Polisavhysning på min första körning

Idag har jag äntligen fått köra persontåg hos SJ.
Jag hittade till SJ lokaler och blev insläppt strax efter 8:00 i morse. Fick ett väldigt trevligt bemötande och en guidad tur genom deras katakomber. En sak jag är riktigt ursel på är lokalsinnet när man går runt i en byggnad och byter våning hela tiden. Man hälsar och skakar hand med massor av personer och sen springer man på dem på centralstationen några minuter senare och känner inte igen dem.

Men det gick bra idag. En rolig sak var att de skakade hand med mig och sa att de skulle guida mig och vad var det första de visade? Jo, vart kaffe maskinen var. Alla lokförare är stöpta i samma form. =)

Min handledare Ulf Rosén var redan på plats men han följde bara med på rundvandringen tills vi kom till kaffemaskinen sen fastnade han där. Sa jag att det var det första de visade? De visade även stora lådor med frukt som jag fick äta av. Jag älskar frukt men kör LCHF nu och var tvungen att tacka nej.

Det var kul att få se trafikledningen mm. Jag tyckte det var ett trevligt gäng med glatt humör i hela byggnaden och massor med Göteborgshumor som jag kallar den. Här kommer jag trivas.

Den första frågan alla ställer är inte hur länge jag läst eller hur mycket jag kört förut, nej alla frågar vart jag pluggar. De verkar gilla att det är i Mjölby.

Jag fick nyckeln till ett skåp jag kunde ha mina saker i, ett passerkort med kod och världens största nyckelknippa. Tror de nycklarna går till alla lok på norra halvklotet. Fick ut en hel hög med nya fina kläder och en väska fylld med varselväst, ficklampa, våtservetter, handrengörning, skyddsglasögon, jobbarhandskar och ett häfte med alla blanketter i förutom blankett 21 (nej, jag har inte kört mot signal i stopp!)

Jag svidade om i omklädningsrummet och man ser ganska cool ut i lokförarkläder, hade jag varit ensam i omklädningsrummet hade det blivit selfies i solglasögon med duckface och hela kittet. =) När jag bytt om och packat om väskorna så gick jag upp för att leta upp Uffe. Jag hittade honom vid kaffemaskinen. Han hade redan skrivit ut tågordern till mig och sa att vi var lite tidiga och att han bara skulle ta en kopp kaffe till.

Det är det som är så bra med mina handledare. Tappar man bort dem så går man till närmaste kaffeautomat och så står de där av en ren slump…

Jag och Uffe gick ner till Centralstationen och låste upp vårat lok. Nödbromsen var inte kryssad som testad i ett papper som låg i hytten så det började vi med. Motorvagnen var redan klargjort i övrigt så det var inte så mycket man behövde göra. Det var en x40 jag skulle köra till Västerås idag. En grå dubbeldäckare med en toppfart på 200km/h. Jag hade aldrig varit inne i hytten på en x40 förut så det var en hel del nya saker att  lära sig. Det sitter knappar utspritt över hela hytten kändes det som.

Många lokförare gnäller på x40, den är nog inte så dålig när den fungerar, men det gör den inte alltid tyvärr. Det kunde dyka upp väldigt konstiga fel på den sa Uffe men just idag fanns det inga felmeddelanden att kvittera i displayen. Nödbromsen funkade och när vi skulle kryssa i det så funkade inte pennan och min penna låg i min privata väska i skåpet. Uffe gick bak i tåget för att fråga ombordansvarig om en penna.

Jag satt i hytten och bekantade mig med vart alla knappar och reglage satt när det knackade på dörren utifrån. Det var ombordansvarige som ville säga hej. Mikael hette han och var lika trevlig som alla andra på SJ. Jag knäppte en bild genom rutan medans jag pratade med honom och facebookade den.

Förarhytt
Fem minuter till min första avgång med persontåg

Det var riktigt kul att köra iväg. Det gick bra, allt flöt på, solen sken och jag låg bra till i tid. Då ringer ombordansvarige och säger att vi måste avhysa några som inte har giltig biljett i Alingsås. Ok, inga problem, vi kollar om att allt går bra, vinka om det blir problem sa vi. Givetvis blev det problem.

Inte nog med att de inte hade giltig biljett. Deras svenska blev dessutom obefintlig i samma veva. Det var två tjejer som skulle till Skövde och de hånade även ombordansvarig och vägrade gå av. Mikael ringde polisen som skulle avhysa dem och jag och Uffe fick ringa TKL och meddela. Vi ville egentligen köra en station till så att polisen redan var på plats när vi kom fram för att inte tiden skulle gå men ombordaren hade tyvärr redan hunnit ringa polisen.

Tiden gick och vi får tyvärr inte avhysa folk från tåg hur som helst så det  var inte så mycket mer att göra än att vänta på polisen. Efter att tag fick ombordaren en snilleblixt och tog tag i micken och berättade att vi var försenade pga att några utan giltig biljett vägrade lämna tåget och att polis var påväg. Det tog väl 2 minuter så hade passagerna bilvit irriterade  och kastat ut de två tjejerna och polisen kom i samma veva. Nu var vi nog 15 minuter sena och jag fick kör av TKL ganska omgående.

Men när man är försenad så har de tågen som går i tid företräde och det blev en del stopp och väntan här och där och den försenade tiden växte och växte och var nog uppe i 30 minuter tillslut.

Körningen gick bra trots allt men det var väldigt annorlunda att bromsa. Tog nog halva vägen till Västerås innan jag började känna att jag hade koll och Uffe kunde slappna av. Väl framme fick jag beröm för mitt sätt att köra för att vara första gången med persontåg. Men han sa även att det var en hel del jag behövde öva på.

Vi hade rum på Clarion hotell i Västerås och vi gick upp på rummen och jag åt min medhavda LCHF lunchlåda, smsade och ringde lite och sov middag. Jag gillar verkligen att bo på hotell och det kommer bli en hel del hotellbesök denna praktikperioden har jag sett.

Vi sågs i receptionen strax innan 16:00 och gick ner till stationen. Uffe köpte kaffe och jag en redbull utan socker. Jag var taggad. Lite för taggad visade det sig. Jag körde en multad x40 och det innebär att det är två x40 som är ihop kopplade så att tågsättet blir dubbelt så långt. Jag hade kör i signalerna och 3 st nollor i förindikatorn som betyder att det är 10 övervakning. Man får alltså inte köra snabbare än 10km/h tills nollorna går över i huvudindikatorn. Oftast när jag blivit tagen av ATC så är det just pga av att jag glömt av att det var tre nollor när jag ska köra iväg efter ett stopp. Men idag kom jag ihåg det.

När man startar då så åker man jätte sakta. Så sakta man kan nästan, fast bara några meter tills man åker över några baliser som sitter mellan rälerna och skickar ny hastighetsinfo till ATC:n

Man håller samtidig inne en knapp som förbikopplar en broms under tiden. Nollorna hoppade över i huvudindikatorn och det var bara att köra iväg. jag släppte knappen, men hade så låg fart att bromsen gick till och tåget stannade. Nu fick jag två nollor i stället. Det innebär att jag fick ringa TKL och få nytt körtillstånd och fylla i blankett 21. Vi lämnade Västerås 5 minuter sena. Uffe sa att ibland är det bra att lära sig den hårda vägen och han hade rätt. Jag kommer nog aldrig göra det misstaget igen.

Uffe är verkligen en bra handledare. Jag ska ha honom igen på lördag. Vi har massor med liknade intressen. Bilar, båtar, seafood, hundar, mm. Vi hittade fler och fler samtalsämnen och tiden verkligen flög iväg. Jag började få till bromsningarna riktigt bra och Uffe var nöjd men sa att jag bromsar lite för tidigt än men att det var riktigt bra ändå. Det känns bra. Jag körde snabbt in tiden vi låg efter och resan hem gick utan några problem.

Jag pratade med Uffe när vi var framme i Göteborg och jag har verkligen fått en bra intryck av persontåg trots att polisen blev inblandad på min första tur vid mitt första stopp.

Det har varit en lång dag och nu ska jag boka bussbiljetter för i morgon och övermorgon till och från GBG och sedan ska jag sova. Ha det bra alla knasbollar därute =)

x40
Så här ser x40 ut. Det är en dubbeldäckare med en maxfart på 200km/h. Här ser ni min handledare Uffe när vi precis kommit fram till Göteborg och avslutat dagens körning.