Livet som lokförare

Nu när man umgås med lokförare så känner man igen SJ-personal på långt håll. Alla har ju likadana jackor. När jag gick till Resecentrum i Jönköping lördag morgon så stod det två SJ kollegor i vänthallen och hejade på mig när jag passerade. Man ser SJ-folk överallt nu.

Det börjar gå riktigt bra med körningarna nu och det blir bara roligare och roligare att köra. I lördags körde jag och Ulf Rosén en tur till Stockholm och tillbaka med en multikopplad x2000. Det är när man tar två stycken x2:or och kopplar ihop så det blir ett dubbelt så långt ekipage. Lite över 600 passageraren kan man köra då och det blir dubbel uppsättning av ombordpersonal.

multad
*Smack!* Undrar hur det låter när de multar?

 

multad x2
Tåget blir lååångt när man multar, hela 330 meter faktiskt.

Men det är ingen som gillar att köra med multade x2or. Båda motorvagnarna har sin strömavtagare på taket uppe och med den första är ju allt som vanligt men efter den börjar kontaktledningen svaja ganska mycket så den andra strömavtagaren kan börja studsa mm och då kan allt hända.

Det gick ganska bra ändå, huvudbrytaren gick ur en gång, och jag sänkte toppfarten till 190km/h och då gick det bra. Kontaktledningsbytet vid Töreboda ställer till problem men vi hade fjärren på våran sida även denna dag. Jag har inte haft så många stopp hittills. brukar vara 2-3 stycker åt varje håll så jag har inte fått bromsa så mycket sen jag började köra persontåg. Men det gick bra ändå. Var ganska nöjd med inbromsningarna jag gjorde. I Södertälje lutar det bakåt när man ska starta och jag bad Uffe instruera mig ännu en gång och jag lyckades göra en perfekt start därifrån.

Jag rullade in i Cst i tid och  Uffe hade inte behövt lägga sig i min körning överhuvudtaget denna dag. Vi blev avlösta i Cst och begav oss till Sj’s lokalen på Centralstationen. Mitt passerkort har slutat funka i Stockholm, måste snacka med någon om det när jag har lite tid över. Jag hade hotell bokat men checkade aldrig in där denna dag, jag hade åkt ifrån min matlåda hemma också men det gjorde inte så mycket för jag gick ut och fikade med min klasskompis Josefine som kör hos Arlanda express.

centralstationen
Bilden är tagen strax utanför Sj’s lokaler.

Vi gick till Espresso House och jag fuskade lite med LCHF men jag åt inte upp hela muffinsen. Jag lämnade det godaste på min äpple och kolamuffins sa Jossan. Det var kul att få prata lite med henne på mitt uppehåll i Stockholm. Hon hade haft tidiga passet så hon slutade redan vid lunch. Jag hade inte ätit någon frukost utan druckit två koppar kaffe istället. Och på Espresso House med Josefine drack jag en latte, Jag dricker kaffe när jag ska vara pigg, det är bra att vara pigg när man kör resandetåg i 200km/h. Men visst blir det några koppar te varje dag också.

Jag gick tillbaka till SJ’s lokaler strax runt 17:45 och då får jag ett meddelande från min klasskompis Johanna att hon just ankommit till Cst. Jag gick och satte mig i orderrummet och skrev ut fordonslistorna och började gå igenom dem när hon kom. Hon kör för SJ i Eskilstuna och hon trivdes bra hon också. Det var kul att träffa henne och prata med henne lite, men det blir inte så mycket prat för jag skulle snart köra mot Göteborg igen och ville prata lite med min handledare innan vi gick ner till spåren igen.

När jag skulle åka så fick x2:an på spåret bredvid kör i signalerna före mig. Det tyckte jag var konstigt, och den stannade bara ett kort bit bort så jag fortfarande kunde se bakändan på den. Då började man ana oråd och sekunden senare ringde telefonen. Det var fjärren som sa att det var signalfel vid tegelbacken och att jag skulle förbereda blankett 21 och ringa tillbaka när jag stod vid signalen Cst 321 som visade stopp. Sagt och gjort, fjärren var supersnabb och det var inte lätt att hänga med i svängarna när det var första gången men jag hade ju läst om hur allt gick till teoretiskt så det gick bra ändå. Jag passerade signalen i stopp och gasade på mot Katrineholm som var mitt nästa stopp.

Resan hem gick väldigt bra, men en ombordare ringde och klagade på att det hoppade väldigt i tåget och undrade om vi körde för fort. Vi förklarade att vi inte kan köra för fort och att vi blev ca 7 minuter sena ut från Cst och därför höll rekommenderad hastighet. Hon fick ont i ryggen av allt hoppande och vi sa att det måste vara något fel på boggien i den vagnen. Jag brydde mig inte mer om det och körde in förseningen successivt hela vägen och vi var till och med några minuter tidiga in till Stockholm. Vi höll 200km/h stor del av vägen utan att kontaktledningen hoppade för mycket pga att vi körde multade x2:or.

Det är kul att köra fort, man verkligen flyger fram.

En pinsam sak hände innan Skövde. Uffe sa till mig att det var dags för utropet i Skövde och jag frågade vilken sida plattformen var på som vanligt innan jag gör utropen. Vänstersida svarade han. Det jag ska säga är “Mina damer och herrar, då var vi strax framme i Skövde, och i Skövde så sker avstigningen i kväll på vänstersida i tågets färdriktning”. Inget konstigt med det men något kändes fel nu. Jag tog tag i micken och började prata men jag stakade mig några gånger, började typ stamma för jag visste att något var fel och precis när jag stammat klart så kom jag på vad det var, “FAN!!! Vi har ju inget stopp i Skövde” sa jag till Uffe.”ja, just fan” svarade han och sekunden senare ringde telefonen. Det var ombordpersonalen som undrade vad vi höll på med. Uffe tog på sig det men det var lika mycket mitt fel anser jag =)

När jag gick av tåget i Göteborg var det bara det jag kunde tänka på, man vågade knappt titta på passagerarna för man skämdes och det var med snabba steg man gick bort till lokalerna den kvällen =)

Väl tillbaka i Sj’s lokaler stötte vi på ombordaren som hade klagat på att det skakade, hon verkade tjurig än, det hördes på hennes röst, precis som att det var mitt fel att det skakade i tåget, hon sa även att resenärerna hade kommenterat det. Men resenärerna vill oftast komma fram i tid och kan ta lite skakningar om det skulle vara så, tidtabellen går före komfort, vi frågade om hon hade anmält felet men det hade hon inte, det var antagligen inte lika viktigt som att gnälla på lokförarna.

Hade jag varit ombordare och känt att det skakade onaturligt mycket och fått ont i ryggen av det som hon påstod att hon fick så hade jag rapporterat det, “nej, jag tänkte inte på det, tänkte bara på att gå och sätta mig” sa hon när vi frågade.

Klockan var mycket och min buss hem skulle gå om en timma. Jag räknade ut att jag bara skulle hinna sova i 4 timmar innan jag var tvungen att gå upp och åka till SJ i Göteborg igen om jag skulle sova hemma. Det var ju lite onödigt och SJ har ju 4 stycken egna rum för övernattande lokförare som man kan låna. Det var helg och 3 rum var lediga så jag bokade ett och fick sova ut ordentligt.

 

tunneln genom hallandsåsen
Bilden togs i torsdags när jag på väg till Malmö passerade den beryktade tunneln genom hallandsåsen, nu ligger det till och med spår genom tunneln ser det ut som =)

 

Nu ska jag sova, ska blogga om söndagens körning om jag hinner innan jag går på passet i morgon. I morgon bär det av till Stockholm Cst igen =)

x55 Malmö tur och retur

I torsdags var det dags att köra igen. Peter Kronander var min handledare denna gången och vi kom bra överens. Vi var väldigt lika som personer. Jag vågade inte ens säga hur lika vi var på allt för då skulle han tro jag var mytoman eller något.

Det visade sig att även han startat med LCHF ganska nyligen. Vi gillade båda att laga mat. Samtalsämnena tycktes aldrig ta slut och vi hade riktigt trevligt när vi körde Malmö tur och retur på Västkustbanan. Denna gången var det en x55 jag skulle köra. Det var helt nytt för mig och Peter förklarade hur man testade säkerhetsgreppet och bromsprovade.

Peters tidigare LIA-elev hörde av sig och sa att hon stod på stationen i GBG och Peter svarade att vi stod några spår därifrån. Hon kom in till oss i hytten och det var MTR’s röda fina motorvagn hon körde. Det var kul att prata med henne. Peter verkar omtyckt av alla oavsett ålder. Han har nyss gått i pension men jobbar kvar på timanställning som alla andra.

Jag pratar en hel del med ombordarna på tåget när jag kör. Avgångssignaleraren på denna turen var en väldigt trevlig och sympatisk kille vid namn Andrew. Han servade oss med Te och kaffe hela vägen. Han verkar vara en riktigt trevlig person precis som Peter.

Jag gillar verkligen x55, det är en bra maskin. Riktigt bra ljus i strålkastarna också. Den har displayer som gör att man ser hur långt man har till signalerna som tex visar stopp och man ser bromskurvan så man bromsar lagom hårt. Körningen blev hur enkel som helst och jag gjorde återigen min bästa körning hittills. Det är lätt att kära bra med sådana motorvagnar.

Peter hade full koll på mitt körsätt och han insåg att jag enbart kör efter ATC och inte kollar skyltarna. Men han lät mig köra på mitt sätt ner till Malmö. Västkustbanan är verkligen vacker och jag gillar att köra där. Malmö är en ganska trevlig stad det också faktiskt. Vi åt våra medhavda lunchlådor och Peter berättade att det inte gick installera Flash på datorerna och att det gjorde att man inte kunde spela visa online spel när man hade rast nere i Malmö längre.

Jag kommer ju från datorbranschen så jag visade en lösning på problemet och vi satt och spelade Mohjang hela uppehållet i Malmö.

När vi skulle åka ifrån Malmö impade jag på Peter genom att kunna hur man kollade säkerhetesgreppet och bromsprova som han förklarat tidigare. Nu ville han att jag skulle lära mig köra tåg på ett smartare sätt och sa åt mig att repetera alla skyltar vi passerar som har med hastighet att göra och det började jag göra. Helt plötsligt insåg jag att jag kan räkna ut när det är dags att titta efter förändringar i förindikatorn på ATC:n

Jag kände direkt att jag fick mer kontroll över mitt sätt och köra och blev mer avslappnad. Peter la märke till förändringen han också och han behövde inte ge mig en enda instruktion förutom vart jag skulle stanna på perrongerna. Jag skötte allt och det blev mjuka och fina inbromsningar trots att jag aldrig hade kört där förut. Vi var någon minut sena från Malmö pga ett litet strul som gjorde att vi fick ringa driftstöd, men den förseningen körde jag med lätthet in.

Vi hade roligt och pratade massor hela vägen och Andrew var inne ibland med te och kaffe till oss. Jag drack en kopp kaffe även denna dagen. Jag kände att det var det här jag ville syssla med. Resandetåg alltså. Jag är en väldigt social person och jag gillade att hänga med ombordpersonalen. Jag gillade att man var finklädd, jag gillade att åka långt och komma till andra stora städer och ha rast. Jag gillar hotellfrukostar.

Jag har nästan bestämt mig nu, det är hos SJ AB Göteborg jag vill jobba. Det säger en hel del med tanke på hur mycket jag älskade att köra gods på Green Cargo.

När vi rullade in på Centralstationen i Göteborg några minuter tidiga så var jag riktigt glad öven min körning. Fick massor med beröm av Peter som sa att jag verkligen visat att jag har talang för yrket. Jag kände själv hur allt släppte idag och kändes naturligt. Jag är ju fortfarande nybörjare och har lång väg kvar men denna dag tog jag ett stort steg mot drömmen att bli lokförare.

Jag har haft tur med mina handledare. De har varit väldigt bra allihop. Men Peter gillar jag mest. Han kan man verkligen sitta och prata med på ett naturligt sätt. Nästa körning med honom blir till Västerås på Söndag. Då är det en x40 vi ska köra. I morgon (Lördag) ska jag köra x2000 till Stockholm igen. Eller X2 till Cst som vi nördar säger. Då blir det Ulf Rosén som är handledare, samma som jag hade i Måndags. Han är också trevlig att prata med.

Nu ska jag sova. God natt alla kakmonster därute…

X2 – Bästa körupplevelsen hittills

Igår var jag för trött antagligen när jag ställde klockan för jag för jag räknade ut att 3:50 var en bra tid att gå upp när tåget jag skulle köra gick 6:06 från Cst. Men det var ju givetvis en timma för tidigt. Klockan ringde och jag tände sänglampan och sträckte mig efter min sockerfria redbull som stod på bordet bredvid sängen. Svepte den och satte mig upp och satte på mig min klocka och tittade på den. Då hoppade min hjärna igång och jag insåg mitt misstag och satte larmet på nytt och la mig igen.

