Bemanningen och fullmåne

Tjena, halloj, tittut!

Nu var det dags för att inlägg igen. Ett långt sådant också. 😉 Jag har inte haft tid eller ork att blogga pga att mitt schema varit ganska kasst under Augusti och September. Med kasst schema menar jag att jag haft många småturer där jag slutar på morgonen och börjar igen på kvällen.

Det gör att man jobbar nästan varje dag och jag försöker ju trycka in 20h övertid varje månad också och då blir det inte mycket tid kvar för bloggen för man har ju ett liv på fritiden också man måste försöka hinna njuta av. Jag har kanske bara varit bortskämd med mitt schema hela våren.

Detta inlägget ska inte handla om scheman utan jag tänkte det skulle handla om bemanningen i Hallsberg.

Vad är då bemanningen för något?
Jag ser bemanningen som ett gäng killar och tjejer som sysslar med problemlösning av olika slag. För det är de man ringer när man har problem med vissa saker. Det kan vara att man blivit sjuk under en tur och behöver stanna tåget och lägga sig på ett hotell i någon stad mitt i natten och sen åka pass hem dagen efter.

Då fixar bemanningen sånt och ser till ett en ny förare kommer på plats och kan köra tåget vidare. Om mitt tåg blir kraftigt försenat och jag vet att ett avbyte väntar på mig i tex Halmstad så kan jag ringa bemanningen och säga att de får säga till föraren att ta det lite lugnt för jag kommer bli minst 3h sen. Antingen ringer de föraren eller så får jag numret så jag kan ringa själv. Problem som måste åtgärdas just nu tar bemanningen hand om och problem lite längre fram är det taktikern som fixar med.

Det är brist på lokförare hos alla aktörer på järnvägen och mycket av bemanningens jobb kan jag tänka mig består av att jaga rätt på lokförare till olika turer. Det är inte ett helt problemfritt jobb. Jag brukar få samtal ifrån bemanningen någon gång i veckan med förfrågningar om jag kan jobba. Ibland kan jag få 3-4 sms med förfrågningar på en dag. Gillar man att jobba så finns det jobb helt enkelt.

Ni som känner mig som person säger nog nu att jag borde jobba på bemanningen eller som taktiker istället och det är kanske så, bortsett ifrån att jag älskar mitt jobb som lokförare så kan jag säga att problemlösningar och att koordinera saker är det roligaste jag vet. Jag har ju jobbat med sådant på nästan alla jobb jag haft tidigare. Teknisk koordinator, Butiksanvarig och metodsamordnare för att nämna de tre senaste jobben innan jag blev lokförare.

Eftersom jag haft liknande jobb så förstår jag hur viktigt det är att folk svarar i telefon på fritiden och att folk ställer upp när det behövs. Jag ställer alltid upp när de ringer om jag kan jobba. Jag har ställt in saker jag ska göra privat många gånger för att få allt att flyta på hos Green Cargo. Det är ju trots allt företaget jag förhoppningsvis väljer att jobba hos tills pension.

Som butiksansvarig så ringer man ju de timanställda som alltid svarar och ställer upp när någon blivit sjuk. Det är de personerna som senare får fast jobb medan de som alltid har olika bortförklaringar och undanflykter aldrig blir mer än timanställd.

Jag ha sagt från dag 1 att jag ska blir bemanningens förstahands val när de ska ringa någon. Särskilt på turer som går från Jönköping. Jag har kvar min lägenhet där och jag försöker ta lite Nässjöturer när jag jobbar över för att få lite omväxling. Ska även försöka få linjekännedom Nässjö – Hallsberg över Mjölby och Nässjö- Malmö bara för att det är kul att köra på olika banor.

I fredags hade jag en riktigt annorlunda tur för att uttryck mig milt. Tänkte berätta lite om den. Ibland kan det gå veckor nästan utan att man behövt ringa bemanningen. Men när saker börjar strula så fortsätter det och fredagens tur var en sådan.

Allt började några dagar tidigare av att jag fick ett samtal ifrån Glenn. (Fick just ett samtal från Glenn nu medans jag bloggar där han la in en Jönköpingstur på mig som vi kommit överens om i fredags). Glenn behövde någon som kunde hämta ett posttåg på verkstaden i Olskroken på fredagen och undrade om jag kunde fixa det innan min tur började.

Det var ju inga problem för det går ju ganska snabbt men jag sa att jag inte visste vart verkstaden låg men att jag får fixa med det på fredag. Han behövde även en förare på en annan tur och undrade om jag kunde byta min tur på lördagen till den andra. Jag sa att jag måste kolla upp det lite noggrannare och att han kunde maila turen till mig så skulle jag kolla på kvällen och sen meddela på mail hur jag gör så kan han fixa det på morgonen.

Jag har slutat tacka ja till uppdrag som handlar om inställda turer innan jag kollat i mitt schema och i turlistan. Då ber jag dem maila allt för att jag ska kolla så att jag får tillräckligt med sömn om jag tar den turen. Ibland kan det ju vara samma antal timmar man jobbar men den ena innehåller passresor som kan vara viktigt att vila upp sig på beroende på vad man gjort på fritiden dagen innan mm.

Sömnen är viktigt för oss lokförare och planeras ofta in flera dagar i förväg. Ska man kunna sitta passiv i ett lok i flera timmar mitt i natten för att sekunden efter reagera blixtfort om något händer så är det viktigt att man är helt utvilad innan turen börjar. Det gäller särskilt för oss som gillar att jobba över mycket och har ett aktivt liv på fritiden. Annars kommer utbrändheten som ett brev på posten efter några år.

Jag tror egentligen inte på utbrändhet på det sättet som andra gör. Jag tror inte utbrändhet handlar om att man jobbat för mycket. Det handlar nog mer om att man stressat mycket under en lång tid och det i sin tur handlar ofta mer om den personliga inställningen till det man gör än vad man sysslar med. Många håller inte med om det och då brukar jag ta Gunde Svan som exempel. Skulle någon slita lika hårt som han gjorde i skidspåret på sitt jobb hade man blivit utbränd på ett par månader. Men han blev inte det, istället mådde han bättre.

Får man bara tillräckligt med sömn och äter ordenligt och slutar stressa så blir man inte utbränd oavsett hur mycket man jobbar enligt mig. Därför är jag nu noga med att planera in sömnen mellan turerna.

Förra veckan var inte den bästa. Jag har en förkylning i kroppen som får mig att vara lite opigg hela tiden och jag hade dessutom en uppkörning på MC på fredagsmorgonen i Jönköping. Det innebar att jag var tvungen att trycka in en dubbelkörlektion i mitt redan så tighta schema. Det skulle innebära att sömnen skulle bli lidande pga att jag nu var tvungen att pendla till Jönköping två gånger den veckan.

Turen jag skulle köra på lördagen var lite speciell. Taxi hemifrån till centralen, Pass till Kil och dra ett tåg till Brålanda och taxi därifrån till min lägenhet igen. En guldtur med endast 2 timmars tågkörning och när jag tittade på den så kom jag ihåg att den turen hade jag räknat med att få lite vila på. Samtidigt som den var kul eftersom det var en så lång taxiresa man skulle göra. Jag mailade Glenn att jag inte kunde ta turen som han ville och förklarade att jag hade ett tight schema den veckan.

Problemet var att Glenn redan lovat bort min tur. Antagligen pga att jag brukar tacka ja till turerna även efter de mailat allt. Men det hade blivit inställda tåg mm och han skulle försöka klämma in en annan tur på mig. Men det skulle bli svårt eftersom jag hade minimalt med rast före och efter den turen och jag behövde den vilan den ordinarieturen skulle ge i form av pass och taxiresor.

Fredagen kom och jag klarade uppkörningen för mc. Vi var 4 som körde upp och 3 klarade uppkörningen. Resan från trafikverket till Körskolan var riktigt kul och det gick undan på sina ställen när jag och ena tjejen som tog sitt kort samtidigt njöt av friheten att dra ifrån körläraren som körde bil till trafikskolan.

Väl där bytte jag om, satte mig i bilen och åkte till min lägenhet i jkpg, bytte om igen och packade min väska och åkte 10 minuter senare till GBG, satte på mig arbetskläder, skrev på min Facebookstatus att jag klarat MC-kortet och åkte till Jobbet. Det tar ca 10 minuter till jobbet från mig. Jag bor i Kvillebäcken eller Kville som vi lokförare kallar bangården på Hisingen. Var framme vid 15:00 och ringde bemanningen för att kolla adressen till verkstaden där postloket stod. Det var Ebba som jobbade denna dagen. Hon visste inte heller mer än att det var på Olskroken nära GB norra.

Man brukar ha stopp i en signal vid GB norra och då ser man en stor gulbyggnad på högersida där jag brukar se att isärtagna X2 brukar stå. Antog att det var där och sa till Ebba att jag måste boka taxi och åka för att tiden börjar rinna iväg. Det löser sig alltid bara man kommer iväg brukar jag tänka.

Ebba sa att hon skulle försöka få tag på adressen under tiden och vi la på. Det vi inte visste då var att detta var inte sista gången vi skulle prata denna dagen och att det skulle ta hela 5.5 timmar innan jag skulle lämna Göteborg och påbörja min tur mot Kil.

Nu börjar strulen, Det var kö till taxinväxeln vilket är ovanligt hos Taxi GBG företagstaxi och det började bli tight med tid som sagt och jag började oroa mig för att föraren på tåget jag skulle lösa av senare skulle få vänta pga mig.

Taxin kom och vi började köra mot GB norra och under tiden ringer Ebba upp mig och har trollat fram rätt adress och sa att verkstadspersonal väntar på mig på plats vid grinden in till verkstaden. Bra jobbat Ebba!

Några minuter senare var jag på plats och fick klart att starta upp och klargöra loket och rulla fram till signalen och växla till lokstallet i Sävenäs. Jag hade ju aldrig kört ut därifrån förut så Tågex förklarade hur växlingen skulle gå till och jag repeterade och fick lodrätt i dvärgarna och kunde påbörja växlingen.

Vid lokstallet ställde jag loket vid klotet och gick tillbaka till Orderrummet och beställde en ny taxi. När taxin var bokad ringde jag tåget jag skulle lösa av i GB norra och sa att jag var påväg i taxi. Han sa att han just lämnat Skandiahamnen 5 minuter sent så jag behövde inte stressa. Det var skönt att höra för jag hade ju haft fullt upp sen klockan ringde 05:00 i morse.

Taxin körde konstigt och jag sa att jag brukar svänga upp vid partihallarna och han sa att den andra vägen var bättre. Konstigt tyckte jag, då hamnar man ju vid korsningen med rödljus. Vid rödljusen tog han höger och jag frågade vart han var påväg. Jag ska till Gullbergsvassgatan 10 sa jag, Jaha jag trodde du skulle till gullbergsvassstrandgatan. Efter lite strul så hamnade jag rätt och klev av nere vid statoilmacken och väntade på tåget.

Han ringde och sa att de hängt honom i Kville och att det var broöppninen eller något. Ok, bara att gilla läget tänkte jag, sa att jag blev avsläppt längst ner vid statoilmacken så han fick dra tåget ända ner på GB norra så gör vi avbytet där.

Broöppningar eller vad det nu var brukar ta lite tid och jag kunde pusta ut för första gången på hela dagen. Ringde runt till nära och köra som hört av sig och undrat hur det gått med MC-kortet och sen ringde Glenn från Bemanningen igen och berättade att han inte lyckats klämma in en tur på lördag, vi pratade och dealade lite för han behövde hjälp på söndagen och en tur på måndag till tisdag. Vi kom överens och vi skulle höras under måndagen och båda var väl nöjda med dealen. Jag behövde vila och allt som innebar vila var jag nöjd med.

Trettio minuter går sen hör lokföraren på mitt tåg av sig till mig igen och säger att det var hans tur att köra och att Volvotåget råkat göra en stoppassage, en så kallad OSPA A och att detta kommer antagligen ta några timmar. Det är inte bra att göra OSPA A, Särskilt inte med Volvotåget, särskilt inte en fredagseftermiddag när man inte får tag på någon som vill jobba.

Jag trodde nu att det var vid Kville Volvotåget stod, Han sa att han skulle köra ett tåg till Falköping om ca 1,5 timmar och jag sa att jag som stod och väntade på bangården tyckte inte det var så spännade även om det var skönt med lite vila. Fast det skulle visa sig bli en kortvarig vila. Han tipsade mig om att gå upp till tornet i GB norra och ta en kopp kaffe och tjöta lite med dem där. Bra idé sa jag och började den lite drygt halvkilometerlånga promenaden till tornet.

Påväg dit började koordinatorn i mig vakna till liv. Ebba på bemanningen satt antagligen och kämpade med att jaga förare som kunde flytta Volvotåget samtidigt som det ska dit olycksplatsansvarig OPA och faktainsamlare, förseningarna gör att fler tåg som står på Kville inte kommer iväg och många blir lidande. Det visade sig senare när jag kom upp i tornet att jag såg Volvotåget därifrån eftersom OSPAn skett i Olskroken (Vid smygspåret nära skäran under falukorven) Jag kunde promenera dit och vara framme på 10 minuter.

Jag ringde återigen bemanningen och Ebba svarade. Jag förklarade att jag var på Gb norra och att mitt tåg var fast på Kville och att jag inte kom någonstans innan volvotåget dragits ner till Kville. Ebba sa att Oskar satt bredvid och kämpade med att lösa det när jag sa “jag har en idé!”

Jag sa att jag såg Volvotåget att kunde vara på plats direkt och flytta så snart jag fått klart av OPA. Jag sa att hon skulle ringa upp mitt tåg i Kville och be föraren bromsa ner tåget och beställa taxi till Sävenäs eftersom han ska köra till Falköping strax. Att jag ska ta volvotåget till Kville och sedan gå till mitt tåg och ta över det från Kville och göra rundgången själv på Gb Norra.

De blev givetvis glada för nu slapp de stressa med det. Den lösningen var ju den bästa för att få bort Volvotåget snabbt och förhindra ytterligare förseningar med andra tåg.

Föraren på mitt tåg hörde av sig och frågade om det stämde att han skulle ställa det och jag bekräftade och han sa att han bromsar ner det och tar taxi men bad mig kolla upp vad jag ska göra med volvoloket efter jag hängt av vagnarna. Han hade rätt. Det hade vi missat. Jag påbörjade den långa promenaden bort till tåget. Tågen är ju uppemot 600 meter långa och man glömmer ofta att när man är framme vid vagnarna har man 600 meter kvar att gå.

Jag ringde Ebba ytterligare en gång och hon sa att det loket skulle gå ganska snart. Jag frågade varit ifrån om det var Kville eller skandia men tyvärr var det från Sävenäs vagnarna stod på. Men det var oljan så kanske hade de inte blivit uppdragna till Sävenäs än. Hon kollade upp det och de stod tyvärr redan på Sävenäs. Jag sa att hon får ringa föraren och be han ta taxi till Kville och hämta loket så skulle jag ringa Tågex efter att jag hängt av vagnarna och charma dem lite så vi får lämna loket i Kville. De bygger om på Kville så det är inte direkt gott om spår att ställa upp saker på just nu.

Jag var nu framme vid tåget och Ebba sa att jag får väl agera kamratstödjare tills allt är klart på plats. Föraren sa att han blev förvånad över hur snabbt jag var på plats, han såg mig i backspegeln innan han ens hunnit prata med faktainsamlarna. Jag sa att det var jag som kommit med lösningen på problemen idag. Det tyckte han var bra gjort.

Efter ett tag fick jag köra och hänga av mina vagnar i Kville. Sneglade bort mot min lägenhet som ligger ett stenkast fram bangården i Kville innan jag ringde till Tågex och kopplade på charmen och frågade om jag fick ställa ett lok som skulle hämtas ca 1h senare.

Tågex brukar vara smidiga att ha att göra med men man hörde på henne att det var inte rätt dag, och det var fullt på spåren över allt i Göteborg likaså i Kville, men hon kom på den smarta iden att lägga växling på mina vagnar till Base-tåget jag skulle ha till Kil och ställa loket där. Bromsade ner loket och ringde Ebba ännu en gång och beskrev vart loket stod. Längst ner till väster på Kville, längst ner och längst ut på “leran” skulle hon skriva så skulle föraren fatta.

Nu var det bara att vänta på min tur. Det var många tåg som skulle in och ut ur Kville och jag hade väl inte prio 1 direkt eftersom mitt spår ändå inte skulle bli tomt när jag kört för jag hade ju ett lok stående bakom vagnarna. Jag vred på stereon högt och fällde bak stolen och försökte vila lite. Tittade på tågen som rullade förbi och plötsligt lät det som ljudet i stereon blev i “otakt” ställde mig upp men insåg att ljudet kom utifrån.

Det var slag i hjul på tåget som passerade, och det verkar vara ett ordentligt slag denna gången, sprang till dörren och öppnade och lyssnade och visst dunkade det på bra men det var en bit bort nu och jag visste inte om jag skulle ringa och rapportera det för jag hade spelat så högt att jag inte riktigt kunde avgöra hur stor hjulplattan var. Men det var flera andra förare där på sina tåg så någon annan borde väl hört det. Mycket riktigt, tågex ringer mig och säger att det kommer dröja innan jag får köra för tåget före har slag i hjul och för krypköra hela vägen från Kville till Sävenäs.

Fan nu blir man ännu senare, efter ett tag blev det äntligen min tur, kommer ca 100 meter sen ringer Tågex igen och nu säger hon att en växel bråkar efter Marieholmsbron. Det blev ur kontroll efter tåget framför passerat. Säkert slaget i hjulet som orsakat det. Nu skulle jag syna växeln när jag körde förbi. Visst kan jag göra det men jag har inget ansvar om något går fel för jag har ingen sådan utbildning. Fick passera och det gick bra.

Strax efteråt ringde Tågex igen och sa att det var fullt på spåren på både GB norra och Sävenäs, och att jag skulle få göra rundgången utanför lokstallet men att jag kanske skulle vara för lång för det men att vi skulle lösa det då i så fall. Hon sa att allt som kunnat gå fel gått fel denna dagen. Inga problem sa jag, vi löser det.

Nu fick jag gå fram till signalen utanför stallet. Det lutar uppför och jag stannade väldigt nära och Tågex ringer upp och säger att jag inte är riktigt inne med vagnarna. Hon ger växlingsväg och jag får dra fram sakta in mot Sävenäs tills hon säger att jag är inne. Då släpper hon några tåg bakom mig så att de kommer iväg. Sen får jag backa med Tågex i luren tills jag är innanför min signal i fronten igen.

Där får jag tömma ett kilo och hänga av vagnarna och göra rundgång med loket. Går på vagnarna i andra ändan och laddar med luft. Det tog tid eftersom jag fick bromsa ner ganska mycket pga lutningen. När vagnarna lossat så ringer jag upp Tågex och får tillstånd att backa i uppförsbacke så jag kommer innan får signalen igen. Vad tror ni händer då? Gissa en gång. Vad tror ni kan hända när man backar ett långt tåg med Tågex i telefon när man har bråttom som fan rent ut sagt? Just precis, slangbrott var det alla hade på tungan, eller hur? Inte? Hur fan kan man få slangbrott när man backar ett tåg frågade jag Tågex? Jag har tappat trycket i alla fall och kan inte fortsätta.

En stor suck hördes i luren, sen frågade hon hur lång tid detta tar. Det kommer ta en bra stund sa jag. Är det fullmåne eller vad fan är det frågan om frågade jag och hon sa att det var en sådan dag då allt strulade.

Jag sa att jag ska lokalisera felet och ringer tillbaka senare. Vi la på och jag gick bak och lokaliserade felet bytte slang efter konstens alla regler och gick tillbaka till hytten och ringde Ebba på bemanningen igen. Jag var andfådd och svetten rann. Jag sa att jag bytt slang och laddar tåget med luft nu och att hon måste ringa mitt avbyte och meddela att jag blir flera timmar sen.

Jag gjorde ett bromsprov och ringde ut mig hos fjärren. Fick rulla mot Kil strax efteråt och vred upp aircon och pustade ut. Tror jag ringde Ebba ytterligare en gång för jag kunde inte ta tåget hem direkt i Kil utan behövde vila på hotellet.

Jag körde och kände tröttheten komma. Allt som hänt hade ju egentligen inget med mig att göra. Slangen som gick av var splitter ny och hade släppt i fästet och var uppebart ett fabrikationsfel. Men jag gjorde ett misstag där. Vid stressen när arbetspasset börjat så hade jag missat att köpa med mig mat i automaten på Sävenäs. Och jag hade inte känt mig hungrig vid slangbytet vid lokstallet pga att jag av varm och förkylningen i kroppen gjorde att sista promenaden i makadam kändes som en halvmara.

Vid slangbytet skulle jag gått in på Sävenäs, köpt mat, fyllt på kaffe och vatten och satt mig ner och vilat några minuter. Men det är lätt att vara efterklok. Nu kom tröttheten smygande. klockan var nu ca 22:00 och jag var bara halvvägs till Kil. Jag hade varit vaken sedan 05:00 och haft fullt upp hela dagen. Jag hade inte ätit på 8 timmar kaffet var slut redan innan jag lämnade Göteborg.

Jag ringde bemanningen igen, nu var det Kalle som svarade. Han hade fått info om vad som hänt och jag sa att jag orkar inte köra hem inatt alls. Jag orkar nog inte ens köra hem i morgon, jag vill bara hem med pass så fort som möjligt. Han förstod mig. De ifrågasätter inte när man säger att man är trött, nu fanns ju även en förståelig anledning. Jag körde sista biten till Kil och gick in på rummet, magen kurrade och väl där insåg jag att det finns gratis mat dygnet runt på det hotellet. Jag gjorde några ost och skinkmackor, tog en tallrik yoghurt och ett glas apelsinjuice. Det hade nu gått nästan 10 timmar sedan jag åt sist.

När jag ätit ställde jag mig i duschen och sen gick jag och la mig. Tog upp mobilen och loggade in på Facebook. Hade massor av aktivitet på min Facebook och kollade vad det handlade om. Det var min status om att jag klarat MC-kortet. 161 gillaklick och 51 kommentarer. Blev jätte glad, hade ju inte ens hunnit tänka på att jag klarat mc kortet. Fick en energikick, kände att maten och duschen gjorde mig lite piggare och jag tittade på klockan. Jag hade kört in en massa tid och var inte så otroligt sen som jag hade räknat med när jag pratade med Kalle. Jag ringde upp honom och sa att jag behövde sova och att jag skulle ställa klockan på 8:00 och sen skulle jag ringa på morgonen och “kolla läget”, kanske orkade jag köra om det inte löst sig. Det hade varit en tuff dag, men det är bara att gilla läget. Jag var ändå väldigt glad för jag hade klarat mckortet. Det andra är ju bara jobb och det får jag ju bra med övertid för.

Vaknade efter att han sova som en stock hela natten, kollade ut genom fönstret och mycket riktigt stod basetåget där. Ringde bemanningen igen och nu var Ebba tillbaka. Hon sa att de frågat en annan förare som skulle passa hem om han kunde ta tåget men han hade inte svarat. Han ville väl inte antagligen. Men jag kör tåget sa jag, och vi kom fram till att jag var tvungen att göra nytt grundprov innan bara.

Fixade det och rullade iväg hemåt. Allt gick bra men när jag skulle göra rundgång i GB norra så fick jag lokfel. Ringde lokledningen och fick sedan ringa experterna i Eskilstuna för inget funkade när de var multade. Däremot funkade de var för sig. Vagnvikten var 1232ton och jag skulle klara köra till Skandiahamnen med vagnarna med bara ett lok och kunde lämna det andra och hämta det senare. Det tyckte han var en bra ide. Jag skulle bara ringa bemanningen och meddela dem först. “det tror jag inte Ebba har något emot om du gör som du sa” sa han.

Sen ringde jag bemanningen och Ebba svarade, “det går bra Mattias” direkt när hon lyfte luren, han på lokledningen hade hunnit springa in till Ebba och berätta. Lämnade Rd loket och drog ner allt till Skandiahamnen med RCloket. Körde upp det mot stall när Tågex ringde. Beläggningsfel på Marieholmsbron så förbered blankett 21. Fan också, sen strulade nästa signal också så jag fick skriva en till. Sen körde jag till stall. Ställde loket. Ringde taxi, tog mig ner till Gb norra, hämtade Tdloket och körde till stall.

Sen ringde jag sista samtalet till Ebba och berättade att jag var klart med allt och att loken var på plats och hon skrev övertid på allt. Sen åkte jag hem och tog en hemmabryggd öl från mitt bryggverk och vilade.

Så kan en dag se ut men som tur är händer det inte så mycket strul på en och samma gång. Turen igår flöt på perfekt och jag pratade med Tågex om hur jobbig fredagen varit och berättade om allt jag varit med om, hon sa att det var inte en bra dag för järnvägen på något sätt så man fattade att hon hade varit med om ännu mer saker. En annan på Tågex sa att en förare körde sin första ensamma tur och kört ihjäl 14 kor.

Jag blev lite nyfiken på om det var fullmåne i fredags och googlade precis fram det och mycket riktigt. Det var fullmåne i fredags.

Flera på bemanningen har nu tackat mig för min insats och för att jag ställt upp och löst allt med volvotåget på ett bra sätt. Det får mig att minnas en gång för några månader sedan när jag fick ett tråkigt samtal under en tur till Kil att en nära anhörig blivit konstig och åkt till sjukhuset med misstänkt stroke.

När jag kom fram till Kil ringde det igen och det hade blivit sämre och jag ville hem. Problemet var att det är så ont om förare att man inte kan få ledigt hur som helst och det var sent och jag skulle komma hem snabbast om jag körde tåget till Gbg som planerat.

Jag ringde bemanningen och sa som det var och att jag kan köra men jag vill vara på sjukhuset. Han förstod och sa att han skulle se vad han kunde göra. Jag sa att jag skulle vara på sjukhuset till 17:00 dagen efter och sen vara anträffbar igen och ville att de skulle byta bort min tur senare den kvällen.

När jag vid 17:00 slog på min telefon så fick jag ett meddelande på telefonsvararen att jag skulle ringa bemanningen och bekräfta att infon om inställd tur nått mig. Jag ringde och sa att jag fått infon och kunde vara på sjukhuset ytterligare en dag. Personen i fråga har idag repat sig och fått tillbaka minnet nästan helt och är bara lite trött och kommer kanske bli helt återställd.

Jag uppskattade ledigheten väldigt mycket och har inte haft chansen att tacka er på bemanningen för att ni löste det när jag vet att det egentligen inte finns någon bra lösning på att ge någon ledigt med kort varsel.

Så nu är det dags, stort tack till bemanningen i Hallsberg för att ni ställde upp och fixade så jag kunde vara ledig när det behövdes.
Ni är bäst!

 

Jönköpingsbanan

Nu var första veckan på examinationen avklarad. Det har varit kul och lärorikt. Men har haft riktigt svårbromsade tåg hela veckan så jag har inte kunnat brilljera med några snygga inbromsningar än men det kommer väl så småningom.

Sista turen startade runt 23:00 vid lokstallet och jag ringde ut oss och körde ensamt lok ner till Skandiahamnen. Vagnarna var inte klara och vi blev sittandes på loket i nästan en timma innan vi kunde gå emot och bromsprova. Vi lämnade Skandiahamnen en timma sent och började köra mot Falköping. Strax utanför Skandiahamen vid Pölsebo så såg jag något som trippade på vänstra rälen lite längre fram.

Inte så smart katt som går mitt på rälen sa jag till min instruktör och jag började oroa mig för att köra på “katten”. Men helt plötsligt vända han 90 grader framför loket och sprang upp i slänten. Det var ingen katt. Det var en stor fin räv =)

Dessa vagnar är de mest svårbromsade jag kört. Ligger du i 100 och bromsar två hack och väntar 5 sekunder och sedan lossar ut så kommer hastigheten stanna på typ 40km/h känns det som. Man råkar bromsa till stopp ganska ofta när man kör sådana vagnar. Ju kallare det är ute desto värre. Hela veckan har jag dessutom haft oturen att hamna bakom någon annat slött tåg utan möjlighet för TKL att låta mig köra om.

Vi blev tagna åt sidan ett bra tag i Alingsås  på grund av att loket framför hade maskinfel  och vi var tillslut 1.5 timmar efter tidtabellen när vi nådde Falköping. TKL ringde och frågade hur långa vi var och vi var väl nästan 600 meter. Det var inte bra för det var fullt på spåren i Falköping. Vi fick gå in på rakspåret vid perrongerna, det är bra för då står man ivägen och det innebär att man får åka direkt när man är klar.

I Falköping gör man en så kallad rundgång med loket om man ska till Jönköping. Det innebär att man bromsar ner vagnarna och kopplar loss loket och växlar om det så att loket hamnar på andra sidan vagnssättet så man kan fortsätta köra ner mot Jönköpingsbanan.

Det gick snabbt att göra rundgången. Jag kör och instruktören hänger av och på vagnarna, det är bra att ligga efter i tidtabellen så man slipper göra allt själv. =)

Resan ner mot Jönköping gick bra. Det är extra rolig att köra genom Jönköping eftersom det är min hemstad. Jag har åkt pasståg där så många gånger att jag i stort sett redan har linjekännedom mellan Mullsjö och Nässjö.

Jag drog in vagnarna på JKPG godsbangård och gjorde en ny rundgång. Skulle hänga av hälften av vagnarna och lämnde dem men växlingspersonalen i JKPG var snabba och hängde av medans jag växlade runt loket. Jag kopplade på resterande vagnar igen och drog tillbaka dem mot JKPG central. Där gjorde jag ännu en rundgång och skulle dra vidare ner mot Nässjö.

Jag tittade på klockan när jag ringde TKL och sa att jag var redo. Nu var jag bara 10 minuter sen men persontågen hade redan hunnit börja gå och TKL suckade och sa att han måste skicka iväg oss för annars blir vi ståendes hela dagen. Sådant är livet på enkelspåren. Alla tågen påverkas av en försening.

Jag drog iväg mot Nässjö och fick kör hela vägen till Äng där jag var tvungen att stanna i ca 2 minuter för ett mötande tåg och sedan var jag i tid till Nässjö. Jag hängde av vagnarna och växlade undan till parkeringsspåren och “dödade” loket. Jag var ruskigt trött och fick tänka både två och tre gånger innan jag mindes hur man gjorde.

Vi gick till Green Cargos lokaler och skulle sova men då var mitt rum redan upptaget och låst. Typiskt också. Ringde bemanningen i Hallsberg och de fixade ett nytt rum och jag gick upp och åt min medhavda vegetariska mat och ställde klockan och somnade direkt.

Tanken var att vi skulle åka pass till JKPG central på eftermiddagen och därifrån ta taxi till godsbangården. Men vi såg i turlistan att det skulle gå ett tåg från Nässjö till JKPG Godsbangård vid samma tid ungefär så vi tänkte lifta med det istället.

Sagt och gjort, det var ett hederligt Td-lok med ca 300 meter vagnar på 500 ton så det var ett smidigt litet tåg. Lokföraren frågade om jag vill köra och självklart ville jag det. Jag har inte kört diesel lok sen i Maj om jag inte minns fel. Jag älskar diesellok. Jag drog ner allt till JKPG central och gjorde en rundgång och drog in allt på JKPG godsbangård.

Där hoppade jag av vid stallet och tog mitt ellok och växlade på det på mina vagnar som var klara på spår 2. Där fick jag vänta en stund och sedan växla på resten av vagnarna på spår 5 och bromsprova. Nu var vi redo och fick gå lite tidigare till JKPG central men väl där blir vi stående ca 30 minuter tills vi var i rätt tid och då fick vi köra igen.

Rundgång vid Falköping och sen vidare ner mot Skandiahamnen, fick gå åt sidan i Herrljunga och släppa fram en x2 bland annat annars gick det ganska bra hemåt. Hängde av vagnarna i Skandiahamnen och körde ensamtlok (tjänstetåg) upp till stall och tog helg.

Det hade varit en lärorik och rolig vecka.
Snart är jag lokförare, världens bästa yrke!

Oljetåget

I torsdags fick jag äntligen köra oljetåget genom Jönköping, 36 år från att drömmen startade fick jag uppleva det. Jag kom till Green Cargo strax innan 17:00. Oljevagnarna var då på väg från “Oljebryggan” till Bangården. Jag pratade lite med lokförarna där och fick höra att spåret släppt vid Hustomten och att en vagn spårat ur men kommit upp på rätt spår igen av sig själv.

Infra Nord håller på att byta slipers där så det var lite typiskt att de inte hunnit klart. Jag pratade med en Infra Nord kille i början på veckan och han sa att de skulle vilja byta tre gånger så många slipers egenligen. Men Jönköping kommun tror jag det var som bara tyckte det räckte men en tredje del av vad Infra Nord killarna tyckte. Det känns så tryggt att ha folk på Jönköpings kommun som till och med kan mer och vet bättre om järnvägen än Infra Nord… *host*

Efter ett tag kom mina älskade oljevagnar in på bangården och jag tog ett Rd-lok och klargjorde det och kopplade in mig på vagnarna och bromsprovade. Efter grundprovet så gick min handledare och hämtade vagnslistorna och jag satt och softade i hytten. Vår aircon funkade inte så det var nervevade fönster som gällde.

Det var en härlig känsla att rulla ut mot Jönköping, fick ju till och med tuta vid ljudsignaltavlan nedanför Länssjukhuset Ryhov. STH var 120 km/h och det har jag nog inte varit med om på godståg förut utan bara när jag kört ensamt lok och posttåget.

Jag gled fram i solen förbi Rocksjön och över “Undergången”, utmed Vätterns strand och förbi bommarna vid piren. Där stod det folk och fotade förfullt så jag fick köra med “duckface” genom hela Jönköping. Jag fick grönblink i signalen och det innebar att jag skulle ha stopp i signalen längst bort efter plattformarna och bromsade ner lite. Vagnarna var ju tomma så det var inga problem att stanna. Men jag behövde inte stanna för innan jag var framme så slog signalen om till kör och jag kunde lägga på ett gäng ampere till vid tändsticksområdet och dra hela ekipaget uppför backen mot Kortebo och vidare förbi Berghalla och Trånghalla tills man nådde Bankeryd.

I Bankeryd stod det en kille med systemkamera och stativ och fotade oss men där behövde vi inte stanna heller för vi hade kör rakt igenom i signalerna. Jag drog upp till Habo där vi fick vi vårat första stopp i signalen så jag stannade framför baliserna vid plattformen. Som tur var behövde vi bara stå någon minut innan vi fick åka igen.

