Ny handledare, nya utmaningar

Igår var jag iväg på min första tur med min nya handledare Lennart Carlsson. Vi kommer bara köra ihop 3 turer så han kommer inte att få betygsätta mig. Man måste ha åkt med en handledare 5 ggr för att få betyg. Wiggo gav mig sitt betyg innan jag åkte iväg med Lennart. Det har gått ganska bra kan man säga, är helnöjd med min utveckling denna LIA:n.

Lennart satt mitt emot Wiggo i orderrummet och jag hade träffat Lennart två gånger tidigare under denna LIA:n men visste inte då att vi skulle köra ihop. Sista turen var på fredag och då skulle vi börja 5:03 om jag inte minns fel men Lennart ville inte ha den turen för det var med en x40 och han hade haft 3 sådana turer på rad som handledare och fått nackspärr. Jag skulle få köra med någon annan handledare och det har jag inga problem med, men det jobbiga är att jag kommer få börja 4:23 i stället. Det är ju mitt i natten för mig, att jag pendlar från Jönköping gör inte saken bättre. Men, men, jag är inte den gnälliga typen och jag behöver mina LIA-timmar.

Denna dag skulle jag köra x2 till CST och tillbaka. Det var kul för Wiggo hade ju visat några bromstekniker som jag kunde börja öva på. Vi pratade en hel del om eco-driving mm och riktmärken som var bra så jag visste när jag närmade mig plattformar. Jag försökte memorera så mycket som möjligt men jag antar att nästa LIA-period kommer bli en hel del om eco-driving och linjekännedom. Bromsningarna med x2 gick bra och jag kände att Wiggo hade blivit stolt om han varit med och sett att jag redan satte hans tekniker han visat. Hela grejen handlar ju egentligen om att man ska vara ute i god tid och ta ned farten och då kan man göra lugna fina inbromsningar med maximalt användande av elbromsen.

Hade matlåda med mig som jag värmde i Stockholm, högrev som jag kört i slowcookern ihop med lite olika örter. Super gott. Åt några frukter och drack två koppar kaffe. Min klasskompis Elias var där också så vi pratade lite, han var sin andra tur till Stockholm denna dag. De hade fått evakuera ett tåg och satt passagerna på bussar av en anledning jag inte minns.

Hemresan gick bra, jag satte inbromsningar riktigt bra och skulle göra mitt sista stopp i Skövde innan jag åkte tillbaka i Göteborg. Jag var supertaggad att få sätta den perfekta inbromsningen där. Jag hade ju gjort en perfekt inbromsning med x40 där för några dagar sedan och minns exakt vart jag börjat med elbromsen då. Tänkte börja några hundra meter tidigare med x2:an och impa på handledaren. Men då får vi stopp i infartssignalen, så typiskt. Ett tåg hade stannat där och inte fått upp dörrarna ordentligt och det hade visat sig att hela plattformskanten var sned av någon anledning och spåret stängdes av med förseningar på 5-10 minuter till följd för de som ska igenom.

Jag var nöjd med dagen och inbromsningarna i alla fall och kände att jag var värd full pott i betyg som jag fått av Wiggo tidigare under dagen. Lennart var nöjd med min körning och sa att jag inte skulle fokusera så mycket på bromsningarna. Jag har samma krav på mig själv som förare som kört i 30 år enligt honom. Det stämmer kanske, jag gillar som sagt inte att göra något halvbra. Det var kul att köra med Lennart, men han säger till i förväg hela tiden innan det kommer nerkopplingstavlor mm. Det har inte mina handledare gjort på 2-3 veckor. Det enda de sagt till om är när jag ska börja bromsa om jag inte riktigt vet vart perrongen är och då säger jag till.

Men jag sa aldrig att han inte behövdes säga till. Jag fick ju på så sätt en bra hint om när jag skulle börja bromsa och kunna träna på den perfekta inbromsningen, samtidigt kunde jag memorera platserna han sa till på för att minnas lite bättre. I Göteborg sa vi hejdå och jag tog bilen hem till Jönköping, åt lite mat och stupade i säng. Sov 5 timmar innan klockan ringde och det var dags att bege sig till bussen. Jag sitter alltid längst fram till höger i bussen om jag åker med Swebus. Bus4you åker jag alltid på premium längst upp. Men i morse var de Swebus och jag fäller båda sätena maximalt bakåt, tar av mig jackan och använder den som “täcke” och stoppar in mina A-jays in-ear hörlurar och sover på vägen. Idag var det Jackson 5 som spelades, jag har varit ett stort Michael Jackson fan sen jag såg honom live på Eriksberg 1988 när jag var 13 år gammal.

En intressant sak med att sova på bussen är att jag vaknar alltid på samma ställe. Det är någonstans mellan Bollebygd och Landvetter flygplats. Helt klarvaken varje gång och fit for fight för dagens bravader.

Idag var det iväg med loktåg till Kalmar och jag ligger just nu och bloggar på hotellrummet. Men det får ni läsa mer om i morgon. Då börjar jag 4:13. Nu ska jag se en skräckis på iPaden och sen sova.

Sov gott alla knasbollar därute när det är dags.

Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

X2 – Bästa körupplevelsen hittills

Igår var jag för trött antagligen när jag ställde klockan för jag för jag räknade ut att 3:50 var en bra tid att gå upp när tåget jag skulle köra gick 6:06 från Cst. Men det var ju givetvis en timma för tidigt. Klockan ringde och jag tände sänglampan och sträckte mig efter min sockerfria redbull som stod på bordet bredvid sängen. Svepte den och satte mig upp och satte på mig min klocka och tittade på den. Då hoppade min hjärna igång och jag insåg mitt misstag och satte larmet på nytt och la mig igen.

Några minuter senare var jag klarvaken, längre tid tar det uppenbarligen inte för att koffeinet i Redbull ska göra mig pigg.  Det var bara att gå upp och packa ihop alla saker. En annan sak som slog mig är hur mycket jag lyckas sprida ut mina saker i ett litet hotellrum på bara någon timma kvällen innan.

Jag tittade lite på tv och gick sen ner och åt lite frukost. Frukostbuffén hade inte öppnat men det finns lite att äta i alla fall. Jag kör ju LCHF så jag fick tänka till lite. Fuskade lite och drack lite apelsinjuice och åt även lite yoghurt. Men det blev några kokta ägg, olika skinkbitar, ost och paprika. Det var bara SJ folk nere vid frukosten. Det var trevligt att få prata med dem lite så det var värt att gå upp lite tidigare.

Vid 5:30 mötte jag upp Thomas i receptionen och vi började gå mot Centralstationen genom Arlanda express perronger och sen upp för rulltrapporna till SJ’s lokalen. Väl där skrev vi ut tågordern och gick igenom den. Det var direkttåget till Göteborg vi skulle köra så det skulle inte bli så mycket övande på inbromsningar som jag hade hoppats med det skulle bli riktigt kul ändå.

Det var inte lika mycket hastighetsnedsättningar som på vägen upp till Cst som Stockholms driftplats (typ station) kallas. Cst står inte för Centralstation lärde Thomas mig. Vad det står för minns jag inte men det finns Sst mm också i Stockholm.

Tåget kom från Hagalund som är uppställningsplatsen där man tömmer latriner mm och föraren som körde fram det till oss sa att allt hade funkat perfekt hela den “långa” vägen från Hagalund som ligger i Solna om jag fattat det rätt.

Resan hem gick bra men ATC:n tog mig ännu en gång. Thomas sa precis att det ligger att godståg framför och just då fick jag 4H i förindikatorn och jag började bromsa men var inte tillräckligt snabb men löste att själv genom att kvittera i tid och Thomas behövde inte säga eller göra något som vanligt. Vi var ändå tvunga att sakta ner rejält tills TKL lät oss byta spår och köra om. Jag låg någon minut före tidtabellen men sen fick vi 0P i förindikatorn vilket betyder att det kommer vara stopp i någon blocksignal längre fram.

Det var inte så kul, det var bara uppspåret som var öppet pga kontaktledningsbyte och vi fick släppa förbi två mötande tåg innan vi fick kör i signalen igen. Det tar ca 4-5 minuter innan man når maxfart om det är plant så man tappar väldig mycket tid vid minsta stopp och helt plötsligt låg vi 15 minuter efter istället och det innebar att fick Alingsåspendeln framför oss vilket inte är bra.

Det var grönblink i varje signal vilket betyder att nästa blocksignal visar stopp, väl framme vid blocksignalen hade de gått om till kör igen men det vet ju inte ATC:n innan man passerat baliser som kan uppdatera hastigheten. Men det fanns gott om repeterbaliser som tur var och 70km/h verkar vara den magiska hastigheten man ska hålla bakom pendeltågen för att slippa grönblink.

Vi var nog 25 minuter sena in i till Göteborg men det är inget man kan göra något åt. Många gnäller alltid på SJ när det blir förseningar och tror att det inte drabbar alla tåg på den sträckan. MTR kommer nu och konkurrerar med SJ mellan Göteborg och Stockholm och det kommer nog vara många gnällspikar som väljer att åka med MTR i tron om att det kommer bli bättre då. Tänk vad förvånade de kommer bli när de upptäcker att alla tåg på sträckan har samma problem.

Det var en riktigt bra körning trots allt och men det var lite dimma på sina håll men det var inte så farligt. Såg in räv springa över spåret, jag gillar rävar. Jag kan säga att x2 är mitt favorittåg nu. Det är väldigt annorlunda mot att köra godståg och det kändes som att man fick börja om från början igen. Men superkul var det, fick göra utrop när vi skulle ha stanna vid perrongerna och jag börjar känna mig som en lokförare nu. Drack till och med två koppar kaffe på vägen mot Göteborg. Det ni, nu börjar det hända saker med den här lokförareleven.

En rolig sak jag glömde nämna var att när vi stannat i Stockholm igår så var det en pappa som lyfte upp sin dotter så hon fick titta in genom fönstret i hytten. Jag öppnade dörren och frågade om de inte ville komma in och titta istället. Det blev jätte glada och jag lyfte upp flickan och satte henne på förarplatsen och hon hade tusen frågor, Pappan tyckte det såg ut som i en flygplanscockpit med alla knappar.

Oftast är det nog papporna som vill komma in och titta och skyller på att det är barnen som vill.

En annan sak jag nog inte nämnde var att vi mötte MTR’s röda motorvagn i måndags, de var nog ute och övningskörde eller dyligt. Jag minns inte när de ska börja köra på riktigt men det finns det nog någon läsare i denna bloggen som kan berätta i kommentarsfältet sen.

Nu är jag hemma i lägenheten i Jönköping igen och jag känner mig stolt över att ha kört x2. Jag tycker det gått väldigt bra med bromsningarna men visst kanske jag bromsat något snäpp för mycket någon gång men det är bättre än att bromsa något snäpp för lite. Men det är en väldigt stor omställning från att ha bromsat godståg till att bromsa motorvagnar. Jag försöker bromsa med elbromsen så mycket som möjligt men ibland måste man ju ta luftbromsen också.

Nu ska jag snart sova, i morgon tar jag bilen till Göteborg och då ska jag köra en Regina ner till Malmö, det blir ytterligare en ny motorvagn att lära sig och det blir ytterligare en ny handledare. Kronander heter han som ska få gråa hår i morgon.

Ha det så bra alla tågnördar där ute.