Kung på södra stam ena dagen, klant på akuten nästa.

Det har hänt mycket i veckan som varit. Spåret hade släppt innan Torsvik ovanför hustomten vilket resulterat i en hastighetssänking till 20km/h. Jag hade två identiska turer Måndag och tisdag och på just de turerna är det väldigt tight med tid. Det blir inte mer tid om man har STH 20 till och från Torsvik. Men dagarna började med att köra ut till oljebryggan och hämta tomma oljevagnar och ställa dit nya. Jag börjar kunna rutterna nu och vad signalerna heter när jag pratar med tornet. Det är kul.

Började inte lika tidigt som jag gjort veckorna innan heller. Förmiddagarna blir hyfsat slöa med soligt väder. Åkte och köpte mig ett på riktiga hörselkåpor för att de funkar bättre än öronproppar när man tömmer huvudledningen på vagnarna. Jag trivs mer och mer i Jönköping även fast jag vill köra betydligt längre sträckor som jag var van vid när jag hade LIA på Green Cargo i Sävenäs. Eftermiddagarna blev betydligt stressigare pga hastighetsnedsättningen.

Pratade med en Infra Nord kille och han hade fått jobba 35h i helgen för att fixa till spåret så det var i åkbart skick tills måndag morgon. De vill byta ännu fler slipers men det finns tydligen inte pengar från kommunen så det räcker. Det roliga är ju att jag skrev om detta förra veckan och sen släppte alltså spåret. Tänk att Infra Nord kunde mer än Jönköpings Kommun när det gällde hur många slipers som skulle bytas trots allt. Vilken skräll… *host*

Dagarna flöt på bra trots allt. Jag fick rödlappa en vagn på Torsvik i tisdags eftersom det inte gick att stänga den. Typiskt att sådant händer när man har bråttom, som lokförare får man inte ha bråttom. Det är då allt blir fel och det är ingen som tackar en för att man stressat och saker och ting gått sönder mm. Min handledare hade nog tur att jag var med och kunde underlätta allt. I tisdags tex så fick vi ett lok där tuten inte funkade på ena hållet. Föraren vi löste av hade fått använda det handhållna säkerhetsgreppet och tutat från den bakvända hytten i Td-loket. Nu kunde min handledare tuta när jag körde.

Sen skulle det rapporteras och bokas tid på verkstad, vagnen som var skadad skulle rapporteras, TKL skulle meddelas våran nya beräknade avgångstid in på system M och så var det ett samtal till till någon SoS tror jag min handledare sa att han var tvungen att ringa och säga att vi var sena. Ibland är det bra att vara två i hytten så en person ordnar med allt strul medans den andra fokuserar på körningen.

I onsdags började jag dagen med att ta bilen till Nässjö. Där hade vi lite rast och tjatade lite med de andra och stämningen där är alltid trevlig. När tiden var inne gick vi ut till spåret och väntar in vårat tåg vi ska lösa av för vidare färd ner på Södra stambanan.

Detta skulle bli riktigt kul för det var en “lång” körning till Hässleholm och jag hade aldrig kört på Södra stambanan förut. Det var även min första långkörning med min handledare eftersom jag hade en annan handledare när jag körde oljetåget till Kville veckan innan.

Jag sa till Calle att han inte ska säga något om min körning för jag ville testa vilken nivå jag ligger på. Jag klarade en hel vecka på SJ utan att någon handledare sagt något och ville klara mig själv på Södra stam fast jag aldrig kört där förut. Sagt och gjort. Det gick bra, men visst hade man kunnat dra ner på pådraget tidigare på vissa ställen när det började gå utför, men jag var nöjd. Calle sa till om en strömbegränsningstavla på ett ställe inne på en driftplats. Vet inte om jag hade missat den men det var ganska mycket som jag hade att göra just då.

Denna dagen ringde det ganska mycket i telefonen. Vi hade med oss ett Td-lok som skulle av i Älmhult och först ringde någon från Hallsberg och frågade om jag hade med mig loket. Sen 10 minuter senare ringde någon från bemanningen och frågade om jag hade med mig loket. Informationen hade alltså inte gått ut Calle ringde TKL och frågade om han visste att vi skulle in i Älmhult. Minns inte riktigt hur det var men tror att han inte hade en aning. Då ringde vi killarna i Älmhult och de visste att vi skulle ha med oss loket. men inte hade vi skulle ha typ 400 meter vagnar också.

Nu började det köra ihop sig för dem. De trodde de skulle kunnat ta in oss på ett kortspår men det gick ju inte nu. Jag blev stående i signalen utanför Älmhult och vi såg hur fullt det var inne på spåren och mer tåg var på väg in. Vi hade även en x2:a bakom oss som skulle in efter 15 minuter. Ett tåg fick köra in före oss som kom från andra hållet, sen dundrade ett tåg förbi och tåget som kommit in från andra hållet började sakta men säkert tuffa igång. Ett långt tungt godståg var det. Hektorrail stod det på loket. Sakta sakta började han närma sig oss och när han var nära så vinkade vi åt dem. Precis när jag vinkade så jag att det var min klasskompis Johan som sitter framför mig i skolan som körde. Det var andra klasskompisen jag stött på nu på denna LIA’n.

