Ny handledare, nya utmaningar

Igår var jag iväg på min första tur med min nya handledare Lennart Carlsson. Vi kommer bara köra ihop 3 turer så han kommer inte att få betygsätta mig. Man måste ha åkt med en handledare 5 ggr för att få betyg. Wiggo gav mig sitt betyg innan jag åkte iväg med Lennart. Det har gått ganska bra kan man säga, är helnöjd med min utveckling denna LIA:n.

Lennart satt mitt emot Wiggo i orderrummet och jag hade träffat Lennart två gånger tidigare under denna LIA:n men visste inte då att vi skulle köra ihop. Sista turen var på fredag och då skulle vi börja 5:03 om jag inte minns fel men Lennart ville inte ha den turen för det var med en x40 och han hade haft 3 sådana turer på rad som handledare och fått nackspärr. Jag skulle få köra med någon annan handledare och det har jag inga problem med, men det jobbiga är att jag kommer få börja 4:23 i stället. Det är ju mitt i natten för mig, att jag pendlar från Jönköping gör inte saken bättre. Men, men, jag är inte den gnälliga typen och jag behöver mina LIA-timmar.

Denna dag skulle jag köra x2 till CST och tillbaka. Det var kul för Wiggo hade ju visat några bromstekniker som jag kunde börja öva på. Vi pratade en hel del om eco-driving mm och riktmärken som var bra så jag visste när jag närmade mig plattformar. Jag försökte memorera så mycket som möjligt men jag antar att nästa LIA-period kommer bli en hel del om eco-driving och linjekännedom. Bromsningarna med x2 gick bra och jag kände att Wiggo hade blivit stolt om han varit med och sett att jag redan satte hans tekniker han visat. Hela grejen handlar ju egentligen om att man ska vara ute i god tid och ta ned farten och då kan man göra lugna fina inbromsningar med maximalt användande av elbromsen.

Hade matlåda med mig som jag värmde i Stockholm, högrev som jag kört i slowcookern ihop med lite olika örter. Super gott. Åt några frukter och drack två koppar kaffe. Min klasskompis Elias var där också så vi pratade lite, han var sin andra tur till Stockholm denna dag. De hade fått evakuera ett tåg och satt passagerna på bussar av en anledning jag inte minns.

Hemresan gick bra, jag satte inbromsningar riktigt bra och skulle göra mitt sista stopp i Skövde innan jag åkte tillbaka i Göteborg. Jag var supertaggad att få sätta den perfekta inbromsningen där. Jag hade ju gjort en perfekt inbromsning med x40 där för några dagar sedan och minns exakt vart jag börjat med elbromsen då. Tänkte börja några hundra meter tidigare med x2:an och impa på handledaren. Men då får vi stopp i infartssignalen, så typiskt. Ett tåg hade stannat där och inte fått upp dörrarna ordentligt och det hade visat sig att hela plattformskanten var sned av någon anledning och spåret stängdes av med förseningar på 5-10 minuter till följd för de som ska igenom.

Jag var nöjd med dagen och inbromsningarna i alla fall och kände att jag var värd full pott i betyg som jag fått av Wiggo tidigare under dagen. Lennart var nöjd med min körning och sa att jag inte skulle fokusera så mycket på bromsningarna. Jag har samma krav på mig själv som förare som kört i 30 år enligt honom. Det stämmer kanske, jag gillar som sagt inte att göra något halvbra. Det var kul att köra med Lennart, men han säger till i förväg hela tiden innan det kommer nerkopplingstavlor mm. Det har inte mina handledare gjort på 2-3 veckor. Det enda de sagt till om är när jag ska börja bromsa om jag inte riktigt vet vart perrongen är och då säger jag till.

Men jag sa aldrig att han inte behövdes säga till. Jag fick ju på så sätt en bra hint om när jag skulle börja bromsa och kunna träna på den perfekta inbromsningen, samtidigt kunde jag memorera platserna han sa till på för att minnas lite bättre. I Göteborg sa vi hejdå och jag tog bilen hem till Jönköping, åt lite mat och stupade i säng. Sov 5 timmar innan klockan ringde och det var dags att bege sig till bussen. Jag sitter alltid längst fram till höger i bussen om jag åker med Swebus. Bus4you åker jag alltid på premium längst upp. Men i morse var de Swebus och jag fäller båda sätena maximalt bakåt, tar av mig jackan och använder den som “täcke” och stoppar in mina A-jays in-ear hörlurar och sover på vägen. Idag var det Jackson 5 som spelades, jag har varit ett stort Michael Jackson fan sen jag såg honom live på Eriksberg 1988 när jag var 13 år gammal.

En intressant sak med att sova på bussen är att jag vaknar alltid på samma ställe. Det är någonstans mellan Bollebygd och Landvetter flygplats. Helt klarvaken varje gång och fit for fight för dagens bravader.

Idag var det iväg med loktåg till Kalmar och jag ligger just nu och bloggar på hotellrummet. Men det får ni läsa mer om i morgon. Då börjar jag 4:13. Nu ska jag se en skräckis på iPaden och sen sova.

Sov gott alla knasbollar därute när det är dags.

Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)

Multad och fullsatt

I söndags var det dags för mig och Kronander att köra till Västerås och tillbaka med en multad x40. Kronander är bra som handledare och vi är lika sociala båda två så vi har riktigt kul när vi kör ihop.

Jag skrev ut tågorder och fordonslistorna innan han kom och gick igenom dem. Brukar märka ut nedkopplingstavlor mm innan vi åker iväg för att ha lite mer koll när jag kör. Jag har inte haft många stopp för utbyte av passagerare hittills på mina turer hittills och jag tror bara jag är uppe i ca 16 stopp ungefär. Det är väl vad en pendeltågsförare gör på en dag, om det ens räcker.

Men i söndags var det annorlunda, då hade jag ca 16 stopp totallt. Det var ett perfekt tillfälle att öva på att finslipa inbromsningarna. Kronander är bra på sånt, han har full koll på vad jag kan och inte kan, jag brukar även berätta exakt hur de andra körningarna har gått. Jag har märkt att alla handledare säger till mig lite tidigare än vad jag tycker jag ska börja bromsa. De vill väl vara på den säkra sidan helt enkelt.

Kronander låter nästan som en TKL när han sitter bredvid mig och följer med allt som händer på spåret i sin platta. Han lyckas räkna ut väldigt bra hur TKL (tågklarerarna) tänker göra. Vi anade att de skulle låta en x2 dra om oss lite längre fram men det ville inte vi och jag eldade på den tyska x40 allt vad det gick för att vara i tid in till driftplatsen (minns inte vilken).

TKL ringde upp min strax innan och sa att de lägger in oss på huvudspåret och släpper oss före x2:an och det vara bra nyheter för oss. Ombordarna ska då fälla bommarna men de var inte riktigt med så vi pratade med dem genom fönstret och kom iväg i god tid. Sen var det bara på att elda på den gamla tysken igen för att inte sinka x2:an bakom oss.

Allt gick bra och vi var i Västerås i tid. Vi hade rum bokade på Clarion hotell, en vän frågade mig om vi får stå för hotellrummen själva men givetvis behöver vi inte det. Det finns två typer av rum man får, det är exakt samma rum men kallas dag eller nattrum. Nattrum sover man i på natten men dagrum får man inte krypa ner i sängen på, det är för att de kan komma en annan lokförare där senare och sova över. Det är ett sätt för SJ att spara pengar.

jag vet inte riktigt vad det är mer som man inte får göra i dagrum, men jag antar att det kommer någon från hotellet och kollar rummet innan nästa lokförare kommer. Denna dagen hade jag sovit över på SJ Göteborg och inte hunnit duscha utan jag gick bara in till stan och åt frukost när jag vaknade så jag använde duschen. Vet inte om man får det men det var välbehövligt för man piggnar till på ett helt annat sätt efter en dusch. Jag tog den lilla handduken och det finns ju flera extra till nästa lokförare. Jag brukar lämna rummet väldigt fint när jag har dagrum men ska höra vad som gäller lite senare idag.

Lite innan avgång gick jag tillbaka till stationen och Kronander visade mig runt i SJ’s lokaler där.

Det var massor med folk på perrongerna denna dag. Tåget såg helt fullsatt ut och det går nog in ca 500 pers i en multad x40. Jag har inte de exakt siffrorna men de hittar ni på jarnvag.net om ni vill nörda ner er lite.

I Örebro öppnade vi dörren till hytten och tittade på hur mycket folk som välde in och ut ur tåget vid resande utbytet. Då kom det fram en tjej och sa att hennes syster åkt iväg med tåget innan men glömt sin sminkväska och att hon vägrade åka till skolan utan smink. Hon ville att vi skulle ta den till Skövde. Visst det kunde vi väl ställa upp på min vi sa att de skulle vara där i tid annars hamnar den i Göteborg i stället. Vi sa till dem att stå längst framme på perrongen vid 170 meters tavlan eftersom det var ungefär så länga vi var denna dag.

Det var lite nersättningar och vi var 6 minuter sena in till Töreboda och lämnade Töreboda 9 minuter sena. Sen eldade jag på den gamla tysken så bra att vi bara var 2 minuter sena in till Skövde. Inbromsningarna hade gått väldigt bra och i Skövde hade jag mycket högre hastighet in än jag brukade få och jag fick göra inbromsningen precis som jag ville utan att Kronander sa något. Det blev perfekt och Kronander tyckte jag skulle vara väldigt nöjd med den inbromsningen.

Vi lämnade över sminkväskan och tjejerna som väntade där blev överlyckliga. Jag sa till Kronander att nu får han ge fan i att köra ut huvudet när vi stannar för han verkar ju vara värsta brudmagneten. Vi lämnade Skövde två minuter sena och sen efter det var jag i tid vid varje driftplats (station).

Efter stoppet i Skövde blev alla stopp helt perfekta och vi var några minuter tidiga in till Göteborg. Vilken känsla det var att avsluta ännu en dag men en perfekt körning.

Det ska tilläggas att med perfekt körning så menar jag med tanke på hur långt jag kommit i utbildningen. Jag gör fortfarande en del nybörjar fel, missar någon tavla ibland mm. Kronander brukar fråga mig efter jag passerat tavlor vad det var för tavla vi passerade för att jag ska hålla mig skärpt hela tiden.

Jag kör med med “pucken” i ML hela tiden vilket innebär manuell körning. AL betyder att man har en hastighetsreferens som håller farten men jag tycker det blir lite väl mycket rattade på hastighetsvredet på sina stället så jag skippade det på x40. Det tar för mycket focus nu när man är ny. Men samtidigt måste jag ju öva på alla funktioner i tågen jag kör.

Nu sitter jag på SJ i Göteborg och ska köra x2000 till Stockholm. Idag har jag en ny handledare igen. Wiggo heter han. Jag har åkt ifrån min turlista så jag kan inte skriva ut körorderna eller fordonslistorna i förväg. Men det finns det gott om tid till sen när handledaren dyker upp.

Ha en bra dag alla tågnördare därute =)

Edit: x40 är inte tysk utan fransk, tur att man har kunniga läsare 😜

x55 Malmö tur och retur

I torsdags var det dags att köra igen. Peter Kronander var min handledare denna gången och vi kom bra överens. Vi var väldigt lika som personer. Jag vågade inte ens säga hur lika vi var på allt för då skulle han tro jag var mytoman eller något.

Det visade sig att även han startat med LCHF ganska nyligen. Vi gillade båda att laga mat. Samtalsämnena tycktes aldrig ta slut och vi hade riktigt trevligt när vi körde Malmö tur och retur på Västkustbanan. Denna gången var det en x55 jag skulle köra. Det var helt nytt för mig och Peter förklarade hur man testade säkerhetsgreppet och bromsprovade.

Peters tidigare LIA-elev hörde av sig och sa att hon stod på stationen i GBG och Peter svarade att vi stod några spår därifrån. Hon kom in till oss i hytten och det var MTR’s röda fina motorvagn hon körde. Det var kul att prata med henne. Peter verkar omtyckt av alla oavsett ålder. Han har nyss gått i pension men jobbar kvar på timanställning som alla andra.

Jag pratar en hel del med ombordarna på tåget när jag kör. Avgångssignaleraren på denna turen var en väldigt trevlig och sympatisk kille vid namn Andrew. Han servade oss med Te och kaffe hela vägen. Han verkar vara en riktigt trevlig person precis som Peter.

Jag gillar verkligen x55, det är en bra maskin. Riktigt bra ljus i strålkastarna också. Den har displayer som gör att man ser hur långt man har till signalerna som tex visar stopp och man ser bromskurvan så man bromsar lagom hårt. Körningen blev hur enkel som helst och jag gjorde återigen min bästa körning hittills. Det är lätt att kära bra med sådana motorvagnar.

Peter hade full koll på mitt körsätt och han insåg att jag enbart kör efter ATC och inte kollar skyltarna. Men han lät mig köra på mitt sätt ner till Malmö. Västkustbanan är verkligen vacker och jag gillar att köra där. Malmö är en ganska trevlig stad det också faktiskt. Vi åt våra medhavda lunchlådor och Peter berättade att det inte gick installera Flash på datorerna och att det gjorde att man inte kunde spela visa online spel när man hade rast nere i Malmö längre.

Jag kommer ju från datorbranschen så jag visade en lösning på problemet och vi satt och spelade Mohjang hela uppehållet i Malmö.

När vi skulle åka ifrån Malmö impade jag på Peter genom att kunna hur man kollade säkerhetesgreppet och bromsprova som han förklarat tidigare. Nu ville han att jag skulle lära mig köra tåg på ett smartare sätt och sa åt mig att repetera alla skyltar vi passerar som har med hastighet att göra och det började jag göra. Helt plötsligt insåg jag att jag kan räkna ut när det är dags att titta efter förändringar i förindikatorn på ATC:n

Jag kände direkt att jag fick mer kontroll över mitt sätt och köra och blev mer avslappnad. Peter la märke till förändringen han också och han behövde inte ge mig en enda instruktion förutom vart jag skulle stanna på perrongerna. Jag skötte allt och det blev mjuka och fina inbromsningar trots att jag aldrig hade kört där förut. Vi var någon minut sena från Malmö pga ett litet strul som gjorde att vi fick ringa driftstöd, men den förseningen körde jag med lätthet in.

Vi hade roligt och pratade massor hela vägen och Andrew var inne ibland med te och kaffe till oss. Jag drack en kopp kaffe även denna dagen. Jag kände att det var det här jag ville syssla med. Resandetåg alltså. Jag är en väldigt social person och jag gillade att hänga med ombordpersonalen. Jag gillade att man var finklädd, jag gillade att åka långt och komma till andra stora städer och ha rast. Jag gillar hotellfrukostar.

Jag har nästan bestämt mig nu, det är hos SJ AB Göteborg jag vill jobba. Det säger en hel del med tanke på hur mycket jag älskade att köra gods på Green Cargo.

När vi rullade in på Centralstationen i Göteborg några minuter tidiga så var jag riktigt glad öven min körning. Fick massor med beröm av Peter som sa att jag verkligen visat att jag har talang för yrket. Jag kände själv hur allt släppte idag och kändes naturligt. Jag är ju fortfarande nybörjare och har lång väg kvar men denna dag tog jag ett stort steg mot drömmen att bli lokförare.

Jag har haft tur med mina handledare. De har varit väldigt bra allihop. Men Peter gillar jag mest. Han kan man verkligen sitta och prata med på ett naturligt sätt. Nästa körning med honom blir till Västerås på Söndag. Då är det en x40 vi ska köra. I morgon (Lördag) ska jag köra x2000 till Stockholm igen. Eller X2 till Cst som vi nördar säger. Då blir det Ulf Rosén som är handledare, samma som jag hade i Måndags. Han är också trevlig att prata med.

Nu ska jag sova. God natt alla kakmonster därute…

Polisavhysning på min första körning

Idag har jag äntligen fått köra persontåg hos SJ.
Jag hittade till SJ lokaler och blev insläppt strax efter 8:00 i morse. Fick ett väldigt trevligt bemötande och en guidad tur genom deras katakomber. En sak jag är riktigt ursel på är lokalsinnet när man går runt i en byggnad och byter våning hela tiden. Man hälsar och skakar hand med massor av personer och sen springer man på dem på centralstationen några minuter senare och känner inte igen dem.

Men det gick bra idag. En rolig sak var att de skakade hand med mig och sa att de skulle guida mig och vad var det första de visade? Jo, vart kaffe maskinen var. Alla lokförare är stöpta i samma form. =)

Min handledare Ulf Rosén var redan på plats men han följde bara med på rundvandringen tills vi kom till kaffemaskinen sen fastnade han där. Sa jag att det var det första de visade? De visade även stora lådor med frukt som jag fick äta av. Jag älskar frukt men kör LCHF nu och var tvungen att tacka nej.

Det var kul att få se trafikledningen mm. Jag tyckte det var ett trevligt gäng med glatt humör i hela byggnaden och massor med Göteborgshumor som jag kallar den. Här kommer jag trivas.

Den första frågan alla ställer är inte hur länge jag läst eller hur mycket jag kört förut, nej alla frågar vart jag pluggar. De verkar gilla att det är i Mjölby.

Jag fick nyckeln till ett skåp jag kunde ha mina saker i, ett passerkort med kod och världens största nyckelknippa. Tror de nycklarna går till alla lok på norra halvklotet. Fick ut en hel hög med nya fina kläder och en väska fylld med varselväst, ficklampa, våtservetter, handrengörning, skyddsglasögon, jobbarhandskar och ett häfte med alla blanketter i förutom blankett 21 (nej, jag har inte kört mot signal i stopp!)

Jag svidade om i omklädningsrummet och man ser ganska cool ut i lokförarkläder, hade jag varit ensam i omklädningsrummet hade det blivit selfies i solglasögon med duckface och hela kittet. =) När jag bytt om och packat om väskorna så gick jag upp för att leta upp Uffe. Jag hittade honom vid kaffemaskinen. Han hade redan skrivit ut tågordern till mig och sa att vi var lite tidiga och att han bara skulle ta en kopp kaffe till.

Det är det som är så bra med mina handledare. Tappar man bort dem så går man till närmaste kaffeautomat och så står de där av en ren slump…

Jag och Uffe gick ner till Centralstationen och låste upp vårat lok. Nödbromsen var inte kryssad som testad i ett papper som låg i hytten så det började vi med. Motorvagnen var redan klargjort i övrigt så det var inte så mycket man behövde göra. Det var en x40 jag skulle köra till Västerås idag. En grå dubbeldäckare med en toppfart på 200km/h. Jag hade aldrig varit inne i hytten på en x40 förut så det var en hel del nya saker att  lära sig. Det sitter knappar utspritt över hela hytten kändes det som.

Många lokförare gnäller på x40, den är nog inte så dålig när den fungerar, men det gör den inte alltid tyvärr. Det kunde dyka upp väldigt konstiga fel på den sa Uffe men just idag fanns det inga felmeddelanden att kvittera i displayen. Nödbromsen funkade och när vi skulle kryssa i det så funkade inte pennan och min penna låg i min privata väska i skåpet. Uffe gick bak i tåget för att fråga ombordansvarig om en penna.

Jag satt i hytten och bekantade mig med vart alla knappar och reglage satt när det knackade på dörren utifrån. Det var ombordansvarige som ville säga hej. Mikael hette han och var lika trevlig som alla andra på SJ. Jag knäppte en bild genom rutan medans jag pratade med honom och facebookade den.

Förarhytt
Fem minuter till min första avgång med persontåg

Det var riktigt kul att köra iväg. Det gick bra, allt flöt på, solen sken och jag låg bra till i tid. Då ringer ombordansvarige och säger att vi måste avhysa några som inte har giltig biljett i Alingsås. Ok, inga problem, vi kollar om att allt går bra, vinka om det blir problem sa vi. Givetvis blev det problem.

