Jönköpingsbanan

Nu var första veckan på examinationen avklarad. Det har varit kul och lärorikt. Men har haft riktigt svårbromsade tåg hela veckan så jag har inte kunnat brilljera med några snygga inbromsningar än men det kommer väl så småningom.

Sista turen startade runt 23:00 vid lokstallet och jag ringde ut oss och körde ensamt lok ner till Skandiahamnen. Vagnarna var inte klara och vi blev sittandes på loket i nästan en timma innan vi kunde gå emot och bromsprova. Vi lämnade Skandiahamnen en timma sent och började köra mot Falköping. Strax utanför Skandiahamen vid Pölsebo så såg jag något som trippade på vänstra rälen lite längre fram.

Inte så smart katt som går mitt på rälen sa jag till min instruktör och jag började oroa mig för att köra på “katten”. Men helt plötsligt vända han 90 grader framför loket och sprang upp i slänten. Det var ingen katt. Det var en stor fin räv =)

Dessa vagnar är de mest svårbromsade jag kört. Ligger du i 100 och bromsar två hack och väntar 5 sekunder och sedan lossar ut så kommer hastigheten stanna på typ 40km/h känns det som. Man råkar bromsa till stopp ganska ofta när man kör sådana vagnar. Ju kallare det är ute desto värre. Hela veckan har jag dessutom haft oturen att hamna bakom någon annat slött tåg utan möjlighet för TKL att låta mig köra om.

Vi blev tagna åt sidan ett bra tag i Alingsås  på grund av att loket framför hade maskinfel  och vi var tillslut 1.5 timmar efter tidtabellen när vi nådde Falköping. TKL ringde och frågade hur långa vi var och vi var väl nästan 600 meter. Det var inte bra för det var fullt på spåren i Falköping. Vi fick gå in på rakspåret vid perrongerna, det är bra för då står man ivägen och det innebär att man får åka direkt när man är klar.

I Falköping gör man en så kallad rundgång med loket om man ska till Jönköping. Det innebär att man bromsar ner vagnarna och kopplar loss loket och växlar om det så att loket hamnar på andra sidan vagnssättet så man kan fortsätta köra ner mot Jönköpingsbanan.

Det gick snabbt att göra rundgången. Jag kör och instruktören hänger av och på vagnarna, det är bra att ligga efter i tidtabellen så man slipper göra allt själv. =)

Resan ner mot Jönköping gick bra. Det är extra rolig att köra genom Jönköping eftersom det är min hemstad. Jag har åkt pasståg där så många gånger att jag i stort sett redan har linjekännedom mellan Mullsjö och Nässjö.

Jag drog in vagnarna på JKPG godsbangård och gjorde en ny rundgång. Skulle hänga av hälften av vagnarna och lämnde dem men växlingspersonalen i JKPG var snabba och hängde av medans jag växlade runt loket. Jag kopplade på resterande vagnar igen och drog tillbaka dem mot JKPG central. Där gjorde jag ännu en rundgång och skulle dra vidare ner mot Nässjö.

Jag tittade på klockan när jag ringde TKL och sa att jag var redo. Nu var jag bara 10 minuter sen men persontågen hade redan hunnit börja gå och TKL suckade och sa att han måste skicka iväg oss för annars blir vi ståendes hela dagen. Sådant är livet på enkelspåren. Alla tågen påverkas av en försening.

Jag drog iväg mot Nässjö och fick kör hela vägen till Äng där jag var tvungen att stanna i ca 2 minuter för ett mötande tåg och sedan var jag i tid till Nässjö. Jag hängde av vagnarna och växlade undan till parkeringsspåren och “dödade” loket. Jag var ruskigt trött och fick tänka både två och tre gånger innan jag mindes hur man gjorde.

Vi gick till Green Cargos lokaler och skulle sova men då var mitt rum redan upptaget och låst. Typiskt också. Ringde bemanningen i Hallsberg och de fixade ett nytt rum och jag gick upp och åt min medhavda vegetariska mat och ställde klockan och somnade direkt.

Tanken var att vi skulle åka pass till JKPG central på eftermiddagen och därifrån ta taxi till godsbangården. Men vi såg i turlistan att det skulle gå ett tåg från Nässjö till JKPG Godsbangård vid samma tid ungefär så vi tänkte lifta med det istället.

Sagt och gjort, det var ett hederligt Td-lok med ca 300 meter vagnar på 500 ton så det var ett smidigt litet tåg. Lokföraren frågade om jag vill köra och självklart ville jag det. Jag har inte kört diesel lok sen i Maj om jag inte minns fel. Jag älskar diesellok. Jag drog ner allt till JKPG central och gjorde en rundgång och drog in allt på JKPG godsbangård.

Där hoppade jag av vid stallet och tog mitt ellok och växlade på det på mina vagnar som var klara på spår 2. Där fick jag vänta en stund och sedan växla på resten av vagnarna på spår 5 och bromsprova. Nu var vi redo och fick gå lite tidigare till JKPG central men väl där blir vi stående ca 30 minuter tills vi var i rätt tid och då fick vi köra igen.

Rundgång vid Falköping och sen vidare ner mot Skandiahamnen, fick gå åt sidan i Herrljunga och släppa fram en x2 bland annat annars gick det ganska bra hemåt. Hängde av vagnarna i Skandiahamnen och körde ensamtlok (tjänstetåg) upp till stall och tog helg.

Det hade varit en lärorik och rolig vecka.
Snart är jag lokförare, världens bästa yrke!

Kust till Kust-banan

00:45 natten mot tisdagen var det dags igen. Jag visste inte vart jag skulle denna natten men jag hade gissat på Hallsberg som vanligt men det visade sig vara fel. Alvesta var destinationen och jag skulle få ge mig på Kust till Kust-banan som går mellan Göteborg och Kalmar för första gången. Det såg jag fram emot för det är en sträcka jag viljat köra.

Jag fyllde in alla uppgifter i datorn och skrev ut tågordern. Jag gick in i ett annat program och kollade upp vilket lok jag skulle ha och dra vagnarna med och det visades sig vara ett Re-lok. Det var bra, nu kunde jag äntligen få testa att köra en lite längre sträcka med Re-loket och en gång för alla få bilda mig en uppfattning.

Vi gick till Lokstallet och hittade vårat lok och Stygge-Stig som han kallas fick hjälpa mig med klargörningen för jag har inte lärt mig det så bra på Re-loken än. Jag körde iväg med tåget en bit och ringde upp Väster som kollar upp vilka vagnar vi ska ha och lägger växlarna rätt och sen ger oss handsignalen kör. Men de sa att vi inte skulle ha några vagnar ner till Alvesta och att vi kunde ta en annan väg ut från Lokstallet.

Vi ringde och dubbelkollade med någon annan och mycket riktigt så skulle vi köra ensamt lok hela vägen. Det gillade jag för nu fick jag testa känslan med att köra Re-loket både ensamt och sedan med last tillbaka. Stig blev lite avundsjuk för han hade aldrig kört ensamt Re-lok så långa sträckor förut och jag sa att för en smärre summa pengar kunde jag mycket väl tänka mig att låta honom köra en bit. =)

Det ett bra jävla drag i ett ensamt Re-lok och jag passade på att testa att gasa på lite när jag startade. Det är inte så man ska köra lok men alla har någon gång testat och denna gången var det min tur. Linjespänningen såg bra ut under de sekunderna det tog för Re-lokets 6 000hk att dra upp loket i maxfart.

Det jobbiga med Re-loket är att man måste kvittera säkerhetsgreppet var 30:e sekund. Den hade varnat mig 5 gånger innan vi var ute ur Göteborg och totalt så varnade den mig 16 gånger på min första långtur. Men jag blev bättre och bättre på att kvittera innan ljudvarningen men så fort det hände något annat speciellt utmed vägen så glömde jag bort det.

Resan till Alvesta över Borås och Värnamo gick bra, det blev något balisfel på något stället men det var typ allt. Kanske körde på en hare men den hann nog undan. Värre var det men gräsanden som satt på spåret i Alingsås för någon veckan sedan.  Han sträckte bara lite på halsen och tittade på oss innan jag skickade stackaren till ankornas paradis. Det var lite jobbigt för jag gillar gräsänder och matar dem regelbundet så jag har blivit bra vän med dem här i Jönköping.

Jag körde med farthållaren nästan hela vägen och det var 140km/h på sina ställen. Super kul, det kändes som man flög fram. När det var en halvtimma kvar kopplade jag ur den och körde manuellt sista biten för att öva på det också. Jag ringde upp föraren som skulle ta över loket och meddelade min ankomsttid till Alvesta men när vi kom fram syntes han inte till så jag körde och parkerade loket ganska långt fram vid perrongen.

Efter det så gick vi till vårat hotell ett stenkast därifrån och åt en riktigt stadig hotellfrukost innan vi gick till våra rum och sov. Livet är bra härligt ibland alltså.

Strax innan lunch smsade Stig och vi gick ner och lunchade på hotellet innan vi gick och skrev ut alla papper på tåget vi skulle dra och gick ut till vårat lok som nu stod inne igen. Vi kopplade på våra vagnar och bromsprovade med ett förkortat genomslagsprov och det var inga problem som vanligt. Det var Volvotåget vi skulle dra tillbaka till Göteborg.

Hemresan gick bra och jag körde utan hastighetsreferensen hela vägen. Nu var det ljust ute och Kust till Kust-banan är en fin bana. Jag har gillat alla enkelspår jag kört på hittills. Jag hade knappt lämnat Alvesta innan jag såg att det började dugga ytterst ytterst lite. Hann knappt uppmärksamma det innan loket började slira, och slirbromsar finns det inte heller men man kan sanda om man behöver. Inte nog med att man måste kvittera Re-loken hela tiden, de är helt värdelösa när det är halt också. Och tyvärr så är det de sakerna som gör att jag inte tycker speciellt bra om Re-loken nu efter att ha fått testat på dem en lite längre sträcka.

Men som sagt det gick bra ändå. Det var kul att få se Borås från loket, jag har länge undrat om jag någonsin kommer köra tåg där och nu har jag det. Bollebygd var roligt att få se också eftersom min far bodde i Töllsjö ett stenkast därifrån förut så kände jag igen mig lite där.

Vi fick stopp i signalerna i Rävlanda tror jag det var och det var uppför när vi skulle köra iväg. Jag fick sanda och hålla tungan rätt i mun men även det gick bra att bygga upp en bra fart som vi kunde ha för att tugga oss upp för backen.

Vi lämnade vagnarna i Kville och ställde loket vid “klotet” vid lokstallet. Vi lämnde det med strömmen på mm och gick och tog en kort rast.

Vi skulle köra vidare till Falköping lite senare och vi tog ett Rd-lok och körde ner till Skandiahamnen och hämtade våra vagnar. De var bromsprovade och klara så vi gjorde återigen ett förkortat genomslagsprov och det gick bra och vi körde iväg. 630 meter långt och nästan 1500 ton blev det. Det gick som på räls. Vi var några minuter sena ut men jag körde in lite tid på vägen. Stig satt och drog en massa sjuka skämt hela vägen och berättade en massa roliga saker.

I Falköping skulle en annan förare ta över vårt tåg och Stig skulle åka pass till Göteborg och jag till Jönköping. Jag ringde upp tågklareraren och frågade vilket spår de tänkt ta in oss på och vi kunde stanna på huvudspåret om vi var snabba. Jag ringde upp föraren som väntade om meddelade honom. Inga problem han skulle stå klar vid perrongen.

Någon mil innan Falköping åkte vi över några detektorer som sitter med kanske 10 mils mellanrum som kollar att allt är bra med loket. Jag hade inte bromsat på länge och hade inte slirbromsen på som vanligt när jag kör över detektorerna. Men efter någon minut ringde TKL upp mig och sa vi hade både tjuvbroms och varmgång. VATTA FACK, vi som hade så bråttom men våra anslutningar. TKL la in oss på ett sidospår och jag meddelade lokföraren som väntade på oss.

Vi var ju som sagt 630 meter långa och jag fick köra fram ända fram till signalerna för att hela tåget skulle vara inne ordentligt på sidospåret. Jag fick veta vilka axlar det var som strulade och jag packade ihop mina saker snabbt och gav mig ut för att syna felet. 630 meter är långt att gå i makadam. Mötte våran avlösande lokförare och han sa att han redan hittat felet, det var helt rödglödgat sa han och sa att jag skulle känna på lukten vilken vagn det var. Han hade redan stängt av bromsen på den vagnen och det verkar ha funkat. Jag tackade för mig och tog mitt pasståg mot Jönköping.

Det hade varit en bra dag, lång men bra. På onsdagen skulle det vara växling på natten men jag var ledig så Stygge-Stig fick klara sig själv. Nästa pass börjar i kväll klockan 23:07 och då blir det Västkustsbanan till Halmstad.

Sov gott alla knasbollar därute så hörs vi igen i morgon.

Framtida rullare under utbildning.

Fredagen blev ganska soft. Jag skulle börja dagen med att åka pass från Göteborg till Falköping och skulle börja där strax innan 13:00 när en lokförare från Göteborg skulle komma in med ett tåg med containrar som jag skulle ta över och dra vidare mot Hallsberg.

Jag sov hemma i Jönköping och åkte pass därifrån till Falköping istället. Det tog bara 45 minuter och jag var framme 20 minuter före min instruktör. När han kom så gick vi och lunchande på Hotell Ranten. När vi ätit klart så ringde lokföraren vi skulle lösa av och sa att han var på ingång. Perfekt! Vi gick ut och han rullade in på stationen och vi växlade några ord innan vi drog vidare med ekipaget mot Hallsberg.

Jag hade fått en lista som visade backarna och stigning med mera för sträckan vi skulle köra. Det gick ganska bra, men efter Skövde så sa Stig att jag inte lyckats bevisa för honom än att jag var en “rullare”. Jag skärpte till mig lite och han gav mig lite råd under vägen och det gick bara bättre och bättre.

Första veckorna testade jag att köra in så mycket tid som möjligt och det är ju en speciell teknik och rullning är en annan. Båda är väl bra att kunna men att lära sig rulla och köra miljövänligt är roligare men det kräver som allt annat att man har god linjekännedom för att kunna prestera bra. Men snart kan jag väl kalla mig rullare jag också.

Resan till Hallsberg gick bra och jag gick in på rummet och la mig och sov direkt. Jag tycker jag sover hela tiden. Har varit otroligt trött på grund av pendling med mera det senaste så jag sover mest hela tiden när jag är ledig. Jag kör ju mycket nätter så när jag är hemma på helgen så sover jag  hela dagen så det blir inte så mycket mingel med vänner som man skulle önska.

Jag vaknade utvilad strax innan Idolfinalen började så jag stack iväg till Statoil och köpte lite mat, godis, Coca Cola och Redbull. Inga nyttiga saker men välbehövligt med tanke på att jag skulle köra igen på natten och jag ville ju även ha lite gott till Idolfinalen.

Exakt när vinnaren utsågs var det dags att gå så jag packade ihop mina saker och gick ner i dagrummet. Stig var redan där och jag satt och pratade lite med andra lokförare innan vi gick ut och hämtade loket vi skulle dra våra vagnar med. Jag börjar känna igen lokförarna jag träffar nu. Det är kul.

Jag körde upp till U-Gruppen och kopplade på vagnarna och bromsprovade. Allt gick bra och snart kunde vi rulla vidare mot Sävenäs.

Rullningen gick bra och körningen likaså. Stig förhör mig på termer mm hela tiden vilket är bra. När vi närmande oss Falköping så kom Stig på att det brukade gå ett tåg med tankvagnar som skulle vidare mot Jönköping och att jag kunde få åka med det tåget hem. Det ville jag verkligen för att vill ju köra Jönköpingsbanan plus att jag skulle komma hem flera timmar tidigare.

Tyvärr så gick inte det tåget just denna natt och jag drog vidare med tåget mot Sävenäs. Rullade massor och blev bättre och bättre. Men vid två bra rullningstillfällen fick jag stopp i signalerna och var tvungen att bromsa. Shit, vad arg man blir då. Men vi rullade ganska mycket ändå och vi kom i tid till Sävenäs. Man förlorar inte så mycket till på att rulla som jag trodde.

Jag börjar hitta i Sävenäs ganska bra nu och sköter all kontakt med Lokstallet och tågklarerarna över telefon. Börjar man med att säga att man är lokförarstudent så förklarar tågklarerarna allt jätte bra. Super trevliga är de. Det blir bara roligare och roligare att köra tåg för varje resa. Tog första bussen hem till Jönköping och gick och la mig direkt. Har som sagt nästan sovit hela helgen och dagtid dessutom.

Nu sitter jag på Green Cargo Sävenäs och ska börja 00:45, känner mig utvilad och taggad, men vet inte vart jag ska riktigt än, det gick inte att se på turlistan. Men jag såg att jag ska förbi Falköping i morgon kväll så jag antar att det blir Hallsberg igen. Verkar vara passresa hem från Falköping i morgon så förhoppningsvis kommer jag med sista tåget hem till Jönköping därifrån.

Lev väl alla nattsuddare därute…