Växlingen i Älmhult gick bra och X’et bakom han in i tid. De använde handsignaler i Älmhult. Jag minns hur osäker man var första LIA’n när de använde handsignaler men nu sitter de i ryggmärgen. Det var även en tågentusiast där och fotade oss. Han brukade visst vara där och fota sa min handledare. Det var bara att vinka åt honom och göra en duckface när man åkte därifrån. Det var fler tågintresserade ute på stambanan idag på broar mm så det blev faktiskt till att göra duckface flera gånger ner till Hässleholm.

I Älmhult blev vi avlösta av en Malmöförare och jag var supernöjd med dagen. Hade klarat körningen helt själv och vi hade nu en timmas rast innan tåget skulle gå hem till Nässjö igen. Vi passade på att gå ut och luncha och Calle bjöd på maten. Det verkar vara en trevlig liten stad. Calle hade läst sin lokförarutbildning i närheten så han hade varit där ett antal gången sa han. Jag har en vän från Bjuv och tänkte på att alla i Hässleholm låter precis som henne. =)

Vi tog x2000 hem och slog oss ner i bistron. Vi skulle ta en kopp kaffe men behövde inte betala. “Vi är ju nästan kollegor” sa hon. Det är ju sant och jag gillar ombordare som bjuder på kaffe <3

När vi kom fram till Nässjö så tog jag bilen tillbaka till Jönköping och Calle stannade kvar ett tag och fixade lite pappers jobb.

Sen blev det torsdag. Detta var inte min dag allt började som vanligt, vakande och skulle åka pass till Nässjö och kom in i lagom tid till stationen trodde jag men det visade sig att jag var 50 minuter för tidig. Hade inte hunnit äta någon frukost så jag tänkte att jag skulle köpa mackor på pressbyrån men det visade sig att alla vettiga mackor var slut. Skit samma tänkte jag, fixar det i Nässjö i stället.

Efter en kortkaffe paus i Nässjö så gick vi ut och klargjorde vårt lok. Vi tog med oss en växlare eftersom det stod ett lok i vägen för oss. Allt gick bra och vi backade in till våra vagnar och bromsprovade, efter det ringde vi tkl att sa att vi var klara. Vi var lite tidiga så vi fick vänta 15 minuter innan vi kunde köra. Resan till JKPG gick bra. De ringde Calle och berättade att vi skulle köra med loket som gick varmt för oss för några veckor sedan. Han ringde och kollade om loket och det skulle varit inne på verkstad dagen innan.

Fine, inte så mycket att säga om den saken men det var trots allt samma sak förra gången. Den hade varit inne på verkstad dagarna innan den strulade för oss. Men denna gången skulle den gå till Torsvik en tur innan oss med en annan lokförare så det skulle ju visa sig redan då om den var lagad. Resan till JKPG gick bra. Körde in på centralen och gjorde en rundgång med loket där innan jag drog ner allt till bangården. Nu fick vi veta att vårt kära Td-lok gått varmt igen. Samma visa igen alltså.

Nu skulle det komma ett annat Td-lok och gå som pålok och det kunde funka men tempen stod på 83 grader redan nu med motorluckorna öppna. Calle var starkt kritisk till detta liksom jag. Vi lämnade loket igång kopplade till sina vagnar och tog rast. Det skulle ta tid innan extra loket kom från Nässjö. Klockan hade hunnit bli strax innan lunch och vi tänkte köra ner en kollegas v5:a till stallet och hämta lite sand ifall det saknades i loken så man inte fastnade i backen pågrund av en sådan sak. Det gäller att ligga steget före.

På vägen till stallet så fick vi för oss att kolla tempen på Td-loket. Fläkten gick fortfarande inte och nu var den uppe i 94 grader trots att den bara stod på tomgång. Jag sa till Calle att vi fimpar loket för om tempen stiger ytterligare kommer den stängas av och förmodligen laddas ur. Han höll med. Det skulle inte bli någon körning med det loket, den skulle raka vägen till verkstaden igen. Calle ringde och rapporterade detta och jag gick ut och skulle koppla loss loket. Vilket visade sig att det var det sista jag skulle göra denna dagen bortsett från att sitta på akuten.

Vi hade inte bråttom, tvärt om så hade vi alldeles för mycket tid. Klockan var nu 12:05 och vi hade fått ändra tiden till Torsvik på System m banan till 14:10 på grund av loket vi väntade på. Det skulle bli stressig som fan på Torsvik denna eftermiddag/kväll och det skulle antagligen bli många timmars övertid. Men det störde inte mig. Jag såg fram emot att få jobba på och visa vad jag går för. Jag var inte det minsta stressad, snarare tvärt om, jag hade antagligen i mitt huvud redan gått och tagit lunch.

Allt var som vanligt. Tog tag i handtaget och svingade mig under bufferten och dök upp igen mellan vagnarna. Satte på mig hörselskydden och tog tag i kikarna som stänger luften till vagnen och loket. De slår man av samtidigt så blir det bara en kort lite luft puss som pyser till. När en kik är stängd på tex loket så är en annan kanal öppen som tömmer luften som kommer från vagnarna in mot loket därför måste man stänga båda.

Man får hänga över kopplet när man stänger dem och jag stod väl lite fel och råkade bara stänga kiken på loket. Det gjorde att huvudledningen genom vagnarna började tömmas genom den kiken. Men de gjorde ju inget för jag skulle ju ändå tömma huvudledningen. Men efter någon sekund stängde jag även kiken på vagnen och skulle göra som jag brukade. Stänga kikarna, koppla loss slangarna, tömma huvudledningen samtidigt som jag börjar loss på kopplet.

Jag bröt isär slangarna, det är normalt 5kg tryck i huvudledningen men nu hade ju det mest pyst ut eftersom jag började med att stänga kicken på loket. Trodde jag i alla fall. Jag höll inte så värst hårt i slangen från vagnarna, antagligen för att jag i mitt huvud trodde att det mesta av trycket var borta, men det visade sig vara fel. Jag öppnade kiken och i samma sekund slet sig slangen ur mitt grepp och började fara omkring som jag vet inte vad. Det är livsfarligt för du kan få den i ögat eller på någon pulsåder mm, 5kg tryck är MYCKET när det blåser okontrollerat ur en lös slang.

Jag stängde kiken direkt och samtidigt som jag stängde kände jag att jag fick en smäll på benet strax under knät. Aj, fan var klantigt tänkte jag, det hade kunnat gå illa. Smällen kändes inte hård alls och jag fortsatte med att ta av kopplet och hängde upp slangen på loket. Resten på vagnen fick hänga för vi skulle ju på med ett lok snart igen. Jag lämnde huvudledningen öppen. Svingade mig under bufferten igen och kom utanför vagnarna. Kändes lite konstigt i benet. skulle hoppa upp på loket igen men då gjorde det ont i benet.

Fan jag fick mig nog en ordentlig smäll trots allt jag, undrar om det blöder tänkte jag och kavlade upp byxbenet.Jag hade bokstavligt talat ett stort runt hål rakt in i benet ca 6mm djupt. Det konstiga var att det inte gjorde så ont och blödde inget. Jag klev upp på loket och visade min handledare och vi kom överens om att jag skulle in till sjukhuset och sy. Jag tog fram förbandslådan och la om såret och klättrade ner och gick in på green cargos lokalen och ringde en taxi. Det tog tid, både att komma fram och att sen bli hämtad. Det hade gått ca 40 minuter innan jag kom fram till sjukhuset. Där fick jag vänta och insåg att Calle och gänget skulle få åka till Torsvik utan mig. Men jag skulle ta bilen dit direkt efter sjukhuset.

Men vet var lång väntetid, och sen fick de hålla på i 40 minuter innan jag var klar för de var tvungna att kolla så att inget mer var skadat där inne och att inget hade fastnat i såret och att det var det som gjorde att det inte blödde. Det var inte det skönaste jag varit med om. Som tur var så hade ena sköterskan varit med på konserten där foo fighters sångare bröt benet så vi pratade om det under tiden så jag kunde försöka släppa fokus på känslan när de sticker in saker i såret och vrider och bänder för att leta efter saker.

Klockan 16:00 var jag påväg hem. Slängde i mig lite mat och ringde min handledare och frågade om jag skulle komma upp till Torsvik och hjälpa dem. Det var fullt upp där och han sa att det var bättre jag var hemma och vilade mig. Sagt och gjort. klockan 22:00 tror jag det var han ringde igen, då var han vid Hustomten och hade fått klart för att köra hem 15 minuter senare. och vi skulle varit nere på Green cargo och slutat 18:00 den dagen egentligen. Nu var klockan 22:00 och han väntade på kör ifrån Hustomten. Men därifrån hade han ju i alla fall den svindlande hastigheten av 60km/h nästan hela vägen hem. Ja, bortsett från stället där bilar gillar att stanna på spåret framför mig där är det STH40 men jag tycker 25-30km/h är lagom med styrventilen laddad. Har alltid lite broms där så styrventilen är med när jag passerar den övergången.

Jag valde helt fel dag att skada mig på. Detta var ju dagen när jag skulle visa att jag var bra på att jobba och hålla tempo och inte gnällde när det blev övertid. Men ett visst lok valde att ännu en gång ställa till det för oss. Jag kommer aldrig att glömma det här loket. Alla lokförare har säkert något lok ett någon motorvagn de helst är utan. Td-lok 374 är jag glad om jag slipper i framtiden.