Ett vinterpudrat Värmland

Nu var det dags för ett inlägg igen. Det är inte lätt att tag sig tid att blogga när man flyttat till Sillstryparnas mecka. Jag stormtrivs verkligen i Göteborg men jag saknar mitt hem i Jönköping också. Men jag är här för att stanna.

Jag älskar lokförarlivet och känner att jag valt helt rätt när jag sökte till Green Cargo i Göteborg och som pricken över i så fick jag ju tag på en helt awesome lägenhet som jag lovat att skryta om här i bloggen. Men det får bli någon annan dag.

Bloggen har jag inte hunnit fixa till ordentligt heller. Den ser inte så bra ut just nu och har flera estetiska fel men jag får ta det när jag hinner.

Förra veckan avslutade jag med att tur till Grums och tillbaka. Det var snorhalt rent ut sagt på grund av regn och jag fick använda slirbromsen vid alla starter och ibland fick jag även sanda lite.

Jag hade ganska många stopp på vägen upp till Grums. Det var bra träning för mig och mitt 630 meter långa tåg på 1500 ton och på ett ställe tog fjärren in mig på sidan men sidospåret var 3 meter för kort. Jag körde så nära signalen jag vågade och hade baliserna under fronten på loket men lampan som indikerar att man är inne på sidospåret slocknade inte och fjärren ringde och frågade mig om jag kom in men det gjorde jag inte så jag fick åka vidare och stanna på nästa driftplats.

Jag körde in lite tid med alla stoppen gjorde att vi kom fram som planerat. Det var inte bra för det är ganska tight om tid att klargöra i Grums. Vi var så långa att jag fick ringa och be dem lägga upp oss på förlängningen till spåret vi skulle till. Vi hängde av vagnarna och jag gick ut och lossade bromsarna på alla vagnar genom att rycka i spetan  på alla utan de två sista och de kom ganska omgående och gick på våra vagnar och drog ner dem för lastning.

Denna dagen hade vi fått en julmacka med ett ton rödbetssallad på av Green Cargo i Sävenäs som jag passade på att trycka i mig medans vi väntade på våra vagnar skulle komma tillbaka. Vi låg lite bra till i tid och när vagnarna kom så kopplade vi på oss och började bromsprovet och funktionskontrollen med radiostyrningsdosan och handdatorn.

Vi hann inte gå många vagnar på “lossen” innan det började strula. (Ja, ni läste rätt, jag går och kollar att bromsen är loss innan tillsättning av broms vid bromsproven, helt enligt JTF) 😉 Vi märkte att  ena vagnssidan inte var riktigt i sitt läge. Vi trodde att den hoppat ur sitt spår vilket kan hända och då blir det rött kort på den.

Vi ringde växlingen och bad dem hjälpa oss växla undan den och de tittade på vagnen och sa att den inte hoppat ur. Det var antagligen bara lasten som tryckte  på från insidan. Man märkte att växlingen helst ville att vagnen skulle gå men det är vi lokförare som bestämmer.

Alltså, vi bestämmer om vi inte ska köra, skulle växlingen rödlappa en vagn så är det det som gäller och då kan vi inte bestämma oss för att köra ändå. Finns det två åsikter om hur något ska göras så blir det den med högst säkerhet som gäller. Vi bestämde oss för att den skulle växlas undan och det blev inga sura miner för det. Folk respekterar varandra. Det är en sak jag verkligen gillar med denna branschen.

Vagnen var lastad med pappersrullar och material för flera miljoner kan förstöras om det kommer in vatten.

Vagnen skulle ju bara justeras i lasten så vi lappade inte den men vi fick meddela Hallsberg att den inte gick med hem till Göteborg. Det gick ganska snabbt att växla undan och bromsprovet fortsatte. Jag rycker i alla handtag till dörrarna när jag gör funktionskontrollen Jag nöjer mig inte med att snabbt titta på handtagen och denna kväll var det en som inte var säkrad som man garanterad hade missat om man inte rykt i handtagen.

Snart var vi på rull igen hemåt och regnet hade upphört. Resan hem gick bra och jag och Umeland önskade varandra God jul och begav oss hem till nära och kära.

I måndags var det dags mig och Andreas att åka till Karlstad med “oljan”. Det kallas oljan eller oljetåget men det var mest bensin vi körde. Cirka 300 meter och 1432 ton på kroken hade vi. Vi hämtade oljan i Kville och tuffade norrut.

Det är en riktigt härlig känsla att köra tåg på nätterna och denna natten var inget undantag. Snön hade invaderat de värmlänska skogarna och ännu en gång inser man hur vackert Sverige är. Det är även en härlig känsla att tuffa förbi hus och städer som ligger alldeles öde och veta att alla sover. Nattpratet på radion är ganska bra också.

I Karlstad gjorde jag ett litet misstag inför en 10 övervakning som gjorde att jag tappade nästan all fart i uppförslut innan perrongerna. Det gick bra denna gången men hade det varit blött hade jag “korkat” som vi kallar det när man kör fast och får begära hjälplok.

Jag gör mina små misstag fortfarande men det är normalt antar jag. Bromsningarna börjar sitta bättre och bättre. Det händer ofta att man får till en näst intill perfekt inbromsning mot stopp. Allt blev så mycket bättre när jag slutade försöka göra perfekta inbromsningar utan tänkte att det kommer med tiden. Då helt plötsligt började jag få till bromsningarna så att till och med jag blir nöjd. Ni som följt denna bloggen vet ju att jag haft stora krav på mig själv och mina inbromsningar till stopp.

I Karlstad skulle jag löskoppla loket och lossa bromsen på det, anledningen kommer jag inte ihåg men så gör man där ibland. Sen gick vi raka vägen till Scandic för lite skönhetssömn.

Nattportiern var på sin första natt och lyckades inte trolla fram några rum till oss. Andreas hade ringt och kollat om det var bokat till mig tidigare under dagen och det var det. Det var iofs bokat till Svanen men de hade väl förväxlat våra namn i Hallsberg. Men nu lyckades han inte fixa rummet så han kunde inte programmera in några nycklar.

Han gick upp med oss och öppnade rummen åt oss med sitt egna kort och jag fick stoppa i lokförarbeviset i korthållaren för att få ström och hänga ut en stör ej skylt på dörren så man slipper blotta sig för någon intet ont anande som skulle gå in i rummet.

Frukosten hade öppet 1 timma längre på morgonen så vi möttes i frukosten vid 10:00. Sen gick vi ut till våra vagnar och väntade på loket. De brukar gå runt och koppla in sig men vi tog över loket och växlade på oss på vagnsättet och gjorde ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag ut oss.

Det var soligt och fint och värmlands skogar är väldigt vackra på vintern. Resan hem gick bra. Vi hängde av oljan i Kville och drog in resten av vagnarna på I-gruppen i Sävenäs.

Karlstad körningen hade gått riktigt bra och jag gillar detta yrket mer och mer för varje dag.

Idag hade jag några dragarturer i Göteborg och fick mina efterlängtade kläder. Bloggar mer om det nästa gång.

Nu ska jag sova. God natt alla dudes and duderinas därute.

R.I.P Lemmy…

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

2 reaktioner till “Ett vinterpudrat Värmland”

  1. Hej Mattias!

    Brukar googla “lokförare” lite då och då för hitta lite intressant läsning från branschen. Hamnade på en blogg som beskrev något som blev mer och mer bekant ju längre jag läste och handlade om lokutbildning i Borlänge. När man då får upp ögonen ordentligt och ser bilden får det ju sin förklaring.
    Kul att du trivs med Göteborg och jobbet. God fortsättning!

    // Kenneth från skolbänken bakom 😉

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg