Polisavhysning på min första körning

Idag har jag äntligen fått köra persontåg hos SJ.
Jag hittade till SJ lokaler och blev insläppt strax efter 8:00 i morse. Fick ett väldigt trevligt bemötande och en guidad tur genom deras katakomber. En sak jag är riktigt ursel på är lokalsinnet när man går runt i en byggnad och byter våning hela tiden. Man hälsar och skakar hand med massor av personer och sen springer man på dem på centralstationen några minuter senare och känner inte igen dem.

Men det gick bra idag. En rolig sak var att de skakade hand med mig och sa att de skulle guida mig och vad var det första de visade? Jo, vart kaffe maskinen var. Alla lokförare är stöpta i samma form. =)

Min handledare Ulf Rosén var redan på plats men han följde bara med på rundvandringen tills vi kom till kaffemaskinen sen fastnade han där. Sa jag att det var det första de visade? De visade även stora lådor med frukt som jag fick äta av. Jag älskar frukt men kör LCHF nu och var tvungen att tacka nej.

Det var kul att få se trafikledningen mm. Jag tyckte det var ett trevligt gäng med glatt humör i hela byggnaden och massor med Göteborgshumor som jag kallar den. Här kommer jag trivas.

Den första frågan alla ställer är inte hur länge jag läst eller hur mycket jag kört förut, nej alla frågar vart jag pluggar. De verkar gilla att det är i Mjölby.

Jag fick nyckeln till ett skåp jag kunde ha mina saker i, ett passerkort med kod och världens största nyckelknippa. Tror de nycklarna går till alla lok på norra halvklotet. Fick ut en hel hög med nya fina kläder och en väska fylld med varselväst, ficklampa, våtservetter, handrengörning, skyddsglasögon, jobbarhandskar och ett häfte med alla blanketter i förutom blankett 21 (nej, jag har inte kört mot signal i stopp!)

Jag svidade om i omklädningsrummet och man ser ganska cool ut i lokförarkläder, hade jag varit ensam i omklädningsrummet hade det blivit selfies i solglasögon med duckface och hela kittet. =) När jag bytt om och packat om väskorna så gick jag upp för att leta upp Uffe. Jag hittade honom vid kaffemaskinen. Han hade redan skrivit ut tågordern till mig och sa att vi var lite tidiga och att han bara skulle ta en kopp kaffe till.

Det är det som är så bra med mina handledare. Tappar man bort dem så går man till närmaste kaffeautomat och så står de där av en ren slump…

Jag och Uffe gick ner till Centralstationen och låste upp vårat lok. Nödbromsen var inte kryssad som testad i ett papper som låg i hytten så det började vi med. Motorvagnen var redan klargjort i övrigt så det var inte så mycket man behövde göra. Det var en x40 jag skulle köra till Västerås idag. En grå dubbeldäckare med en toppfart på 200km/h. Jag hade aldrig varit inne i hytten på en x40 förut så det var en hel del nya saker att  lära sig. Det sitter knappar utspritt över hela hytten kändes det som.

Många lokförare gnäller på x40, den är nog inte så dålig när den fungerar, men det gör den inte alltid tyvärr. Det kunde dyka upp väldigt konstiga fel på den sa Uffe men just idag fanns det inga felmeddelanden att kvittera i displayen. Nödbromsen funkade och när vi skulle kryssa i det så funkade inte pennan och min penna låg i min privata väska i skåpet. Uffe gick bak i tåget för att fråga ombordansvarig om en penna.

Jag satt i hytten och bekantade mig med vart alla knappar och reglage satt när det knackade på dörren utifrån. Det var ombordansvarige som ville säga hej. Mikael hette han och var lika trevlig som alla andra på SJ. Jag knäppte en bild genom rutan medans jag pratade med honom och facebookade den.

Förarhytt
Fem minuter till min första avgång med persontåg

Det var riktigt kul att köra iväg. Det gick bra, allt flöt på, solen sken och jag låg bra till i tid. Då ringer ombordansvarige och säger att vi måste avhysa några som inte har giltig biljett i Alingsås. Ok, inga problem, vi kollar om att allt går bra, vinka om det blir problem sa vi. Givetvis blev det problem.

Inte nog med att de inte hade giltig biljett. Deras svenska blev dessutom obefintlig i samma veva. Det var två tjejer som skulle till Skövde och de hånade även ombordansvarig och vägrade gå av. Mikael ringde polisen som skulle avhysa dem och jag och Uffe fick ringa TKL och meddela. Vi ville egentligen köra en station till så att polisen redan var på plats när vi kom fram för att inte tiden skulle gå men ombordaren hade tyvärr redan hunnit ringa polisen.

Tiden gick och vi får tyvärr inte avhysa folk från tåg hur som helst så det  var inte så mycket mer att göra än att vänta på polisen. Efter att tag fick ombordaren en snilleblixt och tog tag i micken och berättade att vi var försenade pga att några utan giltig biljett vägrade lämna tåget och att polis var påväg. Det tog väl 2 minuter så hade passagerna bilvit irriterade  och kastat ut de två tjejerna och polisen kom i samma veva. Nu var vi nog 15 minuter sena och jag fick kör av TKL ganska omgående.

Men när man är försenad så har de tågen som går i tid företräde och det blev en del stopp och väntan här och där och den försenade tiden växte och växte och var nog uppe i 30 minuter tillslut.

Körningen gick bra trots allt men det var väldigt annorlunda att bromsa. Tog nog halva vägen till Västerås innan jag började känna att jag hade koll och Uffe kunde slappna av. Väl framme fick jag beröm för mitt sätt att köra för att vara första gången med persontåg. Men han sa även att det var en hel del jag behövde öva på.

Vi hade rum på Clarion hotell i Västerås och vi gick upp på rummen och jag åt min medhavda LCHF lunchlåda, smsade och ringde lite och sov middag. Jag gillar verkligen att bo på hotell och det kommer bli en hel del hotellbesök denna praktikperioden har jag sett.

Vi sågs i receptionen strax innan 16:00 och gick ner till stationen. Uffe köpte kaffe och jag en redbull utan socker. Jag var taggad. Lite för taggad visade det sig. Jag körde en multad x40 och det innebär att det är två x40 som är ihop kopplade så att tågsättet blir dubbelt så långt. Jag hade kör i signalerna och 3 st nollor i förindikatorn som betyder att det är 10 övervakning. Man får alltså inte köra snabbare än 10km/h tills nollorna går över i huvudindikatorn. Oftast när jag blivit tagen av ATC så är det just pga av att jag glömt av att det var tre nollor när jag ska köra iväg efter ett stopp. Men idag kom jag ihåg det.

När man startar då så åker man jätte sakta. Så sakta man kan nästan, fast bara några meter tills man åker över några baliser som sitter mellan rälerna och skickar ny hastighetsinfo till ATC:n

Man håller samtidig inne en knapp som förbikopplar en broms under tiden. Nollorna hoppade över i huvudindikatorn och det var bara att köra iväg. jag släppte knappen, men hade så låg fart att bromsen gick till och tåget stannade. Nu fick jag två nollor i stället. Det innebär att jag fick ringa TKL och få nytt körtillstånd och fylla i blankett 21. Vi lämnade Västerås 5 minuter sena. Uffe sa att ibland är det bra att lära sig den hårda vägen och han hade rätt. Jag kommer nog aldrig göra det misstaget igen.

Uffe är verkligen en bra handledare. Jag ska ha honom igen på lördag. Vi har massor med liknade intressen. Bilar, båtar, seafood, hundar, mm. Vi hittade fler och fler samtalsämnen och tiden verkligen flög iväg. Jag började få till bromsningarna riktigt bra och Uffe var nöjd men sa att jag bromsar lite för tidigt än men att det var riktigt bra ändå. Det känns bra. Jag körde snabbt in tiden vi låg efter och resan hem gick utan några problem.

Jag pratade med Uffe när vi var framme i Göteborg och jag har verkligen fått en bra intryck av persontåg trots att polisen blev inblandad på min första tur vid mitt första stopp.

Det har varit en lång dag och nu ska jag boka bussbiljetter för i morgon och övermorgon till och från GBG och sedan ska jag sova. Ha det bra alla knasbollar därute =)

x40
Så här ser x40 ut. Det är en dubbeldäckare med en maxfart på 200km/h. Här ser ni min handledare Uffe när vi precis kommit fram till Göteborg och avslutat dagens körning.

 

Home sweet home

I torsdags för en vecka sedan var det dags för min sista tågfärd innan jullov och fortsatta teoretiska studier i skolan i Mjölby. Jag var inne ganska tidigt med bussen till Göteborg så jag åt lunch på Centralstationen innan jag gick till Sävenäs. Min cykel stod i Sävenäs eftersom jag åkt pass hem från förra arbetspasset.

Det tar ca 40 minuter att gå om man vet vägen och det är ganska lätt att hitta och det är raka spåret med cykelbanor typ. På cykel tar det kanske en kvart.

Väl framme så tittar jag på tv och dricker varm choklad tills min instruktör Stig kommer. Han brukar också titta lite på tv och prata innan vi förbereder arbetsdagen. Det är främst Discoverykanalerna som vi tittar på.

Denna dag skulle vi köra Västkustbanan till Halmstad. Jag gillar Västkustsbanan, det finns en video på Youtube där de åker på Västkustbanan från Malmö till Göteborg med en videokamera som filmar allt från hytten. Den har jag tittat på 3 gånger som den sanna tågnörd jag är.

Vi avgick från Sävenäs till Halmstad runt 00:00 och det var ett Re-lok som drog vagnarna denna natt. Det gick bra och jag kände att det mesta som kunde förväntats av en lokförarstudent under hans första LIA var uppfyllt. Stig behöver inte sitta på helspänn och övervaka mig på grund av skyltar och signaler mm. Den biten flyter på ganska bra, det han gör är att förhör mig på lite saker och lär mig tänka ett steg längre fram genom planering inför backar mm.

Men jag är lång ifrån fullärd än, men det går åt rätt håll i alla fall på min väg att bli lokförare. Det har inte uppstått så många problem och fel än som jag kunnat dra lärdom av. Det har varit någon strulande balis på något ställe och tjuvbroms på ett annat, annars har jag varit ganska så förskonad från sådant och kunnat fokusera på körningen. Det pratades mycket om en storm och regnoväder som var på väg och vi hoppades på att hinna till Halmstad innan ovädret.

Vi var framme i Halmstad runt 02:00 någon gång och blev avlösta av en annan lokförarstudent och hans handledare som skulle dra ner loket söderut. Vi gick vidare till Grand Hotel och checkade in, supertrevlig personal och härliga rum. Jag somnade direkt.

Hotell är en av de stora fördelarna med lokföraryrket. Man sover där ganska ofta ibland beroende på vad man valt för körningar. Jag gillar att sova på hotell och denna morgonen hade jag ställt klockan på 08:00, det var superjobbigt att gå upp då, men tanken var att jag skulle äta hotellfrukost eftersom den inte hunnit öppna när vi checkade in. Bäst är ju när man kan äta hotellfrukost innan man går och lägger sig eller precis när man vaknat efter en hel natts sömn.

Jag åt så jag höll på att spricka och gick och la mig och sov några timmar till. Det hade blåst och regnat en del på natten men det märkte jag inte av så mycket. Man sover alltid så skönt när man har paltkoma och skulle ovädret kommit nu så hade jag inte märkt något alls. Jag vaknade en timma innan vi skulle ses i lobbyn och satte på tévatten och gick och duschade. Jag packade min väska, satte på tv’n och la mig på sängen och surplade mitt té och kände att livet var helt underbart. Det är så här det ska vara helt enkelt.

Jag mötte upp Stig i lobbyn och checkade ut från rummet. Vi gick till Green Cargos lokaler och väntade på att våra vagnar skulle komma in. Vi skulle köra Rd-lok tillbaka och vi var 630 meter långa och vägde runt 1500 ton. Det är ganska lagom tycker jag. Jag gillar när det är långt och tungt för jag gillar känslan att dra igång allt, det känns mäktigt på något sätt.

Vi var nästan en timma tidiga när vi var klara för att köra från Halmstad och jag ringde tågklareraren och förklarade som det var. Det var fredag och mycket trafik ute på spåret men tåg klareraren var lika trevlig som vanligt och sa att hon kunde låta oss åka iväg en bit i alla fall men sen skulle hon vara tvungen att ställa oss några minuter. Det kändes skönt att få komma iväg även om det bara var för några kilometer, ovädret var ju över oss vilken sekund som helst.

