Jag ska måla hela världen lilla mamma

Sista körningen denna veckan gick kanonbra till skillnad från körningen natten innan till och från Varberg. Denna gången skulle jag till Hallsberg, men nu hade jag tid att förbereda mig.

Jag skulle ha multade lok även denna kväll men nu hade jag ju fått kläm på det och läst på en massa så nu brydde jag mig inte så mycket om det. Jag skulle även lämna vagnarna på i-gruppen i Hallsberg och sedan växla till lokdepån. Sen hade jag några timmars rast som jag tänkte strunta i och hämta ut andra lok från lokdepån och multa medans det fanns folk på plats och sedan gå på mina vagnar och dra hemåt.

Jag läste på allt jag behövde och skrev ut och tog med mig dokumenten i väskan. Sprang på min instruktör Andreas som skulle ta helg efter att han klargjort lok med elever hela fredagskvällen. Jag berättade att det var en tur de ringt mig och bett mig ta och han gav mig lite tips och även ett nummer att ringa när jag skulle ut från depån mm.

Jag hämtade mina lok i stallet och ringde ut mig till vagnarna. Kopplade på mig själv och hann göra täthetsprovet innan bromsprovaren kom. Efter ett förkortat genomslagsprov fick jag växla fram till i gruppen innan jag fick kör och kom ut på stambanan.

Retardationsprovet gick perfekt och började rulla mot Hallsberg. Jag vägde väl ca 2000 ton och det är väl ok när man har multade lok. Jag var även 665 meter lång vilket är ett personligt rekord i längd så jag kände redan nu att det skulle bli en bra körning.

Jag hade pendeln framför mig och fick ligga och smyga i 80 km/h till Alingsås där jag hade stopp i signalen en kort stund. Sen hade jag kör hela vägen till Stenstorp. Vid Stenstorp är det enkelspår till Skövde pga arbete. Fjärren ringde mig och sa att han var tvungen att ställa mig några minuter och släppa förbi 3 godståg, han sa att det skulle gå snabbt och det gjorde det. Passade på att läsa igenom alla dokument jag skrivit ut en gång till.

Sen hade jag kör hela vägen. Efter Töreboda började det snöa kraftigt och jag fick stänga av xenomlamporna på taket för att kunna se något. Från att det hade varit en vit vägg framför tåget så såg man knappt snön alls. Otroligt skillnad som jag önskar jag hade filmat så ni kunnat se skillnaden här. Ska försöka komma ihåg det tills nästa gång.

I Hallsberg rullade jag in och växlarna gjorde signalen framåt med ficklampa men jag stannade bredvid honom ändå för att fråga vad han ville för jag kom in som tåg och signalen framför visade stopp för tåg och kör som växling. Jag skulle dra fram en loklängd och passade på att trycka in växlingsknappen innan jag passerade signalen för jag var osäker på om jag hade baliser under mig eller ej.

Sen visade han stopp med ficklampan och hängde av vagnarna. Det är den som hänger av som har ansvaret att säkra mot rullning så jag åkte glatt vidare mot lokdepån. Jag skulle stanna vid signal 386 vilket var lätt att komma ihåg för en gammal datornörd som mig. Väl där skulle jag ringa depåföraren och bli upplyst om hur jag skulle göra med loken. Jag visste ganska säkert vart signalen stod med tog det säkra före det osäkra och läste numret på alla signalen jag passerade.

Jag skulle lämna loken igång på “Rakan”, fick fråga vilket det var och det var det jag trodde mig veta vilket det var. Sen frågade jag om han visste om mina vagnar var klara men det visste han inte men sa att jag kunde ringa r-gruppen och fråga. Han frågade om jag tänkte åka direkt och sa att jag hade tänkt göra det först men att jag blev lite trött av att köra i snöandet så jag skulle passa på att sova några timmar och hoppas att det slutat snöa.

Min först körning till Hallsberg hade gott bra och jag hade lyckats växla till lokdepån utan problem. Härligt att kunna sova någon timma och ladda för att köra hem själv för första gången också.

Sov nog 2.5 timmar innan jag vaknade. Åt min medhavda frukost och gick ner och tog en kopp kaffe för att vakna till. Det funkade och jag gick ut till lokdepån i god tid ifall de inte var multade och klargjorda. Loken var multade men inte klargjorda så jag fick återigen öva på att starta upp multade lok. Det gick bra och jag tog mina dokument och ringde ett nummer men ingen svarade.

Konstigt tänkte jag men så minns jag att jag fått ett annat nummer av min instruktör och ringde det och där svarade de. Så jag ringde ut mig

Jag
“Hej det är förare till tåg xxxx i lokdepån. Jag vill gå ut genom xxx och växla fram till mina vagnar.”

Fjärren
“Du går ut genom xxx, då fäller jag vägen till vagnarna åt dig strax”

Jag
“Guld”

Så går det till typ. Jag växlade fram och gick på mina vagnar som stod på bromsprovaranläggningen. Ingen var där de satt en bit bort i en kur men jag såg att uppgifterna satt i korthållaren på vagnarna så jag hängde på mig och kopplade luften. Såg även att min signal var precis nedanför fönstret så jag inte kunde se signalbilden på den. Fyllde i uppgift till förare och la alla reglagen rätt i maskinrummen på loken och matade in alla uppgifter i ATC’n medans vagnarna laddades med luft.

Jag gjorde ett förkortat genomslagsprov och ringde fjärren och sa att jag jag måste rulla fram 50 cm för att få bort bromsskorna men att jag då kommer belägga området framför min signal som står precis nedanför mitt fönster. Hon sa att hon la växlingsväg åt mig och sa även när jag kunde börja rulla framåt sen la vi på.

Jag plockade bort alla 6 bromskorna och ringde ut mig igen och sa att jag var klar för avgång. Hon la växlingsväg bakom mig så jag fick backa till jag kunde bekräfta att jag såg signalen framför mig och sen  fick jag körtillstånd av henne när signalen gick om och vi la på.

Drog ut från u-gruppen och jag var på superbra humör. Nu hade jag gjort allt själv som jag varit lite orolig för och det hade gott helt perfekt och jag kom iväg 7 minuter tidigt dessutom. Jag fick även testa min nya ficklampa ordentligt.

Den heter Cree T6 och jag har den kortare modellen med 3000 lumen. Den kostar ca 100:- inklusive frakt på ebay och då ingår laddare och laddbart batteri och jag har testat den ordenligt nu. Den funkar klockrent och du kan ställa in starkt riktat eller lite svagare bredare ljus (perfekt vid funktionskontroller). Rekommenderas verkligen, hade rekommenderat den även om den kostat 300:-

Det började ljusna ute och det jag inte visste nu var att just denna körningen skulle bli min bästa någonsin.

Klockan var strax efter 06:00 denna lördagsmorgon när jag rullade ut från U-gruppen i Hallsberg. Jag fick snart upp farten och kunde göra ett retardationsprov vilket gick utmärkt. P4 som jag oftast lyssnar på i loket spelade riktigt skön musik och det var mycket skönt snack på folket som ringde in denna morgon.

Det hade ju snöat under natten så landskapet var härligt vitt och det var ca -4 grader ute. Ett råddjur sprang över spåren och in bland snåren. Jag var ca 550 meter lång och vägde ca 1200 ton vilket är väldigt lite. Det funkar bra att köra med ett lok men idag hade ju jag två multade lok och klättrade upp från Finnerödjabacken utan problem. Märkte knappt att den kom varken på dit eller hemvägen.

Det var vinterförhållnaden ute och i denna branschen så är det vinterförhållanden när det är minusgrader och snörök efter tåget. Det var massor med snörök dessutom, tror inte jag sett så mycket snörök runt tåget när jag tittat i backspeglarna förut. Det som händer då är att man måste motionera bromsarna regelbundet genom att göra en inbromsning var 15:e minut.

Det var ju bara trevligt så man hade något att göra. För jag hade kör i signalerna hela vägen till Alingsås. Jag tänkte igenom nattens körning mm och växlingen i Hallsberg och jag var så glad över denna körningen och det var skönt att det gick så bra jämfört med den tidigare körningen i veckan.

Jag drog genom Skövde i full fart och såg hur det kom en stackare gående på perrongen och försvann i snöröken efter mitt tåg. Han måste sett ut som en snögubbe efter det för att blir täckt som av vit glasyr när man drar förbi.

I Alingsås hamnade jag efter pendeln och saktade ner till 80 km/h, efter ett tag fick jag gå ner till 70km/h för att inte få stopp i signalerna framför mig. Drog in vagnarna på i-gruppen i Sävenäs. Fick inte kör i signalen framför mig så jag ringde tornet och frågade om jag var inne. Det var jag och ha sa att jag skulle tömma huvudledningen så skulle han lägga växling till mig till aktern på mina vagnar så jag kunde lägga skor där. Sagt och gjort, lämnade huvudledningen öppen i den ändan också och lämnade loken vid stall.

Dagen var slut och jag tänkte tillbaka på morgonens körning. Humöret var på topp och det var just sådana här körningar jag drömt om när jag ville bli lokförare. Jag var väldigt trött men lycklig i hela kroppen. Jag tror det var snörökens förtjänst och jag ska försöka förklara varför.

Jag har ju jobbat som sprutlackerare förr och att sprutmåla saker är som meditation för mig. Allt blir täckt av ett stort vitt moln som kommer i min väg. Morgonpigga barnfamiljer på gångvägar bredvid spåret, frusna ungdomar som pussas på en bänk på perrongen, kvinnor, barn, gammal som ung. Ingen kommer undan snöröken.

En gammal Amazon spelades på radion när jag passerade den fristående infartssignalen till Vårgårda och det gjorde att humöret steg ännu mer.

I Vårgårda var det massor med folk på Perrongen som sprang och tog skydd åt alla håll men just där var det inte så mycket snörök. Men grattis till alla i Herrljunga. Jag är inte elak. Jag är tvärt om en ganska snäll person. Men när vi närmande oss Herrljunga såg jag att regionaltåget just kommit in. Jag tittade i backspegel och såg att molnet runt tåget var större än någonsin. Dörrarna öppnades och tågvärden hoppade ut men kastade sig in lika fort när han såg mig.

Folk var på väg ut så ingen kunde kasta sig in och jag kände hur ett stort leende spred sig på min läppar för jag visste vad som skulle hända. Att sprutmåla saker är som sagt som meditation för mig och sekunden senare var hela perrongen insvept i ett stort vitt moln och det sjuka är att jag hade inget dåligt samvete alls, tvärt om så mådde jag bättre än någonsin.

Det sjuka i denna historien var att jag hade en sång i huvudet hela tiden när jag med ett näst intill psykotiskt lugn svepte förbi perrongerna och målande omgivningen vit. Den sången brukar jag få i huvudet när jag är på bra humör.

Jag ska måla hela världen lilla mamma…

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg