Alla förutsättningar för att få jobb hos GC

Idag började vi 06:00 och jag dök upp cirka 10 minuter innan som vanligt ombytt och klar. Alla papper var redan utskrivna så vi gick ut till bangården direkt och begav oss mot lokstallet. På vägen gick vi igenom vad som skulle göras. Det skulle bli ganska lugnt för ena tåget vi brukar få in på denna turen skulle utebli.

Jag låste upp lokstallet och klargjorde V5:an. La växlarna fram till första dvärgsignalen och ringde tkl och bad om att få gå fram till oljevagnarna. Jag fick växla in på spår fem och upp på vallen och sen ner på oljevagnarna och koppla in oss där. Allt börjar gå på rutin nu.

Vi tar inte alla oljevagnarna i ett svep för då blockerar man vägarna man korsar alldeles för mycket så vi kör alltid ner dem i två omgångar. Denna morgon började det regna. Vi har verkligen haft tur med vädret när vi jobbat. De gånger det regnat har varit när jag kört inne i hytten. Men denna dagen verkade det som att vädrets makter var emot oss.

Skit samma tänkte jag, vi jobbar bara 6 timmar och jag stör mig inte så mycket på regn. Men min handledare tyckte inte likadant och bad mig åka i hytten så mycket det gick när vi växlade. Man måste verkligen tänka när man växlar oljevagnar. De är tunga och V5:an är lätt. Normalt sätt så bromsar man bara med lokbromsen när man växlar men med oljevagnarna kollar man också alltid så att tågbromsen funkar från radiostyrningen. Det är så ofta som bilister och kanske framför allt cyklister ska försöka smita före när man kommer åkandes över vägkorsningar. Idag var det till och med en lastbil som smet över fast jag aktiverat vägskyddet.

Man vill inte bli klämd mellan en vagn och en lastbil som jag skrivit om tidigare. Det bästa är att alltid se alla runtomkring spåret som idioter. Då ligger man steget före hela tiden och är beredd på de mest idiotiska sakerna. Man hör hela tiden en massa historier om hur blåsta bilister mm är och hur ofta det skulle kunnat slutat illa. Man är väldigt oskyddad när man står på en vagn och radiostyr när man växlar.

När vi var klara med oljan så gick jag in till Green Cargos lokaler och fick låna en regnjacka av någon lyckligt ovetandes. Sen fick vi order om att dra fram några vagnar som stod på ett spår som var väldigt avskiljt. Vi åkte dit men hittade dem inte någonstans. Jag såg däremot vagnen som spårat ur och som saknade en buffert, hjulen på den vagnen var inte de snyggaste jag sett om man säger så. Vi bestämde oss för att det var dags för kaffe. Det går inte åka omkring i regn och leta vagnar hela dagarna. Jag växlade fram till vagnarna som skulle upp till Torsvik och gick emot dem och tog rast.

Idag skulle jag gå som pålok med v5:an och en kollega skulle dra upp allt till Torsvik med ett Td-lok. Vi bromsprovade allt och gav oss iväg och jag tryckte på för kung och fosterland uppför Tabergsbacken. Väl uppe vid Torsvik så kopplade kollegan loss sig i andra ändan och drog ner till terminalen och hämtade en massa tomvagnar. Under tiden han växlade vid terminalen passade jag och Calle på att lägga om växlarna så att de låg rätt.

Vi lossade ett koppel mitt i vårt växlingssätt där vi skulle dela det nere vid terminalen. När vi var klara väntade vi vid klotet till bangården för att kunna lägga om växeln när kollegan kört in tomvagnarna för att vi sedan ska kunna köra ner våra lastade vagnar.

Det blir en hel del väntade när man jobbar som lokförare men när man är flera som väntar samtidigt så blir det en hel del roligt snack men massa fantasier inblandat. Vid klotet vi väntade står det en gammal sliten trädgårdsstol som man kan sitta på medan man väntar på sina kollegor. Den stolens glansdagar är sedan längesen förbi och den var lagad på diverse ställen. Calle slog sig ner och njöt av vädret. Regnet hade i vanligt ordning försvunnit i samma ögonblick som jag satte på mig en regnrock och solen hade börjat titta fram lite blygt.

“Vad gött att sitta ner lite” sa Calle. “Egentligen borde vi slänga bort denna stolen och ställa dit en hammock. Utrymmet är perfekt för det” fortsatte han. Jag höll med. Det hade varit super najs med en hammock så att jag som elev fick plats också. Calle tog komradio “Öh, Lindén, vi borde slänga bort stolen vid klotet och smacka dit en hammock i stället. Fatta vad gött men ett tak som skydd mot regnet också.” sa Calle. “Ja det gör vi” svarade Lindén. “Vi får fixa en kikare också för jag såg en mårdhund nyss också, ni vet typ en grävling med långa ben” svarade Lindén.

Han hade rätt, det skulle vara nice med en hammock och en kikare så man kunna titta på alla djuren runt omkring. Jag sa till Calle att vi skulle ställa dit en grill också som vi kan tända och när de kämpat på vid terminalen och växlat klart och kommer in med sina vagnar så langar vi över en nygrillad med boston till dem innan vi lägger om växeln efter dem. Det vore perfekt tyckte jag. Calle höll med och fattade komradion och berättade vad jag föreslagit för Lindén.

“Alltså, din elev har alla förutsättningar för att få jobb hos oss på Green Cargo, det märks tydligt, det är klart vi ska ha en grill” blev svaret. Så där håller vi på hela dagarna, det blir många sköna skratt när man sitter och väntar på saker.

När kollegan kom upp med sina vagnar la vi om växeln efter honom och körde ner våra vagnar spetade dem och körde tillbaks mot bangården på Torsvik. Där bromsprovade kollegan vagnarna han hyss hämtat så vi behövde bara på till i aktern och kolla så att han kunde styra bromsen i v5:an från sin hytt. Det gick bra. Och på hemvägen behöver jag inte göra något mer än att håller ner säkerhetsgreppet.

Vi fick kör vid hustomten nästan direkt och jag hängde ut genom fönstret och njöt av naturen och vindraget när man svingade förbi alla samhällen påväg ner mot Jönköpings godsbangård. När vi var framme kopplade jag loss loket och sen var dagen över. 6 timmars “hårt slit” var avklarat.

I morgon ringer klockan 03:00, godnatt…

Svartbälte i passresor

I morse var det dags för tågkörning igen. Vaknade tidigt och solen var uppe så det blev en härlig promenad med vovven innan det var dags att bege sig till Nässjö som jag skulle utgå ifrån idag. På vägen dit svängde jag förbi Green Cargo i Jönköping och hämtade min varselväst och slängde mackan jag hade haft i kylen som jag hastigt fick lämna i Torsdags.

Körde till Green Cargos lokaler i Nässjö printade ut körordern. Tog en kopp kaffe och pratade med de andra lokförarna och de var ju givetvis intresserade av hur det var med mitt ben. Det var inte så farligt sa jag och berättade att jag redan hade hunnit tömma mycket av luften innan jag tappade slangen så kraften var inte så stor. Sen började vi prata om situationen uppe på Torsvik och om spårläget där.

Det var alltså på väg från Torsvik som allt började. En lokförare skulle dra ner sina vagnar till Jönköping men den sista vagnen valde att gå vägen mot Vaggeryd genom växeln i stället vilket resulterade i en urspårning. Det syns tydligt på alla slipers att vagnen gått bredvid men föraren som körde märkte ingenting. 1,5km längre ner i växeln vid Måp24 “Hustomten” så hoppade vagnen i rätt läge igen och föraren körde helt ovetandes om vad som hänt ända till JKPG och hängde av vagnarna.

Lite senare kom en annan lokförare och gick på vagnarna och skulle klargöra och bromsprova och gick och inspekterade när han stannade till “Vad fan??? Det fattas en buffert på sista vagnen!!!” Märkligt tänkte han men som tur var la han ihop ett och annat och ringde upp till Torsvik och bad kollegorna kolla läget. De såg att spåret slingrade sig som kokt spagetti och larmade och senare hittades bufferten vid Hustomten om jag inte miss fel. Jag kan ha varit den sista som körde på banan innan urspårningen och jag minns att jag var ganska tidig från Torsvik och då tog jag det alltid lugnt till Hustomten där jag ändå alltid hade stopp i signalen i 30-60 minuter. Det kan ha varit därför inte just jag spårade ur men jag var inte så värst tung då heller om jag inte minns fel. Men det var han som spårade ur.

Men men, idag skulle vi ha två multade lok och vi gick ut och förberedde dem men sen visade det sig att vi bara skulle ha ett lok med oss och fick stänga ner det ena och klargjorde bara det andra loket.

Det var något arbete på spåret så vi fick växla runt under bron och komma in på våra vagnar den vägen. Växlarna ringde och tjatade på oss att vi skulle snabba oss och att vagnsättet var bromsprovat och klart. Vi hade avgångstid 10:57 enligt körordern men de ville skicka ut oss tidigare, det började väl bli dåligt med plats på bangården kan jag tänka mig. Vi gjorde ett täthetsprov och ett förkortat genomslagsprov och sen ringde jag den lokala tågklareraren i Nässjö och sa att vi var klara för avgång.

Vi fick tuffa iväg inom någon minut men när jag passerade första huvuddvärgen så började ATC’n tjuta och det stod fel i displayen men driftbroms som följd och släckt för och huvudindikator. Balisfel typ 3, den allvarligare sorten. Kvitterade bort det och tog fram felkoden. Tuffade vidare tills jag fick info i för och huvudindikatorn igen och sen var det vara att tuffa vidare.

Min handledare ringde in till TKL och meddelade balisinformations felet. Mycket mer än så hände inte på resan mot Hässleholm. Jag fick på in gå ett sidospår en gång och släppa förbi två tåg, blev väl stående där i 25 minuter. Jag sitter och stryker alla driftplatser vi passerar i körordern och kollar hur vi ligger till i tid medan jag kör. Det är alltid bra, som idag till exempel så ringde lokföraren som skulle lösa av oss i Hässleholm och frågade om vi kommit i väg i tid mm och jag kunde säga exakt vart vi befann oss och att vi låg 4-5 minuter före tidschemat utan att behöva titta i körorder och fråga handledaren vart vi befann oss.

Fick stopp i signalen i Hässleholm och då var vi väldigt mycket före tiden i schemat och hade meddelat våran avlösande lokförare att vi var på väg  och han skulle stå där taket slutade på plattformen och vänta på oss. Vi fick kör igen efter någon minut och jag la på lite ampere men inte så mycket för att jag skulle ju ändå stanna snart.

Det såg inte ut att stå någon i bortre ändan under plattformstaket, däremot stod det någon men något orange på väskan på ändan närmast oss. Det måste vara han sa jag och drog i tågbromsen och lyckades göra ett mjukt stopp precis bredvid honom. Och mycket riktigt var det våran avlösande förare och vi hoppade ur tåget. Jag var väldigt nöjd med denna körningen, känns som att jag har koll på läget. Min handledare behöver knappt säga någonting och när han gör det så är det för att ta det säkra före det osäkra i situationer när det blir lite mycket att göra för mig.

Vi hade över en timmas rast innan passresan hem gick så vi gick och lunchade på samma ställe som förra gången. Idag var det stekt lax och vi åt lax och salladsbuffe tills vi knappt kunde röra oss. Efter maten gick vi till Hemma kväll för min handledare var godissugen. Vi stod ett tag och tittade på alla boxar med serier och kommenterade dem vi hade sett mm. Sen begav vi oss till stationen igen och satte oss. Kände att paltkoman började närma sig och när x2000 dundrade in så satte vi oss ner på våra platser och toksomnade båda två.

Jag må vara hyfsat bra på att köra tåg nu på min näst sista körlia men det är inget emot hur bra jag är på att åka passresor. Svartbälte i passresor har jag, särskilt med en paltkoma som sömnmedel. Vaknade till lite då och då och insåg att föraren av denna x2 var väldigt bra. Man märkte inte när tåget startade och mjuka fina inbromsningar hela tiden. Förra passresan hem var föraren inte alls lika mjuk och försiktig. Man börjar väl bli yrkeskadad på riktigt nu när jag börjar jämföra hur förarna framför fordonen på passresorna =)

Det har varit en bra dag och en av de bästa körningarna jag gjort, börjar bemästra bromsen ordentligt nu och det känns bra. I morgon har jag sovmorgon till 6:00, jag börjar bli bortskämd 😉

Ha en bra dag på er alla livsnjutare därute.

Kung på södra stam ena dagen, klant på akuten nästa.

Det har hänt mycket i veckan som varit. Spåret hade släppt innan Torsvik ovanför hustomten vilket resulterat i en hastighetssänking till 20km/h. Jag hade två identiska turer Måndag och tisdag och på just de turerna är det väldigt tight med tid. Det blir inte mer tid om man har STH 20 till och från Torsvik. Men dagarna började med att köra ut till oljebryggan och hämta tomma oljevagnar och ställa dit nya. Jag börjar kunna rutterna nu och vad signalerna heter när jag pratar med tornet. Det är kul.

Började inte lika tidigt som jag gjort veckorna innan heller. Förmiddagarna blir hyfsat slöa med soligt väder. Åkte och köpte mig ett på riktiga hörselkåpor för att de funkar bättre än öronproppar när man tömmer huvudledningen på vagnarna. Jag trivs mer och mer i Jönköping även fast jag vill köra betydligt längre sträckor som jag var van vid när jag hade LIA på Green Cargo i Sävenäs. Eftermiddagarna blev betydligt stressigare pga hastighetsnedsättningen.

Pratade med en Infra Nord kille och han hade fått jobba 35h i helgen för att fixa till spåret så det var i åkbart skick tills måndag morgon. De vill byta ännu fler slipers men det finns tydligen inte pengar från kommunen så det räcker. Det roliga är ju att jag skrev om detta förra veckan och sen släppte alltså spåret. Tänk att Infra Nord kunde mer än Jönköpings Kommun när det gällde hur många slipers som skulle bytas trots allt. Vilken skräll… *host*

Dagarna flöt på bra trots allt. Jag fick rödlappa en vagn på Torsvik i tisdags eftersom det inte gick att stänga den. Typiskt att sådant händer när man har bråttom, som lokförare får man inte ha bråttom. Det är då allt blir fel och det är ingen som tackar en för att man stressat och saker och ting gått sönder mm. Min handledare hade nog tur att jag var med och kunde underlätta allt. I tisdags tex så fick vi ett lok där tuten inte funkade på ena hållet. Föraren vi löste av hade fått använda det handhållna säkerhetsgreppet och tutat från den bakvända hytten i Td-loket. Nu kunde min handledare tuta när jag körde.

Sen skulle det rapporteras och bokas tid på verkstad, vagnen som var skadad skulle rapporteras, TKL skulle meddelas våran nya beräknade avgångstid in på system M och så var det ett samtal till till någon SoS tror jag min handledare sa att han var tvungen att ringa och säga att vi var sena. Ibland är det bra att vara två i hytten så en person ordnar med allt strul medans den andra fokuserar på körningen.

I onsdags började jag dagen med att ta bilen till Nässjö. Där hade vi lite rast och tjatade lite med de andra och stämningen där är alltid trevlig. När tiden var inne gick vi ut till spåret och väntar in vårat tåg vi ska lösa av för vidare färd ner på Södra stambanan.

Detta skulle bli riktigt kul för det var en “lång” körning till Hässleholm och jag hade aldrig kört på Södra stambanan förut. Det var även min första långkörning med min handledare eftersom jag hade en annan handledare när jag körde oljetåget till Kville veckan innan.

Jag sa till Calle att han inte ska säga något om min körning för jag ville testa vilken nivå jag ligger på. Jag klarade en hel vecka på SJ utan att någon handledare sagt något och ville klara mig själv på Södra stam fast jag aldrig kört där förut. Sagt och gjort. Det gick bra, men visst hade man kunnat dra ner på pådraget tidigare på vissa ställen när det började gå utför, men jag var nöjd. Calle sa till om en strömbegränsningstavla på ett ställe inne på en driftplats. Vet inte om jag hade missat den men det var ganska mycket som jag hade att göra just då.

Denna dagen ringde det ganska mycket i telefonen. Vi hade med oss ett Td-lok som skulle av i Älmhult och först ringde någon från Hallsberg och frågade om jag hade med mig loket. Sen 10 minuter senare ringde någon från bemanningen och frågade om jag hade med mig loket. Informationen hade alltså inte gått ut Calle ringde TKL och frågade om han visste att vi skulle in i Älmhult. Minns inte riktigt hur det var men tror att han inte hade en aning. Då ringde vi killarna i Älmhult och de visste att vi skulle ha med oss loket. men inte hade vi skulle ha typ 400 meter vagnar också.

Nu började det köra ihop sig för dem. De trodde de skulle kunnat ta in oss på ett kortspår men det gick ju inte nu. Jag blev stående i signalen utanför Älmhult och vi såg hur fullt det var inne på spåren och mer tåg var på väg in. Vi hade även en x2:a bakom oss som skulle in efter 15 minuter. Ett tåg fick köra in före oss som kom från andra hållet, sen dundrade ett tåg förbi och tåget som kommit in från andra hållet började sakta men säkert tuffa igång. Ett långt tungt godståg var det. Hektorrail stod det på loket. Sakta sakta började han närma sig oss och när han var nära så vinkade vi åt dem. Precis när jag vinkade så jag att det var min klasskompis Johan som sitter framför mig i skolan som körde. Det var andra klasskompisen jag stött på nu på denna LIA’n.

Växlingen i Älmhult gick bra och X’et bakom han in i tid. De använde handsignaler i Älmhult. Jag minns hur osäker man var första LIA’n när de använde handsignaler men nu sitter de i ryggmärgen. Det var även en tågentusiast där och fotade oss. Han brukade visst vara där och fota sa min handledare. Det var bara att vinka åt honom och göra en duckface när man åkte därifrån. Det var fler tågintresserade ute på stambanan idag på broar mm så det blev faktiskt till att göra duckface flera gånger ner till Hässleholm.

I Älmhult blev vi avlösta av en Malmöförare och jag var supernöjd med dagen. Hade klarat körningen helt själv och vi hade nu en timmas rast innan tåget skulle gå hem till Nässjö igen. Vi passade på att gå ut och luncha och Calle bjöd på maten. Det verkar vara en trevlig liten stad. Calle hade läst sin lokförarutbildning i närheten så han hade varit där ett antal gången sa han. Jag har en vän från Bjuv och tänkte på att alla i Hässleholm låter precis som henne. =)

Vi tog x2000 hem och slog oss ner i bistron. Vi skulle ta en kopp kaffe men behövde inte betala. “Vi är ju nästan kollegor” sa hon. Det är ju sant och jag gillar ombordare som bjuder på kaffe <3

När vi kom fram till Nässjö så tog jag bilen tillbaka till Jönköping och Calle stannade kvar ett tag och fixade lite pappers jobb.

Sen blev det torsdag. Detta var inte min dag allt började som vanligt, vakande och skulle åka pass till Nässjö och kom in i lagom tid till stationen trodde jag men det visade sig att jag var 50 minuter för tidig. Hade inte hunnit äta någon frukost så jag tänkte att jag skulle köpa mackor på pressbyrån men det visade sig att alla vettiga mackor var slut. Skit samma tänkte jag, fixar det i Nässjö i stället.

Efter en kortkaffe paus i Nässjö så gick vi ut och klargjorde vårt lok. Vi tog med oss en växlare eftersom det stod ett lok i vägen för oss. Allt gick bra och vi backade in till våra vagnar och bromsprovade, efter det ringde vi tkl att sa att vi var klara. Vi var lite tidiga så vi fick vänta 15 minuter innan vi kunde köra. Resan till JKPG gick bra. De ringde Calle och berättade att vi skulle köra med loket som gick varmt för oss för några veckor sedan. Han ringde och kollade om loket och det skulle varit inne på verkstad dagen innan.

Fine, inte så mycket att säga om den saken men det var trots allt samma sak förra gången. Den hade varit inne på verkstad dagarna innan den strulade för oss. Men denna gången skulle den gå till Torsvik en tur innan oss med en annan lokförare så det skulle ju visa sig redan då om den var lagad. Resan till JKPG gick bra. Körde in på centralen och gjorde en rundgång med loket där innan jag drog ner allt till bangården. Nu fick vi veta att vårt kära Td-lok gått varmt igen. Samma visa igen alltså.

Nu skulle det komma ett annat Td-lok och gå som pålok och det kunde funka men tempen stod på 83 grader redan nu med motorluckorna öppna. Calle var starkt kritisk till detta liksom jag. Vi lämnade loket igång kopplade till sina vagnar och tog rast. Det skulle ta tid innan extra loket kom från Nässjö. Klockan hade hunnit bli strax innan lunch och vi tänkte köra ner en kollegas v5:a till stallet och hämta lite sand ifall det saknades i loken så man inte fastnade i backen pågrund av en sådan sak. Det gäller att ligga steget före.

På vägen till stallet så fick vi för oss att kolla tempen på Td-loket. Fläkten gick fortfarande inte och nu var den uppe i 94 grader trots att den bara stod på tomgång. Jag sa till Calle att vi fimpar loket för om tempen stiger ytterligare kommer den stängas av och förmodligen laddas ur. Han höll med. Det skulle inte bli någon körning med det loket, den skulle raka vägen till verkstaden igen. Calle ringde och rapporterade detta och jag gick ut och skulle koppla loss loket. Vilket visade sig att det var det sista jag skulle göra denna dagen bortsett från att sitta på akuten.

Vi hade inte bråttom, tvärt om så hade vi alldeles för mycket tid. Klockan var nu 12:05 och vi hade fått ändra tiden till Torsvik på System m banan till 14:10 på grund av loket vi väntade på. Det skulle bli stressig som fan på Torsvik denna eftermiddag/kväll och det skulle antagligen bli många timmars övertid. Men det störde inte mig. Jag såg fram emot att få jobba på och visa vad jag går för. Jag var inte det minsta stressad, snarare tvärt om, jag hade antagligen i mitt huvud redan gått och tagit lunch.

Allt var som vanligt. Tog tag i handtaget och svingade mig under bufferten och dök upp igen mellan vagnarna. Satte på mig hörselskydden och tog tag i kikarna som stänger luften till vagnen och loket. De slår man av samtidigt så blir det bara en kort lite luft puss som pyser till. När en kik är stängd på tex loket så är en annan kanal öppen som tömmer luften som kommer från vagnarna in mot loket därför måste man stänga båda.

Man får hänga över kopplet när man stänger dem och jag stod väl lite fel och råkade bara stänga kiken på loket. Det gjorde att huvudledningen genom vagnarna började tömmas genom den kiken. Men de gjorde ju inget för jag skulle ju ändå tömma huvudledningen. Men efter någon sekund stängde jag även kiken på vagnen och skulle göra som jag brukade. Stänga kikarna, koppla loss slangarna, tömma huvudledningen samtidigt som jag börjar loss på kopplet.

Jag bröt isär slangarna, det är normalt 5kg tryck i huvudledningen men nu hade ju det mest pyst ut eftersom jag började med att stänga kicken på loket. Trodde jag i alla fall. Jag höll inte så värst hårt i slangen från vagnarna, antagligen för att jag i mitt huvud trodde att det mesta av trycket var borta, men det visade sig vara fel. Jag öppnade kiken och i samma sekund slet sig slangen ur mitt grepp och började fara omkring som jag vet inte vad. Det är livsfarligt för du kan få den i ögat eller på någon pulsåder mm, 5kg tryck är MYCKET när det blåser okontrollerat ur en lös slang.

Jag stängde kiken direkt och samtidigt som jag stängde kände jag att jag fick en smäll på benet strax under knät. Aj, fan var klantigt tänkte jag, det hade kunnat gå illa. Smällen kändes inte hård alls och jag fortsatte med att ta av kopplet och hängde upp slangen på loket. Resten på vagnen fick hänga för vi skulle ju på med ett lok snart igen. Jag lämnde huvudledningen öppen. Svingade mig under bufferten igen och kom utanför vagnarna. Kändes lite konstigt i benet. skulle hoppa upp på loket igen men då gjorde det ont i benet.

Fan jag fick mig nog en ordentlig smäll trots allt jag, undrar om det blöder tänkte jag och kavlade upp byxbenet.Jag hade bokstavligt talat ett stort runt hål rakt in i benet ca 6mm djupt. Det konstiga var att det inte gjorde så ont och blödde inget. Jag klev upp på loket och visade min handledare och vi kom överens om att jag skulle in till sjukhuset och sy. Jag tog fram förbandslådan och la om såret och klättrade ner och gick in på green cargos lokalen och ringde en taxi. Det tog tid, både att komma fram och att sen bli hämtad. Det hade gått ca 40 minuter innan jag kom fram till sjukhuset. Där fick jag vänta och insåg att Calle och gänget skulle få åka till Torsvik utan mig. Men jag skulle ta bilen dit direkt efter sjukhuset.

Men vet var lång väntetid, och sen fick de hålla på i 40 minuter innan jag var klar för de var tvungna att kolla så att inget mer var skadat där inne och att inget hade fastnat i såret och att det var det som gjorde att det inte blödde. Det var inte det skönaste jag varit med om. Som tur var så hade ena sköterskan varit med på konserten där foo fighters sångare bröt benet så vi pratade om det under tiden så jag kunde försöka släppa fokus på känslan när de sticker in saker i såret och vrider och bänder för att leta efter saker.

Klockan 16:00 var jag påväg hem. Slängde i mig lite mat och ringde min handledare och frågade om jag skulle komma upp till Torsvik och hjälpa dem. Det var fullt upp där och han sa att det var bättre jag var hemma och vilade mig. Sagt och gjort. klockan 22:00 tror jag det var han ringde igen, då var han vid Hustomten och hade fått klart för att köra hem 15 minuter senare. och vi skulle varit nere på Green cargo och slutat 18:00 den dagen egentligen. Nu var klockan 22:00 och han väntade på kör ifrån Hustomten. Men därifrån hade han ju i alla fall den svindlande hastigheten av 60km/h nästan hela vägen hem. Ja, bortsett från stället där bilar gillar att stanna på spåret framför mig där är det STH40 men jag tycker 25-30km/h är lagom med styrventilen laddad. Har alltid lite broms där så styrventilen är med när jag passerar den övergången.

Jag valde helt fel dag att skada mig på. Detta var ju dagen när jag skulle visa att jag var bra på att jobba och hålla tempo och inte gnällde när det blev övertid. Men ett visst lok valde att ännu en gång ställa till det för oss. Jag kommer aldrig att glömma det här loket. Alla lokförare har säkert något lok ett någon motorvagn de helst är utan. Td-lok 374 är jag glad om jag slipper i framtiden.

Oljetåget

I torsdags fick jag äntligen köra oljetåget genom Jönköping, 36 år från att drömmen startade fick jag uppleva det. Jag kom till Green Cargo strax innan 17:00. Oljevagnarna var då på väg från “Oljebryggan” till Bangården. Jag pratade lite med lokförarna där och fick höra att spåret släppt vid Hustomten och att en vagn spårat ur men kommit upp på rätt spår igen av sig själv.

Infra Nord håller på att byta slipers där så det var lite typiskt att de inte hunnit klart. Jag pratade med en Infra Nord kille i början på veckan och han sa att de skulle vilja byta tre gånger så många slipers egenligen. Men Jönköping kommun tror jag det var som bara tyckte det räckte men en tredje del av vad Infra Nord killarna tyckte. Det känns så tryggt att ha folk på Jönköpings kommun som till och med kan mer och vet bättre om järnvägen än Infra Nord… *host*

Efter ett tag kom mina älskade oljevagnar in på bangården och jag tog ett Rd-lok och klargjorde det och kopplade in mig på vagnarna och bromsprovade. Efter grundprovet så gick min handledare och hämtade vagnslistorna och jag satt och softade i hytten. Vår aircon funkade inte så det var nervevade fönster som gällde.

Det var en härlig känsla att rulla ut mot Jönköping, fick ju till och med tuta vid ljudsignaltavlan nedanför Länssjukhuset Ryhov. STH var 120 km/h och det har jag nog inte varit med om på godståg förut utan bara när jag kört ensamt lok och posttåget.

Jag gled fram i solen förbi Rocksjön och över “Undergången”, utmed Vätterns strand och förbi bommarna vid piren. Där stod det folk och fotade förfullt så jag fick köra med “duckface” genom hela Jönköping. Jag fick grönblink i signalen och det innebar att jag skulle ha stopp i signalen längst bort efter plattformarna och bromsade ner lite. Vagnarna var ju tomma så det var inga problem att stanna. Men jag behövde inte stanna för innan jag var framme så slog signalen om till kör och jag kunde lägga på ett gäng ampere till vid tändsticksområdet och dra hela ekipaget uppför backen mot Kortebo och vidare förbi Berghalla och Trånghalla tills man nådde Bankeryd.

I Bankeryd stod det en kille med systemkamera och stativ och fotade oss men där behövde vi inte stanna heller för vi hade kör rakt igenom i signalerna. Jag drog upp till Habo där vi fick vi vårat första stopp i signalen så jag stannade framför baliserna vid plattformen. Som tur var behövde vi bara stå någon minut innan vi fick åka igen.

