat urvalstesterna till lokförarutbildningen…

Alla förutsättningar för att få jobb hos GC

Idag började vi 06:00 och jag dök upp cirka 10 minuter innan som vanligt ombytt och klar. Alla papper var redan utskrivna så vi gick ut till bangården direkt och begav oss mot lokstallet. På vägen gick vi igenom vad som skulle göras. Det skulle bli ganska lugnt för ena tåget vi brukar få in på denna turen skulle utebli.

Jag låste upp lokstallet och klargjorde V5:an. La växlarna fram till första dvärgsignalen och ringde tkl och bad om att få gå fram till oljevagnarna. Jag fick växla in på spår fem och upp på vallen och sen ner på oljevagnarna och koppla in oss där. Allt börjar gå på rutin nu.

Vi tar inte alla oljevagnarna i ett svep för då blockerar man vägarna man korsar alldeles för mycket så vi kör alltid ner dem i två omgångar. Denna morgon började det regna. Vi har verkligen haft tur med vädret när vi jobbat. De gånger det regnat har varit när jag kört inne i hytten. Men denna dagen verkade det som att vädrets makter var emot oss.

Skit samma tänkte jag, vi jobbar bara 6 timmar och jag stör mig inte så mycket på regn. Men min handledare tyckte inte likadant och bad mig åka i hytten så mycket det gick när vi växlade. Man måste verkligen tänka när man växlar oljevagnar. De är tunga och V5:an är lätt. Normalt sätt så bromsar man bara med lokbromsen när man växlar men med oljevagnarna kollar man också alltid så att tågbromsen funkar från radiostyrningen. Det är så ofta som bilister och kanske framför allt cyklister ska försöka smita före när man kommer åkandes över vägkorsningar. Idag var det till och med en lastbil som smet över fast jag aktiverat vägskyddet.

Man vill inte bli klämd mellan en vagn och en lastbil som jag skrivit om tidigare. Det bästa är att alltid se alla runtomkring spåret som idioter. Då ligger man steget före hela tiden och är beredd på de mest idiotiska sakerna. Man hör hela tiden en massa historier om hur blåsta bilister mm är och hur ofta det skulle kunnat slutat illa. Man är väldigt oskyddad när man står på en vagn och radiostyr när man växlar.

När vi var klara med oljan så gick jag in till Green Cargos lokaler och fick låna en regnjacka av någon lyckligt ovetandes. Sen fick vi order om att dra fram några vagnar som stod på ett spår som var väldigt avskiljt. Vi åkte dit men hittade dem inte någonstans. Jag såg däremot vagnen som spårat ur och som saknade en buffert, hjulen på den vagnen var inte de snyggaste jag sett om man säger så. Vi bestämde oss för att det var dags för kaffe. Det går inte åka omkring i regn och leta vagnar hela dagarna. Jag växlade fram till vagnarna som skulle upp till Torsvik och gick emot dem och tog rast.

Idag skulle jag gå som pålok med v5:an och en kollega skulle dra upp allt till Torsvik med ett Td-lok. Vi bromsprovade allt och gav oss iväg och jag tryckte på för kung och fosterland uppför Tabergsbacken. Väl uppe vid Torsvik så kopplade kollegan loss sig i andra ändan och drog ner till terminalen och hämtade en massa tomvagnar. Under tiden han växlade vid terminalen passade jag och Calle på att lägga om växlarna så att de låg rätt.

Vi lossade ett koppel mitt i vårt växlingssätt där vi skulle dela det nere vid terminalen. När vi var klara väntade vi vid klotet till bangården för att kunna lägga om växeln när kollegan kört in tomvagnarna för att vi sedan ska kunna köra ner våra lastade vagnar.

Det blir en hel del väntade när man jobbar som lokförare men när man är flera som väntar samtidigt så blir det en hel del roligt snack men massa fantasier inblandat. Vid klotet vi väntade står det en gammal sliten trädgårdsstol som man kan sitta på medan man väntar på sina kollegor. Den stolens glansdagar är sedan längesen förbi och den var lagad på diverse ställen. Calle slog sig ner och njöt av vädret. Regnet hade i vanligt ordning försvunnit i samma ögonblick som jag satte på mig en regnrock och solen hade börjat titta fram lite blygt.

“Vad gött att sitta ner lite” sa Calle. “Egentligen borde vi slänga bort denna stolen och ställa dit en hammock. Utrymmet är perfekt för det” fortsatte han. Jag höll med. Det hade varit super najs med en hammock så att jag som elev fick plats också. Calle tog komradio “Öh, Lindén, vi borde slänga bort stolen vid klotet och smacka dit en hammock i stället. Fatta vad gött men ett tak som skydd mot regnet också.” sa Calle. “Ja det gör vi” svarade Lindén. “Vi får fixa en kikare också för jag såg en mårdhund nyss också, ni vet typ en grävling med långa ben” svarade Lindén.

Han hade rätt, det skulle vara nice med en hammock och en kikare så man kunna titta på alla djuren runt omkring. Jag sa till Calle att vi skulle ställa dit en grill också som vi kan tända och när de kämpat på vid terminalen och växlat klart och kommer in med sina vagnar så langar vi över en nygrillad med boston till dem innan vi lägger om växeln efter dem. Det vore perfekt tyckte jag. Calle höll med och fattade komradion och berättade vad jag föreslagit för Lindén.

“Alltså, din elev har alla förutsättningar för att få jobb hos oss på Green Cargo, det märks tydligt, det är klart vi ska ha en grill” blev svaret. Så där håller vi på hela dagarna, det blir många sköna skratt när man sitter och väntar på saker.

När kollegan kom upp med sina vagnar la vi om växeln efter honom och körde ner våra vagnar spetade dem och körde tillbaks mot bangården på Torsvik. Där bromsprovade kollegan vagnarna han hyss hämtat så vi behövde bara på till i aktern och kolla så att han kunde styra bromsen i v5:an från sin hytt. Det gick bra. Och på hemvägen behöver jag inte göra något mer än att håller ner säkerhetsgreppet.

Vi fick kör vid hustomten nästan direkt och jag hängde ut genom fönstret och njöt av naturen och vindraget när man svingade förbi alla samhällen påväg ner mot Jönköpings godsbangård. När vi var framme kopplade jag loss loket och sen var dagen över. 6 timmars “hårt slit” var avklarat.

I morgon ringer klockan 03:00, godnatt…

Svartbälte i passresor

I morse var det dags för tågkörning igen. Vaknade tidigt och solen var uppe så det blev en härlig promenad med vovven innan det var dags att bege sig till Nässjö som jag skulle utgå ifrån idag. På vägen dit svängde jag förbi Green Cargo i Jönköping och hämtade min varselväst och slängde mackan jag hade haft i kylen som jag hastigt fick lämna i Torsdags.

Körde till Green Cargos lokaler i Nässjö printade ut körordern. Tog en kopp kaffe och pratade med de andra lokförarna och de var ju givetvis intresserade av hur det var med mitt ben. Det var inte så farligt sa jag och berättade att jag redan hade hunnit tömma mycket av luften innan jag tappade slangen så kraften var inte så stor. Sen började vi prata om situationen uppe på Torsvik och om spårläget där.

Det var alltså på väg från Torsvik som allt började. En lokförare skulle dra ner sina vagnar till Jönköping men den sista vagnen valde att gå vägen mot Vaggeryd genom växeln i stället vilket resulterade i en urspårning. Det syns tydligt på alla slipers att vagnen gått bredvid men föraren som körde märkte ingenting. 1,5km längre ner i växeln vid Måp24 “Hustomten” så hoppade vagnen i rätt läge igen och föraren körde helt ovetandes om vad som hänt ända till JKPG och hängde av vagnarna.

Lite senare kom en annan lokförare och gick på vagnarna och skulle klargöra och bromsprova och gick och inspekterade när han stannade till “Vad fan??? Det fattas en buffert på sista vagnen!!!” Märkligt tänkte han men som tur var la han ihop ett och annat och ringde upp till Torsvik och bad kollegorna kolla läget. De såg att spåret slingrade sig som kokt spagetti och larmade och senare hittades bufferten vid Hustomten om jag inte miss fel. Jag kan ha varit den sista som körde på banan innan urspårningen och jag minns att jag var ganska tidig från Torsvik och då tog jag det alltid lugnt till Hustomten där jag ändå alltid hade stopp i signalen i 30-60 minuter. Det kan ha varit därför inte just jag spårade ur men jag var inte så värst tung då heller om jag inte minns fel. Men det var han som spårade ur.

Men men, idag skulle vi ha två multade lok och vi gick ut och förberedde dem men sen visade det sig att vi bara skulle ha ett lok med oss och fick stänga ner det ena och klargjorde bara det andra loket.

Det var något arbete på spåret så vi fick växla runt under bron och komma in på våra vagnar den vägen. Växlarna ringde och tjatade på oss att vi skulle snabba oss och att vagnsättet var bromsprovat och klart. Vi hade avgångstid 10:57 enligt körordern men de ville skicka ut oss tidigare, det började väl bli dåligt med plats på bangården kan jag tänka mig. Vi gjorde ett täthetsprov och ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag den lokala tågklareraren i Nässjö och sa att vi var klara för avgång.

Vi fick tuffa iväg inom någon minut men när jag passerade första huvuddvärgen så började ATC’n tjuta och det stod fel i displayen men driftbroms som följd och släckt för och huvudindikator. Balisfel typ 3, den allvarligare sorten. Kvitterade bort det och tog fram felkoden. Tuffade vidare tills jag fick info i för och huvudindikatorn igen och sen var det vara att tuffa vidare.

Min handledare ringde in till TKL och meddelade balisinformations felet. Mycket mer än så hände inte på resan mot Hässleholm. Jag fick på in gå ett sidospår en gång och släppa förbi två tåg, blev väl stående där i 25 minuter. Jag sitter och stryker alla driftplatser vi passerar i körordern och kollar hur vi ligger till i tid medan jag kör. Det är alltid bra, som idag till exempel så ringde lokföraren som skulle lösa av oss i Hässleholm och frågade om vi kommit i väg i tid mm och jag kunde säga exakt vart vi befann oss och att vi låg 4-5 minuter före tidschemat utan att behöva titta i körorder och fråga handledaren vart vi befann oss.

Fick stopp i signalen i Hässleholm och då var vi väldigt mycket före tiden i schemat och hade meddelat våran avlösande lokförare att vi var på väg  och han skulle stå där taket slutade på plattformen och vänta på oss. Vi fick kör igen efter någon minut och jag la på lite ampere men inte så mycket för att jag skulle ju ändå stanna snart.

Det såg inte ut att stå någon i bortre ändan under plattformstaket, däremot stod det någon men något orange på väskan på ändan närmast oss. Det måste vara han sa jag och drog i tågbromsen och lyckades göra ett mjukt stopp precis bredvid honom. Och mycket riktigt var det våran avlösande förare och vi hoppade ur tåget. Jag var väldigt nöjd med denna körningen, känns som att jag har koll på läget. Min handledare behöver knappt säga någonting och när han gör det så är det för att ta det säkra före det osäkra i situationer när det blir lite mycket att göra för mig.

Vi hade över en timmas rast innan passresan hem gick så vi gick och lunchade på samma ställe som förra gången. Idag var det stekt lax och vi åt lax och salladsbuffe tills vi knappt kunde röra oss. Efter maten gick vi till Hemma kväll för min handledare var godissugen. Vi stod ett tag och tittade på alla boxar med serier och kommenterade dem vi hade sett mm. Sen begav vi oss till stationen igen och satte oss. Kände att paltkoman började närma sig och när x2000 dundrade in så satte vi oss ner på våra platser och toksomnade båda två.

Jag må vara hyfsat bra på att köra tåg nu på min näst sista körlia men det är inget emot hur bra jag är på att åka passresor. Svartbälte i passresor har jag, särskilt med en paltkoma som sömnmedel. Vaknade till lite då och då och insåg att föraren av denna x2 var väldigt bra. Man märkte inte när tåget startade och mjuka fina inbromsningar hela tiden. Förra passresan hem var föraren inte alls lika mjuk och försiktig. Man börjar väl bli yrkeskadad på riktigt nu när jag börjar jämföra hur förarna framför fordonen på passresorna =)

Det har varit en bra dag och en av de bästa körningarna jag gjort, börjar bemästra bromsen ordentligt nu och det känns bra. I morgon har jag sovmorgon till 6:00, jag börjar bli bortskämd 😉

Ha en bra dag på er alla livsnjutare därute.

Kung på södra stam ena dagen, klant på akuten nästa.

Det har hänt mycket i veckan som varit. Spåret hade släppt innan Torsvik ovanför hustomten vilket resulterat i en hastighetssänking till 20km/h. Jag hade två identiska turer Måndag och tisdag och på just de turerna är det väldigt tight med tid. Det blir inte mer tid om man har STH 20 till och från Torsvik. Men dagarna började med att köra ut till oljebryggan och hämta tomma oljevagnar och ställa dit nya. Jag börjar kunna rutterna nu och vad signalerna heter när jag pratar med tornet. Det är kul.

Började inte lika tidigt som jag gjort veckorna innan heller. Förmiddagarna blir hyfsat slöa med soligt väder. Åkte och köpte mig ett på riktiga hörselkåpor för att de funkar bättre än öronproppar när man tömmer huvudledningen på vagnarna. Jag trivs mer och mer i Jönköping även fast jag vill köra betydligt längre sträckor som jag var van vid när jag hade LIA på Green Cargo i Sävenäs. Eftermiddagarna blev betydligt stressigare pga hastighetsnedsättningen.

Pratade med en Infra Nord kille och han hade fått jobba 35h i helgen för att fixa till spåret så det var i åkbart skick tills måndag morgon. De vill byta ännu fler slipers men det finns tydligen inte pengar från kommunen så det räcker. Det roliga är ju att jag skrev om detta förra veckan och sen släppte alltså spåret. Tänk att Infra Nord kunde mer än Jönköpings Kommun när det gällde hur många slipers som skulle bytas trots allt. Vilken skräll… *host*

Dagarna flöt på bra trots allt. Jag fick rödlappa en vagn på Torsvik i tisdags eftersom det inte gick att stänga den. Typiskt att sådant händer när man har bråttom, som lokförare får man inte ha bråttom. Det är då allt blir fel och det är ingen som tackar en för att man stressat och saker och ting gått sönder mm. Min handledare hade nog tur att jag var med och kunde underlätta allt. I tisdags tex så fick vi ett lok där tuten inte funkade på ena hållet. Föraren vi löste av hade fått använda det handhållna säkerhetsgreppet och tutat från den bakvända hytten i Td-loket. Nu kunde min handledare tuta när jag körde.

Sen skulle det rapporteras och bokas tid på verkstad, vagnen som var skadad skulle rapporteras, TKL skulle meddelas våran nya beräknade avgångstid in på system M och så var det ett samtal till till någon SoS tror jag min handledare sa att han var tvungen att ringa och säga att vi var sena. Ibland är det bra att vara två i hytten så en person ordnar med allt strul medans den andra fokuserar på körningen.

I onsdags började jag dagen med att ta bilen till Nässjö. Där hade vi lite rast och tjatade lite med de andra och stämningen där är alltid trevlig. När tiden var inne gick vi ut till spåret och väntar in vårat tåg vi ska lösa av för vidare färd ner på Södra stambanan.

Detta skulle bli riktigt kul för det var en “lång” körning till Hässleholm och jag hade aldrig kört på Södra stambanan förut. Det var även min första långkörning med min handledare eftersom jag hade en annan handledare när jag körde oljetåget till Kville veckan innan.

Jag sa till Calle att han inte ska säga något om min körning för jag ville testa vilken nivå jag ligger på. Jag klarade en hel vecka på SJ utan att någon handledare sagt något och ville klara mig själv på Södra stam fast jag aldrig kört där förut. Sagt och gjort. Det gick bra, men visst hade man kunnat dra ner på pådraget tidigare på vissa ställen när det började gå utför, men jag var nöjd. Calle sa till om en strömbegränsningstavla på ett ställe inne på en driftplats. Vet inte om jag hade missat den men det var ganska mycket som jag hade att göra just då.

Denna dagen ringde det ganska mycket i telefonen. Vi hade med oss ett Td-lok som skulle av i Älmhult och först ringde någon från Hallsberg och frågade om jag hade med mig loket. Sen 10 minuter senare ringde någon från bemanningen och frågade om jag hade med mig loket. Informationen hade alltså inte gått ut Calle ringde TKL och frågade om han visste att vi skulle in i Älmhult. Minns inte riktigt hur det var men tror att han inte hade en aning. Då ringde vi killarna i Älmhult och de visste att vi skulle ha med oss loket. men inte hade vi skulle ha typ 400 meter vagnar också.

Nu började det köra ihop sig för dem. De trodde de skulle kunnat ta in oss på ett kortspår men det gick ju inte nu. Jag blev stående i signalen utanför Älmhult och vi såg hur fullt det var inne på spåren och mer tåg var på väg in. Vi hade även en x2:a bakom oss som skulle in efter 15 minuter. Ett tåg fick köra in före oss som kom från andra hållet, sen dundrade ett tåg förbi och tåget som kommit in från andra hållet började sakta men säkert tuffa igång. Ett långt tungt godståg var det. Hektorrail stod det på loket. Sakta sakta började han närma sig oss och när han var nära så vinkade vi åt dem. Precis när jag vinkade så jag att det var min klasskompis Johan som sitter framför mig i skolan som körde. Det var andra klasskompisen jag stött på nu på denna LIA’n.

Växlingen i Älmhult gick bra och X’et bakom han in i tid. De använde handsignaler i Älmhult. Jag minns hur osäker man var första LIA’n när de använde handsignaler men nu sitter de i ryggmärgen. Det var även en tågentusiast där och fotade oss. Han brukade visst vara där och fota sa min handledare. Det var bara att vinka åt honom och göra en duckface när man åkte därifrån. Det var fler tågintresserade ute på stambanan idag på broar mm så det blev faktiskt till att göra duckface flera gånger ner till Hässleholm.

I Älmhult blev vi avlösta av en Malmöförare och jag var supernöjd med dagen. Hade klarat körningen helt själv och vi hade nu en timmas rast innan tåget skulle gå hem till Nässjö igen. Vi passade på att gå ut och luncha och Calle bjöd på maten. Det verkar vara en trevlig liten stad. Calle hade läst sin lokförarutbildning i närheten så han hade varit där ett antal gången sa han. Jag har en vän från Bjuv och tänkte på att alla i Hässleholm låter precis som henne. =)

Vi tog x2000 hem och slog oss ner i bistron. Vi skulle ta en kopp kaffe men behövde inte betala. “Vi är ju nästan kollegor” sa hon. Det är ju sant och jag gillar ombordare som bjuder på kaffe <3

När vi kom fram till Nässjö så tog jag bilen tillbaka till Jönköping och Calle stannade kvar ett tag och fixade lite pappers jobb.

Sen blev det torsdag. Detta var inte min dag allt började som vanligt, vakande och skulle åka pass till Nässjö och kom in i lagom tid till stationen trodde jag men det visade sig att jag var 50 minuter för tidig. Hade inte hunnit äta någon frukost så jag tänkte att jag skulle köpa mackor på pressbyrån men det visade sig att alla vettiga mackor var slut. Skit samma tänkte jag, fixar det i Nässjö i stället.

Efter en kortkaffe paus i Nässjö så gick vi ut och klargjorde vårt lok. Vi tog med oss en växlare eftersom det stod ett lok i vägen för oss. Allt gick bra och vi backade in till våra vagnar och bromsprovade, efter det ringde vi tkl att sa att vi var klara. Vi var lite tidiga så vi fick vänta 15 minuter innan vi kunde köra. Resan till JKPG gick bra. De ringde Calle och berättade att vi skulle köra med loket som gick varmt för oss för några veckor sedan. Han ringde och kollade om loket och det skulle varit inne på verkstad dagen innan.

Fine, inte så mycket att säga om den saken men det var trots allt samma sak förra gången. Den hade varit inne på verkstad dagarna innan den strulade för oss. Men denna gången skulle den gå till Torsvik en tur innan oss med en annan lokförare så det skulle ju visa sig redan då om den var lagad. Resan till JKPG gick bra. Körde in på centralen och gjorde en rundgång med loket där innan jag drog ner allt till bangården. Nu fick vi veta att vårt kära Td-lok gått varmt igen. Samma visa igen alltså.

Nu skulle det komma ett annat Td-lok och gå som pålok och det kunde funka men tempen stod på 83 grader redan nu med motorluckorna öppna. Calle var starkt kritisk till detta liksom jag. Vi lämnade loket igång kopplade till sina vagnar och tog rast. Det skulle ta tid innan extra loket kom från Nässjö. Klockan hade hunnit bli strax innan lunch och vi tänkte köra ner en kollegas v5:a till stallet och hämta lite sand ifall det saknades i loken så man inte fastnade i backen pågrund av en sådan sak. Det gäller att ligga steget före.

På vägen till stallet så fick vi för oss att kolla tempen på Td-loket. Fläkten gick fortfarande inte och nu var den uppe i 94 grader trots att den bara stod på tomgång. Jag sa till Calle att vi fimpar loket för om tempen stiger ytterligare kommer den stängas av och förmodligen laddas ur. Han höll med. Det skulle inte bli någon körning med det loket, den skulle raka vägen till verkstaden igen. Calle ringde och rapporterade detta och jag gick ut och skulle koppla loss loket. Vilket visade sig att det var det sista jag skulle göra denna dagen bortsett från att sitta på akuten.

Vi hade inte bråttom, tvärt om så hade vi alldeles för mycket tid. Klockan var nu 12:05 och vi hade fått ändra tiden till Torsvik på System m banan till 14:10 på grund av loket vi väntade på. Det skulle bli stressig som fan på Torsvik denna eftermiddag/kväll och det skulle antagligen bli många timmars övertid. Men det störde inte mig. Jag såg fram emot att få jobba på och visa vad jag går för. Jag var inte det minsta stressad, snarare tvärt om, jag hade antagligen i mitt huvud redan gått och tagit lunch.

Allt var som vanligt. Tog tag i handtaget och svingade mig under bufferten och dök upp igen mellan vagnarna. Satte på mig hörselskydden och tog tag i kikarna som stänger luften till vagnen och loket. De slår man av samtidigt så blir det bara en kort lite luft puss som pyser till. När en kik är stängd på tex loket så är en annan kanal öppen som tömmer luften som kommer från vagnarna in mot loket därför måste man stänga båda.

Man får hänga över kopplet när man stänger dem och jag stod väl lite fel och råkade bara stänga kiken på loket. Det gjorde att huvudledningen genom vagnarna började tömmas genom den kiken. Men de gjorde ju inget för jag skulle ju ändå tömma huvudledningen. Men efter någon sekund stängde jag även kiken på vagnen och skulle göra som jag brukade. Stänga kikarna, koppla loss slangarna, tömma huvudledningen samtidigt som jag börjar loss på kopplet.

Jag bröt isär slangarna, det är normalt 5kg tryck i huvudledningen men nu hade ju det mest pyst ut eftersom jag började med att stänga kicken på loket. Trodde jag i alla fall. Jag höll inte så värst hårt i slangen från vagnarna, antagligen för att jag i mitt huvud trodde att det mesta av trycket var borta, men det visade sig vara fel. Jag öppnade kiken och i samma sekund slet sig slangen ur mitt grepp och började fara omkring som jag vet inte vad. Det är livsfarligt för du kan få den i ögat eller på någon pulsåder mm, 5kg tryck är MYCKET när det blåser okontrollerat ur en lös slang.

Jag stängde kiken direkt och samtidigt som jag stängde kände jag att jag fick en smäll på benet strax under knät. Aj, fan var klantigt tänkte jag, det hade kunnat gå illa. Smällen kändes inte hård alls och jag fortsatte med att ta av kopplet och hängde upp slangen på loket. Resten på vagnen fick hänga för vi skulle ju på med ett lok snart igen. Jag lämnde huvudledningen öppen. Svingade mig under bufferten igen och kom utanför vagnarna. Kändes lite konstigt i benet. skulle hoppa upp på loket igen men då gjorde det ont i benet.

Fan jag fick mig nog en ordentlig smäll trots allt jag, undrar om det blöder tänkte jag och kavlade upp byxbenet.Jag hade bokstavligt talat ett stort runt hål rakt in i benet ca 6mm djupt. Det konstiga var att det inte gjorde så ont och blödde inget. Jag klev upp på loket och visade min handledare och vi kom överens om att jag skulle in till sjukhuset och sy. Jag tog fram förbandslådan och la om såret och klättrade ner och gick in på green cargos lokalen och ringde en taxi. Det tog tid, både att komma fram och att sen bli hämtad. Det hade gått ca 40 minuter innan jag kom fram till sjukhuset. Där fick jag vänta och insåg att Calle och gänget skulle få åka till Torsvik utan mig. Men jag skulle ta bilen dit direkt efter sjukhuset.

Men vet var lång väntetid, och sen fick de hålla på i 40 minuter innan jag var klar för de var tvungna att kolla så att inget mer var skadat där inne och att inget hade fastnat i såret och att det var det som gjorde att det inte blödde. Det var inte det skönaste jag varit med om. Som tur var så hade ena sköterskan varit med på konserten där foo fighters sångare bröt benet så vi pratade om det under tiden så jag kunde försöka släppa fokus på känslan när de sticker in saker i såret och vrider och bänder för att leta efter saker.

Klockan 16:00 var jag påväg hem. Slängde i mig lite mat och ringde min handledare och frågade om jag skulle komma upp till Torsvik och hjälpa dem. Det var fullt upp där och han sa att det var bättre jag var hemma och vilade mig. Sagt och gjort. klockan 22:00 tror jag det var han ringde igen, då var han vid Hustomten och hade fått klart för att köra hem 15 minuter senare. och vi skulle varit nere på Green cargo och slutat 18:00 den dagen egentligen. Nu var klockan 22:00 och han väntade på kör ifrån Hustomten. Men därifrån hade han ju i alla fall den svindlande hastigheten av 60km/h nästan hela vägen hem. Ja, bortsett från stället där bilar gillar att stanna på spåret framför mig där är det STH40 men jag tycker 25-30km/h är lagom med styrventilen laddad. Har alltid lite broms där så styrventilen är med när jag passerar den övergången.

Jag valde helt fel dag att skada mig på. Detta var ju dagen när jag skulle visa att jag var bra på att jobba och hålla tempo och inte gnällde när det blev övertid. Men ett visst lok valde att ännu en gång ställa till det för oss. Jag kommer aldrig att glömma det här loket. Alla lokförare har säkert något lok ett någon motorvagn de helst är utan. Td-lok 374 är jag glad om jag slipper i framtiden.

Lokföraryrkets baksida

Dagen började 3:39. Jag gillar att köra tidiga turer, det är lite jobbigt att komma upp men när man väl är vaken så är allt så fridfullt och lugnt som jag skrivit om tidigare. Denna morgonen skulle jag dra upp lite vagnar till Torsvik. Man börjar kunna banan nu, man vet var de kritiska ställena är som man måste vara extra uppmärksam på.

Vi var inte så tunga idag så vi behövde inget pålok på första turen. Det gick bra och vi klättrade upp för tabergsbacken med tåget och det låg ett vackert dis över den lilla sjön där uppe som ni sett på videon jag la upp häromdagen. Jag ställde av vagnarna vid den lilla bangården precis innan man kommer ut till industriområdet till Torsvik och körde radiolok ner till kombiterminalen och hämtade upp de lastade vagnarna där och drog upp till Torsviks bangård.

Varje gång jag stannar så packar jag tåget, det gör att buffertarna trycks ihop och man lättare kan hänga av kopplen. Det är inte alltid man behöver hänga av men jag känner att jag behöver öva på att packa. Det är lätt att packa egenligen, det svåra är när man ska stanna på en ganska exakt plats plus minus någon meter och samtidigt få till en packning av bufferterna. Jag har lite problem med just det och därför tar jag alla tillfällen jag kan att försöka packa tåget.

Vid bangården inväntade vi en Nässjöförare som skulle växla samtidigt med oss på Torsvik. Vi planerade hur vi skulle gå tillväga och efter det stack vi iväg och hämtade lite vagnar och drog upp till bangården på varsitt håll. Jag la växlarna efter mig för att underlätta för den andra föraren som skulle fortsätta växla efter mig. Jag ställde av vagnarna jag hämtat och kopplade på några andra och drog ner till jönköping igen.

Där hade vi lite rast och pratade med en annan förare som skulle gå som pålok på nästa vända upp till Torsvik. Denna resan började det hända lite saker på. Jag hade just passerat Tornet i Jönköping och var på väg ut på linjen när jag passerar en gångväg som går över spåret. Det kommer en kille med hörlurar och går fram emot övergången och jag signalerar “tåg kommer” för att vara på säkra sidan. Han tittade lite surt på mig, för han hade ju säkert tänkt att stanna men jag tog det säkra före det osäkra, han hade inte ögonkontakt med mig så jag kunde ju inte veta om han sett mig helt enkelt. Tyfonen i Td-loket är mycket kraftig och den går nästan att höra över hela Jönköping om vinden ligger rätt.

Jag fortsatte tuffa på med Td-loket med lilla mopeden (V5:an) som tryckte på bakifrån med full kraft för att jag ska komma upp i den svindlande topphastigheten på 60km/h. Grenen som hängt ut över spåret tidigare var nu nersågad av Infra Nord som hade passat på att röja lite extra på platsen när de ändå var där.

När vi närmar oss Taberg så är det en obevakad vägkorsning precis innan perrongen och från det här hållet är sikten bra. Jag ser att en bil kommer från vänster och ska till fastigheten på högersida och tänker att “han tänker inte stanna” och mycket riktigt han kör över spåret lite väl provocerande sent. Det var ingen fara med det men jag blir jävligt irriterad på sådant som lokförare och min handledare tutade ilsket på honom med tyfonen. Det som händer då är ju att alla i fastigheten hajar till och tittar och det blir antagligen så pinsamt för den som smet över spåret att han inte kommer göra om det igen.

Sen efter perrongen kommer det en gångväg och sen en ljudsignaltavla och sedan en obevakad vägkorsning igen innan den branta stigningen uppför tabergsbacken som jag kallar den börjar. Det var i den backen jag fastnade för någon dag sedan. Det gick bra upp till Torsvik och vi hämtade och lämnade vagnar i vanlig ordning och jag börjar få kläm på radiostyrningen ordentligt nu. Väl uppe på Torsviks bangård så bromsprovade jag med hjälp av radiostyrningsapparaten. Jag gillar att bromsprova, det hör yrket till och när det händer något så vet man att man har bromsar som fungerar felfritt.

Allt gick bra och den andra föraren gick emot med sitt lok längst bak och kopplade ihop sig med oss. Jag gjorde ett genomslagsprov och sen var vi redo att tuffa hemåt.

Man brukar inte komma så långt för hittills har jag alltid fått invänta några andra tåg som ska passera vid “Hustomten” eller Måp24 som signalen heter innan jag kommer ut på linjen och idag var det samma sak. Ringde och pratade med tågklareraren i Månsarp och sa att vi var redo och fick instruktioner om vad som gällde. Sen är det bara att vänta och vi brukar bli stående 30-60 minuter.

Dessa stopp är inte så tråkiga. Det är mitt i naturen och vädret är fint och man har rutorna nere på loket och man pratar om allt mellan himmel och jord. När vi jobbar är det mest jobbsnack för jag har ju 700 frågor jag vill ha svar på som elev och det tar det mesta av tiden. Men när vi har rast på sådana ställen som “Hustomten” så snackar vi fotboll, husbilar, roliga saker om tågyrket och tråkiga saker om tågyrket.

Igår så pratade vi om lokförartesterna och varför de är som de är och vad som krävs av en lokförare. Det är ganska mycket mer än att bara köra tåg från punkt A till B. Man måste hela tiden vara uppmärksam och ligga steget före, det är en säkerhetstjänst vi har och vi har ganska stora krav på att hela tiden vara på 100% på alerten. Ena sekunden har man en timmas rast i loket vid en rödljussignal och skrattar, halvsover, googlar och visar varandra en massa youtube videos. Nästa sekund får du kör i signalen och från att du börjat rulla måste du vara 100% skärpt igen.

Kanske är det just att vara passiv under en lång stund för att sekunden senare kunna agera snabbt och korrekt som är den stora utmaningen. Det vi inte visste igår när vi stod vid rödljuset och pratade om just detta var att just denna resan idag skulle jag får känna på detta i skarpt läge.

Tågen vi väntade på åkte förbi. Det kallas K-möte och är ett kontroll möte att ett specifikt tåg har passerat för att vi ska få ta oss ut på linjen för endast då är det säkert. Tågklareraren säger alltid att när tåget åkt förbi och du får kör i signalen så har du tillstånd att köra och så repeterar man det tågklareraren sa för att hen ska veta att man uppfattat allt korrekt.

Jag fick kör och började lägga lite pådrag. Det är en obevakade vägkorsning precis innan signalen och det är dålig sikt men vi har knappt någon fart så det är inget problem. Det sitter en ljudsignal tavla innan som säger att man ska använda tyfonen och det gör man alltid innan man avgår därifrån.

Jag fick börja med att åka ner till Månsarp och ställa mig på perrongen tills det blev grönt där. Det blev inte så lång väntan men denna gången fick jag även 0P i förindikatorn även där vilket innebär att jag måste stanna vid perrongen i Taberg också. Vi var 309 meter långa och om jag stannat vid rödljuset hade jag blockerat en gångväg innan perrongen och det är lite onödigt. Så vi stannade innan övergången annars kan folk bli otåliga och börja klättra upp på bufferterna och klättra över vagnarna. Eller kanske ännu värre, de kan krypa under bufferterna och då kanske jag inte ser det och kör iväg och deras sista resa blir då med fonus.

Nu stod jag i Taberg och på gångvägen bredvid stod en farbror med vad jag fattade det som hans barnbarn. Det var så tydligt att de stod där för att titta på tåget. När jag efter en lång stund fick kör i signalen så körde jag ut handen och vinkade till dem och barnet blev jätte glad. Sakta men säkert ökade farten och jag passerade perrongen.

STH på just det stället var 40 och jag var inte uppe i den hastigheten när jag närmande mig den obevakade övergången där en bil smet över på min resa ut till Torsvik. Min handledare har sagt till mig att ta det försiktigt där för den är lite lömsk så jag brukar hålla igen lite. Till vänster ligger en fastighet som övergången leder till. Till vänster är det bra sikt och jag såg att inga bilar eller personer var i rörelse där. På höger sida däremot är det dålig sikt och jag hade förmiddagens incident färskt i minnet så jag var extra uppmärksam idag.

Jag la pådraget till noll och hade handen på tågbromsen och tittade mellan buskagen om jag kunde se någon bil. Och mycket riktigt kom det en bil körandes väldigt sakta. Jag signalerade “tåg kommer” med tyfonen och bilen saktade in och stannade vid stoppskylten som stod innan den skulle passera spåret, precis så det alltid går till varje dag man kör tåg förbi obevakade övergångar. Bilar ser eller hör tåget och stannar vid stoppskylten och låter oss passera.

I detta läget så visste jag att det var fritt från rörelser från väster och han stod ju still på högersida. Det innebär ju att han blockerar den vägen för andra, alltså var det nu helt fritt för mig att passera. Han stod still några sekunder men när jag var farligt nära så börjar han köra fram och riktigt sakta också. Han hade med andra ord stannat vid stoppskylten just för att det var en stoppskylt, men han hade inte hört tyfonen och han hade definitivt inte tittat om det kom något tåg. Vilket det gjorde.

Jag såg allt som i slow motion, jag sa “SHIT” kastade mig på tyfonen och nödbromsar genom att dra D3-ventilen till botten och tömma huvudledningen i samma sekund som min handledare säger “NÖDBROMSA!”

Vad gör bilisten då? Jo, han stannar mitt på spåret och står still i en evighet kändes det som.

Bromsarna på ett tåg är tryckluftsdrivna och går till genom att man sänker trycket i huvudledningen som går genom hela tåget. Det tar tid, först går första vagnens bromsar till, sen andra vagnens bromsar, osv, osv Det innebär att det händer i stort sett inget de första sekunderna när du bromsar. Sen ökar inbromsningen gradvis men det tar ett tag innan du har fullbroms. Jag skulle med andra ord krocka med honom innan farten hunnit gå ner på grund av att han kört ut så sent efter att först ha stått still.

I sista sekund får han i backen??? och backar av spåret istället för att fortsätta rakt fram. Jag passerar honom utan att toucha och jag hör hur bromsarna gått till med fullkraft och det verkligen skriker om dem. Jag stannar en bit bort och min handledare hoppar ur och går bort till bilen, en person går ut och vad min handledare sa i det ögonblicket vet jag inte men jag antar att det inte var några av orden han lärt sig i kyrkansbarntimma som liten.

Jag pustade ut, inget hände ju. Jag började tänkte om jag kunnat göra något annorlunda. Hastigheten var låg, jag hade sett honom och varit beredd på att bromsa och signalerat med tyfonen. Han hade stannat, men bara för ett tag och tillräckligt länge för att jag inte skulle hinna stanna när han sen fick för sig att köra ut. Min handledare med mer erfarenhet av sånt hade kanske varit mer vaken och kanske hunnit nödbromsa max en sekund tidigare men det hade inte hjälpt. Jag kom fram till att jag gjort vad jag kunde. Kör någon ut framför så finns det inte så mycket man kan göra.

Jag la till lokbromsen och såg att jag inte dragit ner pådraget. Jag hade prioriterat tyfonen och nödbromsningen och pådraget upphör direkt när man får broms till. Det samma gäller för påloket vi hade därbak om han hade haft pådrag men det hade han inte på hemvägen.

Jag drog tillbaka tågbromsen och huvudledningen började fyllas men det tar tid och det tog ett bra tag innan vi kunde börja rulla igen. Det var en luring sa jag till min handledare. “Han stannade vilket gjorde att jag slappade av för en sekund men jag reagerade blixt fort igen när bilen började köra.” Han svarade att det var en jävla luring och att jag just fått känna på lokföraryrkets baksida och pratade med mig och kollade läget. Jag sa att jag var ok och att jag nu fokuserar på att köra för att samma sak kan hända om 30 sekunder igen.

Jag kände mig ganska nöjd med hur jag agerat, jag kände att jag hade blivit rädd men att jag kunde släppa det och fokusera på körningen igen. I slutändan så var det väldigt lärorikt om hur oförutsigbara alla vid spåret kan vara. Nu ska det skrivas rapport om det inträffade och jag ska få en genom gång hur och varför man skriver rapporter när något inträffar.

Resan hem gick bra. Det har trots allt varit en bra dag och jag känner att jag är en bättre lokförare nu än jag var när jag vaknade i morse. Jag älskar fortfarande mitt yrkesval och idag fick jag nya öronproppar, och blåa var de också, bara en sån sak liksom 😉