Världens bästa vänner

Jag har tänkt på en sak.

De senaste dagarna har flera vänner hör av sig med diverse nyheter om saker de länge kämpat för som de lyckats med. Det har handlat om utbildningar, lägenheter och jobb. De har beskrivit sig som så otroligt glada och lyckliga att de knappt finner ord och att den inte kan tänka på andra saker just nu. Att lyssna på dem ger en energiboost som varar i flera timmar. Hela jag blir lycklig av att höra andra lyckas efter hårt slit.

Det är en härlig känsla som jag har suttit och tänkt på, både att lyckas men även att kunna glädjas åt andra som lyckats. Jag minns ju känslan när jag klarade test efter test för att komma in på lokförarutbildningen det var en stark känsla som bara växte sig större när man klarade ytterligare test.

Sen när man tillslut kom in på utbildningen så svävade man på moln i flera veckor. När praktiken började fick man nypa sig i armen flera gånger. Allt man drömt om sedan barnsben satt man nu och gjorde på riktigt. Jag pratade inte om något annat med mina vänner under hela denna tiden. Gör det nog fortfarande inte det när jag tänker efter.

Vännerna sa att de blev glada bara genom att vara nära mig och att det lös om hela mig som ett barn när jag pratade om lokförardrömmarna och att jag klarat testerna och kommit in på skolan. Jag vet precis vad de menar nu, för just nu är det jag som ser hur det lyser om dem när de pratar om sina drömmar och vad de lyckats med. Det är en härlig känsla att se sina vänner lyckliga.

Någon har kommit in på sin drömutbildning och berättar om hur länge han drömt om det och hur glada hans barn blev när han berättade det för dem. En annan som blivit av med sin lägenhet på grund om att den som hyrde ut i andra hand levde in en annan värld hade tvingats bo hos sitt ex i flera veckor, men hade nu med kort varsel fått tag på en ny lägenhet.

Hon kunde knappt hålla sig för skratt när hon berättade om lägenheten så glad var hon och hon berättade att tårarna bara sprutade när hon fick veta att hon får flytta in senast 1 januari men antagligen tidigare.

En annan vän som haft det väldigt svårt på många sätt som jag har hjälpt under en lång period skrev till mig igår. Hon frågade om jag hade tid att prata. Klockan var mycket och jag var trött men jag satt på tåget på väg hem från praktiken, så visst hade jag tid. Denna personen har varit utsatt för hedersrelaterat våld, både fysiskt och psykiskt och jag befarade att något dåligt hänt som så många gånger tidigare.

Jag har ägnat många timmar till att stötta och ge råd, det är en ung och stark tjej som är väldigt vuxen i sättet för sin ålder men alla har sin gräns och jag har länge varit rädd för att hennes snart är nådd. Jag räknade med att det skulle bli ännu en sömnlös natt när man fick oroa sig för henne.

Hon hade kommit in på sin drömutbildning och börjat den men inte klarat av att fortsätta på grund av att det var personer i hennes närhet som verkligen ville henne illa. Hon jobbade extra under studierna och fortsätta att jobba när hon hoppade av skolan. Hon hade bara timanställning på några få timmar och hon hade väl tillslut 3 olika jobb samtidigt för att försöka få ihop pengar så hon kunde klara sig i situationen hon befann sig i.

Hon hade igår varit på en anställningsintervju som gick ganska bra trodde hon men problemet var att hon blev sen till sitt senaste jobb som hon tyckte så mycket om. Hon blev inkallad till chefen direkt och fick lite bannor och chefen berättade att flera andra sett att hon inte hade kvar samma energi som förr. De var supernöjda med hennes jobb och allt sånt med det var inte samma person som på anställningsintervjun och nu ville chefen ha en förklaring.  Det fick hon genom att min vän la alla korten på bordet.

Problemen hemma, avhoppade studier, och kampen om att försöka få ihop pengar så att hon kunde leva ett normalt liv trots alla hot. Den kvinnliga chefen lyssnade noga, hon sa att det var ok men att hon inte fick komma försent igen. Min vän fick gå ut och jobba efter att ha lugnat sig lite. Efter ett tag blev hon inkallad till chefen igen. Då hade hon pratat med en annan chef och berättade att de var nöjda med henne och erbjöd henne en fast heltidstjänst med månadslön. Det hade hon aldrig haft förut och lyckokänslan hon fick kan ni kanske förstå.

Men jag fick samma lyckokänsla eftersom jag under flera år följt henne och hennes plågoandar, jag vet att hon nu inom kort kommer vara helt självständig och dessutom kunna börja spara pengar och ta tag i sina drömmar igen.

Vissa personer viger sitt liv åt att suga ut energin ur andra. Det är dolda budskap i meddelanden mm. Dessa ignorerar jag, de vill ha en reaktion och det är därför de beter sig som de gör men när man vet om det så blir det motsatt effekt. De kommer istället för att få en reaktion av mig tycka att jag verkar likgiltig och då blir de tjurig och går. Då är man av med dem och istället för att suga ur din energi så blev de bara ännu tjurigare och bittrare men de får leka den leken med någon annan.

Jag sorterar bort sådana regelbundet. De verkar dras till mig. De utger sig för att vara glada, starka människor men det visar sig snart att de är det motsatta. Jag träffar så mycket glada, starka människor hela tiden när jag hjälper andra som har det svårt, så jag känner igen de som är det och de som inte är det direkt. Men det är inte bara energivampyrer som dras till mig som tur är. Det är väldigt många som är obotligt positiva som dras till mig också som tur är. De är väldigt lätta att känna igen om man är det själv. Lika barn leka bäst.

Jag är så tacksam för mina vänner. Jag har fått väldigt många vänner genom att hjälpa andra. Jag ska skriva ett inlägg nästa vecka om hur jag ser på saken att vara någons vän eller ej. Jag har så otroligt många vänner som verkligen boostar mig i allt jag gör. Det är kul och det är så vänner gör. När de har de svårt så gnäller de knappt fast man vet att de har det betydligt jobbigare än de flesta. Men när saker går bra så boostar de på för fullt, allt och alla som kommer i deras väg dras in i deras härliga energi.

glada människor
Det lyser om glada människor

Det är grått ute och snöblandat regn. Många surpuppor sitter nu och tjurar för att det inte är 25 grader varmt och solsken, hela deras liv blir en pest och pina för små normala vardagssaker en månad som december. De sprider sin neg till alla runt omkring men de påverkar inte mig. Jag är glad, jag sitter och ler trots vädret för jag vet att mina vänner är glada och lyckliga. Det gör mig lycklig.

Jag har världens bästa vänner.

 

Staden som alltid sover

Jag ligger efter med bloggandet så här kommer inlägget från mitt körpass mellan Lördag och Söndag.

 

En tidig lördagsmorgon, bara tuppen var mer vaken än jag.

Ja, så kändes det. Jag hade fått 10 timmars välbehövlig skönhetssömn och fått i mig rejält med stekt ris från thai haket runt hörnet. Det var mörkt ute och jag kände mig ordentligt utvilad och laddad inför natten körning.

Problemet var att det inte var morgon utan kväll. När jag skummade igenom Facebook insåg jag att det till och med varit soligt på dagen medan jag sov. Nu när jag tänker efter så har jag inte sett dagsljus i Göteborg sedan i måndags. Tur att jag tar extra d-vitaminer.

Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag börjat störa mig på att det är så mycket rödljus på cykelbanorna. Det är inte bra att störa sig på saker. Det blir bara en massa negativ energi och det kommer inget bra från negativ energi. Hur skulle jag då kunna göra om rödljusen till något positivt istället för negativt. Svaret var intervallträning.

Jag började trampa allt vad jag kunde och passerade flera gröna signaler innan jag nådde en röd och fick stanna. Jag flämtade galet mycket och rödljuset slog om efter kanske 20 sekunder. Dags att trampa på igen allt vad jag kunde. Pulsen stack i väg ordentligt och jag började längta efter rödljus. Fick ett tillslut och innan jag stannat slog det om och det var bara att trampa på igen. Såg en signal som slog om till rött framför mig och fick hämta andan så att andningen gick ner ordentligt innan det slog om till grönt igen. Jag ska aldrig mer klaga på att det är för många rödljus och att de lyser för länge. Det finns alldeles för få rödljus om man är en tävlingsmänniska som mig som tävlar med sig själv hela tiden.

Jag minns på mitt gamla jobb så åkte vi och firade sommaren på Öland allihop förra året, vi hyrde cyklar och skulle ta oss från punkt a till punkt b. En trevlig liten behaglig cykeltur skulle det vara på ca 40 minuter, det var riktigt varmt och soligt. Men att ge mig och 9 andra var sin cykel är det samma som att säga till mig att sisten bort till punkt b är en tönt. Det var allt annat än en fridfull cykeltur, det var blodigt allvar hela vägen. Fast å andra sidan hade ju vi som tävlade mer tid på oss att dricka öl sen när vi var framme. Det finns bara fördelar med att tävla om allt det går att tävla om.

Jag var i god tid som vanligt till Sävenäs, ni som inte vet vart Sävenäs är i Göteborg så tänk er att ni åker tåget från Centralstationen norrut. Efter 2-3minuter passerar ni en godsbangård, det är Sävenäs.

Idag skulle vi till Hallsberg och hämta ett riktigt tungt tåg som skulle komma från Borlänge som kallades något jag som vanligt har glömt. Tror det var något i stil med Bash-tåget och det har säkert att göra med något företag som heter så. Det var papper i containrarna om jag inte minns fel. Vi skulle inte köra tåg upp dit utan åka med vanligt passagerartåg upp. Eller åka “pass” som vi lokförare säger. Sista tåget upp dit gick 17:55 och jag hade fått biljetten smsad tidigare under dagen. Vi ringde på en taxi som körde oss till Centralstationen.

Vi var tre lokförare som skulle med tåget. Jag och Mikael som skulle till Hallsberg och en till som skulle till Falköping och börja sin körning där. Alla tre hade klass två biljetter så vi letade rätt på ombordpersonalen och frågade om vi fick åka klass 1 istället och det var ju inga problem. Det blir en trevlig resa med många skratt. Alla tre älskade Thailand så vi snackade väldigt mycket resminnen och mat som vanligt.

I Hallsberg klev vi av och jag messade min klasskompis Thomas som befanns sig på U-gruppen och meddelade att jag ankommit men han var just i färd med att tuffa vidare. Ja, ja, next time. Jag la mig på rummet på “Svartbygget” hos Green Cargo. Gillar de rummen pga att de är helt nya. Lagom stort/litet, tv, skrivbord, dusch, toalett och ett fönster, mer behövs inte. Tittade lite på TV men började bli rastlös, jag hade ju sovit 10h och jag behövde inte sova mer nu. Jag var redo, men tåget skulle inte komma förrän runt midnatt. Jag fotade lite, ringde lite, smsade lite. och tv’n var inte så jätte kul. Snart hade man gjort allt man kan göra på ett litet hotell rum.

nyvaken
Bilden tog på hotellrummet i Karlstad. Så här ser jag ut när jag är nyvaken. Ögonen är helt igen svullna, men gött var det =)

Jag ville inte bädda ner mig för jag var inte trött, då började jag frysa i stället och behövde ta på mig min jacka.

varselväst
Att vara lokförare handlar inte enbart med att köra tåg. Man ska vara snygg när man vistas i spårområdet också. Här ser ni dagen utstyrsel. Jack & Jones jacka med ProTrains orange varselväst. Det är senaste modet i spåren ny nere i Frankrike säger ryktena. Jag var coolast i hela Hallsberg kan jag tillägga.

Jag gick ner till dagrummet efter ett tag. Där satt en annan lokförare och tittade på Harry Potter. Vi hade båda sett den filmen så vi började prata om allt mellan himmel och  jord som vanligt. Tiden flög iväg och mitt batteri höll på att dö och Mikael skulle ju ringa mig. Jag drack upp det sista ur min tredje kopp varm choklad och gick upp till rummet och insåg att jag inte hade med mig min laddare. Vilade lite på sängen innan jag gick ner igen. Klockan var 23:30 vid det här laget. Mikael satt där nere och tittade på TV.

Jag tog ytterligare en kopp choklad innan vi gav oss iväg. Tåget rullade in 30 minuter innan planerat, jag satte mig bakom spakarna direkt och så rullade vi iväg. Jag tittade på “uppgift till förare” vi var 474 meter långa och vägde 2880 ton. Wow, nu leder jag nog i skolan, leder nog i längd också. 626 meter tror jag är det längsta jag dragit hittills. Två multade Rd-lok skulle få dra detta monsterlass till Skandiahamnen. Det gick tungt på riktigt och i utförsbackarna fick man bromsa till betydligt mer än med de andra vagnarna jag kört.

Men man lärde sig det också. Jag tror jag brukade ta 4-5 hack på tågbromsen och när jag såg att hastighetsvisaren precis börjat sjunka så lossade jag ut. Tog väldigt lång tid att komma upp i hastighet och fick använda slirbromsen väldigt mycket. Men kul var det. När man väl var uppe i hastighet som var det inte så stor skillnad mot de andra tågsätten jag kört.

Fick 0P i förindikatorn på ATC vilket betyder att någonstans längre fram visar signalen stopp men det är inte nästa. Tillslut fick jag grönblink vilket betyder att nästa signal visade stopp och drog några snäpp i lokbromsen. Det hände typ inget, började bli lite nervös och drog lite till och lite till och sen såg jag ju att signalen som visade stopp var jätte långt borta och lossade ut, men försent. Jag bromsade ner allt till 0 och kände mig som en amatör. Allt hade ju gått så bra hittills. Sen hände det nästan igen lite senare och sen tog även ATC:n mig en gång. Där ser man att man fortfarande är nybörjare även om det går superbra några dagar. Där är alltid olika längd och olika vikt så varje tågsätt uppför sig annorlunda. Men jag lärde mig i alla fall något. Det var ju trots allt 50% tyngre än något jag kört tidigare.

Jag fick igång allt igen och körde fram till signalen som visade stopp som var vid slutet av perrongen i Alingsås. Jag insåg att problemet är att jag fegar ur när jag kör tungt, jag måste lita mer på mig själv och skulle jag missbedöma så finns ju Mikael där och vet precis vad som ska göras. Jag har ju även en ATC som tar mig om jag gör fel och skulle jag göra en otillåten stoppassage trots allt så kanske man inte blir arkebuserad om det är den första veckan man kör tåg. Men jag är en tävlingsmänniska. Att passera stopp är för amatörer.

Tågorderna visade att det var en hastighetsnersättning till 70 som inte var signalerad i Lerum och la det på minnet för att Mikael skulle slippa påminna mig om det. Efter 20 minuter kom pendeltåget som vi väntade på och jag fick kör i signalerna igen. Jag körde in en massa tid och jag kom ihåg nersättningen vid Lerum och passerade banarbetet där och sen gasade man iväg igen. Vi var nog 1 timma tidiga ner till Skandiahamnen. Väl där skulle vi ha en timma på oss att fixa allt men så lång tid tar det ju inte.

Det var banarbete utanför Lokstallarna igen och denna gången skulle det pågå i 9 timmar till ungefär och så länge ville vi inte bli hängda i Kville. Vi beställde en taxi som plockade upp oss och körde oss till Sävenäs.

Kände att det varit en lärorik dag och där inte allt gick perfekt. Man behöver sådana dagar ibland för att man inte ska tro att man redan är bäst på allt. Jag har haft kul och jag ser fram emot nästa tågkörning. Då blir det äntligen tankvagnar om jag förstått det rätt. Det jag drömt om att få köra sen jag var 4 år, nu 35 år senare så ska den drömmen bli verklighet.

Klockan var typ 5:00 när jag cyklade hem i staden som alltid sover. Ja, så känns Göteborg för mig. Det är alltid natt när jag är där. Lugnt och skönt och det lyser grönt i alla signalerna på hemvägen. Gillar Göteborg.

rörelse tillåten
Det bästa med att cykla hem på natten är att det är “Kör 80” i alla signalerna. 80km/h är faktiskt ganska snabbt på en cykel…

Jag packade ihop mina saker jag ville ha med mig när jag kom till lägenheten och bokade biljetten hem till Jönköping. Det gick en ganska snart så jag softade ett tag sen gick jag ner till Nils Ericsonplatsen. Svängde förbi Burger King och åt lite mat. Satte mig längst fram i bussen och lyssnade på P3 dokumentär om Stig Bergling.

Jag kände mig otroligt nöjd med veckan som varit, en av de bästa i mitt liv faktiskt. Kände mig stolt över att jag tagit tag i en så stor dröm. Jag har mycket sköna energier i kroppen just nu. Jag är väldigt trött men lycklig. Busschauffören var nog den trevligaste jag stött på. Pratade och skojade med alla, särskilt alla barn. Det var nog mina energier som smittade av sig. Men man vet aldrig för det kanske är som de säger. “En busschaufför det är en sån med glatt humör.” Men det gäller nog även lokförare. Det handlar väl att man ska göra det man gillar att göra så blir man på glatt humör.

Jag gillar att köra tåg =)

Inte min dag

Fredagen var inte den bästa jag varit med om, sitter just nu med värsta näsblodet. Brukar få det när jag ligger efter med sömnen. I torsdags var ju som bekant i Karlstad. Det var en trevlig körning. Bästa hittills måste jag säga, började få till bromsarna ordentligt och det var väldigt kul att köra då. Sov ganska mycket i Karlstad och hade varit sugen på carbonara hela resan upp och bestämde mig för att lite upp en italiensk restaurang efter att jag sovit några timmar.

Jag la mig på mitt rum på Scandic och somnade som en stock. Vaknade några timmar senare och kände mig yr och jetlaggad som vanligt. Och nu var ju sugen på kebabtallrik. Jag tog mig en sväng nere på stan och spanade in hur centrum såg ut. Det verkar vara en trevlig liten stad att shoppa i. Hittade ett ställe som heter Karlstadsgrillen och beställde min kebabtallrik. Den var stor nog för att mätta en mindre by och jag kände hur paltkoman kom smygandes redan när de bar fram den till bordet.

Gick i dvala tillbaks till hotellrummet och somnade om. 22:45 mötte jag upp Mikael i hotellobbyn som planerat och vi begav oss ner till Järnvägsstationen. Jag skulle dra ett riktigt tungt tåg på 2900 ton med två multade Rd-lok. Det såg jag fram emot. Varje vagn skulle väga 1000kg. Vi skulle inte avgå förrän 00:05 men vi hoppades på att det skulle vara klart tidigare. Vi såg att loket bara hade 6 vagnar kopplade så vi antog att det skulle komma fler vagnar. Vi pratade med växlings killen och han sa att det blivit något strul så vi skulle bara dra de sex vagnarna hem, 600 ton och 123 meter långt.

Mikael sa YES och blev jätte glad, jag sa NEJ!!!!!! Jag ville så gärna dra ett supertungt tåg ner till Skandiahamnen i Göteborg. Men vi fick åka tidigare i alla fall. Vi skulle bara vänta på ett fax först och det kom efter 10 minuter ungefär. Växlingskillen fick skjuts av oss ner till Kil. Men vi skulle få stopp i signalen efter några minuter i ca 20 minuter. Det var ok, vi pratade på med växlingskillen och fick många sköna skratt.  Man lär sig en hel del om järnvägsbranschen när man pratar med lokförare och annat löst folk man stöter på. Jag har ju lätt för att prata med folk så detta yrket passar mig perfekt. Det är en hel del väntetider på saker och ting och då tar man tillfället i akt och växlar några ord med de man jobbar med för tillfället.

Resan mot Skandiahamnen gick väldigt bra och vi hade inte några inplanerade stopp alls i tågordern. Men fick stanna på ett ställe ändå och släppa förbi ett mötande tåg på enkelspåret. Det var en hastighetsnersättning till 80 första 90 minuterna och när man sen gasade upp tåget i 100 så kändes det som att man flög fram. Det kom lite regn ibland med det slirade knappt något.

I Säffle så har de ett Mc Donalds bredvid spåret och Mikael så att man någon gång borde ringa och beställa mat och be dem stå vid spåret när man kommer förbi. Typ man kör i drive in fast med att tåg på 3000 ton, det hade varit coolt.Man ska inte säga sånt till mig för nu måste jag göra det någon gång. Så funkar jag =)

Jag körde på för kung och fosterland ner till Skandiahamnen och när vi fått vagnarna avhängda där och började rulla hemåt så var vi ca 70 minuter tidiga. En perfekt avslutning på en perfekt dag. Men det var som sant inte min dag. Ibland går inte allt som planerat. Vi han bara nämna att “fan vad gött att komma hem en timma tidigt” när TKL ringde oss och sa att ni hade stopp i signalen i Kville på grund av banarbete utanför lokstallet. Vi skulle få vänta i en timma. Alltså tills våran planerade ankomsttid. Vi var alltså ett stenkast från Sävenäs och var tvungna att vänta på att banarbetet skulle bli klart.

Men detta var bara början på allt elände.

På torsdagen när jag var i Karlstad så flyttade min vän som ska bo i lägenheten jag har nu in alla sina möbler. Problemet var att ägaren som verkar vara värsta strulnissen inte hade några extra nycklar så jag skulle lägga nyckeln på ett speciellt ställe så skulle ägaren ta den och gå till min vän och så skulle de flytta in sakerna. Ägaren till lägenheten skulle lägga tillbaka nyckeln på samma ställe så att jag kunde komma in klockan 05:00 när det var planerat att jag skulle vara hemma.

Jag hade fått uppfattningen att han var strulig men jag hade ju inget val, min vän var ju tvungen att flytta in just då jag var borta. Jag ringde honom på kvällen men hans mobil var avstängd. Och jag skickade sms mm. Tror någon nyckeln var på det stället när jag kom hem? Nej, just det. Jag kom alltså hem från ett 24h pass och var trött och hungrig och var nu utelåst i Göteborg. Försökte ringa de jag kände i närheten ingen svarade. Det började regna och tillslut tog batteriet slut på mobilen. Great! Verkligen great.

Hade en extra laddare i min väska kom jag på och gick ner till Seven eleven och laddade på batteriet lite. Fick till slut tag i min vän när hon vaknat och efter många om och men så fick vi tag på numret till hans fru som han separerat med. Där var han men han orkade inte komma in med nyckeln till mig. Han var så trött från flytten stackarn, för han hade ju åkt fram och tillbaka till Jönköping och så hade han röjt i lägenheten innan jag kom dit och flyttade in. Ja, han måste ju ha varit helt slutkörd.

Det slutade med att jag fick ta bussen fram och tillbaka till Backa och hämta nyckeln. Klockan var 9:30 när jag kom hem igen. Skulle sova för nästa pass började 17:08. Sov så länge det gick, dushade och åkte till jobbet utan frukost. Tänkte köpa något där men det gick inte använda mitt kort i deras matautomat, Det var tydligen tvungen att reggas med maskinen först. Träffade en lokförare där som jag pratade med en timma och det var kul som fan. Vi pratade resminnen.

