Oljetåget

I torsdags fick jag äntligen köra oljetåget genom Jönköping, 36 år från att drömmen startade fick jag uppleva det. Jag kom till Green Cargo strax innan 17:00. Oljevagnarna var då på väg från “Oljebryggan” till Bangården. Jag pratade lite med lokförarna där och fick höra att spåret släppt vid Hustomten och att en vagn spårat ur men kommit upp på rätt spår igen av sig själv.

Infra Nord håller på att byta slipers där så det var lite typiskt att de inte hunnit klart. Jag pratade med en Infra Nord kille i början på veckan och han sa att de skulle vilja byta tre gånger så många slipers egenligen. Men Jönköping kommun tror jag det var som bara tyckte det räckte men en tredje del av vad Infra Nord killarna tyckte. Det känns så tryggt att ha folk på Jönköpings kommun som till och med kan mer och vet bättre om järnvägen än Infra Nord… *host*

Efter ett tag kom mina älskade oljevagnar in på bangården och jag tog ett Rd-lok och klargjorde det och kopplade in mig på vagnarna och bromsprovade. Efter grundprovet så gick min handledare och hämtade vagnslistorna och jag satt och softade i hytten. Vår aircon funkade inte så det var nervevade fönster som gällde.

Det var en härlig känsla att rulla ut mot Jönköping, fick ju till och med tuta vid ljudsignaltavlan nedanför Länssjukhuset Ryhov. STH var 120 km/h och det har jag nog inte varit med om på godståg förut utan bara när jag kört ensamt lok och posttåget.

Jag gled fram i solen förbi Rocksjön och över “Undergången”, utmed Vätterns strand och förbi bommarna vid piren. Där stod det folk och fotade förfullt så jag fick köra med “duckface” genom hela Jönköping. Jag fick grönblink i signalen och det innebar att jag skulle ha stopp i signalen längst bort efter plattformarna och bromsade ner lite. Vagnarna var ju tomma så det var inga problem att stanna. Men jag behövde inte stanna för innan jag var framme så slog signalen om till kör och jag kunde lägga på ett gäng ampere till vid tändsticksområdet och dra hela ekipaget uppför backen mot Kortebo och vidare förbi Berghalla och Trånghalla tills man nådde Bankeryd.

I Bankeryd stod det en kille med systemkamera och stativ och fotade oss men där behövde vi inte stanna heller för vi hade kör rakt igenom i signalerna. Jag drog upp till Habo där vi fick vi vårat första stopp i signalen så jag stannade framför baliserna vid plattformen. Som tur var behövde vi bara stå någon minut innan vi fick åka igen.

Det var min första tur på Jönköpingsbanan norröver och det gick bra. Jag hade en ny handledare denna dagen och vi hade trevligt och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi hade även en gemensam vän visade det sig. Vädret var helt underbart och jag fick verkligen känna på hur härligt lokförarlivet kan vara. Jag sa till min handledare att hade folk vetat hur otroligt bra lokföraryrket är hade minst 50% av alla i Sverige sökt in till skolan. Jag önskar jag sökt in för 10 år sedan.

Strax var vi framme i Falköping och där vi gör en rundgång med loket så man kan dra det mot Göteborg. Det gick rätt snabbt och efter att vi kopplat på loket gjorde vi ett genomslagsprov och meddelade TKL att vi var klara och vi fick kör direkt i signalerna. Men TKL sa att det var något strul längre bort så “vi får se hur långt ni kommer”. Det är inte sådant man vill höra.

Västra stambanan mot Göteborg kan jag nog i sömnen vid det här laget, men det var första gången jag kört där när det var sommar och grönt. Helt underbart vackert. Något problem på stambanan märkte vi inte av. Men vi fick stopp i signalen i Alingsås och fick stå där kanske 5 minuter till de släppte pendeln framför oss. Helt idiotiskt om ni frågar mig. Nu vet jag inte jag hur det såg ut framför pendeln men att jag får bromsa in och vänta flera minuter på att pendeln ska gå framför mig tycker jag verkar konstigt. Jag hade STH 120 och nu fick jag ligga i 70 hela vägen till Göteborg för att slippa få grönblink i signalerna.

Men vi hade gått om tid. Dessutom fungerade Airconditionen i denna hytten. Vi hade inga fler stopp på vägen ner till Göteborg och i Kville hängde jag av vagnarna och växlade på loket på de fyllda tankvagnarna och bromsprovade. Vi fick kör i signalen direkt av TKL och kunde börja dra oljan hemåt. Allt flöt verkligen på och min handledare sa att så bra har det nästa aldrig gått som det gjorde idag. Vi hade kör i signalerna ända upp till Herrljunga och där vi var tvungna att stanna på ett sidospår.

4-5 tåg släppte de förbi. Lite retligt med tanke på att det vara väl bara 20 minuter kvar tills vi var i Falköping och skulle göra rundgång. Men STH på detta tågsättet var bara 80km/h så jag förstår att det blev som det blev. 30 minuter blev vi stående vid signalen innan vi fick köra.

Rungången i Falköping gick bra och jag började tuffa neråt på Jönköpingsbanan igen. Fick grönblink i signalen i Mullsjö men fick kör i nästa signal och kom ända till Habo innan jag fick stanna på ett sidospår och släppa förbi ett mötande tåg. Vägen hem gick bra och det är alltid lika roligt att köra tåg genom Jönköping. Det hade varit en bra dag och det var riktigt trevligt snack med min handledare. Blir jag stationerad i Jönköping vill jag ha oljetåget, jag får väl lipa till mig det sen. Jag trivs i Jönköpingsgruppen och kan mycket väl tänka mig att jobba där. Men vill helst jobba 8 dagar och vara ledig 6. Så antagligen blir det Protrain eller Green Cargos pool men de vill säkert ha lite mer erfarna lokförare så jag får nog börja i Jönköpingsgruppen och söka vidare senare.

Att köra oljetåget till Kville och tillbaka var den helt klart trevligaste körningen jag gjort. Det är så här de ska kännas när man “jobbar”. Life is good!!!

Växlingsturer i Jönköping

Idag hade jag sovmorgon. Började inte förrän 06:00…
Det är en av de få sena turer jag har men jag gillar att börja tidigt. Denna morgon började vi med några växlingsturer. Vi hämtade ut V5:an i lokstallet ringde TKL och bad honom att lägga vägen så vi kunde växla fram oss till tankvagnarna med bensin mm som inkommit någon timma tidigare. Det var rätt kul för jag har sett tågen med tankvagnar som korsar vägen vid Ica Maxi så länge jag kan minnas och nu skulle jag äntligen få göra den växlingen.

Vi började med att dela på vagnsättet på hälften för att inte blockera vägen längre än nödvändigt när alla har bråttom till sina jobb på morgonen. Vi passerar två vägövergångar och jag skötte vägskyddsanläggningen medans min handledare radiostyrde växlingssättet. Min vän Ronnie tutade på mig vid ena korsningen och vid andra korsningen stod min vän Micke Berg och väntade på att vi skulle åka förbi.

Vi backade ner vagnarna och min handledare förklarade vart man skulle stanna med mera. Väl på plats kopplade jag loss vagnarna och tömde huvudledningen och la på bromsskor. Där efter spetade vi vagnarna genom att tömma styrventilen så att bromsen släpper och la om lastomställaren till “tom”.

Sen åkte vi upp till bangården igen och hämtade resten av vagnarna och gjorde samma sak igen. Efter det åkte vi och hämtade en tomvagn på bangården och körde ner och ställde på ett sidospår vid ett företag. Vi växlade till spåret bredvid och åkte in och hämtade en lastad vagn på företaget för att sedan växla ihop det med tomvagnen. Sedan backade vi in på företaget igen och lämnade tomvagnen där och drog upp den lastade vagnen till bangården och ställde av den där.

När vi kom in till Green Cargos lokaler igen så visade min handledare hur man ska göra i handdatorn när man ska se växlingsturer och ändra ordning på vagnar, klargöra och få ut tågorder. Det var intressant och jag antar att jag kommer få sköta allt sånt hädanefter. Hur man skriver ut tågorder mm i datorn vet jag ju redan så klart och gör det varje dag. En annan lokförare från JKPGgruppen kom upp med ett tåg från Nässjö och det visade sig vara Richard som har ryckt in som lärare i skolan lite då och då. Det var kul att få prata med honom.

Vi kopplade ihop våran V5:a med hans tågsätt och gick som pålok när han drog upp allt till Torsvik och där kopplade han loss, gick runt och kopplade på några vagnar som stod på spåret bredvid. Jag backade ner vagnarna med radiostyrning till Kombiterminalens två spår, la bromsklossar och spetade. Sen körde vi tillbaks till Richard och gick på hans vagnar och kopplade ihop och han drog ner till Jönköping igen. På vägen ner behöver man inte trycka på för det är utför nästan hela vägen. Det enda man behöver göra är att hålla nere säkerhetsgreppet och dras med.

När vi stannat på Jönköpings godsbangård kopplade jag loss mitt lok och växlade in mig på ett sidospår. Körde upp bredvid Richards lok och han hoppade på och fick för första gången åka med mig. Det var kul och min handledare sa till mig att stanna bredvid en lyktstolpe längre fram. Han brukar göra så för att jag ska öva på att stanna på rätt plats hela tiden. Det gick nästan perfekt. Jag drog upp loket i 30km/h och sen rullade jag och la till bromsen i lättaste inbromsningen och lät den ligga kvar där och stannade plus 1.5 meter innan stolpen. Kände mig stolt, men de sa “ska vi behöva gå 1.5 meter nu menar du” =) Typiskt lokförare =)

Det hade varit en riktigt bra dag och tiden flyger iväg, jag har valt rätt väg i livet. Spårvägen!

Jag ska bli lokförare, världens bästa yrke…

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!

Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte