Brand i teknikhus

Det brann i ett teknikhus i Olskroken natten till Lördag. Fick mail om detta från min gruppchef lite senare på dagen. Marieholmsbron gick inte öppna vilket medfört att ett 10 tal båtar väntar på att få åka igenom. Har inte lyssnat på nyheterna idag än men de skulle provöppna bron natten till tisdag men misslyckades.

Växlar har fått låsas i vissa lägen och trafikverket har personal som vevar växlar för hand. Jag pratade med fjärren och de sa att dagtid har de ingen extra personal för de hinner lösa det ändå men på natten har det tagit en flera personer som jobbar men att lotsa tågen genom släckta signaler och signaler i stopp. Det blir en hel del blankett 21 som skrivs. Felet väntas ta 4-6 veckor att åtgärda.

Trafiken från Sävenäs ut till Västra stam och västkustsbanan berörs ej. Men trafiken mot Hisingen och mot Trollhättan berörs bland annat. Jag hade fått mail om att det kommer bli en hel del taxi åkande och åkte ner till Sävenäs i god tid för att hinna sätta mig in i allt innan avgång.

När jag kom till orderrummet satt Svanen där och tjötade med Stygge Stig och gänget. Lokförarna där hade råkat få reda på att Svanen är vass på datorer mm och nu stod de bokstavligen i kö för att han skulle installera deras plattor och mobiltelefoner. Det blir inte mycket vila för honom denna kväll i Sävenäs.

Jag tittade på ordertavlan om det kommit upp någon info om vad som gäller med det hade det inte. Jag tog ut körordern i plattan och såg att min tur med tjänstetåg till kville var inställd och att jag skulle åka direkt från Kville till Alvesta istället. Jag kollade i platå vart mitt lok skulle stå och mycket riktigt skulle det stå på Kville. Men sen kom en lokförare som åkt taxi ner till Scandiahamnen vars lok skulle stå där men gjorde inte det så han fick åka tillbaka till Sävenäs igen med taxi. Jag fick numret till taxi av de andra kollegorna och adressen till Kville jag skulle uppge.

Bokade taxin som kom direkt och åkte iväg. Visste knappt vad jag blev avsläppt för jag har aldrig sett Kville från det hållet men tyckte mig känna igen kuren där man får hämta vagnslistor ibland. Det var en stor grind mellan mig och kuren och jag bad till Gud att någon av mina nycklar jag kvitterat ut skulle passa. Det gjorde de, tack gode Gud!

I kuren träffade jag växlarna på Kville och de gav mig mina vagnslistor. De sa att det stod ett ensamt lok lite längre bort och sa att mina vagnar var bromsade och klara. Jag gick bort till loket och det var rätt lok som tur var och jag klargjorde det och växlade på mina vagnar som stod på några spår bredvid.

Ringde ut mig efter genomslagsprovet och fick vänta ganska länge på att få rulla iväg. Fick sedan rulla fram till första signalen i stopp och efter ett bra tag ringde tågex upp mig och började gå igenom blankett 21 med mig. Fick rulla fram till nästa signal och samma visa igen. Blankett 21 är blanketten man fyller i ihop med fjärren för att få passera släckta signaler eller signaler i stopp.

Det tog en jävla tid och efter ett tag var jag ute ur det drabbade området och kunde börja köra mot Alvesta. Retardationsprovet gick bra och resan ner gick som på räls men jag var 1 timma sen ut från Almedal och fick släppa förbi flera andra tåg som var i rätt tid på enkelspåret. Tänkte på att det var första gången det inte var halt när jag körde där, kunde ha fullgas överallt och behövde inte använda slirbromsen. Var framme i Alvesta 1h och 10 minuter sent och ingen hade ringt mig och berättat vad jag skulle göra. Jag stod vid en dvärg i stopp och ringde min vapendragare Svanen som brukar köra till Alvesta en hel del.

Han sa att jag normalt bromsar ner lite för att de går på med att lok i aktern direkt och sen växlar jag och ställer loket i lokstallet. Men eftersom jag inte hört något så kunde jag välja mellan att ringa bemanningen och få numret till lokföraren som skulle köra och kolla med honom eller tömma huvudledningen. Jag bromsade ner lite och hängde av och just när jag skulle ringa bemanningen blev jag uppringd av en som gått på mina vagnar i andra ändan. Sen var det bara att växla undan loket.

Förseningen hade gjort att jag valde att inte checka in på hotellet och gick till Green Cargos lokaler. Där fick jag höra att tåget vars lok jag skulle ha var 50 minuter sent av samma anledning jag var sen. Men mina vagnar skulle vara i tid från ett annat tåg. Jag ringde lokledningen och frågade om det var ok att jag tog samma lok jag åkte med hit och det gick bra.

Nu fick jag beskedet att mina vagnar skulle vara 40 minuter sena de också men jag hade fortfarande tjänat lite tid på att byta lok. Gick ut 20 minuter innan vagnarna skulle komma in men just då kom de in i hyfsat rätt tid ändå. Jag fattar inget. Växlade ut och gjorde ett förkortat bromsprov och fick vänta en stund innan jag fick åka eftersom jag var sen. Lämnade väl Alvesta ca 30 minuter sent.

Allt flöt på till en början. Det var betydligt mer halt ute nu och kallt. Tog en stund att komma upp i hastighet och sen letade jag upp en plan rakstäcka som det inte är gödslat med direkt på den banan och gjorde retardationsprovet. Det gick bra och jag började dra på och kom upp i hastighet igen.

Efter en stund small det till och började tjuta och blinka överallt. Huvudbrytaren var ur och jag försökta få i den igen men det gick inte. Tryckte in nollsektionsknappen, och började bromsa ner till halvsikt fart och försökte läsa felmeddelanden som kom upp på skärmen. “Ingen strömavtagare vald” stod det bland annat. Kvitterade bort det och då stod det “ADD utlöst på strömavtagare A”.

Ringde fjärren medans jag bromsade ner och kollade under högspänningsmenyn och sa att men strömavtagare åkt ner och att jag måste kolla vad som är fel. Han frågade om det fanns linjespänning men det kunde inte jag se eftersom jag inte hade någon kontakt med kontaktledningen. Kontaktledningen har 16 000 volt och är ingen man känner på med händerna. Huvudbrytaren är den brytare som kopplar ner strömmen från strömavtagaren ner i loket till transformatorn som transformerar ner strömmen. Jag sa att jag återkommer om några minuter om jag inte löst problemet och kommit iväg.

La på, la till lokbromsen, lossade ut tågbromsen och öppnade dörren ut och lyste på strömavtagarna och båda låg ner på taket. Tyckte det luktade lite bränt också och tände in till maskinrummet och luktade men det luktade allt som vanligt. Stack ut näsan genom dörren igen men kände inget denna gången.

Under högspänningsmenyn var strömavtagare A rödmarkerad och jag markerade strömavtagare B och klickade “välj”. Gick ut och lös med ficklampan på strömavtagare B och den gick upp och fick kontakt med kontaktledningen. Stängde dörren och satte mig bakom spakarna igen och lampan till huvudbrytaren blinkade. Jag bad en still bön och tryckte in knappen.

PANG!!!!!

Ja, det låter så när jag slår i huvudbrytaren. En känsla av lättnad spred sig i kroppen och jag såg att det fanns linjespänning. Jag lossade ut lokbromsen och började köra igen. Strax efter ringde fjärren och sa att det skulle finnas linjespänning och att det måste vara loket som strular. Jag sa att autodroppen löst ut och strömavtagaren åkt ner och att jag var på rull igen.

Ringde lokledningen och felamälde och sa att jag stod på enkelspår och att jag ska skriva in det i boken när jag kommer fram till Sävenäs. Sen rullade det på ganska bra men jag tyckte det bromsade sämre och sämre. Gjorde nytt retardationsprov vid två olika tillfällen på vägen hem men det visade rätt varje gång. Det var ganska halt så jag oroade mig väl bara lite i onödan.

Vid Olskrogen ringde jag fjärren och de sa att jag skulle bli stående i minst 15 minuter innan de kunde ringa och lotsa över mig till Kville. Passade på att fylla i skadeboken om strömavtagaren och sen var det bara att vänta på min tur. Efter 20-25 minuter ringde de upp och vi fyllde i blanketterna. De två första var tända men tredje var släckt och det var mörkt ute så fick nästan nödbromsa tåget för att få stopp även fast hastigheten låg runt 30km/h.

Efter en långstund var jag igenom och kunde dra ner på Kville och bromsa ner och hänga av. Hade inte numret till växlingen och visste inte om de skulle hämta vagnarna eller ej. Letade efter numret överallt men hittade det inte. Ringde fjärren som inte lagt växlingsväg till mig på en bra stund och frågade om jag var “inne” och det var jag. Hon hade även just pratat med växlingen som var på väg att gå på mina vagnar så jag behövde inte säkra mer mot rullning.

Hon sa att jag skulle blir sen ut från Kville för det var fler tåg i kö. Efter ett långt tag fick jag börja köra och fylla i blanketter. Kom till Sävenäs lokstation 2,5 timmar sent och ställde loket vid klotet med spänning på. La mina blankett 21 i brevlådan vid orderrummet. 10 stycken kom jag upp i. Sen åkte jag hem och fick lite välförtjänt skönhetssömn.

 

 

Loktåg till Kalmar

I torsdags fick jag köra loktåg igen. Denna gången var det till Kalmar och den sträckan har jag bara kört en gång tidigare, med ensamt lok och då körde jag bara till Alvesta. Resan gick väl bra men jag var inte så nöjd. Den sträckan är ganska fin men den är lite jobbigt när man inte har linjekännedom på grund av att det är så mycket olika hastigheter hela tiden. Signalerna och tavlorna sitter tätt så man måste verkligen vara på hugget hela tiden och det är ganska låg hastighet på sina ställen.

Men tavlor med mera hade jag inga problem med. Det är bromsningarna med lok och vagnar jag hunnit vänja mig av vid. Känner själv hur jag fegar hela tiden och det tog hela vägen till Alvesta innan jag kände att jag började få koll. Fast min handledare Thomas sa att körningen gick bra men höll med om att jag fegade lite men att det var helt ok inbromsningar ändå.

Jag gillar inte när man får ner hastigheten för mycket vid plattformarna så att man bara rullar sakta fram när det står en massa passagerare som har bråttom och tittar på en som om man vore en idiot. =) Det är enkelspår och några mötande tåg var sena och vi blev bara senare och senare vid varje möte och tillslut var vi 45 minuter sena när vi väl vara framme i Kalmar. Det är väldigt ovanligt sa min handledare men att det inte fanns något vi kunde göra när de mötande tågen är sena.

Det är väl sant men det är tråkigt att vara sen. Jag blir inte stressad eller så men det känns inte som en bra körning när man är sen oavsett vems felet var. Jag skäms lite när jag går av tåget och möter alla passagerarna när jag var så sen. Men det är inget att haka upp sig på. Vissa saker kan man inte påverka, men mina inbromsningar kan jag påverka. Visserligen började det kännas ganska bra sista halvan så jag var ganska nöjd ändå när vi checkade in på Hotellet.

Klockar var väl strax innan 16:00 när jag checkade in och vi skulle inte börja förrän 04:13 morgonen efter. Vad gör man i Kalmar en dag som denna? Jag läste lite JTF i plattan, pluggade lite franska, ringde nära och kära och tittade på tv. Jag var ganska trött så jag sov lite till och från hela kvällen. Jag gillade rummet jag bodde på. Kändes fräscht och det fanns en vattenkokare på rummet och en massa te som jag surplade i mig.

Vid nio tio tiden på kvällen så tog jag en dusch och gick och la mig.

Klockan ringde 3:35 och jag snozade 9 minuter till innan jag klev upp. Jag hade packat ihop allt kvällen innan så jag bara tog en check att jag inte glömt något och gick ner till receptionen och checkade ut. Där fick jag en stor frukostpåse eftersom frukostbuffen inte hade hunnit öppna. Jag packade ner påsen i min väska och väntade på att min handledare skulle komma ner.

När han kom och fick sin frukostpåse så gick vi till stationen och in på Sj’s lokaler och skrev ut fordonslista och tågorder. Ombordaren var där och det var kul att få höra lite Kalmar dialekt. Den brukade min handledare härma lite då och då. Jag känner mig ganska hemma med att ropa ut stationerna i högtalarna i Småland. Bre på med Jönköpingsskan nu säger min handledare, men jag talar ju rikssvenska så jag vet inte vad min handledare skrattar åt när jag pratar. =)

Vi klargjorde tåget och begav oss tillbaka till lokalerna och tog varsin kopp kaffe. Jag dricker för övrigt kaffe varje dag nu. De få gånger jag druckit kaffe förut så var det svart utan socker och mjölk. Har testat med socker och mjölk förut men det är inte gott alls. Men nu har jag börjat dricka med mjölk i och det är ganska gott. Bara det inte är för starkt kaffe så går det ner. Jag blir väldigt pigg av kaffe och det är därför jag dricker det när jag kör tåg. Blir billigare än att köpa Redbull varje dag.

Körningen hem gick väl ganska bra. Inbromsningarna började sitta bättre och bättre men då plötsligt började det regna snöblandat och den lilla fega lokförareleven vaknade till liv igen och började bromsa tidigare och tidigare. Tillslut sa min handledare att han skulle guida mig genom en bromsning. Det pirrade i magen och det kändes som att vi skulle missa plattformen men det blev perfekt. Efter det gick inbromsningarna betydligt bättre. Någon enstaka gick till och med så bra att han berömde mig.

Min handledare brukar göra lite prank på mig då och då. Kalmarresan var inget undantag. När jag passerade en ljudsignaltavla och tutade så slutade det inte tuta och jag hann tänka att “nu jävlar har fanskapet hakat upp sig” Men sekunden senare så mindes jag en annan lokförarbloggare som berättade att hon som är “Fråga lokföraren” i tidningen Kupé hade gjort det samma på en lokförare. Det sitter nämligen en tutknapp på passagerarsidan också. Och givetvis var det min handledare som hängde på tutan. Den gick jag inte på =)

Normalt sätt så tror jag det är just passageraren som sköter tutan när man är två i hytten, men nu under utbildningen så sköter vi elever som kör den. Jag höll på att missa en ljudsignaltavla en gång när jag tittade på hastighetsmätaren någon sekund förlänge när jag skulle göra en hastighetssänkning men hann se den i ögonvrån precis innan den passerade så min handledare slapp tuta åt mig.

Du kör ju nästan så bra så man kan tro att du är lokförare sa han när vi var framme i Göteborg. Det var nog mest för att peppa mig. Jag var inte nöjd med inbromsningar på kalmarresan men det var välbehövlig repetition. Jag kommer köra loktåg vid minst tre tillfällen till denna liaperioden så jag kommer få mer tid att öva. Sen är det väl inte hela världen om man skulle råka stanna för långt fram någon gång, huvudsaken är att jag inte kör mot rött.

I Göteborg bokade jag bussbiljetten hem till Jönköping. Med tanke på hur sena vi hade varit dagen innan så vågade jag inte boka den i förväg. Jag åt min frukostpåse på stationen men  tyckte det var tråkigt att vänta på bussen så jag gick upp till SJ’s lokaler och drack lite kaffe och tittade på tv i uppehållsrummet med några andra lokförare.

Trots kaffet tidigare så somnade jag som en stock på bussen hem. Ställer alltid alarmet på telefonen när jag åker buss, sen pluggar jag in mina A-jays in-ear hörlurar, fäller bak sätet och försvinner in i min egna värld.

Jag var ledig hela helgen och har sovit nästan hela tiden. Det är skönt att inte göra någonting ibland. Hoppas eran helg varit bra. I morgon är det dags för lite “hårt slit” igen. Att köra tåg är riktigt kul, helt sjukt att man kan få betalt för det, jag älskar det här livet. =)

Kust till Kust-banan

00:45 natten mot tisdagen var det dags igen. Jag visste inte vart jag skulle denna natten men jag hade gissat på Hallsberg som vanligt men det visade sig vara fel. Alvesta var destinationen och jag skulle få ge mig på Kust till Kust-banan som går mellan Göteborg och Kalmar för första gången. Det såg jag fram emot för det är en sträcka jag viljat köra.

Jag fyllde in alla uppgifter i datorn och skrev ut tågordern. Jag gick in i ett annat program och kollade upp vilket lok jag skulle ha och dra vagnarna med och det visades sig vara ett Re-lok. Det var bra, nu kunde jag äntligen få testa att köra en lite längre sträcka med Re-loket och en gång för alla få bilda mig en uppfattning.

Vi gick till Lokstallet och hittade vårat lok och Stygge-Stig som han kallas fick hjälpa mig med klargörningen för jag har inte lärt mig det så bra på Re-loken än. Jag körde iväg med tåget en bit och ringde upp Väster som kollar upp vilka vagnar vi ska ha och lägger växlarna rätt och sen ger oss handsignalen kör. Men de sa att vi inte skulle ha några vagnar ner till Alvesta och att vi kunde ta en annan väg ut från Lokstallet.

Vi ringde och dubbelkollade med någon annan och mycket riktigt så skulle vi köra ensamt lok hela vägen. Det gillade jag för nu fick jag testa känslan med att köra Re-loket både ensamt och sedan med last tillbaka. Stig blev lite avundsjuk för han hade aldrig kört ensamt Re-lok så långa sträckor förut och jag sa att för en smärre summa pengar kunde jag mycket väl tänka mig att låta honom köra en bit. =)

Det ett bra jävla drag i ett ensamt Re-lok och jag passade på att testa att gasa på lite när jag startade. Det är inte så man ska köra lok men alla har någon gång testat och denna gången var det min tur. Linjespänningen såg bra ut under de sekunderna det tog för Re-lokets 6 000hk att dra upp loket i maxfart.

Det jobbiga med Re-loket är att man måste kvittera säkerhetsgreppet var 30:e sekund. Den hade varnat mig 5 gånger innan vi var ute ur Göteborg och totalt så varnade den mig 16 gånger på min första långtur. Men jag blev bättre och bättre på att kvittera innan ljudvarningen men så fort det hände något annat speciellt utmed vägen så glömde jag bort det.

Resan till Alvesta över Borås och Värnamo gick bra, det blev något balisfel på något stället men det var typ allt. Kanske körde på en hare men den hann nog undan. Värre var det men gräsanden som satt på spåret i Alingsås för någon veckan sedan.  Han sträckte bara lite på halsen och tittade på oss innan jag skickade stackaren till ankornas paradis. Det var lite jobbigt för jag gillar gräsänder och matar dem regelbundet så jag har blivit bra vän med dem här i Jönköping.

Jag körde med farthållaren nästan hela vägen och det var 140km/h på sina ställen. Super kul, det kändes som man flög fram. När det var en halvtimma kvar kopplade jag ur den och körde manuellt sista biten för att öva på det också. Jag ringde upp föraren som skulle ta över loket och meddelade min ankomsttid till Alvesta men när vi kom fram syntes han inte till så jag körde och parkerade loket ganska långt fram vid perrongen.

Efter det så gick vi till vårat hotell ett stenkast därifrån och åt en riktigt stadig hotellfrukost innan vi gick till våra rum och sov. Livet är bra härligt ibland alltså.

Strax innan lunch smsade Stig och vi gick ner och lunchade på hotellet innan vi gick och skrev ut alla papper på tåget vi skulle dra och gick ut till vårat lok som nu stod inne igen. Vi kopplade på våra vagnar och bromsprovade med ett förkortat genomslagsprov och det var inga problem som vanligt. Det var Volvotåget vi skulle dra tillbaka till Göteborg.

Hemresan gick bra och jag körde utan hastighetsreferensen hela vägen. Nu var det ljust ute och Kust till Kust-banan är en fin bana. Jag har gillat alla enkelspår jag kört på hittills. Jag hade knappt lämnat Alvesta innan jag såg att det började dugga ytterst ytterst lite. Hann knappt uppmärksamma det innan loket började slira, och slirbromsar finns det inte heller men man kan sanda om man behöver. Inte nog med att man måste kvittera Re-loken hela tiden, de är helt värdelösa när det är halt också. Och tyvärr så är det de sakerna som gör att jag inte tycker speciellt bra om Re-loken nu efter att ha fått testat på dem en lite längre sträcka.

Men som sagt det gick bra ändå. Det var kul att få se Borås från loket, jag har länge undrat om jag någonsin kommer köra tåg där och nu har jag det. Bollebygd var roligt att få se också eftersom min far bodde i Töllsjö ett stenkast därifrån förut så kände jag igen mig lite där.

Vi fick stopp i signalerna i Rävlanda tror jag det var och det var uppför när vi skulle köra iväg. Jag fick sanda och hålla tungan rätt i mun men även det gick bra att bygga upp en bra fart som vi kunde ha för att tugga oss upp för backen.

Vi lämnade vagnarna i Kville och ställde loket vid “klotet” vid lokstallet. Vi lämnde det med strömmen på mm och gick och tog en kort rast.

Vi skulle köra vidare till Falköping lite senare och vi tog ett Rd-lok och körde ner till Skandiahamnen och hämtade våra vagnar. De var bromsprovade och klara så vi gjorde återigen ett förkortat genomslagsprov och det gick bra och vi körde iväg. 630 meter långt och nästan 1500 ton blev det. Det gick som på räls. Vi var några minuter sena ut men jag körde in lite tid på vägen. Stig satt och drog en massa sjuka skämt hela vägen och berättade en massa roliga saker.

I Falköping skulle en annan förare ta över vårt tåg och Stig skulle åka pass till Göteborg och jag till Jönköping. Jag ringde upp tågklareraren och frågade vilket spår de tänkt ta in oss på och vi kunde stanna på huvudspåret om vi var snabba. Jag ringde upp föraren som väntade om meddelade honom. Inga problem han skulle stå klar vid perrongen.

Någon mil innan Falköping åkte vi över några detektorer som sitter med kanske 10 mils mellanrum som kollar att allt är bra med loket. Jag hade inte bromsat på länge och hade inte slirbromsen på som vanligt när jag kör över detektorerna. Men efter någon minut ringde TKL upp mig och sa vi hade både tjuvbroms och varmgång. VATTA FACK, vi som hade så bråttom men våra anslutningar. TKL la in oss på ett sidospår och jag meddelade lokföraren som väntade på oss.

Vi var ju som sagt 630 meter långa och jag fick köra fram ända fram till signalerna för att hela tåget skulle vara inne ordentligt på sidospåret. Jag fick veta vilka axlar det var som strulade och jag packade ihop mina saker snabbt och gav mig ut för att syna felet. 630 meter är långt att gå i makadam. Mötte våran avlösande lokförare och han sa att han redan hittat felet, det var helt rödglödgat sa han och sa att jag skulle känna på lukten vilken vagn det var. Han hade redan stängt av bromsen på den vagnen och det verkar ha funkat. Jag tackade för mig och tog mitt pasståg mot Jönköping.

Det hade varit en bra dag, lång men bra. På onsdagen skulle det vara växling på natten men jag var ledig så Stygge-Stig fick klara sig själv. Nästa pass börjar i kväll klockan 23:07 och då blir det Västkustsbanan till Halmstad.

Sov gott alla knasbollar därute så hörs vi igen i morgon.