Vänern runt

Förra veckan avslutades med en riktigt bra körning.

Jag skulle köra Vänern runt men det strulade lite med hotellrummen. Jag gick på vagnarna och körde upp mot Kil. Resan gick bra och eftersom det var sista dagen med Beckius som instruktör så fick jag lite tips. Han har inte sagt så mycket om körningen för det är ju examination och jag ska klara mig själv och han övervakar.

Men givetvis finns det ju saker som man behöver öva på och i mitt fall var det just målpunkter. Jag bromsar tidigt och det är bra men ibland måste jag vänta lite med att bromsa. Oftast är jag medveten om att jag antagligen påbörjade inbromsningen lite väl tidigt och tar det säkra före det osäkra men nu gäller det att jag får linjekännedom också.

Han har helt rätt i det han säger och jag ska lägga energi på att bli bättre på det. Samtidigt känner jag att det är en bra sak att vara dålig på eftersom det kommer med tiden när man får linjekännedom. Och jag bromsar ju förtidigt och aldrig försent.

I Kil skulle jag sova några timmar på hotell och sedan dra vidare till Hallsberg genom Karlstad och Kristinehamn. Men nu fanns det inga lediga rum i Kil eller Karlstad och det hade vi vetat om i en vecka så jag visste att jag skulle få sova i Kristinehamn och skulle få åka pass dit.

I Kil träffade jag en skolkompis från YH28 i Mjölby, alltså klassen under mig som tar examen snart som är ute på sin sista LIA.  Det var kul, vi åkte pass ihop till Karlstad där hon klev av och jag skulle åka vidare till Kristinehamn med samma tåg vi kom med.

Jag hade aldrig kört sträckan Karlstad – Kristinehamn och jag behövde linjekännedom för sträckan för att få köra där själv när jag är klar lokförare. Därför var det inte bra att jag fick åka pass och sova i Kristinehamn och bli upplockad där av Beckius senare på kvällen. Jag gick fram till Lokföraren på tåget som packade ihop sina saker för de hade förarbyte i Karlstad och växlade några ord med honom.

När nya föraren kom så frågade jag om jag fick åka med i hytten och på  så sätt få lite linjekännedom. Det gick alldeles utmärkt och Det var en lätt sträcka att köra. Vi såg två stora fina rovfåglar på vägen mot Kristinehamn och jag känner mig trygg med att köra där efter att ha fått lite tips av lokföraren jag åkte med.

I Kristinehamn hade de inget rum klart och de hade missuppfattat att jag skulle komma idag fast vi pratat med dem 2 timmar tidigare. De förstod att jag var tvungen att sova och fixade fram ett nytt rum på 10 minuter. Jag åt min medhavda mat och somnade som en stock.

Jag vaknade 9 timmar senare och vid 20:00 checkade jag ut och gick och åt lite thaimat. Vid 21:00 kom Beckius med tåget jag skulle köra och det var ett RE-lok som drog det denna kväll. Det var kul. Har inte så jätte många körtimmar med det loket så det var kul att få köra dem lite innan de skickas upp till Norrland.

I Hallsberg hängde växlarna av våra vagnar vid I-gruppen och vi åkte till stallet med loket. Våra andra vagnar skulle vara klara om ca 45 minuter så vi klargjorde våra andra multade lok direkt och satt och väntade i loken i 30 minuter innan vi drog vidare mot u-gruppen och gick på våra vagnar och bromsprovade. Sen var det fullfart mot Göteborg och raka vägen i sängen igen för att sova.

På fredagen åkte jag till Linköping för att besöka Whiskyexpo på lördagen. Supertrevlig och Laphroigh’s 25 åring var godast tätt följd av Bowmore’s 25 åring när det gäller whisky. Men jag måste nog erkänna att Romen var godast och hälften av allt vi drack var just dyra rom.

Ha det bra alla lirare där ute. Nu måste jag ladda för nattens körning till Falköping.

Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)