Lokföraryrkets baksida

Dagen började 3:39. Jag gillar att köra tidiga turer, det är lite jobbigt att komma upp men när man väl är vaken så är allt så fridfullt och lugnt som jag skrivit om tidigare. Denna morgonen skulle jag dra upp lite vagnar till Torsvik. Man börjar kunna banan nu, man vet var de kritiska ställena är som man måste vara extra uppmärksam på.

Vi var inte så tunga idag så vi behövde inget pålok på första turen. Det gick bra och vi klättrade upp för tabergsbacken med tåget och det låg ett vackert dis över den lilla sjön där uppe som ni sett på videon jag la upp häromdagen. Jag ställde av vagnarna vid den lilla bangården precis innan man kommer ut till industriområdet till Torsvik och körde radiolok ner till kombiterminalen och hämtade upp de lastade vagnarna där och drog upp till Torsviks bangård.

Varje gång jag stannar så packar jag tåget, det gör att buffertarna trycks ihop och man lättare kan hänga av kopplen. Det är inte alltid man behöver hänga av men jag känner att jag behöver öva på att packa. Det är lätt att packa egenligen, det svåra är när man ska stanna på en ganska exakt plats plus minus någon meter och samtidigt få till en packning av bufferterna. Jag har lite problem med just det och därför tar jag alla tillfällen jag kan att försöka packa tåget.

Vid bangården inväntade vi en Nässjöförare som skulle växla samtidigt med oss på Torsvik. Vi planerade hur vi skulle gå tillväga och efter det stack vi iväg och hämtade lite vagnar och drog upp till bangården på varsitt håll. Jag la växlarna efter mig för att underlätta för den andra föraren som skulle fortsätta växla efter mig. Jag ställde av vagnarna jag hämtat och kopplade på några andra och drog ner till jönköping igen.

Där hade vi lite rast och pratade med en annan förare som skulle gå som pålok på nästa vända upp till Torsvik. Denna resan började det hända lite saker på. Jag hade just passerat Tornet i Jönköping och var på väg ut på linjen när jag passerar en gångväg som går över spåret. Det kommer en kille med hörlurar och går fram emot övergången och jag signalerar “tåg kommer” för att vara på säkra sidan. Han tittade lite surt på mig, för han hade ju säkert tänkt att stanna men jag tog det säkra före det osäkra, han hade inte ögonkontakt med mig så jag kunde ju inte veta om han sett mig helt enkelt. Tyfonen i Td-loket är mycket kraftig och den går nästan att höra över hela Jönköping om vinden ligger rätt.

Jag fortsatte tuffa på med Td-loket med lilla mopeden (V5:an) som tryckte på bakifrån med full kraft för att jag ska komma upp i den svindlande topphastigheten på 60km/h. Grenen som hängt ut över spåret tidigare var nu nersågad av Infra Nord som hade passat på att röja lite extra på platsen när de ändå var där.

När vi närmar oss Taberg så är det en obevakad vägkorsning precis innan perrongen och från det här hållet är sikten bra. Jag ser att en bil kommer från vänster och ska till fastigheten på högersida och tänker att “han tänker inte stanna” och mycket riktigt han kör över spåret lite väl provocerande sent. Det var ingen fara med det men jag blir jävligt irriterad på sådant som lokförare och min handledare tutade ilsket på honom med tyfonen. Det som händer då är ju att alla i fastigheten hajar till och tittar och det blir antagligen så pinsamt för den som smet över spåret att han inte kommer göra om det igen.

Sen efter perrongen kommer det en gångväg och sen en ljudsignaltavla och sedan en obevakad vägkorsning igen innan den branta stigningen uppför tabergsbacken som jag kallar den börjar. Det var i den backen jag fastnade för någon dag sedan. Det gick bra upp till Torsvik och vi hämtade och lämnade vagnar i vanlig ordning och jag börjar få kläm på radiostyrningen ordentligt nu. Väl uppe på Torsviks bangård så bromsprovade jag med hjälp av radiostyrningsapparaten. Jag gillar att bromsprova, det hör yrket till och när det händer något så vet man att man har bromsar som fungerar felfritt.

Allt gick bra och den andra föraren gick emot med sitt lok längst bak och kopplade ihop sig med oss. Jag gjorde ett genomslagsprov och sen var vi redo att tuffa hemåt.

Man brukar inte komma så långt för hittills har jag alltid fått invänta några andra tåg som ska passera vid “Hustomten” eller Måp24 som signalen heter innan jag kommer ut på linjen och idag var det samma sak. Ringde och pratade med tågklareraren i Månsarp och sa att vi var redo och fick instruktioner om vad som gällde. Sen är det bara att vänta och vi brukar bli stående 30-60 minuter.

Dessa stopp är inte så tråkiga. Det är mitt i naturen och vädret är fint och man har rutorna nere på loket och man pratar om allt mellan himmel och jord. När vi jobbar är det mest jobbsnack för jag har ju 700 frågor jag vill ha svar på som elev och det tar det mesta av tiden. Men när vi har rast på sådana ställen som “Hustomten” så snackar vi fotboll, husbilar, roliga saker om tågyrket och tråkiga saker om tågyrket.

Igår så pratade vi om lokförartesterna och varför de är som de är och vad som krävs av en lokförare. Det är ganska mycket mer än att bara köra tåg från punkt A till B. Man måste hela tiden vara uppmärksam och ligga steget före, det är en säkerhetstjänst vi har och vi har ganska stora krav på att hela tiden vara på 100% på alerten. Ena sekunden har man en timmas rast i loket vid en rödljussignal och skrattar, halvsover, googlar och visar varandra en massa youtube videos. Nästa sekund får du kör i signalen och från att du börjat rulla måste du vara 100% skärpt igen.

Kanske är det just att vara passiv under en lång stund för att sekunden senare kunna agera snabbt och korrekt som är den stora utmaningen. Det vi inte visste igår när vi stod vid rödljuset och pratade om just detta var att just denna resan idag skulle jag får känna på detta i skarpt läge.

Tågen vi väntade på åkte förbi. Det kallas K-möte och är ett kontroll möte att ett specifikt tåg har passerat för att vi ska få ta oss ut på linjen för endast då är det säkert. Tågklareraren säger alltid att när tåget åkt förbi och du får kör i signalen så har du tillstånd att köra och så repeterar man det tågklareraren sa för att hen ska veta att man uppfattat allt korrekt.

Jag fick kör och började lägga lite pådrag. Det är en obevakade vägkorsning precis innan signalen och det är dålig sikt men vi har knappt någon fart så det är inget problem. Det sitter en ljudsignal tavla innan som säger att man ska använda tyfonen och det gör man alltid innan man avgår därifrån.

Jag fick börja med att åka ner till Månsarp och ställa mig på perrongen tills det blev grönt där. Det blev inte så lång väntan men denna gången fick jag även 0P i förindikatorn även där vilket innebär att jag måste stanna vid perrongen i Taberg också. Vi var 309 meter långa och om jag stannat vid rödljuset hade jag blockerat en gångväg innan perrongen och det är lite onödigt. Så vi stannade innan övergången annars kan folk bli otåliga och börja klättra upp på bufferterna och klättra över vagnarna. Eller kanske ännu värre, de kan krypa under bufferterna och då kanske jag inte ser det och kör iväg och deras sista resa blir då med fonus.

Nu stod jag i Taberg och på gångvägen bredvid stod en farbror med vad jag fattade det som hans barnbarn. Det var så tydligt att de stod där för att titta på tåget. När jag efter en lång stund fick kör i signalen så körde jag ut handen och vinkade till dem och barnet blev jätte glad. Sakta men säkert ökade farten och jag passerade perrongen.

STH på just det stället var 40 och jag var inte uppe i den hastigheten när jag närmande mig den obevakade övergången där en bil smet över på min resa ut till Torsvik. Min handledare har sagt till mig att ta det försiktigt där för den är lite lömsk så jag brukar hålla igen lite. Till vänster ligger en fastighet som övergången leder till. Till vänster är det bra sikt och jag såg att inga bilar eller personer var i rörelse där. På höger sida däremot är det dålig sikt och jag hade förmiddagens incident färskt i minnet så jag var extra uppmärksam idag.

Jag la pådraget till noll och hade handen på tågbromsen och tittade mellan buskagen om jag kunde se någon bil. Och mycket riktigt kom det en bil körandes väldigt sakta. Jag signalerade “tåg kommer” med tyfonen och bilen saktade in och stannade vid stoppskylten som stod innan den skulle passera spåret, precis så det alltid går till varje dag man kör tåg förbi obevakade övergångar. Bilar ser eller hör tåget och stannar vid stoppskylten och låter oss passera.

I detta läget så visste jag att det var fritt från rörelser från väster och han stod ju still på högersida. Det innebär ju att han blockerar den vägen för andra, alltså var det nu helt fritt för mig att passera. Han stod still några sekunder men när jag var farligt nära så börjar han köra fram och riktigt sakta också. Han hade med andra ord stannat vid stoppskylten just för att det var en stoppskylt, men han hade inte hört tyfonen och han hade definitivt inte tittat om det kom något tåg. Vilket det gjorde.

Jag såg allt som i slow motion, jag sa “SHIT” kastade mig på tyfonen och nödbromsar genom att dra D3-ventilen till botten och tömma huvudledningen i samma sekund som min handledare säger “NÖDBROMSA!”

Vad gör bilisten då? Jo, han stannar mitt på spåret och står still i en evighet kändes det som.

Bromsarna på ett tåg är tryckluftsdrivna och går till genom att man sänker trycket i huvudledningen som går genom hela tåget. Det tar tid, först går första vagnens bromsar till, sen andra vagnens bromsar, osv, osv Det innebär att det händer i stort sett inget de första sekunderna när du bromsar. Sen ökar inbromsningen gradvis men det tar ett tag innan du har fullbroms. Jag skulle med andra ord krocka med honom innan farten hunnit gå ner på grund av att han kört ut så sent efter att först ha stått still.

I sista sekund får han i backen??? och backar av spåret istället för att fortsätta rakt fram. Jag passerar honom utan att toucha och jag hör hur bromsarna gått till med fullkraft och det verkligen skriker om dem. Jag stannar en bit bort och min handledare hoppar ur och går bort till bilen, en person går ut och vad min handledare sa i det ögonblicket vet jag inte men jag antar att det inte var några av orden han lärt sig i kyrkansbarntimma som liten.

Jag pustade ut, inget hände ju. Jag började tänkte om jag kunnat göra något annorlunda. Hastigheten var låg, jag hade sett honom och varit beredd på att bromsa och signalerat med tyfonen. Han hade stannat, men bara för ett tag och tillräckligt länge för att jag inte skulle hinna stanna när han sen fick för sig att köra ut. Min handledare med mer erfarenhet av sånt hade kanske varit mer vaken och kanske hunnit nödbromsa max en sekund tidigare men det hade inte hjälpt. Jag kom fram till att jag gjort vad jag kunde. Kör någon ut framför så finns det inte så mycket man kan göra.

Jag la till lokbromsen och såg att jag inte dragit ner pådraget. Jag hade prioriterat tyfonen och nödbromsningen och pådraget upphör direkt när man får broms till. Det samma gäller för påloket vi hade därbak om han hade haft pådrag men det hade han inte på hemvägen.

Jag drog tillbaka tågbromsen och huvudledningen började fyllas men det tar tid och det tog ett bra tag innan vi kunde börja rulla igen. Det var en luring sa jag till min handledare. “Han stannade vilket gjorde att jag slappade av för en sekund men jag reagerade blixt fort igen när bilen började köra.” Han svarade att det var en jävla luring och att jag just fått känna på lokföraryrkets baksida och pratade med mig och kollade läget. Jag sa att jag var ok och att jag nu fokuserar på att köra för att samma sak kan hända om 30 sekunder igen.

Jag kände mig ganska nöjd med hur jag agerat, jag kände att jag hade blivit rädd men att jag kunde släppa det och fokusera på körningen igen. I slutändan så var det väldigt lärorikt om hur oförutsigbara alla vid spåret kan vara. Nu ska det skrivas rapport om det inträffade och jag ska få en genom gång hur och varför man skriver rapporter när något inträffar.

Resan hem gick bra. Det har trots allt varit en bra dag och jag känner att jag är en bättre lokförare nu än jag var när jag vaknade i morse. Jag älskar fortfarande mitt yrkesval och idag fick jag nya öronproppar, och blåa var de också, bara en sån sak liksom 😉

Växlingsturer i Jönköping

Idag hade jag sovmorgon. Började inte förrän 06:00…
Det är en av de få sena turer jag har men jag gillar att börja tidigt. Denna morgon började vi med några växlingsturer. Vi hämtade ut V5:an i lokstallet ringde TKL och bad honom att lägga vägen så vi kunde växla fram oss till tankvagnarna med bensin mm som inkommit någon timma tidigare. Det var rätt kul för jag har sett tågen med tankvagnar som korsar vägen vid Ica Maxi så länge jag kan minnas och nu skulle jag äntligen få göra den växlingen.

Vi började med att dela på vagnsättet på hälften för att inte blockera vägen längre än nödvändigt när alla har bråttom till sina jobb på morgonen. Vi passerar två vägövergångar och jag skötte vägskyddsanläggningen medans min handledare radiostyrde växlingssättet. Min vän Ronnie tutade på mig vid ena korsningen och vid andra korsningen stod min vän Micke Berg och väntade på att vi skulle åka förbi.

Vi backade ner vagnarna och min handledare förklarade vart man skulle stanna med mera. Väl på plats kopplade jag loss vagnarna och tömde huvudledningen och la på bromsskor. Där efter spetade vi vagnarna genom att tömma styrventilen så att bromsen släpper och la om lastomställaren till “tom”.

Sen åkte vi upp till bangården igen och hämtade resten av vagnarna och gjorde samma sak igen. Efter det åkte vi och hämtade en tomvagn på bangården och körde ner och ställde på ett sidospår vid ett företag. Vi växlade till spåret bredvid och åkte in och hämtade en lastad vagn på företaget för att sedan växla ihop det med tomvagnen. Sedan backade vi in på företaget igen och lämnade tomvagnen där och drog upp den lastade vagnen till bangården och ställde av den där.

När vi kom in till Green Cargos lokaler igen så visade min handledare hur man ska göra i handdatorn när man ska se växlingsturer och ändra ordning på vagnar, klargöra och få ut tågorder. Det var intressant och jag antar att jag kommer få sköta allt sånt hädanefter. Hur man skriver ut tågorder mm i datorn vet jag ju redan så klart och gör det varje dag. En annan lokförare från JKPGgruppen kom upp med ett tåg från Nässjö och det visade sig vara Richard som har ryckt in som lärare i skolan lite då och då. Det var kul att få prata med honom.

Vi kopplade ihop våran V5:a med hans tågsätt och gick som pålok när han drog upp allt till Torsvik och där kopplade han loss, gick runt och kopplade på några vagnar som stod på spåret bredvid. Jag backade ner vagnarna med radiostyrning till Kombiterminalens två spår, la bromsklossar och spetade. Sen körde vi tillbaks till Richard och gick på hans vagnar och kopplade ihop och han drog ner till Jönköping igen. På vägen ner behöver man inte trycka på för det är utför nästan hela vägen. Det enda man behöver göra är att hålla nere säkerhetsgreppet och dras med.

När vi stannat på Jönköpings godsbangård kopplade jag loss mitt lok och växlade in mig på ett sidospår. Körde upp bredvid Richards lok och han hoppade på och fick för första gången åka med mig. Det var kul och min handledare sa till mig att stanna bredvid en lyktstolpe längre fram. Han brukar göra så för att jag ska öva på att stanna på rätt plats hela tiden. Det gick nästan perfekt. Jag drog upp loket i 30km/h och sen rullade jag och la till bromsen i lättaste inbromsningen och lät den ligga kvar där och stannade plus 1.5 meter innan stolpen. Kände mig stolt, men de sa “ska vi behöva gå 1.5 meter nu menar du” =) Typiskt lokförare =)

Det hade varit en riktigt bra dag och tiden flyger iväg, jag har valt rätt väg i livet. Spårvägen!

Jag ska bli lokförare, världens bästa yrke…

Green Cargo Jönköping

Nu var det dags för ett blogginlägg igen. Jag har varit lite slö med bloggandet det senaste av olika anledningar. Senaste tiden i skolan har vi haft prov ganska ofta och det har gått bra och vi är nu klara med allt i JTF. Det innebär att det mest är repetition som gäller i höst varvat med praktik. Vi kommer även börja plugga inför Lokförarbeviset i augusti.

Vi har haft diverse praktiska dagar och studiebesök under våren. Vi var en heldag i Hallsberg där vi fick bekanta oss med olika loktyper. För mig som varit på praktik hos Green Cargo i Sävenäs kändes det mer som en repetition av allt, men en välbehövlig sådan. Vi har varit på bangården i Boxholm och haft genomgång av vagnarna igen och så har vi även varit hos Tågklarerarna i Norrköping.

Det var kul att besöka TKL i Norrköping. Man har ju varit i kontakt med dem ganska mycket under LIA-perioderna och att få se hur de jobbade var intressant. Ett trevligt gäng var det och jobbet verkade ganska bra. Jag trodde att det skulle vara världens tråkigaste jobb men nu när man har lite mer insyn i det hela verkar det vara bra. Det kändes lite som kontorsmiljön jag kommer ifrån när jag jobbade som teknisk koordinator och designer innan jag sökte till lokförare.

Jag hade då 2 feta skärmar på mitt skrivbord jag ofta skröt om. TKL hade 8 feta skärmar på varje skrivbord, inte konstigt att jag trivdes där. Hädanefter kommer jag alltid se på Tågklarerare som datornördar 😉

Nu har jag fått praktik hos Green Cargo i Jönköping. Jag var inte helt nöjd med det till att börja med. Jag ville hamna i Sävenäs igen för de har många bra turer där och jag gillar Göteborg. När jag fick mitt schema blev det inte bättre av att jag bara hade en massa växlingsturer i Jönköping och Månsarp men tågkörning däremellan. Jag hade bara 3 stycken långa turer på schemat men har inte fått sista veckans schema än.

Jag ringde Rickard i Nässjö och sa att jag ville ha åtminstone en körning till. Ni som följt min blogg från start vet att jag bodde alldeles bredvid järnvägen som liten. Polstjärnevägen 2 på Österängen som ligger till höger direkt efter ni passerad Huskvarna på väg mot Jönköping med tåg. Det var där mitt tågintresse föddes, där som lite grabb stannade hela livet upp när tågen passerade och jag bestämde mig för att bli lokförare. Min morbror berättade att vissa vagnar kallades tankvagnar och innehöll olja och bensin.

Greencargo
Green Cargo’s lokaler i Nässjö

Jag bestämde mig för att köra olja när jag blev stor. Jag har ju kört tankvagnar tidigare men inte i Jönköping och då var det lut och gasol om jag inte minns fel. Rickard förstod mig och fixade en tur med oljetåget från Jönköping åt mig. Nu var jag nöjd igen, ännu en dröm som kommer gå i uppfyllelse.

Jag började min första dag på praktiken i tisdags klockan 03:39. Det var inga problem eftersom det tar ca 6 minuter från mig med bil till Green Cargo Jönköping. Jag gillar att köra tidigt på morgonen. Det är ett sådant skönt lugnt ute och naturen är extra vacker på morgonen. Man får en skön energi i hela kroppen som sitter i hela dagen. Har man tur får man även se rävar och lite andra fina djur på morgonkvisten.

Det skulle kommit in ett tåg 03:00 men det var försenat minst 2 timmar på Västra stambanan pga ett annat tåg gjort en påkörning av “något”. Antagligen har föraren tittat bort precis innan något dök upp på spåren och sen bara hört en smäll och bromsat. Eftersom han inte kan vetat om det var ett djur eller människa eller dyligt så måste man utgå ifrån att det var en människa. Ännu ett exempel på hur viktigt det är att aldrig släppa uppmärksamheten i rörelseriktningen.

Henke kom in med ett tåg från Nässjö och vi hjälpe honom att växla om det innan han drog upp till Torsvik. Vi hade nu gott om tid att gå igenom upplägget för dagen, de olika spåren på Jönköpings bangård mm. Så det var en bra och behövlig mjukstart. Vårat tåg rullade så småningom in och vi kunde växla om det lite innan vi drog upp det till Månsarp/Torsvik.

Det var nu upplevelserna började. Jag är född och uppväxt i Jönköping och sträckan från Jönköping upp mot Hovslätt, Norrahammar, Taberg, Månsarp har jag såklart kört många gånger förut med bil. Känner vänner som bor på de platserna så jag har varit där väldigt ofta och kan de samhällena väl. Men att få se de från järnvägen främst i hytten var en underbar upplevelse. Särskilt när det var jag som körde.

Banan till Månsarp/Torsvik är en system M bana, system M hade jag bara kör i några hundra meter förut. Banan till Torsvik är ett enkelspår utan kontaktledning. Man måste alltså köra diesellok där, Krösatåget mot Vaggeryd kör där bland annat. Vad är det som är så speciellt med att köra på denna banan då?

Jag kör i 60km/h med godståget som senare blir 30km/h, det gör att man har mer tid att njuta av omgivningen. Man kommer ut från Jönköpings godsbangård och passerar Haga och sedan Skogskyrkogården. Direkt efter skogskyrkogården så kör du rakt igenom Kättilstorps golfbana men det vackra har bara börjat. Efter att ha kört igenom Hovslätt så kör du in i första skogspartiet, det känns väldigt nära naturen jämfört med när det är dubbelspår.

Strax är man inne i Norrahammar och tomterna står direkt vid spåren liksom husen. Det känns nästan som att man är inne i deras vardagsrum och kör. Sen börjar det bli riktigt mysigt vid Taberg. Det är en massa bäckar och åar vid sidan av spåret ibland korsar man dem. Småsjöar, gölar och dammar man inte visste existerade, härliga vandringsstråk men det bästa av allt är att träden växer precis bredvid spåren. Grenarna hänger ut och man kör in i bladen på nerhängande grenar hela tiden. Det känns som man att man kör i en tunnel av växtlighet och det växer även gräs mellan rälerna.

Nära naturenupplevelser är en del av vardagen för lokforare. Ibland kommer naturen lite för nära på sina ställen. Tre råddjur på tre olika ställen gjorde att jag gick hjärtat i halsgropen men de hoppade av spåret i sista stund. Jag har skaffat mig en Gopro Hero4 Black edition nu så jag ska ta en hel del bilder och filmer från mina tåg upplevelser sen. Men nu så håller jag på att lära mig hur den fungerar så det kommer ta ett tag innan denna tågbloggen blir en videoblogg med Tågtema. Jag funderar även på att inte redigera bort “fisheye” effekten som blir med Gopro-kameror för att få en lite annorlunda känsla i mina bilder och filmer jämfört med de andra riktigt vassa tågbloggarna med bilder i proffskvalitet. Jag vill ha en “Goprokänsla” i mitt material helt enkelt.

Uppe vid Torsvik så hakar man loss loket från vagnarna och gör en sk rundgång. Man kör alltså runt med loket och kopplar på det i andra sidan av vagnsättet. Detta för att kunna backa in vagnarna och lämna dem hos kunderna på Torsvik. För att kunna ha uppsikt i rörelseriktningen när man backar ett tågsätt (eller växlingssätt som det heter när man växlar) ställer man sig på vagnen längst bak och backar tåget med hjälp av en radiostyrningsdosa. Man är alltså en radioloksförare och ja, det är lika kul som det låter. I alla fall på sommaren i solen, tyvärr så vill kunderna ha sina vagnar på vintern i minus 20 grader också.

elgiganten
Här ser ni Elgigantens lager i bakgrunden.

Man måste korsa trafikerade vägar när man backar in vagnarna i Torsvik. VId den ena korsningen stannar man och aktiverar vägskyddsanläggningen som början plinga och blinka så bilarna stannar. Sen får man så sakta smyga förbi korsningen och hoppas att inga bilister försöka hinna före över vägen. Det är ganska dålig sikt där så det är lite läskigt och det finns dokumenterade fall när lokförare blivit allvarligt skadade när de stått längst bak och radiostyrt växlingssättet och blivit klämda.

Om en lastbil kör fram framför mig och jag hamnar emellan lastbilen och 1000 ton tåg som trycker på så behöver man inte ha lokförarbevis för att kunna räkna ut vad som händer med mig som kommer i kläm.

Jag delade upp vagnarna på två olika spår och körde tillbaka med ensamt lok till JKPG godsbangård. Ett tåg som skulle komma med vagnar var inställt så denna dagen skulle bli väldigt slö visade det sig. Jag hade därför gott om tid att öva på att köra radiolok. Skulle stanna vid olika ställen som min handledare pekade ut. Stannade typ plus minus 30 cm från där jag skulle stå. Det kändes bra. Vi gick igenom allt på loket och jag frågade så mycket om allt jag bara kunde. Det gäller att utnyttja tiden väl.

lastning
Här har jag delat upp vagnarna på två olika spår för lastning.

Efter ett tag körde vi upp med ensamt lok till Torsvik igen och hämtade hem vagnarna. Började redan få kläm på banan. Allt blir lättare att komma ihåg när man känner sig bekant i området. När jag runt lunch åkte hem för dagen så kändes allt bra. Jag kommer trivas på denna LIA-perioden också.

lastning
Här lastar de lastbilstrailers direkt på tågvagnarna
torsvik
Lastning uppe på Torsvik

I onsdags så började jag dagen med att åka pass till Nässjö 07:05. Där tog vi en kopp java på Green Cargo skrev ut körorder mm. Det visade sig att vi inte skulle ha några vagnar med oss till Jönköping. Vi gick ut och klargjorde en RC4 och körde iväg. Vid äng hade vi tågmöte. De stod och väntade på oss och när de åkte förbi och jag vinkade till dem i hytten så såg jag att det var min klasskompis Josefine som körde Krösatåget, det var roligt att se henne köra tåg, det var andra klasskompisen jag sett åka förbi mig.

Det var en stor dag för mig. Jag skulle nämligen för första gången få köra tåg förbi huset jag bodde i som liten. Antar att det lös i ögonen på mig när jag berättade för min handledare att det var utanför just det huset jag stod och tittade på alla tåg som liten och bestämde mig för att bli lokförare.

Min mamma berättade så sent som förra veckan hur mycket jag pratade om tåg som liten och jag fick gåshud av att passera Österängen till och med. Det var stort, det kändes i hela kroppen. Det går fort därifrån tills man är inne i Jönköping. Man kände sig som en kung när man svischande förbi sin hemstad sådär. Jag hoppades att någon skulle se mig men såg ingen jag kände igen.

Normalt sett så gör man rundgång inne vid platformarna i Jönköping men eftersom vi inte hade några vagnar med oss så skulle kunna byta ände vid bron “undergången” som den kallas i Jönköping och sen dra den vidare mot Bangården som ligger vid gamla flygfältet. Men min handledare förstod vilken stor dag det var för mig så han ringde TKL och sa som det var, vi ville ända in till jönköpings station och därifrån vända och köra tillbaka. WOW säger jag bara. VIlken känsla =)

Strax var jag tillbaka på Green Cargo i Jönköping och det var dags för en “second breakfast”

Efter ett tag var det dags att hämta och klargöra Td-loket ur lokstallet och tuffa upp till Torsvik. Jag hämtade en vagn inne på IKEA’s lagar och sen radiostyrde jag loket till vagnarna som skuile lastas. Min handledare passade på att fota mig när jag radiostyrde.

radiolok
Här backar jag in en vagn på Torsvik med hjälp av radiostyrning

Efter några timmar när vagnarna var lastade så växlade vi ihop allt vi skulle ha med oss hem och bromsprovade. Att funkade finfint och vi var ca 50 minuter tidiga. Pågrund av att det är system M och enkelspår så måste vi hålla tiderna så vi inte rör till det för andra tåg på linjen. Så vi fick snällt stå vid ett rödljus strax utanför Månsarp “Hustomten” i 50 minuter. Hade glömt ipaden hemma så jag fick surfa på mobilen istället för att se film. Resan hem gick bra. Älskar det här livet =)

hustomten
Här har jag stopp i signalen vid “Hustomten” utanför Månsarp på grund av ett kontrollmöte

Praktikplats Green Cargo Nässjö

Hej allihop. Hoppas ni saknat mig och mina inlägg.  Jag har varit sjuk mm och har inte orkat blogga som jag borde. Men nu är jag pigg igen.

Mycket har hänt sen sist. Vi har gått igenom bromssystem, ellära, och spärrfärd. Vi har minglat med den nya elervern. Vi har haft ST, Green Cargo och någon mer på besök i klassen. Jag suttit i möte som vice elevrepresentant med några gamla rävar i branschen och kafeterian har gjort mackorna både mindre och dubbelt så dyra. Ska börja ta med egna mackor till frukost hädanefter.