Det var min första tur på Jönköpingsbanan norröver och det gick bra. Jag hade en ny handledare denna dagen och vi hade trevligt och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi hade även en gemensam vän visade det sig. Vädret var helt underbart och jag fick verkligen känna på hur härligt lokförarlivet kan vara. Jag sa till min handledare att hade folk vetat hur otroligt bra lokföraryrket är hade minst 50% av alla i Sverige sökt in till skolan. Jag önskar jag sökt in för 10 år sedan.

Strax var vi framme i Falköping och där vi gör en rundgång med loket så man kan dra det mot Göteborg. Det gick rätt snabbt och efter att vi kopplat på loket gjorde vi ett genomslagsprov och meddelade TKL att vi var klara och vi fick kör direkt i signalerna. Men TKL sa att det var något strul längre bort så “vi får se hur långt ni kommer”. Det är inte sådant man vill höra.

Västra stambanan mot Göteborg kan jag nog i sömnen vid det här laget, men det var första gången jag kört där när det var sommar och grönt. Helt underbart vackert. Något problem på stambanan märkte vi inte av. Men vi fick stopp i signalen i Alingsås och fick stå där kanske 5 minuter till de släppte pendeln framför oss. Helt idiotiskt om ni frågar mig. Nu vet jag inte jag hur det såg ut framför pendeln men att jag får bromsa in och vänta flera minuter på att pendeln ska gå framför mig tycker jag verkar konstigt. Jag hade STH 120 och nu fick jag ligga i 70 hela vägen till Göteborg för att slippa få grönblink i signalerna.

Men vi hade gått om tid. Dessutom fungerade Airconditionen i denna hytten. Vi hade inga fler stopp på vägen ner till Göteborg och i Kville hängde jag av vagnarna och växlade på loket på de fyllda tankvagnarna och bromsprovade. Vi fick kör i signalen direkt av TKL och kunde börja dra oljan hemåt. Allt flöt verkligen på och min handledare sa att så bra har det nästa aldrig gått som det gjorde idag. Vi hade kör i signalerna ända upp till Herrljunga och där vi var tvungna att stanna på ett sidospår.

4-5 tåg släppte de förbi. Lite retligt med tanke på att det vara väl bara 20 minuter kvar tills vi var i Falköping och skulle göra rundgång. Men STH på detta tågsättet var bara 80km/h så jag förstår att det blev som det blev. 30 minuter blev vi stående vid signalen innan vi fick köra.

Rungången i Falköping gick bra och jag började tuffa neråt på Jönköpingsbanan igen. Fick grönblink i signalen i Mullsjö men fick kör i nästa signal och kom ända till Habo innan jag fick stanna på ett sidospår och släppa förbi ett mötande tåg. Vägen hem gick bra och det är alltid lika roligt att köra tåg genom Jönköping. Det hade varit en bra dag och det var riktigt trevligt snack med min handledare. Blir jag stationerad i Jönköping vill jag ha oljetåget, jag får väl lipa till mig det sen. Jag trivs i Jönköpingsgruppen och kan mycket väl tänka mig att jobba där. Men vill helst jobba 8 dagar och vara ledig 6. Så antagligen blir det Protrain eller Green Cargos pool men de vill säkert ha lite mer erfarna lokförare så jag får nog börja i Jönköpingsgruppen och söka vidare senare.

Att köra oljetåget till Kville och tillbaka var den helt klart trevligaste körningen jag gjort. Det är så här de ska kännas när man “jobbar”. Life is good!!!

Lokföraryrkets baksida

Dagen började 3:39. Jag gillar att köra tidiga turer, det är lite jobbigt att komma upp men när man väl är vaken så är allt så fridfullt och lugnt som jag skrivit om tidigare. Denna morgonen skulle jag dra upp lite vagnar till Torsvik. Man börjar kunna banan nu, man vet var de kritiska ställena är som man måste vara extra uppmärksam på.

Vi var inte så tunga idag så vi behövde inget pålok på första turen. Det gick bra och vi klättrade upp för tabergsbacken med tåget och det låg ett vackert dis över den lilla sjön där uppe som ni sett på videon jag la upp häromdagen. Jag ställde av vagnarna vid den lilla bangården precis innan man kommer ut till industriområdet till Torsvik och körde radiolok ner till kombiterminalen och hämtade upp de lastade vagnarna där och drog upp till Torsviks bangård.

Varje gång jag stannar så packar jag tåget, det gör att buffertarna trycks ihop och man lättare kan hänga av kopplen. Det är inte alltid man behöver hänga av men jag känner att jag behöver öva på att packa. Det är lätt att packa egenligen, det svåra är när man ska stanna på en ganska exakt plats plus minus någon meter och samtidigt få till en packning av bufferterna. Jag har lite problem med just det och därför tar jag alla tillfällen jag kan att försöka packa tåget.

Vid bangården inväntade vi en Nässjöförare som skulle växla samtidigt med oss på Torsvik. Vi planerade hur vi skulle gå tillväga och efter det stack vi iväg och hämtade lite vagnar och drog upp till bangården på varsitt håll. Jag la växlarna efter mig för att underlätta för den andra föraren som skulle fortsätta växla efter mig. Jag ställde av vagnarna jag hämtat och kopplade på några andra och drog ner till jönköping igen.

Där hade vi lite rast och pratade med en annan förare som skulle gå som pålok på nästa vända upp till Torsvik. Denna resan började det hända lite saker på. Jag hade just passerat Tornet i Jönköping och var på väg ut på linjen när jag passerar en gångväg som går över spåret. Det kommer en kille med hörlurar och går fram emot övergången och jag signalerar “tåg kommer” för att vara på säkra sidan. Han tittade lite surt på mig, för han hade ju säkert tänkt att stanna men jag tog det säkra före det osäkra, han hade inte ögonkontakt med mig så jag kunde ju inte veta om han sett mig helt enkelt. Tyfonen i Td-loket är mycket kraftig och den går nästan att höra över hela Jönköping om vinden ligger rätt.

Jag fortsatte tuffa på med Td-loket med lilla mopeden (V5:an) som tryckte på bakifrån med full kraft för att jag ska komma upp i den svindlande topphastigheten på 60km/h. Grenen som hängt ut över spåret tidigare var nu nersågad av Infra Nord som hade passat på att röja lite extra på platsen när de ändå var där.

När vi närmar oss Taberg så är det en obevakad vägkorsning precis innan perrongen och från det här hållet är sikten bra. Jag ser att en bil kommer från vänster och ska till fastigheten på högersida och tänker att “han tänker inte stanna” och mycket riktigt han kör över spåret lite väl provocerande sent. Det var ingen fara med det men jag blir jävligt irriterad på sådant som lokförare och min handledare tutade ilsket på honom med tyfonen. Det som händer då är ju att alla i fastigheten hajar till och tittar och det blir antagligen så pinsamt för den som smet över spåret att han inte kommer göra om det igen.

Sen efter perrongen kommer det en gångväg och sen en ljudsignaltavla och sedan en obevakad vägkorsning igen innan den branta stigningen uppför tabergsbacken som jag kallar den börjar. Det var i den backen jag fastnade för någon dag sedan. Det gick bra upp till Torsvik och vi hämtade och lämnade vagnar i vanlig ordning och jag börjar få kläm på radiostyrningen ordentligt nu. Väl uppe på Torsviks bangård så bromsprovade jag med hjälp av radiostyrningsapparaten. Jag gillar att bromsprova, det hör yrket till och när det händer något så vet man att man har bromsar som fungerar felfritt.

Allt gick bra och den andra föraren gick emot med sitt lok längst bak och kopplade ihop sig med oss. Jag gjorde ett genomslagsprov och sen var vi redo att tuffa hemåt.

Man brukar inte komma så långt för hittills har jag alltid fått invänta några andra tåg som ska passera vid “Hustomten” eller Måp24 som signalen heter innan jag kommer ut på linjen och idag var det samma sak. Ringde och pratade med tågklareraren i Månsarp och sa att vi var redo och fick instruktioner om vad som gällde. Sen är det bara att vänta och vi brukar bli stående 30-60 minuter.

Dessa stopp är inte så tråkiga. Det är mitt i naturen och vädret är fint och man har rutorna nere på loket och man pratar om allt mellan himmel och jord. När vi jobbar är det mest jobbsnack för jag har ju 700 frågor jag vill ha svar på som elev och det tar det mesta av tiden. Men när vi har rast på sådana ställen som “Hustomten” så snackar vi fotboll, husbilar, roliga saker om tågyrket och tråkiga saker om tågyrket.

Igår så pratade vi om lokförartesterna och varför de är som de är och vad som krävs av en lokförare. Det är ganska mycket mer än att bara köra tåg från punkt A till B. Man måste hela tiden vara uppmärksam och ligga steget före, det är en säkerhetstjänst vi har och vi har ganska stora krav på att hela tiden vara på 100% på alerten. Ena sekunden har man en timmas rast i loket vid en rödljussignal och skrattar, halvsover, googlar och visar varandra en massa youtube videos. Nästa sekund får du kör i signalen och från att du börjat rulla måste du vara 100% skärpt igen.

Kanske är det just att vara passiv under en lång stund för att sekunden senare kunna agera snabbt och korrekt som är den stora utmaningen. Det vi inte visste igår när vi stod vid rödljuset och pratade om just detta var att just denna resan idag skulle jag får känna på detta i skarpt läge.

Tågen vi väntade på åkte förbi. Det kallas K-möte och är ett kontroll möte att ett specifikt tåg har passerat för att vi ska få ta oss ut på linjen för endast då är det säkert. Tågklareraren säger alltid att när tåget åkt förbi och du får kör i signalen så har du tillstånd att köra och så repeterar man det tågklareraren sa för att hen ska veta att man uppfattat allt korrekt.

Jag fick kör och började lägga lite pådrag. Det är en obevakade vägkorsning precis innan signalen och det är dålig sikt men vi har knappt någon fart så det är inget problem. Det sitter en ljudsignal tavla innan som säger att man ska använda tyfonen och det gör man alltid innan man avgår därifrån.

Jag fick börja med att åka ner till Månsarp och ställa mig på perrongen tills det blev grönt där. Det blev inte så lång väntan men denna gången fick jag även 0P i förindikatorn även där vilket innebär att jag måste stanna vid perrongen i Taberg också. Vi var 309 meter långa och om jag stannat vid rödljuset hade jag blockerat en gångväg innan perrongen och det är lite onödigt. Så vi stannade innan övergången annars kan folk bli otåliga och börja klättra upp på bufferterna och klättra över vagnarna. Eller kanske ännu värre, de kan krypa under bufferterna och då kanske jag inte ser det och kör iväg och deras sista resa blir då med fonus.

Nu stod jag i Taberg och på gångvägen bredvid stod en farbror med vad jag fattade det som hans barnbarn. Det var så tydligt att de stod där för att titta på tåget. När jag efter en lång stund fick kör i signalen så körde jag ut handen och vinkade till dem och barnet blev jätte glad. Sakta men säkert ökade farten och jag passerade perrongen.

STH på just det stället var 40 och jag var inte uppe i den hastigheten när jag närmande mig den obevakade övergången där en bil smet över på min resa ut till Torsvik. Min handledare har sagt till mig att ta det försiktigt där för den är lite lömsk så jag brukar hålla igen lite. Till vänster ligger en fastighet som övergången leder till. Till vänster är det bra sikt och jag såg att inga bilar eller personer var i rörelse där. På höger sida däremot är det dålig sikt och jag hade förmiddagens incident färskt i minnet så jag var extra uppmärksam idag.

Jag la pådraget till noll och hade handen på tågbromsen och tittade mellan buskagen om jag kunde se någon bil. Och mycket riktigt kom det en bil körandes väldigt sakta. Jag signalerade “tåg kommer” med tyfonen och bilen saktade in och stannade vid stoppskylten som stod innan den skulle passera spåret, precis så det alltid går till varje dag man kör tåg förbi obevakade övergångar. Bilar ser eller hör tåget och stannar vid stoppskylten och låter oss passera.

I detta läget så visste jag att det var fritt från rörelser från väster och han stod ju still på högersida. Det innebär ju att han blockerar den vägen för andra, alltså var det nu helt fritt för mig att passera. Han stod still några sekunder men när jag var farligt nära så börjar han köra fram och riktigt sakta också. Han hade med andra ord stannat vid stoppskylten just för att det var en stoppskylt, men han hade inte hört tyfonen och han hade definitivt inte tittat om det kom något tåg. Vilket det gjorde.

Jag såg allt som i slow motion, jag sa “SHIT” kastade mig på tyfonen och nödbromsar genom att dra D3-ventilen till botten och tömma huvudledningen i samma sekund som min handledare säger “NÖDBROMSA!”

Vad gör bilisten då? Jo, han stannar mitt på spåret och står still i en evighet kändes det som.

Bromsarna på ett tåg är tryckluftsdrivna och går till genom att man sänker trycket i huvudledningen som går genom hela tåget. Det tar tid, först går första vagnens bromsar till, sen andra vagnens bromsar, osv, osv Det innebär att det händer i stort sett inget de första sekunderna när du bromsar. Sen ökar inbromsningen gradvis men det tar ett tag innan du har fullbroms. Jag skulle med andra ord krocka med honom innan farten hunnit gå ner på grund av att han kört ut så sent efter att först ha stått still.

I sista sekund får han i backen??? och backar av spåret istället för att fortsätta rakt fram. Jag passerar honom utan att toucha och jag hör hur bromsarna gått till med fullkraft och det verkligen skriker om dem. Jag stannar en bit bort och min handledare hoppar ur och går bort till bilen, en person går ut och vad min handledare sa i det ögonblicket vet jag inte men jag antar att det inte var några av orden han lärt sig i kyrkansbarntimma som liten.

Jag pustade ut, inget hände ju. Jag började tänkte om jag kunnat göra något annorlunda. Hastigheten var låg, jag hade sett honom och varit beredd på att bromsa och signalerat med tyfonen. Han hade stannat, men bara för ett tag och tillräckligt länge för att jag inte skulle hinna stanna när han sen fick för sig att köra ut. Min handledare med mer erfarenhet av sånt hade kanske varit mer vaken och kanske hunnit nödbromsa max en sekund tidigare men det hade inte hjälpt. Jag kom fram till att jag gjort vad jag kunde. Kör någon ut framför så finns det inte så mycket man kan göra.

Jag la till lokbromsen och såg att jag inte dragit ner pådraget. Jag hade prioriterat tyfonen och nödbromsningen och pådraget upphör direkt när man får broms till. Det samma gäller för påloket vi hade därbak om han hade haft pådrag men det hade han inte på hemvägen.

Jag drog tillbaka tågbromsen och huvudledningen började fyllas men det tar tid och det tog ett bra tag innan vi kunde börja rulla igen. Det var en luring sa jag till min handledare. “Han stannade vilket gjorde att jag slappade av för en sekund men jag reagerade blixt fort igen när bilen började köra.” Han svarade att det var en jävla luring och att jag just fått känna på lokföraryrkets baksida och pratade med mig och kollade läget. Jag sa att jag var ok och att jag nu fokuserar på att köra för att samma sak kan hända om 30 sekunder igen.

Jag kände mig ganska nöjd med hur jag agerat, jag kände att jag hade blivit rädd men att jag kunde släppa det och fokusera på körningen igen. I slutändan så var det väldigt lärorikt om hur oförutsigbara alla vid spåret kan vara. Nu ska det skrivas rapport om det inträffade och jag ska få en genom gång hur och varför man skriver rapporter när något inträffar.

Resan hem gick bra. Det har trots allt varit en bra dag och jag känner att jag är en bättre lokförare nu än jag var när jag vaknade i morse. Jag älskar fortfarande mitt yrkesval och idag fick jag nya öronproppar, och blåa var de också, bara en sån sak liksom 😉

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte

Praktikplats Green Cargo Nässjö

Hej allihop. Hoppas ni saknat mig och mina inlägg.  Jag har varit sjuk mm och har inte orkat blogga som jag borde. Men nu är jag pigg igen.

Mycket har hänt sen sist. Vi har gått igenom bromssystem, ellära, och spärrfärd. Vi har minglat med den nya elervern. Vi har haft ST, Green Cargo och någon mer på besök i klassen. Jag suttit i möte som vice elevrepresentant med några gamla rävar i branschen och kafeterian har gjort mackorna både mindre och dubbelt så dyra. Ska börja ta med egna mackor till frukost hädanefter.

Tiden bara flyger iväg nu, Det tuffar på bra helt enkelt, innan påsk hade jag gjort hälften av utbildningen och det är lika roligt fortfarande. Två i klassen har funnit kärleken i varandra och ingen i klassen har hoppat av. Det är ett riktigt härligt gäng. Vi har ingen som ska vara “häftig” eller “cool”, det är ingen som är mobbad eller utstött utan det är en skön, soft och seriös stämning i klassen. Det gillar jag.

Detta är mitt nya liv nu, mitt liv är väldigt annorlunda nu än förut och jag älskar det. Jag har sålt min älskade fullutrustade BMW och skaffat mig en svart Peugeot 307 kombi. Kände att jag gjorde ett bra klipp och saknar min BMW mindre och mindre för varje dag.

Jag trivdes väldigt bra på praktiken på SJ i Göteborg och kände nästan direkt att jag ville börja jobba hos SJ i stället. Jag som verkligen trivdes på Green Cargo. Att köra persontåg var en helt annan känsla och det är kul att köra riktigt fort ibland. När jag kom tillbaka till skolan och pratade med de andra så sa jag att jag ska börja på SJ. Men sen efter någon dag när man hört allas historier från praktiken så började jag sakna godståg igen.

Första LIA perioden så var man ju helt ny, Det var kul men andra LIA perioden gick det betydligt bättre när man fattat teorin bättre mm. Fick fullpott i betyg hos SJ och omdömet att så jag körde första veckorna i andra liaperioden förväntar man sig att man ska köra näst sista eller sista liaperioden. Jag kände att persontåg var min grej. Men det ändrade sig.

Jag insåg att jag måste öva mer på lok och vagnar eftersom det är svårare enligt mig. Jag kommer nog få samma positiva upplevelse om jag kör gods igen som jag fick hos SJ förhoppningsvis.

Jag gick in till Daniel på skolan och tänkte lämna Green Cargo Sävenäs igen som förslag på praktikplatser jag ville ha. Men han sa att han redan fixat praktik åt mig. Green Cargo Nässjö med Jönköping som utgångsort. Helt perfekt! Praktiken drar i gång i Juni igen.

Jag har viljat vara på Green Cargo där för att det ligger närmast, men jag har tänkt att det är så många andra i klassen som söker sig dit att jag lagt mina praktiker i Göteborg för då är vi bara 3 i klassen som krigar om platserna. Men nu hamnade jag där trots allt och jag är helt nöjd.

Det blir nog tyvärr en hel del körningar till Torsvik och inte fjärrtåg som jag vill köra, men det är ok. Det är nog system M där också skulle jag tro så då för jag lite mer erfarenhet om det. Min barndomsdröm var ju trots allt att jobba som lokförare och köra Godståg på Jönköpingsbanan. Nu tror jag att jag vill jobba på ett bemanningsföretag typ Protrain för då får man köra både person och godståg. Jag skulle nog gilla att jobba en vecka och vara ledig en vecka också. Ju mer jag tänker på det så är jag nog en typisk Green Cargo kille trots allt, men jag älskade verkligen alla sköna lokförare och ombordare på SJ.

Nu blir det i alla fall gods igen. Jag ska räkna ut hur många praktiktimmar jag är uppe i nu i veckan som kommer, borde ligga närmare 350 timmar nu.

Ser ni att jag lagt in lite mer färg i bloggen? Ska fixat med den lite till, och bygga om headern, men den börjar få sitt slutgiltiga utseende nu.

Jag har även börjat planera hur bloggen ska vara från och med i sommar. Det blir lite av en foto och videoblogg och jag har beställt lite utrustning inför det och börjat plugga lite bild och videoredigering igen. Mycket kan jag ju redan eftersom jag är webbdesigner i grunden. Detta ska bli kul, kommer ändra namnet på bloggen i sommar också, kommer nästan vara samma namn och jag kommer givetvis länka Lokforarstudenten.se hit.

Nu ska jag plugga inför spärrfärdsprovet på Onsdag, jag hade prov i ellära idag och har snart prov i bromssystem.Tur att man läst teknisk naturvetenskaplig och bilmek i Gymnasiet, man har en hel del gratis då. =)

 

PS. En av den nya eleverna på YH28 i Mjölby har en blogg, Gå in och läs, hon började sin praktik på Green Cargo i Nässjö idag. DS

http://martinaauren.blogg.se/