Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Dags för ett inlägg igen. Mycket har hänt sen sist, allt som kunnat gå fel har gått fel men det är så ibland. Ibland sitter man och nyper sig i armen varje dag vecka ut och vecka in för att jobbet är så galet enkelt, och man skäms nästan att man får betalt för att utföra det. Men sen kommer man in i perioder där allt strular hela tiden. Jag är inne i en sådan period just nu. Samma sak var det i somras.

Jag blev riktigt försenad några gånger i somras. Det har varit pga olika orsaker varje gång och ingen av gångerna har det varit mitt fel. Man får bra betalt med övertid när det inträffar och som alla mina vänner vet så tackar jag inte nej till övertid.

Men varje gång detta inträffar så har jag inget vatten med mig. Få gånger har jag glömt eller inte hunnit fylla på vatten och då blir jag automatiskt försenad. En gång trodde jag att jag bara skulle åka pass till Falköping och ta över ett tåg där och dra tillbaka till Sävenäs. Då hade jag bara en halv flaska vatten med mig. Vanligtvis har jag två stycken 50cl flaskor med vatten i väskan och en termos med kaffe.

Tyckte inte det behövdes denna dagen och kom till Falköping för att inse att jag skulle ner till timmerterminalen och funktionskontrollera och bromsprova ett timmertåg som jag skulle köra hem. Redan där går det åt minst en halvliter vatten innan man satt sig på tåget, och sedan går det åt en halvliter vatten på körningen hem.

Jag hade endast 25 cl med mig.

Samma sak någon veckan senare. Trodde att jag skulle lösa av ett tåg i Kil men det var ett utgångståg som skulle funtionskontrolleras och bromsprovas även där. Då hade jag bara en flaska vatten som tog slut ganska fort. Men denna gången skulle jag inte direkt hem till Sävenäs för jag skulle hämta fler vagnar i Mellerud. Men det brukar gå ganska snabbt och nu var jag riktigt törstig på en av sommarens varmaste dagar.

Det visade sig att det var för många vagnar inväxlade i vagnsättet där och jag fick sitta på loket i 2 timmar innan jag fick tillstånd att dra med mig skiten till Sävenäs.

Efter det bestämde jag mig för att aldrig åka utan mat eller vatten med mig. Månaderna gick och allt flöt på bra. Jag har drabbats av ganska många fel hittills. Ventilatorer som inte startar efter skyddssektioner, kompressor som lagt av, trasig strömavtagare, spänning som försvinner mm. Alltid är det något, men jag tycker det är kul och lärorikt och oftast kommer man igång väldigt snabbt igen. Och så länge man inte blir överdrivet mycket försenad så tycker jag att det är sånt som ingår i yrket. Man ringer lokledningen och frågar efter tips om man inte vet vad man ska göra så man har ju support genom telefonen hela tiden.

Jag minns en gång jag var tidig ner till Halmstad och avlösande förare var på väg till GC för att fylla på sin vattenflaska, Jag stod med tåget vid perrongen och vi kom på att han kunde få en flaska vatten av mig och ta över tåget direkt. Jag tvekade ju lite för jag vet ju vad som händer om jag inte har tillräckligt med vatten med mig, men jag kunde ju köpa en ny vattenflaska sen var problemet ur världen.

Tror ni jag kom ihåg ett köpa mer vatten innan avgång?
Nej, det gjorde jag inte och efter en stund flög huvudbrytaren ur. Fick i den igen, och blev senare tagen åt sidan i Lekarekulle söder om Kungsbacka. Då flög huvudbrytaren ur två gånger och vägrade sen att gå i igen. Fel med ACM stod det på skärmen framför mig. Fick starta om hela loket och sen göra en verkstadsåterställning direkt enligt proffsen i Eskilstuna som Lokledningen hänvisat mig till.

Lyckades precis ta mig hem till Sävenäs innan loket började strula igen.

Sånt händer. Men jag brukar inte bli så värst försenad ändå. Men ibland kommer man som sagt in i riktigt dåliga perioder när man blir sen hela tiden pga strul. Den sista veckan har varit hemsk. Flera långa förseningar men den förra fredagen var värst pga omständigheterna.

Jag klarade mc-kortet veckan innan och hade fixat en mc som stod och väntade på mig som jag skulle hämta efter jobbet. Första helgen med MC förstår vem som helst hur viktig den är. Det var en barndomsdröm som hade blivit uppfylld och jag hade knappt fattat att jag hade mckort och nu skulle jag köra mc en hel helg med vänner och vädret skulle vara super bra.

Jag hade kört Volvotåget till Alvesta och låg på hotellet där övernatten. Jag skulle avgå efter 06:00 och fjärren brukar inte vara så pigga på att låta oss åka tidigare alla gånger så man brukar vänta tills frukosten öppnat och få i sig lite mat innan avgång. Tåget kommer in betydligt tidigare och denna morgon kände jag att det var läge att chansa att fjärren släppte iväg mig direkt.

Skippade frukosten (första misstaget), glömde fylla på vattenflaskorna (andra misstaget). Fixade iordning tåget och rullade iväg minst 1h tidigt. Fjärren var med på noterna och jag insåg att jag bara hade en flaska vatten med mig. Han knappt tänka tanken innan blev stående för ett arbete längre fram som skulle ta tid. Men fick åka betydligt tidigare än vad de hade räknat med. Jag var fortfarande väldigt tidig och allt flöt på bra. Körde in mer och mer tid.

Nu skulle jag vara hemma tidigt och få ännu fler timmar till mckörning. Men har man glömt mat och vatten så blir det inte så. Helt sjukt att bara vanligt vatten har en sådan inverkan på tågtrafiken. Inte konstigt att SJ har en helt kartong med tetrapack med vatten framme hos lokföraren. De har helt enkelt fattat hela grejen. Vatten till lokföraren är det viktigaste för att undvika störningar i tågtrafiken.

Just när jag trodde att allt skulle gå bra ringer fjärren och säger att det varit spårbrott längre fram och att jag kommer få stopp inne i ett litet samhälle. Jag är ju inte dummare än att jag fattade att detta skulle ta tid.

När jag stannat och bromsat ner tåget ringde jag fjärren och sa till dem att ringa mig när jag får kör så jag slapp sitta och stirra in i signalen i flera timmar. Det var inga problem. Jag var trött, hade inte sovit så bra för jag var uppspelt inför mckörningen senare denna dag. Det hade inte varit bra att köra tåg till GBG och sen sätta sig på en mc sin första mctur trött och köra ända till Jönköping.

Jag fällde bak förarstolen, la upp fötterna på förarbordet och somnade som en stock. Vaknade ca 2 timmar senare av något konstigt ljud, det var min mage så ville ha mat. Signalen framför lös fortfarande ilsket rött och klockan var strax efter 10 på förmiddagen. Jag öppnade förardörren och tittade ut. Det såg tomt ut, jag letade efter en mataffär eller kiosk men såg ingen. Men det såg ut att vara en grill längre bort.

Jag kopplade telefonen på loket till min jobbtelefon och tog mig dit, men de skulle inte öppna förrän klockan 11. Men jag såg att det var folk inne i grillen så jag knackade på. En person öppnade och jag förklarade min situation och sa att jag snart dör av hunger. Han var ju inte dummare än att inse att man inte ska bråka med hungriga lokförare och satte igång att fixa käk direkt.

Jag tog med mig festmåltiden till loket och somnade nog till lite efter jag ätit. Vaknade av att Ulla på bemanningen ringde och frågade hur det gick för mig. Hon hade sett att jag stod still och visste att jag hade haft många förseningar det senaste. Det var kul att få prata lite med någon. Jag berättade om att jag hade en mc som väntade på mig i GBG och att tiden gick extra långsamt nu pga det.

I normala fall brukar jag kolla på film i Netflix när något sånt här händer men det fanns inte ro i kroppen till det. Jag ville bara hem och köra hoj. Man kunde ju inte säga att jag hade bråttom hem och försöka ta sig därifrån heller för tågtrafiken stod still och det var Volvotåget jag körde.

Jag hade iofs bråttom till Jönköping och det inte pga hojåkningen utan av andra skäl men det finns två tåg man alltid försöker få fram så fort som möjligt. Det är Posttåget och Volvotåget. Om man inte känner så anser jag att man inte har något på Green Cargo att göra överhuvudtaget.

Jag satt där jag satt helt enkelt och det gjorde ont i hela mig att sitta och vänta där när jag visste att jag kunde kört Honda CB650F istället. Det var minst sagt en traumatisk upplevelse och jag var i stort behov av en kamratstödjare, det fick Ulla vara denna morgon. Jag fick lova henne att köra lugnt till JKPG trots att jag vid det här laget hade väldigt bråttom.

Efter ca 4 timmar på loket fick jag kör i signalen och fjärren ringde och sa att jag hade prio ett till GBG. Volvotåget har sina fördelar =)

Väl på Sävenäs så kastade jag mig i bilen och körde hem, gick ut med vovven packade väskan och insåg att jag skulle tjäna ca en timma på att ta taxi till hojen. Ringde Ulla på bemanningen och bad om att få ta en taxi på GC bekostnad för att anledningen till att jag behövde ta taxi var pga att jag var sen hem från Alvesta. Det var ju inga problem.

Fredagsrusningen i GBG hade kickat in och det var bara kul eftersom jag nu satt på en sporthoj. Man swishade förbi alla bilarna mellan bilköerna och jag var hemma på ett litet kick. Hämtade min väska och fixade till lägenheten för gästerna som skulle bo där över helgen. Satte mig på hojen och sicksackade mig fram på Lundbyleden och in i Tingstadtunneln förbi Liseberg och sen drog jag ifrån alla bilister i uppförsbacken ut ur Göteborg på riksväg 40.

Det var kul, väl i JKPG ställde jag hojen för dagen, men dagarna som följde blev det mycket hojåkning och är nog några av de roligaste dagarna i mitt liv. 63 mil hann jag med på några riktigt bra MC vägar som min vän Isak visade mig. Riktigt kurvig väg där man fick lägga ner hojen ordentligt i svängarna. Det släppte bak två gånger, en gång på en vit vägpil och andra gången i fullfart i en kurva efter en korsning där det låg spannmål på vägen. Men det gick bra.

Jag var nöjd med helgen men den hade varit ännu bättre om jag inte blivit försenad från jobbet. Nu hann jag inte med någon körning med vänner alls på fredagen och allt pga min klantighet.

Frukosten är dagens viktigaste mål har alltid alla sagt. Men jag har aldrig hållt med. Jävla trams tänker jag alltid när jag hör någon säga det. Men nu är jag beredd att hålla med. Det är viktigt om man är lokförare och inte vill råka ut för några problem. Men framför allt så glöm för i h*lvete inte vatten.

Vatten
Vatten

Har du inte råkat ut för problem förut så lär du göra det men tomma vattenflaskor i väskan.

 

 

Ett vinterpudrat Värmland

Nu var det dags för ett inlägg igen. Det är inte lätt att tag sig tid att blogga när man flyttat till Sillstryparnas mecka. Jag stormtrivs verkligen i Göteborg men jag saknar mitt hem i Jönköping också. Men jag är här för att stanna.

Jag älskar lokförarlivet och känner att jag valt helt rätt när jag sökte till Green Cargo i Göteborg och som pricken över i så fick jag ju tag på en helt awesome lägenhet som jag lovat att skryta om här i bloggen. Men det får bli någon annan dag.

Bloggen har jag inte hunnit fixa till ordentligt heller. Den ser inte så bra ut just nu och har flera estetiska fel men jag får ta det när jag hinner.

Förra veckan avslutade jag med att tur till Grums och tillbaka. Det var snorhalt rent ut sagt på grund av regn och jag fick använda slirbromsen vid alla starter och ibland fick jag även sanda lite.

Jag hade ganska många stopp på vägen upp till Grums. Det var bra träning för mig och mitt 630 meter långa tåg på 1500 ton och på ett ställe tog fjärren in mig på sidan men sidospåret var 3 meter för kort. Jag körde så nära signalen jag vågade och hade baliserna under fronten på loket men lampan som indikerar att man är inne på sidospåret slocknade inte och fjärren ringde och frågade mig om jag kom in men det gjorde jag inte så jag fick åka vidare och stanna på nästa driftplats.

Jag körde in lite tid med alla stoppen gjorde att vi kom fram som planerat. Det var inte bra för det är ganska tight om tid att klargöra i Grums. Vi var så långa att jag fick ringa och be dem lägga upp oss på förlängningen till spåret vi skulle till. Vi hängde av vagnarna och jag gick ut och lossade bromsarna på alla vagnar genom att rycka i spetan  på alla utan de två sista och de kom ganska omgående och gick på våra vagnar och drog ner dem för lastning.

Denna dagen hade vi fått en julmacka med ett ton rödbetssallad på av Green Cargo i Sävenäs som jag passade på att trycka i mig medans vi väntade på våra vagnar skulle komma tillbaka. Vi låg lite bra till i tid och när vagnarna kom så kopplade vi på oss och började bromsprovet och funktionskontrollen med radiostyrningsdosan och handdatorn.