Jag trodde att lokförare skulle vara introverta med de är supersociala och trevliga, i alla fall de jag pratat med. Han frågade vart Mikael var och jag sa att han var en timma sen. Han sa att nej det stämmer inte Mikael skulle aldrig vara sen. Han gick direkt in på kontoret och kollade schemat. Det visade sig att någon skickat fel tider till mig för just denna dagen för Mikael hade aldrig haft de tiderna. Den riktiga tiden var 21:43. Det var bara att sätta sig på cykeln och åka hem igen.

Jag tog mig tiden att titta ut bästa vägen och hittade till slut närmaste vägen till Jobbet. Det var ju bara att följa skyltarna. Nästan raka spåret och helt platt. Jag hade alltså cyklat upp för backen till Redbergplatsen varje dag helt i onödan. Det var en positiv sak att jag skulle slippa det hädanefter.

När jag kom hem var jag hungrig som en varg. Gick ner på Haga och köpte stektris med räkor, kyckling och biff på ett thaihak. Super gott, vilade att tag och insåg att det var roligare att sitta och prata med lokföraren än att vara i lägenheten ensam så det gjorde inte mig något att jag åkt dit i onödan. Jag bestämde mig för att blogga och när inlägget nästan var klart så startade webbläsaren om helt plötsligt och allt försvann.

Det är inte kul kan jag säga. Men jag orkade inte bli arg. Jag skulle ju kära tåg igen ikväll och man blir glad av att köra tåg.

När jag träffade Mikael så fick jag en smsbiljett på en passresa i morgonkväll till Hallsberg. Det innebär att jag inte är ledig i morgon utan ska köra natt igen. Det gör inte så mycket för det är kul att köra som sagt men jag hade sett fram att få komma hem efter allt strul. Som tur är strular det inte när jag kör. Jag är nyss hemkommer från Uddevalla och hur den körningen gick får ni veta i morgon.

Nu måste jag sova. Orkar inte ens korrläsa inlägget för jag är för trött så hoppas ni inte blir galna på eventuella stavfel och särskrivningar. God natt på er alla knasbollar därute. Nu förtjänar jag lite sömn =)

 

Sol i sinnet

Jag har tänkt på en sak.
Hur kommer det sig att så många är så otroligt negativa hela dagarna?
Idag vaknade jag liksom så många andra och såg snöslask, snöblandat regn med mera. Helt klart inte ett av mina favoritväder men det är ok, det är en väderlekstyp typisk för denna årstiden och det är därför sådant här väder varje år i November. Inget konstigt med det.

En annan sak som också återkommer varje år vid denna årstiden så är det gnället från folk som går omkring med sura miner pga att det kommit 2 cm snöslask på natten. Herregud, vad är problemet? Det kan ju knappast vara så att 2 cm snöslask kan förstöra dagen för så många människor utan det måste ju vara något annat i deras liv som gör dem så negativa till allt.

Det måste ju vara något i deras liv de verkligen inte trivs med, eller är de kanske bara bortskämda och gnäller så fort de får någon motgång, eller så har de bara inte insett att livet är ganska bra trots allt. Hur som helst kan man ju inte må bra av att låta vädret påverka ens humör. Men det är förvånansvärt många som gnäller och är på dåligt humör på sociala medier en dag som denna.

Jag minns för någon vecka sedan när en vän skrev en djup status om att finna lycka i sin tillvaro. Han hade nyss insett att det var hans barn som gjorde honom “rik” och att de alltid hade gjort det men han hade inte insett hur mycket de betydde för honom förut. Varför ska han gå omkring med negativa tankar när han har det han behöver materiellt och barn som han älskar. Det som utlöste det inlägget var att det var deras mammas vecka att ha barnen med de kom ändå till honom och umgicks. Det gav han en otrolig glädje och han skrev ett långt inlägg och förklarade på ett nyanserat sätt hur han kände och vad hans syn på lycka är för något.

Efter att ha läst det inlägget fick jag en glädjekick. Massor med energi och med den kom det en massa positivt tänkande som vanligt. När det gått flera timmar och jag fortfarande tänkte på det inlägget och att det gjort mig så glad av att han var lycklig och att han skrev och berättade om det så insåg man ännu en gång hur mycket det vi läser på sociala medier påverkar oss.

En annan vän har länge gått och funderat på att bli kock men aldrig tagit tag i det. Han har alltid varit intresserad av matlagning och är så duktig att till och med barn gillar hans mat. Men han hade ett annat jobb och av bekvämlighet stannade han kvar som så många andra tills en dag då han beslutade att utbilda sig. Att prata med han var så otroligt inspirerande. Han var så otroligt taggad och den positiva energin verkligen sprutade ur honom. Han berättade även hur glada hans barn blev när han berättade att han skulle bli kock. Han lägger upp massor med bilder på mat han lagat med mera på Facebook och det är kul att se för man vet att han bara går och väntar på att utbildningen ska börja.

Jag älskar mat och matlagning själv och när jag ser matstatusar på Facebook blir jag blad av flera olika anledningar. Jag är med i en grupp som heter “Vad lagar du till middag idag” och det är nog den största och mest aktiva gruppen jag är med i på Facebook. De bokstavligen spammar mitt Facebook flödet med matbilder och recept säkert 10-20 om dagen, har inte så stor koll men det är ofta i alla fall och jag älskar det. Har fått så många otroligt bra recept där som man aldrig ens drömt om att få.

Det gör mig som sagt glad, men man hör väldigt ofta folk gnälla på matstatusar. Där jag ser middagstips, tillbehörstips, uppläggstips och dukningstips, där jag ser en maträtt som lyser som det mästerverk det är  och där jag nästan kan känna doften och smaken, ja där ser andra bara en tallrik mat och tänker “Åh, nej inte nu igen”. Tänk vilken skillnad det är på folk och folk. Jag menar inte att alla måste ha ett matintresse men man behöver ju heller inte bli så negativt påverkad att man måste sprida sin galla på sociala medier.

Ett annat tips mina vänner kan relatera till är ju hur jag blev när jag bestämde mig för att bli lokförare. Jag hade mist 3 vänner till Fonus på 4 månader plus en del andra riktigt tunga personliga bakslag och motgångar så år 2013 slutade i katastrof rent ut sagt. Det var tungt men jag hade ett mål och en dröm som var tyngre. Att bli lokförarstudent, jag hade helt enkelt inte tid att deppa

Jag är alltid glad, jag är faktiskt det. Jag har sol i sinnet hela tiden. Ibland lite starkare, ibland lite svagare, men solen finns alltid där och inspirerar och lyser upp. Jag försöker inspirera andra ganska ofta och lysa upp deras tillvaro. Det gör att väldigt många kontaktar med när de har problem och mår dåligt, främst tjejer är det som kontaktar mig och det är allt ifrån att någon släkting blivit sjuk till hedersrelaterat hot och våld. Det är min vardag. Jag ser och hör dessa problem nästan varje dag och försöker fördjupa mig i det och ge råd men det är tufft ibland när det med tex förekommer dödshot med de jag hjälper och att det då även ligger hot mot mig som hjälper dem. Men jag är alltid glad ändå.

Det behöver inte vara alla problem, motgångar och negativa upplevelser som är den största boven i dramat när någon mår dåligt. Det kan vara bristen på positiva saker, eller kanske ännu vanligare, personens oförmåga att se de positiva sakerna man har i sitt liv och glädjas över dem. Jag gläds åt de små sakerna i livet. Jag är medveten om att jag har det bra, men visst kan allt bli bättre men jag har det riktigt bra och jag är inte missnöjd med mitt liv. Det är ju trots allt jag som byggt upp och skapat detta liv, det är detta liv jag vill ha, annars hade jag ju gjort något annorlunda.

Jag vill vara en positiv inspirerande person, därför försöker jag vara en inspirerande person och därför ser många mig som en positiv inspirerande person. När jag träffar vänner jag inte träffat på länge säger de att det lyser om mig. När de presenterar mig för sina vänner har det hänt att de sagt “detta är min vän Frillo, han är världens mest positiva person”.  Det gör mig glad, för detta säger de för att de ser mig sådan, på grund av det jag skriver på Facebook och hur jag pratar med dem när vi ses. Många gånger säger de tack när jag pratat med dem för de hade haft en dålig dag men är nu glada igen.

glada människor
Det lyser om positiva människor

Allt detta för att jag är den jag är, jag är en glad, positiv och väldigt social person som inte gnäller för småsaker. Men tänk då på alla som gnäller hela tiden för småsaker som till exampel vädret. Hur ser alla på dem? Vad får de för bemötande av sina vänner? Vad säger deras vänner i smyg efter att han presenterat den negativa personen för dem? De drar ner sig själv i ett egenskapat svart hål och de kommer må därefter.

Men det stannar tyvärr inte där. Tänk er hur glad jag blev av en person som beskrev hur lycklig han var på grund av sina barn eller på grund av att han tagit tag i sin dröm och utbildar sig till sitt drömyrke. Hur det ger en energiboost som sitter i kanske hela dagen när man läser något sådan om en vän. Tänk er då vad som händer om någon bara skriver negativa saker hela tiden. Allt du ser är negativt och någon ger 20 anledningar till att hata snön som du älskar. Man bryts omedvetet ner steg för steg. Istället för att ge dig en energiboost så tar de har människorna din fina energi och på grund av vad? Varför ska man tillåta någon att göra det?

Dessa negativa individer tycker inte de är pessimister. Likt alla pessimisters så kallar de sig realister och ordet optimist är något dåligt i deras ögon. Men de är pessimister och de gnäller på allt, på sin sambo, sin bil, sina barn, sin chef, sina grannar, sina vänner, politiker, någon random på stan eller på bussen allt och alla. Men värst av allt är att de ibland gnäller på positiva personer och kallar dem falska. De tror inte att någon kan vara positiv hela tiden. Men jag klandrar dem inte, det kan helt enkelt inte tänka så långt. De tycker det är helt normalt att gnälla hela dagarna men inte att vara glad hela dagarna. Det hör man ju direkt att det inte ens är någon ide att ta den diskussionen. Det är bara att klicka delete på Facebook om någon försöker argumentera att man inte kan vara så glad utan att man måste skriva lite negativa saker ibland för annars är man falsk. Ni kanske inte tror det men jag har faktiskt tagit bort ett antal sådana personer från Facebook.

Skulle dessa negativa personer åka gokart med sina kollegor skulle de gnälla på allt under tiden, det är kallt, man luktar avgas med mera. De skulle göra att kollegorna skulle lägga märke till dessa kanske negativa saker som de inte skulle lagt märke till annars. De skulle glömma av att det är kul att umgås med kollegor oavsett väder och vad man gör. Jag minns när jag åkt gokart med jobbet. Jag taggar alla hela tiden. Går och småretas om hur många gånger jag ska köra om dem med mera. Även de som inte är tävlingsmänniskor kommer bli så otroligt taggade att de tillslut skulle stå och gnägga och hoppa jämfota minuterna innan man sätter sig i gokarten och sen skulle det vara en fight på liv och död på den banan. Och man pratar om den finalen i flera år efteråt där en av vännerna hamnade på listan med de snabbaste varvtiderna på banan. Där har ni skillnaden mellan personer som mig och negativa personer. Vissa får människor att göra sitt bästa och tro på sig själva i situationer de inte vet något om, andra får sina vänner att bara se det negativa och ge upp. Men är man verkligen en vän då?

Låt ingen påverka er negativt, ta hellre bort dem från Facebook. Man kan faktiskt vara vänner utan att vara vän på Facebook och man slipper en massa tjafs och en massa negativa uppdateringar hela tiden. Livet blir faktiskt roligare om man inte blir påmind om allt tråkigt hela tiden. Visst kan folk ha sina problem men man måste inte i sociala medier ventilera precis allt negativt som man upplever. Jag tar bort de med statusar jag inte gillar. Många hänger väldigt löst och ryker efter nyår, då jag ska göra min nästa stora utrensning. Det är nog 20 pers som är borta för alltid på min Facebook bara i år på grund av negativt beteende. Samtidigt ber jag dem som inte gillar det jag skriver att ta bort mig för det enda jag kan garantera är att det kommer komma mer av den varan.

Jag har många vänner på Facebook som jag inte umgås med privat, har knappt aldrig gjort heller, ändå ser jag dem som mer nära mig som vänner än många andra. För de gillar det jag skriver, de gillar den jag är och jag gillar det de skriver och jag gillar dem som personer. De gillar mina djurbilder, de gillar mina filosofiska tankar om att vara positiv och jag gillar det som händer i deras liv. Därför följer vi varandra på Facebook, det är på grund av att man är på samma nivå mentalt. Vissa av dem vet nog inte ens om att jag prenumererar på deras statusar men de anar nog. Men tyvärr finns det andra vänner som bara gnäller, varför ska man ha kvar dem på Facebook?

Ingen är helig på min vänlista. Vi kan vara vänner privat men jag vägrar tvingas läsa om andras huvudvärk direkt när jag vaknar. Fota gärna eran frukost och skriv vad ni har för favorit té. Berätta gärna när du släppte hunden på morgonrundan så han fick springa med sin favoritkompis innan du gick till jobbet men gnäll för guds skull inte det första ni gör när ni vaknar om ni vill behålla någon form av respekt i mina ögon.

Gillar ni inte regn och rusk så köp en dyr, fin, varm Gore-tex jacka tidigt på hösten, och ett par riktigt fina, sköna, varma kängor och låt kläderna ligga i garderoben oanvända. När du sen vaknar upp till en dag som denna med snö eller slask så  kommer du tänka, YES!!! Nu får jag äntligen ta på mig min nya jacka och mina nya kängor. Du kommer slänga i dig frukosten och bege dig ut och gå i det vädret som du hatat på grund av att du nu äntligen fick använda dina nya vinterkläder som du älskar. Jackan luktar ny och är så där fin som bara nya jackor kan vara. Kängorna är varma och täta så du behöver inte ens gå runt vattenpölarna, du kan gå rakt igenom utan att bli blöt. När du kommer hem så kommer du putsa kängorna och nästa längta tills nästa promenad för kängorna blir skönare och skönare de första promenaderna.

När du sen sätter dig vi datorn kommer du istället för att gnälla på vädret skriva om din uppfriskande promenad och att du är på bra humör och fråga om någon vill hänga med på en promenad till lite senare. Sen när du skrollar på Facebook så kommer du läsa om alla som gnäller på vädret och fråga dig själv vad det är för fel på dem. Hur någon kan hata något som är så naturligt och uppfriskande som lite snöblandat regn. Det finns inget dålig väder, bara dåliga kläder heter det men det är inte riktigt sant, det finns dåligt humör hos många också så allt hänger inte på kläderna. Så vem är du? Är du en gnällspik med konstant dåligt humör som gör alla dina dagar dåliga?

Vad tycker du om vädret idag?
Jag bara undrar…

Arga resenärer

Alltså jag har tänkt på en sak.
Vad är det som får folk att njuta av att skälla ut andra?
Förra veckan när jag jag pendlade till skolan så bytte vi pendeltåg i Nässjö som vanligt varje morgon, men denna morgonen skulle visa sig bli intressant. Vi blev nämligen försenade in till Nässjö och det väntande tåget åkte precis framför näsan på oss. Eller rättare sagt så åkte det när jag och några som alltid är först ner på perrongen (eftersom vi har vett att skynda oss för att man vet att tåget väntar) precis kommit ner dit. Då är det väl 20-30 meter bort till tåget. Men när man lyssnade på alla upprörda resenärer så åkte det mitt framför näsan på oss trots att de flesta inte ens hade hunnit komma ner på perrongen. Men det intressanta hade bara börjat.

Jag tittade på klockan, det var 25 sekunder efter avgångstid. Jag insåg direkt att det måste blivit något missförstånd. Det är ju ombordpersonalen som ger signal för avgång till lokföraren efter att alla passagerarna är på och dörrarna är stängda. Lokföraren ser att dörrarna är stängda och att avgångsignaleraren på tåget ger signalen avgång, ofta genom att en lampa tänds i hytten. Föraren tar sig en titt i spegeln och kör iväg, när han väl börjat köra så sitter han ju inte och tittar vad som händer på plattformen. Han har huvudljussignaler, och huvuddvärgsignaler att titta på istället. Kommer det nu flera personer utspringandes på perrongen så ser han inte det och skulle han göra det så skulle han inte stanna och öppna dörrarna i alla fall om han redan hunnit börja köra.

Jag tog det ganska lugnt, jag brusar inte upp i onödan, visst är det inte kul att vänta i Nässjö i en timma på nästa tåg men människan har klarat större bakslag än det. De flesta tänkte nog som mig och de höll låg profil men tyvärr gällde det inte alla.

Skäggigakillen blev arg, den äldre kvinnan blev ännu argare, löjliga killen med tofsen blev jätte arg, men argast av dem alla var nog en kille som utmärkte sig ganska mycket i denna kråksången, låt oss kalla honom Coola Killen. Det tog inte många sekunder innan han pratade i sin mobil högt och tydligt och var jätte upprörd. Jag hörde honom nämna ordet katastrof 3 gånger på 30 sekunder. Snart visste alla på perrongen att han hade ett “viktigt” möte han nu skulle missa. Ok, inget fel med det, alla reagerar olika och det är jobbig att bli sen till ett viktigt möte.

Vi var drygt 30 personer som inte hann med pendeln och sakta gick vi upp för trapporna och satte i värmen i den lilla korridoren som är ovanför spåren mellan plattformarna. Som jag sagt förut så är jag en ganska social person. Jag har lätt för att prata med folk och nu satt jag med en massa människor jag inte kände men som åker med samma tåg som mig varje morgon. Det var ju det ultimata tillfället att köpa kaffe och en ostmacka, prata och lära känna varandra, tex den söta indiska tjejen som alltid sitter i den tysta avdelningen längst fram, den heta utländska fitness tjejen med de vackra ögonen som brukar sitta med sina tjejkompisar ganska långt fram i tåget som mig. Eller den skäggiga killen med hörlurar som går på i Huskvarna. Eller varför inte någon av de tjejer som åker med samma buss som mig från Söder i Jönköping och som jag går i samlad trupp med till resecentrum varje morgon. Det är mest tjejer på tåget som ni märker. De flesta går av i Tranås och de är studenter har jag fått för mig. Men saken är den att vi sitter i stort sett bredvid varandra under väldigt lång tid varje dag men har aldrig mer än sagt hej om ens det. Att sitta fast i Nässjö med dessa människor skulle kunna vara något bra.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Coola Killen har stoppat ner sin mobil och börjar prata högt och argt med alla om hur urursla de är på Östgötapendeln och de skulle få se på fan, något liknande de orden sa han upprepade gånger. Han fick snabbt med sig några andra och de stod upp i ena kanten i klungan av folk och peppade varandra och det blev bara hätskare och hätskare stämning. Flera ringde en massa arga samtal och skällde på folk.

Skäggigakillen ringde och skällde, den äldre kvinnan ringde och skällde ännu mer, löjliga killen med tofsen ringde och skällde, men Coola Killen han ringde minsann och skällde mest av alla och gick fram och tillbaka så att alla skulle höra att de minsann gav alla inblandade all skit de förtjänade och lite till och bokade tider med chefer på Arriva mm som inte var anträffningsbara mm. Coola killen var hela tiden i centrum. Han sa att det har hänt alldeles för ofta men det märkliga var att det var första gången sen 25 augusti i alla fall för det har aldrig hänt när jag varit med förut. Givetvis var det lokföraren som var ett nonchalant svin också som mycket väl visste om att de kom springandes på perrongen men nonchalerade det enligt dem.

Jag skulle uppskatta det till att vi var 4 pers som hunnit ner till perrongen när tåget gick och då kan jag inte ens säga till 100% säkerhet om tåget redan börjat rulla eller ej när vi kom ner. Dörrarna var i alla fall stängda och jag uppfattade det som att tåget var ovanligt långt bort när jag kom ner på perrongen så det hade antagligen redan hunnit börja köra.

En kille sa att han läst att anslutningen från Jönköping var indragen sedan en dag tillbaka och att tågen inte skulle behöva vänta på tåg som har en planerad ankomst tid mindre än 9 minuter innan man ska avgå. Men den infon lyssnade ingen på för det var det ingen som sagt till dem som ringt och skällt på folk till höger och vänster. Men jag lyssnade på honom. Det var intressant info av flera olika anledningar bland annat för att det kanske skulle innebära att jag för att vara på säkra sidan måste ta bussen till skolan när det är något viktigt på morgonen. Det var också intressant för att det inte stått något om det på någon hemsida och de har heller inte nämnt det för oss resenärer på tåget.

Det som antagligen skett var att ombordpersonalen på vårat pendeltåg glömt att meddela det andra tåget att vi var lite sena alternativt att de på det väntande pendeltåget glömt det eller trodde att vi redan var ombord. Ombordpersonalen åker ju inte i från en perrong med människor bara för att de är arroganta. De vet att ombordpersonalen på nästkommande tåg kommer få massor av skit av alla uppretade kränkta resenärer och de skulle aldrig utsätta dem för det med flit. De är ju trots allt kollegor. Men så långt kunde inte Coola Killen och hans vapendragare tänka. De ville se huvuden rulla och det pratade högt och tydligt om det. De var uppenbart djupt kränkta.

I vanliga fall hade jag struntat i dem fullständigt och satt i hörlurarna och lyssnat på P3 dokumentär som vanligt när jag pendlar. Men jag hade nyligen installerat iOS 8 och hade problem med internet på min telefon. Jag hade inte laddat ner några nya dokumentärer och hade inga offlinelistor i Spotify. Jag hade inget annat val än att sitta där med alla andra som började bli uttråkade av att lyssna på Coola Killen och hans vapendragares huvudvärk. Nu har jag löst det så jag alltid har material att lyssna på om jag hamnar i samma situation igen.

Jag satt där och hade inget annat val än att studera dessa negativa, kränkta människor. Jag älskar att studera andra människor. Jag tittar alltid på vad folk har för jeans/byxor och vad de har för skor. Det säger en hel del om personerna faktiskt. Kanske inte jeansen, det är bara en arbetsskada från tiden jag var butiksansvarig på Jack & Jones i Skövde. Men jag tittar alltid vad folk har för kläder, särkilt hur deras jeans ser ut och vad det är för märke. Skorna säger en hel del om en person. Är det hela, rena och välvårdade skor? Vad är det för märke? Visst inga regler utan undantag men jag brukar säga till folk att börja med att titta på andras skor och sen titta på resten av personen. Då kommer man ganska snart börja se att det finns en stark koppling mellan en persons personlighet och deras skor.

De här personerna var en ganska salig blandning på det mesta. Det fanns ingen rödtråd mellan dem förutom att alla var skitarga och ville föra över all negativ energi på diverse personer i järnvägsbranschen. Coola Killen var väl den mest välvårdade av dem och han var ung och såg trendigt businessaktig ut medan andra kunde varit burksamlare i forna Sovjetrepubliken. De hade nu funnit varandra och var arga och upprörda när de pratade med varandra och i telefon. Ja förutom när man de inte pratade. Då stod de och log. De såg glada ut. Ena sekunden skällde de ut någon stackare på någon telefonsupport denna tidiga morgon och förstörde säkert den personens dag direkt. Nästa sekund stod de och log, som om de vore glada. Jag har pendlat många gånger och har aldrig sett dessa människor le förut. Nu gjorde de det när de fick sprida negativ energi till någon stackare som inte hade en aning om vad som hänt. De verkade njuta av hela situationen, njuta av att ge andra skit och kanske för första gången i sitt liv få känna att de har lite makt eller dyligt.

De var som en vargflock som drogs mot det skadade djuret i syfte att göra så mycket skada som möjligt. De tyckte och tänkte likadant och verkade ha en otroligt stor samhörighet även fast de aldrig vad jag sett pratat med varandra tidigare. De trodde att de var representanter för oss alla när de snackade sin dygna och det fenomenet kände jag igen från tiden när jag läste sociologi. Det kallas för “det lilla samhället i samhället” när en liten grupp människor snackar ihop sig och tycker likadant och tror att deras åsikter är en allmän uppfattning i resten av världen. De ser sig som lite bättre än alla andra. Att de kommit till en insikt andra inte har men som de gärna delar med sig av så att alla kan bli lika upplysta som dem och se hur samhället utnyttjare oss vanligt folk hela tiden.

Ganska sorgliga människor med andra ord. Det finns en bok som heter “Ingen tar skit i de lättkränktas land” som handlar om just sådana saker. Folk blir kränkta för allt möjligt idag och ju mer kränkta folk blir desto mer skit ger de tillbaks. Det ger hellre skit en gång för mycket än en gång för lite.

När lättkränkta människor blir kränkta av mig, vilket händer då och då att just osäkra personer blir så visar jag inte någon reaktion alls. Då blir de mer och mer frustrerade och kränkta och ger sig aldrig utan vill på alla sätt ge skit tillbaka. Men de får inga reaktioner och börjar hitta på saker som inte ens är sanna som de kan angripa. Det kallas inom retoriken för att “göra en halmgubbe” sen kan de attackera halmgubben med argument. Jag sitter bara och lyssnar och kanske säger något som gör att de känner sig säkra. Då slappnar de av och kör på i samma riktning tills de fått ur sig allt. I det läget har de även lyckats få med folk runt omkring. Man går där ifrån och den lättkränkta släpper det och går vidare och känner sig nöjd, lite som en vinst. Sen efter någon dag bevisar man sin oskuld. Det blir det värsta scenariot för den kränkta som attackerat och det gör att framtida attacker inte kommer ske pga att de har lärt sig att jag bara låtsas som att de haft rätt fast jag kunnat bevisa motsatsen utan att göra det för att sedan slå till med full kraft när de minst anar det. Sen bryter jag kontakten med dem. Jag har gjort det många gånger förr och det är lika effektivt varje gång. Alla som varit inblandade reagerar på hur lugn jag var när jag blev attackerad trots att jag hela tiden hade bevis på motsatsen. Det gör att de inte ställer sig på den lättkränktas sida i första taget igen.

Jag kommer inte överens med negativa, osäkra, lättkränkta människor helt enkelt. Det finns inga fördelar med att ha sådan personen nära inpå livet.

När det var ca 15 minuter kvar till avgång så gick jag ner till perrongen för jag orkade inte stå och lyssna på Coola Killen och hans lakejers huvudvärk. Tåget mot Norrköping hade kommit in och jag gick bort till det. Dörrarna var inte öppnade än och just då började det regna lite, knappt duggregn men helt klart regn. Jag vände på klacken och gick tillbaka mot trapporna jag kom ifrån för där fanns det ett litet tak så resenärerna kunde skydda sig mot regn. Då ser jag att alla passagerarna har följt med mig ner och står och trycker under taket. Åh, nej tänker jag och beslutar mig för att stå kvar ute i det sk regnet.  Det är bara en passagerare till som står framme vid tåget. Han var en av de negativa så jag står ute mellan honom och de andra passagerarna för att slippa lyssna eller prata med någon som är på dåligt humör. Jag tar upp min telefon och försöker få igång internet så jag kan meddela klassen att jag blir sen men det går inte. Det går förbi en tjej och pratar i telefon, hon tittar på mig, sen går hon fram till tåget och sen tillbaka igen till de andra under taket. Det är ca 10 minuter kvar till avgång och då öppnas dörrarna och alla kan kliva på.

Men det man kunde läsa om i Tranås tidning var inte riktigt samma version som jag upplevt. Kvinnan i telefon pratade antagligen med Tranås tidning

http://www.tranastidning.se/artikel/115454/tagresenarer-blev-akterseglade-i-nassjo

Väl på tåget så var det några tjejer som ville att man skulle fylla i vad man tyckte om Östgötapendeln, kanske inte helt rätt dag för det och det var ju Coola Killen tvungen att berätta för henne och började fråga ut henne om det. Hon svarade att hon inte kan någon om sådant för hon jobbade bara med att dela ut och samla in blanketter. Coola Killen log så där belåtet som bara Coola Killen kan göra, det verkade vara den bästa dagen i hans liv trots att han hade missat ett viktigt möte så att han en timma tidigare hade beskrivit situationen som en katastrof. Han behöver antagligen få skälla och trycka ner någon för att må bra.

Efter ett tag kom ombordpersonalen och skulle kolla biljetterna. Stackars henne! Alla var på henne som hökar. Skäggigakillen frågade ut henne, den äldre kvinnan frågade ut henne  och visade sitt missnöje, löjliga killen med tofsen frågade ut henne ännu mer missnöjd och sa vad han tyckte,  och värsta av alla var Coola Killen, han var JÄTTE missnöjd. När han skulle gå av i Aneby så ställde han sig upp och förklarade vad han tyckte högt och tydligt gjorde en arm gest och med en myndig röst röt att detta var oacceptabelt. Ombordpersonalen tog det bra och var professionell, hon förklarade det som de flesta redan visste att någon hade råkat göra fel någonstans och att tågen ska vänta om det är anslutningar som är lite sena. Coola Killen stormade ut är pendeltåget, jag tittade ut genom fönstret, han gick bredvid någon och pratade,
han log,
han var glad.

Om det var en sådan katastrof om han skulle missa mötet hur kan han då lugnt gå och prata och vara glad nu? Varför tog han inte taxi mellan Nässjö och Aneby om det var en sådan katastrof. Det finns inte ett seriöst företag som inte skulle låta en viktig anställd få ta taxi i det läget. Antagligen var han inte så viktig i företaget och antagligen var det inte ett så viktigt möte. Var det något möte över huvudtaget? Det hade nu gått säkert 80-90 minuter sen vi missade anslutningen mot Norrköping och de var fortfarande upprörda. Eller var de verkligen det? Kan det varit så att de bara gillade att gnälla?

Allt flöt på som vanligt i skolan jag tänkte inte mer på händelsen. På väg ner mot Nässjö igen så var det några på pendeln som var med i morse som fortfarande var lite oroliga om hur det var med anslutningarna till Jönköping. Det var inga problem och pendeln stod och väntade. Ombordpersonalen hade hört talas om incidenten tidigare på morgonen och försäkrade alla att anslutningen väntade på oss och att det alltid ska vara så.

Morgonen efter så sätter sig den äldre kvinnan bredvid mig på pendeln mot Nässjö. Gode gud tänkte jag. Aldrig har någon suttit bredvid mig på morgonen förut och varför skulle just hon sätta sig bredvid mig. Hon tittar på mig, jag sätter i mina hörlurar och tittar åt ett annat håll. Efter att tag kommer ombordpersonalen och kollar biljetter och jag tar ur hörlurarna. Kvinnan bredvid mig är på ombordaren som en huggorm. Ombordpersonalen säger att det kommer info i högtalarna snart går någon rad bort och så kommer nästa mothugg från de arga resenärerna. Då vänder sig kvinnan till mig och skrattar åt det hela och tycker det är komiskt att alla hugger på ombordaren. Hon säger att de på tåget från morgonen innan har fått skäll och att det var så fruktansvärt arroganta som åkte ifrån oss med flit mitt framför nästan på oss. Hon ser väldigt belåtet road ut samtidigt som hon säger det. Jag svarar inte utan sätter i mina hörlurar symboliskt och tittar bort.

I högtalarna säger lokföraren att anslutningen är indragen och att det är ett beslut mellan Östgötapendeln och JLT som JLT ligger bakom. De ska inte vänta om det är försenat som jag uppfattar det, men hör inte så tydligt för jag hade hörlurarna i. Men jag hör att han tydligt säger att det inte är ombordarnas fel och att eventuella klagomål får de ta med JLT.

Jag hörde ju inte exakt vad som sades men när man lyssnar på de andra passagerarna så förstod jag att jag hade hört rätt att anslutningen var inställd. Men jag hittade ingen info om det på nätet. Jag frågade en vän som är ombordare hos Arriva som kör östgötapendeln och hon eller hennes vänner hade inte fått någon info om något sådant. Konstigt men vi får se om vi kommer missa fler anslutningar. Folk springer i alla fall mellan tågen nu, fram längs perrongen, upp för trapporna, bort genom korridoren över spåren, ner för trapporna, och sen bort till det väntande tåget. Skulle nog tippa att det går dubbelt så fort för alla passagerarna att förflytta sig från spår 9 till spår 3 nu. Jag var en av de första fram till tåget och klev på som vanligt. Skäggigakillen flämtade lite andfått hack i häl, den äldre kvinnan klev på och flämtade andfått, löjliga killen med tofsen flämtade ännu mer. Men den som flämtade högst och missnöjdast av alla det var…

Kan ni gissa?
Ja, just precis.

Coola Killen!

 

Det där med positivitet

Hej på er alla lingontroll därute.

Idag är det dags för denna bloggens första gästbloggare. Hon är en vän till mig och heter Jennika och har precis kommit in på sin drömutbildning. Hon läser till:

Hälsoutvecklare
Cert. Personlig tränare
Cert. Kostrådgivare
Cert. Massör.

På hennes blogg http://fitandfight.devote.se/ kan ni följa hennes resa mot just hennes drömmar. Jag gillar verkligen hennes blogg. Här nedan får ni ett smakprov.

 

Jag älskar att arbeta med det mentala hos människor. Det är ett ämne som jag brinner starkt för. Psykologi A & B och Psykiatri var mina favoritämnen i gymnasiet. Och att vi nu har ett liknande ämne i utbildningen nu är så guld för mig. Så härmed kommer jag därför skriva ett inlägg om hur DU kan påverka hur du mår.

Hälsoutvecklare och bloggerska
Hälsoutvecklare och bloggerska

Dem senaste veckorna har vi pratat mycket om KASAM i skolan – Känsla av sammanhang. I det begreppet finns 3 olika delar som är: Hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet.

Hanterbarhet: Är hur du reagerar i en situation och hur du hanterar den. Du kan välja att göra dig själv till ett offer ELLER se till att du inte förblir ett offer för en viss situation. De som väljer att inte göra sig själva till offer i en situation har lättare att hålla sig friska – motståndskraftiga mot t.ex. stress.

Begriplighet: Här handlar det om att våga begripa sig på olika händelser. Kan man detta så håller man sig i hög utsträckning friskare än andra människor som inte har denna förmågan. Struktur i livet är viktigt. Se därför till att ha struktur i ditt liv.

Meningsfullhet: Här är det viktigt att hitta en mening med alla delar i livet. Ställ dig själv frågan: Vad är meningsfullt för dig? Min skola är t.ex. meningsfull, allt jag gör i min vardag är meningsfullt. Sedan har jag ett mål i livet som är meningsfullt både nu och sen när jag uppnått målet. Även dem minsta grejerna i ditt liv är meningsfullt.

I alla dessa 3 beståndsdelar är det viktigt att ha en positiv inställning. Det är bevisat på forskning att de som har ett salutogent tänk har en större energibalans i livet. De människor har en större motsåndskraft när det kommer till stress och annan ohälsa. Med salutogent menas med att man uppmuntrar det friska hos sig själv. Att man är positiv. Man kan till exempel ha huvudvärk men ändå känna att man mår bra och är glad – det är ett salutogent tänk om man ska skriva ned ett exempel. Sjukvården t.ex. har ett patogent sätt att reagera på. Där fokuserar dem enbart på det som inte är friskt. Även många människor har ett patogent tankesätt – dem fokuserar på det dåliga hos sig själv. Dessa människor blir lättare sjuka och har ingen motståndskraft för stress. De har sämre energibalans i kroppen än de som har ett salutogent tänk.

Alla individer kan påverka hur dem väljer att dem ska må. Men för vissa krävs det stor ansträngning och mycket övning. Men glöm inte – du kan uppnå ett salutogent tänk. KASAM – känsla av sammanhang. Bara du själv har vilja till det.

Just därför har jag en uppgift till ALLA er läsare. Oavsett vad du har för tankesätt kring dig själv och omgivningen: Ikväll ska ni skriva upp 10 punkter som DU är stolt över. Vad är du bra på? Vad är du stolt över hos dig själv? Fokusera enbart på det positiva.

Anledningen till att man inte ska fokusera på det negativa är för att då är risken väldigt stor att de negativa punkter som man skriver ner blir desto fler än de positiva. När det kommer till hälsocoachning – som detta inlägg handlar om så ska man som coach lyfta fram individen och inte sänka den.

T.ex nr 1.
Klient: Jag har inte slutat röka ännu. Jag är så dålig. Jag kommer aldrig lyckas.
Coach: Nehe. Och varför har du inte slutat röka då?

Visst låter det inte roligt?

Därför ska konversationen vara såhär istället:
Klient: Jag har inte slutat röka ännu. Jag är så dålig. Jag kommer aldrig lyckas.
Coach: Du har inte slutat röka ÄN.

Visst låter det roligare? Visst inger det ett hopp om att “Jag kommer kunna sluta röka”?

Så lyft fram ALLT det positiva hos dig själv. 10 punkter. Det kan vara från att “Jag är stolt över att jag har diskat idag” eller “Jag är en JÄVEL på att laga mat. Det är jag stolt över!”. Lyft fram både stora och små grejer. Fokusera enbart på det positiva. Ös på med beröm!!! Glad

Vi hade denna övningen i skolan igår. Vi skulle gå runt och mingla i klassrummet. Man fick höra allt ifrån att en viss person tycker han/hon är bra på att skala potatis till att han/hon är en bra lyssnare, bra på att skriva, bra på att skrika, bra på att visa känslor osv. Det blev en underbart positiv energi i hela klassrummet.

jennika
Jennika 

http://fitandfight.devote.se/

 

Vi tackar Jennika för denna gången och hälsar henne välkommen åter. Är det någon mer som är sugen på att gästblogga så är det bara att höra av sig.