Ett vinterpudrat Värmland

Nu var det dags för ett inlägg igen. Det är inte lätt att tag sig tid att blogga när man flyttat till Sillstryparnas mecka. Jag stormtrivs verkligen i Göteborg men jag saknar mitt hem i Jönköping också. Men jag är här för att stanna.

Jag älskar lokförarlivet och känner att jag valt helt rätt när jag sökte till Green Cargo i Göteborg och som pricken över i så fick jag ju tag på en helt awesome lägenhet som jag lovat att skryta om här i bloggen. Men det får bli någon annan dag.

Bloggen har jag inte hunnit fixa till ordentligt heller. Den ser inte så bra ut just nu och har flera estetiska fel men jag får ta det när jag hinner.

Förra veckan avslutade jag med att tur till Grums och tillbaka. Det var snorhalt rent ut sagt på grund av regn och jag fick använda slirbromsen vid alla starter och ibland fick jag även sanda lite.

Jag hade ganska många stopp på vägen upp till Grums. Det var bra träning för mig och mitt 630 meter långa tåg på 1500 ton och på ett ställe tog fjärren in mig på sidan men sidospåret var 3 meter för kort. Jag körde så nära signalen jag vågade och hade baliserna under fronten på loket men lampan som indikerar att man är inne på sidospåret slocknade inte och fjärren ringde och frågade mig om jag kom in men det gjorde jag inte så jag fick åka vidare och stanna på nästa driftplats.

Jag körde in lite tid med alla stoppen gjorde att vi kom fram som planerat. Det var inte bra för det är ganska tight om tid att klargöra i Grums. Vi var så långa att jag fick ringa och be dem lägga upp oss på förlängningen till spåret vi skulle till. Vi hängde av vagnarna och jag gick ut och lossade bromsarna på alla vagnar genom att rycka i spetan  på alla utan de två sista och de kom ganska omgående och gick på våra vagnar och drog ner dem för lastning.

Denna dagen hade vi fått en julmacka med ett ton rödbetssallad på av Green Cargo i Sävenäs som jag passade på att trycka i mig medans vi väntade på våra vagnar skulle komma tillbaka. Vi låg lite bra till i tid och när vagnarna kom så kopplade vi på oss och började bromsprovet och funktionskontrollen med radiostyrningsdosan och handdatorn.

Vi hann inte gå många vagnar på “lossen” innan det började strula. (Ja, ni läste rätt, jag går och kollar att bromsen är loss innan tillsättning av broms vid bromsproven, helt enligt JTF) 😉 Vi märkte att  ena vagnssidan inte var riktigt i sitt läge. Vi trodde att den hoppat ur sitt spår vilket kan hända och då blir det rött kort på den.

Vi ringde växlingen och bad dem hjälpa oss växla undan den och de tittade på vagnen och sa att den inte hoppat ur. Det var antagligen bara lasten som tryckte  på från insidan. Man märkte att växlingen helst ville att vagnen skulle gå men det är vi lokförare som bestämmer.

Alltså, vi bestämmer om vi inte ska köra, skulle växlingen rödlappa en vagn så är det det som gäller och då kan vi inte bestämma oss för att köra ändå. Finns det två åsikter om hur något ska göras så blir det den med högst säkerhet som gäller. Vi bestämde oss för att den skulle växlas undan och det blev inga sura miner för det. Folk respekterar varandra. Det är en sak jag verkligen gillar med denna branschen.

Vagnen var lastad med pappersrullar och material för flera miljoner kan förstöras om det kommer in vatten.

Vagnen skulle ju bara justeras i lasten så vi lappade inte den men vi fick meddela Hallsberg att den inte gick med hem till Göteborg. Det gick ganska snabbt att växla undan och bromsprovet fortsatte. Jag rycker i alla handtag till dörrarna när jag gör funktionskontrollen Jag nöjer mig inte med att snabbt titta på handtagen och denna kväll var det en som inte var säkrad som man garanterad hade missat om man inte rykt i handtagen.

Snart var vi på rull igen hemåt och regnet hade upphört. Resan hem gick bra och jag och Umeland önskade varandra God jul och begav oss hem till nära och kära.

I måndags var det dags mig och Andreas att åka till Karlstad med “oljan”. Det kallas oljan eller oljetåget men det var mest bensin vi körde. Cirka 300 meter och 1432 ton på kroken hade vi. Vi hämtade oljan i Kville och tuffade norrut.

Det är en riktigt härlig känsla att köra tåg på nätterna och denna natten var inget undantag. Snön hade invaderat de värmlänska skogarna och ännu en gång inser man hur vackert Sverige är. Det är även en härlig känsla att tuffa förbi hus och städer som ligger alldeles öde och veta att alla sover. Nattpratet på radion är ganska bra också.

I Karlstad gjorde jag ett litet misstag inför en 10 övervakning som gjorde att jag tappade nästan all fart i uppförslut innan perrongerna. Det gick bra denna gången men hade det varit blött hade jag “korkat” som vi kallar det när man kör fast och får begära hjälplok.

Jag gör mina små misstag fortfarande men det är normalt antar jag. Bromsningarna börjar sitta bättre och bättre. Det händer ofta att man får till en näst intill perfekt inbromsning mot stopp. Allt blev så mycket bättre när jag slutade försöka göra perfekta inbromsningar utan tänkte att det kommer med tiden. Då helt plötsligt började jag få till bromsningarna så att till och med jag blir nöjd. Ni som följt denna bloggen vet ju att jag haft stora krav på mig själv och mina inbromsningar till stopp.

I Karlstad skulle jag löskoppla loket och lossa bromsen på det, anledningen kommer jag inte ihåg men så gör man där ibland. Sen gick vi raka vägen till Scandic för lite skönhetssömn.

Nattportiern var på sin första natt och lyckades inte trolla fram några rum till oss. Andreas hade ringt och kollat om det var bokat till mig tidigare under dagen och det var det. Det var iofs bokat till Svanen men de hade väl förväxlat våra namn i Hallsberg. Men nu lyckades han inte fixa rummet så han kunde inte programmera in några nycklar.

Han gick upp med oss och öppnade rummen åt oss med sitt egna kort och jag fick stoppa i lokförarbeviset i korthållaren för att få ström och hänga ut en stör ej skylt på dörren så man slipper blotta sig för någon intet ont anande som skulle gå in i rummet.

Frukosten hade öppet 1 timma längre på morgonen så vi möttes i frukosten vid 10:00. Sen gick vi ut till våra vagnar och väntade på loket. De brukar gå runt och koppla in sig men vi tog över loket och växlade på oss på vagnsättet och gjorde ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag ut oss.

Det var soligt och fint och värmlands skogar är väldigt vackra på vintern. Resan hem gick bra. Vi hängde av oljan i Kville och drog in resten av vagnarna på I-gruppen i Sävenäs.

Karlstad körningen hade gått riktigt bra och jag gillar detta yrket mer och mer för varje dag.

Idag hade jag några dragarturer i Göteborg och fick mina efterlängtade kläder. Bloggar mer om det nästa gång.

Nu ska jag sova. God natt alla dudes and duderinas därute.

R.I.P Lemmy…

Tillbaka vid skolbänken

Nu var det ett tag sedan jag bloggade igen. Har inte kommit på någon bra bortförklaring än men det kanske kommer senare.

Sista veckan på LIAn gick ganska bra men jag hade en nackspärr som plågade mig. Jag är väldigt nöjd med denna LIA-perioden pga att den varit så annorlunda mot alla andra lior. Jag har växlat väldigt mycket och har börjat få en förståelse om yrket nu. Det var varit mycket körning med radiolok, funktionskontroller och bromsprov och pålok. Väldigt nyttiga saker och jag tycker om att syssla med detta, men jag vet att de flesta i klassen är glada om de slipper. Men för mig så är ihopväxlandet av tågsättet och bromsprovningen en rolig del av yrket och jag bromsprovar gärna. I alla fall på sommaren ska tilläggas. Provsprovet är nog inte så roligt när tåget är 600 meter långt och det ligger 50 cm snö på bangården

Min handledare var bra, noggrann och tummar inte på säkerheten, precis som det ska vara. Det känns som att “jönköpingsgruppen” är ett bra gäng och nästa vecka kommer mitt CV trilla in hos Green Cargo i Nässjö. Givetvis kommer jag söka till fler ställen, bland annat Göteborg. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt för om jag vill köra gods eller persontåg. Godståg är nog snäppet roligare enligt mig men jag hade riktigt kul hos SJ och saknar gänget där. Givetvis har Green Cargo gänget varit bra också men det var något speciellt med mina handledare på SJ, och vissa av ombordpersonalen kom jag också riktigt bra överens med. Trots att jag bara var där i 5 veckor så fick jag väldigt många vänner.

Jag tror jag vet vart jag lägger mitt förstahandsval när jag söker men det håller jag för mig själv än så länge. Det finns inget givet företag än i alla fall även om mycket pekar åt ena hållet.

Min handledare sa att min LIA-period var den struligaste av alla hittills. Tre lokhaverier, 3 rödlappade vagnar och en blålappad. Ytterligare en vagn rödlappades efter urspårning men det var inte jag inblandad i. Några tåg blev inställda and ena företaget hade fullt på sitt lager så vi kunde inte lämna vagnarna som det var tänkt. Fast jag hade tre likadana jobbpass efter varandra så var aldrig den enda dagen den andra lik. Men jag gillar det, problemlösning är kul, i alla fall om man lyckas lösa problemet vilket inte alltid var fallet. Men för en LIA elev är det guld när saker strular för det är då man lär sig en massa nytt. Det var förövrigt inte jag som hade sönder några vagnar. Tre stycken blev skadade vid lastning, antagligen sommarjobbare som varit i farten och kört truck och en var tjockleken på bromsklossarna under 10mm.

På SJ hade jag knappt några strul vad jag minns nu, det var någon gång vi fick ringa driftstöd för att vi inte kunde skylta om, det stod typ städning pågår fast det var dags för avgång.

Nästa vecka ska jag börja skicka in mitt CV till företagen som är intressanta så nu gäller det att tänka noga vart man vill jobba sen.

Två veckor är redan avklarade i skolan. Det var kul att träffa alla igen. Det har inte varit så mycket snack om hur liorna har varit under den sista perioden vi hade. Det börjar blir vardag för de flesta nu och alla har nog kommit upp i sina obligatoriska 500h LIA. Nu är det bara repetition hela hösten och de här två första veckorna har vi repeterat det som kommer komma på teoriprovet på lokförarbeviset. Vi har bokat in tid för provet och man gör det i sin hemstad. Det är Transportstyrelsen som ligger bakom provet och det är Trafikverket som håller i det. Man gör alltså det på samma ställe som man skriver teorin till bilkörkortet.

Efter man klarat provet och fått sitt lokförarbevis så kommer man nog se sig som lokförare även om det är examination sista två veckorna i skolan. De flesta i klassen tyckte att allt lossnat de senaste två liorna och att de skött sig själv mestadels. Vissa har redan sökt jobb. Minst en har blivit lovad jobb efter examen och nästa vecka åker några iväg på intervju.

Stora snackisen nu i klassen är vart alla vill jobba och vilka arbetstider. Vi börjar se slutet. Den 25 augusti har det gått ett år sen vi började, men det känns inte så för det har gått otroligt fort. Det är fortfarande kul i skolan men pendlingen till och från skolan blir bara tråkigare och tråkigare. Men man får stå ut, det är ju bara tre månader kvar nu varav 5 veckor är LIA och två veckor examination så det kommer nog gå riktigt fort.

Undrar hur man firar sin lokförarexamen? Har jag blivit lovad jobb så jag har arbetskläderna sista dagen tror jag. Sen måste man ju ta en cigarr utanför skolan innan man åker hem och väl hemma får man öppna en flaska skumpa. Funderar på att beställa en sån där stålmugg med lite ingraverad text på som var populärt hos lokförare förr. Det är nog den jag ska dricka skumpan ur sen =)

Praktikplats Green Cargo Nässjö

Hej allihop. Hoppas ni saknat mig och mina inlägg.  Jag har varit sjuk mm och har inte orkat blogga som jag borde. Men nu är jag pigg igen.

Mycket har hänt sen sist. Vi har gått igenom bromssystem, ellära, och spärrfärd. Vi har minglat med den nya elervern. Vi har haft ST, Green Cargo och någon mer på besök i klassen. Jag suttit i möte som vice elevrepresentant med några gamla rävar i branschen och kafeterian har gjort mackorna både mindre och dubbelt så dyra. Ska börja ta med egna mackor till frukost hädanefter.

Tiden bara flyger iväg nu, Det tuffar på bra helt enkelt, innan påsk hade jag gjort hälften av utbildningen och det är lika roligt fortfarande. Två i klassen har funnit kärleken i varandra och ingen i klassen har hoppat av. Det är ett riktigt härligt gäng. Vi har ingen som ska vara “häftig” eller “cool”, det är ingen som är mobbad eller utstött utan det är en skön, soft och seriös stämning i klassen. Det gillar jag.

Detta är mitt nya liv nu, mitt liv är väldigt annorlunda nu än förut och jag älskar det. Jag har sålt min älskade fullutrustade BMW och skaffat mig en svart Peugeot 307 kombi. Kände att jag gjorde ett bra klipp och saknar min BMW mindre och mindre för varje dag.

Jag trivdes väldigt bra på praktiken på SJ i Göteborg och kände nästan direkt att jag ville börja jobba hos SJ i stället. Jag som verkligen trivdes på Green Cargo. Att köra persontåg var en helt annan känsla och det är kul att köra riktigt fort ibland. När jag kom tillbaka till skolan och pratade med de andra så sa jag att jag ska börja på SJ. Men sen efter någon dag när man hört allas historier från praktiken så började jag sakna godståg igen.

Första LIA perioden så var man ju helt ny, Det var kul men andra LIA perioden gick det betydligt bättre när man fattat teorin bättre mm. Fick fullpott i betyg hos SJ och omdömet att så jag körde första veckorna i andra liaperioden förväntar man sig att man ska köra näst sista eller sista liaperioden. Jag kände att persontåg var min grej. Men det ändrade sig.

Jag insåg att jag måste öva mer på lok och vagnar eftersom det är svårare enligt mig. Jag kommer nog få samma positiva upplevelse om jag kör gods igen som jag fick hos SJ förhoppningsvis.

Jag gick in till Daniel på skolan och tänkte lämna Green Cargo Sävenäs igen som förslag på praktikplatser jag ville ha. Men han sa att han redan fixat praktik åt mig. Green Cargo Nässjö med Jönköping som utgångsort. Helt perfekt! Praktiken drar i gång i Juni igen.

Jag har viljat vara på Green Cargo där för att det ligger närmast, men jag har tänkt att det är så många andra i klassen som söker sig dit att jag lagt mina praktiker i Göteborg för då är vi bara 3 i klassen som krigar om platserna. Men nu hamnade jag där trots allt och jag är helt nöjd.

Det blir nog tyvärr en hel del körningar till Torsvik och inte fjärrtåg som jag vill köra, men det är ok. Det är nog system M där också skulle jag tro så då för jag lite mer erfarenhet om det. Min barndomsdröm var ju trots allt att jobba som lokförare och köra Godståg på Jönköpingsbanan. Nu tror jag att jag vill jobba på ett bemanningsföretag typ Protrain för då får man köra både person och godståg. Jag skulle nog gilla att jobba en vecka och vara ledig en vecka också. Ju mer jag tänker på det så är jag nog en typisk Green Cargo kille trots allt, men jag älskade verkligen alla sköna lokförare och ombordare på SJ.

Nu blir det i alla fall gods igen. Jag ska räkna ut hur många praktiktimmar jag är uppe i nu i veckan som kommer, borde ligga närmare 350 timmar nu.

Ser ni att jag lagt in lite mer färg i bloggen? Ska fixat med den lite till, och bygga om headern, men den börjar få sitt slutgiltiga utseende nu.

Jag har även börjat planera hur bloggen ska vara från och med i sommar. Det blir lite av en foto och videoblogg och jag har beställt lite utrustning inför det och börjat plugga lite bild och videoredigering igen. Mycket kan jag ju redan eftersom jag är webbdesigner i grunden. Detta ska bli kul, kommer ändra namnet på bloggen i sommar också, kommer nästan vara samma namn och jag kommer givetvis länka Lokforarstudenten.se hit.

Nu ska jag plugga inför spärrfärdsprovet på Onsdag, jag hade prov i ellära idag och har snart prov i bromssystem.Tur att man läst teknisk naturvetenskaplig och bilmek i Gymnasiet, man har en hel del gratis då. =)

 

PS. En av den nya eleverna på YH28 i Mjölby har en blogg, Gå in och läs, hon började sin praktik på Green Cargo i Nässjö idag. DS

http://martinaauren.blogg.se/

Multad och fullsatt

I söndags var det dags för mig och Kronander att köra till Västerås och tillbaka med en multad x40. Kronander är bra som handledare och vi är lika sociala båda två så vi har riktigt kul när vi kör ihop.

Jag skrev ut tågorder och fordonslistorna innan han kom och gick igenom dem. Brukar märka ut nedkopplingstavlor mm innan vi åker iväg för att ha lite mer koll när jag kör. Jag har inte haft många stopp för utbyte av passagerare hittills på mina turer hittills och jag tror bara jag är uppe i ca 16 stopp ungefär. Det är väl vad en pendeltågsförare gör på en dag, om det ens räcker.

Men i söndags var det annorlunda, då hade jag ca 16 stopp totallt. Det var ett perfekt tillfälle att öva på att finslipa inbromsningarna. Kronander är bra på sånt, han har full koll på vad jag kan och inte kan, jag brukar även berätta exakt hur de andra körningarna har gått. Jag har märkt att alla handledare säger till mig lite tidigare än vad jag tycker jag ska börja bromsa. De vill väl vara på den säkra sidan helt enkelt.

Kronander låter nästan som en TKL när han sitter bredvid mig och följer med allt som händer på spåret i sin platta. Han lyckas räkna ut väldigt bra hur TKL (tågklarerarna) tänker göra. Vi anade att de skulle låta en x2 dra om oss lite längre fram men det ville inte vi och jag eldade på den tyska x40 allt vad det gick för att vara i tid in till driftplatsen (minns inte vilken).

TKL ringde upp min strax innan och sa att de lägger in oss på huvudspåret och släpper oss före x2:an och det vara bra nyheter för oss. Ombordarna ska då fälla bommarna men de var inte riktigt med så vi pratade med dem genom fönstret och kom iväg i god tid. Sen var det bara på att elda på den gamla tysken igen för att inte sinka x2:an bakom oss.

Allt gick bra och vi var i Västerås i tid. Vi hade rum bokade på Clarion hotell, en vän frågade mig om vi får stå för hotellrummen själva men givetvis behöver vi inte det. Det finns två typer av rum man får, det är exakt samma rum men kallas dag eller nattrum. Nattrum sover man i på natten men dagrum får man inte krypa ner i sängen på, det är för att de kan komma en annan lokförare där senare och sova över. Det är ett sätt för SJ att spara pengar.

jag vet inte riktigt vad det är mer som man inte får göra i dagrum, men jag antar att det kommer någon från hotellet och kollar rummet innan nästa lokförare kommer. Denna dagen hade jag sovit över på SJ Göteborg och inte hunnit duscha utan jag gick bara in till stan och åt frukost när jag vaknade så jag använde duschen. Vet inte om man får det men det var välbehövligt för man piggnar till på ett helt annat sätt efter en dusch. Jag tog den lilla handduken och det finns ju flera extra till nästa lokförare. Jag brukar lämna rummet väldigt fint när jag har dagrum men ska höra vad som gäller lite senare idag.

Lite innan avgång gick jag tillbaka till stationen och Kronander visade mig runt i SJ’s lokaler där.

Det var massor med folk på perrongerna denna dag. Tåget såg helt fullsatt ut och det går nog in ca 500 pers i en multad x40. Jag har inte de exakt siffrorna men de hittar ni på jarnvag.net om ni vill nörda ner er lite.

I Örebro öppnade vi dörren till hytten och tittade på hur mycket folk som välde in och ut ur tåget vid resande utbytet. Då kom det fram en tjej och sa att hennes syster åkt iväg med tåget innan men glömt sin sminkväska och att hon vägrade åka till skolan utan smink. Hon ville att vi skulle ta den till Skövde. Visst det kunde vi väl ställa upp på min vi sa att de skulle vara där i tid annars hamnar den i Göteborg i stället. Vi sa till dem att stå längst framme på perrongen vid 170 meters tavlan eftersom det var ungefär så länga vi var denna dag.

Det var lite nersättningar och vi var 6 minuter sena in till Töreboda och lämnade Töreboda 9 minuter sena. Sen eldade jag på den gamla tysken så bra att vi bara var 2 minuter sena in till Skövde. Inbromsningarna hade gått väldigt bra och i Skövde hade jag mycket högre hastighet in än jag brukade få och jag fick göra inbromsningen precis som jag ville utan att Kronander sa något. Det blev perfekt och Kronander tyckte jag skulle vara väldigt nöjd med den inbromsningen.

Vi lämnade över sminkväskan och tjejerna som väntade där blev överlyckliga. Jag sa till Kronander att nu får han ge fan i att köra ut huvudet när vi stannar för han verkar ju vara värsta brudmagneten. Vi lämnade Skövde två minuter sena och sen efter det var jag i tid vid varje driftplats (station).

Efter stoppet i Skövde blev alla stopp helt perfekta och vi var några minuter tidiga in till Göteborg. Vilken känsla det var att avsluta ännu en dag men en perfekt körning.

Det ska tilläggas att med perfekt körning så menar jag med tanke på hur långt jag kommit i utbildningen. Jag gör fortfarande en del nybörjar fel, missar någon tavla ibland mm. Kronander brukar fråga mig efter jag passerat tavlor vad det var för tavla vi passerade för att jag ska hålla mig skärpt hela tiden.

Jag kör med med “pucken” i ML hela tiden vilket innebär manuell körning. AL betyder att man har en hastighetsreferens som håller farten men jag tycker det blir lite väl mycket rattade på hastighetsvredet på sina stället så jag skippade det på x40. Det tar för mycket focus nu när man är ny. Men samtidigt måste jag ju öva på alla funktioner i tågen jag kör.

Nu sitter jag på SJ i Göteborg och ska köra x2000 till Stockholm. Idag har jag en ny handledare igen. Wiggo heter han. Jag har åkt ifrån min turlista så jag kan inte skriva ut körorderna eller fordonslistorna i förväg. Men det finns det gott om tid till sen när handledaren dyker upp.

Ha en bra dag alla tågnördare därute =)

Edit: x40 är inte tysk utan fransk, tur att man har kunniga läsare 😜

Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

Polisavhysning på min första körning

Idag har jag äntligen fått köra persontåg hos SJ.
Jag hittade till SJ lokaler och blev insläppt strax efter 8:00 i morse. Fick ett väldigt trevligt bemötande och en guidad tur genom deras katakomber. En sak jag är riktigt ursel på är lokalsinnet när man går runt i en byggnad och byter våning hela tiden. Man hälsar och skakar hand med massor av personer och sen springer man på dem på centralstationen några minuter senare och känner inte igen dem.

Men det gick bra idag. En rolig sak var att de skakade hand med mig och sa att de skulle guida mig och vad var det första de visade? Jo, vart kaffe maskinen var. Alla lokförare är stöpta i samma form. =)

Min handledare Ulf Rosén var redan på plats men han följde bara med på rundvandringen tills vi kom till kaffemaskinen sen fastnade han där. Sa jag att det var det första de visade? De visade även stora lådor med frukt som jag fick äta av. Jag älskar frukt men kör LCHF nu och var tvungen att tacka nej.

Det var kul att få se trafikledningen mm. Jag tyckte det var ett trevligt gäng med glatt humör i hela byggnaden och massor med Göteborgshumor som jag kallar den. Här kommer jag trivas.

Den första frågan alla ställer är inte hur länge jag läst eller hur mycket jag kört förut, nej alla frågar vart jag pluggar. De verkar gilla att det är i Mjölby.

Jag fick nyckeln till ett skåp jag kunde ha mina saker i, ett passerkort med kod och världens största nyckelknippa. Tror de nycklarna går till alla lok på norra halvklotet. Fick ut en hel hög med nya fina kläder och en väska fylld med varselväst, ficklampa, våtservetter, handrengörning, skyddsglasögon, jobbarhandskar och ett häfte med alla blanketter i förutom blankett 21 (nej, jag har inte kört mot signal i stopp!)

Jag svidade om i omklädningsrummet och man ser ganska cool ut i lokförarkläder, hade jag varit ensam i omklädningsrummet hade det blivit selfies i solglasögon med duckface och hela kittet. =) När jag bytt om och packat om väskorna så gick jag upp för att leta upp Uffe. Jag hittade honom vid kaffemaskinen. Han hade redan skrivit ut tågordern till mig och sa att vi var lite tidiga och att han bara skulle ta en kopp kaffe till.

Det är det som är så bra med mina handledare. Tappar man bort dem så går man till närmaste kaffeautomat och så står de där av en ren slump…

Jag och Uffe gick ner till Centralstationen och låste upp vårat lok. Nödbromsen var inte kryssad som testad i ett papper som låg i hytten så det började vi med. Motorvagnen var redan klargjort i övrigt så det var inte så mycket man behövde göra. Det var en x40 jag skulle köra till Västerås idag. En grå dubbeldäckare med en toppfart på 200km/h. Jag hade aldrig varit inne i hytten på en x40 förut så det var en hel del nya saker att  lära sig. Det sitter knappar utspritt över hela hytten kändes det som.

Många lokförare gnäller på x40, den är nog inte så dålig när den fungerar, men det gör den inte alltid tyvärr. Det kunde dyka upp väldigt konstiga fel på den sa Uffe men just idag fanns det inga felmeddelanden att kvittera i displayen. Nödbromsen funkade och när vi skulle kryssa i det så funkade inte pennan och min penna låg i min privata väska i skåpet. Uffe gick bak i tåget för att fråga ombordansvarig om en penna.

Jag satt i hytten och bekantade mig med vart alla knappar och reglage satt när det knackade på dörren utifrån. Det var ombordansvarige som ville säga hej. Mikael hette han och var lika trevlig som alla andra på SJ. Jag knäppte en bild genom rutan medans jag pratade med honom och facebookade den.

Förarhytt
Fem minuter till min första avgång med persontåg

Det var riktigt kul att köra iväg. Det gick bra, allt flöt på, solen sken och jag låg bra till i tid. Då ringer ombordansvarige och säger att vi måste avhysa några som inte har giltig biljett i Alingsås. Ok, inga problem, vi kollar om att allt går bra, vinka om det blir problem sa vi. Givetvis blev det problem.

Inte nog med att de inte hade giltig biljett. Deras svenska blev dessutom obefintlig i samma veva. Det var två tjejer som skulle till Skövde och de hånade även ombordansvarig och vägrade gå av. Mikael ringde polisen som skulle avhysa dem och jag och Uffe fick ringa TKL och meddela. Vi ville egentligen köra en station till så att polisen redan var på plats när vi kom fram för att inte tiden skulle gå men ombordaren hade tyvärr redan hunnit ringa polisen.

Tiden gick och vi får tyvärr inte avhysa folk från tåg hur som helst så det  var inte så mycket mer att göra än att vänta på polisen. Efter att tag fick ombordaren en snilleblixt och tog tag i micken och berättade att vi var försenade pga att några utan giltig biljett vägrade lämna tåget och att polis var påväg. Det tog väl 2 minuter så hade passagerna bilvit irriterade  och kastat ut de två tjejerna och polisen kom i samma veva. Nu var vi nog 15 minuter sena och jag fick kör av TKL ganska omgående.

Men när man är försenad så har de tågen som går i tid företräde och det blev en del stopp och väntan här och där och den försenade tiden växte och växte och var nog uppe i 30 minuter tillslut.

Körningen gick bra trots allt men det var väldigt annorlunda att bromsa. Tog nog halva vägen till Västerås innan jag började känna att jag hade koll och Uffe kunde slappna av. Väl framme fick jag beröm för mitt sätt att köra för att vara första gången med persontåg. Men han sa även att det var en hel del jag behövde öva på.

Vi hade rum på Clarion hotell i Västerås och vi gick upp på rummen och jag åt min medhavda LCHF lunchlåda, smsade och ringde lite och sov middag. Jag gillar verkligen att bo på hotell och det kommer bli en hel del hotellbesök denna praktikperioden har jag sett.

Vi sågs i receptionen strax innan 16:00 och gick ner till stationen. Uffe köpte kaffe och jag en redbull utan socker. Jag var taggad. Lite för taggad visade det sig. Jag körde en multad x40 och det innebär att det är två x40 som är ihop kopplade så att tågsättet blir dubbelt så långt. Jag hade kör i signalerna och 3 st nollor i förindikatorn som betyder att det är 10 övervakning. Man får alltså inte köra snabbare än 10km/h tills nollorna går över i huvudindikatorn. Oftast när jag blivit tagen av ATC så är det just pga av att jag glömt av att det var tre nollor när jag ska köra iväg efter ett stopp. Men idag kom jag ihåg det.

När man startar då så åker man jätte sakta. Så sakta man kan nästan, fast bara några meter tills man åker över några baliser som sitter mellan rälerna och skickar ny hastighetsinfo till ATC:n

Man håller samtidig inne en knapp som förbikopplar en broms under tiden. Nollorna hoppade över i huvudindikatorn och det var bara att köra iväg. jag släppte knappen, men hade så låg fart att bromsen gick till och tåget stannade. Nu fick jag två nollor i stället. Det innebär att jag fick ringa TKL och få nytt körtillstånd och fylla i blankett 21. Vi lämnade Västerås 5 minuter sena. Uffe sa att ibland är det bra att lära sig den hårda vägen och han hade rätt. Jag kommer nog aldrig göra det misstaget igen.

Uffe är verkligen en bra handledare. Jag ska ha honom igen på lördag. Vi har massor med liknade intressen. Bilar, båtar, seafood, hundar, mm. Vi hittade fler och fler samtalsämnen och tiden verkligen flög iväg. Jag började få till bromsningarna riktigt bra och Uffe var nöjd men sa att jag bromsar lite för tidigt än men att det var riktigt bra ändå. Det känns bra. Jag körde snabbt in tiden vi låg efter och resan hem gick utan några problem.

Jag pratade med Uffe när vi var framme i Göteborg och jag har verkligen fått en bra intryck av persontåg trots att polisen blev inblandad på min första tur vid mitt första stopp.

Det har varit en lång dag och nu ska jag boka bussbiljetter för i morgon och övermorgon till och från GBG och sedan ska jag sova. Ha det bra alla knasbollar därute =)

x40
Så här ser x40 ut. Det är en dubbeldäckare med en maxfart på 200km/h. Här ser ni min handledare Uffe när vi precis kommit fram till Göteborg och avslutat dagens körning.