Tiden bara flyger iväg nu, Det tuffar på bra helt enkelt, innan påsk hade jag gjort hälften av utbildningen och det är lika roligt fortfarande. Två i klassen har funnit kärleken i varandra och ingen i klassen har hoppat av. Det är ett riktigt härligt gäng. Vi har ingen som ska vara “häftig” eller “cool”, det är ingen som är mobbad eller utstött utan det är en skön, soft och seriös stämning i klassen. Det gillar jag.

Detta är mitt nya liv nu, mitt liv är väldigt annorlunda nu än förut och jag älskar det. Jag har sålt min älskade fullutrustade BMW och skaffat mig en svart Peugeot 307 kombi. Kände att jag gjorde ett bra klipp och saknar min BMW mindre och mindre för varje dag.

Jag trivdes väldigt bra på praktiken på SJ i Göteborg och kände nästan direkt att jag ville börja jobba hos SJ i stället. Jag som verkligen trivdes på Green Cargo. Att köra persontåg var en helt annan känsla och det är kul att köra riktigt fort ibland. När jag kom tillbaka till skolan och pratade med de andra så sa jag att jag ska börja på SJ. Men sen efter någon dag när man hört allas historier från praktiken så började jag sakna godståg igen.

Första LIA perioden så var man ju helt ny, Det var kul men andra LIA perioden gick det betydligt bättre när man fattat teorin bättre mm. Fick fullpott i betyg hos SJ och omdömet att så jag körde första veckorna i andra liaperioden förväntar man sig att man ska köra näst sista eller sista liaperioden. Jag kände att persontåg var min grej. Men det ändrade sig.

Jag insåg att jag måste öva mer på lok och vagnar eftersom det är svårare enligt mig. Jag kommer nog få samma positiva upplevelse om jag kör gods igen som jag fick hos SJ förhoppningsvis.

Jag gick in till Daniel på skolan och tänkte lämna Green Cargo Sävenäs igen som förslag på praktikplatser jag ville ha. Men han sa att han redan fixat praktik åt mig. Green Cargo Nässjö med Jönköping som utgångsort. Helt perfekt! Praktiken drar i gång i Juni igen.

Jag har viljat vara på Green Cargo där för att det ligger närmast, men jag har tänkt att det är så många andra i klassen som söker sig dit att jag lagt mina praktiker i Göteborg för då är vi bara 3 i klassen som krigar om platserna. Men nu hamnade jag där trots allt och jag är helt nöjd.

Det blir nog tyvärr en hel del körningar till Torsvik och inte fjärrtåg som jag vill köra, men det är ok. Det är nog system M där också skulle jag tro så då för jag lite mer erfarenhet om det. Min barndomsdröm var ju trots allt att jobba som lokförare och köra Godståg på Jönköpingsbanan. Nu tror jag att jag vill jobba på ett bemanningsföretag typ Protrain för då får man köra både person och godståg. Jag skulle nog gilla att jobba en vecka och vara ledig en vecka också. Ju mer jag tänker på det så är jag nog en typisk Green Cargo kille trots allt, men jag älskade verkligen alla sköna lokförare och ombordare på SJ.

Nu blir det i alla fall gods igen. Jag ska räkna ut hur många praktiktimmar jag är uppe i nu i veckan som kommer, borde ligga närmare 350 timmar nu.

Ser ni att jag lagt in lite mer färg i bloggen? Ska fixat med den lite till, och bygga om headern, men den börjar få sitt slutgiltiga utseende nu.

Jag har även börjat planera hur bloggen ska vara från och med i sommar. Det blir lite av en foto och videoblogg och jag har beställt lite utrustning inför det och börjat plugga lite bild och videoredigering igen. Mycket kan jag ju redan eftersom jag är webbdesigner i grunden. Detta ska bli kul, kommer ändra namnet på bloggen i sommar också, kommer nästan vara samma namn och jag kommer givetvis länka Lokforarstudenten.se hit.

Nu ska jag plugga inför spärrfärdsprovet på Onsdag, jag hade prov i ellära idag och har snart prov i bromssystem.Tur att man läst teknisk naturvetenskaplig och bilmek i Gymnasiet, man har en hel del gratis då. =)

 

PS. En av den nya eleverna på YH28 i Mjölby har en blogg, Gå in och läs, hon började sin praktik på Green Cargo i Nässjö idag. DS

http://martinaauren.blogg.se/

Kust till kustbanan och drogtest

Hej på er. Nu är jag tillbaka vid bloggen. Jag har varit väldigt trött det senaste på grund av förkylning och för att jag legat efter med sömnen och därför har jag inte orkat blogga.

Nu är jag lite piggare och tänkte sammanfatta vad som hänt sen sist.

I onsdags förra veckan körde jag till Kalmar med lok och vagnar. Jag har ju inte varit riktigt vän med lok och vagnar det senste men kände att inbromsningarna hade börjat sitta riktigt bra det senaste. Jag gjorde någon halvkass inbromsning men annars flöt allt på bra och jag var nöjd.

Det var lite annorlunda eftersom tågsättet var längre än vissa plattformar så man fick stanna med loket utanför plattformen för att alla vagnarna skulle få plats. Solen var uppe och lös från sidan som tur var så man såg på skuggan på plattformen när hela tågsättet var inne. Det gjorde körningen lite roligare faktiskt.

På hotellet i Kalmar funkade inte mitt element. Tyckte det var någon konstig lukt på rummet och standarden på rummet var väldigt dålig jämfört med andra rum jag bott på där. Jag brukar inte bry mig om sådant men nu var det verkligen kallt på rummet så jag gick ner till receptionen och förklarade läget och fick ett nytt rum.

Det rummet var mycket fräschare på alla sätt, dessutom mindre och mysigare. Jag gick några varv på stan i Kalmar innan jag la mig för att sova. Jag låg efter med sömnen och skulle börja strax efter 04:00 dagen efter.

Den morgonen var lite speciell. Vi skulle klargöra loktåget hem samtidigt som det var drogtest. I Göteborg har de som drogtestar med sig folk som kan klargöra medan man testas och de har även extra lokförare ifall någon skulle torska på testen. Men inte i Kalmar inte. De hade som uppdrag att testa 5 lokförare som de stötte på. Jag skulle lika gärna kunnat ringa och varna andra lokförare ifrån att komma till jobbet. Inte för att någon skulle hålla en berusad lokförare bakom ryggen men jag tycker ändå det är sjukt att möjligheten finns.

Man ska lämna två rör saliv och det gör man genom att ha röret i munnen i ena kinden. Man får inte lämna båda rören samtidigt och det tar tid att fylla dem. Man får väl även blåsa antar jag men när min handledare Lennart gjort allt förutom sista röret sa han att det var fem minuter till avgång och att han inte hinner lämna de sista röret och om de hade problem med det så kunde de ta det men ledningen. Sen pekade han även på mig och sa att jag var elev och den som skulle köra tåget och att jag inte heller hinner lämna prover.

Det var ord och inga visor. Men jag förstår Lennart. Blir det förseningar på Kust till kustbanan så kan de sitta i hela dagen. Drogtestarna var väldigt trevliga att prata med och jag tyckte det var lite synd att jag inte fick göra testet, jag ville ha något vettigt att blogga om helt enkelt.

Vi avgick nog i tid men fick stopp i signalen i Kalmar södra och det gick inte säga varför i trappen. Efter några minuter fick vi kör igen, tror vi fick ringa TKL, men minns inte riktigt. Jag var första tåget ut på morgonen och det var snorhalt som det heter på ren svenska. Ok, kanske inte på lövhalkenivå men jag fick använda både sand och slirbroms hela tiden och hade stora svårigheter att komma upp i hastighet med tåget.

Till slut var vi 8 minuter sena och TKL ringde upp oss och hade väl vaknat på fel sida. Hon undrade varför vi var sena och vi sa att jag var elev, det var halt, det var stopp i en signal, och det hade varit drogtest. Hon snäste att hon kunde hålla oss i Växjö i två timmar. Ok, så Lennart men man hörde på rösten att “gör vad fan du vill, jag skiter i vilket”. Hon höll oss inte i Växjö som tur var.

Hemresan gick väldigt bra. På dit resan hade Lennart sagt till hela tiden vid nedkopplingstavlor mm och jag fick säga till honom tillslut att han inte behöver säga något mer än när jag ska börja bromsa vid vissa stopp som kommer väldigt plötsligt. På hemvägen sa han ingenting förutom när jag skulle börja bromsa vid de luriga plattformarna. Det gick kanonbra. Stannade på rätt ställen och hade en bra hastighet hela vägen till stopp. Så passagerna var nog helt nöjda men rent tekniskt så var det inga helt perfekta stopp med tanke på hur jag hanterade bromsen. Men det är något att öva på nästa lia.

Jag körde in en massa tid. Jag har insett att jag kör bättre när jag har tight om tid. Jag har nu lärt mig att ha samma hastighet in på perrongerna som Kaspersson och det blir lättare att få till bra stopp när hastigheten är lite högre. I Hindås så mötte jag Bloggerskan/lokföraren Mikaela som driver bloggen All writing is memory, hon stod vid perrongen och väntade på att jag skulle passera så hon kom ut på linjen. Jag blinkade med lyset och hon vinkade tillbaka, (eller om hon hötte med näven, jag var ju trots allt 3 minuter sen) 😉

Det var min sista Körning med Lennart och jag tackade för mig och tog bilen hem. Klockan var nu 09:00 på torsdags morgon.

Fredag morgon 04:00 stod jag redo för min sista körning  denna praktikperioden. Det var återigen en ny handledare, han hette Sture Andersson och även han var en trevlig prick. Vi skulle köra x2000 till Hallsberg och hem igen efter någon timma och det var kul för nu fick jag chansen att göra en sista körning med x2:an.

Retardationsprovet gick åt skogen först men det andra funkade bra. Jag gjorde alla inbromsningar helt utan guidning och kände mig nöjd när vi närmade oss Hallsberg. Då körde vi in i tät dimma. Inga problem tänkte jag, jag hade ju kört till Hallsberg massor med gånger och kände mig ganska trygg, La ner pådraget i noll och rullade in. Plötsligt passerade vi strömbegränsningstavlan. Det var ju inga problem så sätt för jag hade ju pådraget i noll redan. Men det som var jobbigt var att jag inte visste att vi passerat posten i Hallsberg redan.

Det var bara att kasta sig på bromsen och vips så dök plattformarna upp men jag lyckades göra en bra inbromsningen ändå. I Hallsberg fick jag lite chans att lära känna Sture lite bättre och jag hoppas vi kommer få köra ihop fler gånger i framtiden. Hemresan gick bra och det var lite sorgligt att lämna in alla kläder, nycklar och passerkort. Klockan var väl runt 11:00 på förmiddagen när jag lämnade SJ och tog bilen hem till Jönköping.

Lite senare idag eller i morgon ska ni få en sammafattning om min lia och hur jag tycker om tänker just nu. Ni ska även få en snabbgenomgång om veckan som varit i skolan.

Ha en trevlig lördag alla dudes och duderinas därute.

Ny handledare, nya utmaningar

Igår var jag iväg på min första tur med min nya handledare Lennart Carlsson. Vi kommer bara köra ihop 3 turer så han kommer inte att få betygsätta mig. Man måste ha åkt med en handledare 5 ggr för att få betyg. Wiggo gav mig sitt betyg innan jag åkte iväg med Lennart. Det har gått ganska bra kan man säga, är helnöjd med min utveckling denna LIA:n.

Lennart satt mitt emot Wiggo i orderrummet och jag hade träffat Lennart två gånger tidigare under denna LIA:n men visste inte då att vi skulle köra ihop. Sista turen var på fredag och då skulle vi börja 5:03 om jag inte minns fel men Lennart ville inte ha den turen för det var med en x40 och han hade haft 3 sådana turer på rad som handledare och fått nackspärr. Jag skulle få köra med någon annan handledare och det har jag inga problem med, men det jobbiga är att jag kommer få börja 4:23 i stället. Det är ju mitt i natten för mig, att jag pendlar från Jönköping gör inte saken bättre. Men, men, jag är inte den gnälliga typen och jag behöver mina LIA-timmar.

Denna dag skulle jag köra x2 till CST och tillbaka. Det var kul för Wiggo hade ju visat några bromstekniker som jag kunde börja öva på. Vi pratade en hel del om eco-driving mm och riktmärken som var bra så jag visste när jag närmade mig plattformar. Jag försökte memorera så mycket som möjligt men jag antar att nästa LIA-period kommer bli en hel del om eco-driving och linjekännedom. Bromsningarna med x2 gick bra och jag kände att Wiggo hade blivit stolt om han varit med och sett att jag redan satte hans tekniker han visat. Hela grejen handlar ju egentligen om att man ska vara ute i god tid och ta ned farten och då kan man göra lugna fina inbromsningar med maximalt användande av elbromsen.

Hade matlåda med mig som jag värmde i Stockholm, högrev som jag kört i slowcookern ihop med lite olika örter. Super gott. Åt några frukter och drack två koppar kaffe. Min klasskompis Elias var där också så vi pratade lite, han var sin andra tur till Stockholm denna dag. De hade fått evakuera ett tåg och satt passagerna på bussar av en anledning jag inte minns.

Hemresan gick bra, jag satte inbromsningar riktigt bra och skulle göra mitt sista stopp i Skövde innan jag åkte tillbaka i Göteborg. Jag var supertaggad att få sätta den perfekta inbromsningen där. Jag hade ju gjort en perfekt inbromsning med x40 där för några dagar sedan och minns exakt vart jag börjat med elbromsen då. Tänkte börja några hundra meter tidigare med x2:an och impa på handledaren. Men då får vi stopp i infartssignalen, så typiskt. Ett tåg hade stannat där och inte fått upp dörrarna ordentligt och det hade visat sig att hela plattformskanten var sned av någon anledning och spåret stängdes av med förseningar på 5-10 minuter till följd för de som ska igenom.

Jag var nöjd med dagen och inbromsningarna i alla fall och kände att jag var värd full pott i betyg som jag fått av Wiggo tidigare under dagen. Lennart var nöjd med min körning och sa att jag inte skulle fokusera så mycket på bromsningarna. Jag har samma krav på mig själv som förare som kört i 30 år enligt honom. Det stämmer kanske, jag gillar som sagt inte att göra något halvbra. Det var kul att köra med Lennart, men han säger till i förväg hela tiden innan det kommer nerkopplingstavlor mm. Det har inte mina handledare gjort på 2-3 veckor. Det enda de sagt till om är när jag ska börja bromsa om jag inte riktigt vet vart perrongen är och då säger jag till.

Men jag sa aldrig att han inte behövdes säga till. Jag fick ju på så sätt en bra hint om när jag skulle börja bromsa och kunna träna på den perfekta inbromsningen, samtidigt kunde jag memorera platserna han sa till på för att minnas lite bättre. I Göteborg sa vi hejdå och jag tog bilen hem till Jönköping, åt lite mat och stupade i säng. Sov 5 timmar innan klockan ringde och det var dags att bege sig till bussen. Jag sitter alltid längst fram till höger i bussen om jag åker med Swebus. Bus4you åker jag alltid på premium längst upp. Men i morse var de Swebus och jag fäller båda sätena maximalt bakåt, tar av mig jackan och använder den som “täcke” och stoppar in mina A-jays in-ear hörlurar och sover på vägen. Idag var det Jackson 5 som spelades, jag har varit ett stort Michael Jackson fan sen jag såg honom live på Eriksberg 1988 när jag var 13 år gammal.

En intressant sak med att sova på bussen är att jag vaknar alltid på samma ställe. Det är någonstans mellan Bollebygd och Landvetter flygplats. Helt klarvaken varje gång och fit for fight för dagens bravader.

Idag var det iväg med loktåg till Kalmar och jag ligger just nu och bloggar på hotellrummet. Men det får ni läsa mer om i morgon. Då börjar jag 4:13. Nu ska jag se en skräckis på iPaden och sen sova.

Sov gott alla knasbollar därute när det är dags.

Troll i körningen på västkustbanan

I fredags var det dags för veckans sista körning. Malmö stod på schemat denna dag. Började dagen med att ta tåget till Göteborg, jag brukar ta bussen för det går att fälla sätena där och man kan få någon timmas sömn. Men det kostar ju pengar att åka buss, det gör det inte när man åker tåg med SJ uniformen. Då stannar ombordpersonalen och pratar med en och ibland åker man i hytten men man behöver inte betala, inte när det är till och från jobb i alla fall.

Det var min sista dag med min handledare Wiggo och jag skulle nu få min sista chans att impa på honom för att få bra betyg. Handledaren jag ska köra med denna veckan har jag bara 4st körningar med så Wiggos betyg blir det sista för denna liaperioden, så det är klart att man skulle vilja har riktigt bra siffror från honom.

Jag var så glad att det var just Malmöturen och x55 som var min sista körning. Favvosträckan med den lättaste motorvagnen att köra. Det brukar flyta på riktigt bra på västkustbanan när jag kör och förväntade mig en riktigt slö körning. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Jag hade inte ens hunnit komma ut ur Lisebergstunneln innan jag fick 0P i förindikatorn och sekunderna efter så fick jag grönblink. Bromsade ner lite och grönblinket försvann men jag visste att jag hade ett tåg framför mig som skulle sinka mig under lång tid om inte TKL la den åt sidan.

Jag la på lite mer ampere och gasade upp ganska rejält och fick grönblink igen men då gjorde jag en retardationskontroll så jag fick ju ner farten rejält på en gång. Retardationskontrollen gick bra och jag började köra lite sakta framåt. Det var mycket trafik ute och jag fick blända av för möte hela tiden. Det var nerkopplingstavla mm efter Liseberg och det kändes som jag hade fullt upp hela tiden och inte den vanliga sköna körningen som västkustbanan brukar erbjuda.

När jag får möte av ett tåg så blinkar han till som vanligt med ljusen jag hejar tillbaka men när vi möter honom som hör jag att han tutar. Vad fan nu då? Det var ingen av SJ’s tåg heller så det kan inte vara någon som kände oss. Varnade han för något på spåren? Hur mycket blinkade han egentligen? Var det varningsblinket? Nej, det trodde jag inte men det var konstigt att han tutade. Vi tog det extra lugnt och var vaksamma på om något var konstigt utmed spåren. Det var det inte vad vi såg

TKL ringde och sa att de skulle sätta undan tåget framför oss så vi kunde köra om. Perfekt sa jag och tackade, jag är noga med att tacka TKL varje gång de ringer.

Det konstiga var att varken jag eller Wiggo såg något tåg som vi körde om. Vi mötte ett tåg men vi körde inte om något vad vi vet. Allt var konstigt denna körningen. Nu var det bara att blåsa på hela vägen men då går larmet från bistron. Vi får göra ett utrop till ombordarna och avsluta med “brådskade bistron”, vad fan hände nu liksom? De ringde upp och något var fel och ingen hade varit i närheten av larmet. SKÖNT.

Efter en stund ringde ombordarna igen och sa att kaffemaskinen strulade och att vi var tvungna att ta en säkring vid nästa stopp. Vi fick ringa driftstöd och fråga exakt hur men de verkade inte så säkra på vilken kaffemaskin det var fråga om. Vi struntade i det och sa att det får de fixa i Malmö.

Körningen gick trots alla stressmoment väldigt bra och jag skötte inbromsningarna exemplariskt. Vid Malmö fick vi stopp i signalen och jag fick 3 små grisar i förindikatorn som jag kallar de tre nollorna. Det betyder att man ska ligga under 10 km/h när man närmar sig signalen. Gjorde en perfekt inbromsning tyckte jag och atc tuttade lite då och då och jag gled in och skulle göra ett mjukt fint stopp.

ATC’n hade andra planer. Jag låg någon km/h för fort när jag närmade mig stoppsignalen så den gick in och bromsade åt mig. I hastigheter runt 10km/h som det var så tar det verkligen tvärstopp, ändå hade inte magneterna gått ner för då hade det känts som att jag kört in i en vägg.

Pinsamt, det är vid sådan tillfällen man låter alla passagerarna lämna plattformen innan man vågar köra ut huvudet. Många står ju upp i tåget minuten innan man är framme så det var pinsamt som sagt.

I Malmö lämnade vi av till en annan lokförare och begav oss till Hotell St Jörgen. Jag var ganska nöjd trots allt med körningen och vi bestämde att vi skulle ses på stationen senare. Jag la in min väska på rummet och gick ut och åt dumplings till lunch. Sen gick jag upp på rummet och bloggade lite och drack te.

När jag bloggat klart så tog jag en sväng på stan och tittade lite i butiker. Cool Stuff är en butik som har en massa roliga saker att titta på som jag bara sett på nätet förut. Min vän Peter som jag tågluffat med förut bor i Malmö och var på väg in med tåget. Jag mötte upp honom och vi gick och åt hamburgare på ett trevligt ställe vid stationen. Det var kul att få prata lite med honom och vi löste världsproblemen som vanligt.

När tiden var inne så gick jag till hotellet och hämtade väskan, gick och köpte en Caramell Macchiato på Starbuck’s och gick ner till spåren och inväntade tåget vi skulle lösa av. Det var försenat 30 minuter, typiskt, det vara bara att gilla läget och gå in på SJ’s lokaler och vänta. Min vän Tony hörde av sig och sa att han var i krokarna och jag hann växla några ord med honom innan avgång. Vi bestämde att ses nästa gång jag är i Malmö vilket borde bli i Maj vid nästa LIA-period.

Vägen hem gick ganska bra. Vi var en minut tidigare och plötsligt får jag 0P i förindikatorn vilket betyder stopp längre fram. Samtidigt ringer TKL och sa att vi hade en pendel framför som skulle gå före oss i flera mil. Den var 5-6 minuter sen och hade varit det hela tiden. Jag räknade ut att vi skulle varit om den efter kanske 2-3 minuter och kunnat fortsätta våra färd i tid. Men TKL hade andra planer. Vi fick lägga oss bakom den och blev väl 7 minuter sena även fast den nästan var vid sin slutstation och vi hade lång väg kvar.

Senare i trappen så stod det att anledningen till att mitt tåg var sent var pga obehöriga i spåret. Wiggo ringde och undrade vad hon sysslade med men det hade tydligen blivit något fel  och det skulle inte stå så och situationen hade inte gått att lösa på annat sätt. Det kanske är sant. Men det ser i alla fall ut så i trappen ibland. Jag litar på TKL och vill ha en god relation med dem, men antingen så ljuger de eller Tydals app ibland verkar det som. Men det spelar ingen roll för mig. Man ska inte stressa utan tänka att man har månadslön. Det har jag om man räknar CSN som lön.

Wiggo tog över spakarna ett kort tag så jag kunde fylla i min LIA pärm. Då började x55:an bråka efter en skyddssektion. Något slutade fungera så vi hade bara 80% pådrag kvar och elbromsen funkade inte lika bra. Det gick ju köra men det tog tid innan man kom upp i maxfart igen. Typsikt. Det har verkligen gått troll i denna körningen. Vi kom in i Göteborg i tid trots allt om jag inte minns fel. Wiggo fyllde in i min lia-pärm och berättade vad han tyckte om att köra med mig. Det var kul att höra. Jag satte mig på tåget hem och hade 3 FP dagar framför mig. 3 dagars ledighet alltså.

Det var välbehövligt.  Jag har gjort 4 storkok på dessa dagar och har just nu satt igång en sats buljong som ska puttra i två dygn i min slowcoocker. Nu ska jag bege mig till Göteborg igen. Ska möta upp Wiggo som glömde ge mig betygen för lia-perioden. Sen blir det en tur till Stockholm med en ny handledare för mig som heter Lennart Carlsson.

Ha en bra dag alla därute =)

 

Luft är för töntar

I Onsdags var det dags att åka till Stockholm igen med x2. I tisdagskväll på väg in i Göteborg tog Wiggo över spakarna för någon minut och visade en inbromsningsteknik jag kunde öva på och på onsdagen var det då dags. Fick inte rätt värden i retardationsprovet först och fick göra om det innan det stämde och vid en hastighetsnersättning där jag skulle visa att jag börjat få lite linjekännedom så fick jag stopp i en signal en bit innan så det förstörde allt. Jag gjorde några olika inbromsningar enligt Wiggo’s anvisningar för att jag skulle få känna på känslan, typ att det blir behagliga inbromsningar ibland eller inte beroende på hur man gör.

Wiggo tyckte att jag hade för höga krav på mig själv när det gäller bromsningarna och att dagens övningar egenligen var att räkna som överkurs men jag tål inte känslan av att inte klara göra något ordenligt. Att göra saker halvbra är inte riktigt min grej. Jag övade på att göra mjuka inbromsningar genom att använda luft och elbromsväxelvis på ett speciellt sätt vid stopp i signaler och hastighetsnersättningar hela vägen. Wiggo hade sagt att idag ska han inte säga så mycket utan låta mig sköta allt själv.

Det gillar jag, jag gillar att ha press på mig för då presterar jag betydligt bättre än annars. Jag gjorde utropen inför stoppen på rätt platser men fick varje gång fråga vilken sida perrongen var på. Jag vet ju vilken sida den brukar vara på men ibland ändras det. Jag började bromsa på rätt ställe innan Skövde och gled in och stannade på ett lämpligt ställe enligt Wiggo, men det var 5 meter fel enligt mig för jag hade siktat ett annat ställe längre fram, men istället för att krypa fram så bromsade jag ner för att hela tåget var inne i alla fall.

Nästan felfritt vid min första inbromsning helt utan hjälp. Det kändes bra. Jag behövde det. Stoppet i Katrineholm gick bra där också men inte riktigt lika snyggt som i Skövde. Jag gillar att Wiggo gav mig en ordentlig utmaning och lät mig få köra själv utan att guida för mycket som en del andra kan göra. Jag märker ju själv när saker går fel och korrigerar det inför nästa gång så just nu är Wiggo den perfekta läraren när jag ska öva inbromsningar.

Träffade min gamla arbetskollega Jessica i Stockholm på min rast där. Hon skulle på utbildningen med sitt jobb och det var trevligt att få växla några ord med henne.

Hem resan gick bra. Alla inbromsningar blev inte riktigt så mjuka som man kan önska men jag kände i alla fall att nu börjar det gå åt rätt håll. Jag var förförsta gången ganska nöjd med bromsningarna när jag var klar med körningen. Det var jag redan i Falköping denna dag. Det var ett giganormiskt strömavbrott i Göteborg och tågen stod still där. Så jag hoppade av några stationer tidigare och åkte pass med Västttrafik till Jönköping.

Det var en trevlig resa, jag stod i hytten och pratade med föraren hela vägen. Vi kom bra överens och han hade frågor om min utbildning mm och lärde mig en del om den sträckan mm. Det var ett trevligt avslut på en bra dag. Jag sov några timmar och tog tåget till Falköping på morgonen. Fick komma in i hytten igen och prata lite och såg Jönköpingsbanan från det hållet också. Även denna resa var det trevligt snack med en annan förare.

Min handledare Wiggo har fått ryggproblem och kan inte köra x40 mer, denna dagen skulle bli hans sista tur med x40 och han körde från Göteborg och plockade upp mig i Falköping. Vi bytte plats och körde ca två stopp var hela vägen till Västerås. Det var kul och man lärde sig en del av att stå bredvid också. Mina inbromsningar gick riktigt bra för x40 är bra att bromsa med. Elbromsen tar bra och man behöver egentligen inte använda luftbromsen.

Men som ny måste man ta lite luft då och då när man varit lite sen med inbromsningen. Helt plötsligt gör jag en perfekt inbromsning med bara elbromsen från början till slut. Wiggo sa “wow, det är sådana inbromsningar även jag försöker få till”. Jag är ju lite kaxigt lagd som person så jag svarade. “Japp, och jag använde ingen luft, luft är för töntar”. Man ska inte säga så till sina handledare, varje gång man använder luft efter det så säger de “tönt” =)

Fast det är sånt som triggar igång mig, gör mig taggad och får mig att vilja prestera mer. Han fick säga till mig vart jag skulle börja bromsa i Kumla men det var nog allt. Det gick galant och jag var väldigt nöjd när vi var framme i Västerås. När vi lämnat av tåget så delade vi på oss. Wiggo gick till hotellet och jag gick till SJ’s lokaler och hängde lite. Jag är för social för att sitta och häcka på hotellrum och tur var väl det. Min klasskompis Elias som är på SJ Västerås var där och vi växlade några ord medans jag fyllde på koffeinhalten i kroppen. 3 koppar kaffe och en redbull blev det. Galloperade nästan ner till tåget så mycket koffein hade jag i blodet.

Nu jävlar skulle eldprovet ske. Är jag en lokförare eller tönt var frågan? Det var en trippelmultad x40 som skulle köras ner till Örebro och där skulle bakre motorvagnen slås isär och gå som tjänstetåg efter oss. Vi hade 9 minuter på oss. Tror vi var klara efter 4 inklusive tiden för att släppa på och av passagerarna och mota av alla som går på i det som ska vara tjänstetåg.

Jag körde på mot Göteborg igen och blev tagen av ATC en gång. Det var en strömbegränsningstavla samtidigt som jag var tvungen att bromsa. Jag hade glömt hur man gjorde när man kopplade ur elbromsen och kände att jag inte hann fråga så jag lossade ut och gjorde bedömningen att jag skulle hinna bromsa ner igen när jag hade kört igenom den sektionen. Det hann jag också, nästan i alla fall.

Men det är ingen fara, det var ju inte mot stopp jag chansade utan bara mot en hastighetsnersättning och hamnade någon kilometer/h på fel sida. Man kan ju även alltid bromsa sig igenom en nerkopplingszon om det är kritiskt men det var det ju inte här. Men nu glömmer jag aldrig hur man ska koppla ur elbromsen på en x40 igen förhoppningsvis.

Resan hem gick bra, Wiggo stod bakom mig och var beredd att kalla mig tönt flera gånger men fick inte chansen. jag behövde inte använda luften en enda gång på hemvägen. Jag lossade även ut precis vid stoppet så det blev riktigt mjukt och fint, behövde inte krypköra en enda gång. Ska man klaga på något så var jag lite snabb med elbromsen innan Skövde så jag fick lossa den några hundra meter och sen lägga på elbroms igen. Jag brukar ha infarsskyltarna som referens. 130 vid dem är ganska bra, 60-70 vid kanten på platformen brukar vara lagom också.

Men jag började oroa mig för stoppet vid Falköping. Där hade vi en nerkopplingstavla farligt nära plattformen om man inte ska använda luften. Bromsade ner ordentligen innan jag gled igenom för att inte bli kallad tönt, men då var jag tydligen en fjolla istället enligt Wiggo som menar att det hade gott endå. Ja, ja, så kan det gå =)

Jag kände att jag bromsade riktigt bra denna dagen och förförsta gången var jag helt nöjd med en körning. Inget var perfekt men jag hade utvecklats åt det hållet jag ville. Men x40 är inte x2. X2 är svårare att bromsa snyggt med, men loktåg är svårast.

Jag klev av i Falköping och åkte pass hem med samma förare som igår. Det var kul. Vi pratade om mig blogg och han ska kontakta mig och skicka bilder och videor från hans tid som lokförare vid Narvik som jag ska få använda till min nya design på bloggen jag ska göra. Har även bilder som en kompis tagit i från i tågkyrkogård i sydamerika som jag ska använda.

Just nu sitter jag på ett hotell rum i Malmö. Scandic St, Jörgen. Ska strax iväg och träffa en god vän som jag tidigare arbetat med och tågluffat de forna sovjetrepublikerna i östeuropa med. Han jobbar som polis i Rosengård nu. Men om vad som händer idag för ni läsa om i bloggen i morgon.

Ha en trevlig fredag alla kakmonster därute…

CST med Wiggo

Igår var det dags att köra till CST igen. Handledaren denna veckan är Wiggo Carlevåg. Vi har kört ihop en gång tidigare och de var det till Malmö med en x55. Igår var det x2 som är mitt favorittåg och jag hade sett fram emot att få köra med Wiggo för sist hade vi super kul. Gårdagens resa blev inte sämre, allt flöt på riktigt bra men min förarstål var lite sned så det fick vi ringa in och anmäla innan avgång. En sak jag hinner glömma av inför varje pass är avgångsproceduren. Den är olika för alla tågmodeller och jag börjar alltid med att gå igenom det med handledarna.

Fick även fråga om retaradationskontrollen på x2 för att vara på den säkra sidan. Alla handledarna har sina egna körsätt och de förklarar alltid hur just de kör tåget men är noga med att poängtera att jag ska hitta mitt körsätt, mina egna bromspunkter mm. Wiggo är även han en riktigt trevlig prick och vi pratade gamla lumparminnen och en massa olika prank vi varit med om och jag skrattade nog oavbrutet hela resan.

Jag börjar alltid med att berätta hur mina tidigare körningar med andra handledare har gått och jag sa att det gått väldigt bra senaste tiden men att jag är ganska missnöjd med mina inbromsningar. De är inte så dåliga och handledarna säger att de är helt ok, men jag känner att det är den punkten jag är sämst på trots allt.

Jag gillar inte att göra saker halvbra och ställer höga krav på mig själv. Ibland kan det väl låta som att jag skryter i bloggen om hur bra det gått men jag vill förmedla känslan jag har efter alla körningar. Både bra och dåliga så att andra lokförarelever ska förstå att det är normalt att han bra och dåliga dagar nu i början.

Jag kan göra lugna och fina inbromsningar men jag känner att jag inte klarar av att göra snygga inbromsningar när jag kommer in i hög fart mot perrongen. Man kan bland annat ha ännu högre fart än vad jag har och ändå få till ett snyggt stopp men jag fegar lite för mycket. Särskilt när det är blött. Wiggo tyckte att det är bra att han höga krav men att man ska ta ett steg i taget. Bromsningarna kan ta flera år att bli nöjd med och de perfekte stoppen gör man inte så ofta men att man ser det som en utmaning att få till dem hela tiden. Han brukar till exempel öva på att få till perfekta inbromsningar med bara elbromsen.

Eco-driving är något som SJ förespråkar för de sparar stora pengar på elförbrukningen och bromsbelägg mm då och därför är det ju bra att kunna göra lugna fina inbromsningar som jag kan. Även passagerarna får ju en behagligare resa då. Men jag känner att jag ändå måste lära mig att köra mer “aggressivt” för att ju mer tekniker man kan desto bättre känsla får man för att köra tåg enligt mig.

När man kör kan man ha paddan framme med en app igång som visar framförvarande och bakomvarandet tåg bland annat. Man ser hur man ligger till i tid och vad den rekommenderade hastigheten är tills nästa stop. Banan kanske har en största tillåtna hastighet på 200km/h men rekommenderad fart för att spara energi och ändå vara framme i tid kan vara tex 140. Man lägger sig oftast 10km över rekommenderad hastighet lite beroende på vilket tågsätt man kör.

Men jag gillar inte att köra eco-driving under utbildningen av den enkla anledningen att det är lätt att köra efter eco-driving och det är givetvis något jag ska sträva efter sen, men nu så vill jag ligga i 200km/h och följa skyltarna och få lära mig bromsa ner från 200km/h till rätt hastighet vid nersättningar mm. Skulle jag ligga i 140km/h enligt rekommenderad hastighet så känner jag att jag inte får ut maximalt av min körutbildning.

Men efter laxå så ringde TKL upp och sa att han tyckte jag skulle hålla igen lite för att ett annat tåg var tvungen att komma in före mig till Katrineholm och vi var nog 5-6 minuter före tidtabellen. Man gör alltid som TKL säger och handledarna också för den delen. Att ligga på rekommenderad hastighet ger väl att bättre flyt i hela tågtrafiken och det tjänar alla på.

Jag brukar säga till mina handledare att vi ska tacka TKL efter varje sak de gjort som vi var nöjda med och det har vi gjort. De gör ett bra jobb och oftast ringer kanske förare och är sura för det är stopp i någon signal men jag ska bygga upp en image som det trevliga lokföraren.

Det började regna lite i innan Södertälje och det slirade när jag skulle bromsa in på perrongen. Det gick bra och var aldrig någon fara men jag blev feg direkt efter det. Det märkte Wiggo men sa inget om det förrän jag kommenterade det själv när vi var framme. Jag var i övrigt väldigt nöjd med körningen och det var nog min 4:e till Stockholm men Wiggo behövde inte säga till om något på hela vägen förutom när jag måste börja bromsa innan plattformarna. Det behöver man linjekännedom för att veta.

I Södertälje lutar det bakåt på plattformen och det är en speciell teknik man tar till när man startar då och det fixade jag galant denna gången.

I Stockholm pratade jag lite med ombordarna som skulle med tåget hem. Det är kul nu när man känner igen dem och kan namnet på dem. De skojar när det ringer fram till hytten och frågar om kaffe. Igår ville jag har kaffe men inte Wiggo så de förklarade hur oduglig han var som lokförare när han inte drack kaffe mm. När jag skulle göra utropet i Skövde med min Jönköpingsdialekt så var inte ett vred i rätt läge så det hördes inte. Då gjorde ombordarna utropet och sen ringde de fram och frågade varför killen från Jönköping inte ropat ut. Det gjorde jag visst men det hördes inte blev svaret. Så blev men lite hånad igen.

Wiggo hade pratat med mina andra handledare och sa att de var väldigt nöjda med mig och det var kul att höra. Men jag sa att jag fortfarande inte kan känna mig helt nöjd så länge jag inte är bättre på inbromsningar. Wiggo tog över spakarna och visade några tekniker vi ska öva på idag. Det ska bli kul. Det är överkurs sa han men det är kanske det som behövs för att jag ska bli nöjd. Problemet är nog att man inte gör så många inbromsningar på perronger med SJ. Kanske borde man lägga nästa lia på pendeltågen så kanske det lossnar ordentligt sen.

Men Wiggo vet att jag gillar att ha höga krav på mig så vi får se hur jag lyckas med dagens körning. Det blir CST igen med x2 och idag ska det banne mig gå ännu bättre.

Solen skiner över Göteborg och det ser ut att bli en bra dag. Nu ska jag ta en andra kopp kaffe innan det är dags att putsa solglasögonen och ge sig ut på ännu en tur med “hårt slit”.

Idag sker stoppen i Skövde och Katrineholm.

Ha en bra dag alla livsnjutare därute =)

Lokförare – Yrket med världens bästa kontor

I fredags var det loktåg till Hallsberg som stod på schemat. Jag hade ju inte varit helt nöjd med körningen med loktåg och idag skulle jag åka loktåg med Kronander för första gången. Jag berättade att jag inte kände mig bekväm med inbromsningarna och att jag ville att han skulle guida mig på alla driftplatser förutom den sista på hemvägen. Allt för att jag skulle få en bra känsla om hur det ska gå till.

Kaspersson tyckte ju inte jag var dålig men att jag bromsade lite för tidigt. Jag vågar inte bromsa senare helt enkelt för jag tror jag kommer missa plattformen och det börjar pirra i magen. Det är ju ingen fara men jag känner att då tar inbromsningen all fokus och jag kan missa andra viktiga saker istället.

Kronander bromsar tidigt och mjukare så egentligen är ju inte han den ultimata att öva på att bromsa sent med men han är en duktig handledare som förklarar bra så om jag lyckas göra perfekta lugna inbromsningar så kommer jag få mer känsla om hur jag ska bromsa när man har lite mer bråttom in på plattformen.

Resan till Hallsberg gick väldigt bra. Fick guidade inbromsningar på driftplatserna och alla andra inbromsningar man får göra skötte jag själv och det gick bara bättre och bättre.

I Hallsberg hade jag 5 timmars rast och det är väl inte det mest spännande stället på jorden. Gick ut och käkade lunch, sov några timmar, gick ner och pratade med Josefine i köket som är lokförare i Göteborg. Supertrevlig tjej som alla andra lokförare. Efter ett tag gick jag upp till rummet igen och tittade på tv. Fotade lite från fönstret.

Det är ganska många tåg som passerar Hallsberg. Väldigt många är x40, såg Cooptåget dra förbi och man såg Green Cargo’s svartbygge på andra sidan spåren.

cooptåget
Här ser ni Cooptåget rullar genom Hallsberg. Bakom tåget bakom träden ser ni Green Cargo’s ställe där jag brukade sova när jag körde godståg.

Hemresan gick bra, inbromsningen i Herrljunga utan guidning gick perfekt, bortsett från att jag stannade 10 meter innan tavlan jag ville stanna vid men jag visste ju att hela tåget var inne så jag valde att göra en perfekt inbromsning istället för att rulla fram sista metrarna.

Såg en riktigt vacker solnedgång på vägen hem från Herrljunga. Solen gick ner rakt framför tåget och vi försökte föreviga det på film med min iPhone men det gav inte riktigt rättvisa åt känslan det var. Kändes nästan som en sommarkväll när man gled fram där i skymminngen. Visst har lokförare världens bästa kontor?

Följ gärna mitt instagram konto. iFrillo heter jag där. Där kan ni oftast se fler bilder och videos än jag visar här i bloggen. Jag har även ett snapchat konto där jag lägger upp tågbilder på min story. Tror jag heter Frilloo på snapchat.

Kände mig nöjd när jag rullade in i Göteborg igen. Inte nog med att jag kände att jag bromsade bra med loktåg igen, jag hade även kört hela sträckan utan en enda anvisning om skyltar eller hastigheter mm. Löste allting själv på ett lugnt och mjukt sätt och det är det jag strävar efter hela tiden.

Igår söndag var min sista tur med Kronander för denna lia-perioden. För sen ska jag köra med andra handledare. Igår var det västkustbanan som gällde med en x55 ner till Malmö och en x2000 hem. Men nu var det strul med motorvagnen. Det var något fel med magnetbromsarna enligt fordonslistan och driftstöd sa att jag skulle köra upp och ner med magneterna 5 ggr innan jag gjorde bromstest från menyn. Jag gjorde som han sa men det stod att kriterierna för testet inte var uppfyllda när jag skulle starta testet. Tryckte då ner magneterna en gång till and “bob’s your uncle” som de säger over there, helt plötligt funkade allt igen.

Ombordaren ringer och säger att det står “Igen påstigning” på skyltarna och jag går in i menyn och försöker rensa men det går inte. Tiden för avgång är inne och alla passagerarna är redan på så jag hinner inte fixa till problemet utan väljer att avgå i rätt tid. Resan ner till Malmö gick väldigt bra men det går inte misslyckas med något när man sitter i en Regina. Man får ju all info skrivet på näsan nästan för man ser direkt när man ska börja bromsa och hur mycket mm. Testade att försöka fixa skyltarna på vårat stopp i Halmstad men utan framgång.

Jag fick återigen ringa driftstöd. Jag hade redan hunnit avgå när jag pratade med driftstöd men det var något jag skulle stänga av och oavsett vad som stod på displayen skulle jag låta hyttlampan vara släckt i två minuter innan jag aktiverade den igen. Jag sa att det får föraren som byter av oss i Malmö fixa.

Jag har äntligen börjat lära mig framförhållning och skyltar och signaler ser jag i god tid och anpassar min körning så den blev mjuk och fin. Det blev en väldigt stor skillnad när man känner att man hade full koll på sådant och framför allt blir man inte trött av att köra, hur länge man än kör så blir man inte trött för man är lugn och avspänd hela resan.

Tidigare kände jag att jag verkligen stängde av hjärnan sista fem minutrarna innan man var framme i Göteborg. Man var helt enkelt trött för man hade varit så otroligt fokuserad under en lång tid.

Kände att jag hade avslutat körningen med x55 till Malmö med Kronander riktigt bra. Ett tag frågade han mig om jag såg hastighetsnersättningsskylten för att jag inte började bromsa eller lägga i läge noll när vi passerade den. Jag svarade att jag såg den men att jag låg i 170 i stället för 200 redan för att vi låg så bra till i tid. Jag parkerade på Malmö central och pratade med föraren som skulle avlösa mig. Men han verkade redan vara informerad om problemen.

Klockan var 18:00 och jag hade sett fram emot att ha rast i Malmö, ville testa deras dumplings på stationen. Men allt stängde mitt framför näsan på mig. Fan också, jag hade ju ingen mat med mig. Burger King fick bli räddaren i nöden. På fredag ska jag till Malmö igen. Då ska jag äta på en thairestaurang som heter Timeout. Så klockrent namn på ett thairestaurang, testa att säga Timeout sakta på skånska, jag behöver väl knappt säga att det är en Göteborgare som startat stället?

Spelade lite Mahjong innan det var dags att åka hemåt med en x2. Inte vilken x2 som helst utan 2043. Kronander berättade om dess hemska historia som hade utspelats i Kimstad och jag mindes att någon handledare eller lärare hade nämnt det förut.

Resan hem gick sådär, tidtabellen är satt för en x55 som har betydligt bättre acceleration än x2000 och jag fick rött i signaler från höger till vänster. Vissa tåg var för tidigare, andra försena och allt verkade hände just denna kväll. Jag hade iofs inte bråttom för jag hade bilen till Göteborg denna dag men Kronander ville med en buss som det var lite tight med tid till.

Vi fick vänta på stationen i Halmstad någon minut extra och snart var vi 7 minuter efter tidtabellen.  Strax efter Halmstad fick vi stopp i signalen igen men den blev grön när jag kom fram till den. Men det tar ändå 4-5 minuter innan man är uppe i maxfart på en x2000 igen. Men det var inte maxfart på banan på ett bra tag ändå.

Problemet ligger i att när man är i Kungsbacka i rätt tid så avgår pendeln bara 2 minuter efter. Hamnar man bakom den får man ligga i 70km/h ända till Liseberg för att inte få grönblink i signalerna. Allt hade ju gått så bra och jag ville verkligen köra in tiden och sluta lian med Kronander med flaggan i topp. Jag körde på så fort det bara gick och bromsade så sent jag kunde med utan att försöka göra upplevelsen för passagerna till en pina.

Ombordarna hade ringt om att en vagn skakade mycket och att flera passagerare hade påpekat det efter Malmö. Det stod något om Korglutning i fisen och jag hade ringt driftstöd och det var inget vi kunde göra åt det mer än att ta det lugnt om det fortsatte. Men det var säkert bara spåren som var dåliga just där för sen sa de inget mer om det. Det var bara ca 160 personer på tåget vilket är ungefär halvfullt så det hade ju gått att flytta om passagerarna till andra vagnar om det skulle bli obehagligt.

Jag knappade in på tiden mot Kungsbacka mer och mer. Men det såg länge ut som att jag inte skulle hinna dit innan de släppte pendeln. Ringde TKL och fjäskade lite och sa att jag kör för kung och fosterland, hon skulle se vad hon kunde göra. Jag närmade mig Kungsbacka och jag förväntade mig att jag skulle få 0P i förindikatorn vilken sekund som helst men vi klarade det. Vi svischade förbi Kungsbacka i fullfart och drog förbi pendeln med en sådan hög fart att mjölken i deras kaffe nästan skar sig.

Kom in 3 minuter tidigt till Göteborg och var supernöjd. Inte nog med att jag kört utan att behöva någon info från handledaren, jag hade även kört in en massa tid och blev tidigt in till Gbg. Men det är inte så konstigt. X2 har högre överhastighet än x55 så efter Kungsbacka så kan x55 bara köra i 180 eller om det var ännu lägre medans x2 med sin härliga korglutning får blåsa på i 200 knutar nästan ända fram till Liseberg.

Jag tackade Kronader för denna tiden, och han sa att det hade varit trevligt att köra med mig och att jag mindes smådetaljer han sa och var lättlärd. Det var kul att höra. Han sa att det är mer som behöver finslipas och skrev betyget i min lia-pärm. Det var 7 delar som ska betygsättas från 1-5 och jag fick 32 av 35 poäng vilket jag är nöjd med. Jag har ju 2 veckor kvar på denna liaperioden och sedan 2st 5 veckorslior kvar att sätta fullpott på.

Denna veckan har jag själv känt att jag kört bra och att jag utvecklats mycket. Ibland går allt bra och ibland går det mindre bra och man gör misstag på misstag. Som nybörjare så är man inte så jämn i sin körning så jag ska inte slå mig för bröstet och säga att jag är bäst riktigt än. Men jag måste säga att jag börjar nästan känna mig som en riktig lokförare nu.