Ny handledare, nya utmaningar

Igår var jag iväg på min första tur med min nya handledare Lennart Carlsson. Vi kommer bara köra ihop 3 turer så han kommer inte att få betygsätta mig. Man måste ha åkt med en handledare 5 ggr för att få betyg. Wiggo gav mig sitt betyg innan jag åkte iväg med Lennart. Det har gått ganska bra kan man säga, är helnöjd med min utveckling denna LIA:n.

Lennart satt mitt emot Wiggo i orderrummet och jag hade träffat Lennart två gånger tidigare under denna LIA:n men visste inte då att vi skulle köra ihop. Sista turen var på fredag och då skulle vi börja 5:03 om jag inte minns fel men Lennart ville inte ha den turen för det var med en x40 och han hade haft 3 sådana turer på rad som handledare och fått nackspärr. Jag skulle få köra med någon annan handledare och det har jag inga problem med, men det jobbiga är att jag kommer få börja 4:23 i stället. Det är ju mitt i natten för mig, att jag pendlar från Jönköping gör inte saken bättre. Men, men, jag är inte den gnälliga typen och jag behöver mina LIA-timmar.

Denna dag skulle jag köra x2 till CST och tillbaka. Det var kul för Wiggo hade ju visat några bromstekniker som jag kunde börja öva på. Vi pratade en hel del om eco-driving mm och riktmärken som var bra så jag visste när jag närmade mig plattformar. Jag försökte memorera så mycket som möjligt men jag antar att nästa LIA-period kommer bli en hel del om eco-driving och linjekännedom. Bromsningarna med x2 gick bra och jag kände att Wiggo hade blivit stolt om han varit med och sett att jag redan satte hans tekniker han visat. Hela grejen handlar ju egentligen om att man ska vara ute i god tid och ta ned farten och då kan man göra lugna fina inbromsningar med maximalt användande av elbromsen.

Hade matlåda med mig som jag värmde i Stockholm, högrev som jag kört i slowcookern ihop med lite olika örter. Super gott. Åt några frukter och drack två koppar kaffe. Min klasskompis Elias var där också så vi pratade lite, han var sin andra tur till Stockholm denna dag. De hade fått evakuera ett tåg och satt passagerna på bussar av en anledning jag inte minns.

Hemresan gick bra, jag satte inbromsningar riktigt bra och skulle göra mitt sista stopp i Skövde innan jag åkte tillbaka i Göteborg. Jag var supertaggad att få sätta den perfekta inbromsningen där. Jag hade ju gjort en perfekt inbromsning med x40 där för några dagar sedan och minns exakt vart jag börjat med elbromsen då. Tänkte börja några hundra meter tidigare med x2:an och impa på handledaren. Men då får vi stopp i infartssignalen, så typiskt. Ett tåg hade stannat där och inte fått upp dörrarna ordentligt och det hade visat sig att hela plattformskanten var sned av någon anledning och spåret stängdes av med förseningar på 5-10 minuter till följd för de som ska igenom.

Jag var nöjd med dagen och inbromsningarna i alla fall och kände att jag var värd full pott i betyg som jag fått av Wiggo tidigare under dagen. Lennart var nöjd med min körning och sa att jag inte skulle fokusera så mycket på bromsningarna. Jag har samma krav på mig själv som förare som kört i 30 år enligt honom. Det stämmer kanske, jag gillar som sagt inte att göra något halvbra. Det var kul att köra med Lennart, men han säger till i förväg hela tiden innan det kommer nerkopplingstavlor mm. Det har inte mina handledare gjort på 2-3 veckor. Det enda de sagt till om är när jag ska börja bromsa om jag inte riktigt vet vart perrongen är och då säger jag till.

Men jag sa aldrig att han inte behövdes säga till. Jag fick ju på så sätt en bra hint om när jag skulle börja bromsa och kunna träna på den perfekta inbromsningen, samtidigt kunde jag memorera platserna han sa till på för att minnas lite bättre. I Göteborg sa vi hejdå och jag tog bilen hem till Jönköping, åt lite mat och stupade i säng. Sov 5 timmar innan klockan ringde och det var dags att bege sig till bussen. Jag sitter alltid längst fram till höger i bussen om jag åker med Swebus. Bus4you åker jag alltid på premium längst upp. Men i morse var de Swebus och jag fäller båda sätena maximalt bakåt, tar av mig jackan och använder den som “täcke” och stoppar in mina A-jays in-ear hörlurar och sover på vägen. Idag var det Jackson 5 som spelades, jag har varit ett stort Michael Jackson fan sen jag såg honom live på Eriksberg 1988 när jag var 13 år gammal.

En intressant sak med att sova på bussen är att jag vaknar alltid på samma ställe. Det är någonstans mellan Bollebygd och Landvetter flygplats. Helt klarvaken varje gång och fit for fight för dagens bravader.

Idag var det iväg med loktåg till Kalmar och jag ligger just nu och bloggar på hotellrummet. Men det får ni läsa mer om i morgon. Då börjar jag 4:13. Nu ska jag se en skräckis på iPaden och sen sova.

Sov gott alla knasbollar därute när det är dags.

Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)