Några minuter senare var jag klarvaken, längre tid tar det uppenbarligen inte för att koffeinet i Redbull ska göra mig pigg.  Det var bara att gå upp och packa ihop alla saker. En annan sak som slog mig är hur mycket jag lyckas sprida ut mina saker i ett litet hotellrum på bara någon timma kvällen innan.

Jag tittade lite på tv och gick sen ner och åt lite frukost. Frukostbuffén hade inte öppnat men det finns lite att äta i alla fall. Jag kör ju LCHF så jag fick tänka till lite. Fuskade lite och drack lite apelsinjuice och åt även lite yoghurt. Men det blev några kokta ägg, olika skinkbitar, ost och paprika. Det var bara SJ folk nere vid frukosten. Det var trevligt att få prata med dem lite så det var värt att gå upp lite tidigare.

Vid 5:30 mötte jag upp Thomas i receptionen och vi började gå mot Centralstationen genom Arlanda express perronger och sen upp för rulltrapporna till SJ’s lokalen. Väl där skrev vi ut tågordern och gick igenom den. Det var direkttåget till Göteborg vi skulle köra så det skulle inte bli så mycket övande på inbromsningar som jag hade hoppats med det skulle bli riktigt kul ändå.

Det var inte lika mycket hastighetsnedsättningar som på vägen upp till Cst som Stockholms driftplats (typ station) kallas. Cst står inte för Centralstation lärde Thomas mig. Vad det står för minns jag inte men det finns Sst mm också i Stockholm.

Tåget kom från Hagalund som är uppställningsplatsen där man tömmer latriner mm och föraren som körde fram det till oss sa att allt hade funkat perfekt hela den “långa” vägen från Hagalund som ligger i Solna om jag fattat det rätt.

Resan hem gick bra men ATC:n tog mig ännu en gång. Thomas sa precis att det ligger att godståg framför och just då fick jag 4H i förindikatorn och jag började bromsa men var inte tillräckligt snabb men löste att själv genom att kvittera i tid och Thomas behövde inte säga eller göra något som vanligt. Vi var ändå tvunga att sakta ner rejält tills TKL lät oss byta spår och köra om. Jag låg någon minut före tidtabellen men sen fick vi 0P i förindikatorn vilket betyder att det kommer vara stopp i någon blocksignal längre fram.

Det var inte så kul, det var bara uppspåret som var öppet pga kontaktledningsbyte och vi fick släppa förbi två mötande tåg innan vi fick kör i signalen igen. Det tar ca 4-5 minuter innan man når maxfart om det är plant så man tappar väldig mycket tid vid minsta stopp och helt plötsligt låg vi 15 minuter efter istället och det innebar att fick Alingsåspendeln framför oss vilket inte är bra.

Det var grönblink i varje signal vilket betyder att nästa blocksignal visar stopp, väl framme vid blocksignalen hade de gått om till kör igen men det vet ju inte ATC:n innan man passerat baliser som kan uppdatera hastigheten. Men det fanns gott om repeterbaliser som tur var och 70km/h verkar vara den magiska hastigheten man ska hålla bakom pendeltågen för att slippa grönblink.

Vi var nog 25 minuter sena in i till Göteborg men det är inget man kan göra något åt. Många gnäller alltid på SJ när det blir förseningar och tror att det inte drabbar alla tåg på den sträckan. MTR kommer nu och konkurrerar med SJ mellan Göteborg och Stockholm och det kommer nog vara många gnällspikar som väljer att åka med MTR i tron om att det kommer bli bättre då. Tänk vad förvånade de kommer bli när de upptäcker att alla tåg på sträckan har samma problem.

Det var en riktigt bra körning trots allt och men det var lite dimma på sina håll men det var inte så farligt. Såg in räv springa över spåret, jag gillar rävar. Jag kan säga att x2 är mitt favorittåg nu. Det är väldigt annorlunda mot att köra godståg och det kändes som att man fick börja om från början igen. Men superkul var det, fick göra utrop när vi skulle ha stanna vid perrongerna och jag börjar känna mig som en lokförare nu. Drack till och med två koppar kaffe på vägen mot Göteborg. Det ni, nu börjar det hända saker med den här lokförareleven.

En rolig sak jag glömde nämna var att när vi stannat i Stockholm igår så var det en pappa som lyfte upp sin dotter så hon fick titta in genom fönstret i hytten. Jag öppnade dörren och frågade om de inte ville komma in och titta istället. Det blev jätte glada och jag lyfte upp flickan och satte henne på förarplatsen och hon hade tusen frågor, Pappan tyckte det såg ut som i en flygplanscockpit med alla knappar.

Oftast är det nog papporna som vill komma in och titta och skyller på att det är barnen som vill.

En annan sak jag nog inte nämnde var att vi mötte MTR’s röda motorvagn i måndags, de var nog ute och övningskörde eller dyligt. Jag minns inte när de ska börja köra på riktigt men det finns det nog någon läsare i denna bloggen som kan berätta i kommentarsfältet sen.

Nu är jag hemma i lägenheten i Jönköping igen och jag känner mig stolt över att ha kört x2. Jag tycker det gått väldigt bra med bromsningarna men visst kanske jag bromsat något snäpp för mycket någon gång men det är bättre än att bromsa något snäpp för lite. Men det är en väldigt stor omställning från att ha bromsat godståg till att bromsa motorvagnar. Jag försöker bromsa med elbromsen så mycket som möjligt men ibland måste man ju ta luftbromsen också.

Nu ska jag snart sova, i morgon tar jag bilen till Göteborg och då ska jag köra en Regina ner till Malmö, det blir ytterligare en ny motorvagn att lära sig och det blir ytterligare en ny handledare. Kronander heter han som ska få gråa hår i morgon.

Ha det så bra alla tågnördar där ute.

Göteborg – Stockholm

Idag har jag kört X2 (X2000/SJ2000) från Göteborg till Stockholm. Det har gått bra men ATC:n tog mig en gång när det var 40 övervakning. Elbromsade när jag rullade upp i fart i nedförslut och det räckte inte märkte jag. Var lite sen med att börja bromsa.

Dagen började med att jag åkte buss till Göteborg. Bytte jacka till en storlek mindre får XL var stor som ett tält på mig. Hade ny handledare idag, Thomas Kasperson heter han och är även han väldigt trevlig och duktig som handledare.

Gillar verkligen x2, riktigt bra maskin att köra. Det var inte så många stopp men det var en del hastighetsnersättningar så jag fick öva på att broms några gånger ändå. Det börjar gå riktigt bra men linjekännedomen saknas så klart så jag får lite anvisningar av min handledare.

Ombordpersonalen var inne och hälsade på. De servade oss med te och kaffe. Känns lyxigt att köra för SJ. Inatt bor jag på Comfort Hotell vid Centralstationen. Måste sova nu, alarmet är ställt på 3:50

IMG_2150

Polisavhysning på min första körning

Idag har jag äntligen fått köra persontåg hos SJ.
Jag hittade till SJ lokaler och blev insläppt strax efter 8:00 i morse. Fick ett väldigt trevligt bemötande och en guidad tur genom deras katakomber. En sak jag är riktigt ursel på är lokalsinnet när man går runt i en byggnad och byter våning hela tiden. Man hälsar och skakar hand med massor av personer och sen springer man på dem på centralstationen några minuter senare och känner inte igen dem.

Men det gick bra idag. En rolig sak var att de skakade hand med mig och sa att de skulle guida mig och vad var det första de visade? Jo, vart kaffe maskinen var. Alla lokförare är stöpta i samma form. =)

Min handledare Ulf Rosén var redan på plats men han följde bara med på rundvandringen tills vi kom till kaffemaskinen sen fastnade han där. Sa jag att det var det första de visade? De visade även stora lådor med frukt som jag fick äta av. Jag älskar frukt men kör LCHF nu och var tvungen att tacka nej.

Det var kul att få se trafikledningen mm. Jag tyckte det var ett trevligt gäng med glatt humör i hela byggnaden och massor med Göteborgshumor som jag kallar den. Här kommer jag trivas.

Den första frågan alla ställer är inte hur länge jag läst eller hur mycket jag kört förut, nej alla frågar vart jag pluggar. De verkar gilla att det är i Mjölby.

Jag fick nyckeln till ett skåp jag kunde ha mina saker i, ett passerkort med kod och världens största nyckelknippa. Tror de nycklarna går till alla lok på norra halvklotet. Fick ut en hel hög med nya fina kläder och en väska fylld med varselväst, ficklampa, våtservetter, handrengörning, skyddsglasögon, jobbarhandskar och ett häfte med alla blanketter i förutom blankett 21 (nej, jag har inte kört mot signal i stopp!)

Jag svidade om i omklädningsrummet och man ser ganska cool ut i lokförarkläder, hade jag varit ensam i omklädningsrummet hade det blivit selfies i solglasögon med duckface och hela kittet. =) När jag bytt om och packat om väskorna så gick jag upp för att leta upp Uffe. Jag hittade honom vid kaffemaskinen. Han hade redan skrivit ut tågordern till mig och sa att vi var lite tidiga och att han bara skulle ta en kopp kaffe till.

Det är det som är så bra med mina handledare. Tappar man bort dem så går man till närmaste kaffeautomat och så står de där av en ren slump…

Jag och Uffe gick ner till Centralstationen och låste upp vårat lok. Nödbromsen var inte kryssad som testad i ett papper som låg i hytten så det började vi med. Motorvagnen var redan klargjort i övrigt så det var inte så mycket man behövde göra. Det var en x40 jag skulle köra till Västerås idag. En grå dubbeldäckare med en toppfart på 200km/h. Jag hade aldrig varit inne i hytten på en x40 förut så det var en hel del nya saker att  lära sig. Det sitter knappar utspritt över hela hytten kändes det som.

Många lokförare gnäller på x40, den är nog inte så dålig när den fungerar, men det gör den inte alltid tyvärr. Det kunde dyka upp väldigt konstiga fel på den sa Uffe men just idag fanns det inga felmeddelanden att kvittera i displayen. Nödbromsen funkade och när vi skulle kryssa i det så funkade inte pennan och min penna låg i min privata väska i skåpet. Uffe gick bak i tåget för att fråga ombordansvarig om en penna.

Jag satt i hytten och bekantade mig med vart alla knappar och reglage satt när det knackade på dörren utifrån. Det var ombordansvarige som ville säga hej. Mikael hette han och var lika trevlig som alla andra på SJ. Jag knäppte en bild genom rutan medans jag pratade med honom och facebookade den.

Förarhytt
Fem minuter till min första avgång med persontåg

Det var riktigt kul att köra iväg. Det gick bra, allt flöt på, solen sken och jag låg bra till i tid. Då ringer ombordansvarige och säger att vi måste avhysa några som inte har giltig biljett i Alingsås. Ok, inga problem, vi kollar om att allt går bra, vinka om det blir problem sa vi. Givetvis blev det problem.

Inte nog med att de inte hade giltig biljett. Deras svenska blev dessutom obefintlig i samma veva. Det var två tjejer som skulle till Skövde och de hånade även ombordansvarig och vägrade gå av. Mikael ringde polisen som skulle avhysa dem och jag och Uffe fick ringa TKL och meddela. Vi ville egentligen köra en station till så att polisen redan var på plats när vi kom fram för att inte tiden skulle gå men ombordaren hade tyvärr redan hunnit ringa polisen.

Tiden gick och vi får tyvärr inte avhysa folk från tåg hur som helst så det  var inte så mycket mer att göra än att vänta på polisen. Efter att tag fick ombordaren en snilleblixt och tog tag i micken och berättade att vi var försenade pga att några utan giltig biljett vägrade lämna tåget och att polis var påväg. Det tog väl 2 minuter så hade passagerna bilvit irriterade  och kastat ut de två tjejerna och polisen kom i samma veva. Nu var vi nog 15 minuter sena och jag fick kör av TKL ganska omgående.

Men när man är försenad så har de tågen som går i tid företräde och det blev en del stopp och väntan här och där och den försenade tiden växte och växte och var nog uppe i 30 minuter tillslut.

Körningen gick bra trots allt men det var väldigt annorlunda att bromsa. Tog nog halva vägen till Västerås innan jag började känna att jag hade koll och Uffe kunde slappna av. Väl framme fick jag beröm för mitt sätt att köra för att vara första gången med persontåg. Men han sa även att det var en hel del jag behövde öva på.

Vi hade rum på Clarion hotell i Västerås och vi gick upp på rummen och jag åt min medhavda LCHF lunchlåda, smsade och ringde lite och sov middag. Jag gillar verkligen att bo på hotell och det kommer bli en hel del hotellbesök denna praktikperioden har jag sett.

Vi sågs i receptionen strax innan 16:00 och gick ner till stationen. Uffe köpte kaffe och jag en redbull utan socker. Jag var taggad. Lite för taggad visade det sig. Jag körde en multad x40 och det innebär att det är två x40 som är ihop kopplade så att tågsättet blir dubbelt så långt. Jag hade kör i signalerna och 3 st nollor i förindikatorn som betyder att det är 10 övervakning. Man får alltså inte köra snabbare än 10km/h tills nollorna går över i huvudindikatorn. Oftast när jag blivit tagen av ATC så är det just pga av att jag glömt av att det var tre nollor när jag ska köra iväg efter ett stopp. Men idag kom jag ihåg det.

När man startar då så åker man jätte sakta. Så sakta man kan nästan, fast bara några meter tills man åker över några baliser som sitter mellan rälerna och skickar ny hastighetsinfo till ATC:n

Man håller samtidig inne en knapp som förbikopplar en broms under tiden. Nollorna hoppade över i huvudindikatorn och det var bara att köra iväg. jag släppte knappen, men hade så låg fart att bromsen gick till och tåget stannade. Nu fick jag två nollor i stället. Det innebär att jag fick ringa TKL och få nytt körtillstånd och fylla i blankett 21. Vi lämnade Västerås 5 minuter sena. Uffe sa att ibland är det bra att lära sig den hårda vägen och han hade rätt. Jag kommer nog aldrig göra det misstaget igen.

Uffe är verkligen en bra handledare. Jag ska ha honom igen på lördag. Vi har massor med liknade intressen. Bilar, båtar, seafood, hundar, mm. Vi hittade fler och fler samtalsämnen och tiden verkligen flög iväg. Jag började få till bromsningarna riktigt bra och Uffe var nöjd men sa att jag bromsar lite för tidigt än men att det var riktigt bra ändå. Det känns bra. Jag körde snabbt in tiden vi låg efter och resan hem gick utan några problem.

Jag pratade med Uffe när vi var framme i Göteborg och jag har verkligen fått en bra intryck av persontåg trots att polisen blev inblandad på min första tur vid mitt första stopp.

Det har varit en lång dag och nu ska jag boka bussbiljetter för i morgon och övermorgon till och från GBG och sedan ska jag sova. Ha det bra alla knasbollar därute =)

x40
Så här ser x40 ut. Det är en dubbeldäckare med en maxfart på 200km/h. Här ser ni min handledare Uffe när vi precis kommit fram till Göteborg och avslutat dagens körning.

 

Stolt lokförarelev.

I måndags fick jag tillslut reda på vart jag ska få min nästa körLIA. Det blev SJ Göteborg och det var mitt förstahands val. Det kändes bra. Jag fick schemat för det tre första veckorna och jag kommer kunna pendla till Göteborg från Jönköping alla dagar förutom en. Men jag kommer nog ta bilen någon gång i veckan.

Undrar hur det är med parkeringar där. Jag vet inte ens vart SJ håller till än men jag utgår från att det är i nära anslutning till Centralstationen. Detta ska bli kul, nu får jag testa på att köra persontåg, jag hoppas på att få köra X2.

Det är 7st hotell bokningar gjorda för mig de första tre veckorna. Men de flesta är dagtid, det var någon enstaka övernattning bara. Jag ska få schemat för det två sista veckorna lite senare.

Det ska bli kul att köra dagtid och jag hoppas jag får många körtimmar. Mina fyra veckor hos Green Cargo gav mig 168 timmar. Jag har saknar att köra godståg varje dag sen jag slutade lian. Hoppas jag får samma sköna känsla av att köra persontåg. Efter denna Liaperioden så ska jag göra mitt val om det blir person eller godståg de andra Liaperioderna.

Det känns som att jag gillar godståg mest men jag ska gå in med öppet sinne och verkligen ge persontågen en chans. Det viktiga är att man kör tåg. Även om det är stor skillnad beroende på vad man kör för tåg.

Hoppas jag får ut en uniform. SJ har ganska snygga kläder och de kommer jag bära med stolthet i så fall. På måndag börjar jag blogga varje dag igen och kommer göra så under hela Liaperioden.