Arla morgonstund

Tog lite tid att somna igår kväll, jag hade nog fått i mig för mycket kaffe under eftermiddagen och hade dessutom fönstret mot spåren vid stationen i Hallsberg. Det ljudet störde väl inte så mycket men jag var för pigg helt enkelt.

Gick upp mitt i natten och åt upp frukostpåsen som stod i kylen och efter det somnade jag som en stock. Fast det var inte den bästa sömnen jag haft. Jag hade mardrömmar och jag försökte rädda några allvarligt skadade personer i en industrilokal samtidigt som jag var jagad av några som skulle döda mig. Jag sprang för mitt liv men det gick sakta precis som att jag sprang i gele.

När de nästan var framme vid mig så tog jag upp en vattenpistol laddad med ättika och sprutade i deras ögon samtidigt som jag sprang. Men de hade kontaktlinser så de kände inget. Sen vaknade jag som tur var. Varför låter mardrömmar så töntiga när man berättar om dem men när man drömmer dem är de jätte läskiga? Som tur är har jag väldigt sällan mardrömmar.

4:30 ringde klockan och jag svepte min Redbull som jag ställt bredvid sängen. 4:50 mötte jag Kronander i köket och vi gick ner och skrev ut fordonslistan på tjänstetåget vi skulle köra till Örebro från Hallsberg. Sen gick vi ut till tåget vi skulle klargöra.

Jag hade aldrig klargjort en x40 förut så det var ganska intressant och lärorikt. Det är inte så svårt. När vi var klara ringde vi växlingen och fick klartecken att rulla fram till signalen. Väl där ringde jag tkl och fick kör någon sekund senare. Sen bar det iväg till Örebro. Vi låg väl och smög i 80-90km/h för vi hade ett annat tåg framför oss som skulle stanna båda i Kumla och Örebro södra först.

När vi kom fram till Örebro central frilade och öppnade jag dörrarna så att passagerarna kunde komma och avaktiverade hytten och aktiverade den i andra ändan istället. Vi avgick i tid och jag kände mig väldigt pigg trots den dålig sömnen.

På vägen upp hade Kronander varit på mig om planeringen i körningen att jag måste titta så långt fram det går mm hela tiden för att ytterligare förbättra min körning. Det gick bättre och bättre och efter en stund så flöt det på riktigt bra. Jag som tyckte jag hade koll förut måste inse att nu börjar jag få koll. Ibland kan man som ny tro man kan mer än man gör men som tur är ser handledarna sånt och vet vad de ska lägga fokus på.

Kronander är väldigt pedagogisk och studerar mitt beteende i minsta detalj när jag kör och så nöter han in del för del i mitt överfulla huvud. Varje dag jag kört med Kronander så känner jag att jag utvecklats väldigt mycket. Det kan vara lite jobbigt första timman att nå upp till hans krav men i slutet på dagen så lossnar det och den känslan är otroligt skön. Man verkligen känner att man är ett steg närmare att bli en fullfjädrad lokförare då.

För varje sak han nött in i mitt huvud så känner jag mig lugnare bakom spakarna och planeringen går bättre och det blir en mjukare körning. Mer eco-driving som SJ vill ha mer av. Denna morgon blev en sådan dag. Det ljusnade ute, vi hade inte många stopp utmed vägen. Det var grönt i signalerna och jag fick bra framförhållning i min körning. Det är långt kvar som sagt tills jag är riktigt duktig men idag kände jag mig som en kung bakom spakarna.

Morgondiset låg lugnt och stilla över landskapet. En räv trippade över en äng. Hela jag kände mig full av skön energi och man kände tydligt att detta skulle bli en perfekt dag. Inte blev det sämre av att solen tittade fram då och då, men roligast av allt, jag hade lärt mig något nytt igen.

Kronander var även han på bra humör denna morgon, han hade några trevliga saker att se fram emot senare så det var två glada lokförare som körde in på Göteborgs centralstation i morse. Eller nja, en lokförare och en lokförarelev rättare sagt.

Vi var inne i god tid och när jag stannat så sa jag till Kronander att jag var en bättre lokförare idag än jag var igår tack vare honom. Så känner man alltid när man kört med honom. Han kan det där med att hitta brister och finslipa dem hos elever. Jag har haft väldig tur med mina handledare. De har alla varit bra och sociala och vi har haft mycket att prata om. Jag trodde det skulle bli jobbigt med så många handledare hos Sj (5st) men nu ser jag det bara som en fördel. Alla har sina specialområden.

På bussen hem till Jönköping så satt jag och log för mig själv igen. Det är så kul att lära sig nya saker och ta ytterligare steg mot drömmen att bli lokförare. Första lia-perioden gick lite segt men nu går infon in i huvudet betydligt snabbare.

Jag tyckte jag var ganska bra på att köra tåg i slutet på första LIAn även om jag minns att jag gärna hade kört en vecka till. Men då var jag inte i närheten av det jag kan idag och idag inser jag att jag inte kunde så mycket efter förra LIAn trots allt. Nu känner jag mig väldigt trygg i det jag gör och att jag har hyfsad koll, men efter nästa lia-period så kommer jag säkert inse att jag inte kan så mycket i nuläget heller.

Tåg är så mycket mer än att bara gasa och bromsa och tur är väl det, för det är det som gör lokförarlivet så otroligt underbart.

Nu ska jag köra till en “gör det själv” hall och bada bilen =)