Nästa stopp, Hjärtintensiven Sahlgrenska

Paroxysmala supraventrikulära arytmier, ja så fint stavas det..
Mycket har hänt sedan jag skrev i bloggen sist. Jag har hunnit bli riktigt varm i kläderna och kör väldigt mycket till Älmhult nuförtiden. Jag älskar verkligen mitt yrke och jag har en stor gnutta yrkestolthet i kroppen. Men allt har inte varit en dans på rosor.

I våras började jag vakna med huvudvärk allt oftare och kände mig hängig. I samma veva upptäckte jag en knöl på halsen och en cancerutredning drogs igång. Jag fick lämna blodprover vid flera tillfällen och åka på massor av undersökningar och operationer, vissa blev fel så de fick göra om dem. De upptäckte att jag hade högt blodtryck men det var väl inte så konstigt när man är mitt i en cancerutredning tänkte jag och alla andra.

Det visade sig att det inte var cancer utan bara en körtel som blivit inflammerad pga att en sjukdom jag under många år kämpat emot hade blossat upp. Sarkoidos heter den sjukdomen. Jag började med min blodtrycksmedicin jag haft förut men inget hände. Då fick jag en ny variant på medicinen och då blev blodtrycket högre så jag fick gå tillbaka till den gamla medicinen som nu verkade fungera igen.

Min läkare som är en utbildningsläkare ville prata om detta med några experter på blodtryck och de sa alla att när blodtrycket går upp av den medicinen så kan det tyda på hjärtfel eller njurfel. Så nu startades även en utredning om detta. Alla dessa saker drar ut på tiden och vissa blodprover kunde inte göras på vårdcentralen utan var tvunget att lämnas vid sjukhuset Ryhov i Jönköping där jag är skriven. Jag insåg att jag kunde hinna dit precis innan de stängde labbet så jag började bli lite stressad.

De testade blodtrycket vilket var lägre än sist, men vi glömde att jag skulle göra ett EKG. Jag kastade mig i bilen och lämnade blodproverna i sista stund och blev sen uppringd om meddelad om en ny tid för EKG. Fan också! tänkte jag, nu måste jag pendla till JKPG ännu en gång mellan mina arbetspass. Jag är ju bosatt och stationerad i Göteborg.

Dagen efter så kände jag av lite hjärtklappning och som att hjärtat slog i otakt. Jag kollade upp min blodtrycksmedicin i Fass och där stod det att mer än 1 av 10 kunde få oregelbunden hjärtrytm. På tisdagen förra veckan så åkte jag till Jkpg och gjorde ett EKG, låg kopplad till maskinen i någon minut. De sa att mitt EKG var bra och jag berättade att jag hade oregelbunden hjärtrytm. Hon frågade mig hur det kändes, jag sa “som hjärtklappning fast oregelbundet” hon ville ha en bättre beskrivning men jag kunde inte beskriva det bättre än så.

Hon gick och hörde med en läkare och kom tillbaka och sa att han inte hade hört att man kunde få det av den medicinen. Jag sa att det stod i Fass att mer än 1 av 10 får det av den medicinen. Men eftersom läkaren inte hade hört om det innan så var det det som gällde enligt henne, plus att hon inte tyckte jag kunde förklara hur det kändes. Jag sa igen att det var hjärtklappning som var oregelbundet. Men inget mer hände där och jag minns att jag var lite irriterad att inte blivit tagen på allvar när jag gick därifrån. Men jag förstod henne. Oavsett så var ju utredningen om mitt hjärta redan igång och som lokförare vill man ha så lite info som möjligt i sina sjukpapper och man vill absolut inte bli sjukskriven och så sådana papper på sig. Det är tyvärr vardagen som lokförare, för tas vi ur tjänst av hälsoskäl så är det en tuff resa att komma tillbaka. Fördelen är att läkarna vet att vi inte är där och fejkar oss sjuka för att bli sjukskrivna, det resulterar i att de tror på det vi säger och tar det vi säger på allvar.

På onsdag förmiddag drog jag Volvotåget till Älmhult och gick till övernattningslägenheten och sov lite. Jag började runt 03:30 igen. Det är den sämsta tiden att börja eftersom jag brukar lägga mig vid den tiden, men helt plötsligt mitt i veckan ska man alltså börja den tiden i stället och vara utvilad och sen någon dag senare så ska man sova vid den tiden igen. Det är det jobbigaste med att vara lokförare. Man måste planera sömnen noggrant och i detta fallet så brukar det inte gå så bra så jag svepte en energidryck av märket Monster.

Piggnade till rätt snabbt och var snart på rull. Gjorde en rundgång i Alvesta och började köra mot Göteborg via Värnamo och Borås. Men strax efter att jag lämnat Alvesta började hjärtat bulta, denna gången betydligt hårdare än för några dagar sedan och även denna gången uppfattade jag det som att hjärtat slog märkbart oregelbundet.Jag tänkte att det berodde på energidrycken och tänkte att “en sådan köper jag aldrig mer”. Men jag var även tröttare än normalt denna natt. Men det var ok och jag visste att jag skulle orka köra hem.

Väl hemma kollade jag blodtrycket. Alla lampor lyste grönt samtidigt för första gången någonsin och jag blev så glad att jag glömde att jag var trött efter nattens körning. Tog en bild och la upp på min Instagram @iFrillo och skröt om att jag nu var redo för tre årskontrollen för lokförare i sommar. Men det jag inte visste då var att mitt hjärta hade börjat slå oregelbundet och att jag behövde läkarvård, snarast. Hade jag bara tittat lite extra noga på bilden jag la upp på Instagram så hade jag sett att ikonen som varnar för oregelbunden hjärtrytm var tänd. Nedräkningen hade börjat och nu var det bara en tidsfråga innan något allvarligt skulle hända.

