Framtida lokförare

I maj när jag vaknade upp på hotellet i Jönköping så hade några trollungar skrivit ett brev åt mig genom sin dagisfröken. Så här löd det:

IMG_20160530_134705
Finns tråkigare sätt att vakna upp på. Jag svarade så här:

Hej på er små trollungar. Tack för brevet med frågorna.

Hur styr du tåget?
I tåg finns det ingen ratt. Det är för att tågen går på räls, när rälsen svänger så svänger tåget. Men ibland så delar sig rälsen i två och finns det är person som kallas Tågklarerare som hjälper oss. Tågklarerarna sitter i ett hus vid de stora järnvägsstationerna och övervakar tågtrafiken på stora datorskärmar, tågklarerarna ser till att alla växlar ligger rätt så att vi kommer fram till rätt stad.

Ibland när man ska köra till någon fabrik ute i skogen så kan det hända att lokföraren får gå ut och lägga om växlarna själv. Varje tågklarerare har ungefär 8 stycken stora datorskärmar kopplade till sin dator för att kunna ha koll på allt som händer. Det är de som bestämmer när vi får köra och det är de som bestämmer när vi ska stanna tåget.

Tågklareraren är den som ser till att inga andra tåg finns på spåret när jag kör så att man inte krockar med tåget. Lokförare måste alltid göra som tågklareraren säger.

Kan man vända tåget?
Det är lite svårare att vända med ett tåg. Man stannar tåget och bromsar ner vagnarna så att de inte rullar iväg. Sen kopplar man loss loket och gör en så kallad rundgång. Det innebär att man kör bort loket till andra ändan av vagnarna på ett sidospår. Sen kopplar man på loket på vagnarna i den ändan och kör iväg åt andra hållet.

Fiser lokförare på jobbet?
Lokförare fiser så ofta de hinner och kan, så om ni ser en lokförare som kör med rutorna nere så är det antagligen för att han släppt sig.

Sitter du ensam och kör tåget?
Lokförare kör oftast ensamma. Men ibland när man kör passagerartåg kommer ombordpersonalen som tittar på passagerarnas biljetter in och pratar med oss. Det brukar ha kaffe med sig när de kommer in till oss och ibland om man är riktigt snäll så får man även bullar och kanske lite mjölk av dem. Det tycker vi är trevligt, vi blir bortskämda av ombordpersonalen.

Ibland vill även andra lokförare åka med hem för att de slutat arbeta på annan ort. När man sitter ensam och kör så lyssnar vi oftast på radio, Spotify eller Podcast. För i alla lok finns det en bra stereo man kan lyssna på.

Hur kan dörrarna stängas av sig själva?
Man kan tro att dörrarna öppnas och stängs av sig själva men det är lokföraren som öppnar och stänger. När vi stannat med tåget på järnvägsstationen så tittar vi vilken sida av tåget passagerarna står och väntar på och så frilägger vi dörrarna och öppnar dem så att passagerarna kan kliva på. När alla passagerarna klivit på och av tåget så blåser avgångssignaleraren i sin visselpipa och säger, ”tid för avgång, dörrarna stängs” Så trycker han in en knapp och ”plingar” till lokföraren som då vet att han kan stänga och förregla dörrarna och köra. Om ni ska leka tåg så behöver ni vara en lokförare, en person som jobbar i bistron och säljer kaffe till passagerarna, en biljettkontrollant, en avgångssignalerare längst bak på tåget som kan vissla och massor med passagerare.

Varför blixtrar det under tåget?
Rälsen är av metall och det är även hjulen på tåget. När de gnids mot varandra så blir det väldigt högt ljud så många måste hålla för öronen ibland och ibland blixtrar det, särskilt när spåren svänger. Det är lättast att se på kvällar när det är mörkt ute. Ibland kan det även bli rött på hjulen på tåget när lokföraren bromsar. Det beror på att bromsarna blir så varma att det nästan glöder om hjulen.

