Luft är för töntar

I Onsdags var det dags att åka till Stockholm igen med x2. I tisdagskväll på väg in i Göteborg tog Wiggo över spakarna för någon minut och visade en inbromsningsteknik jag kunde öva på och på onsdagen var det då dags. Fick inte rätt värden i retardationsprovet först och fick göra om det innan det stämde och vid en hastighetsnersättning där jag skulle visa att jag börjat få lite linjekännedom så fick jag stopp i en signal en bit innan så det förstörde allt. Jag gjorde några olika inbromsningar enligt Wiggo’s anvisningar för att jag skulle få känna på känslan, typ att det blir behagliga inbromsningar ibland eller inte beroende på hur man gör.

Wiggo tyckte att jag hade för höga krav på mig själv när det gäller bromsningarna och att dagens övningar egenligen var att räkna som överkurs men jag tål inte känslan av att inte klara göra något ordenligt. Att göra saker halvbra är inte riktigt min grej. Jag övade på att göra mjuka inbromsningar genom att använda luft och elbromsväxelvis på ett speciellt sätt vid stopp i signaler och hastighetsnersättningar hela vägen. Wiggo hade sagt att idag ska han inte säga så mycket utan låta mig sköta allt själv.

Det gillar jag, jag gillar att ha press på mig för då presterar jag betydligt bättre än annars. Jag gjorde utropen inför stoppen på rätt platser men fick varje gång fråga vilken sida perrongen var på. Jag vet ju vilken sida den brukar vara på men ibland ändras det. Jag började bromsa på rätt ställe innan Skövde och gled in och stannade på ett lämpligt ställe enligt Wiggo, men det var 5 meter fel enligt mig för jag hade siktat ett annat ställe längre fram, men istället för att krypa fram så bromsade jag ner för att hela tåget var inne i alla fall.

Nästan felfritt vid min första inbromsning helt utan hjälp. Det kändes bra. Jag behövde det. Stoppet i Katrineholm gick bra där också men inte riktigt lika snyggt som i Skövde. Jag gillar att Wiggo gav mig en ordentlig utmaning och lät mig få köra själv utan att guida för mycket som en del andra kan göra. Jag märker ju själv när saker går fel och korrigerar det inför nästa gång så just nu är Wiggo den perfekta läraren när jag ska öva inbromsningar.

Träffade min gamla arbetskollega Jessica i Stockholm på min rast där. Hon skulle på utbildningen med sitt jobb och det var trevligt att få växla några ord med henne.

Hem resan gick bra. Alla inbromsningar blev inte riktigt så mjuka som man kan önska men jag kände i alla fall att nu börjar det gå åt rätt håll. Jag var förförsta gången ganska nöjd med bromsningarna när jag var klar med körningen. Det var jag redan i Falköping denna dag. Det var ett giganormiskt strömavbrott i Göteborg och tågen stod still där. Så jag hoppade av några stationer tidigare och åkte pass med Västttrafik till Jönköping.

Det var en trevlig resa, jag stod i hytten och pratade med föraren hela vägen. Vi kom bra överens och han hade frågor om min utbildning mm och lärde mig en del om den sträckan mm. Det var ett trevligt avslut på en bra dag. Jag sov några timmar och tog tåget till Falköping på morgonen. Fick komma in i hytten igen och prata lite och såg Jönköpingsbanan från det hållet också. Även denna resa var det trevligt snack med en annan förare.

Min handledare Wiggo har fått ryggproblem och kan inte köra x40 mer, denna dagen skulle bli hans sista tur med x40 och han körde från Göteborg och plockade upp mig i Falköping. Vi bytte plats och körde ca två stopp var hela vägen till Västerås. Det var kul och man lärde sig en del av att stå bredvid också. Mina inbromsningar gick riktigt bra för x40 är bra att bromsa med. Elbromsen tar bra och man behöver egentligen inte använda luftbromsen.

Men som ny måste man ta lite luft då och då när man varit lite sen med inbromsningen. Helt plötsligt gör jag en perfekt inbromsning med bara elbromsen från början till slut. Wiggo sa “wow, det är sådana inbromsningar även jag försöker få till”. Jag är ju lite kaxigt lagd som person så jag svarade. “Japp, och jag använde ingen luft, luft är för töntar”. Man ska inte säga så till sina handledare, varje gång man använder luft efter det så säger de “tönt” =)

Fast det är sånt som triggar igång mig, gör mig taggad och får mig att vilja prestera mer. Han fick säga till mig vart jag skulle börja bromsa i Kumla men det var nog allt. Det gick galant och jag var väldigt nöjd när vi var framme i Västerås. När vi lämnat av tåget så delade vi på oss. Wiggo gick till hotellet och jag gick till SJ’s lokaler och hängde lite. Jag är för social för att sitta och häcka på hotellrum och tur var väl det. Min klasskompis Elias som är på SJ Västerås var där och vi växlade några ord medans jag fyllde på koffeinhalten i kroppen. 3 koppar kaffe och en redbull blev det. Galloperade nästan ner till tåget så mycket koffein hade jag i blodet.

Nu jävlar skulle eldprovet ske. Är jag en lokförare eller tönt var frågan? Det var en trippelmultad x40 som skulle köras ner till Örebro och där skulle bakre motorvagnen slås isär och gå som tjänstetåg efter oss. Vi hade 9 minuter på oss. Tror vi var klara efter 4 inklusive tiden för att släppa på och av passagerarna och mota av alla som går på i det som ska vara tjänstetåg.

Jag körde på mot Göteborg igen och blev tagen av ATC en gång. Det var en strömbegränsningstavla samtidigt som jag var tvungen att bromsa. Jag hade glömt hur man gjorde när man kopplade ur elbromsen och kände att jag inte hann fråga så jag lossade ut och gjorde bedömningen att jag skulle hinna bromsa ner igen när jag hade kört igenom den sektionen. Det hann jag också, nästan i alla fall.

Men det är ingen fara, det var ju inte mot stopp jag chansade utan bara mot en hastighetsnersättning och hamnade någon kilometer/h på fel sida. Man kan ju även alltid bromsa sig igenom en nerkopplingszon om det är kritiskt men det var det ju inte här. Men nu glömmer jag aldrig hur man ska koppla ur elbromsen på en x40 igen förhoppningsvis.

Resan hem gick bra, Wiggo stod bakom mig och var beredd att kalla mig tönt flera gånger men fick inte chansen. jag behövde inte använda luften en enda gång på hemvägen. Jag lossade även ut precis vid stoppet så det blev riktigt mjukt och fint, behövde inte krypköra en enda gång. Ska man klaga på något så var jag lite snabb med elbromsen innan Skövde så jag fick lossa den några hundra meter och sen lägga på elbroms igen. Jag brukar ha infarsskyltarna som referens. 130 vid dem är ganska bra, 60-70 vid kanten på platformen brukar vara lagom också.

Men jag började oroa mig för stoppet vid Falköping. Där hade vi en nerkopplingstavla farligt nära plattformen om man inte ska använda luften. Bromsade ner ordentligen innan jag gled igenom för att inte bli kallad tönt, men då var jag tydligen en fjolla istället enligt Wiggo som menar att det hade gott endå. Ja, ja, så kan det gå =)

Jag kände att jag bromsade riktigt bra denna dagen och förförsta gången var jag helt nöjd med en körning. Inget var perfekt men jag hade utvecklats åt det hållet jag ville. Men x40 är inte x2. X2 är svårare att bromsa snyggt med, men loktåg är svårast.

Jag klev av i Falköping och åkte pass hem med samma förare som igår. Det var kul. Vi pratade om mig blogg och han ska kontakta mig och skicka bilder och videor från hans tid som lokförare vid Narvik som jag ska få använda till min nya design på bloggen jag ska göra. Har även bilder som en kompis tagit i från i tågkyrkogård i sydamerika som jag ska använda.

Just nu sitter jag på ett hotell rum i Malmö. Scandic St, Jörgen. Ska strax iväg och träffa en god vän som jag tidigare arbetat med och tågluffat de forna sovjetrepublikerna i östeuropa med. Han jobbar som polis i Rosengård nu. Men om vad som händer idag för ni läsa om i bloggen i morgon.

Ha en trevlig fredag alla kakmonster därute…

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg