Lokförare – Yrket med världens bästa kontor

I fredags var det loktåg till Hallsberg som stod på schemat. Jag hade ju inte varit helt nöjd med körningen med loktåg och idag skulle jag åka loktåg med Kronander för första gången. Jag berättade att jag inte kände mig bekväm med inbromsningarna och att jag ville att han skulle guida mig på alla driftplatser förutom den sista på hemvägen. Allt för att jag skulle få en bra känsla om hur det ska gå till.

Kaspersson tyckte ju inte jag var dålig men att jag bromsade lite för tidigt. Jag vågar inte bromsa senare helt enkelt för jag tror jag kommer missa plattformen och det börjar pirra i magen. Det är ju ingen fara men jag känner att då tar inbromsningen all fokus och jag kan missa andra viktiga saker istället.

Kronander bromsar tidigt och mjukare så egentligen är ju inte han den ultimata att öva på att bromsa sent med men han är en duktig handledare som förklarar bra så om jag lyckas göra perfekta lugna inbromsningar så kommer jag få mer känsla om hur jag ska bromsa när man har lite mer bråttom in på plattformen.

Resan till Hallsberg gick väldigt bra. Fick guidade inbromsningar på driftplatserna och alla andra inbromsningar man får göra skötte jag själv och det gick bara bättre och bättre.

I Hallsberg hade jag 5 timmars rast och det är väl inte det mest spännande stället på jorden. Gick ut och käkade lunch, sov några timmar, gick ner och pratade med Josefine i köket som är lokförare i Göteborg. Supertrevlig tjej som alla andra lokförare. Efter ett tag gick jag upp till rummet igen och tittade på tv. Fotade lite från fönstret.

Det är ganska många tåg som passerar Hallsberg. Väldigt många är x40, såg Cooptåget dra förbi och man såg Green Cargo’s svartbygge på andra sidan spåren.

cooptåget
Här ser ni Cooptåget rullar genom Hallsberg. Bakom tåget bakom träden ser ni Green Cargo’s ställe där jag brukade sova när jag körde godståg.

Hemresan gick bra, inbromsningen i Herrljunga utan guidning gick perfekt, bortsett från att jag stannade 10 meter innan tavlan jag ville stanna vid men jag visste ju att hela tåget var inne så jag valde att göra en perfekt inbromsning istället för att rulla fram sista metrarna.

Såg en riktigt vacker solnedgång på vägen hem från Herrljunga. Solen gick ner rakt framför tåget och vi försökte föreviga det på film med min iPhone men det gav inte riktigt rättvisa åt känslan det var. Kändes nästan som en sommarkväll när man gled fram där i skymminngen. Visst har lokförare världens bästa kontor?

Följ gärna mitt instagram konto. iFrillo heter jag där. Där kan ni oftast se fler bilder och videos än jag visar här i bloggen. Jag har även ett snapchat konto där jag lägger upp tågbilder på min story. Tror jag heter Frilloo på snapchat.

Kände mig nöjd när jag rullade in i Göteborg igen. Inte nog med att jag kände att jag bromsade bra med loktåg igen, jag hade även kört hela sträckan utan en enda anvisning om skyltar eller hastigheter mm. Löste allting själv på ett lugnt och mjukt sätt och det är det jag strävar efter hela tiden.

Igår söndag var min sista tur med Kronander för denna lia-perioden. För sen ska jag köra med andra handledare. Igår var det västkustbanan som gällde med en x55 ner till Malmö och en x2000 hem. Men nu var det strul med motorvagnen. Det var något fel med magnetbromsarna enligt fordonslistan och driftstöd sa att jag skulle köra upp och ner med magneterna 5 ggr innan jag gjorde bromstest från menyn. Jag gjorde som han sa men det stod att kriterierna för testet inte var uppfyllda när jag skulle starta testet. Tryckte då ner magneterna en gång till and “bob’s your uncle” som de säger over there, helt plötligt funkade allt igen.

Ombordaren ringer och säger att det står “Igen påstigning” på skyltarna och jag går in i menyn och försöker rensa men det går inte. Tiden för avgång är inne och alla passagerarna är redan på så jag hinner inte fixa till problemet utan väljer att avgå i rätt tid. Resan ner till Malmö gick väldigt bra men det går inte misslyckas med något när man sitter i en Regina. Man får ju all info skrivet på näsan nästan för man ser direkt när man ska börja bromsa och hur mycket mm. Testade att försöka fixa skyltarna på vårat stopp i Halmstad men utan framgång.

Jag fick återigen ringa driftstöd. Jag hade redan hunnit avgå när jag pratade med driftstöd men det var något jag skulle stänga av och oavsett vad som stod på displayen skulle jag låta hyttlampan vara släckt i två minuter innan jag aktiverade den igen. Jag sa att det får föraren som byter av oss i Malmö fixa.

Jag har äntligen börjat lära mig framförhållning och skyltar och signaler ser jag i god tid och anpassar min körning så den blev mjuk och fin. Det blev en väldigt stor skillnad när man känner att man hade full koll på sådant och framför allt blir man inte trött av att köra, hur länge man än kör så blir man inte trött för man är lugn och avspänd hela resan.

Tidigare kände jag att jag verkligen stängde av hjärnan sista fem minutrarna innan man var framme i Göteborg. Man var helt enkelt trött för man hade varit så otroligt fokuserad under en lång tid.

Kände att jag hade avslutat körningen med x55 till Malmö med Kronander riktigt bra. Ett tag frågade han mig om jag såg hastighetsnersättningsskylten för att jag inte började bromsa eller lägga i läge noll när vi passerade den. Jag svarade att jag såg den men att jag låg i 170 i stället för 200 redan för att vi låg så bra till i tid. Jag parkerade på Malmö central och pratade med föraren som skulle avlösa mig. Men han verkade redan vara informerad om problemen.

Klockan var 18:00 och jag hade sett fram emot att ha rast i Malmö, ville testa deras dumplings på stationen. Men allt stängde mitt framför näsan på mig. Fan också, jag hade ju ingen mat med mig. Burger King fick bli räddaren i nöden. På fredag ska jag till Malmö igen. Då ska jag äta på en thairestaurang som heter Timeout. Så klockrent namn på ett thairestaurang, testa att säga Timeout sakta på skånska, jag behöver väl knappt säga att det är en Göteborgare som startat stället?

Spelade lite Mahjong innan det var dags att åka hemåt med en x2. Inte vilken x2 som helst utan 2043. Kronander berättade om dess hemska historia som hade utspelats i Kimstad och jag mindes att någon handledare eller lärare hade nämnt det förut.

Resan hem gick sådär, tidtabellen är satt för en x55 som har betydligt bättre acceleration än x2000 och jag fick rött i signaler från höger till vänster. Vissa tåg var för tidigare, andra försena och allt verkade hände just denna kväll. Jag hade iofs inte bråttom för jag hade bilen till Göteborg denna dag men Kronander ville med en buss som det var lite tight med tid till.

Vi fick vänta på stationen i Halmstad någon minut extra och snart var vi 7 minuter efter tidtabellen.  Strax efter Halmstad fick vi stopp i signalen igen men den blev grön när jag kom fram till den. Men det tar ändå 4-5 minuter innan man är uppe i maxfart på en x2000 igen. Men det var inte maxfart på banan på ett bra tag ändå.

Problemet ligger i att när man är i Kungsbacka i rätt tid så avgår pendeln bara 2 minuter efter. Hamnar man bakom den får man ligga i 70km/h ända till Liseberg för att inte få grönblink i signalerna. Allt hade ju gått så bra och jag ville verkligen köra in tiden och sluta lian med Kronander med flaggan i topp. Jag körde på så fort det bara gick och bromsade så sent jag kunde med utan att försöka göra upplevelsen för passagerna till en pina.

Ombordarna hade ringt om att en vagn skakade mycket och att flera passagerare hade påpekat det efter Malmö. Det stod något om Korglutning i fisen och jag hade ringt driftstöd och det var inget vi kunde göra åt det mer än att ta det lugnt om det fortsatte. Men det var säkert bara spåren som var dåliga just där för sen sa de inget mer om det. Det var bara ca 160 personer på tåget vilket är ungefär halvfullt så det hade ju gått att flytta om passagerarna till andra vagnar om det skulle bli obehagligt.

Jag knappade in på tiden mot Kungsbacka mer och mer. Men det såg länge ut som att jag inte skulle hinna dit innan de släppte pendeln. Ringde TKL och fjäskade lite och sa att jag kör för kung och fosterland, hon skulle se vad hon kunde göra. Jag närmade mig Kungsbacka och jag förväntade mig att jag skulle få 0P i förindikatorn vilken sekund som helst men vi klarade det. Vi svischade förbi Kungsbacka i fullfart och drog förbi pendeln med en sådan hög fart att mjölken i deras kaffe nästan skar sig.

Kom in 3 minuter tidigt till Göteborg och var supernöjd. Inte nog med att jag kört utan att behöva någon info från handledaren, jag hade även kört in en massa tid och blev tidigt in till Gbg. Men det är inte så konstigt. X2 har högre överhastighet än x55 så efter Kungsbacka så kan x55 bara köra i 180 eller om det var ännu lägre medans x2 med sin härliga korglutning får blåsa på i 200 knutar nästan ända fram till Liseberg.

Jag tackade Kronader för denna tiden, och han sa att det hade varit trevligt att köra med mig och att jag mindes smådetaljer han sa och var lättlärd. Det var kul att höra. Han sa att det är mer som behöver finslipas och skrev betyget i min lia-pärm. Det var 7 delar som ska betygsättas från 1-5 och jag fick 32 av 35 poäng vilket jag är nöjd med. Jag har ju 2 veckor kvar på denna liaperioden och sedan 2st 5 veckorslior kvar att sätta fullpott på.

Denna veckan har jag själv känt att jag kört bra och att jag utvecklats mycket. Ibland går allt bra och ibland går det mindre bra och man gör misstag på misstag. Som nybörjare så är man inte så jämn i sin körning så jag ska inte slå mig för bröstet och säga att jag är bäst riktigt än. Men jag måste säga att jag börjar nästan känna mig som en riktig lokförare nu.