Jag gillar kontakten man har med tågklareraren eller TKL som vi kallar dem när vi pratar om dem. Jag vet inte om de alltid är så trevliga eller om det är för att jag börjar alla samtal med. “Detta är lokförarelev på tåg XXX”. De är alltid supertrevliga, tydliga och lätta att förstå när jag har pratat med dem. Annat är det med de på Sävenäs när man ringt och glömt att säga att man var lokförarelev. Det är rena grekiskan som kommer ur dem då, om man ens hör något. Ibland grymtar det bara lite i luren. =)

Jag har ju inte så fruktansvärt många timmars körerfarenhet (ni får de exakta timmarna i nästa inlägg) så jag vet ju inte vad som är normalt eller inte. Men vi fick i alla fall köra från Halmstad ganska tidigt med ett litet stopp längre bort. Sen var det sick-sackkörning hela vägen hem typ. Vi bytte står flera gånger och blev omkörda mm. Ett stopp i Kungsbacka på några minuter och sen sick-sack till Sävenäs. Det flöt på ordentligt och när vi fick Kungsbacka pendeln framför oss så la jag mig först i 80km/h för att slippa grönblink men var tvungen att gå ner till 70km/h efter ett tag för att inte få stopp i signalerna.

Hemresan gick bra och jag gjorde nog min bästa körning hittills. Bromsningarna har ju gått jätte bra enligt mig den senaste veckan med några få undantag. Men Stig sa att anledningen till att vi fick tjyvbroms för ett tag sedan kan bero på att när jag bromsar så bromsar jag kraftigt och lossar ut och rullar, bromsar igen ner farten och lossar ut och rullar och sen en sista inbromsning tills jag står still.

Så ska man inte göra om man är grym på att bromsa. Stig hade en sista utmaning till mig för att inte mitt ego ska bli för stort innan jag är klar. Jag får bara bromsa en gång  hädanefter och måste stanna på lagom avstånd till signalerna. Det gick sådär, men inte helt uruselt heller, men jag fick lossa ut och gasa på en loklängd eller så varje gång. Men lärorikt var det. Jag har hela tiden fegat och bromsat lite väl mycket. Vissa bromsar ett kilo direkt när de ska bromsa men det gör inte jag, men jag bromsar nog lite för tidigt varje gång. Men jag har heller aldrig varit i närheten av att köra mot rött.

Vi körde ner tåget till Skandiahamnen och jag växlade undan loket när vi hängt av vagnarna och ringde TKL. Hon hade glömt att vi skulle få åka och bad om ursäkt och skrattade. Jag tror det var i Skandiahamnen det hände i alla fall. Men det fattade vi direkt så vi ringde ju direkt. Vi fick ett stopp till för att släppa förbi ett tåg innan vi var framme i Sävenäs.

Jag följde med in och träffade på en annan lokförare och började prata med honom. Han sa att TKL hade kämpat så bra hela dagen trots att det var massa trafik och var super impad. Stig sa att det var samma med oss, vi hade varit tidiga och fått sick-sacka fram hela vägen från Halmstad med bara två korta stopp. Den andra lokföraren så att han var så impad att han efter sitt körpass hade ringt upp TKL och tackat för deras jobb och att han var tidig tillbaka tack vara dem.

Undrar hur många det är som tackar TKL när de har kämpat på och gjort att man fått komma hem tidigt. Tror knappt någon gör det. Många verkar tjuriga på TKL redan innan de åkt ut från lokstallet. Det är synd. I skolan har vi redan haft besök från TKL i klassen och vi ska på studieresa dit i vår, allt för att skapa en god kontakt redan från början. Det tycker jag är bra.

Nu var min LIA period över och jag fick mina betyg av Stig (de får ni veta i morgon) och tackade för dessa två veckor. Jag har verkligen haft superkul med Stig.

Jag gick ner till Centralstationen och tog bussen hem. Som vanligt när jag gjort ett stort avslut på något stort eller på en hård arbetsvecka så satte jag på låten Home Sweet Home som Mötley Crüe i hörlurarna. För mig betyder den att man har klarat av något och är på väg hem. Jag kände mig stolt över vad jag gjort när jag satt där på bussen hem.

Jag kommer skriva en sammanfattning om min LIA-period i mitt nästa inlägg. Det kommer i morgon med lite tur, men jag vågar inte lova något. Jag har ju trots allt jullov 😉