Vi hann inte gå många vagnar på “lossen” innan det började strula. (Ja, ni läste rätt, jag går och kollar att bromsen är loss innan tillsättning av broms vid bromsproven, helt enligt JTF) 😉 Vi märkte att  ena vagnssidan inte var riktigt i sitt läge. Vi trodde att den hoppat ur sitt spår vilket kan hända och då blir det rött kort på den.

Vi ringde växlingen och bad dem hjälpa oss växla undan den och de tittade på vagnen och sa att den inte hoppat ur. Det var antagligen bara lasten som tryckte  på från insidan. Man märkte att växlingen helst ville att vagnen skulle gå men det är vi lokförare som bestämmer.

Alltså, vi bestämmer om vi inte ska köra, skulle växlingen rödlappa en vagn så är det det som gäller och då kan vi inte bestämma oss för att köra ändå. Finns det två åsikter om hur något ska göras så blir det den med högst säkerhet som gäller. Vi bestämde oss för att den skulle växlas undan och det blev inga sura miner för det. Folk respekterar varandra. Det är en sak jag verkligen gillar med denna branschen.

Vagnen var lastad med pappersrullar och material för flera miljoner kan förstöras om det kommer in vatten.

Vagnen skulle ju bara justeras i lasten så vi lappade inte den men vi fick meddela Hallsberg att den inte gick med hem till Göteborg. Det gick ganska snabbt att växla undan och bromsprovet fortsatte. Jag rycker i alla handtag till dörrarna när jag gör funktionskontrollen Jag nöjer mig inte med att snabbt titta på handtagen och denna kväll var det en som inte var säkrad som man garanterad hade missat om man inte rykt i handtagen.

Snart var vi på rull igen hemåt och regnet hade upphört. Resan hem gick bra och jag och Umeland önskade varandra God jul och begav oss hem till nära och kära.

I måndags var det dags mig och Andreas att åka till Karlstad med “oljan”. Det kallas oljan eller oljetåget men det var mest bensin vi körde. Cirka 300 meter och 1432 ton på kroken hade vi. Vi hämtade oljan i Kville och tuffade norrut.

Det är en riktigt härlig känsla att köra tåg på nätterna och denna natten var inget undantag. Snön hade invaderat de värmlänska skogarna och ännu en gång inser man hur vackert Sverige är. Det är även en härlig känsla att tuffa förbi hus och städer som ligger alldeles öde och veta att alla sover. Nattpratet på radion är ganska bra också.

I Karlstad gjorde jag ett litet misstag inför en 10 övervakning som gjorde att jag tappade nästan all fart i uppförslut innan perrongerna. Det gick bra denna gången men hade det varit blött hade jag “korkat” som vi kallar det när man kör fast och får begära hjälplok.

Jag gör mina små misstag fortfarande men det är normalt antar jag. Bromsningarna börjar sitta bättre och bättre. Det händer ofta att man får till en näst intill perfekt inbromsning mot stopp. Allt blev så mycket bättre när jag slutade försöka göra perfekta inbromsningar utan tänkte att det kommer med tiden. Då helt plötsligt började jag få till bromsningarna så att till och med jag blir nöjd. Ni som följt denna bloggen vet ju att jag haft stora krav på mig själv och mina inbromsningar till stopp.

I Karlstad skulle jag löskoppla loket och lossa bromsen på det, anledningen kommer jag inte ihåg men så gör man där ibland. Sen gick vi raka vägen till Scandic för lite skönhetssömn.

Nattportiern var på sin första natt och lyckades inte trolla fram några rum till oss. Andreas hade ringt och kollat om det var bokat till mig tidigare under dagen och det var det. Det var iofs bokat till Svanen men de hade väl förväxlat våra namn i Hallsberg. Men nu lyckades han inte fixa rummet så han kunde inte programmera in några nycklar.

Han gick upp med oss och öppnade rummen åt oss med sitt egna kort och jag fick stoppa i lokförarbeviset i korthållaren för att få ström och hänga ut en stör ej skylt på dörren så man slipper blotta sig för någon intet ont anande som skulle gå in i rummet.

Frukosten hade öppet 1 timma längre på morgonen så vi möttes i frukosten vid 10:00. Sen gick vi ut till våra vagnar och väntade på loket. De brukar gå runt och koppla in sig men vi tog över loket och växlade på oss på vagnsättet och gjorde ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag ut oss.

Det var soligt och fint och värmlands skogar är väldigt vackra på vintern. Resan hem gick bra. Vi hängde av oljan i Kville och drog in resten av vagnarna på I-gruppen i Sävenäs.

Karlstad körningen hade gått riktigt bra och jag gillar detta yrket mer och mer för varje dag.

Idag hade jag några dragarturer i Göteborg och fick mina efterlängtade kläder. Bloggar mer om det nästa gång.

Nu ska jag sova. God natt alla dudes and duderinas därute.

R.I.P Lemmy…

Funktionskontroll

Torsdagen startade som vanligt med alldeles för mycket hotellfrukost. Sen var det tågsnack hela vägen till Green Cargos lokaler. Vi hann knappt lämna hotellet innan vi satte igång, det är bara tågsnack hela rasterna. Det är ett intresse hos alla men inte ett fritidsintresse, säger vi i alla fall, men jag börjar undra mer och mer om inte en stor klick av oss är riktiga tågnördar.

Vi pratade lite om ATC och att ATC är delad i traxxloken. Inte nog med att den är delad så har de bytt plats på de två delarna, och det är för att för och huvudindikatorn inte ska hamna för långt ut i periferiseendet.

Man lär sig lite tips hela tiden som man inte tänkt på. På Rd-lok som man ska byta hytt på och även byta strömavtagare så kan man slå ut huvudbrytaren och ta ner strömavtagaren innan man byter hytt. Det sparar man några sekunder kaffedrickartid på.

Jag lärde mig en annan intressant sak som jag inte minns från skolan. ATC’n läser in banans STH tex 200, sen vid en 80 tavla så får ATC’n infon “-120” så vet den att det är 80 som ska presenteras. Det förklarar varför man inte får upp hastigheten på riktigt länge när man tex startar vid bruket i Värö fast man passerat en massa baliser. ATC’n får bara infon “-120” men vet inte banans STH och kan därför inte presentera något för oss innan den fått den infon.

Vi lär oss mycket om saker man kan göra fel om man inte är uppmärksam. Tex så är det inte ovanligt att lokförare kvitterar bort stoppassager i tron om att det var ett balisfel. Det var våran lärare i Mjölby noga med att lära ut så vi inte ska göra det misstaget, men jag förstår hur lätt det kan ske. Vi fick några exempel på när det skett och varför.

Vi pratade om att det är radiomottagare i plankorsningar som uppdaterar i realtid. I vilket fall kom vi fram till att det måste vara så. Vi var inte helt säkra. Läraren vi hade förra veckan var helt awesome som lärare precis som våran lärare i Mjölby. Han i Borlänge är ju expert på allt som har med Green Cargo att göra och riktigt vass på JTF. Läraren i Mjölby är expert på JTF och riktigt bra på flera av de stora aktörerna på järnvägen. Han har ju fördelen att han hela tiden får senaste infon om en massa aktörer från sina elever.

Vi slutade strax efter 11:00 och alla begav sig hem. Alla förutom jag åkte med tåget som gick 12:00 och jag hade bokat det tåget som gick 13:00, inte nog med det så blev det något fel så jag fick ta ersättningsbuss från Skövde. Och Nej det var inte SJ som var orsaken.

Tog tåget upp till Borlänge i söndags kväll, Hugo och Oliver var på samma tåg. Vi var framme på hotellet 22:20 och tog en öl i baren innan läggdags.

I måndags gick vi igenom littera och annan märkning på vagnarna. Vi började gå igenom funktionskontrollen och skadeanslag. Vi använde oss av den gröna handboken. Vi gick igenom Hjulaxlar, hjul och fjädring och vad som kan tänkas vara fel med dem och vad man ska göra då. På kvällen gick jag, Paul, Hugo och en kille från Euromaint  till Pitchers och åt lite mat och sänkte några öl.

Idag fortsatte vi med funktionskontrollerna och såg bland annat en film på tyska om en anordning som ska tömma huvudledningen direkt vid urspårning. Verkar vara en smart pryl. Sen gick vi igenom vad som kan vara fel på bromsarna, vagnunderede och boggiramverk, drag och stötanordningar. Lärde mig bland annat att man ska dra i buffertarna på sista vagnen.

Vi gick igenom vagnkorgen och gjorde övningsuppgifter sen var vi ute på bangården och synade vagnar. Vi fick även titta in i en verkstad och titta på reservdelar mm. Jag tyckte dagen var intressant men jag var alldeles för trött på slutet. Men det ligger i mitt intresse att kunna sådant här för jag är ju bilmekaniker i bakgrunden och måste alltid veta hur allting fungerar. Några av de andra var inte lika roade som mig.

Denna veckan har vi en lärare som kallas Göte för att han är från Göteborg. Han kan det där med funktionskontroller riktigt ordentligt. Han berättade att han åkte och synade vagnar grundligt i Sundsvall och några städer där runtomkring och hade rödlappat 30% av alla inkommande vagnar. Då var man inte så populär som ni förstår sa han. Men han hade synat några vagnar idag och missat en grej och det var Swemaint inte sena på att påpeka. Alla gick fram och stod i en klunga och pekade på en sak som var skev. =) Det är skön stämning ibland järnvägsfolk. Jobbar man på järnvägen är man vänner. När vi fick höra att en på hotellet var från Euromaint så var det självklart att han skulle hänga med oss när vi går ut och festar.

Idag festar jag också för en gångs skull. Har betalat in depositionen och första hyran på lägenheten så jag firar med lite alkoholhaltiga drycker som jag kyler i badkaret.  Alla är på Oleary’s och festar förutom jag som var tvungen att installera Windows 10 på min laptop. Men nu ska jag bara korrläsa detta inlägget sen far jag dit jag också.

Om det är mycket stavfel trots korrläsningen så förstår ni varför. Har ju trots allt Pol Roger skumpa på rummet.
Lokförarlivet äger =)

 

Svartbälte i hotellfrukostar

Ännu en dag på Green Cargos internutbildning avklarad. Hur många bloggar har ni läst där man kan följa vad som händer på GC’s internutbildning? Nä, just precis detta är den enda bloggen vad jag vet som ni kunnat följa skolan och nu även internutbildningen till Green Cargo i. Hoppas jag lyckats få någon därute intresserad av lokföraryrket genom mina inlägg.

Dagen började med en fet hotellfrukost i vanligt ordning. Idag blev det, bacon, prinskorv, köttbullar och äggröra på en tallrik och en tallrik havregrynsgröt, en snaps smoothie, och ett glas apelsinjuice. Orkade inga mackor idag. Ibland har jag ost kalkon och paprika på mackorna, ibland är det äggmackor med kaviar och ibland ost, kalkon, bacon och ibland köttbullemackor.

Jag är en livsnjutare och älskar att äta mat, särskilt hotellfrukostar. När jag inte tar havregrynsgröt så blir det mangoyoghurt med lite musli i. Vissa hotell har musli som är så god att man nästan måste lägga sig naken i fosterställning i matsalen när man smakat på den. Jag gillar musli men det ska inte vara för mycket torkad frukt i. Jag vet en del som alltid köper den muslin med mest torkad frukt i. Not my cup of tea. Lite frukt ska det vara i så klart, fast med betoning på lite.

Hemma brukar jag inte äta sådana kungliga frukostar, äggmackor med kaviar och earl grey té duger bra som en perfekt start på en perfekt dag. Men ska det vara riktigt bra så ska man ha mannagrynsgröt till frukost. Men det är jag för lat för att tillaga på morgonen.

I skolan så började vi diskutera saker direkt. Alla har varit med om en massa konstiga saker och har en massa frågor. Mycket av internutbildningen går ut på att säkerställa att vi lärt oss rätt saker på LIA-perioderna för det tummas på vissa saker ibland. Ibland med allt rätt men ibland är det rent av idiotiska saker man varit med om.

Vi fick lära oss hur vi ska göra när vi ser att någon gör fel, eller om man själv gör fel för den delen, hur man rapporterar det utan att hänga ut någon eller hamna i problem. Om jag råkar ta sönder något till exempel så måste jag våga rapportera det utan att vara rädd för att jag ska bli straffad för det. Det finns avtal som gör att jag inte ska hamna i problem för att jag rapporterat något. Givetvis kan jag åka på kompletterande utbildning men det räknas inte som ett straff.

Det är skön stämning i klassen. I morse så var det något vi inte visste svaret på och en i klassen föreslog vart vi skulle hitta svaret och läraren svarade.

Läraren: -Nu är det någon som kopplat på hjärnan vid denna tiden på dygnet (8:15), det gillar vi.

Eleven: -Det är klart, jag har ju fått kaffe!

Läraren: -Det hjälper väl inte? Klockan är ju inte efter 10 än.

Vi går igenom allt i rasande takt men vi har kul samtidigt. Fredrik Jernström som har oss denna veckan är mycket pedagogisk och rolig. Jag har haft tur med bra lärare och handledare sedan dag 1 på denna utbildningen.

Idag gick vi igenom det sista på växling från JTF, det var om lokala bestämmelser på bangårdar, detektorer, rapportering och tillbud, vad som ska rapporteras till Operativ ledning, generella instruktioner för handhavande av drivfordon mm.

Även på rasterna fortsätter tågsnacket, vår lärare har sagt till oss flera gånger att vi är sämst på att ta rast. Sega att få ut ur klassrummet och tidiga tillbaka in. Men man lär sig så otroligt mycket på att prata om varandras erfarenheter och funderingar.

Vi pratade om vilken strömavtagare man ska ha uppe och varför och vilka man inte får ha uppe vid multade lok och varför. Är det frost på kontaktledningen så det blixtrar så vill man ju ha den bak så klart. Om tex en bärtråd skulle vara av och hänga ner så kan den slita av strömavtagaren och den far då bak och slår sönder det bakre också. Då står man kanske där utan ström alls i -20 grader.

Nummer 1 och 4 är inte heller så smart, för om 1:an går sönder och slår sönder nummer 4 så får man inte åka med 2 och 3 uppe samtidigt. Därför är 2 och 4 bästa sättet att ha strömavtagarna på enligt mig.

Idag gick vi igenom Järnvägsföretagets säkerhetsbestämmelser del A. Den gäller både lokförare och bangårdsarbetare. Det är alltså Green Cargos regler som gäller utöver det som står i JTF. I JTF står det tex att alla lokförare måste ha en fungerade klocka, Men i Green Cargos säkerhetsbestämmelser står det att både lokförare och bangårdsarbetare måste ha en fungerande klocka.

På lunchen gick vi de flesta av oss ut och åt som vanligt. Några ville testa något nytt men jag och Oliver gick till samma som igår. Ska som sagt blogga om den restaurangen senare och i samband med att jag beskriver hur ni som ska läsa här ska hitta från Järnvägsstationen till hotellet, för man går förbi den restaurangen då.

Jag tog en riktigt fet räksmörgås till lunch och sköljde ner med lingondricka. Gudomligt gott, hon som serverar var lika trevlig som vanligt och är nog den i särklass trevligaste personen jag träffat någonsin.

Efter skolan gick jag till IKEA och lunchade, det blev en liten omväg men jag var hungrig. Sen har jag bara hängt på hotellrummet. De andra var nere i källaren och bastade, men jag ville softa lite. Jag lämnar inte rummet efter skolan men håller kontakt med de andra via facebookgruppen vi skapade påväg hit. Det är alltid något som händer och alla sprider infon där så att ingen blir bortglömd.

Nu är det Filébuffé på hotellet och de flesta är väl där och frossar förutom jag. Jag bloggar och ska snart köpa med en kebabtallrik till hotellrummet och se på film. Det gäller att njuta av livet och just nu gillar jag att bara vara själv ett tag. Jag är ju en väldigt social person som trivs ihop med andra människor. Men jag är ju också en människa så jag trivs i sällskap med mig själv också.

Sist men inte minst vill jag berätta att det snöat här i Borlänge. Inte nog med att jag glömt mina vinterkläder i Jönköping och tagit med mig fel skor så gick dragkedjan till mig jacka sönder igår kväll efter tacobuffén. Höll på att frysa ihjäl i morse påväg till skolan och samma sak på lunchen. Jag gick där i kylan med uppknäppt jacka och huttrade.

Då sa Hugo, “Men varför knäpper du inte jackan med knapparna om dragkedjan är sönder?” Bra fråga Hugo, antagligen för att jag är dum i huvudet! Hade inte ens tänkt tanken på att man har både dragkedja och knappar på jackor. Jag knäppte jackan med knapparna och blev varm direkt.

Alltså ibland undrar jag om jag verkligen klarat urvalstesterna till lokförarutbildningen…

Tillbaka vid skolbänken

Nu var det ett tag sedan jag bloggade igen. Har inte kommit på någon bra bortförklaring än men det kanske kommer senare.

Sista veckan på LIAn gick ganska bra men jag hade en nackspärr som plågade mig. Jag är väldigt nöjd med denna LIA-perioden pga att den varit så annorlunda mot alla andra lior. Jag har växlat väldigt mycket och har börjat få en förståelse om yrket nu. Det var varit mycket körning med radiolok, funktionskontroller och bromsprov och pålok. Väldigt nyttiga saker och jag tycker om att syssla med detta, men jag vet att de flesta i klassen är glada om de slipper. Men för mig så är ihopväxlandet av tågsättet och bromsprovningen en rolig del av yrket och jag bromsprovar gärna. I alla fall på sommaren ska tilläggas. Provsprovet är nog inte så roligt när tåget är 600 meter långt och det ligger 50 cm snö på bangården

Min handledare var bra, noggrann och tummar inte på säkerheten, precis som det ska vara. Det känns som att “jönköpingsgruppen” är ett bra gäng och nästa vecka kommer mitt CV trilla in hos Green Cargo i Nässjö. Givetvis kommer jag söka till fler ställen, bland annat Göteborg. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt för om jag vill köra gods eller persontåg. Godståg är nog snäppet roligare enligt mig men jag hade riktigt kul hos SJ och saknar gänget där. Givetvis har Green Cargo gänget varit bra också men det var något speciellt med mina handledare på SJ, och vissa av ombordpersonalen kom jag också riktigt bra överens med. Trots att jag bara var där i 5 veckor så fick jag väldigt många vänner.

Jag tror jag vet vart jag lägger mitt förstahandsval när jag söker men det håller jag för mig själv än så länge. Det finns inget givet företag än i alla fall även om mycket pekar åt ena hållet.

Min handledare sa att min LIA-period var den struligaste av alla hittills. Tre lokhaverier, 3 rödlappade vagnar och en blålappad. Ytterligare en vagn rödlappades efter urspårning men det var inte jag inblandad i. Några tåg blev inställda and ena företaget hade fullt på sitt lager så vi kunde inte lämna vagnarna som det var tänkt. Fast jag hade tre likadana jobbpass efter varandra så var aldrig den enda dagen den andra lik. Men jag gillar det, problemlösning är kul, i alla fall om man lyckas lösa problemet vilket inte alltid var fallet. Men för en LIA elev är det guld när saker strular för det är då man lär sig en massa nytt. Det var förövrigt inte jag som hade sönder några vagnar. Tre stycken blev skadade vid lastning, antagligen sommarjobbare som varit i farten och kört truck och en var tjockleken på bromsklossarna under 10mm.

På SJ hade jag knappt några strul vad jag minns nu, det var någon gång vi fick ringa driftstöd för att vi inte kunde skylta om, det stod typ städning pågår fast det var dags för avgång.

Nästa vecka ska jag börja skicka in mitt CV till företagen som är intressanta så nu gäller det att tänka noga vart man vill jobba sen.

Två veckor är redan avklarade i skolan. Det var kul att träffa alla igen. Det har inte varit så mycket snack om hur liorna har varit under den sista perioden vi hade. Det börjar blir vardag för de flesta nu och alla har nog kommit upp i sina obligatoriska 500h LIA. Nu är det bara repetition hela hösten och de här två första veckorna har vi repeterat det som kommer komma på teoriprovet på lokförarbeviset. Vi har bokat in tid för provet och man gör det i sin hemstad. Det är Transportstyrelsen som ligger bakom provet och det är Trafikverket som håller i det. Man gör alltså det på samma ställe som man skriver teorin till bilkörkortet.

Efter man klarat provet och fått sitt lokförarbevis så kommer man nog se sig som lokförare även om det är examination sista två veckorna i skolan. De flesta i klassen tyckte att allt lossnat de senaste två liorna och att de skött sig själv mestadels. Vissa har redan sökt jobb. Minst en har blivit lovad jobb efter examen och nästa vecka åker några iväg på intervju.

Stora snackisen nu i klassen är vart alla vill jobba och vilka arbetstider. Vi börjar se slutet. Den 25 augusti har det gått ett år sen vi började, men det känns inte så för det har gått otroligt fort. Det är fortfarande kul i skolan men pendlingen till och från skolan blir bara tråkigare och tråkigare. Men man får stå ut, det är ju bara tre månader kvar nu varav 5 veckor är LIA och två veckor examination så det kommer nog gå riktigt fort.

Undrar hur man firar sin lokförarexamen? Har jag blivit lovad jobb så jag har arbetskläderna sista dagen tror jag. Sen måste man ju ta en cigarr utanför skolan innan man åker hem och väl hemma får man öppna en flaska skumpa. Funderar på att beställa en sån där stålmugg med lite ingraverad text på som var populärt hos lokförare förr. Det är nog den jag ska dricka skumpan ur sen =)

Svartbälte i passresor

I morse var det dags för tågkörning igen. Vaknade tidigt och solen var uppe så det blev en härlig promenad med vovven innan det var dags att bege sig till Nässjö som jag skulle utgå ifrån idag. På vägen dit svängde jag förbi Green Cargo i Jönköping och hämtade min varselväst och slängde mackan jag hade haft i kylen som jag hastigt fick lämna i Torsdags.

Körde till Green Cargos lokaler i Nässjö printade ut körordern. Tog en kopp kaffe och pratade med de andra lokförarna och de var ju givetvis intresserade av hur det var med mitt ben. Det var inte så farligt sa jag och berättade att jag redan hade hunnit tömma mycket av luften innan jag tappade slangen så kraften var inte så stor. Sen började vi prata om situationen uppe på Torsvik och om spårläget där.

Det var alltså på väg från Torsvik som allt började. En lokförare skulle dra ner sina vagnar till Jönköping men den sista vagnen valde att gå vägen mot Vaggeryd genom växeln i stället vilket resulterade i en urspårning. Det syns tydligt på alla slipers att vagnen gått bredvid men föraren som körde märkte ingenting. 1,5km längre ner i växeln vid Måp24 “Hustomten” så hoppade vagnen i rätt läge igen och föraren körde helt ovetandes om vad som hänt ända till JKPG och hängde av vagnarna.

Lite senare kom en annan lokförare och gick på vagnarna och skulle klargöra och bromsprova och gick och inspekterade när han stannade till “Vad fan??? Det fattas en buffert på sista vagnen!!!” Märkligt tänkte han men som tur var la han ihop ett och annat och ringde upp till Torsvik och bad kollegorna kolla läget. De såg att spåret slingrade sig som kokt spagetti och larmade och senare hittades bufferten vid Hustomten om jag inte miss fel. Jag kan ha varit den sista som körde på banan innan urspårningen och jag minns att jag var ganska tidig från Torsvik och då tog jag det alltid lugnt till Hustomten där jag ändå alltid hade stopp i signalen i 30-60 minuter. Det kan ha varit därför inte just jag spårade ur men jag var inte så värst tung då heller om jag inte minns fel. Men det var han som spårade ur.

Men men, idag skulle vi ha två multade lok och vi gick ut och förberedde dem men sen visade det sig att vi bara skulle ha ett lok med oss och fick stänga ner det ena och klargjorde bara det andra loket.

Det var något arbete på spåret så vi fick växla runt under bron och komma in på våra vagnar den vägen. Växlarna ringde och tjatade på oss att vi skulle snabba oss och att vagnsättet var bromsprovat och klart. Vi hade avgångstid 10:57 enligt körordern men de ville skicka ut oss tidigare, det började väl bli dåligt med plats på bangården kan jag tänka mig. Vi gjorde ett täthetsprov och ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag den lokala tågklareraren i Nässjö och sa att vi var klara för avgång.

Vi fick tuffa iväg inom någon minut men när jag passerade första huvuddvärgen så började ATC’n tjuta och det stod fel i displayen men driftbroms som följd och släckt för och huvudindikator. Balisfel typ 3, den allvarligare sorten. Kvitterade bort det och tog fram felkoden. Tuffade vidare tills jag fick info i för och huvudindikatorn igen och sen var det vara att tuffa vidare.

Min handledare ringde in till TKL och meddelade balisinformations felet. Mycket mer än så hände inte på resan mot Hässleholm. Jag fick på in gå ett sidospår en gång och släppa förbi två tåg, blev väl stående där i 25 minuter. Jag sitter och stryker alla driftplatser vi passerar i körordern och kollar hur vi ligger till i tid medan jag kör. Det är alltid bra, som idag till exempel så ringde lokföraren som skulle lösa av oss i Hässleholm och frågade om vi kommit i väg i tid mm och jag kunde säga exakt vart vi befann oss och att vi låg 4-5 minuter före tidschemat utan att behöva titta i körorder och fråga handledaren vart vi befann oss.

Fick stopp i signalen i Hässleholm och då var vi väldigt mycket före tiden i schemat och hade meddelat våran avlösande lokförare att vi var på väg  och han skulle stå där taket slutade på plattformen och vänta på oss. Vi fick kör igen efter någon minut och jag la på lite ampere men inte så mycket för att jag skulle ju ändå stanna snart.