Hur får lokföraren som middag?
Lokförare har ofta med sig egen mat i matlådor och när vi kommit fram till rätt stad med tåget så har vi oftast en lång rast. Då går vi till vårt personalrum och där har vi matsal med mikrovågsugnar, spisar, maskiner så vi kan få färskt kaffe och varm choklad eller kolsyratvatten. Där finns också sköna soffor, tv-rum, sängar och massor med gratis frukt. Finns det inte eget rum med säng så bor lokförare på hotell och då får man oftast frukost eller middag på hotellet. Ibland blir man hungrig när man kör tåg men då finns det mikrovågsugnar och en spisplatta på loket så man kan värma mat, soppor eller koka kaffe på tåget.

När man är klar med sin lokförarutbildning så får man en speciell mugg i metall. Denna muggen kan man använda både som kastrull och kaffekopp. Då kan vi värma soppa direkt i muggen medan man kör och dricka ur den sedan när den svalnat lite. För den muggen kan bli jätte varm. Lokförare brukar ha med sig kaffe, vatten, nötter och frukt när man kör.

Hur långt kan man åka med tåget?
Man kan köra jätte långt med tåg. Men man orkar inte köra så långt. Man får köra maximalt i 5 timmar sen måste man ha minst 30 minuters rast sen får man köra 5 timmar igen. Efter det måste man ha en lång rast, oftast har man ledig till dagen efter. Ibland måste vagnarna ända upp till Norrland och då kör jag i några timmar. Sen står det en lokförare och väntar på mig och tar över mitt tåg och kör det vidare. Efter ett tag står en annan lokförare vid spåret och kör sista biten.

Man måste hjälpas åt för att det inte ska bli för jobbigt att köra tåg. Men oftast kör vi kortare sträckor på 3-4 timmar och sen har vi lång rast innan man kör hem igen. Igår kväll slutade jag i staden Falköping och skulle vänta i flera timmar på att få skjuts hem med ett passagerartåg. När jag satt på perrongen kom Oljetåget från Jönköping som är ett tåg med stora tankvagnar fyllda med dieselolja och bensin och körde in på järnvägsstationen. Jag hade lokföraruniformen på mig och frågade om jag fick skjuts till Göteborg och givetvis fick jag det.

Han stannade precis utanför parkeringen där min bil stod och jag kom hem flera timmar tidigare. Så snälla är lokförare. Ibland kör man på dagen och ibland på nätterna. Ibland kör man mitt i skogen eller genom städer och ibland kör man till och med köra precis bredvid stranden utmed havet.

Man ser mycket vilda djur när man kör tåg. Älgar, rådjur, rävar, örnar och grävlingar och en gång såg jag till och med en stor tjock gris som hade rymt som stod och bökade bredvid rälsen.

Kan lokföraren stanna tåget om han behöver kissa?
När man kör passagerartåg kan man gå på toaletten på tåget när man har stannat vid en järnvägsstation för att släppa av passagerare. Eller så kanske man hinner springa in i personalrummet på järnvägsstationen och gå på toaletten där.

När man kör godståg som är de där riktigt långa tågen utan passagerare så kan man stanna nästan vart man vill. Då säger man till tågklareraren att man behöver stanna och då säger han att man kan stanna vart man vill på natten och på dagen tar de tåget åt sidan på ett sidospår någonstans så får man springa in i buskarna och göra det man ska. Men oftast försöker man gå på toaletten innan man börjar arbetspasset.

Tåg går oftast på stark ström som finns i elledningarna över tåget. Därför får man absolut inte klättra på vagnarna även fast det finns stegar på en del vagnar. Det räcker med att man kommer nära elledningarna så kommer det en stor stark blixt som kan bli flera meter lång och den är jätte farlig. Man får inte heller klättra på stolparna till elledningarna för då kan man få ström i sig också. Man ska heller inte leka i närheten av rälsen för tåg har inte så bra bromsar och kan därför inte stanna om någon är på spåren.

Perrongerna som man står på när man väntar på tåget får man inte leka på heller. Det är en hög kan där och trillar man ner kanske man inte klarar klättra upp igen när tåget kommer. Man ska heller inte cyklar, åka inlines eller kickboard på perronger.

Hoppas ni fått svar på alla frågor nu och ni får gärna komma med fler frågor så ska jag försöka svara så fort jag kan.

Med vänliga hälsningar
Lokföraren Mattias

Hallsberg, vattenhålet för oss sociala lokförare

I lördags vaknade jag upp i Varberg efter några timmars välbehövlig sömn. Har jobbat ganska mycket det senaste och mitt schema har inte varit det bästa under augusti och september. Oktoberschemat däremot ser bra ut, bortsett från att jag inte fick igenom mina önskemål och var tvungen att skippa Taekwondoträningen resten av terminen.

