Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)

X2 – Bästa körupplevelsen hittills

Igår var jag för trött antagligen när jag ställde klockan för jag för jag räknade ut att 3:50 var en bra tid att gå upp när tåget jag skulle köra gick 6:06 från Cst. Men det var ju givetvis en timma för tidigt. Klockan ringde och jag tände sänglampan och sträckte mig efter min sockerfria redbull som stod på bordet bredvid sängen. Svepte den och satte mig upp och satte på mig min klocka och tittade på den. Då hoppade min hjärna igång och jag insåg mitt misstag och satte larmet på nytt och la mig igen.

Några minuter senare var jag klarvaken, längre tid tar det uppenbarligen inte för att koffeinet i Redbull ska göra mig pigg.  Det var bara att gå upp och packa ihop alla saker. En annan sak som slog mig är hur mycket jag lyckas sprida ut mina saker i ett litet hotellrum på bara någon timma kvällen innan.

Jag tittade lite på tv och gick sen ner och åt lite frukost. Frukostbuffén hade inte öppnat men det finns lite att äta i alla fall. Jag kör ju LCHF så jag fick tänka till lite. Fuskade lite och drack lite apelsinjuice och åt även lite yoghurt. Men det blev några kokta ägg, olika skinkbitar, ost och paprika. Det var bara SJ folk nere vid frukosten. Det var trevligt att få prata med dem lite så det var värt att gå upp lite tidigare.

Vid 5:30 mötte jag upp Thomas i receptionen och vi började gå mot Centralstationen genom Arlanda express perronger och sen upp för rulltrapporna till SJ’s lokalen. Väl där skrev vi ut tågordern och gick igenom den. Det var direkttåget till Göteborg vi skulle köra så det skulle inte bli så mycket övande på inbromsningar som jag hade hoppats med det skulle bli riktigt kul ändå.

Det var inte lika mycket hastighetsnedsättningar som på vägen upp till Cst som Stockholms driftplats (typ station) kallas. Cst står inte för Centralstation lärde Thomas mig. Vad det står för minns jag inte men det finns Sst mm också i Stockholm.

Tåget kom från Hagalund som är uppställningsplatsen där man tömmer latriner mm och föraren som körde fram det till oss sa att allt hade funkat perfekt hela den “långa” vägen från Hagalund som ligger i Solna om jag fattat det rätt.

Resan hem gick bra men ATC:n tog mig ännu en gång. Thomas sa precis att det ligger att godståg framför och just då fick jag 4H i förindikatorn och jag började bromsa men var inte tillräckligt snabb men löste att själv genom att kvittera i tid och Thomas behövde inte säga eller göra något som vanligt. Vi var ändå tvunga att sakta ner rejält tills TKL lät oss byta spår och köra om. Jag låg någon minut före tidtabellen men sen fick vi 0P i förindikatorn vilket betyder att det kommer vara stopp i någon blocksignal längre fram.

Det var inte så kul, det var bara uppspåret som var öppet pga kontaktledningsbyte och vi fick släppa förbi två mötande tåg innan vi fick kör i signalen igen. Det tar ca 4-5 minuter innan man når maxfart om det är plant så man tappar väldig mycket tid vid minsta stopp och helt plötsligt låg vi 15 minuter efter istället och det innebar att fick Alingsåspendeln framför oss vilket inte är bra.

Det var grönblink i varje signal vilket betyder att nästa blocksignal visar stopp, väl framme vid blocksignalen hade de gått om till kör igen men det vet ju inte ATC:n innan man passerat baliser som kan uppdatera hastigheten. Men det fanns gott om repeterbaliser som tur var och 70km/h verkar vara den magiska hastigheten man ska hålla bakom pendeltågen för att slippa grönblink.

Vi var nog 25 minuter sena in i till Göteborg men det är inget man kan göra något åt. Många gnäller alltid på SJ när det blir förseningar och tror att det inte drabbar alla tåg på den sträckan. MTR kommer nu och konkurrerar med SJ mellan Göteborg och Stockholm och det kommer nog vara många gnällspikar som väljer att åka med MTR i tron om att det kommer bli bättre då. Tänk vad förvånade de kommer bli när de upptäcker att alla tåg på sträckan har samma problem.

Det var en riktigt bra körning trots allt och men det var lite dimma på sina håll men det var inte så farligt. Såg in räv springa över spåret, jag gillar rävar. Jag kan säga att x2 är mitt favorittåg nu. Det är väldigt annorlunda mot att köra godståg och det kändes som att man fick börja om från början igen. Men superkul var det, fick göra utrop när vi skulle ha stanna vid perrongerna och jag börjar känna mig som en lokförare nu. Drack till och med två koppar kaffe på vägen mot Göteborg. Det ni, nu börjar det hända saker med den här lokförareleven.

En rolig sak jag glömde nämna var att när vi stannat i Stockholm igår så var det en pappa som lyfte upp sin dotter så hon fick titta in genom fönstret i hytten. Jag öppnade dörren och frågade om de inte ville komma in och titta istället. Det blev jätte glada och jag lyfte upp flickan och satte henne på förarplatsen och hon hade tusen frågor, Pappan tyckte det såg ut som i en flygplanscockpit med alla knappar.

Oftast är det nog papporna som vill komma in och titta och skyller på att det är barnen som vill.

En annan sak jag nog inte nämnde var att vi mötte MTR’s röda motorvagn i måndags, de var nog ute och övningskörde eller dyligt. Jag minns inte när de ska börja köra på riktigt men det finns det nog någon läsare i denna bloggen som kan berätta i kommentarsfältet sen.

Nu är jag hemma i lägenheten i Jönköping igen och jag känner mig stolt över att ha kört x2. Jag tycker det gått väldigt bra med bromsningarna men visst kanske jag bromsat något snäpp för mycket någon gång men det är bättre än att bromsa något snäpp för lite. Men det är en väldigt stor omställning från att ha bromsat godståg till att bromsa motorvagnar. Jag försöker bromsa med elbromsen så mycket som möjligt men ibland måste man ju ta luftbromsen också.

Nu ska jag snart sova, i morgon tar jag bilen till Göteborg och då ska jag köra en Regina ner till Malmö, det blir ytterligare en ny motorvagn att lära sig och det blir ytterligare en ny handledare. Kronander heter han som ska få gråa hår i morgon.

Ha det så bra alla tågnördar där ute.

Lugnet före stormen

Idag gjorde jag min sista bangårdsLIA på Green Cargo i Nässjö.
Jag har haft jätte trevlig med alla tokiga lokförare och växlare. Kommer sakna det gänget och kommer lägga fler lior där sen. De har ju förare som är handledare som utgår från Jönköping som är min hemstad.

Dagen gick bra idag. Vi fick hjälp av en lokförare så vi var totalt 4 pers som skötte växlingen idag och vi byggde ihop totalt 5 tåg. Först byggde vi hop 3 tåg och sen åkte vi ut och åt pizza i Nässjö för det gör de varje söndag. Jag köpte kebabtallrik och blev så mätt att jag nästan såg dubbelt och paltkoman började komma smygandes.

När vi kom tillbaka så fyllde min handledare Johan i mina papper och godkände mig på alla punkter. 43,5h praktik hann jag komma upp i. Johan skulle ta en kopp kaffe medan han fyllde i mina papper och insåg att kaffet var slut i maskinen. Jag dricker inte kaffe som jag nog påpekat i varje inlägg, jag dricker té, så mig gick det ingen nöd på, men tack gode gud att jag slipper uppleva morgondagen när lokförarna kommer utan att få sitt morgonkaffe. Det kommer inte sluta bra =)

te
Jag fick tag i ett gott Rooibos té. A moment to RELAX stod det på påsen. En stilla stund av njutning i tv rummet blev det men det är bara lugnet före stormen. I morgon kommer det en hel hög med lokförare som vill ha sitt morgonkaffe och då kommer det nog inte vara så lugn och skön stämning som det är nu. =)

När Johan var klar med mina papper så satte vi oss i TV-rummet och tittade på lite hockey och pratade. En lokförare kom in som hade haft med sig vagnarna vi väntade på för att kunna växla ihop de två sista tågsätten. Det var totallt tre vagnsätt som skulle bli två plus att någon vagnar skulle växlas undan.

Jag fick ut de nya vagnlistorna som visade vilka vagnar det var. Tågen vi byggde stod på spår 62 och 64. I ena vagnsättet skulle alla vagnarna till spår 62 och i andra vagnsättet skulle de till 64 och det tredje vagnsätet behövdes bara delas 4 gånger. De skulle inte gå förrän i morgon så vi behövde inte ens bromsprova dem. Galet bra. Vi blev klara blixt fort och vips så var dagen slut och min bangårdsLIA var över.

Jag är väldigt nöjd med allt och har fått lära mig hur det fungerar på bangården, men har även fått en hel del info om vad som händer i branschen och lära känna lite tågfolk. Jag har fått Köra Td-lok, Rd-lok och V5. Jag har fått radiostyra mm. Superkul. Jag kommer komma tillbaka nästa vecka och hälsa på, för jag glömde ju givetvis att man ska ha med sig fika sista dagen på praktiken. Jag lämnade in mina nycklar och sa hej då till de som jobbade där och gick ut. Det kändes tungt för jag gillade allt med Green Cargo i Nässjö, jag här hemma på Green Cargo.

Denna veckan har gått alldeles för snabbt. Men det är väl så det är när man  har roligt. Nu blir det ATC plugg i veckan som kommer och på fredag lämnar jag Jönköping och beger mig till Göteborg och på måndag börjar min körLIA. Har inte fått schemat så jag vet inte så mycket än, men kul ska det bli.

Dags att sova. Godnatt alla dudes and duderinas därute…

En riktig kalldusch på bangården.

Dags för dagens andra blogginlägg, förra inlägget handlade ju om sinnesstämningar mm och detta är ju en lokförarblogg så jag blir ju så illa tvungen att skriva om nattväxlingen.

Jag var lite trött efter morgonpasset igår, vilade någon timma direkt när jag kom hem. Var mest hemma och tog det lugnt, putsade kängorna och tittade på tv bland annat. Sov cirka två timmar på kvällen och det var välbehövligt. Började känna mig taggad för att bege mig iväg men klockan gick alldeles för sakta. Det tar ca 35-40 minuter till Nässjö ifrån mig och jag åkte hemifrån cirka en timma innan jag skulle börja. Bensinvärmaren hade varit igång i 20 minuter så nu var bilen redan varm och skön när jag satte mig och körde iväg.

Jag hade just lämnat Jönköping och kommit upp på nocken på väg 31 ovanför Ekhagen när det började komma snöblandat regn. Yttertemperaturmätaren i bilen störtdök från 5,5 grader till 1 grad på några minuter. GPSen plingade till och varnade för halka. Great!
Men jag var ju ute i god tid så det var inga problem körde lite lugnare än normalt, har mina dubbfria däck på bilen så jag var förberedd på sådant här väder.

Väl på plats så slängde jag in väskan i skåpet och tog med mina kläder och hängde på klädhängaren vid fikarummet. Där satt min kurskamrat Oliver med sin handledare och drack kaffe. Han hade sedan i måndags hunnit få köra posttåget två gånger så jag var lite avundsjuk på honom. Han hade fått praktisera som lokförare men i natt skulle han växla på Nässjö driftplast till 03:30. Han trivdes bra. Efter en stund kom min handledare Johan och sen även Erik. Ett tåg vi skulle växla om vagnarna på var försenat så vi satt kvar och pratade i fikarummet ett tag tills det rullade din. Jag gick igenom listorna med vagnarna och Johan förklarade det jag inte fattade och vips så trillade polletten ner. Stört enkelt ju =)

När alla tåg kommit in och lämnat vagnarna till oss så satte vi på oss varselkläderna, Johan hade tagit på sin vinterjacka för det var ju snöblandat och kallt och han stod ju mest still nu när jag och Erik gjorde allt jobb. Jag hade endast förstärkt min klädsel med en mössa vilket var perfekt. Jag hängde på mig komradion, bytte batteriet i radiostyrningsdosan man har på magen och satte på mig den och Erik tog med sig en komradio och ficklampa. Vi begav oss ut i busvädret.

Vi startade upp V5:an, har inte lärt mig allt utantill än och tur att vi hade ficklampan med oss annars hade jag aldrig hittat strömbrytare mm. Jag kopplade in radiostyrningsdosan och vi rullade iväg. Vi ringde upp TKL och bad han lägga vägen till ryggen (vallen) och frilägga växlarna åt oss och vi fick lodrätt i dvärgarna hela vägen.

radioutrustning
Så här ser utrustningen för radiostyrningen ut som man bär på magen. Då kan man till exempel stå längst bak och backa loket med full uppsikt i rörelseriktningen. Du kan även stå vi sidan av och haka av vagnar och skjutsa iväg vilket är en av de saker vi sysslar med när vi växlar.

Vi släppte av Erik vid några av vagnarna så han kunde löskoppla och släppa på trycket till bromsarna medans jag hämtade att superlångt tungt vagnset och började dra upp mot vallen. Det gick tungt och snöslasket gjorde att det slirade när jag försöka accelerera fick frikoppla och rulla hela tiden och försöka smyga igång igen. Varningslampan för låg vattentemperatur lös och då varvar inte motorn så mycket. Men den slocknade efter en stund och fick vi upp en lagom fart att köra i. Min handledare hoppade av i farten och började lägga växlarna nedanför vallen. Medans jag hoppade av i farten vid vallen och tåget fortsatte över vallen ner på andra sidan. Jag slog av på gasen och började bromsa väldigt väldig tidigt och la även ut lite sand för att inte ekipaget skulle rulla igenom stoppbocken långt där nere. Men det var aldrig någon fara men det var ju första gången jag körde när det var halt så jag tog det säkra före det osäkra så klart.

Erik kom och vi växlade ner vagnarna på olika spår och jag började lära mig radiostyra bättre och bättre. Men det var långt ifrån perfekt. En gång fick jag till och med backa ner och ge vagnarna en extra knuff för att de skulle stå hinder fritt efter växeln. Det var väl inte de mjukaste och mest välkontrollerade två knuffar någon gjort på Nässjö driftplats genom historien men vagnarna stod nu hinder fritt i alla fall.

Jag fortsatte radiostyra loket hela natten och Erik fick sköta kopplen. Vädret växlade mellan regn, snöblandat regn och snö hela natten. Inte det roligaste vädret i världen men jag tyckte det var roligt att få radiostyra och växla och jag frös inte så jag klagade inte. Men det kändes som det regnade småspik i ansiktet ibland.

Vi tog ingen rast på natten utan vi körde på hela tiden. Vi åkte ner och hämtade nya vagnar då och då och växlade in dem på rätt spår. Till slut hade vi bara ett vagnsätt kvar som skulle kopplas ihop. Allt hade gått bra och jag hade lärt mig att smyga fram med loket med radiostyrningsdosan och även lärt mig göra hyfsat kontrollerade inbromsningar. Låste bara hjulen en gång och det märkte jag inte själv och det var bara någon meter innan vi stannade. Att sakta köra intill vagnar så Erik kunde koppla gick hur bra som helst på slutet med något undantag där han fick ge mig kommandot “koppel” i komradion.

Nu skulle jag bara trycka ihop sista vagnsättet som skulle gå till Torsvik samma natt innan vi var klara. What can go wrong liksom. Jag och handledaren stod längst bak på vagnarna medan loket sakta med säkert knuffade oss mot vagnarna framför som vi skulle koppla ihop oss med. Det var ju lite halt så jag började bromsa i god tid och var beredd med sanden, jag tyckte jag hade full kontroll över situationen och det tyckte min handledare också. Men när tåget började bromsa hände det som inte fick hända och som jag kommer ha mardrömmar om i flera år. På taket på vagnarna hade det samlats ganska mycket iskallt vatten i stora pölar och detta vatten forsade nu ner i nacken på mig och min handledare. Vi skrek båda rakt ut av chocken och man bet ihop och tänkte att det slutar väl snart men det kändes som att det tog evigheter. Gode gud alltså!

Vi rätkoppade vagnarna och kollade så att luften gick igenom och bromsprovade. Allt gick perfekt. Vagnsättet var väl ca 400 meter långt och skulle rulla mot Torsvik vid 3:40 tror jag det var. Vi ringde TKL och bad han lägga vägen för oss men vi hade stopp i dvärgen för han ville släppa förbi ett annat godståg som kom från Jönköping. När det passerat fick vi lodrätt och jag drog upp vagnarna till spåret de skulle hämtas på. Vi kopplade loss och rullade ner mot Green Cargos uppställningsspår och stannade. Jag tittade på klockan och den var 1:30, tiden hade flugit iväg och jag börjar få mersmak av det här livet trots kallduschen.

Jag hängde av mig all utrustning i utrustningsrummet, satte allt på laddning och gick in i torkrummet och hängde upp min jacka och mina handskar och tackade för mig och åkte hemåt.

Riksväg 31 har varit riktigt kass länge, vid regn så är det väldigt mycket vatten i spår på vägbanan och nu håller de på att fixa den. Strax utanför Nässjö i höjd med Gamlarp är vägen avstängd i riktningen mot Jönköping så man fick köra genom Forserum. Det är intressant att köra där för jag har bara sett det vägen från pendeln till och från skolan. Min klasskompis Ola har sin LIA på sträckan Nässjö och Jönköping och kör för Arriva och han har en handledare från ProTrain. Han börjar kunna den sträcka nu säger han. En riktig håla verkar det vara. GPSen varnade för isfläckar på E4:an så jag tog det lugnt hela vägen hem, tänk att avsluta en sån perfekt natt med att sätta BMW’n i diket in the middle of nowhere utanför Forserum mitt i natten. Mardröm!

Väl hemma fick jag leta parkeringar som en galning för det var datumparkering och jag ville parkera på rätt sida men det var lönlöst. jag fick ställa mig på fel sida och ställa klockan på 8:40 på min lediga dag och gå upp och flytta den innan lapplisorna besudlade den.

När ja la mig i går natt så hade jag ett leende på läpparna. Det var just sådana här dagar/nätter jag viljat göra och så länge drömt om. Det är något speciellt att dra långa, tunga godsvagnar med diesellok. Man känner sig liksom komplett som människa vid sådana tillfällen.

Jag kommer älska det här yrket.
Godnatt alla knasbollar därute…

Svartbälte i växling

Det har varit en lång vecka och jag har inte hunnit blogga en endaste gång. Det är lite dåligt jag vet. Men som plåster på såren så får ni en sammanfattning av veckan idag.

I måndags var det sovmorgon som vanligt. Då är jag och Ola först på plats och då har man en livsviktig uppgift. Det är att starta kaffebryggaren till de andra lokisarna. I måndags var kaffet i burken slut så jag fick öppna ett nytt paket Gevalia och fylla på. Även fast jag inte dricker kaffe speciellt ofta så måste jag säga att det är få saker som luktar så gott som ett nyöppnat paket kaffe.

kaffebryggare
Kaffet är den heliga drycken för alla lokförare. Därför är en uppstart av kaffebryggaren det första förste man på plats ska göra.

När kaffet är igång så riggar man datorn på sin plats. Alla har samma platser som vi hade första dagen i skolan. Det funkar bra tycker jag och jag gillar min plats. Vid väggen i mitten på klassrummet så man har överblick över hela klassrummet när man sitter på sidan lutad mot väggen. Passar mig som är översocial perfekt.

tomtklassrum
Här ser ni Ola som sitter framför mig när vi är först på plats i skolan.

Man börjar få rutin på allt med skolan nu. Första rasten går jag alltid till cafeterian och köper en macka med ost, skinka. sallad, gurka och paprika. Det är busgott efter den långa pendlingen från Jönköping. Varje rast går jag ut ur klassrummet och en bit bort för att få mig en bensträckare och lite miljöombyte. Många springer bort till cafeterian och fyller på med kaffe och te. De som stannar kvar brukar öppna fönstret och sätta sig runt det lilla bordet längst ner i klassrummet. Det finns även sköna soffor utanför klassrummet som jag softar i ibland.

Det är väldigt många i klassen som jag knappt hunnit prata med än. Det tycker väl alla som känner mig är konstigt med tanke på att jag är väldigt social som person, men på rasterna smiter jag ut och sträcker på benen.  Då pratar man ju bara med de som gör samma sak. Och på lunchen brukar jag ju gå ut och äta thaimat och då pratar man ju bara med de som följer med. Men denna veckan har jag bara varit ute och ätit i en gång, så jag jobbar på att prata lite med alla denna månaden.

Väldigt många i klassen har varit sjuka denna veckan också. Eller så har de bara sagt att de är sjuka och stannat hemma och pluggat inför provet i torsdags. Hur som helst så har det varit en hel del repetering om växling denna veckan men vi har även börjat titta  lite på bromsar. Jag är vise elevrepresentant i klassen och jag har även tagit på mig rollen att som samordnare. Det innebär att jag mailar alla som är sjuka varje dag med info om vad vi gjort i skolan och vad läraren har sagt om det är något som behövs spridas. Jag skannar även alla häften och blanketter och mailar det till dem. Det har gjort att klasskompisarna hör av sig till mig om det mesta. Frågor om scheman, sjukanmälningar, frågor om saker de inte fattar i JTF:en och det tycker jag är kul. Är som en social person så är man.

Bromsar verkar väldigt intressant men framför allt var det kul med lite nytt nu när man matat in info om växling, handsignaler, ljussignaler och termer i någon vecka. Handsignaler och ljussignaler sitter som etsat i huvudet nu. Det var ju busenkelt att plugga in men däremot kände jag mig inte lika säker på växlingen. Men de senaste häftena vi fått hur har känts busenkla.

Min plats
Så här ser det ut på min plats när jag sitter och pluggar. Erik som sitter bredvid mig vanligtvis var sjuk denna veckan.

Det har varit en ganska slött tempo i skolan med korta dagar men när vi började med växling blev allt genast snäppet tuffare. Det märkes på klasskompisarna också för nu märks det att fler och fler verkligen pluggar på kvällarna.  Vi har verkligen hunnit lära oss massor de här veckorna i skolan.

På onsdagen så pluggade vi till och med på lunchen. Det var riktigt bra, alla satt helt knäpptysta i sin egna värld och läste.

Plugga på lunchen
Vi pluggade till och med på lunchrasten i Onsdags. Det var behövligt. Här ser ni Thomas, Ola och Linnéa.

Efter skolan i onsdags så åkte jag hem och läste igenom allt vi skulle ha på provet i JTF:en. Det kändes som att jag kunde allt. Jag tog fram alla gamla häften och läste frågorna och det kändes klockrent även där. Jag gjorde även ett test på en av våra servrar vi har när vi studerar och satte 94% rätt. Jag kände mig redo.

Testet var på torsdagsmorgonen. Jag tog bilen till skolan. Vi skulle ha ca 2 timmar på oss. Provet kändes ganska lätt men man fick tänka till lite. Jag fick brain freeze på en fråga som jag visste att jag kunde. Det var inte bra så jag markerade den och gick vidare. När jag var klar så reste sig Thomas upp och gick ut. Han var klar med provet. Fan, fan, fan. Jag gillar att tävla för då presterar jag bättre. Jag funkar så som person. Utmanar man mig så vinner jag typ, hade man inte utmanat mig hade jag inte vunnit. Vet inte varför det är så men min hjärna presterar bättre under lite press. Jag har därför en tävling med Erik om vem som har minst fel på alla proven efter varje termin. Två prov är avklarade och jag har 3,5 fel hittills och Erik lika så. Jag satsar på VG på alla prov men det är en sak till som är viktigt. Jag måste vara klar först i klassen också eller i vilket fall väldigt nära den första tidsmässigt. Nu gick Thomas och jag hade ju markerat en fråga på 10 poäng som jag var osäker på. Skulle jag strunta i det och gå ut eller titta på frågan en gång till? Jag valde att titta en gång till. Suddade ut det jag var osäker på och skrev stopp på alla, tittade på klockan och det hade gått 50 minuter sen provet startade, reste mig upp och gick ut.

Jag frågade Thomas om svaret på den frågan jag tvekade på och han kunde konstatera att jag gjorde helt rätt som ändrade svaret till stopp. Fan vad gött, det var värt den minuten extra 😉

På lunchen gick jag, Josephine, Ola och Ludvig till Golden Thai och fyllde på energin i kroppen. Tog det vanliga, friterade räkor med sötsur sås, wokad biff i lök, ris och sushi, men la även till raggmunkar med stekt fläsk och lingon idag. Efter så blir det friterad banan, sirap och glass tills man nästan spricker. Sen satt man och halvsov hela dagen i skolan pga “paltkoma”.

Jag älskar verkligen mitt liv just nu. Jag har sagt det förr men säger det igen, shit vilket härligt gäng jag hamnat i. Detta är det bästa som hänt i mitt liv. Hoppas jag får ett riktigt bra jobb sen också.

Detta var allt för idag. Är supernöjd med veckan och känner att jag lärt mig massor och har numera svartbälte i växling. Jag har börjat skriva lite på morgondagens inlägg. Det kommer handla om mina tankar om försenade tåg och negativa resenärer. Det hände nämligen en speciell sak när jag pendlade till skolan i tisdags som är värd att nämnas i bloggen.

Ha en trevlig helg på er alla livsnjutare därute =)

En äkta lokförarlunch

I morse så var det ett Pågatåg som stod inne på stationen. Arriva som kör Östgötependeln hyr antagligen in något sådant lok av någon anledning. Det är en vanlig X61. De är fräscha och verkar bra att köra men de är inte lika sköna att åka i. De är ganska fräscha i hytten och så men stolarnas ryggar är alldeles för raka. Inte skönt alls. Den betydligt äldre och slitnare X14 har mycket skönare passagerarsäten som dessutom går att fälla bak. Favoriten är nog ändå Reginan som Västtågen har. De är fräscha och rymliga och passagerarsätena är underbara.

Pågatågen
Ibland är det en motorvagn från Pågatågen som står inne på stationen redo att köra alla goa Jönköpingsbor till Nässjö

Men, men,  idag i skolan så repeterade vi handsignaler i klassen. Det var ganska svårt tycker jag. Vi fick lära oss handsignalerna igår och sen läste jag igenom allt innan jag gick och la mig. På morgonen innan skolan började läste jag igenom allt en gång till. Det kändes som jag hade hyfsad koll i alla fall. Repetitionen idag var lite annorlunda. Vår lärare Richard hade med sig en trave med kort där det stod olika saker på tex “sakta, dagsignal”. Då fick vi gå fram en och en och dra ett kort och läsa. Sen skulle vi visa hur signalen såg ut och så skulle klassen gissa vilket det var. Jag fick kortet “framåt, nattsignal” men visade “avgång, nattsignal” De är ganska lika, det är bara färgen på lampan man lyser med som skiljer. Det var kul och man lärde sig handsignalerna mycket bättre så här.

Efter vi repeterat handsignalerna så gick vi igenom trafikföreskrifterna för växling. Det blir fullt i huvudet ganska fort men det var intressant.

På lunchen stack jag och några i klassen iväg och åt mat på Golden Thai som vanligt. Är helt besatt av det stället och det måste vara bästa restaurangen i hela Mjölby. Stor buffé där även sushi ingår och som om inte det vore nog så ingår även hur mycket friterad banan och glass man vill. Allt en utsvulten lokförarstudent kan önska sig med andra ord. Det tar på krafterna att utbilda sig till lokförare så då behöver men fylla på med ordentligt med energi av högsta klass på lunchen.

lokförarlunch
Så här ser en äkta lokförarlunch ut. Sushi, ris, wokad biff, friterad kyckling med sötsur sås och grillade kycklingvingar. Självklart dricker man vatten till mat och äter sushi med chopsticks.

Jag kan tänka mig att alla lokförare som gått sin utbildning i Mjölby kommer vara galna i thaimat. Att alla lokförare har kaffe som sin heliga dryck vet ju alla och det börjar redan synas i klassen. Men jag är en inbiten té surplare och det ska jag hålla hårt på.

Vi fick sluta tidigare idag för Richard skulle på något möte. 14:45 fick vi sluta för att vara exakt. Det är inte så bra för att mitt tåg går 14:51 och på 6 minuter skulle jag inte hinna packa ner datorn och ta mig till stationen. Jo, kanske om jag sprang med så bråttom hade jag inte. Jag skulle helt enkelt få ta tåget som går en timma senare. Stannade utanför skolan och pratade med Ludvig och Josefine innan jag ensam började traska upp mot stationen. Min wingman Ola som alltid åker samma tåg hem hade slutat tidigare idag. När jag börjar närma mig ser jag att tåget står inne på perrongen. Det kan inte vara mitt tåg tänkte jag för det skulle ju avgått för 12 minuter sen. Men ju närmare jag kom desto mer insåg jag att det faktiskt var mitt tåg. Jag sprang på och såg att lokföraren och ombordansvarig stod och diskuterade med en arg resenär som ville ha med sig cykel på tåget vilket inte är tillåtet på Östgötependeln vad jag förstått.

Jag hinner inte mer än sätta mig innan tåget rullar iväg mot Nässjö. Riktigt bra med flyt idag känner jag. Jag repeterade trafikföreskrifterna om växlingen på tåget, missade givetvis min anslutning till Jönköping i Nässjö eftersom vi var sena men kunde ta Västtågen som avgick 20 minuter senare.

Sånt gillar vi =))