Det såg inte ut att stå någon i bortre ändan under plattformstaket, däremot stod det någon men något orange på väskan på ändan närmast oss. Det måste vara han sa jag och drog i tågbromsen och lyckades göra ett mjukt stopp precis bredvid honom. Och mycket riktigt var det våran avlösande förare och vi hoppade ur tåget. Jag var väldigt nöjd med denna körningen, känns som att jag har koll på läget. Min handledare behöver knappt säga någonting och när han gör det så är det för att ta det säkra före det osäkra i situationer när det blir lite mycket att göra för mig.

Vi hade över en timmas rast innan passresan hem gick så vi gick och lunchade på samma ställe som förra gången. Idag var det stekt lax och vi åt lax och salladsbuffe tills vi knappt kunde röra oss. Efter maten gick vi till Hemma kväll för min handledare var godissugen. Vi stod ett tag och tittade på alla boxar med serier och kommenterade dem vi hade sett mm. Sen begav vi oss till stationen igen och satte oss. Kände att paltkoman började närma sig och när x2000 dundrade in så satte vi oss ner på våra platser och toksomnade båda två.

Jag må vara hyfsat bra på att köra tåg nu på min näst sista körlia men det är inget emot hur bra jag är på att åka passresor. Svartbälte i passresor har jag, särskilt med en paltkoma som sömnmedel. Vaknade till lite då och då och insåg att föraren av denna x2 var väldigt bra. Man märkte inte när tåget startade och mjuka fina inbromsningar hela tiden. Förra passresan hem var föraren inte alls lika mjuk och försiktig. Man börjar väl bli yrkeskadad på riktigt nu när jag börjar jämföra hur förarna framför fordonen på passresorna =)

Det har varit en bra dag och en av de bästa körningarna jag gjort, börjar bemästra bromsen ordentligt nu och det känns bra. I morgon har jag sovmorgon till 6:00, jag börjar bli bortskämd 😉

Ha en bra dag på er alla livsnjutare därute.

Oljetåget

I torsdags fick jag äntligen köra oljetåget genom Jönköping, 36 år från att drömmen startade fick jag uppleva det. Jag kom till Green Cargo strax innan 17:00. Oljevagnarna var då på väg från “Oljebryggan” till Bangården. Jag pratade lite med lokförarna där och fick höra att spåret släppt vid Hustomten och att en vagn spårat ur men kommit upp på rätt spår igen av sig själv.

Infra Nord håller på att byta slipers där så det var lite typiskt att de inte hunnit klart. Jag pratade med en Infra Nord kille i början på veckan och han sa att de skulle vilja byta tre gånger så många slipers egenligen. Men Jönköping kommun tror jag det var som bara tyckte det räckte men en tredje del av vad Infra Nord killarna tyckte. Det känns så tryggt att ha folk på Jönköpings kommun som till och med kan mer och vet bättre om järnvägen än Infra Nord… *host*

Efter ett tag kom mina älskade oljevagnar in på bangården och jag tog ett Rd-lok och klargjorde det och kopplade in mig på vagnarna och bromsprovade. Efter grundprovet så gick min handledare och hämtade vagnslistorna och jag satt och softade i hytten. Vår aircon funkade inte så det var nervevade fönster som gällde.

Det var en härlig känsla att rulla ut mot Jönköping, fick ju till och med tuta vid ljudsignaltavlan nedanför Länssjukhuset Ryhov. STH var 120 km/h och det har jag nog inte varit med om på godståg förut utan bara när jag kört ensamt lok och posttåget.

Jag gled fram i solen förbi Rocksjön och över “Undergången”, utmed Vätterns strand och förbi bommarna vid piren. Där stod det folk och fotade förfullt så jag fick köra med “duckface” genom hela Jönköping. Jag fick grönblink i signalen och det innebar att jag skulle ha stopp i signalen längst bort efter plattformarna och bromsade ner lite. Vagnarna var ju tomma så det var inga problem att stanna. Men jag behövde inte stanna för innan jag var framme så slog signalen om till kör och jag kunde lägga på ett gäng ampere till vid tändsticksområdet och dra hela ekipaget uppför backen mot Kortebo och vidare förbi Berghalla och Trånghalla tills man nådde Bankeryd.

I Bankeryd stod det en kille med systemkamera och stativ och fotade oss men där behövde vi inte stanna heller för vi hade kör rakt igenom i signalerna. Jag drog upp till Habo där vi fick vi vårat första stopp i signalen så jag stannade framför baliserna vid plattformen. Som tur var behövde vi bara stå någon minut innan vi fick åka igen.

Det var min första tur på Jönköpingsbanan norröver och det gick bra. Jag hade en ny handledare denna dagen och vi hade trevligt och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi hade även en gemensam vän visade det sig. Vädret var helt underbart och jag fick verkligen känna på hur härligt lokförarlivet kan vara. Jag sa till min handledare att hade folk vetat hur otroligt bra lokföraryrket är hade minst 50% av alla i Sverige sökt in till skolan. Jag önskar jag sökt in för 10 år sedan.

Strax var vi framme i Falköping och där vi gör en rundgång med loket så man kan dra det mot Göteborg. Det gick rätt snabbt och efter att vi kopplat på loket gjorde vi ett genomslagsprov och meddelade TKL att vi var klara och vi fick kör direkt i signalerna. Men TKL sa att det var något strul längre bort så “vi får se hur långt ni kommer”. Det är inte sådant man vill höra.

Västra stambanan mot Göteborg kan jag nog i sömnen vid det här laget, men det var första gången jag kört där när det var sommar och grönt. Helt underbart vackert. Något problem på stambanan märkte vi inte av. Men vi fick stopp i signalen i Alingsås och fick stå där kanske 5 minuter till de släppte pendeln framför oss. Helt idiotiskt om ni frågar mig. Nu vet jag inte jag hur det såg ut framför pendeln men att jag får bromsa in och vänta flera minuter på att pendeln ska gå framför mig tycker jag verkar konstigt. Jag hade STH 120 och nu fick jag ligga i 70 hela vägen till Göteborg för att slippa få grönblink i signalerna.

Men vi hade gått om tid. Dessutom fungerade Airconditionen i denna hytten. Vi hade inga fler stopp på vägen ner till Göteborg och i Kville hängde jag av vagnarna och växlade på loket på de fyllda tankvagnarna och bromsprovade. Vi fick kör i signalen direkt av TKL och kunde börja dra oljan hemåt. Allt flöt verkligen på och min handledare sa att så bra har det nästa aldrig gått som det gjorde idag. Vi hade kör i signalerna ända upp till Herrljunga och där vi var tvungna att stanna på ett sidospår.

4-5 tåg släppte de förbi. Lite retligt med tanke på att det vara väl bara 20 minuter kvar tills vi var i Falköping och skulle göra rundgång. Men STH på detta tågsättet var bara 80km/h så jag förstår att det blev som det blev. 30 minuter blev vi stående vid signalen innan vi fick köra.

Rungången i Falköping gick bra och jag började tuffa neråt på Jönköpingsbanan igen. Fick grönblink i signalen i Mullsjö men fick kör i nästa signal och kom ända till Habo innan jag fick stanna på ett sidospår och släppa förbi ett mötande tåg. Vägen hem gick bra och det är alltid lika roligt att köra tåg genom Jönköping. Det hade varit en bra dag och det var riktigt trevligt snack med min handledare. Blir jag stationerad i Jönköping vill jag ha oljetåget, jag får väl lipa till mig det sen. Jag trivs i Jönköpingsgruppen och kan mycket väl tänka mig att jobba där. Men vill helst jobba 8 dagar och vara ledig 6. Så antagligen blir det Protrain eller Green Cargos pool men de vill säkert ha lite mer erfarna lokförare så jag får nog börja i Jönköpingsgruppen och söka vidare senare.

Att köra oljetåget till Kville och tillbaka var den helt klart trevligaste körningen jag gjort. Det är så här de ska kännas när man “jobbar”. Life is good!!!

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte

Praktikplats Green Cargo Nässjö

Hej allihop. Hoppas ni saknat mig och mina inlägg.  Jag har varit sjuk mm och har inte orkat blogga som jag borde. Men nu är jag pigg igen.

Mycket har hänt sen sist. Vi har gått igenom bromssystem, ellära, och spärrfärd. Vi har minglat med den nya elervern. Vi har haft ST, Green Cargo och någon mer på besök i klassen. Jag suttit i möte som vice elevrepresentant med några gamla rävar i branschen och kafeterian har gjort mackorna både mindre och dubbelt så dyra. Ska börja ta med egna mackor till frukost hädanefter.

Tiden bara flyger iväg nu, Det tuffar på bra helt enkelt, innan påsk hade jag gjort hälften av utbildningen och det är lika roligt fortfarande. Två i klassen har funnit kärleken i varandra och ingen i klassen har hoppat av. Det är ett riktigt härligt gäng. Vi har ingen som ska vara “häftig” eller “cool”, det är ingen som är mobbad eller utstött utan det är en skön, soft och seriös stämning i klassen. Det gillar jag.

Detta är mitt nya liv nu, mitt liv är väldigt annorlunda nu än förut och jag älskar det. Jag har sålt min älskade fullutrustade BMW och skaffat mig en svart Peugeot 307 kombi. Kände att jag gjorde ett bra klipp och saknar min BMW mindre och mindre för varje dag.

Jag trivdes väldigt bra på praktiken på SJ i Göteborg och kände nästan direkt att jag ville börja jobba hos SJ i stället. Jag som verkligen trivdes på Green Cargo. Att köra persontåg var en helt annan känsla och det är kul att köra riktigt fort ibland. När jag kom tillbaka till skolan och pratade med de andra så sa jag att jag ska börja på SJ. Men sen efter någon dag när man hört allas historier från praktiken så började jag sakna godståg igen.

Första LIA perioden så var man ju helt ny, Det var kul men andra LIA perioden gick det betydligt bättre när man fattat teorin bättre mm. Fick fullpott i betyg hos SJ och omdömet att så jag körde första veckorna i andra liaperioden förväntar man sig att man ska köra näst sista eller sista liaperioden. Jag kände att persontåg var min grej. Men det ändrade sig.

Jag insåg att jag måste öva mer på lok och vagnar eftersom det är svårare enligt mig. Jag kommer nog få samma positiva upplevelse om jag kör gods igen som jag fick hos SJ förhoppningsvis.

Jag gick in till Daniel på skolan och tänkte lämna Green Cargo Sävenäs igen som förslag på praktikplatser jag ville ha. Men han sa att han redan fixat praktik åt mig. Green Cargo Nässjö med Jönköping som utgångsort. Helt perfekt! Praktiken drar i gång i Juni igen.

Jag har viljat vara på Green Cargo där för att det ligger närmast, men jag har tänkt att det är så många andra i klassen som söker sig dit att jag lagt mina praktiker i Göteborg för då är vi bara 3 i klassen som krigar om platserna. Men nu hamnade jag där trots allt och jag är helt nöjd.

Det blir nog tyvärr en hel del körningar till Torsvik och inte fjärrtåg som jag vill köra, men det är ok. Det är nog system M där också skulle jag tro så då för jag lite mer erfarenhet om det. Min barndomsdröm var ju trots allt att jobba som lokförare och köra Godståg på Jönköpingsbanan. Nu tror jag att jag vill jobba på ett bemanningsföretag typ Protrain för då får man köra både person och godståg. Jag skulle nog gilla att jobba en vecka och vara ledig en vecka också. Ju mer jag tänker på det så är jag nog en typisk Green Cargo kille trots allt, men jag älskade verkligen alla sköna lokförare och ombordare på SJ.

Nu blir det i alla fall gods igen. Jag ska räkna ut hur många praktiktimmar jag är uppe i nu i veckan som kommer, borde ligga närmare 350 timmar nu.

Ser ni att jag lagt in lite mer färg i bloggen? Ska fixat med den lite till, och bygga om headern, men den börjar få sitt slutgiltiga utseende nu.

Jag har även börjat planera hur bloggen ska vara från och med i sommar. Det blir lite av en foto och videoblogg och jag har beställt lite utrustning inför det och börjat plugga lite bild och videoredigering igen. Mycket kan jag ju redan eftersom jag är webbdesigner i grunden. Detta ska bli kul, kommer ändra namnet på bloggen i sommar också, kommer nästan vara samma namn och jag kommer givetvis länka Lokforarstudenten.se hit.

Nu ska jag plugga inför spärrfärdsprovet på Onsdag, jag hade prov i ellära idag och har snart prov i bromssystem.Tur att man läst teknisk naturvetenskaplig och bilmek i Gymnasiet, man har en hel del gratis då. =)

 

PS. En av den nya eleverna på YH28 i Mjölby har en blogg, Gå in och läs, hon började sin praktik på Green Cargo i Nässjö idag. DS

http://martinaauren.blogg.se/