Det var min första tur på Jönköpingsbanan norröver och det gick bra. Jag hade en ny handledare denna dagen och vi hade trevligt och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi hade även en gemensam vän visade det sig. Vädret var helt underbart och jag fick verkligen känna på hur härligt lokförarlivet kan vara. Jag sa till min handledare att hade folk vetat hur otroligt bra lokföraryrket är hade minst 50% av alla i Sverige sökt in till skolan. Jag önskar jag sökt in för 10 år sedan.

Strax var vi framme i Falköping och där vi gör en rundgång med loket så man kan dra det mot Göteborg. Det gick rätt snabbt och efter att vi kopplat på loket gjorde vi ett genomslagsprov och meddelade TKL att vi var klara och vi fick kör direkt i signalerna. Men TKL sa att det var något strul längre bort så “vi får se hur långt ni kommer”. Det är inte sådant man vill höra.

Västra stambanan mot Göteborg kan jag nog i sömnen vid det här laget, men det var första gången jag kört där när det var sommar och grönt. Helt underbart vackert. Något problem på stambanan märkte vi inte av. Men vi fick stopp i signalen i Alingsås och fick stå där kanske 5 minuter till de släppte pendeln framför oss. Helt idiotiskt om ni frågar mig. Nu vet jag inte jag hur det såg ut framför pendeln men att jag får bromsa in och vänta flera minuter på att pendeln ska gå framför mig tycker jag verkar konstigt. Jag hade STH 120 och nu fick jag ligga i 70 hela vägen till Göteborg för att slippa få grönblink i signalerna.

Men vi hade gått om tid. Dessutom fungerade Airconditionen i denna hytten. Vi hade inga fler stopp på vägen ner till Göteborg och i Kville hängde jag av vagnarna och växlade på loket på de fyllda tankvagnarna och bromsprovade. Vi fick kör i signalen direkt av TKL och kunde börja dra oljan hemåt. Allt flöt verkligen på och min handledare sa att så bra har det nästa aldrig gått som det gjorde idag. Vi hade kör i signalerna ända upp till Herrljunga och där vi var tvungna att stanna på ett sidospår.

4-5 tåg släppte de förbi. Lite retligt med tanke på att det vara väl bara 20 minuter kvar tills vi var i Falköping och skulle göra rundgång. Men STH på detta tågsättet var bara 80km/h så jag förstår att det blev som det blev. 30 minuter blev vi stående vid signalen innan vi fick köra.

Rungången i Falköping gick bra och jag började tuffa neråt på Jönköpingsbanan igen. Fick grönblink i signalen i Mullsjö men fick kör i nästa signal och kom ända till Habo innan jag fick stanna på ett sidospår och släppa förbi ett mötande tåg. Vägen hem gick bra och det är alltid lika roligt att köra tåg genom Jönköping. Det hade varit en bra dag och det var riktigt trevligt snack med min handledare. Blir jag stationerad i Jönköping vill jag ha oljetåget, jag får väl lipa till mig det sen. Jag trivs i Jönköpingsgruppen och kan mycket väl tänka mig att jobba där. Men vill helst jobba 8 dagar och vara ledig 6. Så antagligen blir det Protrain eller Green Cargos pool men de vill säkert ha lite mer erfarna lokförare så jag får nog börja i Jönköpingsgruppen och söka vidare senare.

Att köra oljetåget till Kville och tillbaka var den helt klart trevligaste körningen jag gjort. Det är så här de ska kännas när man “jobbar”. Life is good!!!

Lokföraryrkets baksida

Dagen började 3:39. Jag gillar att köra tidiga turer, det är lite jobbigt att komma upp men när man väl är vaken så är allt så fridfullt och lugnt som jag skrivit om tidigare. Denna morgonen skulle jag dra upp lite vagnar till Torsvik. Man börjar kunna banan nu, man vet var de kritiska ställena är som man måste vara extra uppmärksam på.

Vi var inte så tunga idag så vi behövde inget pålok på första turen. Det gick bra och vi klättrade upp för tabergsbacken med tåget och det låg ett vackert dis över den lilla sjön där uppe som ni sett på videon jag la upp häromdagen. Jag ställde av vagnarna vid den lilla bangården precis innan man kommer ut till industriområdet till Torsvik och körde radiolok ner till kombiterminalen och hämtade upp de lastade vagnarna där och drog upp till Torsviks bangård.

Varje gång jag stannar så packar jag tåget, det gör att buffertarna trycks ihop och man lättare kan hänga av kopplen. Det är inte alltid man behöver hänga av men jag känner att jag behöver öva på att packa. Det är lätt att packa egenligen, det svåra är när man ska stanna på en ganska exakt plats plus minus någon meter och samtidigt få till en packning av bufferterna. Jag har lite problem med just det och därför tar jag alla tillfällen jag kan att försöka packa tåget.

Vid bangården inväntade vi en Nässjöförare som skulle växla samtidigt med oss på Torsvik. Vi planerade hur vi skulle gå tillväga och efter det stack vi iväg och hämtade lite vagnar och drog upp till bangården på varsitt håll. Jag la växlarna efter mig för att underlätta för den andra föraren som skulle fortsätta växla efter mig. Jag ställde av vagnarna jag hämtat och kopplade på några andra och drog ner till jönköping igen.

Där hade vi lite rast och pratade med en annan förare som skulle gå som pålok på nästa vända upp till Torsvik. Denna resan började det hända lite saker på. Jag hade just passerat Tornet i Jönköping och var på väg ut på linjen när jag passerar en gångväg som går över spåret. Det kommer en kille med hörlurar och går fram emot övergången och jag signalerar “tåg kommer” för att vara på säkra sidan. Han tittade lite surt på mig, för han hade ju säkert tänkt att stanna men jag tog det säkra före det osäkra, han hade inte ögonkontakt med mig så jag kunde ju inte veta om han sett mig helt enkelt. Tyfonen i Td-loket är mycket kraftig och den går nästan att höra över hela Jönköping om vinden ligger rätt.

Jag fortsatte tuffa på med Td-loket med lilla mopeden (V5:an) som tryckte på bakifrån med full kraft för att jag ska komma upp i den svindlande topphastigheten på 60km/h. Grenen som hängt ut över spåret tidigare var nu nersågad av Infra Nord som hade passat på att röja lite extra på platsen när de ändå var där.

När vi närmar oss Taberg så är det en obevakad vägkorsning precis innan perrongen och från det här hållet är sikten bra. Jag ser att en bil kommer från vänster och ska till fastigheten på högersida och tänker att “han tänker inte stanna” och mycket riktigt han kör över spåret lite väl provocerande sent. Det var ingen fara med det men jag blir jävligt irriterad på sådant som lokförare och min handledare tutade ilsket på honom med tyfonen. Det som händer då är ju att alla i fastigheten hajar till och tittar och det blir antagligen så pinsamt för den som smet över spåret att han inte kommer göra om det igen.

Sen efter perrongen kommer det en gångväg och sen en ljudsignaltavla och sedan en obevakad vägkorsning igen innan den branta stigningen uppför tabergsbacken som jag kallar den börjar. Det var i den backen jag fastnade för någon dag sedan. Det gick bra upp till Torsvik och vi hämtade och lämnade vagnar i vanlig ordning och jag börjar få kläm på radiostyrningen ordentligt nu. Väl uppe på Torsviks bangård så bromsprovade jag med hjälp av radiostyrningsapparaten. Jag gillar att bromsprova, det hör yrket till och när det händer något så vet man att man har bromsar som fungerar felfritt.

Allt gick bra och den andra föraren gick emot med sitt lok längst bak och kopplade ihop sig med oss. Jag gjorde ett genomslagsprov och sen var vi redo att tuffa hemåt.

Man brukar inte komma så långt för hittills har jag alltid fått invänta några andra tåg som ska passera vid “Hustomten” eller Måp24 som signalen heter innan jag kommer ut på linjen och idag var det samma sak. Ringde och pratade med tågklareraren i Månsarp och sa att vi var redo och fick instruktioner om vad som gällde. Sen är det bara att vänta och vi brukar bli stående 30-60 minuter.

Dessa stopp är inte så tråkiga. Det är mitt i naturen och vädret är fint och man har rutorna nere på loket och man pratar om allt mellan himmel och jord. När vi jobbar är det mest jobbsnack för jag har ju 700 frågor jag vill ha svar på som elev och det tar det mesta av tiden. Men när vi har rast på sådana ställen som “Hustomten” så snackar vi fotboll, husbilar, roliga saker om tågyrket och tråkiga saker om tågyrket.

Igår så pratade vi om lokförartesterna och varför de är som de är och vad som krävs av en lokförare. Det är ganska mycket mer än att bara köra tåg från punkt A till B. Man måste hela tiden vara uppmärksam och ligga steget före, det är en säkerhetstjänst vi har och vi har ganska stora krav på att hela tiden vara på 100% på alerten. Ena sekunden har man en timmas rast i loket vid en rödljussignal och skrattar, halvsover, googlar och visar varandra en massa youtube videos. Nästa sekund får du kör i signalen och från att du börjat rulla måste du vara 100% skärpt igen.

Kanske är det just att vara passiv under en lång stund för att sekunden senare kunna agera snabbt och korrekt som är den stora utmaningen. Det vi inte visste igår när vi stod vid rödljuset och pratade om just detta var att just denna resan idag skulle jag får känna på detta i skarpt läge.

Tågen vi väntade på åkte förbi. Det kallas K-möte och är ett kontroll möte att ett specifikt tåg har passerat för att vi ska få ta oss ut på linjen för endast då är det säkert. Tågklareraren säger alltid att när tåget åkt förbi och du får kör i signalen så har du tillstånd att köra och så repeterar man det tågklareraren sa för att hen ska veta att man uppfattat allt korrekt.

Jag fick kör och började lägga lite pådrag. Det är en obevakade vägkorsning precis innan signalen och det är dålig sikt men vi har knappt någon fart så det är inget problem. Det sitter en ljudsignal tavla innan som säger att man ska använda tyfonen och det gör man alltid innan man avgår därifrån.

Jag fick börja med att åka ner till Månsarp och ställa mig på perrongen tills det blev grönt där. Det blev inte så lång väntan men denna gången fick jag även 0P i förindikatorn även där vilket innebär att jag måste stanna vid perrongen i Taberg också. Vi var 309 meter långa och om jag stannat vid rödljuset hade jag blockerat en gångväg innan perrongen och det är lite onödigt. Så vi stannade innan övergången annars kan folk bli otåliga och börja klättra upp på bufferterna och klättra över vagnarna. Eller kanske ännu värre, de kan krypa under bufferterna och då kanske jag inte ser det och kör iväg och deras sista resa blir då med fonus.

Nu stod jag i Taberg och på gångvägen bredvid stod en farbror med vad jag fattade det som hans barnbarn. Det var så tydligt att de stod där för att titta på tåget. När jag efter en lång stund fick kör i signalen så körde jag ut handen och vinkade till dem och barnet blev jätte glad. Sakta men säkert ökade farten och jag passerade perrongen.

STH på just det stället var 40 och jag var inte uppe i den hastigheten när jag närmande mig den obevakade övergången där en bil smet över på min resa ut till Torsvik. Min handledare har sagt till mig att ta det försiktigt där för den är lite lömsk så jag brukar hålla igen lite. Till vänster ligger en fastighet som övergången leder till. Till vänster är det bra sikt och jag såg att inga bilar eller personer var i rörelse där. På höger sida däremot är det dålig sikt och jag hade förmiddagens incident färskt i minnet så jag var extra uppmärksam idag.

Jag la pådraget till noll och hade handen på tågbromsen och tittade mellan buskagen om jag kunde se någon bil. Och mycket riktigt kom det en bil körandes väldigt sakta. Jag signalerade “tåg kommer” med tyfonen och bilen saktade in och stannade vid stoppskylten som stod innan den skulle passera spåret, precis så det alltid går till varje dag man kör tåg förbi obevakade övergångar. Bilar ser eller hör tåget och stannar vid stoppskylten och låter oss passera.

I detta läget så visste jag att det var fritt från rörelser från väster och han stod ju still på högersida. Det innebär ju att han blockerar den vägen för andra, alltså var det nu helt fritt för mig att passera. Han stod still några sekunder men när jag var farligt nära så börjar han köra fram och riktigt sakta också. Han hade med andra ord stannat vid stoppskylten just för att det var en stoppskylt, men han hade inte hört tyfonen och han hade definitivt inte tittat om det kom något tåg. Vilket det gjorde.

Jag såg allt som i slow motion, jag sa “SHIT” kastade mig på tyfonen och nödbromsar genom att dra D3-ventilen till botten och tömma huvudledningen i samma sekund som min handledare säger “NÖDBROMSA!”

Vad gör bilisten då? Jo, han stannar mitt på spåret och står still i en evighet kändes det som.

Bromsarna på ett tåg är tryckluftsdrivna och går till genom att man sänker trycket i huvudledningen som går genom hela tåget. Det tar tid, först går första vagnens bromsar till, sen andra vagnens bromsar, osv, osv Det innebär att det händer i stort sett inget de första sekunderna när du bromsar. Sen ökar inbromsningen gradvis men det tar ett tag innan du har fullbroms. Jag skulle med andra ord krocka med honom innan farten hunnit gå ner på grund av att han kört ut så sent efter att först ha stått still.

I sista sekund får han i backen??? och backar av spåret istället för att fortsätta rakt fram. Jag passerar honom utan att toucha och jag hör hur bromsarna gått till med fullkraft och det verkligen skriker om dem. Jag stannar en bit bort och min handledare hoppar ur och går bort till bilen, en person går ut och vad min handledare sa i det ögonblicket vet jag inte men jag antar att det inte var några av orden han lärt sig i kyrkansbarntimma som liten.

Jag pustade ut, inget hände ju. Jag började tänkte om jag kunnat göra något annorlunda. Hastigheten var låg, jag hade sett honom och varit beredd på att bromsa och signalerat med tyfonen. Han hade stannat, men bara för ett tag och tillräckligt länge för att jag inte skulle hinna stanna när han sen fick för sig att köra ut. Min handledare med mer erfarenhet av sånt hade kanske varit mer vaken och kanske hunnit nödbromsa max en sekund tidigare men det hade inte hjälpt. Jag kom fram till att jag gjort vad jag kunde. Kör någon ut framför så finns det inte så mycket man kan göra.

Jag la till lokbromsen och såg att jag inte dragit ner pådraget. Jag hade prioriterat tyfonen och nödbromsningen och pådraget upphör direkt när man får broms till. Det samma gäller för påloket vi hade därbak om han hade haft pådrag men det hade han inte på hemvägen.

Jag drog tillbaka tågbromsen och huvudledningen började fyllas men det tar tid och det tog ett bra tag innan vi kunde börja rulla igen. Det var en luring sa jag till min handledare. “Han stannade vilket gjorde att jag slappade av för en sekund men jag reagerade blixt fort igen när bilen började köra.” Han svarade att det var en jävla luring och att jag just fått känna på lokföraryrkets baksida och pratade med mig och kollade läget. Jag sa att jag var ok och att jag nu fokuserar på att köra för att samma sak kan hända om 30 sekunder igen.

Jag kände mig ganska nöjd med hur jag agerat, jag kände att jag hade blivit rädd men att jag kunde släppa det och fokusera på körningen igen. I slutändan så var det väldigt lärorikt om hur oförutsigbara alla vid spåret kan vara. Nu ska det skrivas rapport om det inträffade och jag ska få en genom gång hur och varför man skriver rapporter när något inträffar.

Resan hem gick bra. Det har trots allt varit en bra dag och jag känner att jag är en bättre lokförare nu än jag var när jag vaknade i morse. Jag älskar fortfarande mitt yrkesval och idag fick jag nya öronproppar, och blåa var de också, bara en sån sak liksom 😉

Växlingsturer i Jönköping

Idag hade jag sovmorgon. Började inte förrän 06:00…
Det är en av de få sena turer jag har men jag gillar att börja tidigt. Denna morgon började vi med några växlingsturer. Vi hämtade ut V5:an i lokstallet ringde TKL och bad honom att lägga vägen så vi kunde växla fram oss till tankvagnarna med bensin mm som inkommit någon timma tidigare. Det var rätt kul för jag har sett tågen med tankvagnar som korsar vägen vid Ica Maxi så länge jag kan minnas och nu skulle jag äntligen få göra den växlingen.

Vi började med att dela på vagnsättet på hälften för att inte blockera vägen längre än nödvändigt när alla har bråttom till sina jobb på morgonen. Vi passerar två vägövergångar och jag skötte vägskyddsanläggningen medans min handledare radiostyrde växlingssättet. Min vän Ronnie tutade på mig vid ena korsningen och vid andra korsningen stod min vän Micke Berg och väntade på att vi skulle åka förbi.

Vi backade ner vagnarna och min handledare förklarade vart man skulle stanna med mera. Väl på plats kopplade jag loss vagnarna och tömde huvudledningen och la på bromsskor. Där efter spetade vi vagnarna genom att tömma styrventilen så att bromsen släpper och la om lastomställaren till “tom”.

Sen åkte vi upp till bangården igen och hämtade resten av vagnarna och gjorde samma sak igen. Efter det åkte vi och hämtade en tomvagn på bangården och körde ner och ställde på ett sidospår vid ett företag. Vi växlade till spåret bredvid och åkte in och hämtade en lastad vagn på företaget för att sedan växla ihop det med tomvagnen. Sedan backade vi in på företaget igen och lämnade tomvagnen där och drog upp den lastade vagnen till bangården och ställde av den där.

När vi kom in till Green Cargos lokaler igen så visade min handledare hur man ska göra i handdatorn när man ska se växlingsturer och ändra ordning på vagnar, klargöra och få ut tågorder. Det var intressant och jag antar att jag kommer få sköta allt sånt hädanefter. Hur man skriver ut tågorder mm i datorn vet jag ju redan så klart och gör det varje dag. En annan lokförare från JKPGgruppen kom upp med ett tåg från Nässjö och det visade sig vara Richard som har ryckt in som lärare i skolan lite då och då. Det var kul att få prata med honom.

Vi kopplade ihop våran V5:a med hans tågsätt och gick som pålok när han drog upp allt till Torsvik och där kopplade han loss, gick runt och kopplade på några vagnar som stod på spåret bredvid. Jag backade ner vagnarna med radiostyrning till Kombiterminalens två spår, la bromsklossar och spetade. Sen körde vi tillbaks till Richard och gick på hans vagnar och kopplade ihop och han drog ner till Jönköping igen. På vägen ner behöver man inte trycka på för det är utför nästan hela vägen. Det enda man behöver göra är att hålla nere säkerhetsgreppet och dras med.

När vi stannat på Jönköpings godsbangård kopplade jag loss mitt lok och växlade in mig på ett sidospår. Körde upp bredvid Richards lok och han hoppade på och fick för första gången åka med mig. Det var kul och min handledare sa till mig att stanna bredvid en lyktstolpe längre fram. Han brukar göra så för att jag ska öva på att stanna på rätt plats hela tiden. Det gick nästan perfekt. Jag drog upp loket i 30km/h och sen rullade jag och la till bromsen i lättaste inbromsningen och lät den ligga kvar där och stannade plus 1.5 meter innan stolpen. Kände mig stolt, men de sa “ska vi behöva gå 1.5 meter nu menar du” =) Typiskt lokförare =)

Det hade varit en riktigt bra dag och tiden flyger iväg, jag har valt rätt väg i livet. Spårvägen!

Jag ska bli lokförare, världens bästa yrke…

Lokhaveri – En nära naturen upplevelse

3:30 i morse ringde klockan.
Normalt sett hade man börjat lipa och tyckt synd om sig själv men när man ska upp och köra tåg så blir man pigg direkt. Eller pigg blir man inte men man tjurar inte i alla fall. Först hittade jag inte nycklarna till praktiken, efter att han letat länge och väl så hittade jag dem i en godisskål med lock på. Jag började bli lite stressad för jag skulle hinna svänga förbi Seven Eleven och köpa lite mat innan jag började 4:20.

Slängde på mig kläderna och skyndade mig ut till bilen. Påväg ner i hissen så insåg jag att jag glömt min klocka hemma. Ja, ja, jag klarar väl mig utan den för jag har trots allt klocka i mobilen. När jag kommer ut ur trappuppgången inser jag att jag tagit fel skor. Jag måste ha mina skyddsskor så det var bara att vända och byta skor och hämta klockan.

Nu började jag bli riktigt sen och magen kurrade redan. Skyndade mig ut till bilen men halvvägs dit insåg jag att jag glömt stoppa i mina linser. Fan också! Ska man behöva göra en checklista för att få med sig allt när jag börjar så tidigt på morgonen. Jag känner mig sjäv, jag kommer göra det när jag glömmer något nästa gång och efter jag skrivit en checklista så kommer jag aldrig ha användning för den i alla fall.

Det hade kommit in lite vagnar under natten som nu stod på bangården och när vi börjar vårt pass kommer det in ett tåg från Nässjö och hakar av lite vagnar. Jag börjar dagen med att klargöra ett Td-lok i lokstallet och växlar fram det till ett vagnsätt och växlar sedan över vagnsättet till ett annat spår det redan står vagnar på. Under tiden så växar det andra Td-loket som kom från Nässjö ihop sig med ett vagnsätt som ska till Torsvik.

Vagnsättet är väldigt tungt så jag växlar ihop mig i bakändan och går som pålok och knuffar på bakifrån i backarna. Stigningen är på 17 promille om jag inte minns fel så det är ganska brant. Det är en ny upplevelse för mig att gå som pålok, har endast gjort det några hundra meter en gång för att ge en V5 lite hjälp att komma igång. Resan upp till Torsvik gick bra och jag satt och njöt av utsikten.

Väl uppe vid Torsvik så ställde vi vagnarna och kopplade loss båda loken. Vi bytte lok för att mitt lok skulle ner till Nässjö och tankas senare. Kollegan stack iväg med det loket och hämtade en olastad vagn som hade fått lastförbud och bromsarna avstängda pga att bromsklossarna var för slitna. Han växlade undan den på ett spår där den inte stod i vägen för tillfället men det var inget bra ställe men den skulle jag flytta på min andra tur upp till Torsvik senare på förmiddagen. Efter det stack han bort till terminalen och väntade på att hans vagnar skulle bli färdiglastade.