Jag var trött och somnade till i soffan någon timma. Sen låg jag där och halvsov hela dagen och sov sedan hela natten. Kände att jag var väldigt trött och kände mig smått yr och att jag behövde sova ut ordentligt.

Nästa dag hade jag lite saker att göra i JKPG, åkte och ordnade med en massa och stannade sedan till hos några vänner i Ulricehamn för deras dotter hade tagit examen. Jag hade väldigt trevligt och träffade massor av vänner jag knappt aldrig träffar. Kände mig lite trött så jag tog en kopp kaffe innan jag satte mig i bilen påväg mot Göteborg igen. I morgon var det lördag och jag och kollegorna skulle träffas på Liseberg och ha trevligt och åka Tyrolen. Nu skulle jag bara hem och sova ut.

Strax innan Kallebäcksmotet började mitt hjärta bulta som aldrig förr. Obehagligt hårt och oregelbundet. I backen ner mot E6 så började jag bli yr och nu som först kopplade jag tröttheten och yrseln med hjärtklappningen. Yrselattackerna avlöste varandra och nu började jag känna mig svimfärdig. Jag bromsade ner på E6 och höll på att svimma två gånger innan jag hann stanna. De slutade det lika fort som det dök upp.

Jag fattade att läget var allvarligt men det var ovanligt lite bilar ute och stannade jag vid sidan och fick hjärtstillestånd kanske ingen skulle reagera. Jag började köra sakta igen, jag var ju snart hemma. Kom in i lägenheten och kopplade på blodtrycksmätaren. Blodtrycket var normalt men nu såg jag att pulsen var nere i 60. Kunde ju knappast stämma med tanke på allt som hänt. Testade igen, runt 60 igen. Testade en gång till nu visade den 122 och så fortsatte det. Pendlade mellan 60 och 120. Nu la jag även märke till ikonen som varnar för oregelbunden hjärtrytm. Det tändes varje gång jag hade hjärtklappning när jag kollade trycket. Det var även då pulsen var låg.

Letade upp pulsmätare nummer två och körde dem samtidigt och de bekräftade varandra. Min puls var nu uppe i 170 istället för 120 och pendlade mellan 60 och 170 men jag var inte yr. Jag var trött men mådde ganska bra. Jag ringde min bror som är ST läkare i Stockholm och han bad mig åka in direkt, det visste jag redan men någon var ju tvungen att veta vad som hänt och vart jag var påväg. Sagt och gjort, men jag gjorde ett misstag. Jag tyckte jag mådde hyfsat bra så jag beställde en taxi.

Taxin kom ganska fort. Jag klev in och sa att jag skulle till akuten Sahlgrenska. Nu började jag bli yr igen, nästan direkt när taxin började köra, jag kollade pulsmätaren hela tiden och pulsen svajade ännu kraftigare nu. Han frågade vilken väg han skulle ta och jag svarade att han skulle ta den snabbaste och berättade vad som hänt och höll pulsmätaren så att han kunde se den hela tiden. Han sa att vi kunde ringa ambulans men jag sa att nu satt jag ju redan i taxin så vi kunde lika gärna åka.

Han började köra och körde fel en gång och sen var någon väg avstängd. Tror vartenda rödljus var tänd i stan och polisen och ambulans blockerade en väg. Jag blev bara sämre och sämre och nu var pulsen uppe i 200 och sen dök den till runt 50 på någon sekund. Jag höll på att förlora medvetandet flera gånger och taxichauffören pratade med mig hela tiden för att jag inte skulle slockna samtidigt som han hade koll på min puls.

Allt var suddigt och jag hade världens dödsångest, jag trodde inte jag skulle hinna till sjukhuset. Jag kände att jag skulle dö där och då i just den taxin. Jag tittade ut genom fönstret, tänkte på de personerna jag tyckte bäst om, längtade hem till mina nära och kära, längtade hem till Jönköping.

Jag såg en trafiksignal slå om till rött framför mig. Fan också! Vi var retligt nära men det var refuger på sidorna och bilar framför som körde sakta. Jag kände ännu en yrselattack men denna gången kände jag hur det började sticka i fingrarna och läpparna domnade bort helt och det smakade metall i munnen och allt blev suddigt. Vet inte hur länge det pågick men plötsligt varvade motorn till och jag kastades åt sidan och kände hur bilen accelererade och hann se tillräckligt mycket för att se att han körde mot rött, över refuger och upp på trottoaren, ner igen, körde om en spårvagn på insidan och sen la sig framför den och pressade bilen till max. Jag tittade ner på pulsklockan, den visade 30 slag i minuten. Jag var nu knappt medveten om vad som skedde om kring mig.

Snart satt jag på akuten och svarade på frågor, jag skakade kraftigt i händerna och var väldigt varm, minns att jag tyckte det var konstig att jag var varm. Jag pratade som jag var halvt sovandes men började vakna till och se klart igen. Jag förklarade allt och såg att även läkare bredvid som inte hade hand om mig lyssnade mer på mig än sina patienter. Först kollade min läkare blodtrycket. Märkte inget på honom, sen kopplade han in EKG och fixade med något och tittade till snabbt på skärmen och stannade till med ett ryck. Han stod och tittade utan att säga något och skrev sen ut resultatet och gick fram till de andra läkarna som hade patienter. De sa inget Han pekade på pappret på olika ställen och de nickade instämmande och lämnade sina patienter och lugnt gick en iväg och två kom till mig och ställde frågor om hur jag mådde, hur länge det pågått och skrev ner nummer till mina anhöriga samtidigt som de klistrade fast de stora breda elektroderna till hjärtstartaren på min bröstkorg och satte en kanyl i armen på mig.

Jag fattade, och jag frågade men de svarade undvikande. Strax stod det två andra bredvid och sa att de ville att jag skulle lägga mig i deras säng i stället så skulle de köra mig till sin avdelning. “Visst gick det snabbt idag?” sa de till mig med ett leende. “Vi vill titta på dig direkt nämligen” De frågade mig om mitt personnummer hela tiden. Jag uppskattar tiden till 10 minuter från att jag kom in till akuten tills jag låg på Hjärtintensiven kopplad till varenda apparat de hade. Det var inga andra patienter än jag där inne, tre läkare var med hela tiden. Jag fick mediciner och dropp, kalium mm och jag uppfattade att jag inte reagerade alls på betablockerare.

Jag blundade och sen tittade jag upp i taket och då hör jag typ som en inre röst säga “detta taket är det som flest personer i Sverige sett precis innan de dör”. Jag var tvungen att hålla mig lugn, få mitt hjärta att sluta skena och slå stabilt istället. Jag fokuserade på min andning. In genom näsan, ut genom munnen. Jag föreställde mig hur jag andades in rent vitt ljus och andades ut en massa dåliga saker i kroppen. Jag hörde min bergsmeditionslärares röst i mitt inre “föreställ dig att du står på en äng, vad ser du?” Jag såg min äng som jag byggt upp i mitt inre på meditationskurserna. Den tryggaste, lugnaste platsen där jag kände mig hemma. Jag bara stod där på min äng. Efter många om och men blir klockan 03:00 och de börjar se mig som stabil, vissa saker hade förbättrats och jag är kopplad till en hjärtövervakare de kan följa från ett annat rum. Jag får dropp och en Zopiklon och de kopplar bort hjärtstartaren. Jag somnar när de lämnar rummet. Klockan 5 kommer de in och tar bort mitt dropp och drar ut mig till ett annat rum med två andra patienter i. Jag tar upp min mobil och meddelar de nära och kära som visste att jag skulle till sjukhuset om läget och somnar.

Jag fick stanna på Hjärtintensiven hela helgen. Mina kollegor fick åka Tyrolen utan mig. Jag är nu sjukskriven och ska troligen operera mitt hjärta snart. Jag måste vara försiktig med kaffe och har totalförbud på energidrycker och nikotin och stress. Annars måste jag försöka leva som vanligt. När jag är frisk från allt så börjar utredningen hos Transportstyrelsen om jag och när jag i så fall får köra tåg igen. Ingen vet något än, det enda vi är rörande överens om är att det kan ta väldigt lång tid innan jag får sätta mig bakom spakarna på ett tåg igen.

Känns tråkigt att lämna GC Sävenäs utan att veta om man får komma tillbaka. Men vi ses igen, jag kommer kämpa för att komma tillbaka, och då ska vi åka Tyrolen på Liseberg som aldrig förr. Man ska fullfölja saker man påbörjat. Små som stora. Jag vet att allt är möjligt om man vill något riktigt mycket.

Jag vill köra tåg! Jag är lokförare i kropp och själ. Lokförare är världens bästa yrke!

Hallsberg, vattenhålet för oss sociala lokförare

I lördags vaknade jag upp i Varberg efter några timmars välbehövlig sömn. Har jobbat ganska mycket det senaste och mitt schema har inte varit det bästa under augusti och september. Oktoberschemat däremot ser bra ut, bortsett från att jag inte fick igenom mina önskemål och var tvungen att skippa Taekwondoträningen resten av terminen.

Ska snacka allvar om detta med någon snart. Jobbet som lokförare är det bästa som finns men fritiden går ju trots allt före. Jag behöver ledigt två kvällar i veckan för att träna Taekwondo med det verkar inte som att det funkar på Green Cargo. Taekwondo är ingen sport man kan träna lite då och då och kanske en gång i veckan. Det handlar om att nöta in tekniker och öva, öva, öva tills de sitter reflexmässigt utan att behöva tänka.

Tränar alla andra 2-3 ggr i veckan så funkar det inte att jag kommer dit 1 gång i veckan och tror att jag kan hänga med de andra i utvecklingen. Men som sagt är oktober schemat mycket bättre än de två senaste och jag har jag lagt in lite andra önskemål i höst så jag ska titta på utfallet på det under två månader och sedan göra mer korrigeringar.

Jag har fått lite längre uppehåll på bortaorterna och sover hela tiden när jag bor på hotell. Vaknade upp pigg i Varberg och åkte och hämtade mina vagnar i Värö. Värö ville att jag skulle få ta mina vagnar innan nästa tåg kom in så jag fick ringa och fjäska för fjärren lite. Väl i Värö stod det andra tåget och väntade vid infartssignalen och det gällde att ha lite tempo i kroppen.

Det man gör är att man drar in på sidospåret i Värö och håller fullt fart och bromsar sent bakom signalen efter växeln längst bort. Där stod växlaren redo och backade ner de tomma timmervagnarna bakom mig. Normalt sett hänger han av vagnarna, lämnar uppgiften om vagnarna och drar iväg med diesel loket igen. Men idag var det mer bråttom.

Jag går emot vagnarna och han hänger på och kopplar luften medan jag byter hytt och aktiverar ATC mm. Laddar vagnarna med luft och får uppgiften och knappar in i ATC’n. Växlaren stod kvar och hjälpte till med ett förkortat genomslagsprov. Jag k-rapporterar och gör en överladdning samtidigt som jag ringer ut mig hos fjärren. Shit, det gick snabbt idag var det första han sa.

Det var strålande fint väder som vanligt denna hösten och jag blev tagen åt sidan några minuter i Lekarekulle söder om Kungsbacka. Lämnade Lekarekulle ca 1.5h tidigt och visste att mitt avbyte antagligen inte skulle vara på plats i Sävenäs. Jag ringde bemanningen och fick numret till henne som skulle byta av mig. Inget svar, så jag skickade ett sms och sa att jag ber fjärren ställa mig i Mölndal.

