CST med Wiggo

Igår var det dags att köra till CST igen. Handledaren denna veckan är Wiggo Carlevåg. Vi har kört ihop en gång tidigare och de var det till Malmö med en x55. Igår var det x2 som är mitt favorittåg och jag hade sett fram emot att få köra med Wiggo för sist hade vi super kul. Gårdagens resa blev inte sämre, allt flöt på riktigt bra men min förarstål var lite sned så det fick vi ringa in och anmäla innan avgång. En sak jag hinner glömma av inför varje pass är avgångsproceduren. Den är olika för alla tågmodeller och jag börjar alltid med att gå igenom det med handledarna.

Fick även fråga om retaradationskontrollen på x2 för att vara på den säkra sidan. Alla handledarna har sina egna körsätt och de förklarar alltid hur just de kör tåget men är noga med att poängtera att jag ska hitta mitt körsätt, mina egna bromspunkter mm. Wiggo är även han en riktigt trevlig prick och vi pratade gamla lumparminnen och en massa olika prank vi varit med om och jag skrattade nog oavbrutet hela resan.

Jag börjar alltid med att berätta hur mina tidigare körningar med andra handledare har gått och jag sa att det gått väldigt bra senaste tiden men att jag är ganska missnöjd med mina inbromsningar. De är inte så dåliga och handledarna säger att de är helt ok, men jag känner att det är den punkten jag är sämst på trots allt.

Jag gillar inte att göra saker halvbra och ställer höga krav på mig själv. Ibland kan det väl låta som att jag skryter i bloggen om hur bra det gått men jag vill förmedla känslan jag har efter alla körningar. Både bra och dåliga så att andra lokförarelever ska förstå att det är normalt att han bra och dåliga dagar nu i början.

Jag kan göra lugna och fina inbromsningar men jag känner att jag inte klarar av att göra snygga inbromsningar när jag kommer in i hög fart mot perrongen. Man kan bland annat ha ännu högre fart än vad jag har och ändå få till ett snyggt stopp men jag fegar lite för mycket. Särskilt när det är blött. Wiggo tyckte att det är bra att han höga krav men att man ska ta ett steg i taget. Bromsningarna kan ta flera år att bli nöjd med och de perfekte stoppen gör man inte så ofta men att man ser det som en utmaning att få till dem hela tiden. Han brukar till exempel öva på att få till perfekta inbromsningar med bara elbromsen.

Eco-driving är något som SJ förespråkar för de sparar stora pengar på elförbrukningen och bromsbelägg mm då och därför är det ju bra att kunna göra lugna fina inbromsningar som jag kan. Även passagerarna får ju en behagligare resa då. Men jag känner att jag ändå måste lära mig att köra mer “aggressivt” för att ju mer tekniker man kan desto bättre känsla får man för att köra tåg enligt mig.

När man kör kan man ha paddan framme med en app igång som visar framförvarande och bakomvarandet tåg bland annat. Man ser hur man ligger till i tid och vad den rekommenderade hastigheten är tills nästa stop. Banan kanske har en största tillåtna hastighet på 200km/h men rekommenderad fart för att spara energi och ändå vara framme i tid kan vara tex 140. Man lägger sig oftast 10km över rekommenderad hastighet lite beroende på vilket tågsätt man kör.

Men jag gillar inte att köra eco-driving under utbildningen av den enkla anledningen att det är lätt att köra efter eco-driving och det är givetvis något jag ska sträva efter sen, men nu så vill jag ligga i 200km/h och följa skyltarna och få lära mig bromsa ner från 200km/h till rätt hastighet vid nersättningar mm. Skulle jag ligga i 140km/h enligt rekommenderad hastighet så känner jag att jag inte får ut maximalt av min körutbildning.

Men efter laxå så ringde TKL upp och sa att han tyckte jag skulle hålla igen lite för att ett annat tåg var tvungen att komma in före mig till Katrineholm och vi var nog 5-6 minuter före tidtabellen. Man gör alltid som TKL säger och handledarna också för den delen. Att ligga på rekommenderad hastighet ger väl att bättre flyt i hela tågtrafiken och det tjänar alla på.

Jag brukar säga till mina handledare att vi ska tacka TKL efter varje sak de gjort som vi var nöjda med och det har vi gjort. De gör ett bra jobb och oftast ringer kanske förare och är sura för det är stopp i någon signal men jag ska bygga upp en image som det trevliga lokföraren.

Det började regna lite i innan Södertälje och det slirade när jag skulle bromsa in på perrongen. Det gick bra och var aldrig någon fara men jag blev feg direkt efter det. Det märkte Wiggo men sa inget om det förrän jag kommenterade det själv när vi var framme. Jag var i övrigt väldigt nöjd med körningen och det var nog min 4:e till Stockholm men Wiggo behövde inte säga till om något på hela vägen förutom när jag måste börja bromsa innan plattformarna. Det behöver man linjekännedom för att veta.

I Södertälje lutar det bakåt på plattformen och det är en speciell teknik man tar till när man startar då och det fixade jag galant denna gången.

I Stockholm pratade jag lite med ombordarna som skulle med tåget hem. Det är kul nu när man känner igen dem och kan namnet på dem. De skojar när det ringer fram till hytten och frågar om kaffe. Igår ville jag har kaffe men inte Wiggo så de förklarade hur oduglig han var som lokförare när han inte drack kaffe mm. När jag skulle göra utropet i Skövde med min Jönköpingsdialekt så var inte ett vred i rätt läge så det hördes inte. Då gjorde ombordarna utropet och sen ringde de fram och frågade varför killen från Jönköping inte ropat ut. Det gjorde jag visst men det hördes inte blev svaret. Så blev men lite hånad igen.

Wiggo hade pratat med mina andra handledare och sa att de var väldigt nöjda med mig och det var kul att höra. Men jag sa att jag fortfarande inte kan känna mig helt nöjd så länge jag inte är bättre på inbromsningar. Wiggo tog över spakarna och visade några tekniker vi ska öva på idag. Det ska bli kul. Det är överkurs sa han men det är kanske det som behövs för att jag ska bli nöjd. Problemet är nog att man inte gör så många inbromsningar på perronger med SJ. Kanske borde man lägga nästa lia på pendeltågen så kanske det lossnar ordentligt sen.

Men Wiggo vet att jag gillar att ha höga krav på mig så vi får se hur jag lyckas med dagens körning. Det blir CST igen med x2 och idag ska det banne mig gå ännu bättre.

Solen skiner över Göteborg och det ser ut att bli en bra dag. Nu ska jag ta en andra kopp kaffe innan det är dags att putsa solglasögonen och ge sig ut på ännu en tur med “hårt slit”.

Idag sker stoppen i Skövde och Katrineholm.

Ha en bra dag alla livsnjutare därute =)

Författare: Lokförarbloggen

Lokförare, djurvän, bloggare, löpare, ölbryggare, livsnjutare

En kommentar till “CST med Wiggo”

Kommentera gärna, jag älskar att få kommentarer på mina inlägg