Jag åker ner som radiolok och hämtar vagnar på tre olika ställen och drar upp till ett sidospår, tömmer huvudledningen och sätter bromsskor på. Min handledare säger “vilket underbart väder det blivit” exakt 5 sekunder senare kommer det några regndroppar men upphör lika snabbt och solen hann aldrig försvinna. Vi kom överens om att inte kommentera det fina vädret något mer denna dagen.

Sen tar jag vagnarna jag nyss knuffat upp till Torsvik och kör ner dem till samma ställen jag nyss hämtat vagnar på. Jag är nu klar och ska nu åka ner till Jönköpings bangård igen men tänkte vara snäll och lägga om växeln åt min kollega som sagt på komradion att han är klart för avgång i andra ändan på Torsvik. Jag kör in på mitt spår och ställer mig hinderfritt och bromsar ner tåget och går bort till växeln som manövreras elektriskt men den vill inte gå om.

Efter ett flertal försök går den tillslut om och kollegan kan dra sitt tåg söder ut på Jönköping-Vaggerydsbanan och sedan vidare mot Nässjö. Jag tar mitt ensamma lok och tuffar vidare mot Jönköpings bangård och vid “Hustomten” har jag kör i signalen men ringer ändå och kollar med tågklareraren i Månsarp att mitt tågmöte kommit in. Det hade passerat och var nästan inne men han kunde släppa mig till perrongen i Månsarp så länge och när jag får kör i signalen där var det bara att tuffa hemmåt.

Jag körde ner till perrongen och signalen lös ilsket rött. Jag och min handledare bestämde oss för att göra ett studiebesök så jag kunde få se ett riktigt gammalt ställverk, så jag bromsade ner tåget och vi gick in till tågklareraren och hälsade på. Det var trevligt och han hade en elev även han. Det blev en hel del trevligt snack och under tiden ringde tåget vi väntade på och berättade att de var inne, eller om det var tornet i Jönköping som ringde och sa det. Hur som helst var det klart för avgång för våran del och de instruerade mig så att jag fick lägga min egna tågväg själv. Det var kul. Det hade varit en bra dag hittills och jag hade fått gå som pålok, växlat med radio och lägga min egna tågväg hem, en stor dag för en nörd som mig.

Resan ner till Jönköping gick som på räls. På resan upp till Torsvik hade vi kört på en gren som hängde ut över spåret. Det slår till i taket på tåget, grenen var inte så stor och hängde ut förra veckan också men smällen blev hårdare och hårdare för varje dag. När jag passerade pinnen så såg jag att kilometertavla 11 stod precis bredvid så vi ringde Infra Nord och anmälde problemet.

Vi hade lite rast och drack kaffe och pratade med kollegor inne på Green Cargo, även en Infra Nord kille var där för de har samma lokaler. Efter ett tag skulle vi dra upp några Bringvagnar till Torsvik och denna gången skulle jag gå främst med mitt Td-lok och dra medan en kollega skulle gå som pålok och knuffa mig uppför backarna med en V5. Vi kopplade på vagnarna och gjord oss klara, Jag stod bakom en S-tavla när jag skulle starta och kom ihåg att hålla inne stoppassageknappen. Då var man lite stolt eftersom jag bara startat på det sättet en gång tidigare och ändå kom jag ihåg det. Det gick tungt men vi tuffade på, solen lös och att var frid och fröjd.

Men så började det. I Hovslätt gick helt plötsligt tempmätaren upp i 86grader. Min handledare uppmärksammade mig på det. Det kanske inte är så många som håller koll på temperaturmätaren men min handledare hade varit med om att ett Td-lok blivit överhettad förut så han brukade kolla det. Normalt sett går den inte över 83 grader och nu hade vi ju knappt startat.

86 grader blev 90 grader och fortsatte stiga och vi fick olika varningsmeddelanden. Någonstans vid Taberg så var i uppe i 95 grader och då slutar Td-loket att dra. V5:an tryckte på för kung och fosterland men 17promille lutning och tung last har den inte så mycket att sätta emot. Strax efter perrongen i Taberg så är det en övergång till gruvan där bilar väntade och det var precis att vi hann över innan tåget stannade helt och jag fick sätta till lokbromsen.

Problemet är att när ett lok får för sig att stanna så gör den det oavsett hur det ser ut runt omkring. Detta enkelspåret är trångt och mysigt men det är inte alltid det är bra. I detta fallet hade jag en brant slänt på vänstersidan som slutade vid en å och på högersidan hade jag ett berg.

Enkelspår
Det är vackert med enkelspår. På vänstersidan sluttar det ner mot en å och på andra sidan ån finns det en vandringsled. Inte konstigt att lokförarhytten kallas för världens bästa kontor.
Green Cargo
Loket matchar naturen. Det är riktigt vackert på en del ställen.

Jag kvitterade felmeddelanden i skärmen och allt tydde på att vi inte hade fläktar men vi testade att stå på tomgång ett tag för att se vad som hände. Tempen bara steg och steg då testade vi att öka varvtalet på motorn ifall det fläktade mer men det hjälpte inget och vid 105 grader stängde motorn av sig. Vi hade haft kontakt med påloket hela tiden och även meddelat tågklareraren. Vi hade lite tid på oss men inte så mycket innan vi började ställa till det i planeringen och Krösatåget skulle få stå och vänta.

Det sköna med godståg som strular är att man slipper ha ansvar för 300 arga resenärer och detta stället skulle vara nästintill omöjligt att evakuera ifrån. Men om vi inte kan flytta på oss så blir ju andra passagerartåg lidande så det gäller att försöka hitta en lösning så fort som möjligt.

Vi stängde ner allt och slog ifrån batteriet och gick in första luckan till vänster i korthuven och testade att slå ifrån och slå till fläktarna mm och kolla så att alla säkringar var som de skulle. Vi startade upp loket igen men tempen steg och den stannad efter 1 minut. Vi öppnade alla motorluckor för att försöka vädra lite och få motortemperaturen att gå ned.

motorluckor
Vi fick öppna alla motorluckor och vädra i ett försök att få ner temperaturen.

Det var fläktarna som vägrade gå igång och jalusuierna gick inte att upp, det gjorde motorn överhettad men frågan var varför fläktarna inte gick igång. Efter ett tag fick vi ner tempen till 94 grader och startade upp motorn, tempen steg till 98 grader och stannade där. Det innebar att motorn gick på tomgång men att det inte fanns någon dragkraft i den. Vi ringde TKL och berättade att vi inte kan köra vidare men att vi har en V5 som pålok som kan dra oss tillbaka till Jönköping för det går utför nästan hela vägen.

Sagt och gjort. V5:an fick dra oss och vi fick snällt sitta där längst bak och gilla läget. Jag tänkte på tjuren Ferdinand på Julafton när han envisas och de får dra ut honom från arenan i svansen. Ungefär så var det med Td-loket. Hade den bestämt sig för att bara gå på tomgång som hade den.

Väl framme på bangården så stängde vi av den och kopplade på loket sist i ett vagnsätt som skulle gå ner till Nässjö. I Nässjö finns en lokverkstad. Nu fick jag även lära mig hur man gör för att skicka ett Td-lok i transport så det var en lärorik dag för mig men det är inte särskilt kul när man får planera om allt. En vagn stod ju även fel uppe på Torsvik. Vi ringde en massa telefonnummer och fixade ett nytt lok från Nässjö och föraren som skulle upp till Torsvik en stund senare och växla kunde lösa resten.

Slutet gott, allting gott!