Ska snacka allvar om detta med någon snart. Jobbet som lokförare är det bästa som finns men fritiden går ju trots allt före. Jag behöver ledigt två kvällar i veckan för att träna Taekwondo med det verkar inte som att det funkar på Green Cargo. Taekwondo är ingen sport man kan träna lite då och då och kanske en gång i veckan. Det handlar om att nöta in tekniker och öva, öva, öva tills de sitter reflexmässigt utan att behöva tänka.

Tränar alla andra 2-3 ggr i veckan så funkar det inte att jag kommer dit 1 gång i veckan och tror att jag kan hänga med de andra i utvecklingen. Men som sagt är oktober schemat mycket bättre än de två senaste och jag har jag lagt in lite andra önskemål i höst så jag ska titta på utfallet på det under två månader och sedan göra mer korrigeringar.

Jag har fått lite längre uppehåll på bortaorterna och sover hela tiden när jag bor på hotell. Vaknade upp pigg i Varberg och åkte och hämtade mina vagnar i Värö. Värö ville att jag skulle få ta mina vagnar innan nästa tåg kom in så jag fick ringa och fjäska för fjärren lite. Väl i Värö stod det andra tåget och väntade vid infartssignalen och det gällde att ha lite tempo i kroppen.

Det man gör är att man drar in på sidospåret i Värö och håller fullt fart och bromsar sent bakom signalen efter växeln längst bort. Där stod växlaren redo och backade ner de tomma timmervagnarna bakom mig. Normalt sett hänger han av vagnarna, lämnar uppgiften om vagnarna och drar iväg med diesel loket igen. Men idag var det mer bråttom.

Jag går emot vagnarna och han hänger på och kopplar luften medan jag byter hytt och aktiverar ATC mm. Laddar vagnarna med luft och får uppgiften och knappar in i ATC’n. Växlaren stod kvar och hjälpte till med ett förkortat genomslagsprov. Jag k-rapporterar och gör en överladdning samtidigt som jag ringer ut mig hos fjärren. Shit, det gick snabbt idag var det första han sa.

Det var strålande fint väder som vanligt denna hösten och jag blev tagen åt sidan några minuter i Lekarekulle söder om Kungsbacka. Lämnade Lekarekulle ca 1.5h tidigt och visste att mitt avbyte antagligen inte skulle vara på plats i Sävenäs. Jag ringde bemanningen och fick numret till henne som skulle byta av mig. Inget svar, så jag skickade ett sms och sa att jag ber fjärren ställa mig i Mölndal.

Fick åka in i Mölndal men fjärren ringde direkt och sa att han låter mig köra ett bit till och ställde mig vid signalen Gubbero/Olskroken bredvid Euromaint. Retligt nära Sävenäs.

Min kollega hörde av sig och sa att hon inte sett smset förrän nu och sa at hon var påväg. Jag sa att hon inte behövde stressa för mitt pass var inte över än, jag skulle hämta Base-tåget och dra till GB Norra också. Vi pratade lite i telefon och kom fram till att vi bodde väldigt nära varandra.

Hon tog över tåget och jag varnade henne för att det bara var 14 vagnar i tåget idag så att hon inte backar ner det för långt så att strömavtagarna försvinner bakom kontaktledningen i Falköping.

Jag gick till tv-rummet och fixade lite med scheman och räknade ihop övertidstimmar mm. Köpte lite mat och tittade på Discovery under min lediga tid innan jag skulle hämta Base-tåget i Skandiahamnen. Blev lite rastlös och gick ut och klargjorde loken en timma tidigare och ringde ut mig. Det var fint väder så jag kunde lika gärna ta det lugnt och hämta vagnarna och göra rundgång i GB Norra själv med radiostyrning. Det är ju bara kul dagar då solen skiner och man har gott om tid.

Hann inte mer än till Kville innan En viss Herr Jonas ringer och frågar när jag ska lämna stallet. Jag berättar att jag redan gjort det och att jag var påväg till Skandiahamnen. Synd sa han och berättade att han var avbytet i GB Norra och att han hade tänkt ta tåget ner till Skandiahamnen själv. Detta var ju min sista tur denna lördag så det hade blivit någon timma tidigare hemkomst för mig men det gjorde inte så mycket. Kände mig på bra humör och kände för att göra denna rundgången idag.

Sa till honom att jag ringer när jag går runt på vagnarna i GB och att han då kan ta taxi till minuthandelsgatan och vänta vid övergången så fixar jag med allt och drar fram dit. Där är också signalen man ringer ut sig från så det enda han behöver göra är att testa säkerhetsgreppet och ringa ut sig. (I detta fallet fick hon nog även skriva om uppgiften för jag hade bara med ett lok men jag körde mult.)

Det är lite som ska fixas med när man byter ända på mult. Ibland ska lokbromsar lossar, speglar ska fällas in, aircon och lysen ska av men lyset ska vara på i främre hytten i bakre loket. ATC ska stängas av i ena loket och på i andra, strömavtagare ska bytas. Jag brukar köra 2, 4 på mina strömavtagare på loken men på basen gör man så mycket rungångar med både i GBG och Karlstad så då kör jag 1, 4, det innebär att främsta strömavtagaren är uppe på första loket och bakre på sista. Då behöver man aldrig byta strömavtagare vid rundgång. Den varianten har andra nackdelar men just på Base-tåget är den perfekt.

Jag pratade lite med med mitt avbyte Jonas som man hörde på brytningen kom från södra delarna av Sverige. Han såg bekant ut på något sätt men det var inte förrän i bilen på väg hem jag insåg vem han var. Det var ju mannen, myten och legenden till Sveriges i särklass bästa lokförarblogg. https://lokforaren.wordpress.com/ Det var den mannen vars blogg fick mig att ta steget att leva ut min barndomsdröm att bli lokförare och när man väl träffar honom så känner man inte igen honom först. Galet!

Söndagen skulle börja med att jag skulle hämta base-tåget och avslutas med att jag skulle köra posten till Hallsberg. I multen jag hämtade från lokstallet va RC4 1290, världens finaste lok.

Rc4 1290
Världens vackraste Rc4 lok

Så kul, klargjorde båda loken och körde ner till Skandiahamnen. Där försvann spänningen och huvudbrytarna gick ur. Det hände upprepade tillfällen någon gång tidigare i veckan och när jag berättade det för fjärren blev de förvånade att jag påverkades av problemen uppe vid centralen.

Det var samma visa denna gången. Strömmen försvann till som tätt hela resan och fjärren blev förvånad över att jag inte hade spänning. Det stod någon tågentusiast (läs tågnörd) efter Skandiahamnen och filmade när jag spänningslös rullade förbi. Han måste tänkt (Wow, vad tysta tågen är nu för tiden). Kom bara till Kville och stannade innan min signal och sa att fjärren kunde ta tillbaka mitt körtillstånd och släppa tåget draget av ett diesellok som stod vid sidan om mig. “Men du har väl ström nu?” “Nej, det har jag inte!” svarade jag.

Stod där ett bra tag och mitt avbyte I GB Norra hörde av sig. Det var obemannat där och de var inte fällt in så jag kunde gå in med tåget. Men han hade gjort det en gång förut så han sa att jag skulle köra fram till signalen i stopp så skulle vi hjälpas åt att se till att växlarna hamnade rätt.

Driftledningen ringde och började fråga om varför jag stod still och jag förklarade varför och sa att jag skulle köra posten senare. De sa åt mig att ta taxi till Sävenäs och låta mitt avbyte ta över i Kville. Sagt och gjort, sa till avbytet att han får be fjärren lägga in honom i Sävenäs och göra rundgången där.

Jag var lite osäker på Posten för jag hade inte kört den ensam från Göteborg någon gång och hade bara gjort det med instruktör två gånger tidigare men det var ett år sedan sist. Snackade med förarna på Sävenäs om hur det skulle gå till och då visade det sig att den ena kollegan skulle vara Postväxlare denna kväll så då kunde jag slappna av. Han lärde mig allt jag behövde veta och nu kommer jag fixa det utan att oroa mig nästa gång.

Posten gick bra till Hallsberg som vanligt, 160km/h är ganska kul och känns ungefär lika snabbt som att köra x2000 i 200km/h för att det är lite mer skakigt och bullrigt.

Väl i Hallsberg skulle jag sova till 13:00 och nu var klockan 22:30 skulle jag tro. Jag går alltid direkt in i TV-rummet och umgås med de andra lokförarna. Det är det bästa med Hallsbergsturerna. Man sitter inte ensam på något hotell någonstans utan man har massor med kollegor att byta erfarenheter med. Jag och la mig på rummet ca 01:00 och sov som en stock.

Tog pasståget lite senare på eftermiddagen efter att jag fått i mig lite mat och åkte pass till Kil. Det var spårspring i Karlstad och polisen hade stängt av hela stationen så vi blev stående i Väse. Jag sitter alltid i vagn 1 när jag åker pass för det är där alla järnvägare brukar sitta har man lärt sig. Så även denna gången, det var tågvärdar, växlare, och lokförare där och vi började prata för fullt.

Dörren till hytten var öppen och lokföraren satt och surfade på nätet eller dyligt. Vi stod nog still i 30 minuter och jag tittade in i hytten av en slump just för att se att signalen utanför hytten gick om till kör men det såg inte lokföraren. Så jag ropade att han fick signal och alla började jubla “Äntligen” och sen började de skratta för att det var jag som hade koll på signalen.

Tog över mitt tåg i Kil och resan hem gick bra. Det gör det alltid. Ibland strular saker men jag anser att resan gått bra ändå. Dåliga körningar är de man kör hjäl djur på. Rävungen i somras svider i hjärtat än. Så länge det är soligt är humöret på topp oavsett vad som händer. Och denna hösten har varit underbar att köra tåg i.

Jag är lokförare, världens bästa yrke =)

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Dags för ett inlägg igen. Mycket har hänt sen sist, allt som kunnat gå fel har gått fel men det är så ibland. Ibland sitter man och nyper sig i armen varje dag vecka ut och vecka in för att jobbet är så galet enkelt, och man skäms nästan att man får betalt för att utföra det. Men sen kommer man in i perioder där allt strular hela tiden. Jag är inne i en sådan period just nu. Samma sak var det i somras.

Jag blev riktigt försenad några gånger i somras. Det har varit pga olika orsaker varje gång och ingen av gångerna har det varit mitt fel. Man får bra betalt med övertid när det inträffar och som alla mina vänner vet så tackar jag inte nej till övertid.

Men varje gång detta inträffar så har jag inget vatten med mig. Få gånger har jag glömt eller inte hunnit fylla på vatten och då blir jag automatiskt försenad. En gång trodde jag att jag bara skulle åka pass till Falköping och ta över ett tåg där och dra tillbaka till Sävenäs. Då hade jag bara en halv flaska vatten med mig. Vanligtvis har jag två stycken 50cl flaskor med vatten i väskan och en termos med kaffe.

Tyckte inte det behövdes denna dagen och kom till Falköping för att inse att jag skulle ner till timmerterminalen och funktionskontrollera och bromsprova ett timmertåg som jag skulle köra hem. Redan där går det åt minst en halvliter vatten innan man satt sig på tåget, och sedan går det åt en halvliter vatten på körningen hem.

Jag hade endast 25 cl med mig.

Samma sak någon veckan senare. Trodde att jag skulle lösa av ett tåg i Kil men det var ett utgångståg som skulle funtionskontrolleras och bromsprovas även där. Då hade jag bara en flaska vatten som tog slut ganska fort. Men denna gången skulle jag inte direkt hem till Sävenäs för jag skulle hämta fler vagnar i Mellerud. Men det brukar gå ganska snabbt och nu var jag riktigt törstig på en av sommarens varmaste dagar.

Det visade sig att det var för många vagnar inväxlade i vagnsättet där och jag fick sitta på loket i 2 timmar innan jag fick tillstånd att dra med mig skiten till Sävenäs.

Efter det bestämde jag mig för att aldrig åka utan mat eller vatten med mig. Månaderna gick och allt flöt på bra. Jag har drabbats av ganska många fel hittills. Ventilatorer som inte startar efter skyddssektioner, kompressor som lagt av, trasig strömavtagare, spänning som försvinner mm. Alltid är det något, men jag tycker det är kul och lärorikt och oftast kommer man igång väldigt snabbt igen. Och så länge man inte blir överdrivet mycket försenad så tycker jag att det är sånt som ingår i yrket. Man ringer lokledningen och frågar efter tips om man inte vet vad man ska göra så man har ju support genom telefonen hela tiden.

Jag minns en gång jag var tidig ner till Halmstad och avlösande förare var på väg till GC för att fylla på sin vattenflaska, Jag stod med tåget vid perrongen och vi kom på att han kunde få en flaska vatten av mig och ta över tåget direkt. Jag tvekade ju lite för jag vet ju vad som händer om jag inte har tillräckligt med vatten med mig, men jag kunde ju köpa en ny vattenflaska sen var problemet ur världen.

Tror ni jag kom ihåg ett köpa mer vatten innan avgång?
Nej, det gjorde jag inte och efter en stund flög huvudbrytaren ur. Fick i den igen, och blev senare tagen åt sidan i Lekarekulle söder om Kungsbacka. Då flög huvudbrytaren ur två gånger och vägrade sen att gå i igen. Fel med ACM stod det på skärmen framför mig. Fick starta om hela loket och sen göra en verkstadsåterställning direkt enligt proffsen i Eskilstuna som Lokledningen hänvisat mig till.

Lyckades precis ta mig hem till Sävenäs innan loket började strula igen.

Sånt händer. Men jag brukar inte bli så värst försenad ändå. Men ibland kommer man som sagt in i riktigt dåliga perioder när man blir sen hela tiden pga strul. Den sista veckan har varit hemsk. Flera långa förseningar men den förra fredagen var värst pga omständigheterna.

Jag klarade mc-kortet veckan innan och hade fixat en mc som stod och väntade på mig som jag skulle hämta efter jobbet. Första helgen med MC förstår vem som helst hur viktig den är. Det var en barndomsdröm som hade blivit uppfylld och jag hade knappt fattat att jag hade mckort och nu skulle jag köra mc en hel helg med vänner och vädret skulle vara super bra.

Jag hade kört Volvotåget till Alvesta och låg på hotellet där övernatten. Jag skulle avgå efter 06:00 och fjärren brukar inte vara så pigga på att låta oss åka tidigare alla gånger så man brukar vänta tills frukosten öppnat och få i sig lite mat innan avgång. Tåget kommer in betydligt tidigare och denna morgon kände jag att det var läge att chansa att fjärren släppte iväg mig direkt.

Skippade frukosten (första misstaget), glömde fylla på vattenflaskorna (andra misstaget). Fixade iordning tåget och rullade iväg minst 1h tidigt. Fjärren var med på noterna och jag insåg att jag bara hade en flaska vatten med mig. Han knappt tänka tanken innan blev stående för ett arbete längre fram som skulle ta tid. Men fick åka betydligt tidigare än vad de hade räknat med. Jag var fortfarande väldigt tidig och allt flöt på bra. Körde in mer och mer tid.

Nu skulle jag vara hemma tidigt och få ännu fler timmar till mckörning. Men har man glömt mat och vatten så blir det inte så. Helt sjukt att bara vanligt vatten har en sådan inverkan på tågtrafiken. Inte konstigt att SJ har en helt kartong med tetrapack med vatten framme hos lokföraren. De har helt enkelt fattat hela grejen. Vatten till lokföraren är det viktigaste för att undvika störningar i tågtrafiken.

Just när jag trodde att allt skulle gå bra ringer fjärren och säger att det varit spårbrott längre fram och att jag kommer få stopp inne i ett litet samhälle. Jag är ju inte dummare än att jag fattade att detta skulle ta tid.

När jag stannat och bromsat ner tåget ringde jag fjärren och sa till dem att ringa mig när jag får kör så jag slapp sitta och stirra in i signalen i flera timmar. Det var inga problem. Jag var trött, hade inte sovit så bra för jag var uppspelt inför mckörningen senare denna dag. Det hade inte varit bra att köra tåg till GBG och sen sätta sig på en mc sin första mctur trött och köra ända till Jönköping.

Jag fällde bak förarstolen, la upp fötterna på förarbordet och somnade som en stock. Vaknade ca 2 timmar senare av något konstigt ljud, det var min mage så ville ha mat. Signalen framför lös fortfarande ilsket rött och klockan var strax efter 10 på förmiddagen. Jag öppnade förardörren och tittade ut. Det såg tomt ut, jag letade efter en mataffär eller kiosk men såg ingen. Men det såg ut att vara en grill längre bort.

Jag kopplade telefonen på loket till min jobbtelefon och tog mig dit, men de skulle inte öppna förrän klockan 11. Men jag såg att det var folk inne i grillen så jag knackade på. En person öppnade och jag förklarade min situation och sa att jag snart dör av hunger. Han var ju inte dummare än att inse att man inte ska bråka med hungriga lokförare och satte igång att fixa käk direkt.

Jag tog med mig festmåltiden till loket och somnade nog till lite efter jag ätit. Vaknade av att Ulla på bemanningen ringde och frågade hur det gick för mig. Hon hade sett att jag stod still och visste att jag hade haft många förseningar det senaste. Det var kul att få prata lite med någon. Jag berättade om att jag hade en mc som väntade på mig i GBG och att tiden gick extra långsamt nu pga det.

I normala fall brukar jag kolla på film i Netflix när något sånt här händer men det fanns inte ro i kroppen till det. Jag ville bara hem och köra hoj. Man kunde ju inte säga att jag hade bråttom hem och försöka ta sig därifrån heller för tågtrafiken stod still och det var Volvotåget jag körde.

Jag hade iofs bråttom till Jönköping och det inte pga hojåkningen utan av andra skäl men det finns två tåg man alltid försöker få fram så fort som möjligt. Det är Posttåget och Volvotåget. Om man inte känner så anser jag att man inte har något på Green Cargo att göra överhuvudtaget.

Jag satt där jag satt helt enkelt och det gjorde ont i hela mig att sitta och vänta där när jag visste att jag kunde kört Honda CB650F istället. Det var minst sagt en traumatisk upplevelse och jag var i stort behov av en kamratstödjare, det fick Ulla vara denna morgon. Jag fick lova henne att köra lugnt till JKPG trots att jag vid det här laget hade väldigt bråttom.

Efter ca 4 timmar på loket fick jag kör i signalen och fjärren ringde och sa att jag hade prio ett till GBG. Volvotåget har sina fördelar =)

Väl på Sävenäs så kastade jag mig i bilen och körde hem, gick ut med vovven packade väskan och insåg att jag skulle tjäna ca en timma på att ta taxi till hojen. Ringde Ulla på bemanningen och bad om att få ta en taxi på GC bekostnad för att anledningen till att jag behövde ta taxi var pga att jag var sen hem från Alvesta. Det var ju inga problem.

Fredagsrusningen i GBG hade kickat in och det var bara kul eftersom jag nu satt på en sporthoj. Man swishade förbi alla bilarna mellan bilköerna och jag var hemma på ett litet kick. Hämtade min väska och fixade till lägenheten för gästerna som skulle bo där över helgen. Satte mig på hojen och sicksackade mig fram på Lundbyleden och in i Tingstadtunneln förbi Liseberg och sen drog jag ifrån alla bilister i uppförsbacken ut ur Göteborg på riksväg 40.

Det var kul, väl i JKPG ställde jag hojen för dagen, men dagarna som följde blev det mycket hojåkning och är nog några av de roligaste dagarna i mitt liv. 63 mil hann jag med på några riktigt bra MC vägar som min vän Isak visade mig. Riktigt kurvig väg där man fick lägga ner hojen ordentligt i svängarna. Det släppte bak två gånger, en gång på en vit vägpil och andra gången i fullfart i en kurva efter en korsning där det låg spannmål på vägen. Men det gick bra.

Jag var nöjd med helgen men den hade varit ännu bättre om jag inte blivit försenad från jobbet. Nu hann jag inte med någon körning med vänner alls på fredagen och allt pga min klantighet.

Frukosten är dagens viktigaste mål har alltid alla sagt. Men jag har aldrig hållt med. Jävla trams tänker jag alltid när jag hör någon säga det. Men nu är jag beredd att hålla med. Det är viktigt om man är lokförare och inte vill råka ut för några problem. Men framför allt så glöm för i h*lvete inte vatten.

Vatten
Vatten

Har du inte råkat ut för problem förut så lär du göra det men tomma vattenflaskor i väskan.