Livsnjutning

Jag har inte bloggat sen jag slutade praktiken. Har slöat hela dagarna. Men på måndag har vi diagnostiskt prov så jag måste börja repetera JTF lite smått nu. Jag måste även skriva dagboken i LIA-pärmen, det ska man egentligen göra direkt innan man glömt av allt men jag har ju bloggen att utgå ifrån så det kommer lösa sig ändå.

Äntligen har jag fått min älskade iPad, 8 veckor tog det från beställning till leverans. Det blir smidigare att plugga på den istället för laptopen när jag pendlar till och från skolan.

Jag har även roat mig mig med att städa på datorerna och hårddiskarna här hemma. Skit vad mycket man samlar på sig i onödan, är inte helt klar än men jag har en hel del filmer och fulla serier kan jag säga. Jag kommer aldrig hinna se allt.

Jag har även passat på att julstäda här hemma och slänga en massa saker. Det tar tid för man hittar en massa saker man glömt av att man ägde och en massa roliga anteckningsblock som man måste läsa igenom.

Igår hittade jag ett text jag skriv till en tävling hos en resebyrå där man skulle skriva om att resa, där kunde man vinna en resa för två till Malaysia värde 150 000:- Jag kom trea med min text och vann en tre års prenumeration på tidningen Res. Så här löd texten:

Sand mellan tår
hålla i handen
vada

Solblekt hår
picknick på stranden
bada

Fågelsång
solbränd rumpa
tokpruta

Solnedgång
skåla i skumpa
livsnjuta

 

Staden som alltid sover

Jag ligger efter med bloggandet så här kommer inlägget från mitt körpass mellan Lördag och Söndag.

 

En tidig lördagsmorgon, bara tuppen var mer vaken än jag.

Ja, så kändes det. Jag hade fått 10 timmars välbehövlig skönhetssömn och fått i mig rejält med stekt ris från thai haket runt hörnet. Det var mörkt ute och jag kände mig ordentligt utvilad och laddad inför natten körning.

Problemet var att det inte var morgon utan kväll. När jag skummade igenom Facebook insåg jag att det till och med varit soligt på dagen medan jag sov. Nu när jag tänker efter så har jag inte sett dagsljus i Göteborg sedan i måndags. Tur att jag tar extra d-vitaminer.

Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag börjat störa mig på att det är så mycket rödljus på cykelbanorna. Det är inte bra att störa sig på saker. Det blir bara en massa negativ energi och det kommer inget bra från negativ energi. Hur skulle jag då kunna göra om rödljusen till något positivt istället för negativt. Svaret var intervallträning.

Jag började trampa allt vad jag kunde och passerade flera gröna signaler innan jag nådde en röd och fick stanna. Jag flämtade galet mycket och rödljuset slog om efter kanske 20 sekunder. Dags att trampa på igen allt vad jag kunde. Pulsen stack i väg ordentligt och jag började längta efter rödljus. Fick ett tillslut och innan jag stannat slog det om och det var bara att trampa på igen. Såg en signal som slog om till rött framför mig och fick hämta andan så att andningen gick ner ordentligt innan det slog om till grönt igen. Jag ska aldrig mer klaga på att det är för många rödljus och att de lyser för länge. Det finns alldeles för få rödljus om man är en tävlingsmänniska som mig som tävlar med sig själv hela tiden.

Jag minns på mitt gamla jobb så åkte vi och firade sommaren på Öland allihop förra året, vi hyrde cyklar och skulle ta oss från punkt a till punkt b. En trevlig liten behaglig cykeltur skulle det vara på ca 40 minuter, det var riktigt varmt och soligt. Men att ge mig och 9 andra var sin cykel är det samma som att säga till mig att sisten bort till punkt b är en tönt. Det var allt annat än en fridfull cykeltur, det var blodigt allvar hela vägen. Fast å andra sidan hade ju vi som tävlade mer tid på oss att dricka öl sen när vi var framme. Det finns bara fördelar med att tävla om allt det går att tävla om.

Jag var i god tid som vanligt till Sävenäs, ni som inte vet vart Sävenäs är i Göteborg så tänk er att ni åker tåget från Centralstationen norrut. Efter 2-3minuter passerar ni en godsbangård, det är Sävenäs.

Idag skulle vi till Hallsberg och hämta ett riktigt tungt tåg som skulle komma från Borlänge som kallades något jag som vanligt har glömt. Tror det var något i stil med Bash-tåget och det har säkert att göra med något företag som heter så. Det var papper i containrarna om jag inte minns fel. Vi skulle inte köra tåg upp dit utan åka med vanligt passagerartåg upp. Eller åka “pass” som vi lokförare säger. Sista tåget upp dit gick 17:55 och jag hade fått biljetten smsad tidigare under dagen. Vi ringde på en taxi som körde oss till Centralstationen.

Vi var tre lokförare som skulle med tåget. Jag och Mikael som skulle till Hallsberg och en till som skulle till Falköping och börja sin körning där. Alla tre hade klass två biljetter så vi letade rätt på ombordpersonalen och frågade om vi fick åka klass 1 istället och det var ju inga problem. Det blir en trevlig resa med många skratt. Alla tre älskade Thailand så vi snackade väldigt mycket resminnen och mat som vanligt.

I Hallsberg klev vi av och jag messade min klasskompis Thomas som befanns sig på U-gruppen och meddelade att jag ankommit men han var just i färd med att tuffa vidare. Ja, ja, next time. Jag la mig på rummet på “Svartbygget” hos Green Cargo. Gillar de rummen pga att de är helt nya. Lagom stort/litet, tv, skrivbord, dusch, toalett och ett fönster, mer behövs inte. Tittade lite på TV men började bli rastlös, jag hade ju sovit 10h och jag behövde inte sova mer nu. Jag var redo, men tåget skulle inte komma förrän runt midnatt. Jag fotade lite, ringde lite, smsade lite. och tv’n var inte så jätte kul. Snart hade man gjort allt man kan göra på ett litet hotell rum.

nyvaken
Bilden tog på hotellrummet i Karlstad. Så här ser jag ut när jag är nyvaken. Ögonen är helt igen svullna, men gött var det =)

Jag ville inte bädda ner mig för jag var inte trött, då började jag frysa i stället och behövde ta på mig min jacka.

varselväst
Att vara lokförare handlar inte enbart med att köra tåg. Man ska vara snygg när man vistas i spårområdet också. Här ser ni dagen utstyrsel. Jack & Jones jacka med ProTrains orange varselväst. Det är senaste modet i spåren ny nere i Frankrike säger ryktena. Jag var coolast i hela Hallsberg kan jag tillägga.

Jag gick ner till dagrummet efter ett tag. Där satt en annan lokförare och tittade på Harry Potter. Vi hade båda sett den filmen så vi började prata om allt mellan himmel och  jord som vanligt. Tiden flög iväg och mitt batteri höll på att dö och Mikael skulle ju ringa mig. Jag drack upp det sista ur min tredje kopp varm choklad och gick upp till rummet och insåg att jag inte hade med mig min laddare. Vilade lite på sängen innan jag gick ner igen. Klockan var 23:30 vid det här laget. Mikael satt där nere och tittade på TV.

Jag tog ytterligare en kopp choklad innan vi gav oss iväg. Tåget rullade in 30 minuter innan planerat, jag satte mig bakom spakarna direkt och så rullade vi iväg. Jag tittade på “uppgift till förare” vi var 474 meter långa och vägde 2880 ton. Wow, nu leder jag nog i skolan, leder nog i längd också. 626 meter tror jag är det längsta jag dragit hittills. Två multade Rd-lok skulle få dra detta monsterlass till Skandiahamnen. Det gick tungt på riktigt och i utförsbackarna fick man bromsa till betydligt mer än med de andra vagnarna jag kört.

Men man lärde sig det också. Jag tror jag brukade ta 4-5 hack på tågbromsen och när jag såg att hastighetsvisaren precis börjat sjunka så lossade jag ut. Tog väldigt lång tid att komma upp i hastighet och fick använda slirbromsen väldigt mycket. Men kul var det. När man väl var uppe i hastighet som var det inte så stor skillnad mot de andra tågsätten jag kört.

Fick 0P i förindikatorn på ATC vilket betyder att någonstans längre fram visar signalen stopp men det är inte nästa. Tillslut fick jag grönblink vilket betyder att nästa signal visade stopp och drog några snäpp i lokbromsen. Det hände typ inget, började bli lite nervös och drog lite till och lite till och sen såg jag ju att signalen som visade stopp var jätte långt borta och lossade ut, men försent. Jag bromsade ner allt till 0 och kände mig som en amatör. Allt hade ju gått så bra hittills. Sen hände det nästan igen lite senare och sen tog även ATC:n mig en gång. Där ser man att man fortfarande är nybörjare även om det går superbra några dagar. Där är alltid olika längd och olika vikt så varje tågsätt uppför sig annorlunda. Men jag lärde mig i alla fall något. Det var ju trots allt 50% tyngre än något jag kört tidigare.

Jag fick igång allt igen och körde fram till signalen som visade stopp som var vid slutet av perrongen i Alingsås. Jag insåg att problemet är att jag fegar ur när jag kör tungt, jag måste lita mer på mig själv och skulle jag missbedöma så finns ju Mikael där och vet precis vad som ska göras. Jag har ju även en ATC som tar mig om jag gör fel och skulle jag göra en otillåten stoppassage trots allt så kanske man inte blir arkebuserad om det är den första veckan man kör tåg. Men jag är en tävlingsmänniska. Att passera stopp är för amatörer.

Tågorderna visade att det var en hastighetsnersättning till 70 som inte var signalerad i Lerum och la det på minnet för att Mikael skulle slippa påminna mig om det. Efter 20 minuter kom pendeltåget som vi väntade på och jag fick kör i signalerna igen. Jag körde in en massa tid och jag kom ihåg nersättningen vid Lerum och passerade banarbetet där och sen gasade man iväg igen. Vi var nog 1 timma tidiga ner till Skandiahamnen. Väl där skulle vi ha en timma på oss att fixa allt men så lång tid tar det ju inte.

Det var banarbete utanför Lokstallarna igen och denna gången skulle det pågå i 9 timmar till ungefär och så länge ville vi inte bli hängda i Kville. Vi beställde en taxi som plockade upp oss och körde oss till Sävenäs.

Kände att det varit en lärorik dag och där inte allt gick perfekt. Man behöver sådana dagar ibland för att man inte ska tro att man redan är bäst på allt. Jag har haft kul och jag ser fram emot nästa tågkörning. Då blir det äntligen tankvagnar om jag förstått det rätt. Det jag drömt om att få köra sen jag var 4 år, nu 35 år senare så ska den drömmen bli verklighet.

Klockan var typ 5:00 när jag cyklade hem i staden som alltid sover. Ja, så känns Göteborg för mig. Det är alltid natt när jag är där. Lugnt och skönt och det lyser grönt i alla signalerna på hemvägen. Gillar Göteborg.

rörelse tillåten
Det bästa med att cykla hem på natten är att det är “Kör 80” i alla signalerna. 80km/h är faktiskt ganska snabbt på en cykel…

Jag packade ihop mina saker jag ville ha med mig när jag kom till lägenheten och bokade biljetten hem till Jönköping. Det gick en ganska snart så jag softade ett tag sen gick jag ner till Nils Ericsonplatsen. Svängde förbi Burger King och åt lite mat. Satte mig längst fram i bussen och lyssnade på P3 dokumentär om Stig Bergling.

Jag kände mig otroligt nöjd med veckan som varit, en av de bästa i mitt liv faktiskt. Kände mig stolt över att jag tagit tag i en så stor dröm. Jag har mycket sköna energier i kroppen just nu. Jag är väldigt trött men lycklig. Busschauffören var nog den trevligaste jag stött på. Pratade och skojade med alla, särskilt alla barn. Det var nog mina energier som smittade av sig. Men man vet aldrig för det kanske är som de säger. “En busschaufför det är en sån med glatt humör.” Men det gäller nog även lokförare. Det handlar väl att man ska göra det man gillar att göra så blir man på glatt humör.

Jag gillar att köra tåg =)

Lägenhet på Haga.

I går blev det en roadtrip till Göteborg för min del. Tanken var att jag skulle hämtat nycklarna men ägaren var inte klar med lägenheten än och hade inga extra nycklar så det blev en helt onödig resa. Jag har insett att jag måste ha med min cykel, så nu måste jag åka till Göteborg fram och tillbaka med bilen igen. Stannar nog i lägenheten över natten och passar på att festa lite när man ändå är där.

Igår åt jag på en restaurang som heter Amazing Thai som ligger på Wasagatan ett stenkast från avenyn. Ska testa stället igen innan jag skriver några betyg. Jag har tänkt att testa massor med restauranger under tiden jag bor i Göteborg.

Jag tog en sväng förbi Green Cargo Sävenäs igår också för att bekanta mig med området. Det var då jag insåg att det inte kommer bli smidigt att pendla dit och att det tar längre tid med buss mm än det gör att cykla. 13 min på cykel tar det från lägenheten på Haga till Green Cargo enligt ett program jag laddat ner. Det är lika länge det skulle ta för mig att gå från ena hållplatsen till Green Cargo när jag börjar 4:13 på morgonen.

Jag måste nog börja packa lite snart. Jag ska ta med min PS3 till lägenheten för då kan jag titta på Netflix genom den med även spela lite om det blir långtråkigt på dagarna när jag har konstiga arbetstider. Det finns fler fördelar med att sova en natt nu innan jag flyttar in för då kommer jag antagligen komma på vad jag har glömt att ta med mig och vad som saknas i lägenheten. Det finns bredband och en 47″ tv i alla fall. Men glömde kolla om det var WIFI eller inte, annars har jag ju givetvis ett WIFI modem över. Man överlever inte särskilt länge utan WIFI i min värld.

Min första körning börjar 21:30 ungefär på tisdagskvällen. Då ska jag äntligen få köra tåg långa sträckor. Har inte fått så mycket info av min handledare än men jag har fått schemat för de två första veckorna. Första veckan är det 44.5h inplanerat och det är mestadels nätter. Och andra veckan var det nog 37.5h inplanerat och då var allt dagtid. Ska bli kul att äntligen få känna på hur det är att jobba som lokförare. Sitter och funderar på vad jag ska ha i matlådan första natten. Det lutar åt dumplings från Dubbel Dubbel. Lägenheten ligger ett stenkast från Linnégatan som är Sveriges restaurang tätaste gata.
Passar en livsnjutare om mig perfekt…

Sol i sinnet

Jag har tänkt på en sak.
Hur kommer det sig att så många är så otroligt negativa hela dagarna?
Idag vaknade jag liksom så många andra och såg snöslask, snöblandat regn med mera. Helt klart inte ett av mina favoritväder men det är ok, det är en väderlekstyp typisk för denna årstiden och det är därför sådant här väder varje år i November. Inget konstigt med det.

En annan sak som också återkommer varje år vid denna årstiden så är det gnället från folk som går omkring med sura miner pga att det kommit 2 cm snöslask på natten. Herregud, vad är problemet? Det kan ju knappast vara så att 2 cm snöslask kan förstöra dagen för så många människor utan det måste ju vara något annat i deras liv som gör dem så negativa till allt.

Det måste ju vara något i deras liv de verkligen inte trivs med, eller är de kanske bara bortskämda och gnäller så fort de får någon motgång, eller så har de bara inte insett att livet är ganska bra trots allt. Hur som helst kan man ju inte må bra av att låta vädret påverka ens humör. Men det är förvånansvärt många som gnäller och är på dåligt humör på sociala medier en dag som denna.

Jag minns för någon vecka sedan när en vän skrev en djup status om att finna lycka i sin tillvaro. Han hade nyss insett att det var hans barn som gjorde honom “rik” och att de alltid hade gjort det men han hade inte insett hur mycket de betydde för honom förut. Varför ska han gå omkring med negativa tankar när han har det han behöver materiellt och barn som han älskar. Det som utlöste det inlägget var att det var deras mammas vecka att ha barnen med de kom ändå till honom och umgicks. Det gav han en otrolig glädje och han skrev ett långt inlägg och förklarade på ett nyanserat sätt hur han kände och vad hans syn på lycka är för något.

Efter att ha läst det inlägget fick jag en glädjekick. Massor med energi och med den kom det en massa positivt tänkande som vanligt. När det gått flera timmar och jag fortfarande tänkte på det inlägget och att det gjort mig så glad av att han var lycklig och att han skrev och berättade om det så insåg man ännu en gång hur mycket det vi läser på sociala medier påverkar oss.

En annan vän har länge gått och funderat på att bli kock men aldrig tagit tag i det. Han har alltid varit intresserad av matlagning och är så duktig att till och med barn gillar hans mat. Men han hade ett annat jobb och av bekvämlighet stannade han kvar som så många andra tills en dag då han beslutade att utbilda sig. Att prata med han var så otroligt inspirerande. Han var så otroligt taggad och den positiva energin verkligen sprutade ur honom. Han berättade även hur glada hans barn blev när han berättade att han skulle bli kock. Han lägger upp massor med bilder på mat han lagat med mera på Facebook och det är kul att se för man vet att han bara går och väntar på att utbildningen ska börja.

Jag älskar mat och matlagning själv och när jag ser matstatusar på Facebook blir jag blad av flera olika anledningar. Jag är med i en grupp som heter “Vad lagar du till middag idag” och det är nog den största och mest aktiva gruppen jag är med i på Facebook. De bokstavligen spammar mitt Facebook flödet med matbilder och recept säkert 10-20 om dagen, har inte så stor koll men det är ofta i alla fall och jag älskar det. Har fått så många otroligt bra recept där som man aldrig ens drömt om att få.

Det gör mig som sagt glad, men man hör väldigt ofta folk gnälla på matstatusar. Där jag ser middagstips, tillbehörstips, uppläggstips och dukningstips, där jag ser en maträtt som lyser som det mästerverk det är  och där jag nästan kan känna doften och smaken, ja där ser andra bara en tallrik mat och tänker “Åh, nej inte nu igen”. Tänk vilken skillnad det är på folk och folk. Jag menar inte att alla måste ha ett matintresse men man behöver ju heller inte bli så negativt påverkad att man måste sprida sin galla på sociala medier.

Ett annat tips mina vänner kan relatera till är ju hur jag blev när jag bestämde mig för att bli lokförare. Jag hade mist 3 vänner till Fonus på 4 månader plus en del andra riktigt tunga personliga bakslag och motgångar så år 2013 slutade i katastrof rent ut sagt. Det var tungt men jag hade ett mål och en dröm som var tyngre. Att bli lokförarstudent, jag hade helt enkelt inte tid att deppa

Jag är alltid glad, jag är faktiskt det. Jag har sol i sinnet hela tiden. Ibland lite starkare, ibland lite svagare, men solen finns alltid där och inspirerar och lyser upp. Jag försöker inspirera andra ganska ofta och lysa upp deras tillvaro. Det gör att väldigt många kontaktar med när de har problem och mår dåligt, främst tjejer är det som kontaktar mig och det är allt ifrån att någon släkting blivit sjuk till hedersrelaterat hot och våld. Det är min vardag. Jag ser och hör dessa problem nästan varje dag och försöker fördjupa mig i det och ge råd men det är tufft ibland när det med tex förekommer dödshot med de jag hjälper och att det då även ligger hot mot mig som hjälper dem. Men jag är alltid glad ändå.

Det behöver inte vara alla problem, motgångar och negativa upplevelser som är den största boven i dramat när någon mår dåligt. Det kan vara bristen på positiva saker, eller kanske ännu vanligare, personens oförmåga att se de positiva sakerna man har i sitt liv och glädjas över dem. Jag gläds åt de små sakerna i livet. Jag är medveten om att jag har det bra, men visst kan allt bli bättre men jag har det riktigt bra och jag är inte missnöjd med mitt liv. Det är ju trots allt jag som byggt upp och skapat detta liv, det är detta liv jag vill ha, annars hade jag ju gjort något annorlunda.

Jag vill vara en positiv inspirerande person, därför försöker jag vara en inspirerande person och därför ser många mig som en positiv inspirerande person. När jag träffar vänner jag inte träffat på länge säger de att det lyser om mig. När de presenterar mig för sina vänner har det hänt att de sagt “detta är min vän Frillo, han är världens mest positiva person”.  Det gör mig glad, för detta säger de för att de ser mig sådan, på grund av det jag skriver på Facebook och hur jag pratar med dem när vi ses. Många gånger säger de tack när jag pratat med dem för de hade haft en dålig dag men är nu glada igen.

glada människor
Det lyser om positiva människor

Allt detta för att jag är den jag är, jag är en glad, positiv och väldigt social person som inte gnäller för småsaker. Men tänk då på alla som gnäller hela tiden för småsaker som till exampel vädret. Hur ser alla på dem? Vad får de för bemötande av sina vänner? Vad säger deras vänner i smyg efter att han presenterat den negativa personen för dem? De drar ner sig själv i ett egenskapat svart hål och de kommer må därefter.

Men det stannar tyvärr inte där. Tänk er hur glad jag blev av en person som beskrev hur lycklig han var på grund av sina barn eller på grund av att han tagit tag i sin dröm och utbildar sig till sitt drömyrke. Hur det ger en energiboost som sitter i kanske hela dagen när man läser något sådan om en vän. Tänk er då vad som händer om någon bara skriver negativa saker hela tiden. Allt du ser är negativt och någon ger 20 anledningar till att hata snön som du älskar. Man bryts omedvetet ner steg för steg. Istället för att ge dig en energiboost så tar de har människorna din fina energi och på grund av vad? Varför ska man tillåta någon att göra det?

Dessa negativa individer tycker inte de är pessimister. Likt alla pessimisters så kallar de sig realister och ordet optimist är något dåligt i deras ögon. Men de är pessimister och de gnäller på allt, på sin sambo, sin bil, sina barn, sin chef, sina grannar, sina vänner, politiker, någon random på stan eller på bussen allt och alla. Men värst av allt är att de ibland gnäller på positiva personer och kallar dem falska. De tror inte att någon kan vara positiv hela tiden. Men jag klandrar dem inte, det kan helt enkelt inte tänka så långt. De tycker det är helt normalt att gnälla hela dagarna men inte att vara glad hela dagarna. Det hör man ju direkt att det inte ens är någon ide att ta den diskussionen. Det är bara att klicka delete på Facebook om någon försöker argumentera att man inte kan vara så glad utan att man måste skriva lite negativa saker ibland för annars är man falsk. Ni kanske inte tror det men jag har faktiskt tagit bort ett antal sådana personer från Facebook.

Skulle dessa negativa personer åka gokart med sina kollegor skulle de gnälla på allt under tiden, det är kallt, man luktar avgas med mera. De skulle göra att kollegorna skulle lägga märke till dessa kanske negativa saker som de inte skulle lagt märke till annars. De skulle glömma av att det är kul att umgås med kollegor oavsett väder och vad man gör. Jag minns när jag åkt gokart med jobbet. Jag taggar alla hela tiden. Går och småretas om hur många gånger jag ska köra om dem med mera. Även de som inte är tävlingsmänniskor kommer bli så otroligt taggade att de tillslut skulle stå och gnägga och hoppa jämfota minuterna innan man sätter sig i gokarten och sen skulle det vara en fight på liv och död på den banan. Och man pratar om den finalen i flera år efteråt där en av vännerna hamnade på listan med de snabbaste varvtiderna på banan. Där har ni skillnaden mellan personer som mig och negativa personer. Vissa får människor att göra sitt bästa och tro på sig själva i situationer de inte vet något om, andra får sina vänner att bara se det negativa och ge upp. Men är man verkligen en vän då?

Låt ingen påverka er negativt, ta hellre bort dem från Facebook. Man kan faktiskt vara vänner utan att vara vän på Facebook och man slipper en massa tjafs och en massa negativa uppdateringar hela tiden. Livet blir faktiskt roligare om man inte blir påmind om allt tråkigt hela tiden. Visst kan folk ha sina problem men man måste inte i sociala medier ventilera precis allt negativt som man upplever. Jag tar bort de med statusar jag inte gillar. Många hänger väldigt löst och ryker efter nyår, då jag ska göra min nästa stora utrensning. Det är nog 20 pers som är borta för alltid på min Facebook bara i år på grund av negativt beteende. Samtidigt ber jag dem som inte gillar det jag skriver att ta bort mig för det enda jag kan garantera är att det kommer komma mer av den varan.

Jag har många vänner på Facebook som jag inte umgås med privat, har knappt aldrig gjort heller, ändå ser jag dem som mer nära mig som vänner än många andra. För de gillar det jag skriver, de gillar den jag är och jag gillar det de skriver och jag gillar dem som personer. De gillar mina djurbilder, de gillar mina filosofiska tankar om att vara positiv och jag gillar det som händer i deras liv. Därför följer vi varandra på Facebook, det är på grund av att man är på samma nivå mentalt. Vissa av dem vet nog inte ens om att jag prenumererar på deras statusar men de anar nog. Men tyvärr finns det andra vänner som bara gnäller, varför ska man ha kvar dem på Facebook?

Ingen är helig på min vänlista. Vi kan vara vänner privat men jag vägrar tvingas läsa om andras huvudvärk direkt när jag vaknar. Fota gärna eran frukost och skriv vad ni har för favorit té. Berätta gärna när du släppte hunden på morgonrundan så han fick springa med sin favoritkompis innan du gick till jobbet men gnäll för guds skull inte det första ni gör när ni vaknar om ni vill behålla någon form av respekt i mina ögon.

Gillar ni inte regn och rusk så köp en dyr, fin, varm Gore-tex jacka tidigt på hösten, och ett par riktigt fina, sköna, varma kängor och låt kläderna ligga i garderoben oanvända. När du sen vaknar upp till en dag som denna med snö eller slask så  kommer du tänka, YES!!! Nu får jag äntligen ta på mig min nya jacka och mina nya kängor. Du kommer slänga i dig frukosten och bege dig ut och gå i det vädret som du hatat på grund av att du nu äntligen fick använda dina nya vinterkläder som du älskar. Jackan luktar ny och är så där fin som bara nya jackor kan vara. Kängorna är varma och täta så du behöver inte ens gå runt vattenpölarna, du kan gå rakt igenom utan att bli blöt. När du kommer hem så kommer du putsa kängorna och nästa längta tills nästa promenad för kängorna blir skönare och skönare de första promenaderna.

När du sen sätter dig vi datorn kommer du istället för att gnälla på vädret skriva om din uppfriskande promenad och att du är på bra humör och fråga om någon vill hänga med på en promenad till lite senare. Sen när du skrollar på Facebook så kommer du läsa om alla som gnäller på vädret och fråga dig själv vad det är för fel på dem. Hur någon kan hata något som är så naturligt och uppfriskande som lite snöblandat regn. Det finns inget dålig väder, bara dåliga kläder heter det men det är inte riktigt sant, det finns dåligt humör hos många också så allt hänger inte på kläderna. Så vem är du? Är du en gnällspik med konstant dåligt humör som gör alla dina dagar dåliga?

Vad tycker du om vädret idag?
Jag bara undrar…

Vagnteknik

Förra vecka var det bromsar som stod på schemat. Denna veckan är det vagnsteknik. Vi har fått lära oss vad olika delar heter på vagnarna och hur det går till när man kopplar ihop vagnar och lok mm. Super intressant som vanligt även om det blir lite väl fullt i huvudet då och då. Jag har kämpat med en nackspärr sen i lördags och det har resulterat i att jag sovit lite sämre. Hade inga värktabletter hemma och försökte stå ut i några dagar. Men sen fick min vän Vickan damp och såg till att jag  åkte och köpte både Ipren och Alvedon, fick även låna en ärtpåse som man värmer i micron som man skulle ha på nacken av henne och en salva ifrån Sydamerika som hon är i från ursprungligen som skulle vara ett mirakelmedel. Det blev stor skillnad och jag kunde sova ordentligt på natten igen. Det är bra att ha vänner som är undersköterskor ibland.

Sömn är viktigt om man ska orka hänga med i skolan men även om man ska jobba som lokförare. Jag har alltid lätt för att slappna av och somna. Det är en stor fördel för ibland måste man checka in på ett hotell vid lunch och sova 8 timmar och sen åka igen på kvällen/natten. Jobbet som lokförare kan vara väldigt passivt ibland, det händer inget under en lång period. Har man då sovit dåligt och är trött så kommer reaktionsförmågan vara farligt lång om det skulle hända något plötsligt.

Denna mirakelsalva jag fick av Vickan var speciell på så sätt att den luktade Listerine. Listerine är en intressant produkt man sköljer tänderna med som ser ut som 5-56, det luktar 5-56, den smakar 5-56 och den har typ samma funktion som 5-56. Nu fick jag alltså en salva som mjukade upp nacken och tar bort smärta med samma lukt. Jag ger mig fan på att det är 5-56 som är den hemliga ingrediensen. Nästa gång jag får problem med nackspärr så kommer jag testa att smörja in nacken med Listerine.

Igår var en speciell dag på flera olika sätt. Vi skulle ha vagnteknik i Boxholm och öva på att koppla vagnar mm och se hur allt ser ut på riktigt. Det innebar att man inte behövde ta med sig väskan med dator mm i. Jag satte mig på tåget mot Nässjö och normalt sätt så brukar jag lyssna på P3 dokumentär som jag skrivit om förut. Men jag har hunnit lyssna på det mesta som verkar intressant så jag har börjat att lyssna på gamla poddar av Tomas Tengby och Anna Mannheimer. Jag var helt besatt av Morgonpasset på P3 förr när Tomas Tengby drev det. Det är något speciellt med hans röst på morgonen, man blir helt lugn i själen och det är en perfekt start på dagen att lyssna på hans tankar och filosofier om allt som händer.

Dagen innan hade jag inte hunnit lyssna klart på deras sändning så jag började lyssna på de sista minuterna när tåget lämnade Jönköping. I Tenhult klev plötsligt en mina bästisar från barndomen på tåget. Vicky <3 WOW, vilken trevlig överraskning. Det visade sig att hon hade fått praktik i Aneby och skulle pendla dit i 6 månader, vi kommer alltså att kunna prata på pendeln nästan varje dag. Aldrig har det gått så fort att pendla förut. Ser verkligen fram emot att pendla i vår. Jag har ju bara en vecka kvar i skolan denna terminen för sen ska jag ut på praktik. Vi har haft mycket kul ihop förr och jag misstänker att det kommer bli en hel del skratt på den annars så tysta pendeln framöver.

Det börjar dra ihop sig till praktik nu. Det är det man längtat efter hela terminen. Men det är en massa strul och våra studieansvariga jobbar förfullt med att fixa praktikplatser. Vi får se hur det går, problemet är att Mjölby, Hallsberg och Huddinge har sina Praktikperioder ungefär samtidigt. LIA eller lärande i arbete som det så fint heter ska uppgå till 22 veckor under denna utbildningen. Vi kommer få våra veckor tillslut men det hade varit kul att ha det lite mer sammanhängande.

Första två veckorna är bangårds LIA. Jag har fått en vecka till att börja med hos Green Cargo i Nässjö och det var mitt första val. Problemet där var väl mer att de skulle ha en hel del interna utbildningar nu i slutet på året. Men sen kommer det nog bli lätt att fixa LIA där. Jag hade fått välja var jag ville ha min LIA första veckan i skolan och mitt val var enkelt. Jag ville praktisera på Green Cargo och SJ och orten ville jag helst skulle vara Göteborg. Men orten spelar kanske inte så stor roll. Jag vill köra långa, tunga tåg om det är godståg och helst långa sträckor också, orten spelar inte så stor roll.

Man känner alltid någon man kan bo hos om man inte kan pendla annars finns det vandrarhem. Man får se det som studieutgifter om man bor på vandrarhem och då blir det värt vartenda öre. I Göteborg har jag familj och många vänner så det är ett perfekt ställe för min praktik för mig. Hoppas att jag får köra från Scandiahamnen, det stället har jag alltid viljat besöka. Jag är inte bara tågnörd, jag gillar hamnar och båtar också. Jag har inte bestämt om jag vill köra gods eller persontåg än och ska testa på båda under praktiken i skolan. SJ eller Green Cargo får tiden utvisa. Vi får se vart man får jobb och vart jag trivs bäst.

Idag fick jag kliva av i Boxholm och möta upp halva klassen som kommer med 7:51 tåget från Mjölby, vi skulle ju som sagt ha vagnteknik och öva på vagnarna där i halvklasser. Jag är i grupp A och vi skulle vara där på Onsdagen och grupp B är då lediga och ska vara i Boxholm på Torsdagen i stället och då är min grupp ledig. Tågen var inne ungefär samtidigt så det var inte mycket väntetid. Det var grått, kallt och lite regnigt i Boxholm men som tur var hade de flesta av oss (läs alla förutom Johanna) varma kläder. Mina jobbarhandskar hittade jag inte och mössan glömde jag hemma men jag frös inte något speciellt ändå.

kallt väder
Det var myggfritt ute när vi besökte Boxholm.

Väl på plats så fick vi ta oss in i Green Cargo’s lokaler och bekanta oss med det stället. Det tog inte många minuter innan det började dofta kaffe. Alla lokförare dricker kaffe, så är det bara.

Varningslapp
Denna lappen på fläkten säger väl allt om lokförare och kaffe.

Lokförarna som växlade i Boxholm var inne och värmde sig och då passade de på att visa hur radiostyrningsdosan de bär med sig fungerar. De var trevliga och svarade mer och gärna på alla frågor.

radioutrustning
Så här ser utrustningen för radiostyrningen ut. Då kan man stå längst bak och backa loket med full uppsikt i rörelseriktningen. Ni ser även ett don och silvertejp men det är nog inget man bär med sig, men det är uppenbarligen bra att han nära till hands.

Vi stod och tittade på när de växlade och bromsprovade vagnarna. Det är ju sådant de gör flera gånger om dagen varje dag året om, men undrar hur det känns när man har en hel skolklass som står alldeles intill och tittar på. Man får nog lite prestationsångest. Men det är ju vardag  att folk tittar på för de som kör grävmaskin och de klarar ju det utan problem så det gör nog lokförare också.

Sen var det våran tur och koppla av och på vagnar. Regeln är att kopplet är det första man hakar på och det sista man hakar av,  för då minimerar man att man drar sönder luftslangar mm. Man behöver inte vara raket forkare för att koppla ihop vagnar men det är trångt och smutsigt på sina ställen.

koppling
Det här är nog Erik som ger sig på kopplet. Det är lite trångt och bökigt att svinga sig under och komma in rätt mellan buffert och vagn utan att skita ner varselvästen.

 

Här är det Marcus tur att koppla. Marcus är utbildad trafikpilot och är nog den vassaste av oss alla på teorilektionerna. Han är bra att ha nära till hands om inte läraren är där för då blir det han som får svara på frågor om man undrar något.
Här är det Marcus tur att koppla. Marcus är utbildad trafikpilot och är nog den vassaste av oss alla på teorilektionerna. Han är bra att ha nära till hands om inte läraren är där för då blir det han som får svara på frågor om man undrar något.

 

lektion
Efter vi kopplat kom läraren och gick igenom allt på vagnen, det är inte varje dag man har lektion under en vagn men ibland så.

Vi fick gå in i loken och titta hur det såg ut inuti. Det var ganska sparsamt med utrustning. Bara det absolut nödvändigaste fanns med, till exempel plattan man kokar kaffe på och några saker till.

 

lok
Johanna posar på en av de multade V5:orna de använde vid växlingen. Det gick att bromsa de här loken genom att dra gasen bakåt och backa. Jag frågade om det var skepparexamen som gällde på de loken och fick bara ett skratt till svar. Jag fattar inget.

Vi fick senare gå upp i ett Rd2 lok som kom och hämtade alla vagnarna vi kopplat och bromsprovat mm. Han skulle iväg direkt egentligen men han var snäll och lät oss komma på och visade hur det såg ut. Den var super fräsch inuti, såg helt splitter ny ut faktiskt. Datorskärmar med touchscreen med mera. Varmt och skönt var det och kokplatta för kaffet behöver jag väl inte ens nämna att det fanns.

Sen blev det lunch och vi begav oss till en pizzeria i närheten. Vi var ju halvklass så det var nog årets bästa dag för de i Boxholm. Det blev kebabtallrik för min del och jag hamnade vid samma bord som Amelie, Elina, Oliver och Johanna. Det var trevlig att prata med dem och vi fem hade en gemensam nämnare, vi är nämligen allihop riktiga djurvänner. Så lunchen gick åt till att prata om varandras husdjur och visa bilder. Sånt gillar vi.

Efter lunch fick vi koppla lite till, det ringde det hos läraren och jag fick veta att jag har fått klart för 2 veckor praktik till att börja med hos Green Cargo i Göteborg. WOW alltså, det var som att vinna på lotto. Green Cargo i Göteborg är ju mitt drömställe. Nu finns det stor chans att jag får utgå från Scandiahamnen som jag ville. Det var kallt och regnigt ute men jag hade sol i sinnet hela dagen. Hoppas jag får hela 4 veckors perioden i sträck annars så får jag köra praktik i början på januari, så det gör inte så mycket. Men jag har gärna körLIA hela julhelgen om det är så. Det är ju som julafton att köra för Green Cargo i alla fall.

Vi fick sluta tidigt och jag och Ola tog tåget söderut på södra stambanan som vanligt. Men idag var Mikko med, han skulle vidare till GBG med Västtågen från Nässjö. Resten av klassen åkte norrut mot Mjölby, Linköping, Norrköping. Det har varit en bra dag. Och nu kan vi stryka Boxholm från våran bucketlist, Elias höll med men sa att han hade glömt att att skriva dit Boxholm på sin lista så han slapp stryka det. Hur kan man glömma något sådant?

Det var kul att få prata lite med Mikko på tåget hem och han liksom jag vet att vi har valt helt rätt väg i livet. Idag har det andra gänget varit i Boxholm. Det hade gått bra, en lokförare hade till och med hälsat på dem genom att tuta. Undrar om det var då Josefine slog i huvudet? För det gjorde hon visst ryktas det men jag är inte förvånad, förra helgen när hon skulle hem från Oslo med tåg så fick hon vänta i Hallsberg på anslutningen till Mjölby en timma, så hon bestämde sig för att ta lunch. Sagt och gjort, men problemet var att hon träffade Carl-Jan Granqvist där och tiden flög iväg. Det slutade med att hon missade sista tåget hem, det gick mitt framför nästan på henne så hon fick ringa sina föräldrar som fick komma och hämta henne. Undrar vad som händer härnäst? Jag håller er uppdaterade

Nu är det hemstudier som gäller i två dagar. På tisdag är det prov i bromsar. Ha en bra dag alla dudes and duderinas därute…

Plötsligt händer det!

Man har läst om det så många gånger. Att hon skulle finnas på riktigt. Hon den vackraste av dem alla. Alla gamla lokförare pratar om henne. Alla har de sett henne säger de. Läraren pratade om henne i klassen. Vad skulle man tro egentligen. Några klasskompisar sa till mig att de mötte henne när de var ute. Sagolikt vacker skulle hon vara. Det skulle liksom lysa om henne på någon sätt. Jag misstänkte att de bara retades med mig och tänkte inte så mycket mer på det.

I morse på väg till skolan tuffade pendeln in till Nässjö station som vanligt och plötsligt händer det. Där står hon, lika vacker som alla sagt. Hon fanns alltså på riktigt. Nu kan även jag bekräfta att hon finns. 1290 heter hon. Sveriges numera enda RC-lok lackad i orange originallack.

1290
Green Cargo’s lok RC4 1290. Det enda RC-loket som har kvar original färgsättningen

Det har varit en stor känslofull dag för en lokförarstudent som ni förstår.