Nästa stopp, Hjärtintensiven Sahlgrenska

Paroxysmala supraventrikulära arytmier, ja så fint stavas det..
Mycket har hänt sedan jag skrev i bloggen sist. Jag har hunnit bli riktigt varm i kläderna och kör väldigt mycket till Älmhult nuförtiden. Jag älskar verkligen mitt yrke och jag har en stor gnutta yrkestolthet i kroppen. Men allt har inte varit en dans på rosor.

I våras började jag vakna med huvudvärk allt oftare och kände mig hängig. I samma veva upptäckte jag en knöl på halsen och en cancerutredning drogs igång. Jag fick lämna blodprover vid flera tillfällen och åka på massor av undersökningar och operationer, vissa blev fel så de fick göra om dem. De upptäckte att jag hade högt blodtryck men det var väl inte så konstigt när man är mitt i en cancerutredning tänkte jag och alla andra.

Det visade sig att det inte var cancer utan bara en körtel som blivit inflammerad pga att en sjukdom jag under många år kämpat emot hade blossat upp. Sarkoidos heter den sjukdomen. Jag började med min blodtrycksmedicin jag haft förut men inget hände. Då fick jag en ny variant på medicinen och då blev blodtrycket högre så jag fick gå tillbaka till den gamla medicinen som nu verkade fungera igen.

Min läkare som är en utbildningsläkare ville prata om detta med några experter på blodtryck och de sa alla att när blodtrycket går upp av den medicinen så kan det tyda på hjärtfel eller njurfel. Så nu startades även en utredning om detta. Alla dessa saker drar ut på tiden och vissa blodprover kunde inte göras på vårdcentralen utan var tvunget att lämnas vid sjukhuset Ryhov i Jönköping där jag är skriven. Jag insåg att jag kunde hinna dit precis innan de stängde labbet så jag började bli lite stressad.

De testade blodtrycket vilket var lägre än sist, men vi glömde att jag skulle göra ett EKG. Jag kastade mig i bilen och lämnade blodproverna i sista stund och blev sen uppringd om meddelad om en ny tid för EKG. Fan också! tänkte jag, nu måste jag pendla till JKPG ännu en gång mellan mina arbetspass. Jag är ju bosatt och stationerad i Göteborg.

Dagen efter så kände jag av lite hjärtklappning och som att hjärtat slog i otakt. Jag kollade upp min blodtrycksmedicin i Fass och där stod det att mer än 1 av 10 kunde få oregelbunden hjärtrytm. På tisdagen förra veckan så åkte jag till Jkpg och gjorde ett EKG, låg kopplad till maskinen i någon minut. De sa att mitt EKG var bra och jag berättade att jag hade oregelbunden hjärtrytm. Hon frågade mig hur det kändes, jag sa “som hjärtklappning fast oregelbundet” hon ville ha en bättre beskrivning men jag kunde inte beskriva det bättre än så.

Hon gick och hörde med en läkare och kom tillbaka och sa att han inte hade hört att man kunde få det av den medicinen. Jag sa att det stod i Fass att mer än 1 av 10 får det av den medicinen. Men eftersom läkaren inte hade hört om det innan så var det det som gällde enligt henne, plus att hon inte tyckte jag kunde förklara hur det kändes. Jag sa igen att det var hjärtklappning som var oregelbundet. Men inget mer hände där och jag minns att jag var lite irriterad att inte blivit tagen på allvar när jag gick därifrån. Men jag förstod henne. Oavsett så var ju utredningen om mitt hjärta redan igång och som lokförare vill man ha så lite info som möjligt i sina sjukpapper och man vill absolut inte bli sjukskriven och så sådana papper på sig. Det är tyvärr vardagen som lokförare, för tas vi ur tjänst av hälsoskäl så är det en tuff resa att komma tillbaka. Fördelen är att läkarna vet att vi inte är där och fejkar oss sjuka för att bli sjukskrivna, det resulterar i att de tror på det vi säger och tar det vi säger på allvar.

På onsdag förmiddag drog jag Volvotåget till Älmhult och gick till övernattningslägenheten och sov lite. Jag började runt 03:30 igen. Det är den sämsta tiden att börja eftersom jag brukar lägga mig vid den tiden, men helt plötsligt mitt i veckan ska man alltså börja den tiden i stället och vara utvilad och sen någon dag senare så ska man sova vid den tiden igen. Det är det jobbigaste med att vara lokförare. Man måste planera sömnen noggrant och i detta fallet så brukar det inte gå så bra så jag svepte en energidryck av märket Monster.

Piggnade till rätt snabbt och var snart på rull. Gjorde en rundgång i Alvesta och började köra mot Göteborg via Värnamo och Borås. Men strax efter att jag lämnat Alvesta började hjärtat bulta, denna gången betydligt hårdare än för några dagar sedan och även denna gången uppfattade jag det som att hjärtat slog märkbart oregelbundet.Jag tänkte att det berodde på energidrycken och tänkte att “en sådan köper jag aldrig mer”. Men jag var även tröttare än normalt denna natt. Men det var ok och jag visste att jag skulle orka köra hem.

Väl hemma kollade jag blodtrycket. Alla lampor lyste grönt samtidigt för första gången någonsin och jag blev så glad att jag glömde att jag var trött efter nattens körning. Tog en bild och la upp på min Instagram @iFrillo och skröt om att jag nu var redo för tre årskontrollen för lokförare i sommar. Men det jag inte visste då var att mitt hjärta hade börjat slå oregelbundet och att jag behövde läkarvård, snarast. Hade jag bara tittat lite extra noga på bilden jag la upp på Instagram så hade jag sett att ikonen som varnar för oregelbunden hjärtrytm var tänd. Nedräkningen hade börjat och nu var det bara en tidsfråga innan något allvarligt skulle hända.

Jag var trött och somnade till i soffan någon timma. Sen låg jag där och halvsov hela dagen och sov sedan hela natten. Kände att jag var väldigt trött och kände mig smått yr och att jag behövde sova ut ordentligt.

Nästa dag hade jag lite saker att göra i JKPG, åkte och ordnade med en massa och stannade sedan till hos några vänner i Ulricehamn för deras dotter hade tagit examen. Jag hade väldigt trevligt och träffade massor av vänner jag knappt aldrig träffar. Kände mig lite trött så jag tog en kopp kaffe innan jag satte mig i bilen påväg mot Göteborg igen. I morgon var det lördag och jag och kollegorna skulle träffas på Liseberg och ha trevligt och åka Tyrolen. Nu skulle jag bara hem och sova ut.

Strax innan Kallebäcksmotet började mitt hjärta bulta som aldrig förr. Obehagligt hårt och oregelbundet. I backen ner mot E6 så började jag bli yr och nu som först kopplade jag tröttheten och yrseln med hjärtklappningen. Yrselattackerna avlöste varandra och nu började jag känna mig svimfärdig. Jag bromsade ner på E6 och höll på att svimma två gånger innan jag hann stanna. De slutade det lika fort som det dök upp.

Jag fattade att läget var allvarligt men det var ovanligt lite bilar ute och stannade jag vid sidan och fick hjärtstillestånd kanske ingen skulle reagera. Jag började köra sakta igen, jag var ju snart hemma. Kom in i lägenheten och kopplade på blodtrycksmätaren. Blodtrycket var normalt men nu såg jag att pulsen var nere i 60. Kunde ju knappast stämma med tanke på allt som hänt. Testade igen, runt 60 igen. Testade en gång till nu visade den 122 och så fortsatte det. Pendlade mellan 60 och 120. Nu la jag även märke till ikonen som varnar för oregelbunden hjärtrytm. Det tändes varje gång jag hade hjärtklappning när jag kollade trycket. Det var även då pulsen var låg.

Letade upp pulsmätare nummer två och körde dem samtidigt och de bekräftade varandra. Min puls var nu uppe i 170 istället för 120 och pendlade mellan 60 och 170 men jag var inte yr. Jag var trött men mådde ganska bra. Jag ringde min bror som är ST läkare i Stockholm och han bad mig åka in direkt, det visste jag redan men någon var ju tvungen att veta vad som hänt och vart jag var påväg. Sagt och gjort, men jag gjorde ett misstag. Jag tyckte jag mådde hyfsat bra så jag beställde en taxi.

Taxin kom ganska fort. Jag klev in och sa att jag skulle till akuten Sahlgrenska. Nu började jag bli yr igen, nästan direkt när taxin började köra, jag kollade pulsmätaren hela tiden och pulsen svajade ännu kraftigare nu. Han frågade vilken väg han skulle ta och jag svarade att han skulle ta den snabbaste och berättade vad som hänt och höll pulsmätaren så att han kunde se den hela tiden. Han sa att vi kunde ringa ambulans men jag sa att nu satt jag ju redan i taxin så vi kunde lika gärna åka.

Han började köra och körde fel en gång och sen var någon väg avstängd. Tror vartenda rödljus var tänd i stan och polisen och ambulans blockerade en väg. Jag blev bara sämre och sämre och nu var pulsen uppe i 200 och sen dök den till runt 50 på någon sekund. Jag höll på att förlora medvetandet flera gånger och taxichauffören pratade med mig hela tiden för att jag inte skulle slockna samtidigt som han hade koll på min puls.

Allt var suddigt och jag hade världens dödsångest, jag trodde inte jag skulle hinna till sjukhuset. Jag kände att jag skulle dö där och då i just den taxin. Jag tittade ut genom fönstret, tänkte på de personerna jag tyckte bäst om, längtade hem till mina nära och kära, längtade hem till Jönköping.

Jag såg en trafiksignal slå om till rött framför mig. Fan också! Vi var retligt nära men det var refuger på sidorna och bilar framför som körde sakta. Jag kände ännu en yrselattack men denna gången kände jag hur det började sticka i fingrarna och läpparna domnade bort helt och det smakade metall i munnen och allt blev suddigt. Vet inte hur länge det pågick men plötsligt varvade motorn till och jag kastades åt sidan och kände hur bilen accelererade och hann se tillräckligt mycket för att se att han körde mot rött, över refuger och upp på trottoaren, ner igen, körde om en spårvagn på insidan och sen la sig framför den och pressade bilen till max. Jag tittade ner på pulsklockan, den visade 30 slag i minuten. Jag var nu knappt medveten om vad som skedde om kring mig.

Snart satt jag på akuten och svarade på frågor, jag skakade kraftigt i händerna och var väldigt varm, minns att jag tyckte det var konstig att jag var varm. Jag pratade som jag var halvt sovandes men började vakna till och se klart igen. Jag förklarade allt och såg att även läkare bredvid som inte hade hand om mig lyssnade mer på mig än sina patienter. Först kollade min läkare blodtrycket. Märkte inget på honom, sen kopplade han in EKG och fixade med något och tittade till snabbt på skärmen och stannade till med ett ryck. Han stod och tittade utan att säga något och skrev sen ut resultatet och gick fram till de andra läkarna som hade patienter. De sa inget Han pekade på pappret på olika ställen och de nickade instämmande och lämnade sina patienter och lugnt gick en iväg och två kom till mig och ställde frågor om hur jag mådde, hur länge det pågått och skrev ner nummer till mina anhöriga samtidigt som de klistrade fast de stora breda elektroderna till hjärtstartaren på min bröstkorg och satte en kanyl i armen på mig.

Jag fattade, och jag frågade men de svarade undvikande. Strax stod det två andra bredvid och sa att de ville att jag skulle lägga mig i deras säng i stället så skulle de köra mig till sin avdelning. “Visst gick det snabbt idag?” sa de till mig med ett leende. “Vi vill titta på dig direkt nämligen” De frågade mig om mitt personnummer hela tiden. Jag uppskattar tiden till 10 minuter från att jag kom in till akuten tills jag låg på Hjärtintensiven kopplad till varenda apparat de hade. Det var inga andra patienter än jag där inne, tre läkare var med hela tiden. Jag fick mediciner och dropp, kalium mm och jag uppfattade att jag inte reagerade alls på betablockerare.

Jag blundade och sen tittade jag upp i taket och då hör jag typ som en inre röst säga “detta taket är det som flest personer i Sverige sett precis innan de dör”. Jag var tvungen att hålla mig lugn, få mitt hjärta att sluta skena och slå stabilt istället. Jag fokuserade på min andning. In genom näsan, ut genom munnen. Jag föreställde mig hur jag andades in rent vitt ljus och andades ut en massa dåliga saker i kroppen. Jag hörde min bergsmeditionslärares röst i mitt inre “föreställ dig att du står på en äng, vad ser du?” Jag såg min äng som jag byggt upp i mitt inre på meditationskurserna. Den tryggaste, lugnaste platsen där jag kände mig hemma. Jag bara stod där på min äng. Efter många om och men blir klockan 03:00 och de börjar se mig som stabil, vissa saker hade förbättrats och jag är kopplad till en hjärtövervakare de kan följa från ett annat rum. Jag får dropp och en Zopiklon och de kopplar bort hjärtstartaren. Jag somnar när de lämnar rummet. Klockan 5 kommer de in och tar bort mitt dropp och drar ut mig till ett annat rum med två andra patienter i. Jag tar upp min mobil och meddelar de nära och kära som visste att jag skulle till sjukhuset om läget och somnar.

Jag fick stanna på Hjärtintensiven hela helgen. Mina kollegor fick åka Tyrolen utan mig. Jag är nu sjukskriven och ska troligen operera mitt hjärta snart. Jag måste vara försiktig med kaffe och har totalförbud på energidrycker och nikotin och stress. Annars måste jag försöka leva som vanligt. När jag är frisk från allt så börjar utredningen hos Transportstyrelsen om jag och när jag i så fall får köra tåg igen. Ingen vet något än, det enda vi är rörande överens om är att det kan ta väldigt lång tid innan jag får sätta mig bakom spakarna på ett tåg igen.

Känns tråkigt att lämna GC Sävenäs utan att veta om man får komma tillbaka. Men vi ses igen, jag kommer kämpa för att komma tillbaka, och då ska vi åka Tyrolen på Liseberg som aldrig förr. Man ska fullfölja saker man påbörjat. Små som stora. Jag vet att allt är möjligt om man vill något riktigt mycket.

Jag vill köra tåg! Jag är lokförare i kropp och själ. Lokförare är världens bästa yrke!

Hallsberg, vattenhålet för oss sociala lokförare

I lördags vaknade jag upp i Varberg efter några timmars välbehövlig sömn. Har jobbat ganska mycket det senaste och mitt schema har inte varit det bästa under augusti och september. Oktoberschemat däremot ser bra ut, bortsett från att jag inte fick igenom mina önskemål och var tvungen att skippa Taekwondoträningen resten av terminen.

Ska snacka allvar om detta med någon snart. Jobbet som lokförare är det bästa som finns men fritiden går ju trots allt före. Jag behöver ledigt två kvällar i veckan för att träna Taekwondo med det verkar inte som att det funkar på Green Cargo. Taekwondo är ingen sport man kan träna lite då och då och kanske en gång i veckan. Det handlar om att nöta in tekniker och öva, öva, öva tills de sitter reflexmässigt utan att behöva tänka.

Tränar alla andra 2-3 ggr i veckan så funkar det inte att jag kommer dit 1 gång i veckan och tror att jag kan hänga med de andra i utvecklingen. Men som sagt är oktober schemat mycket bättre än de två senaste och jag har jag lagt in lite andra önskemål i höst så jag ska titta på utfallet på det under två månader och sedan göra mer korrigeringar.

Jag har fått lite längre uppehåll på bortaorterna och sover hela tiden när jag bor på hotell. Vaknade upp pigg i Varberg och åkte och hämtade mina vagnar i Värö. Värö ville att jag skulle få ta mina vagnar innan nästa tåg kom in så jag fick ringa och fjäska för fjärren lite. Väl i Värö stod det andra tåget och väntade vid infartssignalen och det gällde att ha lite tempo i kroppen.

Det man gör är att man drar in på sidospåret i Värö och håller fullt fart och bromsar sent bakom signalen efter växeln längst bort. Där stod växlaren redo och backade ner de tomma timmervagnarna bakom mig. Normalt sett hänger han av vagnarna, lämnar uppgiften om vagnarna och drar iväg med diesel loket igen. Men idag var det mer bråttom.

Jag går emot vagnarna och han hänger på och kopplar luften medan jag byter hytt och aktiverar ATC mm. Laddar vagnarna med luft och får uppgiften och knappar in i ATC’n. Växlaren stod kvar och hjälpte till med ett förkortat genomslagsprov. Jag k-rapporterar och gör en överladdning samtidigt som jag ringer ut mig hos fjärren. Shit, det gick snabbt idag var det första han sa.

Det var strålande fint väder som vanligt denna hösten och jag blev tagen åt sidan några minuter i Lekarekulle söder om Kungsbacka. Lämnade Lekarekulle ca 1.5h tidigt och visste att mitt avbyte antagligen inte skulle vara på plats i Sävenäs. Jag ringde bemanningen och fick numret till henne som skulle byta av mig. Inget svar, så jag skickade ett sms och sa att jag ber fjärren ställa mig i Mölndal.

Fick åka in i Mölndal men fjärren ringde direkt och sa att han låter mig köra ett bit till och ställde mig vid signalen Gubbero/Olskroken bredvid Euromaint. Retligt nära Sävenäs.

Min kollega hörde av sig och sa att hon inte sett smset förrän nu och sa at hon var påväg. Jag sa att hon inte behövde stressa för mitt pass var inte över än, jag skulle hämta Base-tåget och dra till GB Norra också. Vi pratade lite i telefon och kom fram till att vi bodde väldigt nära varandra.

Hon tog över tåget och jag varnade henne för att det bara var 14 vagnar i tåget idag så att hon inte backar ner det för långt så att strömavtagarna försvinner bakom kontaktledningen i Falköping.

Jag gick till tv-rummet och fixade lite med scheman och räknade ihop övertidstimmar mm. Köpte lite mat och tittade på Discovery under min lediga tid innan jag skulle hämta Base-tåget i Skandiahamnen. Blev lite rastlös och gick ut och klargjorde loken en timma tidigare och ringde ut mig. Det var fint väder så jag kunde lika gärna ta det lugnt och hämta vagnarna och göra rundgång i GB Norra själv med radiostyrning. Det är ju bara kul dagar då solen skiner och man har gott om tid.

Hann inte mer än till Kville innan En viss Herr Jonas ringer och frågar när jag ska lämna stallet. Jag berättar att jag redan gjort det och att jag var påväg till Skandiahamnen. Synd sa han och berättade att han var avbytet i GB Norra och att han hade tänkt ta tåget ner till Skandiahamnen själv. Detta var ju min sista tur denna lördag så det hade blivit någon timma tidigare hemkomst för mig men det gjorde inte så mycket. Kände mig på bra humör och kände för att göra denna rundgången idag.

Sa till honom att jag ringer när jag går runt på vagnarna i GB och att han då kan ta taxi till minuthandelsgatan och vänta vid övergången så fixar jag med allt och drar fram dit. Där är också signalen man ringer ut sig från så det enda han behöver göra är att testa säkerhetsgreppet och ringa ut sig. (I detta fallet fick hon nog även skriva om uppgiften för jag hade bara med ett lok men jag körde mult.)

Det är lite som ska fixas med när man byter ända på mult. Ibland ska lokbromsar lossar, speglar ska fällas in, aircon och lysen ska av men lyset ska vara på i främre hytten i bakre loket. ATC ska stängas av i ena loket och på i andra, strömavtagare ska bytas. Jag brukar köra 2, 4 på mina strömavtagare på loken men på basen gör man så mycket rungångar med både i GBG och Karlstad så då kör jag 1, 4, det innebär att främsta strömavtagaren är uppe på första loket och bakre på sista. Då behöver man aldrig byta strömavtagare vid rundgång. Den varianten har andra nackdelar men just på Base-tåget är den perfekt.

Jag pratade lite med med mitt avbyte Jonas som man hörde på brytningen kom från södra delarna av Sverige. Han såg bekant ut på något sätt men det var inte förrän i bilen på väg hem jag insåg vem han var. Det var ju mannen, myten och legenden till Sveriges i särklass bästa lokförarblogg. https://lokforaren.wordpress.com/ Det var den mannen vars blogg fick mig att ta steget att leva ut min barndomsdröm att bli lokförare och när man väl träffar honom så känner man inte igen honom först. Galet!

Söndagen skulle börja med att jag skulle hämta base-tåget och avslutas med att jag skulle köra posten till Hallsberg. I multen jag hämtade från lokstallet va RC4 1290, världens finaste lok.

Rc4 1290
Världens vackraste Rc4 lok

Så kul, klargjorde båda loken och körde ner till Skandiahamnen. Där försvann spänningen och huvudbrytarna gick ur. Det hände upprepade tillfällen någon gång tidigare i veckan och när jag berättade det för fjärren blev de förvånade att jag påverkades av problemen uppe vid centralen.

Det var samma visa denna gången. Strömmen försvann till som tätt hela resan och fjärren blev förvånad över att jag inte hade spänning. Det stod någon tågentusiast (läs tågnörd) efter Skandiahamnen och filmade när jag spänningslös rullade förbi. Han måste tänkt (Wow, vad tysta tågen är nu för tiden). Kom bara till Kville och stannade innan min signal och sa att fjärren kunde ta tillbaka mitt körtillstånd och släppa tåget draget av ett diesellok som stod vid sidan om mig. “Men du har väl ström nu?” “Nej, det har jag inte!” svarade jag.

Stod där ett bra tag och mitt avbyte I GB Norra hörde av sig. Det var obemannat där och de var inte fällt in så jag kunde gå in med tåget. Men han hade gjort det en gång förut så han sa att jag skulle köra fram till signalen i stopp så skulle vi hjälpas åt att se till att växlarna hamnade rätt.

Driftledningen ringde och började fråga om varför jag stod still och jag förklarade varför och sa att jag skulle köra posten senare. De sa åt mig att ta taxi till Sävenäs och låta mitt avbyte ta över i Kville. Sagt och gjort, sa till avbytet att han får be fjärren lägga in honom i Sävenäs och göra rundgången där.

Jag var lite osäker på Posten för jag hade inte kört den ensam från Göteborg någon gång och hade bara gjort det med instruktör två gånger tidigare men det var ett år sedan sist. Snackade med förarna på Sävenäs om hur det skulle gå till och då visade det sig att den ena kollegan skulle vara Postväxlare denna kväll så då kunde jag slappna av. Han lärde mig allt jag behövde veta och nu kommer jag fixa det utan att oroa mig nästa gång.

Posten gick bra till Hallsberg som vanligt, 160km/h är ganska kul och känns ungefär lika snabbt som att köra x2000 i 200km/h för att det är lite mer skakigt och bullrigt.

Väl i Hallsberg skulle jag sova till 13:00 och nu var klockan 22:30 skulle jag tro. Jag går alltid direkt in i TV-rummet och umgås med de andra lokförarna. Det är det bästa med Hallsbergsturerna. Man sitter inte ensam på något hotell någonstans utan man har massor med kollegor att byta erfarenheter med. Jag och la mig på rummet ca 01:00 och sov som en stock.

Tog pasståget lite senare på eftermiddagen efter att jag fått i mig lite mat och åkte pass till Kil. Det var spårspring i Karlstad och polisen hade stängt av hela stationen så vi blev stående i Väse. Jag sitter alltid i vagn 1 när jag åker pass för det är där alla järnvägare brukar sitta har man lärt sig. Så även denna gången, det var tågvärdar, växlare, och lokförare där och vi började prata för fullt.

Dörren till hytten var öppen och lokföraren satt och surfade på nätet eller dyligt. Vi stod nog still i 30 minuter och jag tittade in i hytten av en slump just för att se att signalen utanför hytten gick om till kör men det såg inte lokföraren. Så jag ropade att han fick signal och alla började jubla “Äntligen” och sen började de skratta för att det var jag som hade koll på signalen.

Tog över mitt tåg i Kil och resan hem gick bra. Det gör det alltid. Ibland strular saker men jag anser att resan gått bra ändå. Dåliga körningar är de man kör hjäl djur på. Rävungen i somras svider i hjärtat än. Så länge det är soligt är humöret på topp oavsett vad som händer. Och denna hösten har varit underbar att köra tåg i.

Jag är lokförare, världens bästa yrke =)

Bemanningen och fullmåne

Tjena, halloj, tittut!

Nu var det dags för att inlägg igen. Ett långt sådant också. 😉 Jag har inte haft tid eller ork att blogga pga att mitt schema varit ganska kasst under Augusti och September. Med kasst schema menar jag att jag haft många småturer där jag slutar på morgonen och börjar igen på kvällen.

Det gör att man jobbar nästan varje dag och jag försöker ju trycka in 20h övertid varje månad också och då blir det inte mycket tid kvar för bloggen för man har ju ett liv på fritiden också man måste försöka hinna njuta av. Jag har kanske bara varit bortskämd med mitt schema hela våren.

Detta inlägget ska inte handla om scheman utan jag tänkte det skulle handla om bemanningen i Hallsberg.

Vad är då bemanningen för något?
Jag ser bemanningen som ett gäng killar och tjejer som sysslar med problemlösning av olika slag. För det är de man ringer när man har problem med vissa saker. Det kan vara att man blivit sjuk under en tur och behöver stanna tåget och lägga sig på ett hotell i någon stad mitt i natten och sen åka pass hem dagen efter.

Då fixar bemanningen sånt och ser till ett en ny förare kommer på plats och kan köra tåget vidare. Om mitt tåg blir kraftigt försenat och jag vet att ett avbyte väntar på mig i tex Halmstad så kan jag ringa bemanningen och säga att de får säga till föraren att ta det lite lugnt för jag kommer bli minst 3h sen. Antingen ringer de föraren eller så får jag numret så jag kan ringa själv. Problem som måste åtgärdas just nu tar bemanningen hand om och problem lite längre fram är det taktikern som fixar med.

Det är brist på lokförare hos alla aktörer på järnvägen och mycket av bemanningens jobb kan jag tänka mig består av att jaga rätt på lokförare till olika turer. Det är inte ett helt problemfritt jobb. Jag brukar få samtal ifrån bemanningen någon gång i veckan med förfrågningar om jag kan jobba. Ibland kan jag få 3-4 sms med förfrågningar på en dag. Gillar man att jobba så finns det jobb helt enkelt.

Ni som känner mig som person säger nog nu att jag borde jobba på bemanningen eller som taktiker istället och det är kanske så, bortsett ifrån att jag älskar mitt jobb som lokförare så kan jag säga att problemlösningar och att koordinera saker är det roligaste jag vet. Jag har ju jobbat med sådant på nästan alla jobb jag haft tidigare. Teknisk koordinator, Butiksanvarig och metodsamordnare för att nämna de tre senaste jobben innan jag blev lokförare.

Eftersom jag haft liknande jobb så förstår jag hur viktigt det är att folk svarar i telefon på fritiden och att folk ställer upp när det behövs. Jag ställer alltid upp när de ringer om jag kan jobba. Jag har ställt in saker jag ska göra privat många gånger för att få allt att flyta på hos Green Cargo. Det är ju trots allt företaget jag förhoppningsvis väljer att jobba hos tills pension.

Som butiksansvarig så ringer man ju de timanställda som alltid svarar och ställer upp när någon blivit sjuk. Det är de personerna som senare får fast jobb medan de som alltid har olika bortförklaringar och undanflykter aldrig blir mer än timanställd.

Jag ha sagt från dag 1 att jag ska blir bemanningens förstahands val när de ska ringa någon. Särskilt på turer som går från Jönköping. Jag har kvar min lägenhet där och jag försöker ta lite Nässjöturer när jag jobbar över för att få lite omväxling. Ska även försöka få linjekännedom Nässjö – Hallsberg över Mjölby och Nässjö- Malmö bara för att det är kul att köra på olika banor.

I fredags hade jag en riktigt annorlunda tur för att uttryck mig milt. Tänkte berätta lite om den. Ibland kan det gå veckor nästan utan att man behövt ringa bemanningen. Men när saker börjar strula så fortsätter det och fredagens tur var en sådan.

Allt började några dagar tidigare av att jag fick ett samtal ifrån Glenn. (Fick just ett samtal från Glenn nu medans jag bloggar där han la in en Jönköpingstur på mig som vi kommit överens om i fredags). Glenn behövde någon som kunde hämta ett posttåg på verkstaden i Olskroken på fredagen och undrade om jag kunde fixa det innan min tur började.

Det var ju inga problem för det går ju ganska snabbt men jag sa att jag inte visste vart verkstaden låg men att jag får fixa med det på fredag. Han behövde även en förare på en annan tur och undrade om jag kunde byta min tur på lördagen till den andra. Jag sa att jag måste kolla upp det lite noggrannare och att han kunde maila turen till mig så skulle jag kolla på kvällen och sen meddela på mail hur jag gör så kan han fixa det på morgonen.

