Jag ska måla hela världen lilla mamma

Sista körningen denna veckan gick kanonbra till skillnad från körningen natten innan till och från Varberg. Denna gången skulle jag till Hallsberg, men nu hade jag tid att förbereda mig.

Jag skulle ha multade lok även denna kväll men nu hade jag ju fått kläm på det och läst på en massa så nu brydde jag mig inte så mycket om det. Jag skulle även lämna vagnarna på i-gruppen i Hallsberg och sedan växla till lokdepån. Sen hade jag några timmars rast som jag tänkte strunta i och hämta ut andra lok från lokdepån och multa medans det fanns folk på plats och sedan gå på mina vagnar och dra hemåt.

Jag läste på allt jag behövde och skrev ut och tog med mig dokumenten i väskan. Sprang på min instruktör Andreas som skulle ta helg efter att han klargjort lok med elever hela fredagskvällen. Jag berättade att det var en tur de ringt mig och bett mig ta och han gav mig lite tips och även ett nummer att ringa när jag skulle ut från depån mm.

Jag hämtade mina lok i stallet och ringde ut mig till vagnarna. Kopplade på mig själv och hann göra täthetsprovet innan bromsprovaren kom. Efter ett förkortat genomslagsprov fick jag växla fram till i gruppen innan jag fick kör och kom ut på stambanan.

Retardationsprovet gick perfekt och började rulla mot Hallsberg. Jag vägde väl ca 2000 ton och det är väl ok när man har multade lok. Jag var även 665 meter lång vilket är ett personligt rekord i längd så jag kände redan nu att det skulle bli en bra körning.

Jag hade pendeln framför mig och fick ligga och smyga i 80 km/h till Alingsås där jag hade stopp i signalen en kort stund. Sen hade jag kör hela vägen till Stenstorp. Vid Stenstorp är det enkelspår till Skövde pga arbete. Fjärren ringde mig och sa att han var tvungen att ställa mig några minuter och släppa förbi 3 godståg, han sa att det skulle gå snabbt och det gjorde det. Passade på att läsa igenom alla dokument jag skrivit ut en gång till.

Sen hade jag kör hela vägen. Efter Töreboda började det snöa kraftigt och jag fick stänga av xenomlamporna på taket för att kunna se något. Från att det hade varit en vit vägg framför tåget så såg man knappt snön alls. Otroligt skillnad som jag önskar jag hade filmat så ni kunnat se skillnaden här. Ska försöka komma ihåg det tills nästa gång.

I Hallsberg rullade jag in och växlarna gjorde signalen framåt med ficklampa men jag stannade bredvid honom ändå för att fråga vad han ville för jag kom in som tåg och signalen framför visade stopp för tåg och kör som växling. Jag skulle dra fram en loklängd och passade på att trycka in växlingsknappen innan jag passerade signalen för jag var osäker på om jag hade baliser under mig eller ej.

Sen visade han stopp med ficklampan och hängde av vagnarna. Det är den som hänger av som har ansvaret att säkra mot rullning så jag åkte glatt vidare mot lokdepån. Jag skulle stanna vid signal 386 vilket var lätt att komma ihåg för en gammal datornörd som mig. Väl där skulle jag ringa depåföraren och bli upplyst om hur jag skulle göra med loken. Jag visste ganska säkert vart signalen stod med tog det säkra före det osäkra och läste numret på alla signalen jag passerade.

Jag skulle lämna loken igång på “Rakan”, fick fråga vilket det var och det var det jag trodde mig veta vilket det var. Sen frågade jag om han visste om mina vagnar var klara men det visste han inte men sa att jag kunde ringa r-gruppen och fråga. Han frågade om jag tänkte åka direkt och sa att jag hade tänkt göra det först men att jag blev lite trött av att köra i snöandet så jag skulle passa på att sova några timmar och hoppas att det slutat snöa.

Min först körning till Hallsberg hade gott bra och jag hade lyckats växla till lokdepån utan problem. Härligt att kunna sova någon timma och ladda för att köra hem själv för första gången också.

Sov nog 2.5 timmar innan jag vaknade. Åt min medhavda frukost och gick ner och tog en kopp kaffe för att vakna till. Det funkade och jag gick ut till lokdepån i god tid ifall de inte var multade och klargjorda. Loken var multade men inte klargjorda så jag fick återigen öva på att starta upp multade lok. Det gick bra och jag tog mina dokument och ringde ett nummer men ingen svarade.

Konstigt tänkte jag men så minns jag att jag fått ett annat nummer av min instruktör och ringde det och där svarade de. Så jag ringde ut mig

Jag
“Hej det är förare till tåg xxxx i lokdepån. Jag vill gå ut genom xxx och växla fram till mina vagnar.”

Fjärren
“Du går ut genom xxx, då fäller jag vägen till vagnarna åt dig strax”

Jag
“Guld”

Så går det till typ. Jag växlade fram och gick på mina vagnar som stod på bromsprovaranläggningen. Ingen var där de satt en bit bort i en kur men jag såg att uppgifterna satt i korthållaren på vagnarna så jag hängde på mig och kopplade luften. Såg även att min signal var precis nedanför fönstret så jag inte kunde se signalbilden på den. Fyllde i uppgift till förare och la alla reglagen rätt i maskinrummen på loken och matade in alla uppgifter i ATC’n medans vagnarna laddades med luft.

Jag gjorde ett förkortat genomslagsprov och ringde fjärren och sa att jag jag måste rulla fram 50 cm för att få bort bromsskorna men att jag då kommer belägga området framför min signal som står precis nedanför mitt fönster. Hon sa att hon la växlingsväg åt mig och sa även när jag kunde börja rulla framåt sen la vi på.

Jag plockade bort alla 6 bromskorna och ringde ut mig igen och sa att jag var klar för avgång. Hon la växlingsväg bakom mig så jag fick backa till jag kunde bekräfta att jag såg signalen framför mig och sen  fick jag körtillstånd av henne när signalen gick om och vi la på.

Drog ut från u-gruppen och jag var på superbra humör. Nu hade jag gjort allt själv som jag varit lite orolig för och det hade gott helt perfekt och jag kom iväg 7 minuter tidigt dessutom. Jag fick även testa min nya ficklampa ordentligt.

Den heter Cree T6 och jag har den kortare modellen med 3000 lumen. Den kostar ca 100:- inklusive frakt på ebay och då ingår laddare och laddbart batteri och jag har testat den ordenligt nu. Den funkar klockrent och du kan ställa in starkt riktat eller lite svagare bredare ljus (perfekt vid funktionskontroller). Rekommenderas verkligen, hade rekommenderat den även om den kostat 300:-

Det började ljusna ute och det jag inte visste nu var att just denna körningen skulle bli min bästa någonsin.

Klockan var strax efter 06:00 denna lördagsmorgon när jag rullade ut från U-gruppen i Hallsberg. Jag fick snart upp farten och kunde göra ett retardationsprov vilket gick utmärkt. P4 som jag oftast lyssnar på i loket spelade riktigt skön musik och det var mycket skönt snack på folket som ringde in denna morgon.

Det hade ju snöat under natten så landskapet var härligt vitt och det var ca -4 grader ute. Ett råddjur sprang över spåren och in bland snåren. Jag var ca 550 meter lång och vägde ca 1200 ton vilket är väldigt lite. Det funkar bra att köra med ett lok men idag hade ju jag två multade lok och klättrade upp från Finnerödjabacken utan problem. Märkte knappt att den kom varken på dit eller hemvägen.

Det var vinterförhållnaden ute och i denna branschen så är det vinterförhållanden när det är minusgrader och snörök efter tåget. Det var massor med snörök dessutom, tror inte jag sett så mycket snörök runt tåget när jag tittat i backspeglarna förut. Det som händer då är att man måste motionera bromsarna regelbundet genom att göra en inbromsning var 15:e minut.

Det var ju bara trevligt så man hade något att göra. För jag hade kör i signalerna hela vägen till Alingsås. Jag tänkte igenom nattens körning mm och växlingen i Hallsberg och jag var så glad över denna körningen och det var skönt att det gick så bra jämfört med den tidigare körningen i veckan.

Jag drog genom Skövde i full fart och såg hur det kom en stackare gående på perrongen och försvann i snöröken efter mitt tåg. Han måste sett ut som en snögubbe efter det för att blir täckt som av vit glasyr när man drar förbi.

I Alingsås hamnade jag efter pendeln och saktade ner till 80 km/h, efter ett tag fick jag gå ner till 70km/h för att inte få stopp i signalerna framför mig. Drog in vagnarna på i-gruppen i Sävenäs. Fick inte kör i signalen framför mig så jag ringde tornet och frågade om jag var inne. Det var jag och ha sa att jag skulle tömma huvudledningen så skulle han lägga växling till mig till aktern på mina vagnar så jag kunde lägga skor där. Sagt och gjort, lämnade huvudledningen öppen i den ändan också och lämnade loken vid stall.

Dagen var slut och jag tänkte tillbaka på morgonens körning. Humöret var på topp och det var just sådana här körningar jag drömt om när jag ville bli lokförare. Jag var väldigt trött men lycklig i hela kroppen. Jag tror det var snörökens förtjänst och jag ska försöka förklara varför.

Jag har ju jobbat som sprutlackerare förr och att sprutmåla saker är som meditation för mig. Allt blir täckt av ett stort vitt moln som kommer i min väg. Morgonpigga barnfamiljer på gångvägar bredvid spåret, frusna ungdomar som pussas på en bänk på perrongen, kvinnor, barn, gammal som ung. Ingen kommer undan snöröken.

En gammal Amazon spelades på radion när jag passerade den fristående infartssignalen till Vårgårda och det gjorde att humöret steg ännu mer.

I Vårgårda var det massor med folk på Perrongen som sprang och tog skydd åt alla håll men just där var det inte så mycket snörök. Men grattis till alla i Herrljunga. Jag är inte elak. Jag är tvärt om en ganska snäll person. Men när vi närmande oss Herrljunga såg jag att regionaltåget just kommit in. Jag tittade i backspegel och såg att molnet runt tåget var större än någonsin. Dörrarna öppnades och tågvärden hoppade ut men kastade sig in lika fort när han såg mig.

Folk var på väg ut så ingen kunde kasta sig in och jag kände hur ett stort leende spred sig på min läppar för jag visste vad som skulle hända. Att sprutmåla saker är som sagt som meditation för mig och sekunden senare var hela perrongen insvept i ett stort vitt moln och det sjuka är att jag hade inget dåligt samvete alls, tvärt om så mådde jag bättre än någonsin.

Det sjuka i denna historien var att jag hade en sång i huvudet hela tiden när jag med ett näst intill psykotiskt lugn svepte förbi perrongerna och målande omgivningen vit. Den sången brukar jag få i huvudet när jag är på bra humör.

Jag ska måla hela världen lilla mamma…

Lokförare – Yrket med världens bästa kontor

I fredags var det loktåg till Hallsberg som stod på schemat. Jag hade ju inte varit helt nöjd med körningen med loktåg och idag skulle jag åka loktåg med Kronander för första gången. Jag berättade att jag inte kände mig bekväm med inbromsningarna och att jag ville att han skulle guida mig på alla driftplatser förutom den sista på hemvägen. Allt för att jag skulle få en bra känsla om hur det ska gå till.

Kaspersson tyckte ju inte jag var dålig men att jag bromsade lite för tidigt. Jag vågar inte bromsa senare helt enkelt för jag tror jag kommer missa plattformen och det börjar pirra i magen. Det är ju ingen fara men jag känner att då tar inbromsningen all fokus och jag kan missa andra viktiga saker istället.

Kronander bromsar tidigt och mjukare så egentligen är ju inte han den ultimata att öva på att bromsa sent med men han är en duktig handledare som förklarar bra så om jag lyckas göra perfekta lugna inbromsningar så kommer jag få mer känsla om hur jag ska bromsa när man har lite mer bråttom in på plattformen.

Resan till Hallsberg gick väldigt bra. Fick guidade inbromsningar på driftplatserna och alla andra inbromsningar man får göra skötte jag själv och det gick bara bättre och bättre.

I Hallsberg hade jag 5 timmars rast och det är väl inte det mest spännande stället på jorden. Gick ut och käkade lunch, sov några timmar, gick ner och pratade med Josefine i köket som är lokförare i Göteborg. Supertrevlig tjej som alla andra lokförare. Efter ett tag gick jag upp till rummet igen och tittade på tv. Fotade lite från fönstret.

Det är ganska många tåg som passerar Hallsberg. Väldigt många är x40, såg Cooptåget dra förbi och man såg Green Cargo’s svartbygge på andra sidan spåren.

cooptåget
Här ser ni Cooptåget rullar genom Hallsberg. Bakom tåget bakom träden ser ni Green Cargo’s ställe där jag brukade sova när jag körde godståg.

Hemresan gick bra, inbromsningen i Herrljunga utan guidning gick perfekt, bortsett från att jag stannade 10 meter innan tavlan jag ville stanna vid men jag visste ju att hela tåget var inne så jag valde att göra en perfekt inbromsning istället för att rulla fram sista metrarna.

Såg en riktigt vacker solnedgång på vägen hem från Herrljunga. Solen gick ner rakt framför tåget och vi försökte föreviga det på film med min iPhone men det gav inte riktigt rättvisa åt känslan det var. Kändes nästan som en sommarkväll när man gled fram där i skymminngen. Visst har lokförare världens bästa kontor?

Följ gärna mitt instagram konto. iFrillo heter jag där. Där kan ni oftast se fler bilder och videos än jag visar här i bloggen. Jag har även ett snapchat konto där jag lägger upp tågbilder på min story. Tror jag heter Frilloo på snapchat.

Kände mig nöjd när jag rullade in i Göteborg igen. Inte nog med att jag kände att jag bromsade bra med loktåg igen, jag hade även kört hela sträckan utan en enda anvisning om skyltar eller hastigheter mm. Löste allting själv på ett lugnt och mjukt sätt och det är det jag strävar efter hela tiden.

Igår söndag var min sista tur med Kronander för denna lia-perioden. För sen ska jag köra med andra handledare. Igår var det västkustbanan som gällde med en x55 ner till Malmö och en x2000 hem. Men nu var det strul med motorvagnen. Det var något fel med magnetbromsarna enligt fordonslistan och driftstöd sa att jag skulle köra upp och ner med magneterna 5 ggr innan jag gjorde bromstest från menyn. Jag gjorde som han sa men det stod att kriterierna för testet inte var uppfyllda när jag skulle starta testet. Tryckte då ner magneterna en gång till and “bob’s your uncle” som de säger over there, helt plötligt funkade allt igen.

Ombordaren ringer och säger att det står “Igen påstigning” på skyltarna och jag går in i menyn och försöker rensa men det går inte. Tiden för avgång är inne och alla passagerarna är redan på så jag hinner inte fixa till problemet utan väljer att avgå i rätt tid. Resan ner till Malmö gick väldigt bra men det går inte misslyckas med något när man sitter i en Regina. Man får ju all info skrivet på näsan nästan för man ser direkt när man ska börja bromsa och hur mycket mm. Testade att försöka fixa skyltarna på vårat stopp i Halmstad men utan framgång.

Jag fick återigen ringa driftstöd. Jag hade redan hunnit avgå när jag pratade med driftstöd men det var något jag skulle stänga av och oavsett vad som stod på displayen skulle jag låta hyttlampan vara släckt i två minuter innan jag aktiverade den igen. Jag sa att det får föraren som byter av oss i Malmö fixa.

Jag har äntligen börjat lära mig framförhållning och skyltar och signaler ser jag i god tid och anpassar min körning så den blev mjuk och fin. Det blev en väldigt stor skillnad när man känner att man hade full koll på sådant och framför allt blir man inte trött av att köra, hur länge man än kör så blir man inte trött för man är lugn och avspänd hela resan.

Tidigare kände jag att jag verkligen stängde av hjärnan sista fem minutrarna innan man var framme i Göteborg. Man var helt enkelt trött för man hade varit så otroligt fokuserad under en lång tid.

Kände att jag hade avslutat körningen med x55 till Malmö med Kronander riktigt bra. Ett tag frågade han mig om jag såg hastighetsnersättningsskylten för att jag inte började bromsa eller lägga i läge noll när vi passerade den. Jag svarade att jag såg den men att jag låg i 170 i stället för 200 redan för att vi låg så bra till i tid. Jag parkerade på Malmö central och pratade med föraren som skulle avlösa mig. Men han verkade redan vara informerad om problemen.

Klockan var 18:00 och jag hade sett fram emot att ha rast i Malmö, ville testa deras dumplings på stationen. Men allt stängde mitt framför näsan på mig. Fan också, jag hade ju ingen mat med mig. Burger King fick bli räddaren i nöden. På fredag ska jag till Malmö igen. Då ska jag äta på en thairestaurang som heter Timeout. Så klockrent namn på ett thairestaurang, testa att säga Timeout sakta på skånska, jag behöver väl knappt säga att det är en Göteborgare som startat stället?

Spelade lite Mahjong innan det var dags att åka hemåt med en x2. Inte vilken x2 som helst utan 2043. Kronander berättade om dess hemska historia som hade utspelats i Kimstad och jag mindes att någon handledare eller lärare hade nämnt det förut.

Resan hem gick sådär, tidtabellen är satt för en x55 som har betydligt bättre acceleration än x2000 och jag fick rött i signaler från höger till vänster. Vissa tåg var för tidigare, andra försena och allt verkade hände just denna kväll. Jag hade iofs inte bråttom för jag hade bilen till Göteborg denna dag men Kronander ville med en buss som det var lite tight med tid till.

Vi fick vänta på stationen i Halmstad någon minut extra och snart var vi 7 minuter efter tidtabellen.  Strax efter Halmstad fick vi stopp i signalen igen men den blev grön när jag kom fram till den. Men det tar ändå 4-5 minuter innan man är uppe i maxfart på en x2000 igen. Men det var inte maxfart på banan på ett bra tag ändå.

Problemet ligger i att när man är i Kungsbacka i rätt tid så avgår pendeln bara 2 minuter efter. Hamnar man bakom den får man ligga i 70km/h ända till Liseberg för att inte få grönblink i signalerna. Allt hade ju gått så bra och jag ville verkligen köra in tiden och sluta lian med Kronander med flaggan i topp. Jag körde på så fort det bara gick och bromsade så sent jag kunde med utan att försöka göra upplevelsen för passagerna till en pina.

Ombordarna hade ringt om att en vagn skakade mycket och att flera passagerare hade påpekat det efter Malmö. Det stod något om Korglutning i fisen och jag hade ringt driftstöd och det var inget vi kunde göra åt det mer än att ta det lugnt om det fortsatte. Men det var säkert bara spåren som var dåliga just där för sen sa de inget mer om det. Det var bara ca 160 personer på tåget vilket är ungefär halvfullt så det hade ju gått att flytta om passagerarna till andra vagnar om det skulle bli obehagligt.

Jag knappade in på tiden mot Kungsbacka mer och mer. Men det såg länge ut som att jag inte skulle hinna dit innan de släppte pendeln. Ringde TKL och fjäskade lite och sa att jag kör för kung och fosterland, hon skulle se vad hon kunde göra. Jag närmade mig Kungsbacka och jag förväntade mig att jag skulle få 0P i förindikatorn vilken sekund som helst men vi klarade det. Vi svischade förbi Kungsbacka i fullfart och drog förbi pendeln med en sådan hög fart att mjölken i deras kaffe nästan skar sig.

Kom in 3 minuter tidigt till Göteborg och var supernöjd. Inte nog med att jag kört utan att behöva någon info från handledaren, jag hade även kört in en massa tid och blev tidigt in till Gbg. Men det är inte så konstigt. X2 har högre överhastighet än x55 så efter Kungsbacka så kan x55 bara köra i 180 eller om det var ännu lägre medans x2 med sin härliga korglutning får blåsa på i 200 knutar nästan ända fram till Liseberg.

Jag tackade Kronader för denna tiden, och han sa att det hade varit trevligt att köra med mig och att jag mindes smådetaljer han sa och var lättlärd. Det var kul att höra. Han sa att det är mer som behöver finslipas och skrev betyget i min lia-pärm. Det var 7 delar som ska betygsättas från 1-5 och jag fick 32 av 35 poäng vilket jag är nöjd med. Jag har ju 2 veckor kvar på denna liaperioden och sedan 2st 5 veckorslior kvar att sätta fullpott på.

Denna veckan har jag själv känt att jag kört bra och att jag utvecklats mycket. Ibland går allt bra och ibland går det mindre bra och man gör misstag på misstag. Som nybörjare så är man inte så jämn i sin körning så jag ska inte slå mig för bröstet och säga att jag är bäst riktigt än. Men jag måste säga att jag börjar nästan känna mig som en riktig lokförare nu.

Arla morgonstund

Tog lite tid att somna igår kväll, jag hade nog fått i mig för mycket kaffe under eftermiddagen och hade dessutom fönstret mot spåren vid stationen i Hallsberg. Det ljudet störde väl inte så mycket men jag var för pigg helt enkelt.

Gick upp mitt i natten och åt upp frukostpåsen som stod i kylen och efter det somnade jag som en stock. Fast det var inte den bästa sömnen jag haft. Jag hade mardrömmar och jag försökte rädda några allvarligt skadade personer i en industrilokal samtidigt som jag var jagad av några som skulle döda mig. Jag sprang för mitt liv men det gick sakta precis som att jag sprang i gele.

När de nästan var framme vid mig så tog jag upp en vattenpistol laddad med ättika och sprutade i deras ögon samtidigt som jag sprang. Men de hade kontaktlinser så de kände inget. Sen vaknade jag som tur var. Varför låter mardrömmar så töntiga när man berättar om dem men när man drömmer dem är de jätte läskiga? Som tur är har jag väldigt sällan mardrömmar.

4:30 ringde klockan och jag svepte min Redbull som jag ställt bredvid sängen. 4:50 mötte jag Kronander i köket och vi gick ner och skrev ut fordonslistan på tjänstetåget vi skulle köra till Örebro från Hallsberg. Sen gick vi ut till tåget vi skulle klargöra.

Jag hade aldrig klargjort en x40 förut så det var ganska intressant och lärorikt. Det är inte så svårt. När vi var klara ringde vi växlingen och fick klartecken att rulla fram till signalen. Väl där ringde jag tkl och fick kör någon sekund senare. Sen bar det iväg till Örebro. Vi låg väl och smög i 80-90km/h för vi hade ett annat tåg framför oss som skulle stanna båda i Kumla och Örebro södra först.

När vi kom fram till Örebro central frilade och öppnade jag dörrarna så att passagerarna kunde komma och avaktiverade hytten och aktiverade den i andra ändan istället. Vi avgick i tid och jag kände mig väldigt pigg trots den dålig sömnen.

På vägen upp hade Kronander varit på mig om planeringen i körningen att jag måste titta så långt fram det går mm hela tiden för att ytterligare förbättra min körning. Det gick bättre och bättre och efter en stund så flöt det på riktigt bra. Jag som tyckte jag hade koll förut måste inse att nu börjar jag få koll. Ibland kan man som ny tro man kan mer än man gör men som tur är ser handledarna sånt och vet vad de ska lägga fokus på.

Kronander är väldigt pedagogisk och studerar mitt beteende i minsta detalj när jag kör och så nöter han in del för del i mitt överfulla huvud. Varje dag jag kört med Kronander så känner jag att jag utvecklats väldigt mycket. Det kan vara lite jobbigt första timman att nå upp till hans krav men i slutet på dagen så lossnar det och den känslan är otroligt skön. Man verkligen känner att man är ett steg närmare att bli en fullfjädrad lokförare då.

För varje sak han nött in i mitt huvud så känner jag mig lugnare bakom spakarna och planeringen går bättre och det blir en mjukare körning. Mer eco-driving som SJ vill ha mer av. Denna morgon blev en sådan dag. Det ljusnade ute, vi hade inte många stopp utmed vägen. Det var grönt i signalerna och jag fick bra framförhållning i min körning. Det är långt kvar som sagt tills jag är riktigt duktig men idag kände jag mig som en kung bakom spakarna.

Morgondiset låg lugnt och stilla över landskapet. En räv trippade över en äng. Hela jag kände mig full av skön energi och man kände tydligt att detta skulle bli en perfekt dag. Inte blev det sämre av att solen tittade fram då och då, men roligast av allt, jag hade lärt mig något nytt igen.

Kronander var även han på bra humör denna morgon, han hade några trevliga saker att se fram emot senare så det var två glada lokförare som körde in på Göteborgs centralstation i morse. Eller nja, en lokförare och en lokförarelev rättare sagt.

Vi var inne i god tid och när jag stannat så sa jag till Kronander att jag var en bättre lokförare idag än jag var igår tack vare honom. Så känner man alltid när man kört med honom. Han kan det där med att hitta brister och finslipa dem hos elever. Jag har haft väldig tur med mina handledare. De har alla varit bra och sociala och vi har haft mycket att prata om. Jag trodde det skulle bli jobbigt med så många handledare hos Sj (5st) men nu ser jag det bara som en fördel. Alla har sina specialområden.

På bussen hem till Jönköping så satt jag och log för mig själv igen. Det är så kul att lära sig nya saker och ta ytterligare steg mot drömmen att bli lokförare. Första lia-perioden gick lite segt men nu går infon in i huvudet betydligt snabbare.

Jag tyckte jag var ganska bra på att köra tåg i slutet på första LIAn även om jag minns att jag gärna hade kört en vecka till. Men då var jag inte i närheten av det jag kan idag och idag inser jag att jag inte kunde så mycket efter förra LIAn trots allt. Nu känner jag mig väldigt trygg i det jag gör och att jag har hyfsad koll, men efter nästa lia-period så kommer jag säkert inse att jag inte kan så mycket i nuläget heller.

Tåg är så mycket mer än att bara gasa och bromsa och tur är väl det, för det är det som gör lokförarlivet så otroligt underbart.

Nu ska jag köra till en “gör det själv” hall och bada bilen =)

Isärkoppling och tjänstetåg

Idag fick jag köra SJ’s lok och vagnar från Göteborg till Hallsberg. 148 meter långt blev det och vi var ganska lätta. Jag har ju kört lok och vagnar hos Green Cargo så jag tänkte att detta kommer ju gå busenkelt, men ack så fel jag hade. Som ny börjar har man ju inte riktigt rutin och inbromsningar gick sådär. Det var ok men inte mer. Glömde lossa ut och fegade lite för mycket ibland. I Skövde råkade jag till och med stanna en loklängd förtidigt. Men det var ingen fara för jag såg i speglarna att alla vagnarna var inne på plattformen så det var bara att frilägga dörrarna som vanligt. Ingen skada skedd förutom på min ego.

loktåg
Så här snygga är SJ’s svarta RC6 lok. Det var kul att köra loktåg igen och välbehövligt att få öva lite igen.

Jag är lite av en perfektionist och gillar inte när man inte får till inbromsningarna som man vill ha dem. I övrigt gick ju körningen väldigt bra och jag kommer antaligen få köra lok och vagnar igen redan i morgon och minst vid ett tillfälle till. Det behövdes övas på helt enkelt, men det är ju bra att bristerna ligger i att man fegar lite för mycket än tvärt om i alla fall.

I Hallsberg bytte en lokförare av oss och vi åkte pass till Örebro. Vi åkte i förarhytten och fick lite tips om hur man kopplar isär en x40 för det hade min Kronander aldrig gjort förut eftersom han fått utbildning på de motorvagnarna ganska nyligen. Jag fick även nu chans att se hur föraren som löste av oss bromsade. I morgon kommer det gå klockrent. =)

I Hallsberg hade vi ca 30 minuters väntetid på att den multade x40 skulle komma in från Stockholm. När han kom in fick vi stoppa passagerarna från att kliva på bakre motorvagnen eftersom vi skulle gå som tjänstetåg tillbaka till Hallsberg efter den främre x40’n. Isärkopplingen gick smidigt och vi lät det andra tåget köra iväg en bra bit innan vi följde efter för att slippa grönblink hela vägen.

Några tjejer kom springades på perrongen fram till oss och frågade om vi skulle till Hallsberg men vi sa att det tåget redan hade åkt, någon minut sen dessutom. Då ville de följa med oss men vi ljög och sa att vi skulle in på verkstad och inte kunde stanna på plattformen.

Resan till Hallsberg gick bra men ingen verkade veta vart vi skulle parkerat tåget så vi fick ringa massor med nummer innan vi fick tag på rätt personer. De bara skrattade för det är alltid samma sak sa de, ingen verkar veta att det var just dem man skulle ringa. Vi parkerade på ett spår vid sidan av plattformen så nu fick jag äntligen använde SJ’s varselväst. I Hallsberg hade vi nästan två timmars rast, nu fick jag äntligen äta lite för jag var hungrig som en dvärg.

Det var kul att prata lite med ombordarna i lokalerna i Hallsberg, de skulle vara med på vårat tåg hem och vi hade riktigt trevligt. Resan hem gick bra men vi oroade oss att godståget framför skulle sinka oss på grund av att han var 15 minuter sen och Kronander ville med tidiga bussen hem. Men han hann nog med. Jag parkerade tåget och satte på de tre p’na och sen försvann Kronander som en avlöning.

Jag är ganska nöjd med dagen och ska nu ta bussen hem. Kommer hem sent i natt och för några timmars sömn innan jag beger mig till Göteborg igen och då ska jag åka ner till Kalmar och har överliggning där.

Godnatt alla bloggläsare därute.

z

Cst blev Malmö

Igår när jag kom till SJ’ lokaler och började förbereda min körning till Stockholm med x2000 så dök inte min handledare upp vid tiden jag fått. Jag skulle ha en ny handledare vid Wiggo Carlevåg. Jag frågade efter honom och det visade sig att han jag frågade hade tagit över körningen jag och Wiggo skulle ha och jag skulle inte börja förrän 1,5 timmar senare.

Problemet var att hon som planerade inte hade mitt nummer och därför inte fått tag på mig. Det gjorde mig inte något och jag lämnade över alla papperna jag skrivit ut till han som skulle ha vår rutt. Han ringde Wiggo och jag fick veta att jag skulle köra x55 ner till Malmö och hem. Det är min favorit bana så jag var bara glad.

Träffade ombordaren Andrew och han skulle också ner till Malmö. Jag skulle vara i Göteborg igen lite senare än planerat men det skulle innebära att jag slapp vänta på min buss hem lika länge.

Wiggo visade sig även han vara en riktigt trevlig prick, vi kom väldigt bra överens och det visade sig att han hade fått schemat för mina sista två veckor och det verkar som att jag bara ska köra med honom då. Det ska bli kul, han var helt klart favoriten hittills av de handledarna jag haft. Jag har haft tur med att alltid komma bra överens med mina handledare. Alla har varit riktigt sociala och Wiggo och Kronander är väl de som pratar mest om allt mellan himmel och jord.

Wiggo var väldigt pedagogiskt och lärde mig en massa saker. Han gick även han på lokförarutbildningen i Mjölby och han hade varit i Jönköping flera gånger.. Wiggo visade mig en Grafisk linje beskrivning som man kan använde i paddan och skolla med under tiden man kör. Då har man full koll och ligger hela tiden steget före när man kör.

http://www.kejsergardens.se/graflinje.htm
Gå in där och leta upp rutten ni ska köra och i rätt riktning. Skrolla ner längst ner på sidan och skrolla dig uppåt medans du kör.

Körningen gick verkligen perfekt, inbromsningarna var helt klockrena de också. Ju mer info man har om rutten desto bättre går det och att kunna följa med i en grafisk linje beskrivning undertiden man kör är det närmaste man kan komma riktigt linjekännedom som nybörjare innan man blivit fullfjädrat lokförare

I Malmö hade vi två timmars rast och jag satt och spelade Mahjong på datorna där och pratade lite med Andrew. Jag stormtrivs på SJ, folket är helt underbara, både förare och ombordare är trevliga och rasterna bara flyger iväg.

Jag fick väldigt bra kritik av Wiggo som kollade hur jag rörde mig och vart mina ögon tittade, hur jag skötte multitasking och vart jag prioriterade min uppmärksamhet och han sa att jag verkade ha full kontroll. Jag hade ett lugn i mitt sätt och köra som smittade av sig på honom sa han och att trots att det var min början på min andra vecka på resandetåg så körde jag lika bra som man förväntar sig av en elev i slutet på nästa LIA.

Det var kul att höra, jag har känt att det har lossnat ordentligt i min körning. Känner mig trygg i det jag gör och tycker det är väldigt kul att köra. Men jag är även medveten om att jag fortfarande om nybörjare och trots att jag haft flera riktigt bra körningar nu på raken så kommer det komma dagar när det kommer kännas som att det är första gången jag kör tåg. Jag har lång väg kvar men en sak är säker. Jag har hamnat rätt i livet. Det är detta jag ska syssla med och den dagen jag ska gå i pension kommer de få tvinga iväg mig.

Idag stod det på mitt schema att jag skulle till Örebro och tillbaka med Kronander men i turförteckningen står det att jag ska köra till Hallsberg och växla. Jag vet att Kronander sagt att han skulle till Hallsberg denna veckan och slå isär ett loktåg så det är väl det som gäller. Det ska bli kul.

Ha en bra dag där ute i regnet =)

Framtida rullare under utbildning.

Fredagen blev ganska soft. Jag skulle börja dagen med att åka pass från Göteborg till Falköping och skulle börja där strax innan 13:00 när en lokförare från Göteborg skulle komma in med ett tåg med containrar som jag skulle ta över och dra vidare mot Hallsberg.

Jag sov hemma i Jönköping och åkte pass därifrån till Falköping istället. Det tog bara 45 minuter och jag var framme 20 minuter före min instruktör. När han kom så gick vi och lunchande på Hotell Ranten. När vi ätit klart så ringde lokföraren vi skulle lösa av och sa att han var på ingång. Perfekt! Vi gick ut och han rullade in på stationen och vi växlade några ord innan vi drog vidare med ekipaget mot Hallsberg.

Jag hade fått en lista som visade backarna och stigning med mera för sträckan vi skulle köra. Det gick ganska bra, men efter Skövde så sa Stig att jag inte lyckats bevisa för honom än att jag var en “rullare”. Jag skärpte till mig lite och han gav mig lite råd under vägen och det gick bara bättre och bättre.

Första veckorna testade jag att köra in så mycket tid som möjligt och det är ju en speciell teknik och rullning är en annan. Båda är väl bra att kunna men att lära sig rulla och köra miljövänligt är roligare men det kräver som allt annat att man har god linjekännedom för att kunna prestera bra. Men snart kan jag väl kalla mig rullare jag också.

Resan till Hallsberg gick bra och jag gick in på rummet och la mig och sov direkt. Jag tycker jag sover hela tiden. Har varit otroligt trött på grund av pendling med mera det senaste så jag sover mest hela tiden när jag är ledig. Jag kör ju mycket nätter så när jag är hemma på helgen så sover jag  hela dagen så det blir inte så mycket mingel med vänner som man skulle önska.

Jag vaknade utvilad strax innan Idolfinalen började så jag stack iväg till Statoil och köpte lite mat, godis, Coca Cola och Redbull. Inga nyttiga saker men välbehövligt med tanke på att jag skulle köra igen på natten och jag ville ju även ha lite gott till Idolfinalen.

Exakt när vinnaren utsågs var det dags att gå så jag packade ihop mina saker och gick ner i dagrummet. Stig var redan där och jag satt och pratade lite med andra lokförare innan vi gick ut och hämtade loket vi skulle dra våra vagnar med. Jag börjar känna igen lokförarna jag träffar nu. Det är kul.

Jag körde upp till U-Gruppen och kopplade på vagnarna och bromsprovade. Allt gick bra och snart kunde vi rulla vidare mot Sävenäs.

Rullningen gick bra och körningen likaså. Stig förhör mig på termer mm hela tiden vilket är bra. När vi närmande oss Falköping så kom Stig på att det brukade gå ett tåg med tankvagnar som skulle vidare mot Jönköping och att jag kunde få åka med det tåget hem. Det ville jag verkligen för att vill ju köra Jönköpingsbanan plus att jag skulle komma hem flera timmar tidigare.

Tyvärr så gick inte det tåget just denna natt och jag drog vidare med tåget mot Sävenäs. Rullade massor och blev bättre och bättre. Men vid två bra rullningstillfällen fick jag stopp i signalerna och var tvungen att bromsa. Shit, vad arg man blir då. Men vi rullade ganska mycket ändå och vi kom i tid till Sävenäs. Man förlorar inte så mycket till på att rulla som jag trodde.

Jag börjar hitta i Sävenäs ganska bra nu och sköter all kontakt med Lokstallet och tågklarerarna över telefon. Börjar man med att säga att man är lokförarstudent så förklarar tågklarerarna allt jätte bra. Super trevliga är de. Det blir bara roligare och roligare att köra tåg för varje resa. Tog första bussen hem till Jönköping och gick och la mig direkt. Har som sagt nästan sovit hela helgen och dagtid dessutom.

Nu sitter jag på Green Cargo Sävenäs och ska börja 00:45, känner mig utvilad och taggad, men vet inte vart jag ska riktigt än, det gick inte att se på turlistan. Men jag såg att jag ska förbi Falköping i morgon kväll så jag antar att det blir Hallsberg igen. Verkar vara passresa hem från Falköping i morgon så förhoppningsvis kommer jag med sista tåget hem till Jönköping därifrån.

Lev väl alla nattsuddare därute…

Staden som alltid sover

Jag ligger efter med bloggandet så här kommer inlägget från mitt körpass mellan Lördag och Söndag.

 

En tidig lördagsmorgon, bara tuppen var mer vaken än jag.

Ja, så kändes det. Jag hade fått 10 timmars välbehövlig skönhetssömn och fått i mig rejält med stekt ris från thai haket runt hörnet. Det var mörkt ute och jag kände mig ordentligt utvilad och laddad inför natten körning.

Problemet var att det inte var morgon utan kväll. När jag skummade igenom Facebook insåg jag att det till och med varit soligt på dagen medan jag sov. Nu när jag tänker efter så har jag inte sett dagsljus i Göteborg sedan i måndags. Tur att jag tar extra d-vitaminer.

Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag börjat störa mig på att det är så mycket rödljus på cykelbanorna. Det är inte bra att störa sig på saker. Det blir bara en massa negativ energi och det kommer inget bra från negativ energi. Hur skulle jag då kunna göra om rödljusen till något positivt istället för negativt. Svaret var intervallträning.

Jag började trampa allt vad jag kunde och passerade flera gröna signaler innan jag nådde en röd och fick stanna. Jag flämtade galet mycket och rödljuset slog om efter kanske 20 sekunder. Dags att trampa på igen allt vad jag kunde. Pulsen stack i väg ordentligt och jag började längta efter rödljus. Fick ett tillslut och innan jag stannat slog det om och det var bara att trampa på igen. Såg en signal som slog om till rött framför mig och fick hämta andan så att andningen gick ner ordentligt innan det slog om till grönt igen. Jag ska aldrig mer klaga på att det är för många rödljus och att de lyser för länge. Det finns alldeles för få rödljus om man är en tävlingsmänniska som mig som tävlar med sig själv hela tiden.

Jag minns på mitt gamla jobb så åkte vi och firade sommaren på Öland allihop förra året, vi hyrde cyklar och skulle ta oss från punkt a till punkt b. En trevlig liten behaglig cykeltur skulle det vara på ca 40 minuter, det var riktigt varmt och soligt. Men att ge mig och 9 andra var sin cykel är det samma som att säga till mig att sisten bort till punkt b är en tönt. Det var allt annat än en fridfull cykeltur, det var blodigt allvar hela vägen. Fast å andra sidan hade ju vi som tävlade mer tid på oss att dricka öl sen när vi var framme. Det finns bara fördelar med att tävla om allt det går att tävla om.

Jag var i god tid som vanligt till Sävenäs, ni som inte vet vart Sävenäs är i Göteborg så tänk er att ni åker tåget från Centralstationen norrut. Efter 2-3minuter passerar ni en godsbangård, det är Sävenäs.

Idag skulle vi till Hallsberg och hämta ett riktigt tungt tåg som skulle komma från Borlänge som kallades något jag som vanligt har glömt. Tror det var något i stil med Bash-tåget och det har säkert att göra med något företag som heter så. Det var papper i containrarna om jag inte minns fel. Vi skulle inte köra tåg upp dit utan åka med vanligt passagerartåg upp. Eller åka “pass” som vi lokförare säger. Sista tåget upp dit gick 17:55 och jag hade fått biljetten smsad tidigare under dagen. Vi ringde på en taxi som körde oss till Centralstationen.

Vi var tre lokförare som skulle med tåget. Jag och Mikael som skulle till Hallsberg och en till som skulle till Falköping och börja sin körning där. Alla tre hade klass två biljetter så vi letade rätt på ombordpersonalen och frågade om vi fick åka klass 1 istället och det var ju inga problem. Det blir en trevlig resa med många skratt. Alla tre älskade Thailand så vi snackade väldigt mycket resminnen och mat som vanligt.

I Hallsberg klev vi av och jag messade min klasskompis Thomas som befanns sig på U-gruppen och meddelade att jag ankommit men han var just i färd med att tuffa vidare. Ja, ja, next time. Jag la mig på rummet på “Svartbygget” hos Green Cargo. Gillar de rummen pga att de är helt nya. Lagom stort/litet, tv, skrivbord, dusch, toalett och ett fönster, mer behövs inte. Tittade lite på TV men började bli rastlös, jag hade ju sovit 10h och jag behövde inte sova mer nu. Jag var redo, men tåget skulle inte komma förrän runt midnatt. Jag fotade lite, ringde lite, smsade lite. och tv’n var inte så jätte kul. Snart hade man gjort allt man kan göra på ett litet hotell rum.

nyvaken
Bilden tog på hotellrummet i Karlstad. Så här ser jag ut när jag är nyvaken. Ögonen är helt igen svullna, men gött var det =)

Jag ville inte bädda ner mig för jag var inte trött, då började jag frysa i stället och behövde ta på mig min jacka.

varselväst
Att vara lokförare handlar inte enbart med att köra tåg. Man ska vara snygg när man vistas i spårområdet också. Här ser ni dagen utstyrsel. Jack & Jones jacka med ProTrains orange varselväst. Det är senaste modet i spåren ny nere i Frankrike säger ryktena. Jag var coolast i hela Hallsberg kan jag tillägga.

Jag gick ner till dagrummet efter ett tag. Där satt en annan lokförare och tittade på Harry Potter. Vi hade båda sett den filmen så vi började prata om allt mellan himmel och  jord som vanligt. Tiden flög iväg och mitt batteri höll på att dö och Mikael skulle ju ringa mig. Jag drack upp det sista ur min tredje kopp varm choklad och gick upp till rummet och insåg att jag inte hade med mig min laddare. Vilade lite på sängen innan jag gick ner igen. Klockan var 23:30 vid det här laget. Mikael satt där nere och tittade på TV.

Jag tog ytterligare en kopp choklad innan vi gav oss iväg. Tåget rullade in 30 minuter innan planerat, jag satte mig bakom spakarna direkt och så rullade vi iväg. Jag tittade på “uppgift till förare” vi var 474 meter långa och vägde 2880 ton. Wow, nu leder jag nog i skolan, leder nog i längd också. 626 meter tror jag är det längsta jag dragit hittills. Två multade Rd-lok skulle få dra detta monsterlass till Skandiahamnen. Det gick tungt på riktigt och i utförsbackarna fick man bromsa till betydligt mer än med de andra vagnarna jag kört.

Men man lärde sig det också. Jag tror jag brukade ta 4-5 hack på tågbromsen och när jag såg att hastighetsvisaren precis börjat sjunka så lossade jag ut. Tog väldigt lång tid att komma upp i hastighet och fick använda slirbromsen väldigt mycket. Men kul var det. När man väl var uppe i hastighet som var det inte så stor skillnad mot de andra tågsätten jag kört.

Fick 0P i förindikatorn på ATC vilket betyder att någonstans längre fram visar signalen stopp men det är inte nästa. Tillslut fick jag grönblink vilket betyder att nästa signal visade stopp och drog några snäpp i lokbromsen. Det hände typ inget, började bli lite nervös och drog lite till och lite till och sen såg jag ju att signalen som visade stopp var jätte långt borta och lossade ut, men försent. Jag bromsade ner allt till 0 och kände mig som en amatör. Allt hade ju gått så bra hittills. Sen hände det nästan igen lite senare och sen tog även ATC:n mig en gång. Där ser man att man fortfarande är nybörjare även om det går superbra några dagar. Där är alltid olika längd och olika vikt så varje tågsätt uppför sig annorlunda. Men jag lärde mig i alla fall något. Det var ju trots allt 50% tyngre än något jag kört tidigare.

Jag fick igång allt igen och körde fram till signalen som visade stopp som var vid slutet av perrongen i Alingsås. Jag insåg att problemet är att jag fegar ur när jag kör tungt, jag måste lita mer på mig själv och skulle jag missbedöma så finns ju Mikael där och vet precis vad som ska göras. Jag har ju även en ATC som tar mig om jag gör fel och skulle jag göra en otillåten stoppassage trots allt så kanske man inte blir arkebuserad om det är den första veckan man kör tåg. Men jag är en tävlingsmänniska. Att passera stopp är för amatörer.

Tågorderna visade att det var en hastighetsnersättning till 70 som inte var signalerad i Lerum och la det på minnet för att Mikael skulle slippa påminna mig om det. Efter 20 minuter kom pendeltåget som vi väntade på och jag fick kör i signalerna igen. Jag körde in en massa tid och jag kom ihåg nersättningen vid Lerum och passerade banarbetet där och sen gasade man iväg igen. Vi var nog 1 timma tidiga ner till Skandiahamnen. Väl där skulle vi ha en timma på oss att fixa allt men så lång tid tar det ju inte.

Det var banarbete utanför Lokstallarna igen och denna gången skulle det pågå i 9 timmar till ungefär och så länge ville vi inte bli hängda i Kville. Vi beställde en taxi som plockade upp oss och körde oss till Sävenäs.

Kände att det varit en lärorik dag och där inte allt gick perfekt. Man behöver sådana dagar ibland för att man inte ska tro att man redan är bäst på allt. Jag har haft kul och jag ser fram emot nästa tågkörning. Då blir det äntligen tankvagnar om jag förstått det rätt. Det jag drömt om att få köra sen jag var 4 år, nu 35 år senare så ska den drömmen bli verklighet.

Klockan var typ 5:00 när jag cyklade hem i staden som alltid sover. Ja, så känns Göteborg för mig. Det är alltid natt när jag är där. Lugnt och skönt och det lyser grönt i alla signalerna på hemvägen. Gillar Göteborg.

rörelse tillåten
Det bästa med att cykla hem på natten är att det är “Kör 80” i alla signalerna. 80km/h är faktiskt ganska snabbt på en cykel…

Jag packade ihop mina saker jag ville ha med mig när jag kom till lägenheten och bokade biljetten hem till Jönköping. Det gick en ganska snart så jag softade ett tag sen gick jag ner till Nils Ericsonplatsen. Svängde förbi Burger King och åt lite mat. Satte mig längst fram i bussen och lyssnade på P3 dokumentär om Stig Bergling.

Jag kände mig otroligt nöjd med veckan som varit, en av de bästa i mitt liv faktiskt. Kände mig stolt över att jag tagit tag i en så stor dröm. Jag har mycket sköna energier i kroppen just nu. Jag är väldigt trött men lycklig. Busschauffören var nog den trevligaste jag stött på. Pratade och skojade med alla, särskilt alla barn. Det var nog mina energier som smittade av sig. Men man vet aldrig för det kanske är som de säger. “En busschaufför det är en sån med glatt humör.” Men det gäller nog även lokförare. Det handlar väl att man ska göra det man gillar att göra så blir man på glatt humör.

Jag gillar att köra tåg =)

När drömmen blir verklighet

The king of Västra Stambanan

Ja, det var ungefär så jag kände mig igår när jag fick köra tåg för första gången. Men jag har väl kört tåg innan tänker väl många av er nu som inte är i järnvägsbranschen, men det har jag faktiskt inte. Jag har växlat som det så fint heter när jag kört lok och vagnar.

Men vad är då tåg undrar ni? Jag minns för ett år sedan när jag började fila på drömmen att bli lokförare, då tänkte jag samma sak. Ett lok är ju dragfordonet, det fattar man ju, sen finns det motorvagnar, typ pendeltåg och x2000 (SJ2000) Där dragfordon och passagerarvagn är samma enhet. Men då trodde jag att tåg var ett lok med en eller flera vagnar kopplat till sig. Men det är fel. Ett tåg har inte med sådant att göra, ett tåg är det eller de fordon som går i en tågfärd. En tågfärd kan jag förklara på ett lite förenklat sätt som en säkrad rörelse mellan driftplatser (järnvägsstationer) med tillstånd från tågklareraren. Det kan alltså vara ett ensamt lok och ändå kallas tåg.

Växling är oftast inne på en driftplats och handlar då om att bygga ihop tågsätt, rundgång med lok för att dra vagnar från andra hållet, och att  flytta ett lok eller växlingssätt från ett spår till ett annat.

Men igår körde jag alltså tåg för första gången. Det började med en cyklingstur till Green Cargo i Sävenäs. Jag hade åkt dit med bil förut för att det skulle gå smidigt att hitta. Åkte en timma i förväg och tur var väl det för jag körde fel 3 gånger. Jag började 20:38 och var väl 20 minuter tidig på plats efter att jag fått använda GPSen i iPhone. Min instruktör Mikael hade sagt att han skulle vara sen  för han tränade ett tjejlag i fotboll innan arbetspasset skulle börja. Jag hann därför inte få ut några kläder, eller taggen för att komma in, jag hann heller inte få lära mig hur man skriver ut tågorder mm. Det var bara upp snabbt i loket och koppla på vagnarna och köra iväg. Precis som jag ville ha det, jag ville ju få köra så fort som möjligt.

Det var en RC4 och tågsättet var 600 meter långt och vägde ca 1000 ton. När vi börjat rulla frågade jag vart vi skulle och svaret blev Hallsberg. Det var det jag hoppades på, har ju hört så mycket om Hallsberg så det var kul att komma dit. Mikael förhörde mig lite om ATC och jag hade lite koll faktiskt, och han frågade om skyddszoner, sugtransformatorer mm och det kunde jag.Vi gjorde ett retardationsprov, jag missade nästan en nerkopplingstavla en gång men såg den och slog av gaspådraget och stängde av ventilatorerna precis när han påpekade det.

Det var ganska mycket att hålla koll på och att titta på i början så just när jag tittade bort för en sekund höll jag på att passera tavlan men såg den i sista sekund som sagt. Det gjorde att Mikael inte behövde säga så mycket, jag skötte mig bra för att vara första gången tyckte han.

Det svåraste är att bromsa, jag bromsar i tid med mera men släpper på bromsen som är väldigt fördröjd alldeles för sent, det resulterade i att jag stannade helt en gång och nästan stannade helt 2-3 gånger och gick lägga på lite mer ampere för att komma fram nära signalerna. Men det är visst väldigt vanligt i början, huvudsaken är att jag fattar att man ska bromsa i tid. ATC varnade för höghastighet genom att pipa vid ett par tillfällen på väg till Hallsberg men tillslut så lärde jag mig det också. Det enda Mikael behövde säga till om var egentligen när det skulle komma en lång backe så att jag kunde börjar rulla. Sånt lär man sig sen när man har linjekännedom.

Det började regna och det gjorde att det började slira en hel del vid gaspådrag, då fick man sanda eller använda slirbromsen. Jag fick även dra ner på gaspådraget några gånger. Men det var bra så fick man ju öva även på det. Jag tyckte Mikael som varit lokförare i 12 år var bra som handledare. Han förklarade mycket och var väldigt lugn och avslappnad hela resan. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och våran gemensamma nämnare var att vi båda älskade Thailand och hade varit där flera gånger. Det blir en hel del matsnack med mera.

Vi var lite tidiga ut från Sävenäs trots att det var stressigt i början och det gjorde att vissa inplanerade stopp inte behövdes så vi fick kör i signalerna hela vägen förutom på ett ställe med ett stopp på några minuter. Detta resulterade i att vi var 25 minuter tidiga till Hallsberg. I Hallsberg stod en lokförare och väntade på oss som skulle fortsätta med vårat tågsätt norrut på västra stambanan.

Jag och Mikael hade fått var sitt rum på Green Cargo i Hallsberg där vi skulle vänta några timmar på att tåget skulle komma in som vi skulle dra ner till Göteborg igen. Deras lokaler var helt nya och fräscha och det var ett riktigt bra rum jag fick. Klockan hade hunnit blir 01:00 ungefär tror jag och jag åt min halva kebabrulle jag hade med mig och la mig på sängen och tog en filt och somnade som en stock. Jag hade inte planerat att få sova, visste ju inget om vad som skulle hända denna dag men jag kan sova på kommando utan problem. Mikael hade ringt upp lokföraren som skulle komma på natten och kollat med honom innan vi kom fram till Hallsberg och fått veta att han var ca 70 minuter tidig.

Mikael ringde och väckte mig efter någon timma och vi gick ner och satte oss i lunchrummet  och tittade på Whale Wars på Discovery och pratade lite med de andra lokförarna. Tillslut ringde lokföraren igen och sa att han var på ingång så vi gick ut i spåret och väntade på honom.

Han kom och vi klev upp på tåget och vi skulle dra upp det till I-gruppen i Hallsberg, vi gick dit som tåg, väl där så kopplade vi loss och hade bara ca 70 meter vagnar kvar (eller var det 7 tomvagnar, minns inte riktigt) Vi hade över en timma tills vi skulle åka enligt tågordern. Men vi hoppades på att komma iväg snabbt. En av växlingskillarna kom upp i loket och pratade med oss under tiden vi väntade på att resten av vagnarna som vi skulle ha med oss till Göteborg skulle komma till I-gruppen. Det tog TID! Men vi hade kul och pratade och skojade en hel del. Man lär sig väldigt mycket om branschen när man sitter och pratar med de gamla rävarna som jobbat i stort sett i hela sitt liv med det.

Tillslut kom våra vagnar och jag fick växla till ett annats spår. Jag fick backa när jag hade växlingskillen i telefon som guidade mig så han kunde koppla på vagnarna. Vi gjorde ett täthetsprov när vi fått upp trycket och sen ett genomslagsprov på bromsarna och allt funkade perfekt. Vi  fick lodrätt signalerna och började dra iväg mot Göteborg, efter ett tag fick vi göra ett retardationsprov som vanligt och det gick bra. Jag drog på förfullt och vi vägde 1196ton och var 626 meter långa.

Denna gången var det en RD2 som drog vagnarna och jag gillar verkligen det loket. Helt plötsligt small det till och började tjuta. Mikael flög upp och sa att jag skulle slå av gaspådraget och sen tryckte han in samma knapp som man trycker på vid nerkopplingstavlorna, medan han höll in den tryckte han på knappen for huvudbrytaren och allt blev som vanligt igen. Jag fick kvittera något felmeddelande jag inte minns vad det stod på men det var huvudbrytaren som slagit ifrån. Det kunde visst hända sa han, och det gjorde det sen igen efter 15 minuter. Denna gången löste jag det själv. Det började regna ganska mycket och jag fick sanda en del. Tyckte det slirade hela tiden men Mikael sa “vänta du bara tills du får köra i lövhalka, detta är ingenting”.

Vi var ca 35 minuter tidiga och jag tyckte jag körde som en gud, the king of västra stambanan typ, det ska vara en väldigt fin bana på sina ställen men det var ju natt och becksvart så jag såg inte så mycket. Klockan var väl 5:20 när vi passerat Skövde och det var väl i Stenstorp tror jag som jag behövde sanda och tryckte till med foten på knappen. Men jag valde knappen på felsida och signalerade “tåg kommer” för hela samhället med tyfonen. Det var nog ingen som försov sig till jobbet i Stenstorp i morse om man säger så, till och med jag vaknade ju till ordenligt. Mikael bara skrattade.

Vid Alingsås fick vi 0P i förindikatorn till ATC’n och några huvudsignaler senare fick vi grönblink vilket innebär att nästa signal visar stop. Jag började bromsa direkt men som vanligt lossade jag ut försent så jag stannade 50 meter innan signalen och fick köra fram närmare när jag fått upp trycket igen. Jag skrattade och sa till Mikael “hur jävla svårt ska det vara”, “det är lugnt, det kommer med tiden” svarade han.

Vi släppte förbi ett tåg efter att ha väntat i några minuter. Men vi fick inte grönt i signalerna i alla fall. Fick vänta mer och sen släppte de ett pendeltåg före oss. Fattar inte varför. Hade grönblink i varenda signal efter det och insåg att jag inte kan köra snabbare än 70 om jag vill hålla mig på ett avstånd som gör att jag har kör i signalerna hela tiden utan att behöva bromsa.

Våra inkörda 35 minuter försvann blixtsnabbt och vi kom in i Sävenäs 7:22 helt enligt schemat, så man kan kanske inte klaga. En lokförare löste av oss och drog ner tåget till Skandiahamnen. Min arbetsdag var över och jag var supernöjd. Jag älskar att köra tåg, och Green Cargo kommer med största sannolikhet få mitt CV efter skolan.

Mikael var nöjd med mig, jag berättade att jag ville testa Skandiahamnen och det ska vi göra snart. Vi ska även till Stenungsund nästa vecka, där får jag inte komma in på området för det är mycket farligt gods där och man måste ha en specialutbildning för att få växla där. Men jag kör tåget dit och hem. Det blir tankvagnar från Stenungsund som jag ska dra med diesellok. Det ska bli riktigt kul. Det är sånt jag drömt om att göra. Så har jag ju något att skryta om för klasskompisarna. Posttåget kommer jag antagligen inte få köra på denna LIA:n men det är ok ändå. Finns ju massor med tid till det.

Det är kul att läsa om mina klasskompisar på Facebook. Roger till exempel gjorde också sin första riktigt tågkörning i går. Han låg på ett rum i Långsele och skröt om att han dragit ett 435 meter långt tåg med tomma stålvagnar på drygt 1000 ton från Ånge till Långsele. Det coola med det var att han drog ekipaget med tre stycken multade Rc4:or varav lok nummer tre var skönheten Rc4 1290. Hans handledare hade sagt att när man kör godståg är det som att köra en Volvo 240, men att han igår hade fått prova på att köra som en BMW. Visst blir man lite avis på den accelerationen. Men, men, jag kanske får vara med om något ännu coolare, vem vet. =)

Hoppas ni gillar min Lokförarblogg. Min klasskompis Johanna berättade att hon träffat andra som gillar min blogg när hon varit ute på praktik. Finns det fler lokförarstudenter därute som läser min blogg så kommentera gärna och berätta om era upplevelser under praktiken.

Nu måste jag avsluta detta korta 😉 inlägg så jag får något vettigt gjort idag. Börjar 4:12 i morgon och ska jobba ett dygn. Måste åka i god tid i morgon igen så jag hittar, körde lite fel på hemvägen också men det tog bara 25 minuter hem i morse så förhoppningsvis är jag rätt väg på spåret =)

Jag somnade med ett leende på läpparna när jag kom hem tidigt i morse. Jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll för jag vet att jag ska köra tåg i morgon. Det är inte varje dag man ställer klockan på 03:00 med ett leende på läpparna.
Life is Good! =)