Inte nog med att de inte hade giltig biljett. Deras svenska blev dessutom obefintlig i samma veva. Det var två tjejer som skulle till Skövde och de hånade även ombordansvarig och vägrade gå av. Mikael ringde polisen som skulle avhysa dem och jag och Uffe fick ringa TKL och meddela. Vi ville egentligen köra en station till så att polisen redan var på plats när vi kom fram för att inte tiden skulle gå men ombordaren hade tyvärr redan hunnit ringa polisen.

Tiden gick och vi får tyvärr inte avhysa folk från tåg hur som helst så det  var inte så mycket mer att göra än att vänta på polisen. Efter att tag fick ombordaren en snilleblixt och tog tag i micken och berättade att vi var försenade pga att några utan giltig biljett vägrade lämna tåget och att polis var påväg. Det tog väl 2 minuter så hade passagerna bilvit irriterade  och kastat ut de två tjejerna och polisen kom i samma veva. Nu var vi nog 15 minuter sena och jag fick kör av TKL ganska omgående.

Men när man är försenad så har de tågen som går i tid företräde och det blev en del stopp och väntan här och där och den försenade tiden växte och växte och var nog uppe i 30 minuter tillslut.

Körningen gick bra trots allt men det var väldigt annorlunda att bromsa. Tog nog halva vägen till Västerås innan jag började känna att jag hade koll och Uffe kunde slappna av. Väl framme fick jag beröm för mitt sätt att köra för att vara första gången med persontåg. Men han sa även att det var en hel del jag behövde öva på.

Vi hade rum på Clarion hotell i Västerås och vi gick upp på rummen och jag åt min medhavda LCHF lunchlåda, smsade och ringde lite och sov middag. Jag gillar verkligen att bo på hotell och det kommer bli en hel del hotellbesök denna praktikperioden har jag sett.

Vi sågs i receptionen strax innan 16:00 och gick ner till stationen. Uffe köpte kaffe och jag en redbull utan socker. Jag var taggad. Lite för taggad visade det sig. Jag körde en multad x40 och det innebär att det är två x40 som är ihop kopplade så att tågsättet blir dubbelt så långt. Jag hade kör i signalerna och 3 st nollor i förindikatorn som betyder att det är 10 övervakning. Man får alltså inte köra snabbare än 10km/h tills nollorna går över i huvudindikatorn. Oftast när jag blivit tagen av ATC så är det just pga av att jag glömt av att det var tre nollor när jag ska köra iväg efter ett stopp. Men idag kom jag ihåg det.

När man startar då så åker man jätte sakta. Så sakta man kan nästan, fast bara några meter tills man åker över några baliser som sitter mellan rälerna och skickar ny hastighetsinfo till ATC:n

Man håller samtidig inne en knapp som förbikopplar en broms under tiden. Nollorna hoppade över i huvudindikatorn och det var bara att köra iväg. jag släppte knappen, men hade så låg fart att bromsen gick till och tåget stannade. Nu fick jag två nollor i stället. Det innebär att jag fick ringa TKL och få nytt körtillstånd och fylla i blankett 21. Vi lämnade Västerås 5 minuter sena. Uffe sa att ibland är det bra att lära sig den hårda vägen och han hade rätt. Jag kommer nog aldrig göra det misstaget igen.

Uffe är verkligen en bra handledare. Jag ska ha honom igen på lördag. Vi har massor med liknade intressen. Bilar, båtar, seafood, hundar, mm. Vi hittade fler och fler samtalsämnen och tiden verkligen flög iväg. Jag började få till bromsningarna riktigt bra och Uffe var nöjd men sa att jag bromsar lite för tidigt än men att det var riktigt bra ändå. Det känns bra. Jag körde snabbt in tiden vi låg efter och resan hem gick utan några problem.

Jag pratade med Uffe när vi var framme i Göteborg och jag har verkligen fått en bra intryck av persontåg trots att polisen blev inblandad på min första tur vid mitt första stopp.

Det har varit en lång dag och nu ska jag boka bussbiljetter för i morgon och övermorgon till och från GBG och sedan ska jag sova. Ha det bra alla knasbollar därute =)

x40
Så här ser x40 ut. Det är en dubbeldäckare med en maxfart på 200km/h. Här ser ni min handledare Uffe när vi precis kommit fram till Göteborg och avslutat dagens körning.