Jag har slutat tacka ja till uppdrag som handlar om inställda turer innan jag kollat i mitt schema och i turlistan. Då ber jag dem maila allt för att jag ska kolla så att jag får tillräckligt med sömn om jag tar den turen. Ibland kan det ju vara samma antal timmar man jobbar men den ena innehåller passresor som kan vara viktigt att vila upp sig på beroende på vad man gjort på fritiden dagen innan mm.

Sömnen är viktigt för oss lokförare och planeras ofta in flera dagar i förväg. Ska man kunna sitta passiv i ett lok i flera timmar mitt i natten för att sekunden efter reagera blixtfort om något händer så är det viktigt att man är helt utvilad innan turen börjar. Det gäller särskilt för oss som gillar att jobba över mycket och har ett aktivt liv på fritiden. Annars kommer utbrändheten som ett brev på posten efter några år.

Jag tror egentligen inte på utbrändhet på det sättet som andra gör. Jag tror inte utbrändhet handlar om att man jobbat för mycket. Det handlar nog mer om att man stressat mycket under en lång tid och det i sin tur handlar ofta mer om den personliga inställningen till det man gör än vad man sysslar med. Många håller inte med om det och då brukar jag ta Gunde Svan som exempel. Skulle någon slita lika hårt som han gjorde i skidspåret på sitt jobb hade man blivit utbränd på ett par månader. Men han blev inte det, istället mådde han bättre.

Får man bara tillräckligt med sömn och äter ordenligt och slutar stressa så blir man inte utbränd oavsett hur mycket man jobbar enligt mig. Därför är jag nu noga med att planera in sömnen mellan turerna.

Förra veckan var inte den bästa. Jag har en förkylning i kroppen som får mig att vara lite opigg hela tiden och jag hade dessutom en uppkörning på MC på fredagsmorgonen i Jönköping. Det innebar att jag var tvungen att trycka in en dubbelkörlektion i mitt redan så tighta schema. Det skulle innebära att sömnen skulle bli lidande pga att jag nu var tvungen att pendla till Jönköping två gånger den veckan.

Turen jag skulle köra på lördagen var lite speciell. Taxi hemifrån till centralen, Pass till Kil och dra ett tåg till Brålanda och taxi därifrån till min lägenhet igen. En guldtur med endast 2 timmars tågkörning och när jag tittade på den så kom jag ihåg att den turen hade jag räknat med att få lite vila på. Samtidigt som den var kul eftersom det var en så lång taxiresa man skulle göra. Jag mailade Glenn att jag inte kunde ta turen som han ville och förklarade att jag hade ett tight schema den veckan.

Problemet var att Glenn redan lovat bort min tur. Antagligen pga att jag brukar tacka ja till turerna även efter de mailat allt. Men det hade blivit inställda tåg mm och han skulle försöka klämma in en annan tur på mig. Men det skulle bli svårt eftersom jag hade minimalt med rast före och efter den turen och jag behövde den vilan den ordinarieturen skulle ge i form av pass och taxiresor.

Fredagen kom och jag klarade uppkörningen för mc. Vi var 4 som körde upp och 3 klarade uppkörningen. Resan från trafikverket till Körskolan var riktigt kul och det gick undan på sina ställen när jag och ena tjejen som tog sitt kort samtidigt njöt av friheten att dra ifrån körläraren som körde bil till trafikskolan.

Väl där bytte jag om, satte mig i bilen och åkte till min lägenhet i jkpg, bytte om igen och packade min väska och åkte 10 minuter senare till GBG, satte på mig arbetskläder, skrev på min Facebookstatus att jag klarat MC-kortet och åkte till Jobbet. Det tar ca 10 minuter till jobbet från mig. Jag bor i Kvillebäcken eller Kville som vi lokförare kallar bangården på Hisingen. Var framme vid 15:00 och ringde bemanningen för att kolla adressen till verkstaden där postloket stod. Det var Ebba som jobbade denna dagen. Hon visste inte heller mer än att det var på Olskroken nära GB norra.

Man brukar ha stopp i en signal vid GB norra och då ser man en stor gulbyggnad på högersida där jag brukar se att isärtagna X2 brukar stå. Antog att det var där och sa till Ebba att jag måste boka taxi och åka för att tiden börjar rinna iväg. Det löser sig alltid bara man kommer iväg brukar jag tänka.

Ebba sa att hon skulle försöka få tag på adressen under tiden och vi la på. Det vi inte visste då var att detta var inte sista gången vi skulle prata denna dagen och att det skulle ta hela 5.5 timmar innan jag skulle lämna Göteborg och påbörja min tur mot Kil.

Nu börjar strulen, Det var kö till taxinväxeln vilket är ovanligt hos Taxi GBG företagstaxi och det började bli tight med tid som sagt och jag började oroa mig för att föraren på tåget jag skulle lösa av senare skulle få vänta pga mig.

Taxin kom och vi började köra mot GB norra och under tiden ringer Ebba upp mig och har trollat fram rätt adress och sa att verkstadspersonal väntar på mig på plats vid grinden in till verkstaden. Bra jobbat Ebba!

Några minuter senare var jag på plats och fick klart att starta upp och klargöra loket och rulla fram till signalen och växla till lokstallet i Sävenäs. Jag hade ju aldrig kört ut därifrån förut så Tågex förklarade hur växlingen skulle gå till och jag repeterade och fick lodrätt i dvärgarna och kunde påbörja växlingen.

Vid lokstallet ställde jag loket vid klotet och gick tillbaka till Orderrummet och beställde en ny taxi. När taxin var bokad ringde jag tåget jag skulle lösa av i GB norra och sa att jag var påväg i taxi. Han sa att han just lämnat Skandiahamnen 5 minuter sent så jag behövde inte stressa. Det var skönt att höra för jag hade ju haft fullt upp sen klockan ringde 05:00 i morse.

Taxin körde konstigt och jag sa att jag brukar svänga upp vid partihallarna och han sa att den andra vägen var bättre. Konstigt tyckte jag, då hamnar man ju vid korsningen med rödljus. Vid rödljusen tog han höger och jag frågade vart han var påväg. Jag ska till Gullbergsvassgatan 10 sa jag, Jaha jag trodde du skulle till gullbergsvassstrandgatan. Efter lite strul så hamnade jag rätt och klev av nere vid statoilmacken och väntade på tåget.

Han ringde och sa att de hängt honom i Kville och att det var broöppninen eller något. Ok, bara att gilla läget tänkte jag, sa att jag blev avsläppt längst ner vid statoilmacken så han fick dra tåget ända ner på GB norra så gör vi avbytet där.

Broöppningar eller vad det nu var brukar ta lite tid och jag kunde pusta ut för första gången på hela dagen. Ringde runt till nära och köra som hört av sig och undrat hur det gått med MC-kortet och sen ringde Glenn från Bemanningen igen och berättade att han inte lyckats klämma in en tur på lördag, vi pratade och dealade lite för han behövde hjälp på söndagen och en tur på måndag till tisdag. Vi kom överens och vi skulle höras under måndagen och båda var väl nöjda med dealen. Jag behövde vila och allt som innebar vila var jag nöjd med.

Trettio minuter går sen hör lokföraren på mitt tåg av sig till mig igen och säger att det var hans tur att köra och att Volvotåget råkat göra en stoppassage, en så kallad OSPA A och att detta kommer antagligen ta några timmar. Det är inte bra att göra OSPA A, Särskilt inte med Volvotåget, särskilt inte en fredagseftermiddag när man inte får tag på någon som vill jobba.

Jag trodde nu att det var vid Kville Volvotåget stod, Han sa att han skulle köra ett tåg till Falköping om ca 1,5 timmar och jag sa att jag som stod och väntade på bangården tyckte inte det var så spännade även om det var skönt med lite vila. Fast det skulle visa sig bli en kortvarig vila. Han tipsade mig om att gå upp till tornet i GB norra och ta en kopp kaffe och tjöta lite med dem där. Bra idé sa jag och började den lite drygt halvkilometerlånga promenaden till tornet.

Påväg dit började koordinatorn i mig vakna till liv. Ebba på bemanningen satt antagligen och kämpade med att jaga förare som kunde flytta Volvotåget samtidigt som det ska dit olycksplatsansvarig OPA och faktainsamlare, förseningarna gör att fler tåg som står på Kville inte kommer iväg och många blir lidande. Det visade sig senare när jag kom upp i tornet att jag såg Volvotåget därifrån eftersom OSPAn skett i Olskroken (Vid smygspåret nära skäran under falukorven) Jag kunde promenera dit och vara framme på 10 minuter.

Jag ringde återigen bemanningen och Ebba svarade. Jag förklarade att jag var på Gb norra och att mitt tåg var fast på Kville och att jag inte kom någonstans innan volvotåget dragits ner till Kville. Ebba sa att Oskar satt bredvid och kämpade med att lösa det när jag sa “jag har en idé!”

Jag sa att jag såg Volvotåget att kunde vara på plats direkt och flytta så snart jag fått klart av OPA. Jag sa att hon skulle ringa upp mitt tåg i Kville och be föraren bromsa ner tåget och beställa taxi till Sävenäs eftersom han ska köra till Falköping strax. Att jag ska ta volvotåget till Kville och sedan gå till mitt tåg och ta över det från Kville och göra rundgången själv på Gb Norra.

De blev givetvis glada för nu slapp de stressa med det. Den lösningen var ju den bästa för att få bort Volvotåget snabbt och förhindra ytterligare förseningar med andra tåg.

Föraren på mitt tåg hörde av sig och frågade om det stämde att han skulle ställa det och jag bekräftade och han sa att han bromsar ner det och tar taxi men bad mig kolla upp vad jag ska göra med volvoloket efter jag hängt av vagnarna. Han hade rätt. Det hade vi missat. Jag påbörjade den långa promenaden bort till tåget. Tågen är ju uppemot 600 meter långa och man glömmer ofta att när man är framme vid vagnarna har man 600 meter kvar att gå.

Jag ringde Ebba ytterligare en gång och hon sa att det loket skulle gå ganska snart. Jag frågade varit ifrån om det var Kville eller skandia men tyvärr var det från Sävenäs vagnarna stod på. Men det var oljan så kanske hade de inte blivit uppdragna till Sävenäs än. Hon kollade upp det och de stod tyvärr redan på Sävenäs. Jag sa att hon får ringa föraren och be han ta taxi till Kville och hämta loket så skulle jag ringa Tågex efter att jag hängt av vagnarna och charma dem lite så vi får lämna loket i Kville. De bygger om på Kville så det är inte direkt gott om spår att ställa upp saker på just nu.

Jag var nu framme vid tåget och Ebba sa att jag får väl agera kamratstödjare tills allt är klart på plats. Föraren sa att han blev förvånad över hur snabbt jag var på plats, han såg mig i backspegeln innan han ens hunnit prata med faktainsamlarna. Jag sa att det var jag som kommit med lösningen på problemen idag. Det tyckte han var bra gjort.

Efter ett tag fick jag köra och hänga av mina vagnar i Kville. Sneglade bort mot min lägenhet som ligger ett stenkast fram bangården i Kville innan jag ringde till Tågex och kopplade på charmen och frågade om jag fick ställa ett lok som skulle hämtas ca 1h senare.

Tågex brukar vara smidiga att ha att göra med men man hörde på henne att det var inte rätt dag, och det var fullt på spåren över allt i Göteborg likaså i Kville, men hon kom på den smarta iden att lägga växling på mina vagnar till Base-tåget jag skulle ha till Kil och ställa loket där. Bromsade ner loket och ringde Ebba ännu en gång och beskrev vart loket stod. Längst ner till väster på Kville, längst ner och längst ut på “leran” skulle hon skriva så skulle föraren fatta.

Nu var det bara att vänta på min tur. Det var många tåg som skulle in och ut ur Kville och jag hade väl inte prio 1 direkt eftersom mitt spår ändå inte skulle bli tomt när jag kört för jag hade ju ett lok stående bakom vagnarna. Jag vred på stereon högt och fällde bak stolen och försökte vila lite. Tittade på tågen som rullade förbi och plötsligt lät det som ljudet i stereon blev i “otakt” ställde mig upp men insåg att ljudet kom utifrån.

Det var slag i hjul på tåget som passerade, och det verkar vara ett ordentligt slag denna gången, sprang till dörren och öppnade och lyssnade och visst dunkade det på bra men det var en bit bort nu och jag visste inte om jag skulle ringa och rapportera det för jag hade spelat så högt att jag inte riktigt kunde avgöra hur stor hjulplattan var. Men det var flera andra förare där på sina tåg så någon annan borde väl hört det. Mycket riktigt, tågex ringer mig och säger att det kommer dröja innan jag får köra för tåget före har slag i hjul och för krypköra hela vägen från Kville till Sävenäs.

Fan nu blir man ännu senare, efter ett tag blev det äntligen min tur, kommer ca 100 meter sen ringer Tågex igen och nu säger hon att en växel bråkar efter Marieholmsbron. Det blev ur kontroll efter tåget framför passerat. Säkert slaget i hjulet som orsakat det. Nu skulle jag syna växeln när jag körde förbi. Visst kan jag göra det men jag har inget ansvar om något går fel för jag har ingen sådan utbildning. Fick passera och det gick bra.

Strax efteråt ringde Tågex igen och sa att det var fullt på spåren på både GB norra och Sävenäs, och att jag skulle få göra rundgången utanför lokstallet men att jag kanske skulle vara för lång för det men att vi skulle lösa det då i så fall. Hon sa att allt som kunnat gå fel gått fel denna dagen. Inga problem sa jag, vi löser det.

Nu fick jag gå fram till signalen utanför stallet. Det lutar uppför och jag stannade väldigt nära och Tågex ringer upp och säger att jag inte är riktigt inne med vagnarna. Hon ger växlingsväg och jag får dra fram sakta in mot Sävenäs tills hon säger att jag är inne. Då släpper hon några tåg bakom mig så att de kommer iväg. Sen får jag backa med Tågex i luren tills jag är innanför min signal i fronten igen.

Där får jag tömma ett kilo och hänga av vagnarna och göra rundgång med loket. Går på vagnarna i andra ändan och laddar med luft. Det tog tid eftersom jag fick bromsa ner ganska mycket pga lutningen. När vagnarna lossat så ringer jag upp Tågex och får tillstånd att backa i uppförsbacke så jag kommer innan får signalen igen. Vad tror ni händer då? Gissa en gång. Vad tror ni kan hända när man backar ett långt tåg med Tågex i telefon när man har bråttom som fan rent ut sagt? Just precis, slangbrott var det alla hade på tungan, eller hur? Inte? Hur fan kan man få slangbrott när man backar ett tåg frågade jag Tågex? Jag har tappat trycket i alla fall och kan inte fortsätta.

En stor suck hördes i luren, sen frågade hon hur lång tid detta tar. Det kommer ta en bra stund sa jag. Är det fullmåne eller vad fan är det frågan om frågade jag och hon sa att det var en sådan dag då allt strulade.

Jag sa att jag ska lokalisera felet och ringer tillbaka senare. Vi la på och jag gick bak och lokaliserade felet bytte slang efter konstens alla regler och gick tillbaka till hytten och ringde Ebba på bemanningen igen. Jag var andfådd och svetten rann. Jag sa att jag bytt slang och laddar tåget med luft nu och att hon måste ringa mitt avbyte och meddela att jag blir flera timmar sen.

Jag gjorde ett bromsprov och ringde ut mig hos fjärren. Fick rulla mot Kil strax efteråt och vred upp aircon och pustade ut. Tror jag ringde Ebba ytterligare en gång för jag kunde inte ta tåget hem direkt i Kil utan behövde vila på hotellet.

Jag körde och kände tröttheten komma. Allt som hänt hade ju egentligen inget med mig att göra. Slangen som gick av var splitter ny och hade släppt i fästet och var uppebart ett fabrikationsfel. Men jag gjorde ett misstag där. Vid stressen när arbetspasset börjat så hade jag missat att köpa med mig mat i automaten på Sävenäs. Och jag hade inte känt mig hungrig vid slangbytet vid lokstallet pga att jag av varm och förkylningen i kroppen gjorde att sista promenaden i makadam kändes som en halvmara.

Vid slangbytet skulle jag gått in på Sävenäs, köpt mat, fyllt på kaffe och vatten och satt mig ner och vilat några minuter. Men det är lätt att vara efterklok. Nu kom tröttheten smygande. klockan var nu ca 22:00 och jag var bara halvvägs till Kil. Jag hade varit vaken sedan 05:00 och haft fullt upp hela dagen. Jag hade inte ätit på 8 timmar kaffet var slut redan innan jag lämnade Göteborg.

Jag ringde bemanningen igen, nu var det Kalle som svarade. Han hade fått info om vad som hänt och jag sa att jag orkar inte köra hem inatt alls. Jag orkar nog inte ens köra hem i morgon, jag vill bara hem med pass så fort som möjligt. Han förstod mig. De ifrågasätter inte när man säger att man är trött, nu fanns ju även en förståelig anledning. Jag körde sista biten till Kil och gick in på rummet, magen kurrade och väl där insåg jag att det finns gratis mat dygnet runt på det hotellet. Jag gjorde några ost och skinkmackor, tog en tallrik yoghurt och ett glas apelsinjuice. Det hade nu gått nästan 10 timmar sedan jag åt sist.

När jag ätit ställde jag mig i duschen och sen gick jag och la mig. Tog upp mobilen och loggade in på Facebook. Hade massor av aktivitet på min Facebook och kollade vad det handlade om. Det var min status om att jag klarat MC-kortet. 161 gillaklick och 51 kommentarer. Blev jätte glad, hade ju inte ens hunnit tänka på att jag klarat mc kortet. Fick en energikick, kände att maten och duschen gjorde mig lite piggare och jag tittade på klockan. Jag hade kört in en massa tid och var inte så otroligt sen som jag hade räknat med när jag pratade med Kalle. Jag ringde upp honom och sa att jag behövde sova och att jag skulle ställa klockan på 8:00 och sen skulle jag ringa på morgonen och “kolla läget”, kanske orkade jag köra om det inte löst sig. Det hade varit en tuff dag, men det är bara att gilla läget. Jag var ändå väldigt glad för jag hade klarat mckortet. Det andra är ju bara jobb och det får jag ju bra med övertid för.

Vaknade efter att han sova som en stock hela natten, kollade ut genom fönstret och mycket riktigt stod basetåget där. Ringde bemanningen igen och nu var Ebba tillbaka. Hon sa att de frågat en annan förare som skulle passa hem om han kunde ta tåget men han hade inte svarat. Han ville väl inte antagligen. Men jag kör tåget sa jag, och vi kom fram till att jag var tvungen att göra nytt grundprov innan bara.

Fixade det och rullade iväg hemåt. Allt gick bra men när jag skulle göra rundgång i GB norra så fick jag lokfel. Ringde lokledningen och fick sedan ringa experterna i Eskilstuna för inget funkade när de var multade. Däremot funkade de var för sig. Vagnvikten var 1232ton och jag skulle klara köra till Skandiahamnen med vagnarna med bara ett lok och kunde lämna det andra och hämta det senare. Det tyckte han var en bra ide. Jag skulle bara ringa bemanningen och meddela dem först. “det tror jag inte Ebba har något emot om du gör som du sa” sa han.

Sen ringde jag bemanningen och Ebba svarade, “det går bra Mattias” direkt när hon lyfte luren, han på lokledningen hade hunnit springa in till Ebba och berätta. Lämnade Rd loket och drog ner allt till Skandiahamnen med RCloket. Körde upp det mot stall när Tågex ringde. Beläggningsfel på Marieholmsbron så förbered blankett 21. Fan också, sen strulade nästa signal också så jag fick skriva en till. Sen körde jag till stall. Ställde loket. Ringde taxi, tog mig ner till Gb norra, hämtade Tdloket och körde till stall.

Sen ringde jag sista samtalet till Ebba och berättade att jag var klart med allt och att loken var på plats och hon skrev övertid på allt. Sen åkte jag hem och tog en hemmabryggd öl från mitt bryggverk och vilade.

Så kan en dag se ut men som tur är händer det inte så mycket strul på en och samma gång. Turen igår flöt på perfekt och jag pratade med Tågex om hur jobbig fredagen varit och berättade om allt jag varit med om, hon sa att det var inte en bra dag för järnvägen på något sätt så man fattade att hon hade varit med om ännu mer saker. En annan på Tågex sa att en förare körde sin första ensamma tur och kört ihjäl 14 kor.

Jag blev lite nyfiken på om det var fullmåne i fredags och googlade precis fram det och mycket riktigt. Det var fullmåne i fredags.

Flera på bemanningen har nu tackat mig för min insats och för att jag ställt upp och löst allt med volvotåget på ett bra sätt. Det får mig att minnas en gång för några månader sedan när jag fick ett tråkigt samtal under en tur till Kil att en nära anhörig blivit konstig och åkt till sjukhuset med misstänkt stroke.

När jag kom fram till Kil ringde det igen och det hade blivit sämre och jag ville hem. Problemet var att det är så ont om förare att man inte kan få ledigt hur som helst och det var sent och jag skulle komma hem snabbast om jag körde tåget till Gbg som planerat.

Jag ringde bemanningen och sa som det var och att jag kan köra men jag vill vara på sjukhuset. Han förstod och sa att han skulle se vad han kunde göra. Jag sa att jag skulle vara på sjukhuset till 17:00 dagen efter och sen vara anträffbar igen och ville att de skulle byta bort min tur senare den kvällen.

När jag vid 17:00 slog på min telefon så fick jag ett meddelande på telefonsvararen att jag skulle ringa bemanningen och bekräfta att infon om inställd tur nått mig. Jag ringde och sa att jag fått infon och kunde vara på sjukhuset ytterligare en dag. Personen i fråga har idag repat sig och fått tillbaka minnet nästan helt och är bara lite trött och kommer kanske bli helt återställd.

Jag uppskattade ledigheten väldigt mycket och har inte haft chansen att tacka er på bemanningen för att ni löste det när jag vet att det egentligen inte finns någon bra lösning på att ge någon ledigt med kort varsel.

Så nu är det dags, stort tack till bemanningen i Hallsberg för att ni ställde upp och fixade så jag kunde vara ledig när det behövdes.
Ni är bäst!

 

Hästbrud och lokförare

Hur är det är vara tjej och läsa till lokförare?
Har man tid att ta hand om en egen häst när man är lokförare?
Kan man överhuvudtaget ha ett fritidsintresse eller är man borta för ofta?

Följ Miss Bany’s nystartade blogg Hästbrud och lokförare och läs om hennes tankar och upplevelser under lokförarutbildningen. Där kan ni även följa hennes dröm att köpa sin favorithäst Honey de la Vic. Är det ens möjlig? Pengamässigt är det ju inga problem för en lokförare, men hur är det med tiden det tar att sköta en häst? Finns det tid eller hur löser man det?

Jag lämnar härmed officiellt över brandfacklan om att blogga om lokförarutbildningen till Miss Bany och önskar henne lycka till att nå sina drömmar. Hoppas hennes blogg kan få fler personer att söka till lokföraryrket och framför allt att fler tjejer inser att lokföraryrket är minst lika bra för tjejer.

Hästbrud och lokförare
Miss Bany och Honey de la Vic

Namn: Fanny Johnson
Ålder: 21
Bor: Helsingborg
Läser: Lokförarutbildning i Ängelholm
Tidigare utbildning: Ridgymnasium och Järnvägsingenjör
Civilstånd: Paxad

https://hastbrudochlokforare.wordpress.com/

 

Våren är här

Tänkte jag skulle skämma bort er med ett blogginlägg. Jag har inte orkat blogga det senaste. Har börjat jobba på nya designen men den är inte klar än.

Ska försöka få klar den i maj men vi får se hur det blir med det. Jag har börjat provfilma med min Gopro eftersom detta ska bli en foto och videoblogg. Hoppas det blir bra men har inte hunnit titta på filmerna än.

Mycket har givetvis hänt sen sist. Jag har fått mitt bryggverk och börjat brygga öl mer seriöst nu. Det är en sak ni kommer kunna följa på denna bloggen inom kort. Jag har även börjat med mc-kort och det är väldigt kul.

Sist hade jag ju åkt ut till en påkörning och fått en otäck upplevelse på olycksplatsen och dagarna efter det så fick jag en linjekännedomstur till Malmö men föraren som synat banan och blivit tagen ur tjänst. Han berättade vad han sett och jag insåg att jag fått en mycket bra uppfattning om hur det sett ut när han kommit fram bara genom att se resterna i spåret.

Jag tänker på det varje gång jag kör förbi där och det syns tydligt fortfarande om man vet vart det hände. Men Malmökörningen var riktigt trevlig och jag var nära att köra på en stor gris som stod på spåret. Och då menar jag inte vildsvin utan en stor fet rosa gris.

Jag lär mig mycket varje körning fortfarande men börjar få en viss rutin på vissa körningar nu. Jag har i stort sett bara kört på värmlandsbanan och Västkustbanan men den senaste veckan har jag börjat få körningar till Hallsberg igen. Jag har lagt in Jönköping som önskemål och börjat köra dit en del nu.

Svanen har börjat köra egna körningar nu sen en dryg månad tillbaka och pga omständigheterna har han nu linjekännedom i hela södra Sverige. Vi ses ibland och pratar en del om körningarna vi haft. Det var kul när jag mötte honom på kust till kust banan för två veckor sedan.

Igår fyllde jag år och började runt 4:30 med en dragartur, då drar man vagnar mellan de olika bakgårdarna i Göteborg. Slutade runt 10:00 och åkte hem. Min klasskompis Thomas ringde strax efteråt och var i Sävenäs. Vi pratade lite men jag var tvungen att sova några timmar.

Idag skulle jag åkt pass till Falköping och tagit över ett tåg från Sävenäs och kört till Hallsberg. Men jag ringde bemanningen igår och sa att jag tar över tåget direkt i Göteborg. Det gjorde att en kollega blev ledig denna härligt soliga dag. Han blev glad kan jag säga.

Jag gick i tid från Göteborg och strax efteråt blev jag tagen åt sidan enligt tidtabellen. Sen fick jag ett kort stopp i Alingsås men jag hann aldrig stanna på sidospåret innan jag fick kör i signalen. Jag la märke till ett tåg som hade problem på nedspåret och att alla sidospår efter det var fulla med väntande tåg.

Jag hade en hel del inplanerade stopp på vägen till hallsberg men fick bara ett kort stopp i Falköping. Sen hade jag kör hela vägen till Hallsberg där jag skulle bli avlöst. Jag var 2 timmar tidig men det var inte mitt avbyte så jag fick snällt vänta på tåget i två timmar innan jag kunde gå upp på rummet.

Väl inne på “Svartbygget” så sprang jag på min klasskompis Oliver som var på väg att äta lunch eftersom hans tåg var försenat pga att ett annat tåg framför det hade problem men bromsarna. Vi slog följe och det var riktigt kul att prata med honom igen. När vi kom tillbaka träffade vi våran klasskompis Tony som haft egna körningar i en vecka men nu var i Hallsberg på någon annan utbildning hos Green Cargo.

Nu har jag 10 timmars rast i Hallsberg och hade tänkte att fixa med filmerna jag provfilmat. Men när jag packade väskan igår kväll så råkade jag packa ner en laddkabel till mobilen istället för Gopro. Visst går det föra över via bluetooth men det orkar jag inte krångla med. Skrev ett blogginlägg istället och bättrar på solbrännan lite.

Jag har sett mycket älg, rådjur och rävar. Det gillar jag. Det jag inte sett än är vildsvin och grävlingar tänkte jag på tidigare idag.

Jag älskar mitt yrkesval. Nu är det ljust stora delar av dygnet och jag har haft mycket dagtidskörningar. Vissa veckor strular allt som kan strula och andra veckor flyter på så bra att man får nypa sig i armen ibland för att inse att man faktiskt har ett så bra yrke som man har.

Livet har verkligen ändrats till det bättre och vissa dagar man är ledig längtar man efter att köra tåg, så kul är det fortfarande. Övertid finns det hur mycket som helst för de som vill. Det är en av de stora fördelarna med detta yrket enligt mig och när man får lönen inser man att man verkligen gjort rätt yrkesval i livet.

Jag är lokförare, världens bästa yrke!

 

“Kandidater” lokföraryrkets baksida

Alla yrken har sina för och nackdelar, lokföraryrket likaså. Det finns givetvis små nackdelar som att man är borta från hemmet väldigt mycket och att man bara sover när man inte jobbar. Men det finns ju så klart en mycket större nackdel med detta yrket som jag i Fredags och en klasskompis i Måndags fick känna av på lite olika sätt. Nämnligen självmordskandidater som kallas “kandidater” hos oss lokförare.

Fredagens jobb skulle bestå av att åka pass till Falköping, vänta en timma där och sedan dra ett tåg hem till Sävenäs. Jag skulle sluta runt midnatt och sedan upp och köra hyfsat tidigt dagen efter igen så jag var tvungen att ha min sömn.

