Första månaden som lokförare

Idag är det en månad sedan jag körde min första tur. Jag blev ju klar lokförare redan den 5:e februari men första turen gick inte förrän den 9:e februari.

Det var lite pirrigt i början men inte nervöst. Tvärt om så var det mer avslappnat än när man körde med instruktör. Jag är mycket ner noggrann nu också och gör inte lika många slarvfel som när man var “övervakad”. Det var som att allt föll på plats när man väl satt själv och körde.

Man lär sig mer och mer för varje tur och det blir roligare och roligare att köra. Jag har skaffat en bra kalender och börjat skriva ner allt jag gör och hur många timmar OB mm som ingår i turerna för att stämma av med lönen sen. Jag har köpt en bra mapp att förvara alla blanketter i så att de håller sig fina och så har jag köpt en A5 anteckningsbok som alltid ligger framme när jag kör.

Jag har önskat turer i programmet SÖM så att jag förhoppningsvis kommer köra mycket på Jönköping och Halmstad bla och inte så mycket Alvesta. Jag har även ringt taktikern och bemanningen och “paxat” vakanta turer som dyker upp till Jönköping.

Jag känner att jag börjar få kontroll över allt som sker runt omkring mig nu och börjar kunna tänka mer på fritiden nu så att inte allt bara är jobb jobb jobb i mitt huvud dygnet runt. Det jag har kvar att göra är att lägga in lite fakta om olika orter jag kör till i min platta så att jag alltid har det om jag glömmer bort vad som ska göras.

Jag ska även lägga in alla telefonnummer i mobilen så att jag alltid har dem snabbt åtkomligt och så ska jag göra om bloggen helt från scratch. Det blir en helt ny design och en betydligt ljusare blogg. Sätter igång med det i helgen och tänker lägga en månad på det. Under tiden kommer jag bara blogga en gång i veckan. Detta kommer som sagt bli en lokförarblogg med mer bilder och inte så långa texter som ni är vana vid.

Kommer skriva lite texter om saker jag tänker på när jag kör tåg och som kanske inte alls har med tåg att göra. Det blir texter om mina tankar på ett lite mer filosofiskt plan. Kanske kommer jag varje vecka lägga upp en tankenöt tex på måndagen som svaret kommer på fredagen på. Kanske dyker det upp en fredagsfräckis då och då också.

Egentligen borde jag haft kvar förra bloggnamnet och avslutat lokförarstudentbloggen och låtit den ligga uppe och fortsatt på denna med den nya designen men det är lätt att vara efterklok.

Hur har körningarna varit min första månad som lokförare undrar ni kanske? Det har varit lite strul med saker. Branden i teknikhuset ställde ju till det med inställde turer, man blev omledd andra vägar som tog flera timmar längre tid som inte ens var lagligt visade det sig sen. I söndags så var allt fixat och det flöt på igen som vanligt och ca 1 dygn senare var det en allvarlig urspårning på Sävenäs som kommer ta minst veckan ut och fixa.

Andra saker jag råkat ut för är 3-4st balisfel, 2st ATC fel, autodroppen löste ut på en strömavtagare under körning, motor 4 la av underkörning och då lägger även motor 3 av tills man slagit ifrån traktionsfrånskiljaren. Det innebär att man bara har kraft på 2 av 4 motorer och jag fick ringa lokledningen och göra en fabriksåterställning.

Sandningen la av en dag jag var riktigt tung och det var regnigt. Höll på att bromsa fast mig i skyddssektionen i uppförstbacken i Kil, men just denna natt var strömmen påkopplad och jag klarade mig precis och kunde sakta men säkert började dra upp vagnarna för backen igen, behöver jag säga att det var samma natt som sandningen la av?

TKL la signalen i stopp utan att säga till och jag fick nödbromsa tåget, man hann tänka ganska mycket för jag trodde ju givetvis att jag missat något. Men det tog bara en sekund innan TKL ringde och frågade om jag skulle hinna stanna och svaret var nej. Hon sa då att hon lagt i stopp just innan hon ringt för att chansa men att hon inte lagt om några växlar och att ingen fara fanns, hon ville bara försöka få in mig på ett annat spår.

Jag passerade stopp med en halv loklängd och efter 5 minuter ringde TKL tillbaka och frågade hur jag mådde mm så att jag inte var stressad eller mådde dåligt mm. Men jag hade till och med redan glömt att det hänt. Jag visste ju hela tiden att jag inte skulle hinna stanna men att jag inte skulle åka ut i någon annans tågväg.

Jag tycker verkligen att jag valt världens bästa yrke och jag känner att alla hjälper till som gott det går med tips mm. Känner redan att jag är en i gänget i Sävenäs och de verkar glada att Green Cargo börjat anställa fler lokförare. Alla problem jag listat ovan är saker som jag tycker hör till jobbet och det är kul när det händer lite.

Vissa saker är mindre roliga dock, pinsamma rent av. I Åmål hade jag stopp i infartssignalen pga av växling framför mig. Sen fick jag kör och hade stopp lite längre fram.

När jag närmande mig stoppsignalen inser jag att det är en massa folk på perrongen och att ett tåg antagligen är påväg in. Problemet är bara att jag står mellan perrongen och stationshuset och nu blockerar övergången så att passagerarna inte kan ta sig till sitt tåg.

Hann knappt tänka tanken innan fjärren ringde och frågade om jag blockerade perrongen. Ja, svarade jag och jag fick order att backa tillbaka ca 100m och stanna efter övergången. Sånt är inte kul strax innan 22:00 på kvällen för man måste tuta tåg kommer upprepade gånger. Man väcker halva stan och gör alla passagerarna döva. Sen som pricken över i ska man stanna vid övergången man blockerat så att alla kan se vad det var för en idiot som både gjort dem döva och sena till tåget.

Jag ligger på golvet när jag åker igenom Åmål nuförtiden. Jag är lokförare, världens bästa yrke…

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg