Att finna sig själv

Shit alltså!
Ibland slår tanken mig. Tanken att jag ska bli lokförare. Det börjar smälta in mer och mer nu. Jag har redan hunnit avverka tre veckor i skolan, men får fortfarande nypa mig i armen ibland. Shit pommes frites. Det händer verkligen, jag ska bli lokförare nu, det är på riktigt. Min dröm håller på att besannas. Men vägen hit var varit lång. Jag ska nu backa tillbaka bandet och ge er en snabb breifing på vad som ledde mig hit. Det blir i två delar och första delen är ganska lång. Andra delen kommer i morgon.

Jag föddes på Duvgatan på Österängen utanför Jönköping 1975. Det är nog inte så många av mina vänner som vet att jag är född på Dovestreet. Min mamma hade skilt sig innan jag föddes och var nu ensamstående med mig och min ett år äldre bror. Vid tre års ålder flyttade vi till en tvåa på första våningen på Polstjärnevägen 2. Därifrån är det några hundra meter till Järnvägen och det var där jag började intressera mig för tåg.

Man såg tågen varje dag och de hördes lång väg så man stannade upp i vad man höll på med när man lekte och stod och tittade med stora ögon när tågen susade förbi. Jag minns att jag gillade tågen med tankvagnar och min morbror hade lärt mig att det var olja och bensin i dem. Jag bestämde mig för att bli lokförare när jag blev stor. Jag skulle köra tåg med många tankvagnar.

Jag gick på dagiset på Österängen och jag har ett svagt minne av att min första tågresa var när jag åkte tåg med dagiset vid ett tillfälle men kan inte minnas riktigt när eller vart. Det kan ha varit på fritids några år senare också.

Vid 6 års ålder så flyttade vi till Råslätt och jag gick ett år till på dagis och sen började jag skolan. Jag såg aldrig tåg och drömmen om att bli lokförare började sakta avta. När jag gick i sexan på Råslättsskolan så fick jag och min pappa äntligen kontakt. Det var något som jag knappt hade vågat drömma om. Det var länge det största som hänt i mitt liv. Den våren så åkte vi i klassen på klassresa till Lemnhult i Småland. Då tog vi Krösatåget dit och vi fick gå in i förarhytten strax efter Huskvarna och se hur det såg ut därifrån. Det var riktigt kul.

Den sommaren blev något alldeles speciellt. Jag hade knappt aldrig lämnat 036 området i hela mitt liv och helt plötsligt började jag vara hos min pappa i Göteborg på alla loven. Och han köpte en biljett till Michael Jacksons Bad konsert som jag och en vän fick gå på själva utan honom. Det var stort. Hade aldrig varit med om något sådant tidigare och efter den dagen 12 juni 1988 har jag alltid varit ett riktigt stort MJ fan.

I slutet på sjuan flyttade vi till Fagerhult som ligger 3 mil norr om Jönköping. Jag trivdes aldrig där. Fick några riktigt bra vänner och det var kul på sommaren när man tog mopederna och åkte och badade varje dag, man tältade i Hökensås och fiskade ibland. Men man kan inte blunda för att jag var en tvättäkta stadskille på den tiden. Att slitas upp från sina vänner i den åldern och flytta ut på landet var absolut ingen hit. Jag kände alltid att jag inte platsade in riktigt vare sig i klassen eller samhället.

Jag var bara 16 år när jag flyttade hemifrån och in till Habo. Det var väl heller inte det bästa jag gjort i mitt liv. Jag hade bara två drömmar vid den tiden. Att få jobb så man fick pengar och att ha en flickvän. Jag började läsa fordonsteknisk på gymnasiet men det var inte min grej. Visst, jag var duktig men det var inte det jag ville göra. Jag kände även att jag inte platsade in i klassen. Jag tog tåget till och från skolan någon gång i veckan. Vi gillade när vi hann med tåget så man slapp sitta på bussen. Det gick på mindre än halva tiden med tåget.

Månaden jag fyllde 20 så fick jag äntligen fast jobb efter att ha praktiserat i 6 månader. Flyttade till en etta 20 meter ifrån där jag bor idag. Samma år ryckte jag även in i lumpen i Skövde som stridsfordonstransport gruppchef. Det var ganska kul. Alla var rätt olika i våran pluton. Men vi funkade ganska bra ihop. Man hade lämnat den osäkra tonårstiden bakom sig och självförtroendet var på topp, jag hade boende i stan, hade tjej (min andra tjej förövrigt, hade en annan flickvän i tonåren) och fast jobb. Livet lekte.

Ja, ett tag i alla fall. Jag ville mer, jag ville att allt skulle bli lite bättre. Efter lumpen tog jag dykcert, jobbade ett år sen sa jag upp mig och ville stämpla. Jag gick kvällskurser i data och arbetsförmedlingen tvingade mig att gå datorteket. Jag kunde mer än alla lärarna tillsammans. Fick vara extra lärare hela tiden. Trivdes aldrig riktig i det gänget. Jobbade lite på Dykklubben Dyk upp (heter oxygene idag) Började på teknisk naturvetenskaplig på komvux månaderna senare.Trivdes aldrig riktigt i klassen och alla var väldigt olika. Fick några riktigt bra vänner men vantrivdes i skolan. Jag var skoltrött helt enkelt.

Slutade skolan och började jobba på SEW Eurodrive. Där började mitt liv. Bra jobb, bra arbetskamrater och bra chefer. Jag var där i 6 år och jobbade dygnet runt, tjänade pengar, köpte bil och teknikprylar, och reste utomlands 3 ggr om året. Jag var på alla avdelningar där, men jag trivdes nog bäst som sprutlackerare.

Det var även åren jag började meditera och fann buddhismen. Jag blev besatt av Dalai Lama’s bok Lycka och det blev min bibel. Det boken har gjort mig till den jag är idag. Började läsa kurser på kvällarna när jag inte jobbade över eller jobbade på något av mina andra extra jobb. Det var franska, sociologi, filosofi, psykologi, retorik jag var intresserad av. Fixade litteraturlistor från sociologiprogram på högskolan och från Personal och organisation på universitet i växjö och köpte samma böcker och läste dem.

Jag började förändras. Jag tänkte annorlunda. Jag kunde uttrycka mig och lärde mig argumentera. Började känna att jag var på rätt spår i livet och att jag hittat mig själv. Jag mådde bättre än någonsin och älskade livet. Jag började drömma de riktigt stora drömmarna för första gången. Jag visste att jag kunde bli precis vad jag ville. Självförtroendet var på topp som vanligt och jag kände mig odödlig. Jag skulle bli pilot och vill bort från jobbet jag hade trivts med i många år.

Sagt och gjort. Jag sa upp mig och ville ha ett sabbatsår innan jag började plugga för att läsa upp alla ämnen jag behövde till pilotutbildningen. Jag började lära mig att dansa med eld. blåsa och sluka eld. Blev kontaktad av en tjej som hette Maria som gick teaterskolan i Jönköping som behövde hjälp med sitt specialarbete. Vi träffades och jag lärde henne att köra eldshower. Vi övade varje dag, året om i två år tror jag. Jag stack till Thailand och jobbade lite som eldartist på vissa barer med min vän Abby på vintrarna. Maria fixade in mig på teatern i Eksjö efter jag kom hem från Thailand och Den sommaren hade vi föreställningar varje dag. Helt lovely.

Livet lekte och jag älskade livet mer än någonsin. Folk som träffade mig den sommaren sa att det lös om mig. Jag var lycklig. Jag hade lärt mig att bara tänka positivt och det funkade på mig. Jag är inte den som predikar om att vara positiv och sen ligger och deppar i flera dagar innan jag är positiv igen. Jag är alltid glad. Tänker alltid glada tankar. Händer något tråkigt kanske jag är lite arg i en halv timme sen är det glömt. Inget ont om dem som inte är glada jämt men det var i denna perioden jag blev den jag är idag.

julen 2007 flyttade jag till Stockholm för att bli pilot. Blev sjuk samma dag jag flyttade dit. Ska inte gå in på det djupare än så men det finns andra blogginlägg på mina andra bloggar som detaljerat beskriver vad jag gick igenom då. Jag fick gå på plan B

Jag skulle bli programmerare. Började plugga videokurser hemma i Stockholm när jag var sjuk. Det var det enda jag kunde göra typ. Det blev programmering och webbdesign. Flyttade tillbaka till Jönköping och fick praktik på en firma mitt i stan. Efter ett tag blev jag teknisk koordinator och webbdesigner. 6 år hade gått sen jag blev sjuk, jag hade inte varit deppig eller negativ under tiden och nu helt plötsligt var jag  frisk igen och hade jobb dessutom. Livet lekte.

Den sommaren hörde jag om lokförarutbildningen för första gången. Minns inte om det var på radio men jag tror det. De sa att det var den kortaste utbildningen som gav högst lön. Att det var den populäraste utbildningen i Sverige just nu och att det var busenkelt att få jobb. Jag minns att jag tänkte att det ska jag kolla upp. Men det skulle visa sig dröja några månader.

Jag var så inne i mitt nya jobb och nya jobbarkompisar att det tog allt min tid. Och fritid också för den delen. Fick skov på sjukdomen ibland och var hemma två gånger under hösten 2013. Läkarna ville trycka i mig mer mediciner för att få bort det sista på sjukdomen men det var inte bra tyckte jag. Då skulle jag inte klara av mitt jobb. Det var jobbigt som det var att vara ny i branschen.

Jag var hemma sjuk en vecka i oktober och kunde fortfarande inte släppa jobbet och satt hemma och surfade runt i jakten på att hitta en sida att bygga om. Då av en slump surfade jag in på Lokförarutbildningens hemsida. Den slog ner som en bomb i mitt liv och jag tänkte bara WOW. Detta vill jag göra. Varför skulle jag inte kunna klara testerna? Jag har lika stor chans som alla andra. Jag visste att om jag fördjupar mig i det tillräckligt och övar upp mig på det som jag tror kommer hjälpa mig, så kommer jag fixa detta…

Fortsättning följer i morgon

Koppartjuv med livet som insats

Idag har vi varit i spårområdet på rundvandring igen med fokus på el och elsäkerhet. Det är alltid kul att få komma ut och se hur allt funkar på riktigt. Vi har läst om det i skolan förra veckan. Det är inte så invecklat som man kan föreställa sig. Innan rundvandringen fick vi en kort genomgång om hur arbetsdagarna kan se ut för dem som jobbar med elen utmed spåren. Saker och ting slits ju ut ibland och måste bytas så klart, men sen finns det ju koppar tjuvar också.

Koppartjuvar verkar veta exakt vad de gör, och livsfarligt är det också. Både för dem som stjäl koppar men även för dem som befinner sig i spårområdet efteråt när systemet är strömsatt igen. Jag har alltid undrat hur det kommer sig att ingen ser något och larmar men det fick man en förklaring på. Som sagt de är smarta och vet vad de gör. De ger sig ut och stjäl koppar och tjänar några tusenlappar, samtidigt som de riskerar både sina egna och andras liv.

vandring
Jag brukar låtsa att jag är med i filmen Stand By Me när vi är på våra vandringar i spåret =)

 

Strömmen i kontaktledningarna ligger på 16 700 volt. Det är ganska mycket men den transformeras ner i tågen innan den når motorn. Efter den varit i motorn går den ut i ena rälen genom hjulen på loket. Sen kommer de beryktade kopparkablarna som är en skyddsjord som går från rälen till stolpen. Skyddsjorden sitter där av en anledning, strömmen måste ta vägen någonstans annars blir det farligt på riktigt.

Man har redan fått vara i kontakt med mycket tågfolk i skolan och alla verkar väldigt bra med kul humor. Enda gången man ser en gnutta irritation så är det när det talas om koppartjuvar eller klottrare. Det gör livet surt för alla järnvägare. Klottrare är ett kapitel för sig. Spelar ingen roll om du är lång ute i skogen och det står ett elskåp där så har någon klottrare hittat dit och klottrat lite. Klottersaneringen kostar stora pengar varje år och det mesta klottret/graffiti jag sett i mitt liv är riktigt kasst faktiskt. Klottrare är puckon med för mycket självförtroende helt enkelt.

Visste ni förresten att diesellok går på el? Dieselmotorn driver nämligen en generator som ger ström till elmotorerna. Så dieselmotorerna är aldrig inkopplade till växellådor som sen ger kraft ner till hjulen som jag har trott hela mitt liv.

Efter rundvandringen så hade vi prov i elsäkerhet. Det innebär att vi nu har gjort allt viktigt för att få börja vistas i spår och för att få åka med i förarhytten på tågen och ha praktik på bangårdar mm. Det känns bra. Jag gillar verkligen att plugga, särskilt till lokförare för allt vi läser är intressant, men man är riktigt sugen på att få sticka i väg och praktisera snart. Det blir medåkning nästa vecka och sen blir det praktik hela November och December.

JTF
Lektyr för tågnördar

Det mesta av vårt utbildningsmaterial finns på en server på skolan. Det är smidigt, vi har bara fått en bok hittills som verkar riktigt bra. Den svenska järnvägen heter den. Järnvägsstyrelsens trafikföreskrifter eller JTF som den kallas i folkmun hos oss lokisar är en 828 sidor tjock handbok. Den kommer vi använda oss av mycket och finns att laddar ner från servern eller från Transportstyrelsens hemsida. Den har jag varit så duktig och beställt i tryckt form nu för den blygsamma summan av 1113:- inkl frakt. Nu ska tågnörden i mig gödas till bristningsgränsen.

Kickstart my heart

Idag har vi haft första hjälpen utbildning i skolan.
Undrar hur många sådana dagar man varit på egentligen. Skulle tippa på ca 5 st. Men mycket har förändrats sen sist. Framstupa sidoläget är annorlunda. Vid HLR fick jag lära mig att nuförtiden blåser man två gånger och trycker 30. Det är olika varje gång typ. Fick även lära mig hur man kan kolla om tryckförbandet sitter lagom hårt.

Mycket kunde jag som sagt eftersom jag jobbat som skyddsombud bla. Så det blev lite långtråkigt ibland. Men det är bra att få det repeterat igen i alla fall. Man vet aldrig när man har användning för det. Det kan ske om fem minuter eller så kanske det aldrig sker. Många segnar ju ihop i hemmet och då är det bra att veta hur man ska göra, det är nog inte kul att mista någon för att man satt och FB på sin iPhone under utbildningen i skolan och därför inte visste hur man skulle hantera situationen.

En sak som var helt ny för mig idag var att vi fick lära oss använda en hjärtstartare. Bus enkelt ju. Problemet med dem är att de kostar runt 15-20 000:- Kanske inget man köper hem och har liggandes i städskrubben ifall om att något skulle hända.  Jag har nog det mesta som kan behövas hemma annars.

HLR
Lokförarstudenten himself in action

Vi fick höra en massa skräckhistorier när saker och ting gått fel. Jag är lite känslig för sådant och tyckte en del bilder vi fick se var lite obehagliga. Sen fick vi se på en del videos om bland annat olika brandförlopp. Väldigt slappt som ni förstår. Det sista vi gjorde på dagen var att släcka bränder med brandsläckare. Det är alltid kul.

Brandvarnare är det klart bästa skyddet man kan ha. Visst kan en brandsläckare vara bra men det viktigaste är ändå att man kommer ut oskadd. Prylar kan man köpa nya men om ett liv försvinner så är det borta sen. Lever gör man ett kort tag med död kommer man vara länge. Så ni som inte har brandvarnare borde skaffa det direkt.

Det roligaste med denna dagen var nog att man fick göra lite saker med klasskompisarna. Man lärde känna dem lite bättre. Idag var första gången jag åt med klassen i skolan. Jag och några andra i klassen har alltid gått ut och ätit thaimat varje dag sen vi började. Jag älskar att gå ut på restaurang med vänner. Men idag så satt jag i skolan och lunchade med resten. Superkul, man lärde känna klasskompisarna betydligt bättre. Vissa i klassen har jag inte hunnit prata med än men det ska det bli ändring på. Borde äta i skolan hela nästa vecka egentligen.

Golden Thai heter restaurangen vi brukar äta på. Super god thaibuffé där även sushi och friterad banan med glass ingår. Himmelriket på jorden!

Jag hade tänkt att berätta lite om hur antagningen till skolan gick till idag men jag sparar det tills i morgon eller på fredag. I morgon kommer även mitt första frillosofiska inlägg här på bloggen. Jag kallas Frillo i vissa kompiskretsar och frillosofier kallar de det när jag ventilerar mina tankar. Jag föredrar för övrigt att kallas Matte. Frillo kallas jag egentligen bara i de kompiskretsarna där det finns en annan Mattias. Då blir det automatiskt Frillo så fattar alla vem de menar.

Nu ska jag laga mat. För mycket snack om thaimat helt enkelt =)
Ha det så bra alla livsnjutare där ute.

Grundläggande järnvägskunskap

Vi är redan inne på tredje veckan i skolan. Tiden bara rusar iväg på lektionerna. Nu i början är det grundläggande järnvägskunskap som gäller. Det är buskul. Vi är ett härligt gäng måste jag säga. YH27 som vi så vackert kallas.

Det är alltså Yrkeshögskolan i Mjölby’s Lokförarutbildning jag går. Protrain heter de som håller i utbildningen. Det är min drömutbildning och det ska bli väldigt kul, men vägen hit var lång. Det kommer jag skriva lite om i morgon. I dag tänkte jag berätta vad vi hunnit med hittills under dessa veckor.

Första dagen var det upprop och lite allmän info om utbildningen och lite om att jobba som lokförare. Dag två och tre var det lite järnvägshistoria, info om trafikoperatörer, järnvägsindustrier och järnvägsgeografi. Väldigt intressant och de lärarna vi haft har varit väldigt duktiga och väl insatta i branschen. De har väldigt roliga exempel på saker som hänt men givetvis har vi även fått höra om allvarliga tågolyckor och om vad som gick fel.

Vi har fått lära oss om signalsystemet utmed järnvägen och hur elsystemet fungerar. Det var saker jag kunde sedan tidigare men man lärde sig en hel del nytt ändå. Helt underbart att jag nu får läsa om saker i skolan som jag ändå har suttit och läst hemma om kvällarna.

Vi har hunnit ha ett prov redan. Det var om vistelse i spår och alla blev godkända. Det innebär att vi ni är behöriga att vistas i spårområdet när vi har varselväst. Vi har varit ute på rundtur i spårområdet i Mjölby och fått en närmare inblick i hur allt fungerar.

varselvästar
Rundvandring i spårområdet

I fredags kom huvudskyddsombudet från Stockholmståg och pratade om Lokförarens arbetsmiljö. Det var intressant. Samtidigt fick vi veta rutinerna och vad som gäller när någon tar sitt liv framför tåget. Statistiken visar ju tyvärr att de allra flesta av oss kommer köra ihjäl minst en person under våran karriär. Det var intressant att lyssna på vi hade så klart många frågor. Vi passade också på att gå med i SEKO allihop. Igår (måndag) var en av fjärrtågklarerarna från Norrköping på besök. De kommer man ha väldigt mycket kontakt med som lokförare så de passar på att knyta banden med oss redan i början på utbildningen.

Vi har en kille från Green Cargo så hoppat in som lärare åt oss i några dagar.  Idag var det genomgång av en massa tågtermer. Men vi tappade tråden ofta och snöade iväg på en massa sidospår hela tiden, det var kul. Man lär sig väldigt mycket på det. Folk ställer frågor hela tiden om allt runt omkring ämnet. Man har så klart många frågor som man undrar över när man pratar med en som jobbar som lokförare heltid. Green Cargo verkar för övrigt vara ett väldigt bra företag. Där jag ska försöka lägga min praktik senare. Men det blir nog till våren verkar det som. Så första praktiken får bli någon annanstans.

Jag pendlar till skolan med Östgötapendeln. Det är lite halvsegt faktiskt, men det är roligare nu här man börjar förstår mer. Idag bromsade tåget in och tutade i tre sekunder då och då (tåg kommer varning). Jag fattade att något var galet så jag tog upp mobilen. Vid en vägkorsning så såg jag att bommarna inte gått ner ordentligt. På min sida var det en liten bit kvar men på andra sidan var bommen nästan helt öppen. Jag hann ta en bild och skrattade för mig själv för just det scenariot pratade vi en del om i skolan idag.

Bommar
Bommar som hängt sig

 

Det blev mycket text idag men ville försöka berätta lite kortfattat om vad vi hunnit göra hittills i skolan. Ska försöka blogga varje dag och det kommer inte bara handla om tåg. Det ska bli massor med sköna filosofier också =)

Up and running

Nu är min nya blogg Lokförarstudenten.se äntligen igång.
Detta är en tillfällig bloggdesign ska jag tillägga. Jag håller på med en liknande blogg som jag installerat lokalt på min dator. Denna designen ni ser nu är som en light version av den slutgiltiga designen och är byggd från temat Twenty Fourteen.

Mitt förflutna som webbdesigner ville ha lite mer tid att få till den slutgiltiga designen och jag vill göra allt från scratch, för det blir antagligen det sista projektet jag gör som webbdesigner. För nu ska jag sadla om till lokförare. Denna bloggen är för att hjälpa er följa min resa mot min dröm.

Vill skapa en blogg som gör att de som funderar på att läsa till lokförare kan se hur dagarna ser ut för lokförarstudenter. Den ska vara intressant för andra som redan är lokförarstudenter att läsa. Och det hade givetvis varit kul om det skulle bli så att redan fullfjädrade lokförare också gillar att läsa mina inlägg.

Bloggen kommer givetvis handla lite om mig, om vad jag gör och tänker på i vardagen, mina fritidssysselsättningar mm. Bli inte förvånade om det råkar ramla in något recept ibland.

Denna bloggen kommer byggas ut lite till i höst i menyer mm innan den slutgiltiga versionen kommer. Jag kommer skriva om de nya menyposterna mm när de läggs till. Just nu kan ni se nere i footern på bloggen att jag endast följer en blogg för tillfället. Det kommer läggas till fler och då kommer jag skriva några rader om de bloggarna. frillo.wordpress.com som ni ser i footern är min förra blogg. Klicka gärna in där om ni vill =))