Fick åka in i Mölndal men fjärren ringde direkt och sa att han låter mig köra ett bit till och ställde mig vid signalen Gubbero/Olskroken bredvid Euromaint. Retligt nära Sävenäs.

Min kollega hörde av sig och sa att hon inte sett smset förrän nu och sa at hon var påväg. Jag sa att hon inte behövde stressa för mitt pass var inte över än, jag skulle hämta Base-tåget och dra till GB Norra också. Vi pratade lite i telefon och kom fram till att vi bodde väldigt nära varandra.

Hon tog över tåget och jag varnade henne för att det bara var 14 vagnar i tåget idag så att hon inte backar ner det för långt så att strömavtagarna försvinner bakom kontaktledningen i Falköping.

Jag gick till tv-rummet och fixade lite med scheman och räknade ihop övertidstimmar mm. Köpte lite mat och tittade på Discovery under min lediga tid innan jag skulle hämta Base-tåget i Skandiahamnen. Blev lite rastlös och gick ut och klargjorde loken en timma tidigare och ringde ut mig. Det var fint väder så jag kunde lika gärna ta det lugnt och hämta vagnarna och göra rundgång i GB Norra själv med radiostyrning. Det är ju bara kul dagar då solen skiner och man har gott om tid.

Hann inte mer än till Kville innan En viss Herr Jonas ringer och frågar när jag ska lämna stallet. Jag berättar att jag redan gjort det och att jag var påväg till Skandiahamnen. Synd sa han och berättade att han var avbytet i GB Norra och att han hade tänkt ta tåget ner till Skandiahamnen själv. Detta var ju min sista tur denna lördag så det hade blivit någon timma tidigare hemkomst för mig men det gjorde inte så mycket. Kände mig på bra humör och kände för att göra denna rundgången idag.

Sa till honom att jag ringer när jag går runt på vagnarna i GB och att han då kan ta taxi till minuthandelsgatan och vänta vid övergången så fixar jag med allt och drar fram dit. Där är också signalen man ringer ut sig från så det enda han behöver göra är att testa säkerhetsgreppet och ringa ut sig. (I detta fallet fick hon nog även skriva om uppgiften för jag hade bara med ett lok men jag körde mult.)

Det är lite som ska fixas med när man byter ända på mult. Ibland ska lokbromsar lossar, speglar ska fällas in, aircon och lysen ska av men lyset ska vara på i främre hytten i bakre loket. ATC ska stängas av i ena loket och på i andra, strömavtagare ska bytas. Jag brukar köra 2, 4 på mina strömavtagare på loken men på basen gör man så mycket rungångar med både i GBG och Karlstad så då kör jag 1, 4, det innebär att främsta strömavtagaren är uppe på första loket och bakre på sista. Då behöver man aldrig byta strömavtagare vid rundgång. Den varianten har andra nackdelar men just på Base-tåget är den perfekt.

Jag pratade lite med med mitt avbyte Jonas som man hörde på brytningen kom från södra delarna av Sverige. Han såg bekant ut på något sätt men det var inte förrän i bilen på väg hem jag insåg vem han var. Det var ju mannen, myten och legenden till Sveriges i särklass bästa lokförarblogg. https://lokforaren.wordpress.com/ Det var den mannen vars blogg fick mig att ta steget att leva ut min barndomsdröm att bli lokförare och när man väl träffar honom så känner man inte igen honom först. Galet!

Söndagen skulle börja med att jag skulle hämta base-tåget och avslutas med att jag skulle köra posten till Hallsberg. I multen jag hämtade från lokstallet va RC4 1290, världens finaste lok.

Rc4 1290
Världens vackraste Rc4 lok

Så kul, klargjorde båda loken och körde ner till Skandiahamnen. Där försvann spänningen och huvudbrytarna gick ur. Det hände upprepade tillfällen någon gång tidigare i veckan och när jag berättade det för fjärren blev de förvånade att jag påverkades av problemen uppe vid centralen.

Det var samma visa denna gången. Strömmen försvann till som tätt hela resan och fjärren blev förvånad över att jag inte hade spänning. Det stod någon tågentusiast (läs tågnörd) efter Skandiahamnen och filmade när jag spänningslös rullade förbi. Han måste tänkt (Wow, vad tysta tågen är nu för tiden). Kom bara till Kville och stannade innan min signal och sa att fjärren kunde ta tillbaka mitt körtillstånd och släppa tåget draget av ett diesellok som stod vid sidan om mig. “Men du har väl ström nu?” “Nej, det har jag inte!” svarade jag.

Stod där ett bra tag och mitt avbyte I GB Norra hörde av sig. Det var obemannat där och de var inte fällt in så jag kunde gå in med tåget. Men han hade gjort det en gång förut så han sa att jag skulle köra fram till signalen i stopp så skulle vi hjälpas åt att se till att växlarna hamnade rätt.

Driftledningen ringde och började fråga om varför jag stod still och jag förklarade varför och sa att jag skulle köra posten senare. De sa åt mig att ta taxi till Sävenäs och låta mitt avbyte ta över i Kville. Sagt och gjort, sa till avbytet att han får be fjärren lägga in honom i Sävenäs och göra rundgången där.

Jag var lite osäker på Posten för jag hade inte kört den ensam från Göteborg någon gång och hade bara gjort det med instruktör två gånger tidigare men det var ett år sedan sist. Snackade med förarna på Sävenäs om hur det skulle gå till och då visade det sig att den ena kollegan skulle vara Postväxlare denna kväll så då kunde jag slappna av. Han lärde mig allt jag behövde veta och nu kommer jag fixa det utan att oroa mig nästa gång.

Posten gick bra till Hallsberg som vanligt, 160km/h är ganska kul och känns ungefär lika snabbt som att köra x2000 i 200km/h för att det är lite mer skakigt och bullrigt.

Väl i Hallsberg skulle jag sova till 13:00 och nu var klockan 22:30 skulle jag tro. Jag går alltid direkt in i TV-rummet och umgås med de andra lokförarna. Det är det bästa med Hallsbergsturerna. Man sitter inte ensam på något hotell någonstans utan man har massor med kollegor att byta erfarenheter med. Jag och la mig på rummet ca 01:00 och sov som en stock.

Tog pasståget lite senare på eftermiddagen efter att jag fått i mig lite mat och åkte pass till Kil. Det var spårspring i Karlstad och polisen hade stängt av hela stationen så vi blev stående i Väse. Jag sitter alltid i vagn 1 när jag åker pass för det är där alla järnvägare brukar sitta har man lärt sig. Så även denna gången, det var tågvärdar, växlare, och lokförare där och vi började prata för fullt.

Dörren till hytten var öppen och lokföraren satt och surfade på nätet eller dyligt. Vi stod nog still i 30 minuter och jag tittade in i hytten av en slump just för att se att signalen utanför hytten gick om till kör men det såg inte lokföraren. Så jag ropade att han fick signal och alla började jubla “Äntligen” och sen började de skratta för att det var jag som hade koll på signalen.

Tog över mitt tåg i Kil och resan hem gick bra. Det gör det alltid. Ibland strular saker men jag anser att resan gått bra ändå. Dåliga körningar är de man kör hjäl djur på. Rävungen i somras svider i hjärtat än. Så länge det är soligt är humöret på topp oavsett vad som händer. Och denna hösten har varit underbar att köra tåg i.

Jag är lokförare, världens bästa yrke =)

Hästbrud och lokförare

Hur är det är vara tjej och läsa till lokförare?
Har man tid att ta hand om en egen häst när man är lokförare?
Kan man överhuvudtaget ha ett fritidsintresse eller är man borta för ofta?

Följ Miss Bany’s nystartade blogg Hästbrud och lokförare och läs om hennes tankar och upplevelser under lokförarutbildningen. Där kan ni även följa hennes dröm att köpa sin favorithäst Honey de la Vic. Är det ens möjlig? Pengamässigt är det ju inga problem för en lokförare, men hur är det med tiden det tar att sköta en häst? Finns det tid eller hur löser man det?

Jag lämnar härmed officiellt över brandfacklan om att blogga om lokförarutbildningen till Miss Bany och önskar henne lycka till att nå sina drömmar. Hoppas hennes blogg kan få fler personer att söka till lokföraryrket och framför allt att fler tjejer inser att lokföraryrket är minst lika bra för tjejer.

Hästbrud och lokförare
Miss Bany och Honey de la Vic

Namn: Fanny Johnson
Ålder: 21
Bor: Helsingborg
Läser: Lokförarutbildning i Ängelholm
Tidigare utbildning: Ridgymnasium och Järnvägsingenjör
Civilstånd: Paxad

https://hastbrudochlokforare.wordpress.com/

 

Våren är här

Tänkte jag skulle skämma bort er med ett blogginlägg. Jag har inte orkat blogga det senaste. Har börjat jobba på nya designen men den är inte klar än.

Ska försöka få klar den i maj men vi får se hur det blir med det. Jag har börjat provfilma med min Gopro eftersom detta ska bli en foto och videoblogg. Hoppas det blir bra men har inte hunnit titta på filmerna än.

Mycket har givetvis hänt sen sist. Jag har fått mitt bryggverk och börjat brygga öl mer seriöst nu. Det är en sak ni kommer kunna följa på denna bloggen inom kort. Jag har även börjat med mc-kort och det är väldigt kul.

Sist hade jag ju åkt ut till en påkörning och fått en otäck upplevelse på olycksplatsen och dagarna efter det så fick jag en linjekännedomstur till Malmö men föraren som synat banan och blivit tagen ur tjänst. Han berättade vad han sett och jag insåg att jag fått en mycket bra uppfattning om hur det sett ut när han kommit fram bara genom att se resterna i spåret.

Jag tänker på det varje gång jag kör förbi där och det syns tydligt fortfarande om man vet vart det hände. Men Malmökörningen var riktigt trevlig och jag var nära att köra på en stor gris som stod på spåret. Och då menar jag inte vildsvin utan en stor fet rosa gris.

Jag lär mig mycket varje körning fortfarande men börjar få en viss rutin på vissa körningar nu. Jag har i stort sett bara kört på värmlandsbanan och Västkustbanan men den senaste veckan har jag börjat få körningar till Hallsberg igen. Jag har lagt in Jönköping som önskemål och börjat köra dit en del nu.

Svanen har börjat köra egna körningar nu sen en dryg månad tillbaka och pga omständigheterna har han nu linjekännedom i hela södra Sverige. Vi ses ibland och pratar en del om körningarna vi haft. Det var kul när jag mötte honom på kust till kust banan för två veckor sedan.

Igår fyllde jag år och började runt 4:30 med en dragartur, då drar man vagnar mellan de olika bakgårdarna i Göteborg. Slutade runt 10:00 och åkte hem. Min klasskompis Thomas ringde strax efteråt och var i Sävenäs. Vi pratade lite men jag var tvungen att sova några timmar.

Idag skulle jag åkt pass till Falköping och tagit över ett tåg från Sävenäs och kört till Hallsberg. Men jag ringde bemanningen igår och sa att jag tar över tåget direkt i Göteborg. Det gjorde att en kollega blev ledig denna härligt soliga dag. Han blev glad kan jag säga.

Jag gick i tid från Göteborg och strax efteråt blev jag tagen åt sidan enligt tidtabellen. Sen fick jag ett kort stopp i Alingsås men jag hann aldrig stanna på sidospåret innan jag fick kör i signalen. Jag la märke till ett tåg som hade problem på nedspåret och att alla sidospår efter det var fulla med väntande tåg.

Jag hade en hel del inplanerade stopp på vägen till hallsberg men fick bara ett kort stopp i Falköping. Sen hade jag kör hela vägen till Hallsberg där jag skulle bli avlöst. Jag var 2 timmar tidig men det var inte mitt avbyte så jag fick snällt vänta på tåget i två timmar innan jag kunde gå upp på rummet.

Väl inne på “Svartbygget” så sprang jag på min klasskompis Oliver som var på väg att äta lunch eftersom hans tåg var försenat pga att ett annat tåg framför det hade problem men bromsarna. Vi slog följe och det var riktigt kul att prata med honom igen. När vi kom tillbaka träffade vi våran klasskompis Tony som haft egna körningar i en vecka men nu var i Hallsberg på någon annan utbildning hos Green Cargo.

Nu har jag 10 timmars rast i Hallsberg och hade tänkte att fixa med filmerna jag provfilmat. Men när jag packade väskan igår kväll så råkade jag packa ner en laddkabel till mobilen istället för Gopro. Visst går det föra över via bluetooth men det orkar jag inte krångla med. Skrev ett blogginlägg istället och bättrar på solbrännan lite.

Jag har sett mycket älg, rådjur och rävar. Det gillar jag. Det jag inte sett än är vildsvin och grävlingar tänkte jag på tidigare idag.

Jag älskar mitt yrkesval. Nu är det ljust stora delar av dygnet och jag har haft mycket dagtidskörningar. Vissa veckor strular allt som kan strula och andra veckor flyter på så bra att man får nypa sig i armen ibland för att inse att man faktiskt har ett så bra yrke som man har.

Livet har verkligen ändrats till det bättre och vissa dagar man är ledig längtar man efter att köra tåg, så kul är det fortfarande. Övertid finns det hur mycket som helst för de som vill. Det är en av de stora fördelarna med detta yrket enligt mig och när man får lönen inser man att man verkligen gjort rätt yrkesval i livet.

Jag är lokförare, världens bästa yrke!

 

Mikrobryggeri och hojbygge

Hej allihop!

Det har varit härligt med långledigt över påsk. Ikväll skulle jag egentligen åkt pass till Falköping och bott på hotell tills 05:00 ungefär och sedan dragit ett tåg till Göteborg. Inte världens roligaste tur som endast ger 5 timmars arbetstid.

Men Taktiker Thore ringde mig i förra veckan och sa att jag får en linjekännedomstur till Malmö ikväll i stället. Roligare tur, mer tid, mer ob-tillägg och jag kommer även få Malmökörningar efter det. Tunnelkursen var jag klar med sedan några veckor och i lördags gjorde jag alla säkra bangårdsutbildningar jag kan tänkas behöva i framtiden.

Jag har sovit mest hela påsken, fick ryggskott igår när jag fixade tvätten så jag har mest legat i sängen och läst saker på ipaden och planerat en massa saker. Det är härligt med sådana dagar, jag gillar att planera och skissa på saker för att när jag sen tar tag i det så ska det blir fulländat resultat.

Jag har läst på om min framtida motorcykel och läst på om utrustning, styling och trim mm som ska på direkt efter köpet. Har redan beställt lite saker. Jag har läst på om mitt projekt att starta ett mikrobryggeri inom kort. Har redan beställt lite saker även där. Börjar i liten skala först och sedan går några av oss vänner som brygger eget öl ihop och börjar slå på stora trumman genom att skaffa ett bryggverk på minst 200 liter. I mitt första steg blir det ett bryggverk på 25 liter och det börjar jag brygga med direkt efter sommaren.

Jag har även skissat klart på min nya bloggdesign och kommer börja bygga på den nästa helg. Förhoppningsvis är bloggen klar i slutet på April. Det blir en ljusare blogg med mycket bilder. Det blir inte bara om tåg utan det kommer bara vara något tågrelaterat någon gång då och då, kanske en speciell dag varje vecka. Bloggen kommer handla om mig och vad som händer i mitt liv och mina projekt jag håller på med.

Givetvis kommer ölbryggning och motorcykeln ha en stor plats i bloggen. Men även lite matlagning med min Crock pot som är en så kallad slökokare som man gör långkok och egna buljonger i mm, man kan trolla fram riktigt goda smaker i den.

Sen får vi se vad framtiden vill ha i min blogg men Crock pot, Mc och ölbryggning kommer ha egna sidor/flikar i bloggen.

Bloggen kommer bli mer lik mina tidigare bloggar som jag haft på WordPress. Ni som följt mig de senaste 10 åren kommer garanterat känna igen er.

Ha en bra dag alla livsnjutare därute.

Första månaden som lokförare

Idag är det en månad sedan jag körde min första tur. Jag blev ju klar lokförare redan den 5:e februari men första turen gick inte förrän den 9:e februari.

Det var lite pirrigt i början men inte nervöst. Tvärt om så var det mer avslappnat än när man körde med instruktör. Jag är mycket ner noggrann nu också och gör inte lika många slarvfel som när man var “övervakad”. Det var som att allt föll på plats när man väl satt själv och körde.

Man lär sig mer och mer för varje tur och det blir roligare och roligare att köra. Jag har skaffat en bra kalender och börjat skriva ner allt jag gör och hur många timmar OB mm som ingår i turerna för att stämma av med lönen sen. Jag har köpt en bra mapp att förvara alla blanketter i så att de håller sig fina och så har jag köpt en A5 anteckningsbok som alltid ligger framme när jag kör.

Jag har önskat turer i programmet SÖM så att jag förhoppningsvis kommer köra mycket på Jönköping och Halmstad bla och inte så mycket Alvesta. Jag har även ringt taktikern och bemanningen och “paxat” vakanta turer som dyker upp till Jönköping.

Jag känner att jag börjar få kontroll över allt som sker runt omkring mig nu och börjar kunna tänka mer på fritiden nu så att inte allt bara är jobb jobb jobb i mitt huvud dygnet runt. Det jag har kvar att göra är att lägga in lite fakta om olika orter jag kör till i min platta så att jag alltid har det om jag glömmer bort vad som ska göras.

Jag ska även lägga in alla telefonnummer i mobilen så att jag alltid har dem snabbt åtkomligt och så ska jag göra om bloggen helt från scratch. Det blir en helt ny design och en betydligt ljusare blogg. Sätter igång med det i helgen och tänker lägga en månad på det. Under tiden kommer jag bara blogga en gång i veckan. Detta kommer som sagt bli en lokförarblogg med mer bilder och inte så långa texter som ni är vana vid.

Kommer skriva lite texter om saker jag tänker på när jag kör tåg och som kanske inte alls har med tåg att göra. Det blir texter om mina tankar på ett lite mer filosofiskt plan. Kanske kommer jag varje vecka lägga upp en tankenöt tex på måndagen som svaret kommer på fredagen på. Kanske dyker det upp en fredagsfräckis då och då också.

Egentligen borde jag haft kvar förra bloggnamnet och avslutat lokförarstudentbloggen och låtit den ligga uppe och fortsatt på denna med den nya designen men det är lätt att vara efterklok.

Hur har körningarna varit min första månad som lokförare undrar ni kanske? Det har varit lite strul med saker. Branden i teknikhuset ställde ju till det med inställde turer, man blev omledd andra vägar som tog flera timmar längre tid som inte ens var lagligt visade det sig sen. I söndags så var allt fixat och det flöt på igen som vanligt och ca 1 dygn senare var det en allvarlig urspårning på Sävenäs som kommer ta minst veckan ut och fixa.

Andra saker jag råkat ut för är 3-4st balisfel, 2st ATC fel, autodroppen löste ut på en strömavtagare under körning, motor 4 la av underkörning och då lägger även motor 3 av tills man slagit ifrån traktionsfrånskiljaren. Det innebär att man bara har kraft på 2 av 4 motorer och jag fick ringa lokledningen och göra en fabriksåterställning.

Sandningen la av en dag jag var riktigt tung och det var regnigt. Höll på att bromsa fast mig i skyddssektionen i uppförstbacken i Kil, men just denna natt var strömmen påkopplad och jag klarade mig precis och kunde sakta men säkert började dra upp vagnarna för backen igen, behöver jag säga att det var samma natt som sandningen la av?

TKL la signalen i stopp utan att säga till och jag fick nödbromsa tåget, man hann tänka ganska mycket för jag trodde ju givetvis att jag missat något. Men det tog bara en sekund innan TKL ringde och frågade om jag skulle hinna stanna och svaret var nej. Hon sa då att hon lagt i stopp just innan hon ringt för att chansa men att hon inte lagt om några växlar och att ingen fara fanns, hon ville bara försöka få in mig på ett annat spår.

Jag passerade stopp med en halv loklängd och efter 5 minuter ringde TKL tillbaka och frågade hur jag mådde mm så att jag inte var stressad eller mådde dåligt mm. Men jag hade till och med redan glömt att det hänt. Jag visste ju hela tiden att jag inte skulle hinna stanna men att jag inte skulle åka ut i någon annans tågväg.

Jag tycker verkligen att jag valt världens bästa yrke och jag känner att alla hjälper till som gott det går med tips mm. Känner redan att jag är en i gänget i Sävenäs och de verkar glada att Green Cargo börjat anställa fler lokförare. Alla problem jag listat ovan är saker som jag tycker hör till jobbet och det är kul när det händer lite.

Vissa saker är mindre roliga dock, pinsamma rent av. I Åmål hade jag stopp i infartssignalen pga av växling framför mig. Sen fick jag kör och hade stopp lite längre fram.

När jag närmande mig stoppsignalen inser jag att det är en massa folk på perrongen och att ett tåg antagligen är påväg in. Problemet är bara att jag står mellan perrongen och stationshuset och nu blockerar övergången så att passagerarna inte kan ta sig till sitt tåg.

Hann knappt tänka tanken innan fjärren ringde och frågade om jag blockerade perrongen. Ja, svarade jag och jag fick order att backa tillbaka ca 100m och stanna efter övergången. Sånt är inte kul strax innan 22:00 på kvällen för man måste tuta tåg kommer upprepade gånger. Man väcker halva stan och gör alla passagerarna döva. Sen som pricken över i ska man stanna vid övergången man blockerat så att alla kan se vad det var för en idiot som både gjort dem döva och sena till tåget.

Jag ligger på golvet när jag åker igenom Åmål nuförtiden. Jag är lokförare, världens bästa yrke…

Svartbälte i hotellfrukostar

Ännu en dag på Green Cargos internutbildning avklarad. Hur många bloggar har ni läst där man kan följa vad som händer på GC’s internutbildning? Nä, just precis detta är den enda bloggen vad jag vet som ni kunnat följa skolan och nu även internutbildningen till Green Cargo i. Hoppas jag lyckats få någon därute intresserad av lokföraryrket genom mina inlägg.

Dagen började med en fet hotellfrukost i vanligt ordning. Idag blev det, bacon, prinskorv, köttbullar och äggröra på en tallrik och en tallrik havregrynsgröt, en snaps smoothie, och ett glas apelsinjuice. Orkade inga mackor idag. Ibland har jag ost kalkon och paprika på mackorna, ibland är det äggmackor med kaviar och ibland ost, kalkon, bacon och ibland köttbullemackor.

Jag är en livsnjutare och älskar att äta mat, särskilt hotellfrukostar. När jag inte tar havregrynsgröt så blir det mangoyoghurt med lite musli i. Vissa hotell har musli som är så god att man nästan måste lägga sig naken i fosterställning i matsalen när man smakat på den. Jag gillar musli men det ska inte vara för mycket torkad frukt i. Jag vet en del som alltid köper den muslin med mest torkad frukt i. Not my cup of tea. Lite frukt ska det vara i så klart, fast med betoning på lite.

Hemma brukar jag inte äta sådana kungliga frukostar, äggmackor med kaviar och earl grey té duger bra som en perfekt start på en perfekt dag. Men ska det vara riktigt bra så ska man ha mannagrynsgröt till frukost. Men det är jag för lat för att tillaga på morgonen.

I skolan så började vi diskutera saker direkt. Alla har varit med om en massa konstiga saker och har en massa frågor. Mycket av internutbildningen går ut på att säkerställa att vi lärt oss rätt saker på LIA-perioderna för det tummas på vissa saker ibland. Ibland med allt rätt men ibland är det rent av idiotiska saker man varit med om.

Vi fick lära oss hur vi ska göra när vi ser att någon gör fel, eller om man själv gör fel för den delen, hur man rapporterar det utan att hänga ut någon eller hamna i problem. Om jag råkar ta sönder något till exempel så måste jag våga rapportera det utan att vara rädd för att jag ska bli straffad för det. Det finns avtal som gör att jag inte ska hamna i problem för att jag rapporterat något. Givetvis kan jag åka på kompletterande utbildning men det räknas inte som ett straff.

Det är skön stämning i klassen. I morse så var det något vi inte visste svaret på och en i klassen föreslog vart vi skulle hitta svaret och läraren svarade.

Läraren: -Nu är det någon som kopplat på hjärnan vid denna tiden på dygnet (8:15), det gillar vi.

Eleven: -Det är klart, jag har ju fått kaffe!

Läraren: -Det hjälper väl inte? Klockan är ju inte efter 10 än.

Vi går igenom allt i rasande takt men vi har kul samtidigt. Fredrik Jernström som har oss denna veckan är mycket pedagogisk och rolig. Jag har haft tur med bra lärare och handledare sedan dag 1 på denna utbildningen.

Idag gick vi igenom det sista på växling från JTF, det var om lokala bestämmelser på bangårdar, detektorer, rapportering och tillbud, vad som ska rapporteras till Operativ ledning, generella instruktioner för handhavande av drivfordon mm.

Även på rasterna fortsätter tågsnacket, vår lärare har sagt till oss flera gånger att vi är sämst på att ta rast. Sega att få ut ur klassrummet och tidiga tillbaka in. Men man lär sig så otroligt mycket på att prata om varandras erfarenheter och funderingar.

Vi pratade om vilken strömavtagare man ska ha uppe och varför och vilka man inte får ha uppe vid multade lok och varför. Är det frost på kontaktledningen så det blixtrar så vill man ju ha den bak så klart. Om tex en bärtråd skulle vara av och hänga ner så kan den slita av strömavtagaren och den far då bak och slår sönder det bakre också. Då står man kanske där utan ström alls i -20 grader.

Nummer 1 och 4 är inte heller så smart, för om 1:an går sönder och slår sönder nummer 4 så får man inte åka med 2 och 3 uppe samtidigt. Därför är 2 och 4 bästa sättet att ha strömavtagarna på enligt mig.

Idag gick vi igenom Järnvägsföretagets säkerhetsbestämmelser del A. Den gäller både lokförare och bangårdsarbetare. Det är alltså Green Cargos regler som gäller utöver det som står i JTF. I JTF står det tex att alla lokförare måste ha en fungerade klocka, Men i Green Cargos säkerhetsbestämmelser står det att både lokförare och bangårdsarbetare måste ha en fungerande klocka.

På lunchen gick vi de flesta av oss ut och åt som vanligt. Några ville testa något nytt men jag och Oliver gick till samma som igår. Ska som sagt blogga om den restaurangen senare och i samband med att jag beskriver hur ni som ska läsa här ska hitta från Järnvägsstationen till hotellet, för man går förbi den restaurangen då.

Jag tog en riktigt fet räksmörgås till lunch och sköljde ner med lingondricka. Gudomligt gott, hon som serverar var lika trevlig som vanligt och är nog den i särklass trevligaste personen jag träffat någonsin.

Efter skolan gick jag till IKEA och lunchade, det blev en liten omväg men jag var hungrig. Sen har jag bara hängt på hotellrummet. De andra var nere i källaren och bastade, men jag ville softa lite. Jag lämnar inte rummet efter skolan men håller kontakt med de andra via facebookgruppen vi skapade påväg hit. Det är alltid något som händer och alla sprider infon där så att ingen blir bortglömd.

Nu är det Filébuffé på hotellet och de flesta är väl där och frossar förutom jag. Jag bloggar och ska snart köpa med en kebabtallrik till hotellrummet och se på film. Det gäller att njuta av livet och just nu gillar jag att bara vara själv ett tag. Jag är ju en väldigt social person som trivs ihop med andra människor. Men jag är ju också en människa så jag trivs i sällskap med mig själv också.

Sist men inte minst vill jag berätta att det snöat här i Borlänge. Inte nog med att jag glömt mina vinterkläder i Jönköping och tagit med mig fel skor så gick dragkedjan till mig jacka sönder igår kväll efter tacobuffén. Höll på att frysa ihjäl i morse påväg till skolan och samma sak på lunchen. Jag gick där i kylan med uppknäppt jacka och huttrade.

Då sa Hugo, “Men varför knäpper du inte jackan med knapparna om dragkedjan är sönder?” Bra fråga Hugo, antagligen för att jag är dum i huvudet! Hade inte ens tänkt tanken på att man har både dragkedja och knappar på jackor. Jag knäppte jackan med knapparna och blev varm direkt.

Alltså ibland undrar jag om jag verkligen klarat urvalstesterna till lokförarutbildningen…