Väl på jobbet så såg jag att min jobbarkompis skulle köra till Falköping och sedan åka pass hem så jag föreslog att jag skulle ta över hans tåg vid “telefonkiosken”. Han var på väg ner till skandia och skulle hämta sina vagnar och blev väldigt glad för han skulle inte varit hemma förrän sent och han var tvungen att gå upp tidigt eftersom frugan skulle iväg tidigt morgonen efter.

Jag började 18:20 och det var ungefär då jag ringde honom. 18:37 ringde en kvinna på bemanningen som inte är särskilt känd för att vara trevlig och sa att hon hade ett förslag på en ändring för mig. Hon sa att mina vagnar till tåget jag skulle lösa av i Falköping hade spårat ur i Hallsberg och hon ville att jag skulle åka pass till Hallsberg och ta över tåget därifrån.

Det går inte sa jag för jag är kvar på Sävenäs och väntar på att ta över en kollegas tåg till Falköping. Jag sa att jag dessutom inte kunde vara sen hem för jag hade en körning tidigt på lördagen och behövde min sömn.

Då brakade visst helvetet löst för henne och hon sa att jag inte kan besluta sådan utan att ha pratat med dem först. Jag sa att det spelar ingen roll för jag hade ändå inte kunnat ta den turen för jag skulle ju upp och jobba tidigt på morgonen och behövde min sömn. Det visade sig även att pasståget inte gick till Hallsberg utan jag hade fått stå och vänta på stationen i Skövde i flera timmar för att ta mig till Hallsberg.

Hon blev bara ännu tjurigare och körde sin moralpredikning och jag struntade fullständigt i vad hon sa otrevlig som hon var. Visst hade hon rätt att jag skulle meddelat dem. Men hon meddelade mig ju inte om att mitt tåg spårat ur förrän hon insåg att det saknades förare. Dessutom får hon inte ringa och senarelägga min arbetstid efter att mitt arbetspass börjat. Men det hindrade inte henne för att spy galla över mig.

Min kollega fick inte ut sina papper i Skandiahamnen och blev bara senare och senare. Tur att mitt tåg spårat ur annars hade jag blivit sen till Falköping och försenat det tåget till Sävenäs.

Efter ett tag ringde jag upp bemanningen igen och denna gången var det en annan kvinna som svarade och hon var lika kaxig hon. Och sa att hon inte visste hur det skulle bli i Falköping för mig och att jag inte ska kräva att allt ska lösas när jag gjort saker utan deras vetskap. Jag förklarade för henne att jag ändå inte kunnat ta deras tur som de hade som förslag för jag skulle upp tidigt och jobba igen och att det inte gick några tåg till Hallsberg jag kunnat ta just då iallafall.

Hon svarade mig lite kaxigt “du vet väl ite vad vi hade kunnat planera in åt dig i Falköping”

Sant, det enda jag vet är att jag nu har läst på mina rättigheter och skyldigheter om arbetstider och att jag ska sätta mig på tvären varenda gång jag pratar med någon av de två om jag inte tjänar massor på att göra som de säger. Jag ska se till att jag blir deras sistahands val när de ringer någon och jag ska vara den otrevligaste personen de någonsin ringer till. Allt för att slippa deras samtal fler gånger. Men om någon annan i bemanningen ringer kommer jag vara lika trevlig och tillmötesgående som vanligt.

Jag var irriterad och berättade för kollegorna vad som hänt och de hade alla sina historer om den ena personen på bemanningen. Jag hade hört om hur otrevlig hon är i flera månader och nästan sett fram emot att få uppleva det. Energitjuv av hög klass är hon helt klart.

Tillslut kom tåget igång från Skandiahamnen men i Kville ringde föraren mig och så att det varit en påkörning och att bemanningen skulle ringa mig strax.

Ok, nu får jag släppa den dåliga stämningen bemanningen byggt upp och försöka hjälpa till så gott det går. Jag löste av kollegan vid telefonkiosken och han sa att ett persontåg kört på “något” lite längre bort och att en Green Cargo förare blivit ombedd att syna spåret av fjärren. Det visade sig vara en människa som blivit påkörd och han bromsade ner sitt tåg och togs ur säkerhetstjänst direkt. En kamratstödjare skickades ut för att ta han om kollegan som gjort upptäckten. Mitt jobb skulle bli att som växling gå ut till tåget med mitt lok och dra in det på i-gruppen igen. Men först skulle kamratstödjaren ringa mig och säga att allt var klart.

Bemanningen ringde när jag började rulla in mot I-gruppen i Sävenäs och sa att jag ska bromsa ner tåget och säkra mot rullning. Därefter skulle jag ta en taxi till olyckplatsen. När jag kom fram till platsen skulle jag ta kontakt med räddningsledaren som skulle ge mig klartecken när det var ok att dra fram och dra fram tåget 200 meter för att kroppen låg under tåget. Därefter skulle kroppen bärgas och jag skulle göra rundgång som spärrfärd och dra in tåget till i-gruppen.

Jag kom fram till platsen och räddningsledaren sa att kroppen redan var borta så jag skulle inte röra tåget förrän de sa att det var ok. Bemanningen ringde att sa att det var något strul med bromsarna och jag frågade vad men det visste han inte riktigt. Jag går att kollar sa jag och sa till räddningsledaren att jag måste kolla att tåget är nerbromsat.

Huvudledningen var tömt och bromsarna låg till och jag drog en parkeringsbroms också. Det var väldigt plant på platsen och det är platsen många lokförare gör retardationsprovet på.

Ringde upp bemanningen och sa att det inte var något fel med bromsarna och då visade det sig att det var ett helt annat fel han pratat om som inte var intressant för mig överhuvudtaget. Särskilt inte i en situation som denna kväll.

Efter ett tag kom strömmen igen och jag fick lov att starta upp loken och vänta på att klart att köra från räddningsledaren. Efter en stund fick jag klart och ringde fjärren. Då skulle hon sätta sig på tvären hon också. Stambanan hade stått helt still ett bra tag och många persontåg var flera timmar sena och jag blockerade ena spåret. Nu ville fjärren att Green Cargo skulle skicka ett lok som gick på bakifrån och drog hem oss.

Jag sa att jag var ju på plats för att köra hem tåget. Hon frågade om jag hade radiostyrningsdosa på loket, hon menade alltså att jag som nu var helt ensam på olyckplatsen skulle gå förbi olyckstället och sen backa tåget hela vägen till Sävenäs. “Nej, det har jag inte” svarade jag utan att ens kolla vare sig på loket jag befann mig eller loket bakom i multen.

Hon var säkert samma person som bett kollegan syna spåret så att han togs urtjänst och gjort att det nu stod ett godståg still på stambanan. Hon sa att hon skulle återkomma och efter några minuter ringde hon och sa att det inte fanns några lok eller förare. Jag visste att hela i-gruppen var full med förare som satt på sina lok och väntade men Green Cargo hade väl insett att det som var smidigast för henne på fjärren var omständigt för alla andra inblandade.

Jag fattar inte hur hon tänkte. Det smidigaste hade ju varit att jag fortsatt som spärrfärd till typ Floda till ett sidospår och gjort rundgång och gått som tåg därifrån hem. Nej nu skulle jag gå som spärrfärd till Jonsered, blockera hela stambanan på väg tillbaka till Partille som spärrfärd och sen gå som växling på mina vagnar.

Visste inte hur länge jag skulle stå och i Jonsered för hon var märkbart stressad över alla tåg som skulle förbi så jag lämnade kiken öppen och tänkte stänga den på vägen tillbaka med loket.

Fjärren stressade på och ringde upp mig innan jag var framme vid mina vagnar och tjatade på att det skulle gå snabbt och sen avslutade hon spärrfärden i farten direkt när jag passerat innanför infartssignalen. Sen tog Tågex i Sävenäs över. De var vettiga iallafall och jag växlade på mina vagnar.

Fan också kiken är ju öppen! När fjärren stressat på så glömde jag helt enkelt bort att stänga kiken på vagnarna när jag passerade dem. Vid detta laget var jag så inne i vad som skulle göras att jag hade helt enkelt glömt av att jag var på en olyckplats. Det var kolsvart ute och jag var helt ensam, jag letade upp min ficklampa i väskan och började så sakta promenera de 650meterna bakåt. Passade på att ta med slutsignalerna när jag ändå skulle dit bort.

Bemanningen hade ringt och sagt att min tur till Falköping var inställd så jag skulle sluta när jag dragit in tåget till Sävenäs. Klockan var nu strax innan 01:00 och jag tänkte mest på att snart var jag hemma.

Efter ca 50 meter känner jag en konstig obehaglig lukt som jag inte riktigt kunde beskriva. Då gick det upp för mig. Olycksplatsen! Jag lös ner med ficklampan på marken och det blir en hel del kilo människa kvar i spåret efter en påkörning kan jag säga. Jag skyndade mig bak och stängde kiken. Sen började den 650meter långa promenaden tillbaka och nu tittade jag mer vart jag satte fötterna för att inte trampa i allt och jag önskar att jag inte får se att känna lukten av något sånt här igen.

Men statistiken säger ju tyvärr något annat.

Jag ringde bemanningen när jag kom hem och senarelade morgonens körningen med 2.5 timmar och lade mig för att sova. Dagen efter tänkte jag inte så mycket på det jag upplevt. Man visste att det var ju inget mot vad jag med största sannolikhet skulle få uppleva i framtiden. Det som min klasskompis fick uppleva i Måndags.

I går fick jag mail av chefen att vi på Green Cargo inte synar spåret på uppdrag av Trafikverket. Det överlåter vi till polisen. Ni som följt denna bloggen vet att Martin som brukar kommentera denna bloggen som är lokförare med förflutet som tågklarerare sagt att fjärren inte får be oss syna spåret. Jag har ju fått göra det en gång också. Det var skönt att även chefen sagt åt oss att inte göra det. Nästa gång jag blir ombedd blir det blankt nej och så bromsar jag ner tåget tar fram plattan och kollar på Netflix tills de kan garantera att jag inte ska få uppleva något som tar mig ur säkerhetstjänst.

Idag hörde en klasskompis från utbildningen vi gick i Mjölby av sig. Han berättade det var hans tur att bli en pinne i statistiken av lokförare som råkat ut för en “kandidat”. Han körde ihjäl en person bara någon kilometer innan platsen jag hämtade tåget på tre dagar tidigare.

Han mår efter omständigheterna ok och blev tagen ur tjänst direkt när olyckan inträffade och fick träffa en kamratstödjare direkt efteråt. Idag har han varit på läkarundersökning för att de ville kolla upp hur han mår och när han åter kan vara i tjänst. På lördag kör han första turen igen efter olyckan. Då brukar man få välja om man vill ha med kamratstödjaren i hytten när man passerar olycksplatsen. Det kan även vara så att vissa vill att kamratstödjaren ska köra förbi platsen där det hände.

Min klasskompis som kör persontåg har ju bara kört egna turer sedan i Januari och ville att jag skulle skriva om detta för man vet aldrig när det händer. Han säger att vissa förare klarar sig genom hela livet utan att köra på någon medans andra kört på flera stycken. Man ska inte låta det här avskräcka en ifrån att söka till lokförarutbildningen. Men man måste hela tiden veta att det kan hända när som helst.

Man blir professionellt omhändertagen direkt när man kört på någon, för det har hänt så många gånger att det finns rutiner på hur de ska göra. Men om man känner att man absolut inte skulle klara av att uppleva något sådan utan att få bestående men så måste man tyvärr söka till något annat yrke.

Man kan tas ur säkerhetstjänst av flera olika anledningar. Man kan även ta sig själv ur säkerhetstjänst om man tex börjar blir sjuk mm. Om någon ringer och berättar att din fru eller son råkat ut för en olycka och är påväg till sjukhus så är man inte lämplig som förare för hur rutinerad man än är så kommer tankarna ligga på något helt annat än tågkörning. Det gör dig olämplig som lokförare och man tas ur säkerhetstjänst.

Nog bloggat om tråkigheter, nu ska jag ut i solen och fylla på med lite d-vitamin och njuta av livet.

Har du försovit dig?

Ännu en händelserik vecka har jag lyckas avverka som lokförare. Jag körde till Kil i veckan och bodde några timmar på hotell där. Börjar känna mig ganska bekväm på den linjen nu. Man lär sig mer och mer för varje dag och det blir därför roligare och roligare varje gång man kör till något ställe.

Jag  börjar få lite mer ordning på alla telefonnummer man måste ringa. Håller på att byta från Tre till Telenor på mitt privata abonnemang så därför funkar inte mitt privata telefonnummer just nu men den hoppar igång igen vilken dag som helst. Vill någon ha mitt tillfälliga privata nummer så får ni skriva på Facebook så skickar jag det men mitt gamla borde funka i slutet på veckan.

I torsdags var jag i Jönköping en sväng och skulle ta bilen till Sävenäs innan jag började jobba. Jag åkte tidigt och var på plats ca 1 timma innan jag började passet för jag var tvungen att läsa in mig på de lokala dokumenten för Falköping och skriva ner alla nummer mm. Ringde föraren jag skulle lösa av direkt när jag var på plats och han sa att han var strax utanför Kållered. Han var 44 minuter tidig och sa att jag skulle ringa en person i Falköping direkt för den ville att jag skulle åka på en gång annars skulle jag bli stående i Falköping ett bra tag innan jag fick börja växla ner mina vagnar.

Nu blev allt bråttom. Fick fota alla lokala dokument med plattan så jag hade med mig all info jag behövde. Tog ut körordern och la ner handdatorn i väskan. Att jag åkte tidigare betydde inte så mycket egentligen, jag skulle få sova lite längre i Falköping eller få åka tidigare och komma hem tidigare så arbetspasset skulle blir förskjutet 44 minuter tidigare helt enkelt.

Avbytet gick snabbt och jag gjorde retardationsprovet i Partille och började gasa på igen med mina tomma timmer vagnar mot Falköping. Jag ringde och meddelade att jag skulle bli 44 minuter tidig och de sa att det var helt perfekt för då skulle jag få växla ner mina vagnar direkt. Någonstans vid tunneln efter Partille försvann strömmen. Fan också har strömavtagaren gått åt helvete igen tänkte jag och kollade felmeddelanden på skärmen framför mig men strömavtagaren fungerade.

Då har eldriftledaren brutit strömmen insåg jag och började bromsa ner till halvsikt fart helt enligt JTF. Då ringde någon mig i loket och sa att de brutit strömmen för att någon satt på spåret längre fram men de visste inte exakt vart. Jag missade att hålla inne nollsektionsknappen några gånger när jag pratade i telefon och bromsade ner och kollade felmeddelanden samtidigt. Man vill ju stanna vid en signal men jag hade uppförsbacke och hann inte rulla fram så jag såg någon signal innan jag stannade på linjen.

Kollade lufttrycket och den hade skjunkit så mycket att jag fick tömma huvudledningen och säkra mot rullning. Ringde mina instruktörer och dubbelkollade så jag inte missat något som skulle göras och sen var det bara att vänta på att strömmen skulle komma tillbaka. Jag ringde Svanen och berättade vad som hämt. Han bara skrattar för att jag råkar ut för precis allting när jag kör. Allt gick ju så bra på liorna men nu händer allt på en gång.

Rd loket klarar sig på batteriet lite bättre än tex rc men tiden gick och efter 50 minuter skulle jag precis döda loket för att spara batteriet så man kommer iväg när strömmen kommit tillbaka. Just då ringde de och sa att jag hade kräm i kontaktledningen igen och fick körtillstånd när jag var redo.

Tog lite tid att ladda upp huvudledningen igen och snart var jag på rull igen. Fick stanna i Lerum och släppa förbi massor av persontåg och ett godståg innan jag fick köra igen. Fick ytterligare två stopp för att släppa förbi tåg och jag ringde Falköping och sa att jag kommer bli väldigt sen istället för tidig.

1timmar och 10 minuter sen var jag när jag rullade ner i Falköping och gick runt med loket och backade ner vagnarna med radiodosan. Tömde huvudledningen och spetade vagnarna och kopplade loss loket och drog fram det några meter och ställde av det och ringde taxin till hotellet. Sov hela tiden ut på hotellet och gick ner och gjorde funktionskontroll på de lastade vagnarna och sedan ett grundprov efter det. Fixade med alla uppgifterna i handdatorn och ringde ut mig och var i tid till Sävenäs när jag kom dit. Det är ganska kul att man är hemma i tid men får övertidsersättning ändå pga av att jag var försen till Falköping men frågan är om jag får ersättning för de 44 minuterna jag åkte tidigare från Sävenäs.

Hade 13 timmars ledigt innan jag skulle köra nästa gång så jag åkte hem och tog igen den förlorade sömnen.

På kvällen åkte jag till Hallsberg och lämnade vagnarna på i gruppen och växlade in mig i lokstallet. Två spår var fulla och jag ställde mig de det tredje och sista spåret framför lok 1038. Tänkte bara ta en kopp kaffe och sen åka hem direkt för s gruppen sa att mina vagnar var klara när jag ringde och kollade. Kollade vilket lok jag skulle ha och det var givetvis lok 1038 som nu var blockerad av loket jag kom dit med.

Fanns inget annat att göra än att sova tiden ut. Gick upp så jag var i tid till avgång i lokstallet och nu var loket som blockerat mitt lok borta som tur var. Jag klargjorde mitt lok och rullade iväg ca 5 minuter tidigt mot mina vagnar. Ringde tkl HRBG och fick växla ut efter jag berättat vilken signal jag stod vid och när jag nästan var framme vid mina vagnar ringde bemanningen mig och frågade om jag försovit mig.

Nej det har jag inte sa jag och dubbelkollade min körorder. Jag är på väg mot mina vagnar sa jag och han sa att en förare ringt och sagt att mitt lokblockerade hans. Nej det stämmer inte sa jag, jag hade lämnat lokstallet och jag var sista loket på V1 spåret. Han sa att jag skulle ha lok 1034 och att jag satt på fel lok.

Fan också. Jag hade ju kollat upp loknumren när jag lämnade Sävenäs. Hade de ändrat det nu utan att prata med mig? Jag stannade loket och tog upp plattan och fick in i Platå och kollade vilket lok jag skulle ha. 1038 stod det. Jag ringde upp bemanningen och sa att jag skulle ha lok 1038 som jag satt på och de började kolla upp allt igen och kolla med andra föraren och mycket riktigt så satt jag på rätt lok.

Jag kom till mina vagnar och kopplade loss bromsprovningsanläggningen och tog mina uppgifter. HRBG var obemannat och då måste man göra grundprov om det varit obemannat mer än 1 timma. Jag ringde tornet och frågade om de visste hur länge det varit obemannat men det var oklart. När något är oklart ska man göra grundprov så det var bara att bita i det stura äpplet och bromsprova hela vagnssättet. Lämnade Hallsberg 25 minuter sent.

Fick gå åt sidan några gånger och var 40 minuter sen till Sävenäs. Men det är så det är. Körningarna hade gått bra som jag ser det för vissa saker som händer kan jag inte råda över. Då blir man sen och jag börjar få rutin på att fylla i övertidsblanketter.

Jag trivs mer och mer för varje dag och det blir roligare och roligare. Jag har lämnat mitt gamla liv bakom mig nu och det trivs jag med. Nu siktar man framåt mot nya mål, ett nytt liv och nya drömmar. Framtiden ser ljust ut efter all skit man varit med om. Haters will hate!

Jag är lokförare, världens bästa yrke…